Kung], Maj:ts Nåd. Proposition No 54.
1
N:o 54.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande
af barnmorska; gifven Stockholms slott den 21
februari 1908.
. Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civiiarenden for denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående kommuns
skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilion.
Pik till Riksd. Prot. 1908. 1 Samt. 1 Afä. 39 Räft. (No 54.)
I
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.
Förslag
till
Lag
angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.
Härigenom för ordnas som följer:
1 §•
Hvarje landt- och hvarje stadskommun skall hafva anställd barnmorska
med fast aflöning, inom kommun, som är af större vidd eller
har större folkmängd, skola två eller flera fast aflönade barnmorskor
finnas anställda. _
Smärre kommuner, som angränsa hvarandra, äga, efter pröfning åt
Konungens befallningshafvande och sedan vederbörande förste provinsialläkare
i ärendet hörts, förena sig om anställande af gemensam barnmorska.
De vare ock därtill skyldiga, såvidt Konungens befallningshafvande,
på framställning af förste provinsialläkare, därom förordnar.
Mindre kommun må jämväl, efter Konungens befallningshafvandes i
förenämnda ordning lämnade medgifvande, träffa aftal med angränsande
större kommun om rätt att betjäna sig af den större kommunens barnmorska.
Därest Konungens befallningshafvande, efter förste provinsialläkares
hörande, lämnar tillstånd, må stad så ock intill densamma gränsande
mindre landtkommun i stället för att anställa barnmorskor med fast
aflöning träffa aftal med tillräckligt antal af i staden praktiserande barnmorskor
att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna
dess fattiga.
2 §.
I fråga om sättet för barnmorskas utseende äger hvarje kommun
besluta.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Åro två eller flera kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt,
och enas dessa icke i valet af barnmorska, äger Konungens befallningshafvande,
efter förste provinsialläkares hörande, utse den af
de valda, som därtill finnes lämpligast.
3 §.
Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd, skall i årlig
lön åtnjuta minst trehundra kronor samt därjämte förses med tjänlig
bostad och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför med minst
etthundra kronor.
Där särskilda omständigheter sådant påkalla, äge Konungens befallningshafvande,
på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkares
hörande, medgifva, att aflöningen må utgå med skäligt lägre
belopp.
Aflöningen bestämmes af vederbörande kommun och skall utgöras
efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet är eller
kan varda föreskrifven.
Kunna kommuner, som äro förenade till ett barnmorskedistrikt,
icke träffa öfverenskommelse om aflöningen, skall frågan afgöras af
Konungens befallningshafvande.
4 §•
Huru utöfver den fasta aflöningen ersättning må till barnmorska
utgå för hvarje förrättning, därom finnes särskildt stadgadt.
5 §.
Hvad i denna lag sägs om förste provinsialläkare gäller i Stockholm
och Göteborg om dessa städers förste stadsläkare samt i Malmö
om stadsläkaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912; dock att sådant aftal
om barnmorskas anställning i kommuns tjänst mot fast aflöning, som
träffats före lagens utfärdande och vid tiden för dess ikraftträdande fortfarande
är gällande, skall, oafsedt bestämmelsen i första stycket af 3 §,
under aftalstiden äga bestånd.
4
Kung!,. Maj:ts Nåd. Propositon N:o 54.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
februari 1908.
N arv arande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton yttrade.
Med underdånig skrifvelse den 16 mars 1906 har medicinalstyrelsen
afgifvit förslag till stadga för barnmorskeundervisningen samt
till nytt reglemente för barnmorskor.
Kungl. Maj:t har därefter den 18 oktober 1907, på föredragning
af chefen för ecklesiastikdepartementet, utfärdat nådig stadga för barnmorskeundervisningen.
I sammanhang därmed har Kungl. Maj:t öfverlämnat
ärendet, i hvad det rör nytt reglemente för barnmorskor, för
vidare behandling till civildepartementet.
Då det afgifna förslaget till nytt barnmorskereglemente i en för
detsamma väsentlig del, nämligen i hvad det rör skyldighet för kommun
att anställa och aflöna barnmorska, är af beskaffenhet att, i händelse
Eders Kungl. Maj:t finner sig vilja bifalla detsamma, böra underställas
Riksdagens pröfning, anhåller jag att nu få för Eders Kungl.
Maj:t anmäla ärendet i denna del. Sedan frågan härom blifvit behörigen
behandlad, torde jag få återkomma till öfriga delar af förslaget.
5
Kung!. Majds Nåd. Proposition No 54.
Till en början tillåter jag mig erinra, att nn gällande nådiga
reglemente för barnmorskor, af Kungl. Maj:t utfärdadt den 28 november
1856, icke innehåller något om ovillkorlig skyldighet för kommun att
hafva barnmorska anställd. Däremot äro i § 28 upptagna bestämmelser
om ersättning till barnmorska; och äro dessa af följande lydelse:
»På landet äge barnmorska, därest icke annorlunda är öfverenskommet,
att för sina förrättningar uppbära den ersättning, som, uppå sockennämnds
förslag, vid hennes antagande eller sedermera blifvit å allmän
sockenstämma bestämd; börande denna ersättning, för erkändt medellösa,
därest församlingen ej annorlunda beslutar, utgå af församlingens
fattigvård. Sådan taxa bestämmes utan afseende därå, om förlossningen
är långsam eller hastig, lätt eller svår, och må ingen särskild godtgörelse
för instrumenters användande därvid i taxan tillerkännas barnmorska.
Barnmorska, som samvetsgrann! uppfyller sina plikter, är berättigad
njuta ersättning till öfverenskommet eller fastställdt belopp af enhvar,
som henne anlitar och med hennes biträde blifvit ordentligen betjänt.»
Nu ifrågavarande bestämmelser i medicinalstyrelsens förslag till
nytt reglemente återfinnas under rubriken »Om barnmorskors anställande
och förmåner»; och tillåter jag mig här återgifva innehållet i samtliga
de paragrafer, 30—35, som upptagas under nämnda rubrik, äfven i de
delar desamma icke kunna anses utgöra föremål för Riksdagens pröfning.
Dessa paragrafer hafva följande lydelse:
§ so.
På landsbygden skall hvarje kommun, på det att dess invånare må
äga tillgång till examineradt förlossning sbiträde, anställa minst en barnmorska
med fast aflöning; dock må intill hvarandra gränsande mindre
socknar kunna gemensamt anställa en barnmorska.
Äfven städerna skola anställa nödigt antal kommunalbarnmorskor.
Där i en stad ett flertal barnmorskor praktisera, må likväl kommunen
kunna underlåta att antaga barnmorskor mot fast lön, om i stället aftal
träffats med tillräckligt många af de praktiserande barnmorskorna att
mot taxa, som nedan sägs, betjäna stadens fattiga.
§ 31.
Fast aflöning för kommunalt anställd barnmorska skall bestå dels
af skälig, kontant årslön, dels, på landet, dessutom af fri tjänlig bostad
6
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 54.
och andra lämpliga naturaförmåner; skolande aflöningen uppgå till minst
det belopp, som erfordras för inträde i barnmorskornas pensionskassa.
Där kontrakt med fast aflönad barnmorska uppgöres, böra förmånerna
däri intagas och viss ömsesidig uppsägningstid af minst sex månader
utsättas. Uti sådant kontrakt få icke intagas bestämmelser, som hindra
barnmorskan att i nödfall bistå barnaföderska äfven utom kommunen
eller som i öfrigt äro stridande mot innehållet af detta reglemente.
§ 32.
För sina förrättningar äger kommunalt anställd barnmorska, när
icke annorledes öfverenskommes mellan benne och dem bon betjänar,
uppbära ersättning efter taxa, som efter förslag af förste provinsialläkaren
fastställes af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, särskildt för länets
landsbygd och särskildt för dess städer. Om skäl därtill finnes, må
olika taxa kunna fastställas äfven för skilda delar af ett län och taxa
för stad kunna påbjudas äfven för annan kommun med tätt sammanträngd
befolkning.
I taxan bör arfvode bestämmas särskildt för förlossning och särskildt
för nödig efterbehandling. Vidare böra, där så låter sig göra,
ersättningsbeloppen bestämmas olika allt efter de betalningsskyldigas
större eller mindre förmåga att dem utgöra.
§ 33.
Utöfver taxan eller öfverenskommen ersättning för barnmorskeförrättningarna
tillkommer barnmorska kost under vistelsen på förrättningsstället
äfvensom godtgörelse för använda desinfektionsmedel. Öfverstiger
afståndet från barnmorskans bostad till förrättningsstället 1
kilometer och finnes farbar väg, skall barnmorskan med tjänlig skjuts
befordras till och från stället eller erhålla godtgörelse för utgift, som
hon haft för sin och sina sakers fortskaffning.
§ 34.
Arfvode och ersättning enligt §§ 32 och 33, hvilka skola af enskilda
gäldas, åligger det den förlösta kvinnan eller den, som för hennes
underhåll och vård ansvarar, att vid anfordran erlägga. Tredskas
den betalningsskyldige, njute barnmorskan för utbekommande däraf
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
handräckning hos öfverexekutor, där hon styrker, att räkning å beloppet
blifvit tillställd den betalningsskyldige minst fjorton dagar före
ansökningens ingifvande till öfverexekutor.
För erkändt medellösa utgå dessa ersättningar, beräknade efter
taxans lägsta belopp, från kommunen och erläggas, om icke annorlunda
beslutits, af dess fattigvård.
• § 35.
Enskildt praktiserande barnmorska är icke förbunden att följa taxa,
utan äger att om henne tillkommande ersättning fritt träffa aftal med
dem, som anlita henne. Likaså kommunalt anställd barnmorska, om
hon utför förrättning utanför sitt distrikt.
I motiveringen till sitt omförmälda förslag framhåller medicinalstyrelsen,
att med de nya bestämmelsernas införande åsyftats tvenne
måls nående, det ena, att den principen måtte uttalas, att hvarje kommun
skulle vara ansvarig för, att tillgång för dess invånare finnes till examineradt
förlossningsbiträde, och det andra, att barnmorskorna tillförsäkras
skälig ersättning för sitt ansvarsfulla arbete.
Hvarken den allmänna upplysningens ståndpunkt eller barnmorsketillgången
i riket syntes medicinalstyrelsen numera lägga något hinder
i vägen för bestämmelsen, att hvarje kommun skulle anställa barnmorska.
Men utan tvifvel vore, fortsätter styrelsen, i vissa orter kommunerna
så små, att det vore både billigt och lämpligt, att flera kommuner
finge förena sig om en barnmorska. Medgåfves detta, syntes ingen
betänklighet finnas mot ett sådant stadgande som det i § 30, första stycket,
föreslagna. I det senare stycket af samma paragraf hade medicinalstyrelsen
ansett sig böra respektera ett i några städer uppkommet bruk att,
i stället för s. k. fattigbarnmorskors anställande mot lön, låta de fattiga,
inom vissa gränser åtminstone, själfva välja barnmorska, som efter bestämd
taxa ersattes af kommunen. Att städer med dylik anordning därmed
finge afstå från förmånen, att de burgna invånarna ägde tillgång till
barnmorskor, som de kunde ersätta efter taxa, syntes icke vara af
någon betydelse, då man ej torde behöfva befara, att icke barnmorskor
till behöfligt antal skulle finna med sin fördel förenligt att äfven utan
lön nedsätta sig i städerna.
Medicinalstyrelsen erinrar, att i en till Kungl. Maj:t ingifven och
af Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen öfverlämnad skrift af den 15
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.
oktober 1901 medicine doktorn E. W. Wretlind jämte ett antal barnmorskor
hemställt om åtgärder, i syfte att kommunalt anställda barnmorskor
icke skulle kunna oskäligt lågt aflönas, i hvilket afseende
sökandena föreslagit, att en minimilön skulle fastställas för barnmorskor.
Medicinalstyrelsen hade, anför styrelsen vidare, föreslagit en sådan
anordning och därvid ansett lämpligt, att denna lön sattes till det
belopp, som i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för barnmorskornas
pensionsanstalt den 31 december 1904 fordrades för inträde i sagda anstalt,
hvilken ju hvarje kommunalt anställd barnmorska borde tillhöra.
Beloppet 200 kronor, hvari naturaförmåner finge ingå med högst 75 kronor,
vore antagligen lägre än barnmorskorna tänkt sig och alldeles säkert
lägre än de löner, som mångenstädes utginge. Men å andra sidan
funnes för närvarande mångfaldiga barnmorskor, som vore afiönade med
än lägre belopp, och krafvet på en högre minimilön skulle säkerligen
ofta möta stort motstånd, hvilket medicinalstyrelsen hoppades icke
rimligtvis kunde ske med den föreslagna lönen. Då emellertid 200 kronors
lön säkerligen i allmänhet skulle lämna barnmorskorna för knapp
bärgning och, såsom i nyssnämnda underdåniga skrifvelse äfven framhölles,
olika stora inkomster behöfdes på skilda orter, hade medicinalstyrelsen
ansett det bättre, att låta den större delen af barnmorskornas
inkomster utgå i form af ersättning efter taxa, hvilken, för att blifva
rättvis och lämpad efter skilda ortsförhållanden, styrelsen ansett böra
utfärdas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen efter förslag af
vederbörande förste provinsialläkare.
Till följd af nådiga remisser hafva underdåniga utlåtanden öfver
medicinalstyrelsens omförmälda förslag, försåvidt det angår barnmorskas
anställande och förmåner, afgifvits af samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen, som i ärendet hört dels kommunalnämnderna i de
socknar, livilka icke hafva barnmorska hos sig anställd, dels magistraterna
och stadsläkarna i de städer, Mariestad, Vadstena och Skanör med
Falsterbo, hvilka hafva anställd barnmorska mot lägre fast årlig lön än
200 kronor, dels kommunalnämnderna i de socknar, hvilka likaledes
hafva barnmorska anställd mot fast lön från eu eller flera socknar, utan
att lönen sammanlagdt uppgår till 200 kronor om året, dels ock förste
provinsialläkarna i länen.
De hörda magistraterna hafva icke haft något mot förslaget att
invända.
Af kommunalnämnderna i de socknar, som icke hafva barnmorska
hos sig anställd, hafva omkring 150 och af kommunalnämnderna i de
Kungl. Maj .is Nåd. Proposition N:o ~>4. 9
socknar, som hafva barnmorska anställd mot fast lön, ej uppgående till
sammanlagdt 200 kronor om året, omkring 190 förklarat sig icke hafva
något att erinra mot de tillämnade stadgandena om skyldighet för
kommun att mot föreslaget fast arfvode anställa barnmorska, hvaremot
omkring 100 af de förra och 25 af de senare ansett sig icke kunna
biträda förslaget i denna del.
. Från ett fatal kommunalnämnder, hvilka lämnats tillfälle att uttala
sig, hafva yttranden ej inkommit.
Samtliga förste provinsialläkare, med hvilka Kungl. Majits befallningshafvande
i länen i allmänhet instämt, hafva, under uttalande af sin anslutning
till förslagets liufvudprincip — skyldighet för kommun att mot
fast arfvode anställa erforderligt antal barnmorskor — ansett, att den
af medicinalstyrelsen föreslagna fasta minimiaflöningen för barnmorska
vore för lågt tilltagen. I sådant afseende har framhållits, att de tryckta
ekonomiska förhållanden, hvarunder barnmorskorna för närvarande ofta
lefva, menligt inverka på barnmorskekårens rekrytering och därför äro
allmänheten till men, att en barnmorska med det slitande och uppoffrande
arbete, som, efter genomgången 9 till 12 månaders lärokurs,
i regel vore hennes lott, ej kan hafva en bekymmersfri existens med
eg så låg aflöning som den af medicinalstyrelsen föreslagna, att) om än
tidtals en barnmorska ej tages i anspråk af förrättningar, det till arten
af hennes verksamhet dock hör att hon städse skall vara beredd att på
kallelse infinna sig, pa grund hvaraf hon svårligen kan bereda sig annan
inkomst, samt att det är anledning befara, att många kommuner blott
på giund af befintligheten af en föreskrift om en så låg minimiaflöning
som den af medicinalstyrelsen ifrågasatta skulle med dess utgifvande anse
sig hafva uppfyllt all skyldighet i aflöningshänseende gent emot sin
barnmorska.
Hvad. särskild! beträffar det af medicinalstyrelsen föreslagna systemet
med en jämförelsevis hög taxa för hvarje förrättning såsom utfyllnad
af ^ den föreslagna låga fasta lönen, har — från förste provinsialläkarnas
sida så godt som enstämmigt — framhållits, att detta ej vore tillfredsställande.
Härutinnan har anförts, att, då såväl antalet förrättningar,
som. barnmoi skorna kunna fa att verkställa, som ock de personers betalningsförmåga,
de hafva att bispringa, äro synnerligen växlande, barnmorskornas
existens med ett sådant system blir alltför osäker. Om
taxan sattes hög, blefve den alltför kännbar för dem, som, utan att vara
erkändt medellösa, dock vore i små ekonomiska omständigheter och
mindre betalningskraftiga. Därigenom uppstode fara, att oexamineiade
förlossningsbiträden komme att i större utsträckning anlitas.
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 39 Höft. 2
10 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 54.
Äfven vore begreppet »erkändt medellösa» olika i olika kommuner, och
vore det osäkert, när en kommun skulle anse sig böra träda emellan
med erläggande af den i taxan bestämda ersättningen.
I betraktande af hvad sålunda anförts hafva samtliga förste provinsialläkare
och de flesta af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen
hemställt, att den af medicinalstyrelsen föreslagna minimiaflöningen af
200 kronor måtte väsentligt höjas.
Sålunda hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands,
Göteborgs och Bohus län samt Skaraborgs län såsom fast årlig minimiaflöning
föreslagit 400 kronor jämte naturaförmåner af bostad och
vedbrand. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Jönköpings,
Blekinge, Kopparbergs, Yästernorrlands och Norrbottens län hafva
föreslagit 400 kronor samt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands
och i Gäfleborgs län 300 kronor jämte bostadsförmån, därvid Kungl. Maj.ts
befallningshafvande i sistnämnda län dock uttalat tvekan, huruvida en
viss minimiaflöning för riket i dess helhet vore lämplig. Kungl. Maj.ts
befallningshafvande i Kalmar län har föreslagit 300 kronoi samt Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs och Västmanlands län 200 kronor
jämte bostad och vedbrand. Förste provinsialläkaren i sistnämnda län
har likväl hemställt om en fast årlig minimiaflöning af 400 kronor
jämte bostad och vedbrand. Kungl. Maj:ts_ befallningshafvande i Stockholms,
Uppsala, Kronobergs, Gottlands, Kristianstads, Örebro och Jämtlands
län hafva icke haft något att erinra mot det af medicinalstyrelsen
föreslagna minimibeloppet, men hafva förste provinsialläkarna i
Uppsala och Gottlands län såsom fast årlig minimiaflöning föreslagit
400 kronor jämte bostad och vedbrand, förste provinsialläkarna i
Kristianstads, Örebro och Jämtlands län 400 kronor samt förste provinsialläkarna
i Stockholms och Kronobergs län 300 kronor om året.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och i Västerbottens
län hafva såsom sin'' åsikt uttalat, att den af medicinalstyrelsen föreslagna
minimiaflöningen är för ringa; och har förste provinsialläkaren
i Malmöhus län hemställt om en minimiaflöning af 400 kronor jämte
bostad och vedbrand, under det förste provinsialläkaren i Västerbottens
län ansett en minimiaflöning af 250 kronor jämte enahanda naturaförmåner
vara skälig. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län
har ansett, att antingen en fast minimiaflöning af 400 kronor om året
borde bestämmas eller också att bestämmelsen om minimiaflöning borde,
såsom förste provinsialläkaren i länet ifrågasatt, ersättas med föreskrift
att, efter det kontrakt om barnmorskas anställande upprättats, kontraktet
skulle insändas till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande
för fastställelse efter förste provinsialläkarens hörande.
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
I öfrigt har från flera håll uttalats, att anställande! af lämpligt
antal barnmorskor af kommunerna samt dessas sammanslagning till
barnmorskedistrikt borde underkastas kontroll af förste provinsialläkarne
eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt att det i förslaget
lämnade medgifvandet för intill hvarandra gränsande mindre socknar
att gemensamt anställa barnmorska borde utsträckas därhän, att äfven
mindre städer och köpingar finge rätt att hafva barnmorska gemensam
med en eller flera närbelägna stads- eller landtkommuner med
ringa folkmängd. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala och
Västmanlands län hafva ansett, att kommuner i omedelbar närhet af
sådana städer, som enligt förslaget icke vore skyldiga anställa barnmorska
med fast aflöning, borde medgifvas enahanda rätt som staden
att endast träffa aftal med tillräckligt många af stadens barnmorskor
att mot taxa betjäna den närbelägna kommunens fattiga. Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands och i Kronobergs län hafva såsom sin
åsikt uttalat, att mindre folkrika kommuner, som omslutas af folkrikare
kommuner, borde tillerkännas rätt att anställa barnmorska gemensamt
med dessa. Slutligen har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län,
i likhet med åtskilliga kommunalnämnder, uttalat tvifvelsmål om lämpligheten
af en ovillkorlig föreskrift att å landet barnmorska skall förses med tjänlig
bostad, äfvensom ifrågasatt, huruvida icke den taxa å ersättning, som
skall till barnmorska utgå för hvarje förrättning, lämpligare borde bestämmas
af medicinalstyrelsen än af Kung!. Maj:ts befallningshafvande.
I detta sammanhang anhåller jag få anmäla en af biträdande läraren
vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm medicine doktorn
E. Alin och ordföranden i svenska barnmorskeförbundet, praktiserande
barnmorskan Hanna Qvarzell enligt uppdrag af sjunde allmänna svenska
barnmorskemötet i Malmö 1907 med anledning af föreliggande
förslag till Kungl. Maj:t ingifven skrift, däruti anhållits, att kommunalt
anställd barnmorskas minimiaflöning ej måtte fastställas lägre än
till 400 kronor om året, förutom hittills vanliga naturaförmåner af bostad
och vedbrand eller motsvarande penningersättning.
I denna skrift har framhållits det obilliga och olämpliga af en för
låg fast aflöning för barnmorskekåren, hvarjemte uttalats farhågor, att
den för närvarande till barnmorskorna utgående fasta lönen, hvilken
redan hade .en högre årlig genomsnittsnivå än 200 kronor, skulle af
de lönebeviljande myndigheterna sänkas, då medicinalstyrelsen kunnat
anse en aflöning af nämnda belopp skälig. Med den erfarenhet barnmorskorna
hade af svårigheten, i synnerhet i mindre bemedlade
12
Departementschefens
yttrande.
Kung!, Maj:te Nåd. Proposition N:o 54.
familjer, att utfå arfvode, syntes i hög grad tvifvelaktigt, huruvida med
den af medicinalstyrelsen föreslagna metoden med en jämförelsevis hög
taxa någon allmän förbättring af deras inkomster skulle kunna åvägabringas.
För de flesta kommuner i vårt land syntes det vara lättare
att betala en något högre lön än för de många mindre burgna hem,
som behöfde barnmorskas hjälp, att betala dem efter en högre taxa.
Barnmorskorna hade med afseende på lönevillkor och ekonomisk ställning
ej kunnat undgå att jämföra sig med andra yrkesklasser, hvilkas
utbildningstid och utbildningskostnader samt intellektuella och sociala
förutsättningar erbjöde likhet med barnmorskornas. Särskilt syntes
detta vara fallet med småskollärarinnorna, hvilka hade en något kortare
lärotid än barnmorskorna, men ändock redan nu begynte med en
årslön af 350 kronor förutom fri bostad och andra naturaförmåner.
De åtnjöte därjämte två ålderstillägg, hvartdera å 50 kronor. De hade
äfven lagstadgad ledighet en lång tid af .året, och deras arbete vore
ej så slitande som barnmorskornas.
Sedan gammalt har det i vårt land ansetts vara en kommunal angelägenhet
att i den allmänna hälsovårdens intresse sörja för att inom
kommunerna tillgång finnes till examineradt förlossningsbiträde.
Sålunda föreskrefs redan i det första allmänna svenska barnmorskereglementet
af den 14 oktober 1777 att för att vinna tillträde till
den kurs, hvilken enligt reglementet alla, som önskade utöfva barnmorskeyrket,
skulle i Stockholm genomgå, elev från landsorten skulle
uppvisa kallelsebref från någon stad eller socken, som därigenom förklarade
sig villig att efter kursens afslutande antaga henne till barnmorska.
I nådigt bref den 3 april 1780 förklarades vidare, att, ehuru
önskligt vore, att hvarje socken kunde sin egen barnmorska antaga,
det dock på allmogen själf skulle få ankomma, huruvida flera socknar kunde
sig om en enda förena, samt hvilka utvägar till hennes aflönande, såsom
för dem minst betungande kunde vidtagas. Gällande 1856 års
reglemente för barnmorskor uttalar såsom ofvan nämnts, att barnmorskas
förrättningsarfvode skall bestämmmas å allmän sockenstämma.
Också har Kungl. Maj:t genom nådigt bref till kammarkollegium af den
12 maj 1857 på gifven anledning förklarat, att mål i fråga om aflöning
åt barnmorska å landet, lika med ärenden rörande andra kommunalafgifter,
därom intet särskild! är stadgadt, skola i andra instans på
grund af den kammarkollegium i allmänhet tillkommande befattning
med jorden åliggande extra ordinarie skyldigheter och besvär samt
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.
med allmänna hushållningen rörande mål tillkomma kammarkollegii
pröfning. Dylika mål behandlas jämväl enligt nu gällande instruktion
af kammarkollegium.
Sedermera har i nådiga läkarinstruktionen af den 31 oktober 1890
stadgats skyldighet för provinsialläkare att söka medverka därtill, att
behörigen examinerade barnmorskor af kommunerna antagas.
Äfven i senaste tid hafva uttryck förekommit för denna uppfattning
om tillhandahållande af nödigt förlossningsbiträde såsom en kommunal angelägenhet.
Vid 1904 års Riksdag väcktes nämligen inom Andra Kammaren
motion om beviljande af särskild! anslag för bisträckande af sådana mindre
bemedlade landtkommuner, Indika ansåge sig behöfva statens hjälp för
att kunna hos sig anställa examinerad barnmorska för att tillhandagå
inom kommunen varande barnaföderskor. Statsutskottet fann emellertid
icke giltiga skäl vara i motionen anförda för frångående af den hittills
gällande grundsats, att anställandet och aflönande! af barnmorskor borde
vara en kommunernas angelägenhet, samt hemställde på sådan grund,
att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Detta blef också båda Kamrarnas beslut.
Enligt den af riksförsäkringsanstalten med ledning af dit inkomna
uppgifter angående inom kommunerna boende och hos barnbördshus
anställda barnmorskor senast afgifna årsberättelse angående förvaltningen
af barnmorskornas pensionsanstalt, som af riksförsäkringsanstalten omhänderhafves,
funnos år 1906 i riket 2,841 praktiserande barnmorskor,
hvaraf 2,109 innehade anställning hos kommun eller barnbördshus.
Återstående 732 utöfvade endast enskild praktik. Af de sistnämnda åtnjuta
dock 18, hvilka äro i cn ålder af i medeltal 70 år, pension från vederbörande
kommuner. Enligt hvad som meddelats mig, hafva i förevarande uppgifter
såsom kommunalt anställda räknats de i Stockholm enskildt praktiserande
barnmorskor, som till ett antal af 86 erhållit stadens uppdrag att mot ersättning
af staden biträda fattiga vid förlossningar, hvaremot såsom enskildt
praktiserande räknats öfriga större städers så kallade fattigbarnmorskor,
hvilka dels med och dels utan föregående uppdrag af staden lämna förlossningsbiträde
åt stadens fattiga mot ersättning endast efter taxa. Enligt
nämnda berättelse hade år 1906 1,053 kommuner en barnmorska hos
sig anställd. 196 kommuner hade mer än en barnmorska i sin tjänst.
991 kommuner hade barnmorska anställd gemensamt med annan kommun,
och 266 kommuner hade icke någon barnmorska hos sig anställd.
De hos kommunerna anställda barnmorskornas årliga fasta aflöning
under 1907 äfvensom antalet kommuner i hvarje län, som under samma
ar saknade fast anställd barnmorska, framgår af följande af riksförsäkringsanstalten
till mig aflämnade tablå.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54,
Kommunalt anställda barnmorskors fasta aflöning enligt
Län: |
Kr. 1-49 |
N*) |
Kr. 50 -99 |
N*) |
Kr. 100 -149 |
N*) |
Kr. ISO —199 |
N*) |
Kr. 200 —249 |
N*j |
Kr. 250 —299 |
N») |
Kr. BOO |
N*) |
Kr. 850 399 |
N*) |
Kr. 400 -449 |
N») |
Kr. 450 499 |
N*) |
Stockholms....... |
1 |
1 |
2 |
2 |
5 |
5 |
10 |
7 |
14 |
14 |
40 |
33 |
11 |
9 |
9 |
5 |
4 |
3 |
||
Uppsala........... |
1 |
— |
1 |
1 |
3 |
2 |
1 |
— |
7 |
3 |
6 |
5 |
27 |
24 |
3 |
2 |
7 |
6 |
— |
— |
Södermanlands.. |
— |
— |
— |
— |
2 |
— |
3 |
2 |
6 |
5 |
18 |
1 7 |
21 |
21 |
10 |
8 |
10 |
8 |
1 |
— |
Östergötlands ... |
— |
— |
4 |
— |
3 |
1 |
2 |
2 |
8 |
8 |
15 |
15 |
32 |
28 |
9 |
8 |
11 |
5 |
— |
— |
Jönköpings....... |
— |
— |
2 |
1 |
2 |
1 |
2 |
1 |
9 |
3 |
14 |
11 |
33 |
20 |
3 |
1 |
4 |
— |
1 |
— |
Kronobergs...... |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
4 |
2 |
8 |
4 |
15 |
9 |
26 |
10 |
5 |
1 |
3 |
— |
2 |
— |
Kalmar............ |
1 |
— |
1 |
— |
3 |
— |
8 |
6 |
11 |
6 |
15 |
8 |
28 |
12 |
6 |
0 |
9 |
3 |
1 |
— |
Gottlands........ |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
4 |
4 |
3 |
1 |
5 |
5 |
19 |
19 |
4 |
4 |
3 |
2 |
— |
— |
Blekinge.......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
10 |
3 |
11 |
5 |
9 |
4 |
3 |
1 |
9 |
— |
2 |
— |
Kristianstads.... |
— |
— |
2 |
1 |
16 |
5 |
29 |
9 |
53 |
15 |
27 |
5 |
21 |
2 |
2 |
— |
1 |
— |
— |
— |
Malmöhus........ |
— |
— |
10 |
— |
23 |
5 |
58 |
22 |
67 |
22 |
35 |
10 |
31 |
6 |
5 |
1 |
8 |
3 |
3 |
— |
Hallands.......... |
— |
— |
1 |
— |
5 |
2 |
8 |
4 |
18 |
8 |
10 |
2 |
13 |
3 |
4 |
2 |
4 |
— |
— |
— |
Göteborgs........ |
— |
— |
— |
— |
3 |
2 |
8 |
4 |
13 |
1 |
7 |
2 |
31 |
G |
3 |
— |
3 |
— |
1 |
— |
Älfsborgs......... |
— |
— |
— |
— |
3 |
— |
7 |
4 |
20 |
9 |
21 |
7 |
24 |
11 |
4 |
— |
10 |
1 |
— |
— |
Skaraborgs....... |
— |
— |
2 |
1 |
5 |
1 |
4 |
1 |
16 |
13 |
21 |
9 |
25 |
13 |
3 |
2 |
2 |
— |
— |
— |
Värmlands....... |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
- |
11 |
6 |
13 |
10 |
40 |
25 |
11 |
5 |
9 |
4 |
2 |
— |
Örebro............ |
— |
— |
3 |
2 |
— |
— |
3 |
2 |
4 |
1 |
8 |
5 |
27 |
20 |
9 |
4 |
11 |
8 |
— |
— |
Västmanlands... |
— |
— |
2 |
1 |
2 |
1 |
2 |
o |
11 |
11 |
14 |
13 |
21 |
17 |
3 |
2 |
5 |
3 |
1 |
1 |
Kopparbergs..... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
1 |
3 |
1 |
1 |
— |
22 |
18 |
17 |
13 |
22 |
16 |
2 |
1 |
Gäfleborgs........ |
5 |
3 |
5 |
5 |
32 |
27 |
9 |
8 |
12 |
10 |
4 |
3 |
||||||||
Västernorrlands |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
4 |
5 |
2 |
34 |
19 |
16 |
11 |
25 |
10 |
3 |
2 |
Jämtlands........ |
— |
— |
3 |
1 |
— |
— |
— |
— |
6 |
6 |
6 |
5 |
24 |
23 |
11 |
5 |
7 |
4 |
1 |
— |
Västerbottens ... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 |
1 |
1 |
— |
9 |
1 |
41 |
29 |
15 |
6 |
21 |
9 |
5 |
— |
Norrbottens...... |
1 |
— |
10 |
10 |
14 |
D |
10 |
8 |
9 |
2 |
4 |
3 |
||||||||
2 - |
33 |
9 |
74 |
23 |
152 |
72 |
305 |
140 |
305 175 |
635(399 |
176|i03 |
214 |
99 |
37 |
13 |
!) Därjämto naturaförmåner; bostad, vedbrand m, in.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 54.
15
uppgifter till riksförsäkringsanstalten för år 1907.
Kr. 500 —549 |
N») |
Kr. 550 |
N*) |
Kr. 000 —049 |
N* |
Kr. 050 -09!) |
N») |
Kr. 700 -749 |
N*) |
Kr. 800 -849 |
N*) |
Kr. 900 -949 |
N*) |
Antal barn- mor- skor. |
Antal kommu-ner, som sakna |
Län: |
1 |
— |
— |
— |
2 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
99 |
2 |
Stockholms. |
||
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
57 |
— |
Uppsala. |
||||||||
3 |
— |
1 |
''- |
— |
— |
— |
t— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
75 |
1 |
Södermanlands. |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
88 |
31 |
Östergötlands. |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
72 |
13 |
Jönköpings. |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
65 |
10 |
Kronobergs. |
2 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
86 |
13 |
Kalmar. |
2 |
— |
— |
— |
__ |
— |
— |
— |
— |
■ — |
— |
— |
— |
— |
41 |
1 |
Gottlands. |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
46 |
2 |
Blekinge. |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
153 |
2 |
Kristianstads. |
||||||||
2 |
— |
1 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
245 |
6 |
Malmöhus. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
63 |
14 |
Hallands. |
2 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
72 |
13 |
Göteborgs. |
2 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
92 |
52 |
Älfsborgs. |
|
2 |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
80 |
94 |
Skaraborgs. |
2 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
91 |
3 |
Värmlands. |
3 |
3 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
68 |
4 |
Örebro. |
4 |
2 |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
67 |
2 |
Västmanlands. |
7 |
1 |
1 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
79 |
— |
Kopparbergs. |
5 |
3 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
73 |
1 |
Gäfleborgs. |
3 |
— |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1 |
1 |
92 |
— |
Västernorrlands. |
3 |
1 |
— |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
62 |
— |
Jämtlands. |
4 |
— |
— |
— |
— |
— |
98 |
— |
Västerbottens. |
||||||||
8 |
3 |
2 |
— |
2 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
Norrbottens. |
64 |
17 |
8 |
— |
15 |
— |
— |
2 |
1 |
1 |
1 |
2,024 |
264 |
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Tabellen upptager icke barnmorskornas inkomster på grund af
taxa för hvarje förrättning. Enligt hvad jag inhämtat, växlar denna taxa
på landsbygden i allmänhet mellan 1 krona för mindre bemedlade
och 3 till 5 kronor för förmögnare personer. I städerna är den något
högre. Angående beloppet af barnmorskornas årsinkomst på grund af taxa
föreligga inga exakta uppgifter. Så mycket torde dock, enligt hvad
som meddelats mig, kunna sägas, att årsinkomsten af densamma för närvarande
på landet i medeltal icke öfverstiger 100 kronor.
I följande städer, där barnmorska med fast årslön för närvarande
icke finnes af staden anställd, hafva nedan angifna antal barnmorskor
på grund af förrättningar hos fattiga, hvarför ersättning utgått af staden
efter taxa för hvarje förrättning, haft följande inkomst under åren
1904 och 1905:
Stadens namn. |
År 1904. |
År 1905. |
||||
Antal |
Samman-lagda er-sättnings-beloppet i kronor. |
Medeltal i |
Antal |
Samman-lagda er-sättnings-beloppet i kronor. |
Medeltal i |
|
Stockholm..................................... |
63 |
5,808 |
.92 |
56 |
5,639 |
101 |
Uppsala ....................................... |
4 |
121 |
30 |
4 |
141 |
35 |
Eskilstuna .................................... |
6 |
208 |
35 |
8 |
268 |
33 |
Linköping .................................... |
4 |
340 |
85 |
6 |
400 |
67 |
Norrköping ................................. |
5 |
198 |
39 |
10 |
270 |
27 |
Malmö.......................................... |
22 |
538 |
24 |
26 |
670 |
26 |
Göteborg...................................... |
32 |
1,016 |
32 |
37 |
904 |
24 |
Lidköping .................................... |
1 |
40 |
40 |
1 |
50 |
50 |
Örebro.......................................... |
7 |
380 |
'' 54 |
8 |
470 |
59 |
Gäfle ......................................... |
12 |
441 |
37 |
14 |
604 |
43 |
Det synes mig icke kunna med tog invändas något mot den i
medicinalstyrelsens förevarande förslag fastslagna grundsats, att hvarje
kommun skall vara ansvarig för att tillgång för dess invånare finnes
till examineradt förlossningsbiträde, och detta så mycket mindre som en
dylik princip sedan gammalt kan sägas vara förutsatt i de i ämnet meddelade
bestämmelser, om än densamma icke direkt uttalats.
17
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Hvad ofvan visats angående de aflöningsförhållanden, hvarunder
barnmorskorna nu arbeta, synes mig därjämte ådagalägga, att något
från statsmakternas sida bör åtgöras för reglerande och förbättrande af
barnmorskekårens ställning. Det kan icke vara till fromma för allmänheten,
att sambällstjänare med en utbildningstid af i regel 1 år och
med ett så pass ansvarsfullt och kräfvande arbete i den allmänna hälsovårdens.
tjänst som barnmorskornas ofta lefva under otillfredsställande
ekonomiska villkor och utan förutsättningar att ägna sitt yrke den omsorg
och det intresse, dess utöfning kräfver.
Att nu för att råda bot mot förevarande missförhållanden genom
lagbud ålägga kommunerna att bos sig anställa och med skäligt belopp
aflöna nödigt antal barnmorskor torde icke erbjuda allt för stora betänkligheter
och synes för öfrigt, därest man vill uppehålla grundsatsen
om barnmorskors tillhandahållande åt allmänheten såsom en kommunal
plikt, vara det enda medlet att effektivt förbättra barnmorskekårens
villkor.
Da jag sålunda ansett mig böra ansluta mig till medicinalstyrelsens
förslag, i hvad det innebär skyldighet för kommuner att mot skäligt
arfvode anställa nödigt antal barnmorskor, bar det tillika stått klart
för mig, att det härvid för statsmakterna gäller att framgå varsamt och
icke åstadkomma brådstörtade eller för kommunerna betungande rubbningar,
hvilka alltför mycket skulle inkräkta på kommunernas fria siälfbestämmningsrätt.
Sålunda bör, synes mig, en tillräckligt lång öfvergångstid stadgas,
för att kommunerna skola blifva i tillfälle att ordna sig för de nya förhållandena.
I sådant afseende både jag tänkt mig, att man kunde
stanna vid den 1 januari 1912 såsom lämplig tidpunkt för den nya ordningens
ikraftträdande. De aftal, som redan träffats vid den af mig
ifrågasatta lagens utfärdande och hvilkas giltighetstid sträcker sig längre
än till den 1 januari 1912, böra dock äga bestånd under hela aftalstiden.
Däremot böra inga nya aftal, som strida mot de bestämmelser jag bär
för afsikt att föreslå, få träffas för längre tid än till nyssnämnda dag.
Såsom bufvudregel synes till eu början böra uttalas, att hvarje
socken å landet, hvarje stad och hvarje köping, som utgör en kommun
med andra ord hvarje landt- och hvarje stadskommun —
skall hafva anställd barnmorska med fast aflöning. Kommun af större
ytvidd eller med större folkmängd bör gifvetvis hafva mer än en fast
aflönad barnmorska anställd. Att meddela några bestämda föreskrifter
om antalet, synes dock ej lämpligt, utan torde frågan härom böra öfverlämnas
till kommunernas eget afgörande. Förste provinsialläkarna och
Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 89 Höft. 3
18 Kungl Maj.is Nåd. Proposition No 54.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande lära icke underlåta att vaka däröfver,
att nödigt antal barnmorskor varder anställdt.
Intill hvarandra gränsande kommuner med ringare folkmängd och
små ekonomiska förutsättningar böra gifvetvis få slå sig tillsammans
om en barnmorska. Men med hänsyn till angelägenheten att barnmorskan
såvidt möjligt varder fullt sysselsatt med sitt yrke, synas dylika
kommuner ock höra kunna förpliktas att förena sig till ett barnmorskedistrikt.
Emellertid synes mig tydligt, att frågan om kommuners förening
till barnmorskedistrikt bör afgöras af därtill kompetent och lämplig myndighet,
nämligen förste provinsialläkarna och Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Genom iakttagande af försiktighet och den största hänsyn till
kommunernas önskemål vid bestämmandet af distriktsindelningen lärer faran
vara undanröjd för de enskilda kommunernas otillbörliga betungande genom
ett lagbud sådant som det ifrågasatta, likasom ock det allmänna förbättrandet
af barnmorskekårens ställning väsentligen torde bero på förståndigt
handhafvande af denna fråga.
Det synes mig ock i vissa fall höra kunna tillåtas en mindre
kommun att träffa aftal med angränsande större kommun om rätt att
betjäna sig af dennas barnmorska.
Det i åtskilliga städer hittills förekommande bruk att staden i
stället för att anställa fast aflönad barnmorska träffar aftal med tillräckligt
antal af de i staden praktiserande barnmorskor att mot särskild
ersättning af staden för hvarje förrättning betjäna dess fattiga,
synes jämväl böra lagfästas. Likaledes synes det icke böra förmenas
staden angränsande mindre landtkommun att, där så finnes lämpligt,
träffa liknande aftal med stadens barnmorskor.
Beträffande de kommuner, som för närvarande icke hafva någon
barnmorska hos sig anställd, kan det i regel icke vara annat än rättvist,
att de med skäligt belopp bidraga till aflönande af den närbelägna
kommunens barnmorska, af hvilkens biträde de betjäna sig. Visserligen
är antalet kommuner, som sakna fast anställd barnmorska, inom några
län anmärkningsvärdt stort, men af hvad som från dessa län meddelats
synes mig framgå, att några verkliga svårigheter icke heller här möta
mot det nyss antydda förfaringssättet.
Att såsom t. ex. i Skåne icke mindre än 75 merendels intill hvarandra
gränsande socknar hafva hvar sin barnmorska hos sig anställd
mot ett fast arfvode, ej uppgående till 200 kronor om året, är också
ett missförhållande, som i den mån gällande kontraktstider utgå bör
rättas; och bör då tillses, att lämpliga större barnmorskedistrikt inrättas.
Ofta torde den förekommande låga fasta aflöningen hafva sin förklaring
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
i en viss obenägenhet från kommunernas sida att hafva gemensamma
funktionärer med annan kommun. I andra fall torde barnmorskans inkomst
af taxa hafva uppskattats jämförelsevis högt, och har då den
fasta aflöningen satts lägre. Hvad speciellt Skåne beträffar, lärer den
rika. tillgången hittills på barnmorskor hafva berott på den i Lund befintliga
barnmorskeundervisningsanstalten, hvilken dock med innevarande
år upphör.
Barnmorska synes böra utses på sätt hvarje kommun bestämmer.
Kunna kommuner inom samma barnmorskedistrikt icke enas i valet
af barnmorska, lärer tvisten böra slitas af Kungl. Makts befallningshafvande.
&
Hvad härefter angår frågan om en till beloppet bestämd minimilön
för kommunalt anställd barnmorska, kan jag till en början icke annat
an erkänna det beaktansvärda i hvad såväl från Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och förste provinsialläkarna i länen som från barnmorskorna
själfva framhållits om olägenheten af en så låg lagbestämd minimilön
som den af medicinalstyrelsen föreslagna.
. Vidkommande den af medicinalstyrelsen framhållna omständigheten,
att i reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt minimiaflöningen för
oaa 1°°^ ^L^ighet till inträde i pensionsanstalten fastställts till endast
f „ kronor om året., har denna sin förklaringsgrund däruti, att hänsyn
därvid måst tagas till bestående anställnings- och aflöningsförhållanden
Understege aflöningen 200 kronor, kunde icke barnmorskan anses i den
allmänna hälsovårdens intresse utöfva ett så omfattande arbete, att det
borde berättiga henne till tjänstårsberäkning för erhållande af pension
enligt principerna för pensioneringen.
Nu åter är fråga om att införa ett nytt anställnings- och aflöningssystem
med efter förhållandena lämpade distrikt, som gifva barnmorskan
fullt arbete i hennes yrke och en inkomst, tillmätt efter detta arbete,
allt utan rubbning i redan grundade och bestående rättsförhållanden.
Det synes mig därför, som borde minimiaflöningen ej sättas lägre
än att barnmorskan, om så skulle för ett eller annat år behöfvas ensamt
af densamma har möjlighet till nödtorftig bärgning, och tillå.—
ter jag mig i sådant hänseende föreslå en fast minimiaflöning från kommunen-barnmorskedistriktet
af 300 kronor om året jämte skyldighet för
kommunen att förse barnmorskan med tjänlig bostad och nödig vedbrand
eller ock utgifva ersättning därför med sammanlagdt minst 100 kronor
om året. Sålunda ifrågasatta aflöningsförmåner understiga visserligen
^ män hvad i sådant hänseende vid innevarande års Riksdan
. Dders Kungl. Maj:t föreslagits för småskollärarinnor, men jag har
vid detta mitt förslag icke ansett mig kunna undgå att taga väsentlig
20 . Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 54.
hänsyn till nu bestående förhållanden, hvilka gifva vid handen, att mer
än halfva antalet kommunalt anställda barnmorskor för närvarande
uppbära aflöning, som understiger hvad jag föreslagit. Därjämte bör
uppmärksammas, att barnmorskorna ju hafva utsikt att något förbättra
sina löneförmåner genom den ersättning de skola erhålla för hvarje
särskild förrättning. . , n e
Vid en granskning af barnmorskornas aflönmgsforhalianden hnner
man snart, att en betydande olikhet i aflöning är radande å olika ortei
och under olika förhållanden, en olikhet, som väl i viss mån alltid kan
komma att vara berättigad. Det synes mig därför vara angeläget att
ordna så, att i undantagsfall barnmorska skall kunna aflönas med
ett lägre belopp än det föreslagna minimibeloppet; och torde alltså, då
omständigheterna därtill föranleda, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
böra på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkarens hörande
kunna medgifva, att fasta aflöningen må utgå med skäligt lägre be
^Kunna
kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt ej enas om aflöningen,
synes frågan böra afgöras af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som dock gifvetvis icke äger bestämma aflöningen till högre belopp än
det högsta, som någon af de intresserade kommunerna ifrågasatt.
Utöfver den bestämda fasta aflöningen bör, såsom redan antydts,
till barnmorska utgå skälig ersättning efter taxa för hvarje förrättning;
och synes mig taxan med hänsyn till fasta lönens belopp och
andra omständigheter böra för hvarje län fastställas på sätt medicinalstyrelsen
föreslagit. . .......
De närmare bestämmelserna härom likasom om öfriga förehommande
ersättningar till barnmorskor vid förrättningar toide emelleitid
icke böra upptagas i eu allmän lag. . . .
I enlighet med förenämnda grunder har jag låtit inom civildepartementet
utarbeta förslag till lag angående kommuns skyldighet
i fråga om anställande af barnmorska.
Departementschefen uppläste härefter berörda lagförslag samt hem
ställde att detsamma måtte föreläggas Riksdagen till antagande.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall och förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.
Ur protokollet:
J. V. Wallin.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.