Kungl. Nåd. Proposition No 81.
1
N:o 81.
Kungl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen angående rätt till
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för i utlandet
för svenska missionärers barn anställda folkskollärare
eller folkskollärarinnor; gifven Stockholms slott den
28 februari 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska
kyrkans mission eller enskildt missionssällskap utsändes till hedniska
länder för att undervisa svenska missionärers barn, må, under de villkor \
Kungl. Maj:t efter underdånig ansökning i hvarje särskildt fall föreskrifver,
vinna delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 59 Höft. (No 81)
1
2
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 81.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
februari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld, yttrade:
Ang. delaktig- »I underdånig skrifvelse den 6 augusti 1907 har svenska missionsmrarnas
^''förbundet anhållit om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen därom,
sionsinrätt- att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska kyrkans mission
"''landet fSr''e^eT enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder för att undersrenska
mis- visa svenska missionärers barn, måtte under vissa förutsättningar kunna
anställda /^”förklaras berättigad att räkna tjänstår och äga pensionsrätt i likhet med
skollärare ocdivad som galler för svensk folkskolas lärare och lärarinna.
lärarinnor Såsom stöd härför anför missionsförbundet: Den omfattande missionsverksamhet,
som från Sverige utginge till olika delar af hednavärlden,
3
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N-.o 81.
särskildt Afrika och Asien, skedde dels genom svenska statskyrkan dels
genom enskilda missionssällskap såsom svenska missionsförbundet, evangeliska
fosterlandsstiftelsen m. fl. En mycket stor del af missionärerna vore
gifta och hade barn i olika åldrar. Att skaffa dessa barn nödig skolundervisning
hörde till de största svårigheter, hvarmed missionen hade
att kämpa. För närvarande skedde det så, att missionärerna sände sina
barn till Sverige, där de inackorderade dem i familier. Men dels blefve
detta mycket slitande för föräldrahjärtat, dels blefve det ganska kostsamt.
Ett ytterst viktigt önskemål vore därför att erhålla lärare eller lärarinnor,
som kunde gå ut på de olika missionsfälten för att taga hand om
missionärernas barn och gifva dem den undervisning, som svenska folkskolan
afsåga att bibringa svenska barn i allmänhet. Men att erhålla sådana
lärare vore hart när omöjligt, emedan de, som annars vore villiga
att gå ut, hindrades däraf, att de i sådant fall icke finge räkna tjänstår
i Sverige eller vara delägare i pensionskassan — en förmån, som de icke
ansåge sig kunna afstå. Då det emellertid här gällde barn af svenska
medborgare, som offrade sig själfva i alla afseenden för ett af de högsta
mål, som gåfves för mänsklig verksamhet, så syntes det icke vara mer än
rimligt, att de lärare eller lärarinnor, som eventuellt vore villiga att gå
ut för att åtaga sig missionärsbarnens undervisning, blefve bibehållna vid
de rättigheter och förmåner, som de enligt lag skulle hafva, om de verkade
vid en folkskola i Sverige. Det borde icke heller förbises, att, där
svensk mission bedrefves, vanligen äfven andra svenska familjer än missionärernas
funnes, för hvilka det vore en ovärderlig förmån att få begagna
sig af samma undervisning, som meddelades missionärernas barn.
Svenska missionsförbundet anhölle därför, det Kungl. Maj:t i nåder
ville behjärta denna sak samt förelägga Riksdagen proposition därom, att
folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska kyrkans mission eller
enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder för att undervisa
svenska missionärers barn, skulle, under förutsättning att vederbörande
missionsstyrelse betalade dem den i lag för lärare vid svensk folkskola
stadgade lönen samt erlade föreskrifven afgift till folkskollärarnas pensionskassa,
kunna, efter underdånig ansökan och Kungl. Maj:ts pröfning i
hvarje särskildt fall, förklaras berättigad att räkna tjänstår och äga pensionsrätt,
i likhet med hvad som gällde för svensk folkskolas lärare och
lärarinnor.
Efter nådig remiss har direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
den 31 augusti 1907 i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande
och därvid, särskildt med hänsyn därtill att ifrågavarande lärare eller
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
lärarinnor icke kunde anses vara anställda för folkundervisningen i riket,
hemställt, att förevarande ansökning icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.
Sedan härefter svenska missionsförbundet erhållit nådig befallning att
inkomma med uppgifter angående antal och beskaffenhet af de lärartjänster,
för Indika delaktighet söktes uti folkskollärarnas pensionsinrättning, samt
angående omfattningen af och årliga tiden för den undervisning, som
meddelades, jämte förslag angående afgifvande och kontrollerande af de
årliga uppgifter, hvilka vore föreskrifna i det för pensionsinrättningen gällande
reglementet, har missionsförbundet inkommit med en underdånig
skrifvelse, uti hvilken anföres följande.
Det vore för tillfället endast en lärarinna, för hvilken svenska missionsförbundet
ämnade söka delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
därest missionsförbundets framställning vunne Eders Kungl. Maj:ts och
Riksdagens bifall. En väl vitsordad lärarinna, som hade ordinarie anställning
vid Stockholms folkskolor, vore redan utsänd. Hon hade tjänstledighet
för ett år i afvaktan på Eders Kungl. Maj :ts och Riksdagens beslut. Hennes
station skulle blifva i Ichang i provinsen Hupeh i Kina, där förbundet i
förbindelse med sin missionsstation hade ett till skola för missionärers
barn lämpligt hus. Ändamålet vore att meddela missionärernas barn de
kunskaper, som inginge i en fullständig svensk folkskolebildning, äfvensom
någon undervisning i engelska, ett språk, som missionärernas barn i
allmänhet talade jämte svenska och kinesiska. Årliga tiden för undervisningen
skulle blifva ungefär densamma som den i Sverige föreskrifna,
men för fördelningen af undervisningstimmar om dagen äfvensom terminer
måste, af klimatiska skäl, någon frihet medgifvas. De årliga uppgifter,
som pensionsreglementet föreskrefve, skulle afgifvas på tid, som pensionsinrättningens
styrelse kunde bestämma. De skulle kontrolleras af stationens
föreståndare samt, om så önskades, af den årligen samlade svenska missionärskonferensen.
Skulle flera lärarkrafter behöfva utsändas, komme, enligt
förbundets underdåniga skrifvelse den 5 augusti 1907, pensionsrätts medgifvande
att bero på underdånig ansökan och Eders Kungl. Maj :ts pröfning
i hvarje särskildt fall. Och ansåge förbundet att däri läge fullt tillräcklig
garanti mot hvarje missbruk.
Slutligen har missionsförbundet meddelat, att, sedan missionsförbundet
utsändt förutnämnda lärarinna, ett annat svenskt missionssällskap, som
kallade sig svenska missionen i Kina, begärt rättighet för sina missionärers
barn att deltaga i den af förbundet anordnade undervisningen.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81. 5
Direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, som anbefallts
att i anledning af det från svenska missionsförbundet infordrade yttrandet
afgifva det förnyade underdåniga utlåtande, hvartill nämnda yttrande kunde
föranleda, har den 21 januari 1908 afgifvit sådant utlåtande.
Direktionen förklarade sig till en början vidhålla sitt den 31 augusti
1907 afgifna utlåtande. Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna ansökningen
böra till någon vidare åtgärd föranleda, ansåg direktionen, att
det måste tagas under öfvervägande, under hvilka villkor här afsedda delaktighet
skulle kunna förvärfvas.
I detta afseende erinrade direktionen om de bestämmelser, som plägade
meddelas med hänsyn till medgifven delaktighet för vissa lärartjänster
här i riket, hvilka ej vore att hänföra till folkskollärartjänster i egentlig
mening. Dessa bestämmelser plägade innehålla, att tjänsten i fråga icke
besattes med annan person än den, som aflagt behörig folkskollärarexamen,
och att tjänstinnehafvaren städse finge åtnjuta löneförmåner fullt motsvarande
dem, som enligt gällande författningar tillkomme ordinarie folkskollärare;
att förordnande för läraren icke utfärdades, förrän skolrådet i
distriktet förklarat sig icke hafva något att erinra mot utnämningen; att
undervisningen meddelades, såvidt möjligt, i samma utsträckning som vid
vanlig egentlig folkskola och i öfverensstämmelse med de i gällande författningar
angående folkskoleundervisningen meddelade föreskrifter; att
behöriga pensionsafgifter inom föreskrifven tid erlades till pensionsanstalterna;
samt att likaledes vederbörliga årsuppgifter ingåfves till direktionen.
Dessa villkor, med undantag dock af bestämmelsen om skolråds
befattning med tjänstens tillsättande, ansåg direktionen böra stadgas såsom
allmänna betingelser för nu ifrågasatta delaktighet, hvarförutom — på sätt
missionsförbundet jämväl hemställt — det borde förbehållas Eders Kungl.
Maj:t att i hvarje särskildt fall afgöra, huruvida öfver hufvud taget och
under hvilka ytterligare villkor dylik delaktighet borde medgifvas.
Såsom jag redan nämnt, har direktionen för folkskollärarnas pensions- Dep*{‘*™lnts''
inrättning hemställt, att missionsförbundets ifrågavarande ansökning icke yttrande.
måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Hvad direktionen till stöd
härför anfört anser jag dock icke utgöra tillräckligt skäl för ett afslag å
denna framställning. Syftet med densamma är att göra det möjligt för
de afsedda svenska missionärerna att åt sina barn bereda den undervisning,
som den svenska folkskolan är afsedd att lämna, utan att, såsom
hittills skett, behöfva för detta ändamål sända barnen till hemlandet. Det
är tydligt, att det skall vara synnerligen svårt att förmå en examinerad
folkskollärare eller folkskollärarinna att begifva sig till missi onsfältet för
Bill. till Riked. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 59 Raft.
<>
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 81.
att där lämna barnen undervisning, därest han eller hon icke, efter återkomsten
till hemlandet och därstädes vunnen anställning vid folkskola, får
räkna tjänstgöringen i utlandet sig till godo i och för pension. Väl är
det sannt, att dessa lärare och lärarinnor under nämnda tid strängt taget
icke varit anställda för folkundervisningen i riket, men deras verksamhet
har dock gått ut på att åt svenska undersåtars barn meddela den svenska
folkskolans utbildning. Ett bifall till framställningen kan ock anses såsom
ett erkännande från statens sida åt missionärernas uppoffrande och oegennyttiga
verksamhet.
Såsom villkor för de ifrågavarande lärarnas och lärarinnornas delaktighet
i folkskollärarnas pensionsinrättning och i följd däraf eventuellt
jämväl i folkskollärarnas änke- och pupillkassa anser jag böra i hufvudsak
uppställas enahanda bestämmelser, som pläga meddelas, då dylik delaktighet
medgifves för vissa lärartjänster här i riket, hvilka ej äro att
hänföra till förskollärareänster i egentlig mening. Dock torde det lämpligen
böra öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att efter ansökning i hvarje
särskildt fall närmare bestämma villkoren för delaktigheten.
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj: t täcktes föreslå Riksdagen
att medgifva, att folkskollärare eller folkskollärarinna, som af svenska
kyrkans mission eller enskildt missionssällskap utsändes till hedniska länder
för att undervisa svenska missionärers barn, må, under de villkor Eders
Kungl. Maj:t efter underdånig ansökning i hvarje särskildt fall föreskrifver,
vinna delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle nådig
proposition aflåtas till Riksdagen af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Ernst Törnéll.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1908.