18
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 59.
N:o 59.
Kungl. Maj-As nådiga proposition till Riksdagen angående
öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfding eko -stället kungsgården Noret i Kopparbergs län; gifven
Stockholms slott den 31 januari 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva,
att förra landsböfdingebostället kungsgården Noret i Kopparbergs
län må den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret för att begagnas
till öfningsfält för Dalregementet.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Arvid Lindman.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
19
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
31 januari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Ehrensvård.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
anförde t. f. chefen för landtförsvarsdepartementet,
hans excellens herr statsministern Lindman:
»Genom nådigt bref. den 21 december 1904 förordnade Kungl.
Maj:t, att Dalregementet skulle förläggas till Falun, så snart kasernetablissemang
blifvit för regementet där uppfördt. Med erinran härom
har chefen för fortifikationen i underdånig skrifvelse den 3 november
1906 vidare anfört, att kontrakt med Falu stad den 1 februari 1905
afslutats om upplåtelse af den mark, staden förbundit sig att tillhandahålla
till kaserntomt och öfningsfält m. m. Då det af staden erbjudna
området emellertid vore för ändamålet otillräckligt, hade i planen för
regementets förläggning till Falun ingått, att förra landshöfdingebostället
kungsgården Noret äfven skulle i sin helhet tagas i anspråk för samma
ändamål. Chefen för fortifikationen hemställde fördenskull, att åtgärder
20 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.
måtte vidtagas, för att nämnda egendom måtte blifva till landtförsvaret
npplåten.
Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har tillstyrkt denna
framställning samt hemställt, att proposition i ämnet måtte till Riksdagen
aflåtas.
Öfver det område, som sålunda skulle komma att disponeras af
regementet, har jag låtit upprätta en karta, som torde få bifogas statsrådsprotokollet.
Den af Falu stad upplatna marken bestai af, förutom
eu badplats, tre å kartan med röda begränsningslinjer utmärkta områden.
Domänstyrelsen har den 22 februari 1907 öfver ifrågavarande
framställning afgifvit infordradt utlåtande, hvaraf inhämtas, att den del
af egendomen, som å kartan är omsluten af en grön begränsningslinje,
genom kontrakt den 28 september 1900 utarrenderats till
Carl’ Edvard Carlström för tiden till den 14 mars 1921 mot ett
årligt arrende af 370 kronor samt med skyldighet för arrendatorn att
antingen genom nybyggnad under arrendetiden redovisa eller ock vid
egendomens afträdande till kronan kontant gälda ett ärligt belopp af
30 kronor; att arrendatorn genom kontraktet tillförsäkrats en årlig utsyning
från egendomens skog af 50 kubikmeter virke till husbehof; att
arrendatorn äger skyldighet att utan afkortning å arrendeafgiften ansvara
för alla egendomen åliggande utskylder och besvär, däruti jämväl inbegripna
dem, som belöpa a den från arrendet undantagna utmarken, samt
att arrendatorn i § 15 af kontraktet tillförbundits att, där sadant för
allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras, afstå egendomen tillhörig
mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af minskning
i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas. Efter
det arrendatorn sedermera aflidit, har domänstyrelsen genom beslut den
13 oktober 1905 bifallit en af stärbhusdelägarna gjord ansökning att
få bibehålla arrendet.
Nästan hela den till egendomen hörande skogsmarken är från arrendet
undantagen och ställd under skogsstatens särskilda vård och. förvaltning.
Detta område är å förenämnda karta med blå begränsningslinje
särskildt angifvet.
Domänstyrelsen har vidare anfört, att från egendomen förut upplåtits
mark till Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag och till Falu stad. Egendomens
återstående areal utgjorde 193 hektar 38,57 ar, däraf 9 hektar
97,6 ar tomter och åker, 66,3 ar äng, 182 hektar 3,27 ar afrösningsjord,
hufvudsakligast skogsmark, samt 71,4 ar impediment.
Under förutsättning att egendomen i sin helhet vore för regementet
behöflig, hade domänstyrelsen icke något att erinra mot egendomens
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 59.
öfverlämnande till landtförsvaret vid nuvarande arrendeperiods slut
eller dessförinnan, därest öfverenskommelse kunde därom träffas med
arrendatorerna.
kran dessa har yttrande rörande egendomens afträdande före
arrendetidens utgång af domänstyrelsen infordrats, och hafva de förklarat
sig. villiga afstå från arrendet mot en godtgörelse för den förlust, dem
därigenom komme att tillskyndas, af 1,500 kronor för hvarje återstående
arrendeår samt 1,000 kronor i ett för allt för verkställda nybyggnader
och reparationer. Kunde denna godtgörelse icke beviljas dem, hemställde
de, att beloppet finge bestämmas af tre gode män, af livilka afoch
tillträdaren valde hvar sin och den tredje utsåges af de sålunda
valde eller, om dessa ej blefve om valet ense, af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Kopparbergs län.
Eders Kung]. Mapts bemälde befallningshafvande har uti underdånigt
utlåtande af den 18 januari 1907 anfört, att, då arrendatorerna
förklarat sig villiga att afstå från arrenderätten mot ersättning, hvilken
enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening lämpligast borde
bestämmas genom den af arrendatorerna alternativt föreslagna uppskattningen
af tre gode män, hinder icke torde möta för nådigt bifall till
förevarande framställning. Kronofogden i Falu fögderi har tillstyrkt
framställningen.
Sedan chefen för Femte arméfördelningen anmodats att, efter chefens
för Dalregementet hörande, i detta ärende afgifva underdånigt yttrande,
hvarvid särskild! borde tagas under öfvervägande, huruvida icke den
utarrenderade delen af kungsgården Noret kunde tills vidare af regementet
undvaras, hafva sådana yttranden från nämnda chefer inkommit.
Chefen för Dalregementet anser det af arrendatorerna framställda
anspråk på ersättning för arrendets afträdande icke stå i rimlig proportion
till den årliga arrendesumman. Det till arrendatorerna upplåtna
områdets läge i förhållande till den öfningsterräng, som redan upplåtits
till regementet, vore emellertid sådant, att afsevärda olägenheter däraf
måste uppkomma för såväl regementet som arrendatorerna. Regementet
behöfde för utförandet af öfningar äga rätt att när som helst passera den
utarrenderade marken, men man kunde befara, att, då olägenheter af
regementets närhet gjorde sig gällande, förbud meddelades regementet
för områdets beträdande. Beträffande den årliga utsyningen af virke
för arrendatorernas behof borde den ej äga rum utan regementschefens
hörande. I annat fall kunde öfningsområdet komma att lida afsevärd
skada. Å området för den blifvande skjutbanan borde utsyningen företrädesvis
ske. Regementschefen, som alltså funne arrendeområdets läge
22
Kung1, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 59.
och arrendekontraktets bestämmelser högst olägliga för regementet, ville
därför föreslå, att, om än arrendatorernas ersättningsanspråk icke kunde
godkännas, ett försök likväl skulle göras att genom tre gode män, enligt
arrendatorernas medgifvande, erhålla ett förslag till öfverenskommelse
mellan kronan och arrendatorerna i syfte, att hela det utarrenderade
området jämte byggnader m. m. blefve till regementet upplåtet.
Skulle emellertid en antaglig öfverenskommelse härom ej kunna
vinnas, hemställde regementschefen, att en del af det utarrenderade
området måtte mot afdrag å arrendeafgiften afskiljas och tilläggas regementets
öfriga mark, hvarigenom olägenheterna för regementet delvis
blefve undanröjda och ett antagligt öppet öfningsfält erhölles, om
än väl knappt för regementsöfningarna. Därjämte borde tillstånd beredas
för regementet att utan annan ersättningsskyldighet än för verklig
skada beträda återstående arrendeområdet med undantag af mark, hvarå
växande gröda funnes, samt befogenhet lämnas regementschefen att
på lämpligt sätt utöfva inflytande vid bestämmandet af skogsafverkning.
Den mark, som enligt regementschefens förslag skulle afskiljas
från det utarrenderade området, är å kartan utmärkt med streckad
ljusröd färg.
Arméfördelningscliefen har framhållit, att det syntes honom vara en
nödvändighet, att ifrågavarande egendom öfverlämnades till landtförsvaret
för att bereda nödig öfningsterräng för Dalregementet. Ehuru regementet,
beträffande öfningsområdets utsträckning, skulle blifva nöjaktigt
tillgodosedt, äfven om den nu utarrenderade jorden icke finge för
regementets räkning disponeras förrän efter arrendetidens utgång eller
år 1921, skulle dock öfningsterrängen därigenom blifva så till vida
otillfredsställande, att tillgången på öppen mark blefve alldeles för inskränkt.
Det utarrenderade området innehölle omkring 10 hektar öppen
mark och vore därför af särskild betydelse för regementet. Äfven
kunde åbyggnaderna, som vore i synnerligen godt skick, till följd af
den nära belägenheten till kasernetablissemanget, blifva till nytta för
regementet. Det syntes därför arméfördelningscliefen vara mycket
önskvärdt, att äfven det utarrenderade området redan från början ställdes
till regementets förfogande. 1 likhet med regementschefen ansåge
arméfördelningscliefen frågan om ersättning åt arrendatorerna för mistning
af arrenderätten lämpligen kunna hänskjutas till tre gode män.
Kunde emellertid antaglig öfverenskommelse icke åvägabringas, instämde
arméfördelningscliefen i hvad regementschefen för sådant fall föreslagit.
Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som erhållit befallning
att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande och förslag i ärendet,
har till fullgörande häraf anfört följande.
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 59.
På grund af hvad armé förvaltningen under hand inhämtat från
domanstyrelsen kunde, enligt sistnämnda ämbetsverks åsikt, den i
arrendekontraktet intagna bestämmelsen om skyldighet för arrendatorerna
att för allmännyttigt ändamål afstå mark eller lägenhet mot
aldrag af arrendeafgiften icke skäligen tolkas så vidsträckt, att
hela det arrenderade området skulle kunna fråntagas arrendatorerna
mot befrielse från arrendeafgiften, en åsikt, som äfven arméförva
ningen för sin del ansåge riktig. Domänstyrelsen hade dock icke
hatt något att erinra däremot, att arrendatorerna, med tillämpning af
ifrågavarande kontraktsbestämmelse, förpliktades afstå den af regementscheten
föreslagna delen af berörda område mot däremot svarande afdrag
å arrendeafgiften.
Dessutom ville arméförvaltningen upplysa, att arrendatorerna enigt
arrendekontraktet ägde rätt att med de inskränkningar, som af
vedei börande jägmästare föreskrefves, å den från arrendet undantagna till
ungsgården hörande skogsmarken använda betet för egendomens vinterlödda
kreatur, hvilken rätt älven stode hindrande i vägen för regementets
disposition af det tillämnade öfningsfältet, däraf berörda skogsmark
utgjorde en väsentlig del. Emellertid syntes omförmälda bestämmelse
i S 15 åt kontraktet hora tillämpas jämväl i detta afseende, och arrendatorerna
tallförbindas att, mot skäligt afdrag i arrendeafgiften, tåla de
inskränkningar i sm rätt till bete å skogsmarken, som nödvändiggjordes
daraf, att öfningar därstädes bedrefves af regementet. En sådan anordningtorde,
med hänsyn till förhanden varande omständigheter, tills vidare
la anses tillfredsställande.
o Hvfd angmge den af arrendatorerna begärda ersättningen för
afstående! från arrenderätten, måste denna ersättning med'' hänsyn
t. .11 a* arrendatorerna erlagda årliga arrendeafgiftens belopp anses
orimligt högt tilltagen och således icke böra beviljas. Vid sådant
förhållande och då regementschefen förklarat, att regementet för
sina ofnmgar skulle kunna tills vidare åtnöjas med en mindre del af
ifrågavarande område, ansåge arméförvaltningen, att för närvarande
endast denna del däraf borde tagas i anspråk.
^om JaS förut nämnt, tillförbindas arrendatorerna i arrendekontraktet,
§ 15, att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar
jordras, afstå^ egendomen tillhörande mark äfvensom inkomstgifvande
lagenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den
förlust dem tillskyndas. Huruvida denna bestämmelse kan äga tillämplighet
jamval i afseende på arrendatorernas rätt till bete å den till kungsgården
hörande skogen, framgår icke med full tydlighet af kontraktets innehåll
24
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 59.
I allt fall torde en tillämpning af omförmälda bestämmelse i § 15 af
kontraktet icke kunna åvägabringas annorledes än genom godvillig
öfverenskommelse med arrendatorerna eller, om sådan ej kan åstadkommas,
genom rättegång med däraf följande tidsutdräkt. Då det sålunda
syntes önskvärdt att göra ett försök till öfverenskommelse med
arrendatorerna beträffande de inskränkningar i arrendet, som arméförvaltningen
föreslagit, anmodade dåvarande statsrådet och ^chefen för
landtförsvarsdepartementet chefen för Dalregementet att i sådant syfte
inleda underhandlingar med arrendatorerna, därvid om möjligt borde
iakttagas, att det högsta ersättningsbelopp, som jämlikt § 15 i arrendekontraktet
kunde ifrågakomma, vore hela den årliga arrendesumman.
I anledning häraf hafva arrendatorerna blifvit i frågan hörda vid
sammanträde inför regementsintendenten, därvid de förklarat sig icke
kunna ingå på den af regementschefen föreslagna afsöndringen af viss
mark från det arrenderade området, hvarigenom arrendets värde enligt
deras åsikt skulle väsentligt nedbringas. Arrendatorerna hade nedlagt
betydande kostnader på landtbruket just på den grund, att kontraktet
gällde till den 14 mars 1921, och det arrenderade området vore ej
större, än hvad som oundgängligen kräfdes, för att de skulle hafva sin
bärgning. Den öppna jord, regementschefen önskade fa afsöndrad,
motsvarade ungefärligen en tredjedel af den bästa åkerjorden. Förlorade
arrendatorerna denna del, måste allt hvad till gårdens ekonomi
hörde omläggas, och detta under den tid, då på grund af förbättrade
konjunkturer arrendatorerna skulle skörda frukterna af sätt arbete. Endast
genom värdering af tre gode män kunde antagligt förslag till
öfverenskommelse vinnas beträffande arrendets afträdande i dess helhet.
Jämte anmälan om hvad sålunda förekommit har regementschefen
anfört, att, då det blifvit uppenbart, att ej allenast från öfnings- och
inkvarteringssvnpunkt svårigheter för regementet uppstode däraf, att
arrendeområdet med tillhörande byggnader vore undantaget från regementets
öfningsfält, utan äfven att eu betydande olägenhet för kronan
torde uppkomma därigenom, att arrendekontraktet stode hindrande i vägen
såväl för dräneringsarbeten för öfningsfältets ordnande sprutor tillgodogörandet
af eu å området befintlig betydande vattentillgång, funne
regementschefen sig böra vidhålla sitt förut gjorda yrkande, att ^ett
försök måtte göras att genom tre gode mäns värdering få till stånd
ett förslag till öfverenskommelse, i syfte att hela området med därå
befintliga hus in. m. blefve till regementet upplåtet. Vid de försök
till uppgörelse med arrendatorerna, som ägt rum, hade oförtydbart
framgått, att, om det område, regementschefen under alla omständighe
-
25
Kung!. Majds Nåd. Proposition No 59.
ter an Båge böra läggas till regementets öfriga mark, komme att frånskiljas
det arrenderade området, arrendatorerna väntade sig eller åtminstone
ämnade yrka på en betydande ersättning för mistningen däraf,
samt att arrendesumman enligt deras förmenande omöjligen kunde läggas
till grund för bestämmandet af ersättningsbeloppet. Vidtoges den åtgärden
att för närvarande skilja arrendatorerna från endast en del af
det arrenderade området, kunde möjligen inträffa, att arrendatorerna finge
fortfarande besitta den öfriga delen af området utan afgift, under det att
liknande förfaringssätt måste tillgripas för dräneringsändamål och för
erhållande af vattentillgången, hvaraf nya kostnader blefve en följd.
Af det anförda framgår, att regementet, som enligt Kungl. Maj:ts
beslut skall inflytta i det nya kasernetablissemanget våren i 909, är i
behof af att redan från början få tillträda hela det utarrenderade området
med byggnader. Till följd af svårigheten att träffa öfverenskommelse
om arrenderättens upphörande, har dock ifrågasatts, att endast
en del af berörda område skulle tills vidare tagas i anspråk. Då emellertkl
arrendatorerna vägrat att ingå på en öfverenskommelse enligt
det sistnämnda af dessa alternativ samt, på sätt regementschefen framhållit,
. åtskilliga olägenheter å ömse sidor skulle komma att kvarstå och
ytterligare ersättningsanspråk vara att motse, synes det mig ändamålsenligast
att söka få hela frågan afgjord på en gång genom arrendets
upphörande den 14 mars 1909 d. v. s. vid den tid, då regementets inflyttning
i de nya kasernerna är nära förestående. Visserligen måste
den af arrendatorerna fordrade godtgörelsen anses allt för hög, men
de hafva därjämte förklarat sig villiga att låta denna fråga afgöras af
tre gode män, utsedda eu af dem, en af kronan och den tredje af
dessa, eller, om de ej kunna enas om valet, af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Kopparbergs län. Mot ett sådant förfaringssätt
synes mig intet vara att erinra. Därigenom bör ersättningsfrågan
blifva opartiskt bedömd och ett skäligt ersättningsbelopp bestämdt,
hvilket icke lärer kunna sättas högre än det af arrendatorerna begärda
eller 1,500 kronor om året från den 14 mars 1909 till den 14 mars
1921, d. .v. s. för 12 år utgörande 18,000 kronor jämte ersättning
för. fullgjord byggnadsskyldighet till värde öfverstigande, hvad dem
enligt kontraktet åligger, dock högst 1,000 kronor.
Regementschefen har ifrågasatt, att det ersättningsbelopp, som af
godemännen bestämmes, skulle anses allenast såsom ett förslag och
bilda utgångspunkt för en öfverenskommelse med arrendatorerna, hvaremot
dessa synas icke hafva något att erinra. Huruvida detta tillvägaBih.
till Riksd,. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 42 Haft. 4
26
Kungl. Majds Nåd. Proposition No 59.
gångssätt bör följas eller om godemännens beslut bör redan på förhand
tillerkännas ömsesidigt bindande verkan, torde böra göras till föremål
för särskild pröfning. Mig synes det senare tillvägagångsättet vara
att föredraga.
Beträffande det ersättningsbelopp, som kan komma att tillerkännas
arrendatorerna, torde det kunna utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att förra landshöfdingebostället kungsgården Noret i Kopparbergs
län må den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret för att begagnas
till öfningsfält för Dalregementet.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall
äfvensom förordna, att proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Carl Axel von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.
KARTA
öfver
en. del af Ulrlhsdals Kungsgård samt lotterruv
Kungshögsängen n:r 1 och Z under UlrihsdalsKicngsgård.
tf tint Jk s jdJ £
FärUtlaarin^r.
föreéläs tutt cyyåLcitcos cit hccruftforsuaret ■
Gtf hoinin issioruvv unsprvmcgZicf&ns foreslajget gtientitgcrre ounrcicLo.
, | Sa ncL~tccq. !
Jär/va ägor
/jTiltihörcts moja. öfning stia Itef J
Krog Kärf va
%
\
( TUZhon iugcc o fa? fältetJ
FotoIit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.
Karta
6/oer
Ulrik s cl als lulligs g circus d/ter och betesmark samt kronotoiyoet Sörentorp.
u
JiocdcLIlS
ägor
av
U l Tills cLclLs
öfrige.
0>*
Förbi aning.
gräns, rör riga. ö/zvi7vcfs£ööLtel.
- område, som föreslås ad t Sxg
gas
till röja. ofnLngsfåltot.
ägor.
soo meter:
Fotolit.Gen. Stab. Lit.Ansf.Stockh.
KARTA
ötVer
den till haserntomt och öfningsfält
Dalregementet
afse dela. mark.
<t s It, ö£ el
o n g
l t e t
Jfcottneby
Åt o r e t s
Döda.
Despoti Ljungbergs
Lasarettet.
ttr&Ztti-iua
i inne* 11 u ingå
carunxct*.
gröna för af JTglIu. et cert uji/itåtel
.Kullezu
Urin Jcungegcircten Jitaret utanreneteraxh
Jtangsgarchm hlareis öfrig i
ägor
JGzsergtju
lexfraSn injipZi
t JVya.J3ecfrafiU.ngsplcUserv.
Ga Järn v a giss t afton.
790 meter
Fotolit.6en. Stab. Lit.Anst.Stockh.