Kungl. Majds Nåd, Proposition N:o 55.

1

lM:o 55.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
beredande af ålderdomsunderstöd åt äldre barnmorskor'',
gifven Stockholms slott den 21 februari 1908.

■ -i ^Tnf^r åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilarenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

godkänna följande grunder för beredande af ålderdomsunderstöd åt äldre
barnmorskor.

Rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt utsträckes att
omfatta äfven de barnmorskor, som den 1 januari 1905 redan uppnått
„ ar® ålder och hvilka, då bestämmelserna om samma utsträckningträda
i kraft, innehafva sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
som enligt gällande reglemente för pensionsanstalten medför
tillträde till densamma.

Pensionstagarna fördelas med afseende å åtnjutande af pension i
två klasser, den ena med rätt till pension å 100 kronor och den andra
med rätt till pension å 150 kronor om året.

Inträde, i pensionsanstalten med rätt till pension å 100 kronor erhålles
af till inträde eljest berättigad barnmorska, om den kommun
eller det barnbördshus, där barnmorskan är anställd, förbinder sig att
till pensionsanstalten inbetala de afgifter, som, efter försäkringstekniska
grunder beräknade, motsvara en tredjedel af kostnaden för den pension
som skall utgå till barnmorskan.

Inträde med rätt till pension å 150 kronor medgifves åter, om
kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att till pensionsanstalten
inbetala de afgifter, som, efter enahanda grunder beräknade, motsvara
hälften af samma kostnad.

Anmälan om inträde i pensionsanstalten skall af den kommun eller
clet barnbördshus, där barnmorska är anställd, för henne fföras före
den 1 januari 1910.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 40 Höft. (No 55).

1

2 Kung1 Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Rätt att komma i åtnjutande af pension inträder för barnmorska,
för hvilken föreskrifna inbetalningar fullgjorts, efter 20 . års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 åi~ i sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till
pensionsanstalten, och sedan hon uppnatt en lefnadsålder af 65 år,
dock, att barnmorska, som af kommunen anställts utan fast arfvode,
men mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, må kunna i särskilda
fall af pensionsanstaltens styrelse tillerkännas rätt till pension,
äfven om hon icke under 12 år haft den årsinkomst af denna kommunala
anställning, som i reglementet bestämts.

Till gäldande af utgående pensioner skola i första hand användas
de af gift er, hvilka, på sätt nämnts, skola inbetalas af kommun eller
barnbördshus och hvilka särskildt för sig förvaltas.

Staten åtager sig den återstående kostnaden för pensionernas utgående.

I öfrigt skola beträffande anmälan om inträde i anstalten, förlust
af rätt till delaktighet däri och förlorande af rätt till pension i tillämpliga
delar gälla de af Riksdagen tidigare godkända grunder för barnmorskornas''
pensionsanstalt; dock att pensionsanstaltens styrelse må
kunna medgifva barnmorska, som af kommun anställts utan fast arfvode,
men mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, rätt att i anstalten
kvarstå, oaktadt hennes årsinkomst af denna kommunala anställning icke
uppgått till 200 kronor, samt att vid förlust af rätt till. delaktighet i
pensionsanstalten eller af rätt till pension återgäldande af inbetalningar,
som gjorts för delägare, äger rum endast i fråga om de belopp, med
hvilka ''delägare visas hafva bidragit till de af kommun eller barnbördshus
gjorda inbetalningarna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde:

I enlighet med hvad Ivungl. Maj:t i proposition till 1904 års riksdag
föreslagit har Riksdagen nämnda år godkänt vissa grunder för
inrättande af en anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor
samt i sammanhang därmed å riksstatens tionde hufvudtitel
anvisat dels för bestridande af statens bidrag till pensioneringen enligt
dessa grunder ett förslagsanslag å 20,000 kronor, dels till gäldande
af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt ett
förslagsanslag å högst 11,000 kronor att årligen utgå från och med
år 1905. Den 31 december 1904 har därefter Kungl. Maj:t utfärdat
reglemente för nämnda pensionsanstalt, hvilken skulle träda i verksamhet
med år 1905.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Enligt reglementet är skyldighet stadgad att inträda såsom delägare
i pensionsanstalten för hvarje legitimerad barnmorska, som, efter
det anstalten trädt i verksamhet, i en ålder, ej uppgående till 45 år,
erhåller anställning hos kommun eller å barnbördshus mot åtnjutande
af årslön, ej understigande 200 kronor, hvari värdet af bostad, vedbrand
och andra naturaförmåner må inräknas med sammanlagdt högst 75 kronor.
Berättigad att såsom delägare inträda i anstalten är ej mindre hvarje
legitimerad barnmorska, som, då anstalten trädde i verksamhet, redan
innehade sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som nyss
är nämnd, och icke uppnått en lefnadsålder af 50 år, eller, sedan anstalten
trädt i verksamhet, i en ålder, öfverstigande 45 år, men icke
uppgående till 50 år, erhållit dylik anställning, än äfven hvarje legitimerad
barnmorska, som af kommun anställts mot bestämd ersättning
för hvarje förrättning, så framt hon af anstaltens styrelse pröfvas af
denna kommunala anställning hafva en årsinkomst, ej understigande
200 kronor, och som icke uppnått en lefnadsålder af 50 år; ankommande
dock på anstaltens styrelse att, då särskilda lokala förhållanden
därtill föranleda, på framställning af vederbörande kommun och efter
medicinalstyrelsens hörande, meddela legitimerad barnmorska, som är
anställd hos kommun, inträde i anstalten,'' äfven om hennes löneförmåner
skulle understiga 200 kronor om året.

Delägare är pliktig att årligen till och med det år, hvarunder hon
fyller 64 år, till anstalten inbetala 10 kronor, dock icke under längre
tid än 20 år.

Den kommun eller det barnbördshus, där barnmorskan har anställning,
eller, där anställningen är fästad vid två eller flera kommuner
gemensamt, den folkrikaste bland dem ansvarar för afgiftens behöriga
erläggande.

Det ankommer på kommun eller barnbördshus att bestämma om
erläggande af årsbidrag till pensionering af barnmorska, anställd hos
kommunen eller å barnbördshuset, dock med iakttagande däraf att minsta
årsbidraget utgör 10 kronor.

Delägare må, utöfver henne åliggande årsafgift, göra frivilliga insatser
för beredande af högre pension; dock må under ett och samma
kalenderår dessa frivilliga insatser icke uppgå till högre belopp än 100
kronor.

För hvarje i anstalten delaktig barnmorska betalar statsverket såsom
bidrag till hennes pensionering ett belopp lika stort med de insatser
tillsammantagna, hvilka under året blifvit af eller för henne gjorda,

o

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

dock att statens årsbidrag icke för någon utgår med högre belopp än
25 kronor eller under längre tid än 20 år.

Anmälan om inträde i anstalten göres för barnmorska af vederbörande
kommun eller barnbördshus, skolande denna anmälan vara åtföljd
af, förutom handlingar, som visa, att barnmorskan är skyldig
eller berättigad att inträda i anstalten, ej mindre kommunens eller
barnbördshusets. uttryckliga förklarande, huruvida kommunen eller barnb.
ördshuset förbinder sig att lämna årsbidrag till barnmorskans pensionering
eller icke, än äfven, där barnmorskan icke är skyldig att
vara delägare i anstalten, barnmorskans skriftliga tillkännagifvande, att
hon önskar inträda såsom delägare i densamma.

Delägare, som icke vidare innehar sådan anställning hos kommun
eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten, upphör
att vara delägare i anstalten, men är berättigad att utbekomma sitt på
egna insatser grundade tillgodohafvande hos anstalten med därå upplupen
ränta; dock äger barnmorska, som i 12 år varit delägare i anstalten
och därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar, kvarstå såsom
delägare.

Barnmorska, som blifvit förklarad förlustig rätten att utöfva barnmorskekonsten,
upphör ock att vara delägare i anstalten, men äger att
återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta.

Rätt att komma, i åtnjutande af pension från anstalten inträder för
delägare, som fullgjort föreskrifna inbetalningar, efter 20 års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till
pensionsanstalten, och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år eller,
i händelse , hon genom obotlig sjukdom eller vanförhet blifvit urståndsatt
att vidare utöfva barnmorskeyrket, 55 år, i hvilket senare fall
tjänstetiden kan inskränkas till förenämnda 12 tjänstår bos kommun
eller å barnbördshus.

Pensionen, hvilken icke må uppbäras förr än från och med månaden
näst. efter den, hvarunder den pensionsberättigade frånträdt den befattning,
på grund .hvaraf hon senast åtnjutit delägarskap i anstalten,
utgar i form af årlig lifränta, hvars belopp enligt försäkringstekniska
grunder . är beroende pa storleken af hvad för henne blifvit öfverfördt
till pensionsfonden.

. Pensionstagare, som genom laga kraftvunnet utslag förklarats förlustig
medborgerligt förtroende, har förlorat all rätt till pension, men
äger återbekomma hvad hon till anstalten inbetalt, dock utan ränta, och
jämväl med afdrag af hvad såsom pension uppburits.

G Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 55.

Pensionsanstalten förvaltas af riksförsäkringsanstalten, dock med
den inskränkning, att det tillkommer postsparbanken att mottaga insättningar
och utbetala pensioner samt styrelsen för postsparbanken
att förvalta pensionsanstaltens medel.

På sätt af det föregående framgår, äro de barnmorskor, som den
1 januari 1905 redan uppnått 50 års ålder, uteslutna från delaktighet
i den redan anordnade pensioneringen.

Beträffande dessa barnmorskor hade i det af medicinalstyrelsen
upprättade förslag, hvilket låg till grund för förenämnda proposition,
framhållits, att, då dessa barnmorskor ej lämpligen kunde inpassas i
det uppgjorda förslaget, annan utväg ej återstode än att i fråga om
dem söka åstadkomma en undantagsanordning. Medicinalstyrelsen föreslog
därför ett för alla dessa barnmorskor till beloppet lika understöd
af 150 kronor om året att utgå efter uppnådda 65 lefnadsår, . eller,
i händelse af invaliditet, vid fyllda 55 år samt under förutsättning af
minst 30 tjänstår, förvärfvade genom anställning hos kommun eller å
barnbördshus; och borde äfven dessa barnmorskor likasom de öfriga i
förslaget afsedda bidraga till sin pensionering med en årsafgift till
anstalten af tio kronor.

Emot antagande af ett öfvergångsstadgande af detta innehåll framhölls
emellertid, att de barnmorskor, hvilka vid pensionsanstaltens trädande
i verksamhet öfverskridit 50 år, enligt detsamma komme i en
väl mycket gynnad ställning gent emot öfriga delägare.

Föredragande departementschefen anförde i sitt yttrande till statsrådsprotokollet,
som åtföljde Kungl. Maj:ts förenämnda proposition, beträffande
förslaget i denna del att, då de bidrag till pensioneringen,
hvilka från omförmälda äldre åldersgrupp af barnmorskor, komme att
utgå, blefve synnerligen obetydliga, komme denna pensionering till
allra största delen, och i många fall helt och hållet, att drabba statsverket;
och, huru önskvärdt departementschefen än ansåge det skulle
vara, om äfven åt dessa öfveråriga barnmorskor kunde beredas ålderdomsund
erstöd, kunde han likväl icke finna det annat an principiellt
oriktigt, att statsverket skulle, på sätt som föreslagits, så godt som
ensamt åtaga sig pensioneringen af kommunala tjänstinnehafvare.

Sedermera har Riksdagen på grund af enskilda motioner i skrifvelse
den 14 april 1905 anhållit, att Ivungl. Maj:t täcktes lata utreda,
om och i hvad mån ålderdomsunderstöd skulle kunna beredas åt barn -

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

morskor, som vid den tid, då barnmorskornas pensionsanstalt trädde i
verksamhet, fyllt femtio år, och, i den händelse utredningen därtill
gåfve anledning, med framställning i ärendet till Riksdagen inkomma.

I denna skrifvelse har Riksdagen framhållit, att billighet och rättvisa
syntes kräfva, att äfven dessa kvinnor, som i en lång tid utöfvat
ett samhällsnyttigt och ansvarsfullt, men såsom regel föga inkomstbringande
yrke, erhölle någon del af den förmån, som beredts deras
yngre kamrater. Ett beslut härom skulle också stå i full öfverensstämmelse
med hvad i likartade fall redan förut åtgjorts, nämligen i
fråga om lärare och lärarinnor vid rikets folkskolor och småskolor, i
det att dels 1884 dels 1898 af Riksdagen beviljats särskilda rätt betydande
anslag för beredande af understöd åt sådana personer inom
dessa kårer, som icke varit berättigade till pension enligt de för folkskollärarnas
pensionsinrättning gällande bestämmelser. Beredandet af
ett sådant ålderdomsunderstöd åt äldre, hos kommun eller å barnbördshus
anställda barnmorskor skulle också komma att medföra påtagliga
fördelar icke blott för ifrågavarande barnmorskor, utan äfven för allmänheten,
för hvilken det måste vara af vikt, att en barnmorska icke
åt ekonomiska skäl tvingades att fortsätta sin ansträngande och maktpåliggande
tjänstgöring allt för långt in på ålderdomen. Kostnaderna
för en sådan anordning borde emellertid enligt Riksdagens åsikt icke
uteslutande drabba statsverket.

Genom nådig remiss den 25 maj 1905 har Kung!. Maj:t anbefallt
riksförsäkringsanstalten att verkställa den i Riksdagens berörda skrifvelse
afsedda utredning samt därmed äfvensom med det förslag, som
däraf kunde föranledas, till Kungl. Maj:t inkomma.

_ Till följd häraf har riksförsäkringsanstalten inkommit med underdånigt
utlåtande och förslag i ämnet af den 30 december 1905.

Riksförsäkringsanstalten har därvid, enär staten ansetts böra medverka
till beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor hufvudsakligen
af den anledningen, att det vore af vikt att en barnmorska icke
af .ekonomiska skäl tvingades att fortsätta sin ansträngande och maktpåliggande
tjänstgöring alltför långt in på ålderdomen, funnit sig vid
ifrågavarande utredning icke böra taga hänsyn till andra barnmorskor
än sådana, som fortfarande äro i tjänst och utöfva yrket; och af samma
skäl, som föranledt, att delaktighet i den upprättade pensionsanstalten
för barnmorskor icke medgifvits alla i kommuns tjänst eller hos barnbördshus
anställda barnmorskor, utan endast dom, som åtnjuta en viss

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

minimilön, anser riksförsäkringsanstalten vidare utredningen böra begränsas
till de barnmorskor, som skulle varit berättigade till delaktighet
i barnmorskornas pensionsanstalt, därest de icke på grund af sin ålder
varit därifrån uteslutna.

Riksförsäkringsanstalten har med ledning af de uppgifter, som i
enlighet med bestämmelserna i 4 § af reglementet för barnmorskornas
pensionsanstalt inkommit till riksförsäkringsanstalten från kommunerna
och barnbördshusen, verkställt en beräkning af antalet barnmorskor,
som den 1 januari 1905 redan fyllt 50 år och som hade anställning
hos kommun eller barnbördshus på sådana villkor, att de skulle vara
berättigade till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt, om åldern ej
lagt hinder i vägen; och framgår af denna utredning, att antalet dylika
barnmorskor utgjorde 436, af hvilka 78 vore öfver 65 år.

Beträffande det nuvarande antalet sådana barnmorskor samt dessas
fördelning å de olika åldersklasserna får jag hänvisa till den af riksförsäkringsanstalten
lämnade sammanställningen, som jag längre fram
skall återgifva.

Då ofvan anförda siffror, yttrar vidare riksförsäkringsanstalten,
gåfve vid handen, att ett rätt afsevärdt antal barnmorskor, som den
1 januari 1905 fyllt 50 år, fortfarande äro i det allmännas tjänst anställda,
synas samma skäl, som föranledt staten att anordna pensioneringför
de yngre barnmorskorna, tala för, att staten vidtager någon åtgärd,
så att de i Riksdagens skrifvelse af den 14 april 1905 afsedda barnmorskor
icke af ekonomiska skäl hindras från att i tid afgå från sina
befattningar.

Riksförsäkringsanstalten erinrar vidare, att den ena af motionärerna
i förevarande ärende vid 1905 års Riksdag ifrågasatt, att, därest genom
statens medverkan ålderdomsunderstöd bereddes åt de äldre barnmorskorna,
detta understöd borde utgå allenast till dem, som vore behöfvande,
och att ett dylikt villkor gäller i fråga om de till en del förutvarande
folk- och småskollärare utgående ålderdomsunderstöd. Då
emellertid här skulle vara fråga om fortfarande i tjänst varande barnmorskor,
har riksförsäkringsanstalten ansett någon begränsning till de
äldre, behöfvande barnmorskorna af rätten till delaktighet i den pensionering,
som kunde komma att anordnas, icke böra göras. Oafsedt
den omständigheten, att afgörandet, huruvida barnmorska bör anses
vara behöfvande eller ej, skulle kunna äga rum, först då pension till
henne skulle börja utgå, och efter det, därest pensioneringen komme
att ordnas i enlighet med nedan angifna grunder, afgifterna för hennes
pensionering i de flesta fall redan borde vara erlagda, synes det, säger

9

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 55.

riksförsäkringsanstalten, för öfrigt möta svårighet att rättvist bestämma,
hvilka barnmorskor skulle anses befinna sig i behöfvande omständigheter;
och antalet af de barnmorskor, som kunde sägas icke behöfva
understöd på sin ålderdom, torde, uppger riksförsäkringsanstalten vidare,
vara ganska ringa.

Däremot har riksförsäkringsanstalten af, bland andra skäl, hänsyn
till kostnaderna ansett rätten till delaktighet i en blifvande pensionering
för äldre barnmorskor böra, i likhet med hvad medicinalstyrelsen i sitt
förut omförmälda förslag hemställt, begränsas till de barnmorskor, som
det år, då de bestämmelser, som kunna komma att meddelas om utvidgning
af rätten till delaktighet i barnmorskornas pensionering, träda
i kraft, ännu icke uppnått 65 år eller först samma år fyllde 65 år.

Beträffande i öfrigt villkoren för rätt till delaktighet i en blifvande
pensionering anser riksförsäkringsanstalten bestämmelserna i reglementet
för barnmorskornas pensionsanstalt af den 31 december 1904 böra i
den mån sådant låter sig göra komma till tillämpning; och pensioneringen
borde följaktligen omhänderhafvas af nämnda pensionsanstalt
samt skötas af riksförsäkringsanstalten jämte postsparbanken.

Rätt till inträde i pensionsanstalten borde medgifvas ej mindre
hvarje legitimerad barnmorska, som, då den ifrågasatta utvidgningen af
rätten till inträde i pensionsanstalten trädde i verket, redan innehade
sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som omförmäldes
i reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt, och icke uppnått eu
lefnadsålder af 65 år eller först det år, utvidgningen ägde rum, fyllt
65 år, än äfven hvarje legitimerad barnmorska, som af kommun anställts
mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, så framt hon af anstaltens
styrelse pröfvades af denna kommunala anställning hafva en
årsinkomst, ej understigande 200 kronor, och som befunne sig i ofvan
angifna ålder.

Anmälan om inträde i anstalten borde göras för barnmorska af
vederbörande kommun eller barnbördshus. Det borde bestämmas, att
anmälan till inträde skulle ske inom viss tid, som syntes böra sättas
till ett år efter det utvidgningen af rätten till inträde i pensionsanstalten
trädt i verket, emedan eljest ett för kostnaderna ofördelaktigt
urval bland de till inträde berättigade barnmorskorna kunde tänkas
komma att äga rum.

De närmare villkoren för pensions erhållande har riksförsäkringsanstalten
funnit böra vara i hufvudsak desamma, som gällde enligt
reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt; dock syntes med hänsyn
till kostnaderna pension icke böra i något fall utgå, förrän delägare

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 40 Haft. 2

10

Klingl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 55.

uppnått en lefnadsålder af 65 år. Rätt att komma i åtnjutande af pension
från anstalten skulle således inträda för delägare, för hvilken föreskrifna
inbetalningar fullgjorts, efter 20 års yrkesmässig verksamhet
såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning hos kommun
eller å barnbördshus, som medförde tillträde till pensionsanstalten, och
sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år. Emellertid framhåller riksförsäkringsanstalten,
att någon eftergift i särskilda fall borde medgifvas
i afseende å villkoret, att barnmorska skulle under minst 12 år hafva
innehaft sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus, som medförde
tillträde till pensionsanstalten. Eljest skulle möjligen ett flertal
barnmorskor, för hvilka aflöningen först under senare år höjts till 200
kronor, blifva uteslutet från rätt till pension.

Hvad angår kostnaderna för pensioneringen, har riksförsäkringsanstalten
funnit det vara mest ändamålsenligt, att frågan härom så
ordnas, att, därest kommun eller barnbördshus önskar bereda barnmorska
pension, till hvilken staten skall lämna bidrag, kommunen eller
barnbördshuset skall — i sammanhang med barnmorskans anmälan till
inträde i pensionsanstalten — skriftligen förbinda sig att till pensionsanstalten
inbetala de afgifter, som komma att för delägare stadgas. På
kommunen eller barnbördshuset skulle sedan ankomma att, om sådant
skulle anses nödigt, söka bereda sig ersättning för de häfda utgifterna
genom bidrag antingen från vederbörande barnmorska eller från annat håll.

Vid förlust af rätt till delaktighet i pensionsanstalten eller rätt till
pension borde återbetalning af inbetalningar för delägare äga rum
endast med afseende å de belopp, med hvilka delägare visades hafva
bidragit till'' de af kommun eller barnbördshus gjorda inbetalningar.

Rörande det belopp, hvarmed pensionen borde utgå, och den del af
kostnaderna för pensioneringen, som borde af statsmedel bestridas, har
det synts riks för säkringsanstalten icke finnas någon anledning att bereda
ifrågavarande äldre barnmorskor en gynnsammare ställning än deras
yngre kamrater. Om eu barnmorska, som enligt nu gällande bestämmelser
vore berättigad till delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt,
under sitt femtionde år anmäldes till inträde i pensionsanstalten, och
om för henne under de femton år, som återstode till uppnådd pensionsålder,
årligen inbetalades 25 kronor, skulle för samma tid af statsmedel
utgå högsta årliga bidraget eller 25 kronor, och hennes pension skulle
uppgå till ungefär 100 kronor. Riksförsäkringsanstalten har därför
förordat, att storleken af den årliga pensionen till de äldre barnmorskorna
bestämmes till 100 kronor, och att staten, under förutsättning
att vederbörande kommun eller barnbördshus förbinder sig att betala

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 55. 11

hälften af kostnaderna för nämnda pension, ikläder sig kostnaden för
återstående hälften.

Riksförsäkringsanstalten har tänkt sig-, att de från kommun eller
barnbördshus utgående bidrag till barnmorskas pensionering i regel
skulle uttagas i form af årliga afgifter med på förhand bestämda belopp.
Antalet barnmorskor, som kan komma att anmälas till inträde i
pensionsanstalten, låter sig, säger riksförsäkringsanstalten, emellertid
icke i förväg beräknas, utan är synnerligen ovisst och blir i hvarje
fall jämförelsevis ringa. På grund häraf kunde man antaga, att afgången
bland de barnmorskor, om hvilka vore fråga, icke komme att med
någon större säkerhet följa den dödlighetstabell, som legat till grund
för beräkningarna af nedan angifna afgifter från kommun eller barnbördshus.
Då dessa afgifter alltså i åtskilliga fall kunde tänkas i verkligheten
icke komma att förslå till täckande af halfva pensionsbeloppet,
anser riksförsäkringsanstalten nödvändigt, att staten tillika åtager sig
garanti, att pensionerna i hvarje fall till sitt fulla belopp utginge till
de pensionsberättigade.

Hufvudsakligen på grund af samma skäl, som föranleder att staten
måste ikläda sig garanti för de årliga pensionsbeloppens utgående,
anser riksförsäkringsanstalten det icke böra medgifvas kommun eller
barnbördshus att genom större inbetalningar söka bereda barnmorska
högre årlig pension än 100 kronor. Eljest måste staten ikläda
sig garanti jämväl för de högre pensionerna eller dessas belopp jämkas
efter omständigheterna; och påpekar riksförsäkringsanstalten, att
det för kommun eller barnbördshus alltid står öppet att på annat sätt
tillförsäkra vederbörande barnmorska, utöfver pensionen, kontanta eller
in natura utgående förmåner och därigenom än ytterligare betrygga
hennes ålderdom, om sådant skulle finnas önskligt och behöflig!

Utgående från ett årligt pensionsbelopp af 100 kronor, har riksförsäkringsanstalten
på grundvalen af en af professorn A. Lindstedt
upprättad dödlighetstabell för kvinnor och med antagande af en räntefot
af 3,5 procent verkställt en beräkning af kostnaden för ifrågavarande
pensionering.

Enligt denna skulle kapitalvärdet den 1 juli 1906 af pensioner å
100 kronor om året efter uppnådda 65 år till alla de barnmorskor,
som enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle ingå i den ifrågasatta
pensioneringen, eller 358, utgöra 268,410 kronor.

De årsafgifter, för hvilka kommun eller barnbördshus skulle åtaga
sig ansvar och som enligt riksförsäkringsanstaltens förslag skulle täcka
hälften af kostnaden för en halfårsvis utgående pension af 100 kronor

12 Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 55.

om året, skulle för barnmorskor med nedan angifna ålder vid inträdet
blifva följande.

vid inträdet.

Ärsafgift.

Kronor.

Antal årsafgifter,

52

29,00

13

53

32,10

12

54

35,90

11

55

40,60

10

56

46,30

9

57

53,40

8

58

62.70

7

59

75,20

6

60

92,70

5

61

119,00

4

62

163,io

3

63

251,50

2

64

517,40

1

65

547,80

1

Såsom nämnts har riksförsäkringsanstalten icke ansett, att de barnmorskor,
som tidigare än under det år, då pensioneringen träder i verksamhet,
uppnått 65 års ålder, borde medtagas i pensioneringen. För
den händelse det emellertid skulle befinnas lämpligt att medtaga äfven
dessa, har riksförsäkringsanstalten verkställt en beräkning jämväl af
kostnaden .för pensionering af dessa barnmorskor, anställda hos kommun
eller barnbördshus och med en årsinkomst af anställningen ej understigande
200 kronor om året.

Kapitalvärdet den 1 juli 1906 af pensioner å 100 kronor om året
till alla dessa barnmorskor skulle utgöra 72,370 kronor.

Den inbetalning för en gång, kommun eller barnbördshus skulle för
barnmorskor med nedan angifna ålder vid inträdet hafva att göra, skulle
uppgå till följande belopp.

13

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Ålder vid inträdet.

Inträdesafgift.

Kronor.

6G

528,90

67

510,oo

68

491,io

69

472,30

70

453,60

71

435,oo

72

416,60

73

398,40

74

380,40

75

362,70

76

345,50

77

328,io

78

311,70

295,50

79

80

279,70

81

264,30

82

249.40

Hvad därefter angår sättet för utgörande af statens bidrag till den
ifrågasatta pensioneringen bär riksförsäkringsanstalten icke ansett, att
staten, såsom skedde i fråga om de nu till inträde i barnmorskornas
pensionsanstalt berättigade och anmälda barnmorskorna, årligen borde
inbetala ett belopp, motsvarande de till barnmorskorna gjorda insatserna,
och ej heller att från början borde afsättas en fond, motsvarande
statens andel i kapitalvärdet för utgående pensioner. En dylik årlig
inbetalning eller genast börjande fondbildning skulle enligt riksförsäkringsanstaltens
åsikt i förevarande fall vara mindre lämplig, särskildt
då staten, såsom förut angifvits, måste ikläda sig garanti att pensionerna
hölles vid ett belopp af 100 kronor.

Två metoder för utgående af statens bidrag kunna då, säger riksförsäkringsanstalten,
tänkas lämpligen böra ifrågasättas. Antingen
skulle staten för hvarje år betala hälften af de utgående pensionerna,
eller ock skulle statens utbetalningar börja, först då de från kommunerna
influtna pensionsafgifterna blifvit konsumerade. Den senare metoden
har synts riksförsäkringsanstalten vara att föredraga, särskildt från
den sj^npunkten att staten måste ikläda sig garanti för pensionsanstaltens
förbindelser, och då denna senare anordning dessutom medför den praktiska
fördelen, att fondbildning undvikes, skötsel och bokföring förenk -

14

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

las samt särskilda fondberäkningar blifva obehöfliga. Med en dylik
anordning skulle medel från staten till pensioneringen icke behöfva
under de närmaste åren anvisas.

Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ärendet af den 28 februari 1906 och därvid förklarat,
att, i det läge frågan nn befunne sig, medicinalstyrelsen kunde sluta
sig till riksförsäkringsanstaltens mening i allt utom i två punkter.

Medicinalstyrelsen har till en början funnit det vara uppenbart, att
endast ett fåtal kommuner skulle finnas villiga att för en gammal barnmorskas
pensionering vidkännas så dryga utgifter, som riksförsäkringsanstaltens
förslag i denna delinnebure, och medicinalstyrelsen, som befarade,
att, om nämnda förslag antoges, pensioneringen i verkligheten i de flesta
fall skulle komma att uteblifva, har därför hemställt, att en mindre del,
högst en tredjedel, af pensionskostnaderna ålades kommunerna.

Medicinalstyrelsen har vidare ansett anledning saknas att utesluta
de barnmorskor, hvilka, då bestämmelserna om utvidgad rätt till inträde
i pensionsanstalten skulle träda i kraft, öfverskridit en ålder af 65 år.
Rättvisa och billighet syntes nämligen fordra, att äfven dessa barnmorskor
erhölle möjlighet till samma förmån, som deras ämbetssystrar.
Medicinalstyrelsen hemställer på sådan grund, och då det utan tvifvel
skulle vara af värde att kunna förmå dessa gamla barnmorskor att upphöra
med sin verksamhet, att äfven de bland dem, för hvilka vederbörande
kommuner ville bestrida tredjedelen af hela kostnaden för deras
pensionering, måtte liksom de andra tillerkännas en årlig pension under
sin återstående lefnad af 100 kronor.

Slutligen har medicinalstyrelsen hemställt, att bestämmelsen i reglementet
för barnmorskornas pensionsanstalt, att anstaltens styrelse, då
särskilda lokala förhållanden därtill föranleda, kan på framställning af
vederbörande kommun och efter medicinalstyrelsens hörande meddela
barnmorska rätt till pension, äfven om hennes löneförmåner icke uppgå
till 200 kronor om året, måtte tillämpas äfven i fråga om nu ifrågavarande
äldre barnmorskor.

Statskontoret har afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ärendet
af den 23 februari 1907 och därvid förklarat sig anse det af riksförsäkringsanstalten
framlagda förslag till ordnande af jämväl de äldre
barnmorskornas pensionering innebära en på det hela tillfredsställande
lösning af den föreliggande frågan och kunna genomföras utan att
någon part oskäligt betungades. Skulle emellertid lindring i den för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

15

kommunerna beräknade kvot af understödskostnaden anses erforderlig,
har denna lindring synts statskontoret lämpligen kunna beredas genom
antagande af medicinalstyrelsens i sådant syfte framställda förslag om
nämnda kvots nedsättning från hälften till tredjedelen.

Då med hänsyn till den allmänna hälsovårdens befrämjande önskligt
syntes vara, att de öfveråriga barnmorskornas verksamhet inskränktes
så mycket som möjligt, hade statskontoret icke något att erinra mot
de modifikationer i riksförsäkringsanstaltens förslag, hvilka blifvit af
medicinalstyrelsen förordade.

Hvad slutligen vidkomme sättet för statsbidragets utgående, anser
statskontoret i likhet med riksförsäkringsanstalten, att, då staten enligt
det föreliggande förslaget komme att garantera pensionerna, lämpligast
vore, att, så länge utgifterna kunna bestridas med inflytande pensionsafgifter
från kommunerna, något statsanslag för ändamålet icke å riksstaten
uppföres, utan att med frågan härom får anstå till närmare den
tidpunkt, då behof af dylikt anslag kommer att föreligga.

Riksförsäkringsanstalten har meddelat, att enligt till riksförsäkringsanstalten
insända uppgifter angående inom kommunerna boende och
å barnbördshus anställda barnmorskor följande före den 1 januari
1855 födda barnmorskor äro anställda hos kommun eller barnbördshus
mot åtnjutande af årslön, ej understigande 200 kronor.

Födelseår.

Antal barnmorskor

1854.......................

............................ 44

1853....................

............................ 45

1852 ....................

............................. 25

1851.......................

............................. 36

1850.....................

............................ 27

1849......................

............................. 32

1848.......................

............................ 20

1847 .....................

............................ 23

1846......................

............................. 20

1845 ....................

............................. 20

1844......................

............................. 23

1843.......................

........................... 20

1842......................

............................ 12

1841.......................

........................... 20

1840......................

............................ 18

1839 .......................

........................... 12

16

Departe mentschefens yttrande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

1838............................................... 7

1837 .................................................. 5

1836 ................................................... 10

1835................................................. 1

1834.................................. 3

1833 ................................ 2

1832........................ 3

1831............................................... 2

1830.................................................. —

1829....................................... 1

1828 ............................................... 1

1827 .................................................. 1

1826 ................................................... —

1825 ................................. 1

Summa 434

Antalet af dessa öfveråriga barnmorskor skulle sålunda vara 434,
af Indika 335 vid 1908 års ingång ej fyllt 65 år.

För min del biträder jag livad Riksdagen uttalat om det behjärtansvärda
däruti, att äfven ifrågavarande äldre kategori af de i kommunernas
tjänst arbetande barnmorskor, hvilkas ålder hindrat dem att
blifva delaktiga af de förmåner i pensionskänseende, som beredts större
delen af kåren, få del af dessa förmåner; och anser jag det riktigt och
lämpligt, att staten i detta syfte understöder och samverkar med kommunerna
genom anvisande af medel för beredande af ålderdomsunderstöd
jämväl åt dessa barnmorskor.

Såsom riksförsäkringsanstalten framhållit, synes det mig vidare
riktigt, att villkoren för understödets åtnjutande så nära som möjligt
anpassas efter hvad som redan enligt reglementet för pensionsanstalten
gäller i fråga om större delen af barnmorskekåren.

Sålunda torde det vara klart, att för rätt till understöd bör erfordras
att innehafva och under viss tid hafva innehaft anställning hos
kommun eller barnbördshus mot löneförmåner på grund af anställningen,
uppgående till 200 kronor om året, så beräknade, som i reglementet
för pensionsanstalten angifvits, och med endast den afvikelse därifrån,
som i reglementet upptagits, att under minst 20 år hafva utöfvat yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska samt att hafva uppnått 6o års
ålder.

17

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 55.

Af de af riksförsäkringsanstalten anförda skäl synes mig ej heller
barnmorskas karaktär af mer eller mindre behöfvande böra öfva inflytande
på hennes rätt till sådant ålderdomsunderstöd, hvarom här är
fråga.

Beträffande de barnmorskor, som redan uppnått 65 års ålder, men
det oaktadt ännu kvarstå i tjänst, anser jag dessa barnmorskor icke
böra förmenas rätt att under enahanda villkor som de öfriga erhålla
pension.

Hvad angår sättet och formerna för den ifrågasatta pensioneringens
genomförande ansluter jag mig till de af riksförsäkringsanstalten i sådant
hänseende föreslagna allmänna principer: på förhand bestämda
pensionsbelopp, ingen fondbildning eller fondberäkning samt bidrag
från staten, först då kommunernas eller barnbördshusens afgifter för
pensioneringen äro konsumerade.

Hvad därefter beträffar frågan om storleken af de pensioner, som
skola utgå, samt med huru stor del staten bör bidraga till dem, kan
ju med visst skäl göras gällande, att eu pension å 100 kronor ej är så
stor, som önskligt kunde vara.

A andra sidan är det enligt mitt förmenande otvifvelaktigt, att de för
eu pension å detta belopp af riksförsäkringsanstalten från kommunerna
beräknade bidragen komma, såsom också blifvit framhållet, att på många
håll verka afskräckande. Det vore också, synes mig, önskligt, om man
vid bestämmandet af pensionernas belopp kunde i någon mån afpassa
detta efter barnmorskornas olika löner. Att aflöningarna äro synnerligen
växlande i olika kommuner, framgår af den i mitt yttrande till
statsrådsprotokollet förut i dag vid fråga om skyldighet för kommun
att anställa och aflöna barnmorska häröfver intagna tablå, till hvilken
jag i detta sammanhang får hänvisa. Såsom riksförsäkringsanstalten
framhållit, föreligger ju visserligen möjlighet för en kommun att, genom
lämpliga naturaförmåner utöfver den kontanta pensionen bereda barnmorskan
en förbättrad ställning. Men äfven där så komme att ske,
torde barnmorskan ofta behöfva och kommunen äfven understundom
vara villig bidraga till ett, högre, efter hennes tilläfventyrs utgående
högre lön eller andra förhållanden afpassadt understöd på ålderdomen.

Med hänsyn till det anförda har jag till en början ansett det icke
kunna undgås, att statens bidrag till pensioneringen sättes något högre
än riksförsäkringsanstalten föreslagit.

Det har vidare synts mig lämpligt, att större och förmögnare kommuner,
som så önska, beredes tillfälle att genom förhöjda afgifter till
pensionsanstalten bereda högre pension åt sin barnmorska, som ju äfven
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Äfd. 40 luft. 3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

själf kan vara i tillfälle att lämna ett jämförelsevis högt bidrag för
ändamålet. I detta fall bör då statsbidraget vara proportionellt mindre.

Jag bar alltså ansett mig böra föreslå, att två olika pensionsklasser
anordnas med hvar sina pensionsbidrag och pensionsbelopp. Enligt
mitt förslag skulle då pensioneringen så ordnas, att pensionerna utgå
med antingen 100 kronor eller 150 kronor och att staten åt barnmorska
garanterar den lägre pensionen af 100 kronor, om kommunen
bidrager med en tredjedel af hela den för en sådan pension erforderliga,
efter försäkringstekniska grunder beräknade kostnaden. För att staten åter
skulle garantera en årlig pension af 150 kronor, skulle kommunen bidraga
med hälften af den härför erforderliga, efter enahanda grunder
beräknade totalkostnaden.

Genom mitt förslag försättas visserligen de nu ifrågavarande barnmorskorna
i en något bättre ställning med hänsyn till statsbidrag än
de till delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt redan berättigade,
som äro födda under åren 1855—1859. Vid en uträkning visar det sig
nämligen, att dessa barnmorskor, om de år 1905 fått inträde i pensionsanstalten,
på grund ensamt af dem tillkommande högsta möjliga årliga
statsbidrag, 25 kronor, icke komma till den pension, som enligt mitt senare
alternativ skulle för äldre barnmorskor betalas af staten, d. v. s. 75 kronor.
Häremot svarar dock den större möjligheten för nämnda, under åren
1855—1859 födda barnmorskor att genom flera eller större egna afgifter
eller kommunala bidrag till pensionsanstalten bereda sig häraf betingad
högre pension. Härvid må ytterligare bemärkas, att ensamt det enligt
reglementet för pensionsastalten från staten utgående högsta pensionsbidraget
för barnmorska, 25 kronor under 20 år, enligt den af'' riksförsäkringsanstalten
använd dödlighetstabellen och med en räntefot af
3,5 procent, gifver, om det börjar utgå vid 45 års ålder, en årlig pension
efter uppnådda 65 år af 9 kronor 61 öre och, om det börjar utgå
vid 25 års ålder för att utan afbrott få fortfara under 20 år, en årlig
pension af 184 kronor 80 öre.

Storleken af kommunernas pensionsafgifter enligt riksförsäkringsanstaltens
förslag — d. v. s. halfva kostnaden för pension å 100 kronor
— samt enligt de af mig ifrågaställda alternativen framgår af följande
i riksförsäkringsanstalten gjorda sammanställning.

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition No 55.

19

Ålder vid inträdet.

Pensionsa

Va af kost-naden för
pensioner å
100 kronor.

Kronor.

■gifter för t.

Vs af kost-naden för
pensioner å
100 kronor.

Kronor.

lekande af

Va af kost-naden för
pensioner å
150 kronor.

Kronor.

Anmärkningar.

54 .............................................

35

90

23

94

53

85

55 .............................................

40

60

27

07

60

90

56 .............................................

46

30

30

87

69

45

57 ............................................

53

40

35

60

80

10

58 .............................................

62

70

41

80

94

06

Q

Arsafgifter.

59 .............................................

75

20

50

14

112

80

60 .............................................

92

70

61

80

139

05

61 .............................................

119

00

79

34

178

50

62 .............................................

163

10

108

74

244

65

68 .............................................

251

50

167

67

377

25

64 .............................................

517

40

344

94

776

10

65 .............................................

547

80

365

20

821

70

66 .............................................

528

90

352

60

793

35

67 .............................................

510

00

340

00

765

00

68 .............................................

491

10

327

40

736

65

69 .............................................

472

30

314

87

708

45

70 ............................................

453

60

302

40

680

40

71 ...........................................

435

00

290

00

652

50

72 .............................................

416

60

277

87

624

90

73 .............................................

398

40

265

60

597

60

> Af gifter för en gång.

74 .............................................

380

40

253

60

770

60

75 .............................................

362

70

246

80

544

05

76 .............................................

345

50

230

34

518

25

77 .............................................

328

10

218

74

492

60

78 .............................................

311

70

207

80

467

55

79 .............................................

295

50

197

00

443

25

SO .............................................

279

70

186

47

419

55

81 ...........................................

264

30

176

20

396

45

82 .............................................

249

40

166

27

374

10

Ifrågavarande pensionsafgifter äro beräknade under förutsättning
att inträdet i pensionsanstalten sker under den manad, då vederbörande
fyller år. Sker inträdet senare, jämkas afgiften därefter.

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Kapitalvärdet den 1 juli 1908 af pensioner å 100 kronor åt alla
de nu ifrågavarande barnmorskorna utgör 358,496 kronor. Skulle staten
bidraga till pensioneringen med halfva kostnaden för pensioner å
detta belopp, skulle alltså statens kostnad samma dag för pensioneringen
komma att utgöra högst 179,248 kronor.

Bidroge staten med två tredjedelar af hela kostnaden, skulle statens
kostnad utgöra högst 238,997 kronor.

Indelas pensionstagarna, såsom jag föreslagit, i två grupper, och
antages, att halfva antalet i hvarje åldersklass af alla de ifrågavarande
barnmorskorna pensioneras med rätt till pension af 100 kronor, däraf
staten bidrager med två tredjedelar, och halfva antalet med rätt till
pension å 150 kronor, däraf staten bidrager med hälften, blir kapitalvärdet
den 1 juli 1908 af statens kostnader för pensioneringen högst
253,935 kronor.

Under det mera sannolika antagandet att tre fjärdedelar af barnmorskorna
i fråga pensioneras med pension å 100 kronor och en fjärdedel
med pension å 150 kronor, blir statens kostnader för pensioneringen
enligt mitt förslag högst 246,514 kronor.

Vare sig frågan ordnas enligt riksförsäkringsanstaltens förslag
eller på sätt jag hemställt, dröjer det emellertid åtskilliga år, innan
kommunens afgifter konsumerats och statens bidrag måste börja utgå.
En inom riksförsäkringsanstalten i sådant afseende gjord uträkning har
gifvit vid handen, att, om pensioner å 100 kronor skulle utgå till alla
ifrågavarande barnmorskor och staten bidrager med hälften af kostnaderna,
statens bidrag skulle börja utgå efter 11 å 12 år. Om pensionärerna
indelas i grupper, såsom jag föreslagit, och lika många pensionärer
skulle komma att tillhöra de båda grupperna, börjar statens
bidrag att utgå efter 9 å 10 år. Skulle åter tre fjärdedelar af barnmorskorna
pensioneras med pension å 100 kronor och en fjärdedel med
pension å 150 kronor, börjar statsbidraget tagas i anspråk; efter 9 år.

Under antagande att alla de nu ifrågavarande barnmorskorna pensioneras,
skulle antalet pensionärer under första året blifva 119 och
därefter så småningom stiga till tolfte året, då högsta antalet, 306,
beräknas blifva uppnådt. Därefter minskas antalet efter hand.

Såsom ofvan erinrats, gäller enligt reglementet för barnmorskornas
pensionsanstalt, att delägare, som icke vidare innehar sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till pensionsanstalten,
upphör att vara delägare i anstalten, men är berättigad att
utbekomma sitt på egna insatser grundade tillgodohafvande hos anstal -

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

ten med därå upplupen ränta; dock äger barnmorska, som i 12 år varit
delägare i anstalten och därunder fullgjort föreskrifna inbetalningar,
kvarstå såsom delägare.

Detta stadgande har sin grund däruti att, om en barnmorska ej
under viss minimitid, 12 år, innehaft sådan anställning hos kommun
eller barnbördshus, som i reglementet afses, hon ansetts ej hafva i
den allmänna hälsovårdens intresse utöfvat så mycket arbete, att staten
bör bidraga till hennes ålderdomsförsörjning.

Riksförsäkringsanstalten har i fråga om de nu förevarande barnmoi
skorna föreslagit, att rätt till pension borde i särskilda fall kunna
af pensionsanstaltens styrelse medgifvas, äfven om barnmorska icke
under 12 år haft sådan årsinkomst på grund af sin anställning, som
i reglementet bestämts.

Emellertid synes mig uppenbart, att det normala ifråga om dessa
barnmorskor gifvetvis bör vara, att de redan vid inträdet i pensionsanstalten
i minst 12 år innehaft sådan anställning, som berättigar till
inträde i pensionsanstalten.

De yngsta bland dem, d. v. s. de som äro födda år 1854, hafva redan
uppnått 54 års ålder, då den nya anordningen skulle träda i kraft. Den
tid, som ligger emellan deras inträde i pensionsanstalten och pensionsåldern,
65 år, är således mindre än 12 år. Beträffande alla de ifrågavarande
barnmorskorna måste det alltså, om villkoret af 12 års kommunal
anställning för rätt till pension öfverhufvud skall uppställas, redan
vid pröfning af frågan om rätt för dem till inträde i pensionsanstalten
kunna bedömas, huruvida med afseende å dem villkoret kan uppfyllas
eller icke. Har det vid denna pröfning visat sig, att så ännu icke
skett, men väl kan ske, och har inträde i pensionsanstalten beviljats
dem, är det, om de innehafva anställning'' med fast lön, synnerligen
osannolikt, att den lön, de på grund af anställningen uppbära, sänkes
under den erforderliga eller att de lämna sin anställning före uppnådd
pensionsålder eller innan de under sammanlagdt 12 år tjänat den kommun,
som förbundit sig att bidraga till deras pensionering. Då vidare beträffande
de ifrågavarande äldre barnmorskorna staten skall garantera
en till beloppet på förhand bestämd pension, hvartill staten, om pensionsrätt
öfverhufvud inträder, alltid bidrager med ett afsevärdt belopp,
synes det ifråga om dessa barnmorskor riktigt, att staten såsom villkor
för sagda garanti fordrar viss minimitid af sådant kommunalt arbete,
som pensioneringen afser att belöna.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 55.

Endast beträffande de barnmorskor, som, utan att innehafva anställning
med fast arfvode hos någon stad eller socken, biträda stadens
eller den närliggande socknens fattiga vid förlossningar mot ersättning
af kommuner efter taxa för hvarje förrättning, och där barnmorskans
årsinkomst på grund häraf är synnerligen växlande, synes en eftergift
i sagda afseende vara af behofvet påkallad. Beträffande dylika barnmorskor
synes mig kunna öfverlämnas åt riksförsäkringsanstalten att,
sedan de en gång enligt gällande stadganden om rätt till inti äde i
pensionsanstalten erhållit inträde i densamma, efter pröfning af förekommande
omständigheter i särskilda fall bestämma, huruvida och under
hvilka villkor de må där kvarstå, fastän deras inkomst af sådana förrättningar,
som nyss nämnts, för visst år icke uppgått till 200 kronor.

Hvad beträffar de för genomförande af den nu ifrågavarande pensioneringen
af de äldre, hos kommun eller å barnbördshus anställda
barnmorskorna erforderliga förvaltningskostnaderna, får jag erinra, att
1904 års Riksdag till gäldande af kostnaden för förvaltningen åt barnmorskornas
pensionsanstalt å tionde hufvudtiteln anvisat ett förslagsanslag
å högst 11,000 kronor att årligen utgå från och med år 1905.
Genom nådigt bref den 31 december 1904 har Kungl. Maj:t häraf ställt
till förfogande åt riksförsäkringsanstalten högst 7,600 kronor och åt
postsparbanken högst 3,400 kronor. Under år 1907 har häraf tagits
i anspråk af riksförsäkringsanstalten 6,423 kronor 82 öre och af postsparbanken
1,612 kronor 35 öre.

Riksförsäkringsanstalten tiar meddelat, att, savidt nu kan bedömas,
den ifrågasatta pensioneringen icke hvad riksförsäkringsanstalten angår
kommer att föranleda någon ökning af de till förvaltningen af barnmorskornas
pensionsanstalt anvisade medel.

Enahanda upplysning har för postsparbankens vidkommande meddelats
mig från postsparbanken.

Innan jag lämnar förevarande ämne, tillåter jag mig att med
några ord beröra en fråga, som därmed äger nära sammanhang.

I en till Eders Kungl. Magt ställd skrift har Stockholms städs hälsovårdsnämnd
i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, huruvida icke ändring lämpligen kunde ske i gällande
reglemente för barnmorskornas pensionsanstalt i syfte att rätten för
barnmorska att vinna inträde och kvarsta i anstalten ma erhålla en
vidsträcktare omfattning än nu är förhållandet.

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

lill följd af nådiga remisser hafva riksförsäkringsanstalten och
medicinalstyrelsen häröfver afgifvit underdåniga utlåtanden, däri tillstyrkts
lindringar i gällande bestämmelser om rätt för delägare att kvarstå i
pensionsanstalten, oaktadt hon ej innehar anställning, som berättigar
till inträde däri.

Sedermera hafva i en till Kungl. Maj:t ingifven skrift biträdande
läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm, medicine
doktorn E. Alin oeh ordföranden i svenska barnmorskeförbundet, praktiserande
barnmorskan Hanna Qvarzell å de svenska barnmorskornas
vägnar framhållit önskvärdheten däraf att tillträde till barnmorskornas
pensionsanstalt måtte beredas älven de enskildt praktiserande barnmorskorna,
äfven om något statsbidrag’ till deras pensionering ej kunde
erhållas.

Ifrågavarande framställningar, Indika lämpligen synas böra afgöras
\ ett sammanhang, anser jag vara förtjänta af det största beaktande.
Emellertid skulle för genomförande af dessa förslag, särskild! det sistnämnda,
kräfvas en väsentlig omarbetning af nu gällande grunder för
barnmorskornas pensionering. I sådant hänseende är jag icke beredd att
nu förelägga Eders Kungl. Maj:t något förslag, utan är min afsikt att
uppdraga åt. riksförsäkringsanstalten att utarbeta ett dylikt. Därest
det förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande
af barnmorska, som Eders Kungl. Majt förut denna dag beslutit förelägga
Riksdagen, vinner dess godkännande, lärer vid berörda omarbetning
böra tagas hänsyn jämväl till innehållet i samma lag.

Nu tillåter jag mig emellertid i underdånighet hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

godkänna följande grunder för beredande af ålderdomsunderstöd åt
äldre barnmorskor.

Rätten till inträde i barnmorskornas pensionsanstalt utsträckes att
omfatta äfven de barnmorskor, som den 1 januari 1905 redan uppnått
50 års ålder och hvilka, då bestämmelserna om samma utsträckningträda
i kraft, innehafva sådan anställning hos kommun eller å barnbördshus,
. som enligt gällande reglemente för pensionsanstalten medför
tillträde till densamma.

Pensionstagarna fördelas med afseende å åtnjutande af pension i
två klasser, den ena med rätt till pension a 100 kronor och den andra
med rätt till pension å 150 kronor om året.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 55.

Inträde i pensionsanstalten med rätt till pension å 100 kronor erhålla
af till inträde eljest berättigad barnmorska, om den kommun
eller det barnbördshus, där barnmorskan är anställd, förbinder sig. att
till pensionsanstalten inbetala de utgifter, som, efter försäkringstekniska
grunder beräknade, motsvara en tredjedel af kostnaden för den pension,
som skall utgå till barnmorskan.

Inträde med rätt till pension å 150 kronor medgifves åter, om
kommunen eller barnbördshuset förbinder sig att till pensionsanstalten
inbetala de utgifter, som, efter enahanda grunder beräknade, motsvara
hälften af samma kostnad.

Anmälan om inträde i pensionsanstalten skall af den kommun eller
det barnbördshus, där barnmorska är anställd, för henne göras före
den 1 januari 1910.

Rätt att komma i åtnjutande af pension inträder för barnmorska,
för hvilken föreskrifna inbetalningar fullgjorts, efter 20 . års yrkesmässig
verksamhet såsom barnmorska, däraf minst 12 år i sådan anställning
hos kommun eller å barnbördshus, som medför tillträde till
pensionsanstalten, och sedan hon uppnått en lefnadsålder af 65 år;
dock att barnmorska, som af kommunen anställts utan fast arfvode,
men mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, må kunna i särskilda
fall af pensionsanstaltens styrelse tillerkännas rätt till pension,
äfven om hon icke under 12 år haft den årsinkomst af denna kommunala
anställning, som i reglementet bestämts.

Till gäldande af utgående pensioner skola i första hand användas
de utgifter, hvilka, på sätt nämnts, skola inbetalas af kommun eller
barnbördshus och hvilka särskild! för sig förvaltas.

Staten åtager sig den återstående kostnaden för pensionernas utgående.

I öfrig! skola beträffande anmälan om inträde i anstalten, förlust
af rätt till delaktighet däri och förlorande af rätt till pension i tillämpliga
delar gälla de af Riksdagen tidigare godkända grunder för barnmorskornas
pensionsanstalt; dock att pensionsanstaltens styrelse må kunna
medgifva barnmorska, som af kommun anställts utan fast arfvode, men
mot bestämd ersättning för hvarje förrättning, rätt att i anstalten kvarstå,
oaktadt hennes årsinkomst af denna kommunala anställning icke
uppgått till 200 kronor, samt att vid förlust af rätt till delaktighet i
pensionsanstalten eller af rätt till pension återgäldande af inbetalningar,
som gjorts för delägare, äger rum endast i fråga om de belopp, med
hvilka delägare visas hafva bidragit till de af kommun eller barnbördshus
gjorda inbetalningarna.

25

Kungl. Mai ds Nåd. Proposition No 55.

I den mån de afgifter, som komma att till pensionsanstalten inbetalas
af kommun eller barnbördshus, icke förslå till täckande af de
för pensioneringen erforderliga kostnader, torde Eders Kungl. Maj:t
komma att framdeles af Riksdagen äska därför erforderligt anslag.

Hvad föredragande departementschefen hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af
statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla samt förordnade,
att proposition i ämnet skulle till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. V. Wallin.

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft.

4