Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
1
Iso 34.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om ändrad lydelse
af vissa §§ i förordningen angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst den 13 september 1907 m. m.;
gifven Stockholms slott den 14 februari 1908.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta, att 1, 4, 7, 10, 11, 14,
56, 57 och 60 §§ i förordningen angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst den 13 september 1907, 10 § i den vid förordningen fogade
instruktionen för taxeringsmyndigheterna äfvensom de till förordningen
hörande formulären n:is 1—3 och 5—7 till taxeringslängder måtte erhålla
den ändrade lydelse, som af härvid fogade förslag utvisas.
De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj it förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sand. 1 Afl. 24 Käft. (N:o 34.)
1
2
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 34.
Förslag.
Bevillningsförordningen.
i §•
För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med Sex öre för hvarje fulla etthundra kronor
samt
b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje fulla
etthundra kronor af taxeringsvärdet.
4 §•
Fastighetsbevillning erlägges icke af
a) staten;
b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och
barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och
byggnader;
kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras eget
område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34. 3
regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader;
nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras
verksamhet; samt
enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;
allt • dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren någon
inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning'' utgöras för så stor del
af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;
c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva kanaloch
vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens begagnande
erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och
d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då
lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens innehafvare eller, om han är gift, den andra
maken ej eljest erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst eller innehafvarens
eller makarnas inkomster, däri inbegripet det hyresvärde, åbyggnaden
kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i denna punkt
stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger byggnad å mark,
som af annan äges eller innehafves.
I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet aflidit,
stärbhus jämlikt 2 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i
boet ej öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda
barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för
sin försörjning.
7 §•
1 mom. För inkomst, vare sig af kapital eller af arbete, hvilken i
nedan angifven ordning taxeras, skall, med de undantag, som i 11 § omförmälas,
bevillning erläggas med en för hundra af inkomstbeloppet.
2 mom. Skattskyldig taxeras för den inkomst, han åtnjutit under
det nästföregående året.
Gift man taxeras för all makarnas inkomst, i den mån inkomsten
icke varit af beskaffenhet att hustrun enligt lag ägt att ensam däröfver
råda. För inkomst af dylik beskaffenhet taxeras hustrun.
4
Kungl. Maj:t$*Nåd. Proposition No 34.
10 §.
Grunder för inkomsternas beräknande.
1 mom. Vid1,beräkning] afl. skattskyldigs inkomst nästföregående år
må afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter;
b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, järnväg och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 4 § är fri
från bevillning;
c) för ränta å '' den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital;
d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller^ kapitalafbetalning"'' å skuld.
2 mom. Däremot må afdrag ske:
l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
ägande, därest hustru är enligt 7 § 2 mom. särskildt skattskyldig,
den af makarna, som haft behållen inkomst af kapital, åtnjuta afdrag äfven
för den andre åliggande skuldränta, som icke kunnat täckas af dennes
egen inkomst af kapital;
2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete;
a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande
belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som af ägaren
begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 8 § 2 mom.
a) 1 ro) och 3:o) sägs;
b) för ränta å lånt rörelsekapital;
c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom: arrendeeller
hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning, föda och
öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden och arbetare
samt andra därmed jämförliga utgifter;
d) för kostnader, som varit förenade med utöfning af vetenskap, konst
eller handaslöjd;
e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning, å
stat uppförd häst- och båtlega," officerares lönetillägg för tjänstehästar samt
furageringsersättning, anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och andra
5
Kung1. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 34.
expenser, dagaflöning eller traktamente för förrättning å annat ställe än
tjänstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort,
arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering utom station, fältaflöning
under krigstid samt arfvode eller traktamente för riksdag eller
revision å annan ort, än där arfvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt;
f) för följande med ämbete och tjänst förenade utgifter, nämligen:
den afgift tjänsteman, såsom sådan, ålegat utgöra till pensions-, änke- och
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till
vikarie eller tjänstebiträde, prästernas i jordeboken upptagna utlagor, i den
mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag till öfver byggnadsamorteringsfonden
för prästgårdarna i Skåne, samt kostnader för sådana
särskildt anbefallda tjänsteresor, för hvilka ersättning icke varit särskildt
anvisad.
11 §•
Undantag från do i 7—10 §§ meddelade stadganden.
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,
när den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade
årsinkomster understigit 500 kronor.
Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor,
hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro
300 kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort, där
kostnaden för bostad är synnerligen hög i jämförelse med förhållandet inom
riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, där särdeles ömmande
omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse och dylikt)
förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig den äger rum
på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter eller båda
dessa skäl, icke må för någon skattskyldig eller, i fråga om äkta makar,
för dem gemensamt öfverstiga 200 kronor.
Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får
dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas inom
annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, eller, om
taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst, där han
då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.
Hafva enligt 7 § 2 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall be -
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
vinning, beräknad efter den samfällda inkomsten, påföras makarna efter
förhållandet emellan denna inkomst och hvarderas taxerade inkomst.
För inkomst, som afliden person i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i boet ej
öfverstigit 5,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oföi’sörjda barn
eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för sin försörjning.
För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i lifstiden
åtnjutit, svare stärbhuset icke med mera än tillgångarna i boet. År
boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen å
hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.
2 mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:
aj staten;
b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 §
2 mom. b) nämnda;
landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för sådan
inkomst, som icke härflutit af rörelse eller yrke;
allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer
och hypoteksföreningar;
järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana
rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att bereda vinst endast
åt insättare;
c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för inkomst
af kapital;
dj olönad svensk konsul: för annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;
e) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jämte deras betjäning:
om de icke är o svenska medborgare: för all annan inkomst än den,
gom utgjorts af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhållits genom här idkad rörelse;
om de äro svenska medborgare: för den inkomst, de åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;
f) utlänning, som här vistas för att idka studier; samt
gj lappallmogen: för inkomst af renskötsel.
7
Kung!,. May.ts Nåd. Proposition N:o 34.
14 §.
Till ledning vid taxeringen skola följande uppgifter meddelas:
l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:
a) af stadsdomstol samt domare på landet:
uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,
hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och i
så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för inventarier
eller inbärgad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner
samt om köpet skett å exekutiv eller konkursauktion;
b) af direktion för hypoteksinrättning:
uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid därå, efter det
enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anställd
och godkänd värdering;
2:o) hvarje år:
a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter eller
vederbörande brandstodskommitté:
uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus och
byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskild! för
hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot
brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst föregående,
för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;
b) af statsdepartement jämte hvarje ämbetsmyndighet eller ämbetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för allmän inrättning
eller stiftelse, där ämbets- eller tjänsteman, vaktbetjänt eller annan
ägt utbekomma aflöning eller pension:
uppgift angående de af hvar och eu person för nästföregående år uppburna
särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,
arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,
inkvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och
andra löneförmåner äfvensom pension, hvarjämte, då med tjänstebefattning
följt ''fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler,
expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller extra
inkomster, sådant bör i uppgiften särskild! antecknas;
8
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 34.
c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:
uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst 500
kronor;
d) af agent för utländskt försäkringsbolag:
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästföregående
år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda återförsäkringspremier;
e)
af styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj
försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig
kontroll, samt af annat bolag eller rederi, så ock af enhvar annan, som
under nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till
belopp af minst 5,000 kronor:
enahanda uppgift, hvarom i V) stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.
I uppgift, hvarom i 2: o) 6) och e) stadgas, må icke något slag af .de
vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven . om enligt
denna förordning afdrag för någon del däraf må vara vid taxeringen medgifvet;
dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande 200
kronor, må från sådan uppgift uteslutas, da för den, som åtnjutit dylik
pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.
56 §.
1 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa, sig till ovillkorlig efterrättelse
de föreskrifter, denna förordning och den till ledning för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktionen innehålla, samt, efter sorgfällig
granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och för öfrigt
upplysta eller kända förhållanden, efter bästa förstånd samt på heder och
samvete bestämma och fastställa taxeringen, så att densamma varder i
möjligaste måtto jämlik och rättvis.
2 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
samt kronans ombud hos pröfningsnämnd äfvensom beskattningsnämnd
biträdande tjänsteman får icke, utom vid vederbörande nämnds
sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift eller upplysning;
och må de under öfver läggningarna inom nämnderna lämnade upplysningar
och yttrade åsikter rörande enskildas ekonomiska ställning icke
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
på något sätt utspridas. Den häremot bryter vare, därest han på grund
af tjänstebefattning erhållit kännedom om det yppade förhållandet, underkastad
ansvar såsom för tjänstefel och straffes eljest med böter från och
med tjugufem till och med femhundra kronor.
Har genom sådant yppande af hvad hemligt hållas bort skada uppkommit,
vare den felande därjämte skyldig skadan till fullo godtgöra.
3 mom. Ordförande i och ledamot af taxeringsnämnd och pröfningsnämnd
skall afträda såväl då fråga förekommer om hans egen, hans hustrus,
föräldrars, barns eller syskons taxering som ock då fråga är om taxering
af bolag eller förening, hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig, af
hvilken han uppbär aflöning.
4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje taxeringsnämnds
och pröfningsnämnds första sammanträden uppläsas.
57 §.
1 mom. Till ersättning åt ordförandena i taxeringsnämnderna, till arfvoden
för protokollsföringen och andra anteckningar under pröfningsnämndens
sammankomster, till kostnad för tryckning eller utskrift af förteckningar
öfver de till pröfningsnämnden inkomna besvärsskrift äfvensom
till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt
lämnade biträde af städernas tjänstemän eller andra personer, som icke
äga att vid samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersättning,
må hvarje pröfningsnämnd, med undantag af Stockholms stads, för hvilken
nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och fördela högst ett
belopp, motsvarande tre procent af de första 50,000 kronor, hvartill länets
hela bevillningssumma efter denna förordning för året uppgår, två procent
af därpå följande 100,000 kronor, en och en half procent af därefter följande
100,000 kronor och en procent af allt hvad bevillningssumman
öfverstiger 250,000 kronor; dock får, om än denna bevillningssumma
sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden beräknade
belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning eller vedergällning än
den då beviljade för samma år utdelas eller ett sådant öfverskott tagas i
beräkning vid bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning under
ett följande år; börande vid de särskilda ersättningarnas bestämmande afseende
fästas på för uppdragets utförande erforderlig skicklighet, tid och
arbete. Landsstatstjänsteman, som i och för tjänsten är skyldig att närvara
vid taxeringsförrättning, äger icke att därför åtnjuta arfvode af
bevilluiugen.
Bih. till Iiilcsd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 2
10
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 34.
2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
aflåtas särskildt utdrag af nämndens protokoll, hvarefter det beviljade
beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri och med
bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna redovisas.
3 mom. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandena i taxeringsnämnderna, till arfvode
åt kronans ombud, till arfvode för anteckningar under taxeringsnämndernas
och pröfningsnämndens sammankomster samt för protokollsföringen hos
pröfningsnämnden äfvensom till vedergällning för det i samband med
taxeringsförrättningarna för öfrigt lämnade biträde af personer, som icke
äga att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning, må af
Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp, som
svarar emot högst en och en half procent af samma stads efter denna förordning
utgående hela bevillningssumma för året; gällande jämväl för bemälda
pröfningsnämnd det i 1 mom. af denna § gjorda förbehåll för det
fall, att bevillningssumman skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens
beräkning. Om det af pröfningsnämnden sålunda beviljade beloppet och
detsammas fördelning skall underrättelse genom utdrag af nämndens protokoll
meddelas statskontoret, hvarifrån beloppet utbetalas.
4 mom. Ersättning med 50 öre arket för de afskrifter af taxeringslängderna,
som det enligt 39 § 4 mom. och 50 § 3 mom. åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas ordförande aflämna, samt den i 51 §
bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning enligt därå ingifna, vederbörligen
granskade räkningar äfvensom godtgörelse till den, hvilken, i
anledning af landskamrerare jämlikt 47 § beviljad ledighet från vissa
tjänstegöromål, förordnas att samma göromål förrätta, motsvarande landskamrerares
tjänstgöringspenningar, böra, utan sammanblandning med de i
föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och arfvoden med
flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri och för
hufvudstaden af statskontoret.
5 mom. Statskontoret åligger att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter rekvisition utlämna erforderligt antal exemplar af denna förordning
äfvensom blanketter till taxeringslängder, jämte sammandrag, samt
till pröfningsnämndernas längder, för att genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg vederbörande tillställas. För Stockholms stad ombesörjer
öfverståthållareämbetet tryckning och tillhandahållande af blanketter till
taxeringslängder.
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
11
60 §.
1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande den
af vederbörande tjänsteman för skattskyldig uträknade bevillning äfvensom
till rättelse däraf, att oriktig person npptagits såsom skattskyldig för fast
egendom, men däremot icke i afseende å verkställd taxering i annan mån
än för så vidt den afser skattskyldig medgifven lindring i bevillningen;
ägande kammarrätten i anledning af sålunda framställd anmärkning föreskrifva
erforderlig rättelse.
2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkställts å orätt ort eller underlåtits eller
ej skett till riktigt belopp å rätt ort, äger kammarrätten, efter vederbörandes
börande, vidtaga erforderliga rättelser i taxeringen å ort, som vederbör;
dock att skattskyldigs kela taxering i sådant fall icke må böjas utöfver
hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, därest besvären icke innefatta yrkande
om sådan böjning. Jämväl må, om någon af kammarrätten befrias från
bevillning på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande af
densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne. Äro makar hvar
för sig taxerade, äger kammarrätten, där ändring göres i den enes taxering,
äfven att i den andres taxering vidtaga af ändringen påkallad rättelse i
fråga om frihet från eller lindring i bevillningen.
Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.
10 §.
Vid tillämpning af 11 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,
skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna
afkomst nästföregående år såväl af vederbörande då tillhörig fast egendom
som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifvits i bolag
eller idkats å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven,
tagas i beräkning vid bestämmandet af de sammanräknade årsinkomsterna,
hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent
af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort
hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete samt
12 Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 34.
tillika ägt stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså bör
upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst
uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket af det ifrågavarande
momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta
bevillningsfriket för ett belopp af 450 kronor och kommer således
i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst,
hvaremot den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst af kapital
tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier, skall erlägga
full bevillning för de 450 kronorna. Har gift man haft 1,100 kronors
inkomst af kapital eller arbete och därjämte ägt jordbruksfastighet till ett
taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf beräknad afkomst,
samt har hans hustru tillika haft 400 kronors inkomst af aktier, däröfver
hon enligt lag ägt att ensam råda, i följd hvaraf makarna i sammanräknade
årsinkomster åtnjutit tillhopa 1,800 kronor, kommer bevillning att, utan
medgifvande af något afdrag, mannen påföras för hans först berörda inkomst
af 1,100 kronor. Har mannen haft 1,500 kronors inkomst af kapital
eller arbete och hustrun 400 kronors inkomst af tjänst, så att deras
sammanlagda inkomst utgjort 1,900 kronor, skall hvardera taxeras för hela
sin inkomst och därför erlägga bevillning utan afdrag.
Formulär n:o 1.
Taxeringslängd
öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i X. X. socken, X. X. härad och X. X. län
för år 19
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Den skattskyldige. |
Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Egendomen. |
O CO er1 o BO P 0 B g Ct> |
Mantal. |
Officiella uppgifter |
Af taxeringsnämnden upp-skatta^ värde |
|||||
senaste köpe- skilling. |
hypoteksvärde. |
gällande brandför-säkringsvärde. |
å jordbruks-fastighet. |
å annan |
|||||||
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
||||||||
Brukspatron J. E. Berg- |
|||||||||||
1 |
Råbelöf frälse säteri......... |
1 |
2 |
50,000 |
60,000 |
— |
60,000 |
— |
— |
— |
|
D:o mjölkvarn, 3 par |
|||||||||||
stenar........................ |
— |
— |
— |
— |
15,000 |
— |
— |
18,000 |
— |
||
Svank skatte.................. |
1 |
1 |
6,000 |
6,000 |
— |
6,000 |
— |
— |
— |
||
D:o stångjämsbruk ...... |
— |
— |
— |
40,000 |
— |
— |
50,000 |
— |
|||
Frälseränta af | mantal Ny- |
|||||||||||
forss, enligt sistlidet års |
|||||||||||
markegång 130 kr. 25 öre |
— |
— |
— |
~ |
— |
— |
66,000 |
2,600 |
70,600 |
||
Hemmansägaren Nils |
|||||||||||
2 |
1 |
20,000 |
18,000 |
— |
19,000 |
— |
— |
— |
|||
D:o frälse .................. |
3 |
1 £ |
6,000 |
— |
7,000 |
— |
— |
— |
|||
D:o oljeslageri ............ |
— |
— |
— |
5,000 |
— |
— |
4,000 |
— |
|||
D:o såg med 2 ramar... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
8,000 |
— |
||
D:o brännvinsbränneri- |
|||||||||||
byggnader ......... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,000 |
— |
||
D:o tegelbruk ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
||
Nyängen utjord............... |
6 |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
27,000 |
— |
15,000 |
||
Hemmansägaren Sven |
|||||||||||
_ |
Röksta skatte.................. |
2 |
3 |
18,000 |
18,000 |
— |
— |
19,000 |
— |
— |
|
Kronolänsmannen A. |
|||||||||||
3 |
Sanda boställe ............... |
1 |
1 |
_ |
_ |
— |
— |
10,000 |
— |
— |
|
Venamo härad............ |
Skogsbergs allmänningsdel. |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
— |
— |
|||
____ |
_ |
_ |
_ |
_ |
6,000 |
_ |
_ |
_ |
1,000 |
||
L. N. Cronvall............ |
— |
Aby stenkärlsfabriks bygg- |
|||||||||
nader ........................ |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
500 |
||
'' |
Summa |
4.3 | |
1122,000 |
87,100 |
Förrättningsstället N. N. den ...... maj 19......
Taxeringsnämnden
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Anmärkningar.
l:o. Den skattskyldiges namn och titel samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrifvaren
2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de
tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
15
Uträknad bevillning |
jo: |
GOO |
----------- |
|||||
läslighet a ö öre för 100 kronor. |
för jordbruks- |
för annan fastig- het å 5 öre för |
Summa. |
P Ä CD £3 ►ö B'' P crq ►i co fr. t* <5 ps B Pj £ p g |
pröfningsnämndens protokoll. |
Taxeringsnämndens anteckningar. |
||
65,000 |
15 |
Ordföranden ansåg värdet höra bestämmas till 55,000 kronor. |
||||||
33 |
60 |
35 |
30 |
68 |
90 |
|||
/Med afseende å hemmanets beskaffenhet och vid jämförelse med Eöksta |
||||||||
\ n:o 2 ansågs köpeskillingen för hög. |
||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
7,000 |
16 |
|||||||
16 |
20 |
7 |
50 |
23 |
70 |
— |
— |
|
11 |
40 |
— |
— |
11 |
40 |
— |
— |
|
6 |
— |
— |
— |
6 |
— |
— |
— |
|
6 |
6 |
|||||||
/Här är endast upptagen den del af fastigheten, som är uthyrd. Årliga |
||||||||
_ |
_ |
_ |
25 |
_ |
25 |
_ |
\ hyresbeloppet 50 kronor. |
|
73 |
20 |
43 |
65 |
116 |
75 |
införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande aflämnas.
ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvaije fastighet innehåller
Formulär n:o 2.
Taxeringslängd
öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
i N. K stad af N. N. län
för år 19
Bill. till Piiksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 24 Käft.
3
18
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Den skattskyldige. |
Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Egendomens beskaffenhet |
Kvarter. |
1 Hus- eller gårdsnummer. |
Officiella gifter |
upp- om |
Af taxeringsnämnden upp-skattadt värde |
||||
senaste köpe- skilling. |
hypoteksvärde. |
gällande brandför-säkringsvärde. |
å jordbruks-fastighet. |
å annan |
|||||||
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
Parti- summa. |
Hufvud- summa. |
||||||||
Grosshandlaren J.Lönn |
60 |
Huset vid Salttorget..... |
Lejonet |
7 |
1 |
40,000 |
_ |
46,000 |
_ |
||
45,000 |
|||||||||||
Tomten...................... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
|||
Magasinet vid hamnen... |
Sjöbodame |
6 |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
|||
Stadsjord, 3 hektar....... |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
— |
— |
|||
Marielund, landeri........ |
— |
— |
— |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
|||
D:o , lustbyggnader |
— |
— |
— |
— |
— |
7,000 |
3,000 |
53,000 |
|||
Staden.................... |
62 |
Tullhusbyggnaden vid |
|||||||||
Tullgatan................. |
Sjöbodame |
9 |
— |
— |
66,000 |
— |
— |
27,600 |
— |
||
Tomten...................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2,500 |
30,000 |
|||
Fabriksbolaget Billing |
|||||||||||
& Cd.................. |
63 |
Huset vid Drottninggatan |
Hästen |
11 |
) |
— |
26,000 |
— |
— |
35,000 |
— |
130,000 |
|||||||||||
Tomten ..................... |
— |
J |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
|||
Fabriksbyggnad vid Tull- |
|||||||||||
gatan...................... |
Sjöbodame |
11 |
I |
— |
60,000 |
— |
— |
60,000 |
— |
||
>60,000 |
|||||||||||
Tomten...................... |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
— |
|||
Beteshage å utmarken... |
— |
_ |
— |
— |
— |
600 |
— |
106,000 |
|||
Snickaren P. Eklöf ... |
— |
Tomten vidTullportsgatan |
Vägvisaren |
8 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Summa |
7,600| |
189,000 |
N. N. den ...... maj 19...
Taxeringsnämnden
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
N. N.
Anmärkningar.
l:o. Den skattskyldiges namn och titel, egendomens beskaffenhet samt husets eller gårdens nummer jämte kvar
2:o.
Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de
tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet. *
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
19
I T
Uträknad bevillning g.. ^ <
läslighet a 6 öre för 100 kronor. |
för jordbruks- |
het a 5 öre för 100 kronor. |
för annan fastig- |
Summa. |
pröfningsnämnden Irade partivärden. |
pröfningsnämndens protokoll. |
Taxeringsnämndens anteckningar. |
|
4 |
20 |
26 |
50 |
30 |
70 |
— |
— |
|
— |
— |
15 |
— |
15 |
— |
— |
— |
fHär är endast upptagen den del af fastigheten, som är uthyrd. Årliga |
30,000 |
25 |
\ hyresbeloppet 1,600 kronor. |
||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
— |
36 |
63 |
— |
53 |
36 |
— |
||
— |
— |
— |
.— |
— |
— |
— |
Tomtens värde kan ej skattas högre än till 75 kronor. |
|
4 |
56 |
94 |
50 |
99 |
06 |
terets namn skola vara af vederbörande tjänsteman införda, då längden till taxeringsnämndens ordförande aflämnas.
ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller
Formulär n:o 3.
Af N. N. läns pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen af
fast egendom, för hvilken bevillning erlägges,
IN. N. fögderi
för år 19
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
Den skattskyldige. |
Egendomen. |
Nummer. |
Mantal. |
Af taxeringsnämnden |
Uträknad bevillning |
||||
å jordbruks- fastighet. |
å annan fastighet. |
å jordbruks- fastighet. |
å annan fastighet. |
||||||
N. N. |
socken. |
||||||||
j Brukspatron J. E. Bergström.. |
Råbelöf frälse säteri............ |
1 |
2 |
50,000 |
— |
30 |
—■ |
— |
— |
! Hemmansägaren Nils Larsson.. |
Röksta såg....................... |
— |
— |
— |
8,000 |
— |
— |
4 |
— |
Summa |
50,000 |
8,000 |
30 |
— |
4 |
— |
|||
Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså... |
— |
— |
6,000 |
— |
3 |
— |
— |
— |
|
» » » |
» minskning » » ... |
— |
— |
1,000 |
— |
— |
— |
50 |
|
Summa |
65,000 |
7,000 |
33 |
— |
3 |
50 |
N. N. den
19...
N. N.
Riktigheten af
Anmärkning.
Sedan längden hlifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringelängdema införas sammanlagda
formuläret n:o 7 närmare visar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
23
Af pröfningsnämnden |
§ i pröfningsnämn- dens protokoll. |
Uträknad bevillning |
Anteckningar. |
||||
å jordbruks- fastighet. |
å annan fastighet. |
å jordbruks- fastighet. |
å annan fastighet. |
||||
65,000 |
15 |
33 |
Annot. i taxeringslängden sid....... |
||||
— |
7,000 |
16 |
— |
— |
3 |
60 |
D:o i d:o sid....... |
66,000 |
7,000 |
— |
33 |
— |
3 |
60 |
|
ofvanstående längd vitsordas af
N. N.
Kronoombud.
beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förböjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning, på sätt
Formulär n:o 5.
T axerin g slängd
öfver
inkomstbevillningen
och
inkomstskatten
inom
och
län
för år 19
Bih. till Bihsd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afä. 34 Raft.
4
26
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.
| Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Den skattskyldiges |
I Nummer å hus, hemman eller lägenhet. |
Taxering enligt bevillningsförordningen. |
|||||||||
namn och titel eller yrke. |
bostad. |
Af taxeringsnämnden |
Uträknad bevillning. |
Af pröfningsnämnden beslutade |
||||||||
taxerad inkomst |
medgifvet afdrag enligt 11 § |
antagen beskattningsbar |
||||||||||
af kapital. |
af tjänst eller pension. |
af rörelse, yrke eller eljest. |
Summa. |
|||||||||
1 |
Brukspatronen J. E. Bergström |
Råbelöf..................... |
i |
1,000 |
_ |
10,000 |
11,000 |
— |
11,000 |
no |
— |
12,500 |
_ |
— |
600 |
— |
600 |
460 |
150 |
1 |
50 |
— |
|||
2 |
Mjölnaren A. Fogelberg......... |
Råbelöfs kvarn............ |
— |
— |
700 |
300 |
1,000 |
450 |
550 |
6 |
60 |
— |
3 |
Hemmansägaren Nils Larsson... |
Röksta ..................... |
i |
— |
— |
1,700 |
1,700 |
— |
1,700 |
17 |
— |
— |
4 |
F. grosshandlaren E. Berg...... |
Alby ........................ |
2 |
7,500 |
— |
— |
7,600 |
— |
7,500 |
76 |
— |
9,000 |
6 |
1 |
— |
1,300 |
400 |
1,700 |
— |
1,700 |
17 |
— |
— |
||
L. N. Cronvall..................... |
För Aby stenkärlsfabrik |
— |
1,000 |
1,000 |
— |
1,000 |
10 |
— |
— |
|||
_ |
_ |
_ |
700 |
700 |
600 |
100 |
3 |
— |
— |
|||
! o |
25 |
1,000 |
_ |
6,000 |
7,000 |
W — |
7,000 |
70 |
_ |
_. |
||
7 |
''soo |
_ |
800 |
A - |
800 |
8 |
_ |
_ |
||||
i 8 |
Lasarettsläkaren 0. Sandberg... |
Rimbo ..................... |
— |
4,000 |
— |
4,000 |
4,000 |
40 |
— |
— |
||
Sömmerskan Klara Jansson ... |
» ..................... |
— |
— |
— |
600 |
500 |
450 |
50 |
— |
50 |
0 |
|
i 9 |
Arrendator:! A. Karlsson ...... |
Vellnora kungsgård...... |
— |
— |
— |
1,200 |
1,200 |
\ ann |
( 975 |
9 |
75 |
786 |
; |
_ |
_ |
_ |
400 |
400 |
1 325 |
3 |
25 |
314 |
|||
10 |
_ |
1,000 |
600 |
1,600 |
_ |
1,600 |
16 |
_ |
||||
11 |
_ |
600 |
1,500 |
2,100 |
_ |
2,100 |
21 |
_ |
_ |
|||
\2 |
Kommissionären N. Edlind ... |
Österby..................... |
— |
— |
400 |
500 |
900 |
A 180 |
720 |
7 |
20 |
— |
1 13 |
» ..................... |
_ |
500 |
10C |
— |
600 |
A 12C |
48C |
4 |
80 |
— |
|
14 |
Ekeby....................... |
_ |
_ |
_ |
— |
_ |
_ |
|||||
lö |
Hemmansägaren Sven Persson |
Röksta skatte ............ |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
16 |
F. inspektören 0. Lindström... |
Olsbacka..................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
Summa |
111,800js,300 24,200 |
44,300 |
2,550 41,750 417 |
50 |
Förrättningsstallet N. N. deri ............... maj 19......
Taxeringsnämnden
N. N.
Ordförande.
N. N. N. N.
Anmärkningar.
l:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de äntillförlitlig
uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet.
2-''o. Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjänster, bör, där specifikation däraf ej kan på annat sätt
3:o. Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, är upphöra
med afseende å debitering af vägskatt och kommunalutskylder såväl inkomst- som bevillningsbeloppen särskild!
4:o. Då uppgift affordrats skattskyldig, bör beviset därom taxeringslängden bifogas.
6:o. Såsom inkomst af pension upptagas äfven: årligt understöd, gratifikation, lifränta och undantagsförmån.
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.
2‘
■i
Taxering enligt inkomstskatteförordningen.
Af taxeringsnämnden |
Uträknad inkomstskatt. |
Af pröfnings-nämnden beslu-tad ändring |
i pröfningsnämndens protokoll. |
||||
taxerad inkomst |
beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. |
||||||
af fastighet (beräknad). |
i dess helhet. |
i taxerad inkomst. |
i beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. |
||||
6,890 |
17,100 |
27,200 |
272 |
— |
18,600 |
31,000 |
20 |
_ |
1,000 |
200 |
2 |
_ |
_ |
_ |
_ |
2,370 |
4,000 |
4,000 |
40 |
— |
— |
— |
— |
— |
28,500 |
60,000 |
600 |
— |
31,100 |
68,300 |
23 |
600 |
2,100 |
1,600 |
16 |
— |
— |
— |
— |
— |
7,200 |
\ / 8,089 |
80 |
89 |
z |
— |
— |
— |
900 |
Al,oii |
10 |
11 |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
2,600 |
26 |
— |
— |
— |
|
— |
1,600 |
800 |
8 |
— |
1,100 |
300 |
60 |
— |
2,600 |
2,000 |
20 |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
1,800 |
1,000 |
10 |
— |
— |
— |
— |
— |
900 |
U 420 |
4 |
20 |
— |
— |
— |
— |
600 |
280 |
2 |
80 |
— |
— |
— |
— |
1,400 |
600 |
6 |
— |
1,300 |
500 |
62 |
1,140 |
1,100 |
1,100 |
11 |
— |
— |
— |
— |
700 |
1,100 |
700 |
7 |
— |
— |
— |
— |
11,700 |
74,900 |
111,600 |
1,115 |
-| |
- | |
— | — |
T axe ringsnämnden» anteckningar.
Mantalsskrifren i N. N. kommun oeh.således ej berättigad till afdrag.
Har 6 barn. Hustrun sjuklig.
Inkomst af kronoarrende.
dringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hyarje skattskyldig innehåller
åstadkommas, underrättelse därom i anteckningskolumnen införas.
skattad icke blott för inkomst af arrendet, utan ock för annan rörelse eller yrke eller tjänst, pension eller kapital,
npptagas, på sätt detta formulär visar.
K
Formulär n:o 6.
Af
läns
pröfningsnämnd
beslutade ändringar i taxeringen
till
inkorastbevillning och inkomstskatt
för år 19
30
Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition No 34.
|| Nummer å uppgift eller annan bilaga. |
Den skattskyldiges |
|| Nummer å hus, hemman eller lägenhet. |
Taxering e |
nligt |
bevillningsför- |
|||||||||
namn och titel eller |
bostad. |
Af taxeringsnämnden |
Uträknad bevillning. |
Af pröfnings- |
||||||||||
taxerad inkomst |
medgifvet afdrag enligt 11 § |
antagen beskattningsbar |
taxerad in- |
|||||||||||
af kapital. |
af tjänst eller pension. |
af rörelse, yrke eller eljest. |
Summa. |
af kapital. |
af tjänst eller pension. |
af rörelse, yrke eller eljest. |
||||||||
N. N. socken. |
||||||||||||||
Brukspatronen J. E. |
||||||||||||||
i |
1,000 |
_ |
10,000 |
11,000 |
_ |
11,000 |
no |
— |
1,500 |
— |
11,000 |
|||
F. grosshandlaren E. |
||||||||||||||
2 |
7,500 |
_ |
_ |
7,500 |
_ |
7,600 |
75 |
— |
9,000 |
— |
— |
|||
Sömmerskan Klara |
||||||||||||||
_ |
_ |
_ |
600 |
600 |
460 |
60 |
— |
50 |
— |
— |
— |
|||
Arrendatom A. Karls- |
( 1 200 |
1 200 |
/ 975 |
9 |
76 |
1,000 |
||||||||
son .................. |
Vellnora kungsgård |
— |
\ 400 |
400 |
^300 |
\ 325 |
3 |
25 |
— |
— |
400 |
|||
Änkefru Eva Jakobson |
Ekeby.................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
Summa |
— |
8,600 |
— |
12,100 |
20,600 |
750 |
19,850 |
198 |
60 |
10,500 |
— |
12,400 |
||
Den af pröfningsnämnden beslutade för- |
||||||||||||||
höjning utgör alltså ........................ |
— |
2,000 |
— |
300 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
minskning utgör alltså ........................ |
— |
— |
— |
— |
— |
450 |
— |
— |
— |
— |
—- |
— |
||
och förhöjning utöfver minskningen......... |
— |
— |
— |
— |
2,300 |
— |
2,760 |
27 |
50 |
— |
— |
— |
||
Säger |
10,500 |
12,400 |
22,000 |
300 |
22,600 |
226 |
— |
— |
— |
— |
N. N. den ........................... 19...
N. N.
Kiktigheten af ofvanstående
Anmärkning.
Sedan längden blifrit afslntad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängdema införas sammanlagda
inkomstskatt, på sätt formuläret n:o 7 närmare visar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34. 31
ordningen. |
Taxering enligt inkomstskatteförordningen |
—--— |
|||||||||||||||||
nämnden |
Af taxeringsnämnden |
Af pröfningsnämnden |
•JJP |
||||||||||||||||
komet |
3 cd er* P> 0 era |
P B |
C rr |
taxerad inkomst |
beräknadt belopp, efter hvilket skatt utgår. |
e+- H |
taxerad inkomst |
er* CD pt pr |
c) et- it |
1 3“ 5 |
|||||||||
Summa. |
ifvet afdrag enligt 11 § villningsförordningen. |
tagen beskattningsbar inkomst. |
pt w B p p er* CD B* B'' q<* |
af fastighet (beräknad.) |
i dess helhet. |
pr B P P b'' pr 0 B CO et- ta pr p e+- et- |
af fastighet (beräknad.) . |
i dess helhet. |
aadt bolopp, efter hvilket skatt utgår. |
pr p p B* pr 0 3 CO «rt- co PT P el'' ert- |
rj. B Ps B B P CD B CO 3 et- O pr c |
• Anteckningar. |
|||||||
12,600 |
12,500 |
125 |
6,890 |
17,100 |
27,200 |
272 |
7,190 |
18,600 |
31,000 |
310 |
20 |
Annot. i taxering |
sb sid....... |
||||||
9,000 |
— |
9,000 |
90 |
— |
— |
28,500 |
60,000 |
600 |
— |
— |
31,100 |
68,300 |
683 |
— |
23 |
D:o |
i |
d:o |
sid....... |
0 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
35 |
D:o |
i |
d:o |
sid....... |
1,000 400 |
|.30Ö |
/ 786 |
7 3 |
86 14 |
>- |
1,600 |
800 |
8 |
— |
1,100 |
300 |
3 |
— |
60 |
D:o |
i |
d:o |
sid....... |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,400 |
600 |
6 |
— |
— |
1,300 |
500 |
6 |
— |
62 |
D:o |
i |
<3:0 |
sid.......1 |
22,900 |
300 |
22,600 |
226 |
6,890 |
48,600 |
88,600 |
886 |
7,190 |
52,100 |
100,100 |
1,001 |
1 |
|||||||
300 |
3,500 |
11,500 |
115 |
— |
— |
— |
|||||||||||||
— |
— |
_ |
— |
7,190 |
52,100 |
100,100 |
1,001 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
längd vitsordas af
N. N.
Kronoombud.
beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förböjning eller minskning jämte därå uträknad bevillning och
Formulär n:o 7.
taxeringslängd*! rn a
Sammandrag
af
i N. N. fögderi (stad) af K N. län
för år 19
liih. till 1likså. Prof- 1908. 1 Sami 1 Åfä. 24. Höft.
5
34
KungL Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Enligt b e v i 11-
§'' j
as
3.
7C
Härad.
(Stad.)
g
l:a
2:a
N. N.
N. Jf.
Socken. (Taxerings- distrikt.) |
af taxeringsnämnden uppskattade värden å fast egendom, j |
||||||||
för hvilken bevillning |
för hvilken bevillning icke erlägges, |
Summa I |
|||||||
Summa. |
såsom |
tillhörig |
staten. |
såsom |
Summa. |
||||
Jord- bruks- fastighet. |
Annan fastighet. |
Jord- bruks- fastig- het. |
Annan fastig- het. |
Summa. |
|||||
N. N.......... |
1,000,000 |
600,000 |
1,600,000 |
600,000 |
100,000 |
600,000 |
90,000 |
690,000 |
2,290,000 |
N. N.......... |
320,000 |
410,000 |
730,000 |
200,000 |
10,000 |
210,000 |
26,000 |
236,000 |
965,000 |
N. N.......... |
400,000 |
300,000 |
750,000 |
126,000 |
— |
126,000 |
16,000 |
140,000 |
890,000 |
N. N.......... |
730,000 |
660,000 |
1,380,000 |
10,000 |
15,000 |
26,000 |
30,000 |
65,000 |
1,435,000 |
Sömma |
2,600,000 |
1,960,000 |
4,460,000 |
1 835,000 |
125,000 |
960,000 |
160,000|1,120,000!6,680,000 |
Från ofvanstående summa ......j |
2,500,000 |
1,960,000 |
4,460,000 |
836,000 |
126,000 |
960,000 |
160,000 |
1,120,000 |
5,680,000 |
Afgår: |
|||||||||
Af pröfhingsnämnden beslutad |
1,000 |
1,000 |
6,000 |
_ |
5,000 |
___ |
6,000 |
6,000 |
|
Säger |
2,500,000 |
1,959,000 |
4,469,000 |
830,000 |
126,000 |
955,000 |
160,000 |
1,115,000 |
5,574,000 |
Tillkommer: |
|||||||||
Af pröfhingsnämnden beslutad |
5,000 |
6,000 |
_ |
_ |
2,000 |
2,000 |
7,000 |
||
Summa |
2,606,000 |
1,969,000 |
4,464,000 |
830,000 |
125,000 |
956,000 |
162,000 |
1,117,000 |
6,681,000 |
Kung!. Maj.i-s Nåd. Proposition N:o 34.
00
n i n |
g s i |
ö r |
o r d |
n i n |
g e n |
Enligt inkomstskatte- | |
|||||||||||
af taxeringsnämnden taxerad inkomst |
uträknad bevillnin |
g |
af taxerings-nämnden |
uträknad i |
|||||||||||||
af kapi-tal. |
af tjänst |
af rö-relse, |
Summa. |
Med-gifvet af-drag en-ligt 11 § |
Beskatt- ningsbar inkomst. |
föi- jord- Öruks- fastig- het. |
för annan fastig- het. |
för in-komst |
Summa. |
taxerad inkomst. |
beräk-nadt be-lopp, efter |
||||||
7,200 |
11,600 |
18,900 |
37,700 |
1,350 |
86,350 |
600 |
— |
300 |
— |
363 |
BO |
1,263 |
50 |
62,500 |
98,900 |
989 |
|
3,000 |
3,400 |
14,000 |
20,400 |
1,100 |
19,300 |
192 |
— |
205 |
— |
193 |
— |
590 |
— |
35,000 |
42,000 |
420 |
i |
2,000 |
5,400 |
9,000 |
16,400 |
1,200 |
15,200 |
270 |
— |
150 |
— |
152 |
— |
672 |
— |
22,400 |
23,500 |
235 |
|
8,000 |
4,500 |
12,000 |
24,600 |
1,700 |
22,800 |
438 |
— |
325 |
— |
228 |
— |
991 |
_ |
41,900 |
68,800 |
588 |
— |
20,200 |
24,900 |
53,900 |
99,000 |
6,350 |
93,650 |
1,500 |
— |
980 |
— |
936 |
50 |
3,416 |
50 |
161,800 |
223,200 |
2,232 |
. ! |
N. K. den
N. N.
Häradsskrifvare.
20,200 ; |
24,900 |
53,900 |
99,000 |
5,350 |
98,650 |
1,500 |
980 |
936 |
50 |
3,416 |
50 |
161,800 |
223,200 |
2,232 |
|||
; |
700 |
700 |
450 |
250 |
50 |
2 |
50 |
3 |
1,200 |
1,900 |
19 |
||||||
20,200 |
24,900 |
53,200 |
98,300 |
4,900 |
93,400 |
1,500 |
— |
979 |
50 |
934 |
— |
8,413 |
50 |
160,600 |
221,300 |
2,213 |
— |
2,000 |
2,000 |
2,000 |
3 |
20 |
23 |
4,800 |
5,600 |
66 |
|||||||||
22,200 |
24,900 |
53,200 |
100,300 |
4,900 |
95,400 |
1,503 |
—j 979 |
50 |
954 |
— |
3,436 |
50 |
165,400 |
I 226,900 2,269 |
_ |
N. N.
Häradsskrifvare.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 34.
37
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inf&r Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 februari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Koos,
SWARTZ,
. grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet
:
Såsom jag redan i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 näst- Skattesatser.
lidne januari i fråga om inkomstberäkningen haft tillfälle att erinra, innehålla
de den 13 september 1907 utfärdade nådiga förordningarna om bevillning
och om inkomstskatt bestämmelser, enligt hvilka bevillning och
inkomstskatt, som skola utgöras på grund af de innevarande år förrättade
taxeringarna, skola utgå, bevillning för jordbruksfastighet med tre öre för
hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet, för annan fastighet och
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3é.
frälseränta med två och ett hälft öre för hvarje fulla etthundra kronor af
taxeringsvärdet samt för inkomst med en half för hundra af det taxerade
inkomstbeloppet äfvensom inkomstskatt med femtio öre för hvarje hundratal
kronor af det belopp, efter kvilket sådan skatt beräknas.
Den härigenom införda nedsättningen för år 1908 till hälften af de
skattesatser, som tillförene plägat tillämpas, hänför sig till den omständigheten,
att under detta år öfvergången äger rum till det enligt nämnda
förordningar genomförda nya systemet med afseende på beskattningsåret,
hvarigenom till föremål för taxeringen gjorts den skattskyldiges fasta egendom
och inkomst under det nästföregående året, under det taxeringen hitintills
i regel afsett den fasta egendom, den skattskyldige ägt eller innehaft,
resp. den inkomst, han åtnjutit under det löpande året. Med afseende
därå, att 1907 års ägare af fast egendom sålunda varda för sina fastigheter
beskattade samt, åtminstone formellt sedt, 1907 års inkomst blifver
föremål för taxering två år eller både år 1907 och år 1908, ansågs billigheten
kräfva, att åt de skattskyldiga bereddes någon lindring i beskattningen,
och denna åvägabragtes genom föreskrift att, såsom jag nyss nämnde, bevillning
och inkomstskatt på grund af 1908 års taxering skola uttagas med
allenast hälften af de procentsatser, som eljes plägat tillämpas vid bevillningens
och inkomstskattens utdebitering.
Sedan under innevarande år det nya beskattningssystemet genomförts,
föreligger icke någon anledning att vidare medgifva ifrågavarande skattelindring,
utan skattesatserna böra, på sätt jag i mitt förenämnda yttrande
den 13 januari framhållit, med afseende på kommande års taxering återföras
till sina vanliga belopp.
De författningsändringar, som med anledning häraf böra äga rum, gå
följaktligen ut på införande af stadganden dels i 1 § bevillningsförordningen,
att bevillning skall utgå för jordbruksfastighet med sex öre samt för all
annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje fulla etthundra
kronor af uppskattningsvärdet, dels i 7 § samma förordning, att inkomstbevillning
skall erläggas med en för hundra af inkomstbeloppet, och dels i
11 § inkomstskatteförordningen, att inkomstskatt skall utgå med eu krona
för hvarje hundratal kronor af det belopp, efter hvilket skatt beräknas.
Bevillnings- Med det genomförda nya beskattningssystemet sammanhänga äfven de
och inkomst- ändringar, som böra vidtagas i båda förordningarnas bestämmelser angående
skatteåroemt. ^ gom gkola utgå { ersättning till taxeringsnämndernas ordförande
och andra personer för besvär med taxeringsarbetet äfvensom till bestri -
39
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 34.
(laude af vissa med detta arbete förenade kostnader, eller den så kallade
bevillnings- och inkomstskatteprocenten.
Bevillnings- och inkomstskatteprocenten utgår för Stockholms stad och
hvarje län med en på visst sätt bestämd andel af den för staden eller länet
debiterade sammanlagda bevillningen och inkomstskatten. De regler, som
nu gällande författningar innehålla angående beräkningen af bevillningsoch
inkomstskatteprocenten och hvilka återfinnas i 57 § bevillningsförordningen
och 41 § inkomstskatteförordningen, äro emellertid uppgjorda med
hänsyn till det förhållandet, att bevillning och inkomstskatt på grund af
1908 års taxering skola utgå allenast med hälften af de vanliga beloppen.
Då taxeringsarbetet under innevarande år icke kommer att förorsaka mindre
besvär för de därmed sysselsatta än eljes kan antagas blifva fallet, bör
nämligen detta arbete icke heller ersättas med mindre arfvode, oafsedt att
de skatter, som komma att inflyta på grund af taxeringen, uppgå till lägre
belopp^ än vanligt.
Återföras nu bevillningen och inkomstskatten från och med år 1909
till de vanliga skattesatserna, skulle bevillnings- och inkomstskatteprocenten,
om gällande regler för dess beräkning bibehölles, uppenbarligen komma att
utgå med oskäligt höga belopp. Dessa regler böra därför erhålla en annan
lydelse. I sådant afseende föreligger eu affattning af ifrågavarande stadganden
i det af de år 1906 af mig enligt nådigt bemyndigande tillkallade
sakkunniga upprättade förslaget till bevillnings- och inkomstskatteförordningar,
hvilket förslag låg till grund för de nu gällande förordningarna i
dessa ämnen.
Enligt 1897 års bevillningsförordning utgick bevillningsprocenten för
hvarje län med högst ett belopp, motsvarande tre procent af de första
100,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma för året uppgick, två
procent af därpå följande 50,000 kronor och en procent af allt hvad bevillningssumman
öfversteg 150,000 kronor. Inkomstskatteprocenten åter
utgick enligt 1902 års förordning i ämnet efter en beräkningsgrund, motsvarande
en fjärdedel af hvad som stadgats med afseende på bevillningsprocenten.
För Stockholms stad ägde pröfningsnämnden disponera af bevillningen
ett belopp, som svarade emot högst en och en half procent af
stadens hela bevillningssumma för året, samt af inkomstskatten ett belopp,
beräknadt efter de för länens pröfningsnämnder i sådant hänseende gällande
grunderna.
Vid upprättandet af sitt förslag till stadganden angående bevillningsoch
inkomstskatteprocenten hade de sakkunniga i främsta rummet haft till
40 Kung}. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.
ögonmärke, att arfvodena till ordförandena i den första taxeringsinstansen
skulle ansenligt höjas. Genom den nya anordningen af taxeringsmyndigheterna,
enligt hvilken bevillningsberedningen och taxeringsnämnden sammanslagits
till en myndighet, skulle nämligen ordförandenas besvär med
taxeringsarbetet högst betydligt ökas. Och en förhöjning af deras arfvoden
syntes i allt fall höra ske, för att af ordförandena måtte kunna kräfvas
det intresserade och nitiska arbete, som vore den oeftergifliga förutsättningen
för en effektiv taxering. Därvid hade vidare åsyftats, att för de minsta
länen, hvilka med den förut gällande anordningen blifvit jämförelsevis bäst
tillgodosedda, skulle uppstå allenast en mindre förhöjning, under det att i
de medelstora och största länen procenten skulle uppgå till väsentligen högre
belopp. I sådant syfte skulle, hvad länen beträffade, af inkomstskatten
utgå samma belopp för hundra som af bevillningen samt den gräns, där
en stegrad procent skulle upphöra, framflyttas från 150,000 kronor till
250.000 kronor. För Stockholms stad, där inkomsttaxeringen under de
senare åren haft en stadig tendens att stiga hastigare än i länen, ansågos
dock de före år 1908 gällande grunderna bereda möjlighet till en nöjaktig
godtgörelse, i följd hvaraf för denna stad icke ifrågasattes någon förändring
i dessa grunder. Enligt de sakkunnigas förslag skulle således för
hvarje län bevillningsprocenten få utgöra högst tre procent af de första
50.000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma uppginge, två procent
af därpå följande 100,000 kronor, en och eu half procent af därefter följande
100.000 kronor och en procent af allt hvad bevillningssumman öfver stege
250.000 kronor samt inkomstskatteprocenten bestämmas efter samma grunder.
Enligt min mening bör detta de sakkunnigas förslag nu godkännas.
Jag har därvid icke förbisett, att vid dess uppgörande äfven afsetts ersättning
till de särskilda ledamöter, som enligt de sakkunnigas förslag Kungl.
Maj:ts befallningshafvande skulle äga att utse i taxeringsnämnderna men
hvilkas tillsättande 1907 års Riksdag af böjde. Härigenom kommer således
en af de utgiftsposter, för hvilka anslaget beräknats, visserligen att
bortfalla. Denna utgiftspost har dock förutsatts vara af mindre betydenhet,
och det är min öfvertygelse, att det beräknade anslaget i allt fall icke
kommer att visa sig vara för högt. De föreslagna beräkningsgrunderna
synas nämligen vara skäligen knappt tillmätta. Och å andra sidan är, att
döma af de klagomål, som försports från alla håll öfver de hittills utgående
ersättningarnas otillräcklighet, behofvet att kunna bereda ordförandena i
taxeringsnämnderna en högre godtgörelse för deras maktpåliggande arbete
synnerligen trängande. Skulle för öfrigt mot förmodan i något särskildt
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
fall ett efter de föreslagna grunderna uträknadt belopp, som ju allenast
är ett maximum, visa sig blifva högre än som för ändamålet erfordras,
är det att förvänta, att vederbörande pröfningsnämnd icke däraf disponerar
mera än som finnes skäligt. I detta sammanhang anser jag mig
slutligen böra upprepa, hvad jag till statsrådsprotokollet den 15 februari
1907 angående de då framlagda förslagen till nya förordningar om bevillning
och inkomstskatt yttrade, att höjningen förnämligast är afsedd att
komma den första taxeringsinstansen till godo och allenast i ringare mån
att användas till godtgörelse för arbetet vid pröfningsnämnden, hvilket hittills
synes hafva i relativt hög grad kommit i betraktande vid de verkställda
fördelningarna af bevillnings- och inkomstskatteprocenten.
Härjämte har jag ansett mig böra upptaga en fristående fråga om ändring Gift kvinnas
i de båda skatteförordningarna, nämligen frågan om införande i dessa för- taxerin9-ordningar af bestämmelser i syfte att gift kvinna må kunna i vissa fall
för sig taxeras för inkomst.
De föreskrifter angående taxeringen af gift kvinnas inkomst, som innehållas
i de nuvarande bevillnings- och inkomstskatteförordningarna, hvilka
i detta afseende öfverensstämma med de närmast förut gällande, inskränka
sig till stadgandena i 11 § bevillningsförordningen och 10 § inkomstskatteförordningen
angående skatteplikt. Härigenom är det föreskrifvet, att
vid bestämmande af bevillningsfrihet eller lindring i bevillningen resp. frihet
från inkomstskatt eller beräkning af det belopp, efter hvilket inkomstskatt
skall utgå, i gift mans inkomst skall inbegripas äfven hans hustrus inkomst.
Vidare innehålla de anvisningar, som inleda det vid inkomstskatteförordningen
fogade deklarationsformuläret, en erinran, att i skattskyldigs uppgift
om inkomst skall innefattas äfven hustruns inkomst.
De förefintliga stadgandena hänföra sig sålunda allenast till skattepåföringen
och deklarationen. Beträffande själfva taxeringen är däremot
icke utsagdt, att mannen skall taxeras för hustruns inkomst och att hustrun
icke skall själf taxeras för sin inkomst. Om alltså lagstiftningen icke intager
någon klart uttryckt ståndpunkt i fråga om taxeringen af gift kvinnas
inkomst, är emellertid genom en fullt stadgad och alldeles otvetydig
praxis detta spörsmål löst på det sätt, att gift kvinna icke är deklarationspliktig
och icke för sin inkomst skattskyldig, samt att mannen skall taxeras
äfven för all hennes inkomst utan afseende på dess beskaffenhet och utan
hänsyn till om hustrun enligt lag äger att ensam råda däröfver eller icke.
I besvärsmål, som förts till högsta instansen, har det sålunda förklarats,
Bill. till Iliksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
att äfven om makarna lefva stadigvarande skilda från hvarandra, mannen
dock skall taxeras för hustruns inkomst af arbete och hustrun själf icke
taxeras. Detta oaktadt har det nog i flera fall händt, att taxeringsnämnd
taxerat gift kvinna för sig för inkomst, som icke stått under mannens förvaltning,
och att sådana taxeringsåtgärder, därför att klagan emot dem icke
förts, blifvit bestående. Men om besvär däröfver anförts, har ändring städse
skett, så att taxeringen påförts mannen.
I stort sedt torde det kunna sägas, att denna anordning icke medfört
några betydande olägenheter. I flertalet äktenskap, i hvilka hustrun haft
själfständig förvaltningsrätt till egendom eller inkomst, har säkerligen skattelikviden
kunnat utan någon svårighet ordnas makarna emellan, utan att
beskattningsmyndigheterna behöft taga någon befattning med bestämmandet
af huru mycket af skatten som ålegat mannen och huru mycket som bort
drabba hustrun. Emellertid låter det sig ju icke förnekas, att då civillagen
i vissa fall strängt skiljer mellan mannens egendom och inkomst å ena
sidan och hustruns egendom och inkomst å den andra samt stadgar, att
för gäld, som häftar vid den ena makens egendom och inkomst, skall den
andra maken icke svara, äfven skattelagstiftningen skäligen bör taga hänsyn
härtill, så att icke genom beskattningsåtgärder motverkas eller rent af i
viss mån upphäfves hvad som sålunda civilrättsligt är gällande. Erågan har
därjämte framträdt i en bjärtare belysning, då det vid själfdeklarationens
införande i vårt beskattningsväsen ålagts mannen att uppgifva äfven hustruns
inkomst. I det fall, att inkomsten är från hans förvaltning undantagen,
kan detta åliggande verkligen understundom te sig obilligt, och det kan
äfven inträffa, att det på grund af bristande kännedom om inkomstens belopp
varder honom omöjligt att fullgöra detsamma. Hvad som emellertid
i synnerhet drifvit denna fråga fram på dagordningen, är kvinnornas stigande
intresse för allmänna ärendens behandling och i sammanhang därmed
den omständigheten, att taxering till bevillning i regel är förutsättning
för rösträtt i allmänna ärenden.
Frågan om gift kvinnas taxering för sin inkomst upptogs inom Kiksdagen
år 1904 af en enskild motionär, och anledningen därtill var just
det af mig sist berörda förhållandet, i det att motionären uttryckligen angaf
syftemålet med sin framställning hufvudsakligen vara att bereda kommunal
rösträtt åt gift kvinna, som hade egendom under egen förvaltning.
I en inom Andra Kammaren nämnda år väckt motion föreslogs nämligen,
l:o) att Kiksdagen måtte besluta sådan ändring i bevillningsförord -
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
ningen, hvarigenom gift kvinna, som hade egendom under egen förvaltning,
måtte tillerkännas uttrycklig rätt att medels särskild debetsedel för sig
beskattas,
2: o) att ''Riksdagen måtte besluta sådan ändring i inkomstskatteförordningen,
att gift kvinna, som både egendom under egen förvaltning, blefve
skyldig att själf uppgifva densamma, samt
3: o) att Riksdagen måtte besluta sådana ändringar i bevillning^- och
inkomstskatteförordningarna, att gifta makars inkomster ej vidare skulle
sammanräknas i fråga om medgifvande af bevillningsfritt afdrag eller i fråga
om beräkning af inkomstskatt.
I sistnämnda del blef motionen af bevillningsutskottet enhälligt afstyrkt
och af Riksdagen utslagen. Till stöd för sitt afstyrkande anförde utskottet,
att meddelande af föreskrifter i det angifna syftet syntes, äfven om något
afseende icke fästes vid möjlig minskning af statsverkets inkomster, vara
mindre tillrådligt redan af det skälet, att det helt visst skulle väcka ovilja,
om familjer med samma årsinkomst finge utgöra olika skatt blott därför,
att hustrun i ena fallet ägde inkomst, däröfver bon både att ensam råda,
men i det andra fallet saknade sådan inkomst.
Äfven förslaget, att gift kvinna, som både egendom under egen förvaltning,
skulle blifva själf deldarationspliktig, afstyrktes af bevillningsutskottet.
I enlighet härmed afslogs förslaget också af Första Kammaren.
Andra Kammaren åter godkände ett yrkande om en skrifvelse till Kungl.
Maj:t i motionens riktning. På grund af de olika besluten både dock frågan
således förfallit.
Däremot föranledde motionen i sin första del en skrifvelse från Riksdagen
till Kungl. Maj:t. I denna skrifvelse, som är dagtecknad den 27
april 1904, hemställde Riksdagen, att Kungl. Maj it täcktes för Riksdagen
framlägga förslag till sådana bestämmelser, att gift kvinna med egendom,
däröfver bon enligt lag ägde att ensam råda, blefve med särskild debetsedel
för sig beskattad. Riksdagen anförde, att den funne det vara billigt och
rättvist, att gift kvinna för sådana intäkter, däröfver bon enligt lag ägde
att ensam råda, för sig taxerades, samt att således bevillning benne påfördes
och särskild debetsedel för benne utfärdades. I likhet med hvad i
motionen frainhölles, ansåge därför Riksdagen, att i bevillningsförordningen
borde lämnas uttrycklig föreskrift i berörda hänseende, helst bestämmelserna
om äkta makars skattskyldighet därigenom komme att bringas i öfverensstämmelse
med gällande lagstiftning angående deras inbördes egendomsförhållanden
och omfattningen af mannens målsmanskap. Riksdagen funne
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
sig emellertid icke böra afgifva något förslag till de bestämmelser, som
tarfvades för genomförande af den sålunda förordade ändringen i bevillningsförordningen.
Enligt Eiksdagens mening borde nämligen nya föreskrifter i
ämnet föregås af en utredning beträffande den inverkan, dessa kunde hafva
å såväl bevillningsförordningens stadganden i öfrigt som också uppbördsreglementet
och andra därmed sammanhörande författningar.
I det förslag till ny förordning om inkomstskatt och till vissa ändringar
i bevillningsförordningen, som år 1904 utarbetades inom finansdepartementet,
upptogs äfven frågan om gift kvinnas beskattning. I detta förslag gjordes
beskattningen fakultativ, så att gift kvinna, som hade inkomst, däröfver
hon enligt lag ägde att ensam råda, skulle för sig taxeras endast för så
vidt bon eller god man för henne genom aflämnande af särskild deklaration
gjorde framställning därom.
Hela detta förslag blef emellertid undanskjutet för arbetet på den
formella reform af beskattningslagstiftningen, som genomfördes vid 1907
års Kiksdag. Jag upptog därefter enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande frågan
om reformeringen af denna lagstiftnings materiella bestämmelser och tillkallade
i sådant syfte två sakkunniga personer, kammarrättsrådet II. Palmgren
samt ombudsmannen och fiskalen i domänstyrelsen C. Carleson, för
att inom finansdepartementet utarbeta författningsförslag i ämnet.
I afvaktan på det mera genomgripande förslag, som sålunda är att
förvänta, har jag emellertid ansett, att frågan om gift kvinnas beskattning
kan utbrytas för att särskildt för sig befordras till lösning, och detta så
mycket hellre som af förut nämnd orsak framställning om vissa ändringar
i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna i allt fall måste göras till
innevarande Riksdag.
En ytterligare anledning till upptagande -af frågan om gift kvinnas
beskattning bär jag funnit föreligga i den omständigheten, att i det af
1907 års Riksdag antagna förslaget till ändringar i kommunalförordningarna,
hvilket under förutsättning af genomförandet af nya grunder för den politiska
rösträtten skall träda i tillämpning från och med den 1 januari 1910,
inrymts föreskrifter af innehåll, att gift kvinna, som är röstberättigad i
kommunala ärenden, skall, utan hinder af att hon står under mannens
målsmanskap, vara behörig att utöfva uppdrag såsom ordförande eller vice ordförande
i kommunalstämma, ledamot i kommunalnämnd, kommunalfullmäktig,
stadsfullmäktig eller ledamot i kyrkoråd eller skolråd. Då emellertid enligt
den antagna tillämpningen af nu gällande regler gift kvinna icke för sin
inkomst kan blifva röstberättigad i kommunala ärenden, på grund däraf
45
Kung!. Mag ds Nåd. Proposition No 34.
att hon icke kan själf taxeras till bevillning för inkomst, kunna de ifrågasatta
föreskrifterna i kommunalförordningarna uppenbarligen icke blifva
effektiva, utan att också bestämmelser meddelas, genom hvilka gift kvinna
förklaras skola själf taxeras till bevillning för sin inkomst.
Jag anmodade därför de tillkallade sakkunniga att uppgöra förslag till
de författningsändringar, som vore erforderliga för att gift kvinna skulle
blifva för sig beskattad till såväl bevillning som inkomstskatt för sin inkomst.
Deras förslag öfverlämnades därefter till kammarrätten, som den
17 nästlidne januari där öfver afgifvit underdånigt utlåtande. Med anledning
af de erinringar, som framställts af kammarrätten, har förslaget sedermera
underkastats ytterligare granskning, och får jag nu anmäla det sålunda
bearbetade förslaget. Jag anhåller därvid att få i korthet redogöra
för de grunder, efter livilka detsamma blifvit uppgjordt.
Hvad först angår den omfattning, i hvilken särskild inkomsttaxering
af gift kvinna må genomföras, har det icke ifrågasatts och kan det uppenbarligen
för närvarande ej ifrågasättas, att sådan taxering skall omfatta
annat än den inkomst, öfver hvilken hon enligt lag ägt att ensam råda.
Följaktligen bör mannen fortfarande taxeras för all makarnas inkomst i
öfrigt, äfven inkomst, som härflutit af hustrun enskildt tillhörig egendom,
till hvilken mannen dock har förvaltningsrätt. Den inkomst, för hvilken
hustrun skall taxeras, blir alltså inkomst af egendom, som hustrun på
grund af äktenskapsförord eller enligt gåfva eller testamente eller efter
vunnen boskillnad själf förvaltar, och vidare inkomst, som hon genom
eget arbete förvärfvat.
Beträffande den omfattning, i hvilken särskild taxering af gift kvinnas
inkomst skulle äga rum, innehöll, såsom jag nyss nämnde, det år 1904
inom finansdepartementet utarbetade förslaget den föreskriften, att taxeringen
skulle blifva endast fakultativ, så att gift kvinna skulle för inkomst
af ifrågavarande slag taxeras allenast i fall särskild deklaration om hennes
inkomst afgåfves. Tillika föreslogs den ytterligare begränsningen, att hon
icke skulle för sig taxeras i annat fall än att hennes enskilda inkomst
uppgått till minst 1,000 kronor med afseende på inkomstskatt och minst
500 kronor i fråga om bevillning. Om hennes enskilda inkomst utgjort
lägre belopp, skulle den ovillkorligen inbegripas i mannens taxering.
För min del kan jag icke godkänna denna ståndpunkt, utan steget
bör enligt min mening tagas fullt ut, så att taxeringen blir obligatorisk
och det alltså uttryckligen stadgas, att om hustrun haft inkomst, öfver
hvilken hon enligt lag ägt att ensam råda, mannen icke skall taxeras där
-
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
för utan taxeringen ovillkorligen påföras hustrun. Bestämmelser om beskattning
böra nämligen så vidt möjligt erhålla en generell innebörd och
icke lämna rum för de skattskyldigas godtycke. Valdes den sålunda föreslagna
metoden, skulle därjämte erfordras ett stadgande, att mannen under
alla förhållanden vore pliktig att uppgifva äfven hustruns enskilda inkomst,
enär han ju skulle vara skattskyldig för densamma i det fall, att hustrun
icke afgåfve någon deklaration. Men det är just ett sådant åläggande som
bör undvikas, då det icke skäligen må fordras af någon, att han skall
deklarera inkomst, om hvilken han icke med säkerhet kan hafva tillräcklig
kännedom. Slutligen torde också någon hänsyn vara att taga därtill, att
i många fall slitningar kunde tänkas uppkomma emellan makarna, om de
icke vore af samma mening i fråga om huruvida hustrun borde genom
egen deklaration begära särskild taxering och såmedels förskaffa sig kommunal
rösträtt och valbarhet.
Med afseende på deklarationsplikten innehåller det nu anmälda förslaget
icke någon bestämmelse. Detta innebär alltså, att mans och hustrus
uppgiftsskyldighet skall bedömas enligt förut gällande regler. Om hustru
göres för sig skattskyldig för siu inkomst, varder hon följaktligen pliktig
att afgifva deklaration, om hon nästföregående år varit taxerad till inkomstskatt
för minst 1,000 kronors inkomst eller ock samma år åtnjutit enskild
inkomst till enahanda belopp af beskaffenhet, att den bör taxeras till inkomstskatt.
Å andra sidan blir mannen deklarationspliktig endast med
afseende på inkomst, för hvilken han skall taxeras.
I sitt underdåniga utlåtande har kammarrätten i detta ämne anfört,
att »det är tydligt, att, därest förslaget godkännes, uppgiftsplikten i ett ej
ringa antal fall kommer att helt eller delvis upphöra till följd af inkomstens
fördelning vid taxering å två skattskyldiga. Att härigenom inkomst, i
synnerhet af kapital, ofta nog komme att blifva från beskattning undandragen,
lärer med skäl kunna befaras. Om än enligt kammarrättens åsikt
denna olägenhet ej bör tillmätas sådan betydelse, att den själfständighet
i förevarande afseende, som enligt förslaget skulle tillkomma hustrun, bör
uppgifvas, torde likväl tagas i öfvervägande, huruvida icke lämpligen kunde
stadgas, att, därest endast den ena af makarna vore deklarationsskyldig,
det skulle i förekommande fall åligga denne att uppgifva, att den andra
maken åtnjutit inkomst».
Såsom kammarrätten anmärkt, kommer uppgiftsskyldighet i en del fall,
där sådan enligt hittills gällande regler ägt rum, att bortfalla. Om således
mannen haft 1,000 kronors inkomst och hustrun 900 kronors inkomst,
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
har mannen hittills varit pliktig att deklarera 1,900 kronors inkomst. Enligt
de föreslagna stadgandena skulle i detta fall mannen behöfva uppgifva
allenast sin egen inkomst, under det att beträffande hustruns inkomst någon
obligatorisk deklaration icke skulle äga rum. Om hvardera makens inkomst
utgjort 900 kronor, skulle — jag frånser här det fall, att i följd af nästföregående
■ års taxering en vidgad uppgiftsplikt kan inträda — ingendera
makens inkomst vara underkastad deklaration, i stället för att hittills
mannen haft att deklarera båda makarnas inkomst eller således 1,800
kronoi. Skillnaden framträder måhända ännu starkare, om man tänker sig
det fallet, att mannen haft en betydande inkomst och hustrun därjämte
åtnjutit enskild inkomst till belopp understigande 1,000 kronor, hvilken
sistnämnda inkomst således blifver undandragen obligatorisk deklaration.
Det måste medgifvas, att en sådan anordning skulle innebära någon
olägenhet, om. med den uteblifna deklarationen också skulle ovillkorligen
följa, att den icke uppgifna inkomsten undandroges taxering. Men så bör
ingalunda blifva fallet. Oberoende af deklarationen skulle fortfarande gälla
föreskrifterna om beskattningsbart inkomstbelopp, och taxeringsmyndigheterna
skulle alltjämt till taxering upptaga äfven icke deklarerad beskattningsbar
inkomst, om hvilken de ägde kännedom. Med afseende härå bör
ihågkommas, att inkomst åt tjänst i regel uppgifves af arbetsgifvaren,
samt att inkomst af sådan verksamhet, som förutsätter anmälan, svårligen
kan undgå taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet. Däremot skulle sannolikt
i åtskilliga fall, såsom kammarrätten också erinrat, inkomst af
kapital, hvilket slags inkomst städse har en viss benägenhet att dölja sig,
komma att blifva obeskattad. Statsfinansiellt torde dock denna omständighet
icke få någon afsevärd betydelse. Och man får slutligen icke
heller alldeles bortse därifrån, att önskan att erhålla kommunal rösträtt
säkerligen skulle i många fall frammana frivillig deklaration om inkomsten.
Under alla. förhållanden synes mig, på sätt jag redan antydt, den
föreslagna principen om hvardera makens särskilda skattskyldighet med
nödvändighet påkalla, att makarna äfven i deklarationsafseende ställas själfständiga.
Det bör efter denna princips genomförande icke vidare fordras
af någon, att han skall på heder och samvete uppgifva eu annans inkomst,
med hvilken han icke haft något att skaffa och om hvilken han därför
icke med visshet kan äga fullständig kännedom. Jag kan ej heller ansluta
mig till den af kammarrätten ifrågasatta utvägen, att om endast den ena
maken vore deklarationsskyldig, denne skulle vara pliktig att äfven lämna
uPPgift> huruvida den andra maken åtnjutit inkomst, i syfte uppenbarligen
48 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
att vederbörande taxeringsnämnds ordförande därigenom skulle föranledas
att från denne infordra deklaration. Det bör enligt min mening icke förekomma
att på sådant sätt göra den ena maken till angifvare af den andra.
Äfven om makarna sålunda böra i förekommande fall hvardera
för sig taxeras för inkomst, måste de enligt min mening dock med vårt
beskattningsväsendes nuvarande anordning betraktas såsom en enhet, så vidt
angår det beskattningsbara inkomstbeloppet. Detta innebär, att frihet
från bevillning bör i allmänhet äga rum endast om deras sammanräknade
inkomst understigit 500 kronor samt lindring i bevillningen medgifvas
allenast med afseende på summan af bådas inkomst. Likaledes bör degression
eller progression i fråga om inkomstskatten beräknas i förhållande till
makarnas sammanlagda inkomst. Det belopp, som efter den sammanlagda
inkomsten skall utgöras i bevillning eller inkomstskatt, bör därefter fördelas
på makarna och påföras hvardera af dem efter förhållandet mellan
hela inkomstsumman och hvarderas särskilda inkomst.
I detta afseende framställdes, såsom jag redan nämnt, ett alldeles motsatt
förslag i den motion, som förekom vid 1904 års Eiksdag, i det att däri
föreslogs, att gifta makars inkomster ej vidare skulle sammanräknas i fråga
om medgifvande af bevillningsfritt afdrag eller i fråga om beräkning af
inkomstskatt. Detta förslag blef dock af Riksdagen bestämdt afvisadt.
Det af bevillningsutskottet för afslag anförda skälet, att det skulle vara
ägnadt att väcka ovilja, att familjer med lika inkomst blefve helt olika
beskattade endast därför att i ena fallet hustrun icke hade men i andra
fallet hade enskild inkomst, synes mig vara synnerligen beaktansvärdt. Om
man tänker sig, att båda familjerna förfogade öfver 1,800 kronors inkomst
och att kommunalutskylderna uppginge till 6 kronor för bevillningskrona,
skulle för den familj, där mannen ensam finge skatta för hela inkomsten,
erläggas 18 kronor i bevillning, 10 kronor i inkomstskatt och 108 kronor
i kommunalutskylder eller tillhopa 136 kronor. I fall däremot i den andra
familjen 700 kronor af inkomsten vore af den beskaffenhet, att hustrun
enligt lag ägde ensam råda däröfver, och mannen således vore skattskyldig
endast för 1,100 kronors inkomst, komme, om makarna icke i fråga om
lindring i bevillning och beräkning af inkomstskatt betraktades såsom
en enhet, deras sammanlagda utskylder att uppgå till allenast 9 kronor
i bevillning, 3 kronor i inkomstskatt och 54 kronor i kommunalutskylder,
tillsammans 66 kronor eller följaktligen mindre än hälften af
hvad den förra familjen fått erlägga. I allmänhet taget måste dock dessa
båda familjer anses äga samma skatteförmåga och till följd däraf böra vid
49
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 34.
beskattning behandlas lika. Företrädesvis gäller detta, om hustruns inkomst
härflutit af kapital eller af sådan verksamhet, som icke i högre grad varit
hinderlig för hennes arbete i hemmet. Om åter hustruns inkomst uppkommit
af verksamhet, som, till följd däraf att den hindrat hennes arbete
i hemmet, föranledt kostnad för anställande af särskildt biträde för sådant
ändamål, kan förhållandet i viss mån vara ett annat. Frågan om medgifvande
af skattelindring på grund af dylik kostnad, hvilken fråga är af
ganska komplicerad natur, sammanhänger emellertid nära med den fråga
om afdrag för den skattskyldige åliggande försörjningsplikt, som tillhör
programmet för den igångsatta allmänna revisionen af skattelagstiftningen,
och kan uppenbarligen icke lämpligen lösas annorledes än i samband därmed.
Det har ifrågasatts, att grundsatsen, att skatt skall beräknas efter
makarnas sammanlagda inkomst, icke skulle tillämpas på det fall, att makarna
lefva stadigvarande skilda från hvarandra. Utom det att det kan vara förenadt
med svårighet att bedöma, om sådan skillnad äger rum, synes det mig
emellertid icke vara lämpligt att för ett förhållande af denna art göra
något undantag från skattelagstiftningens allmänna bestämmelser.
Ett genomförande af principen, att man och hustru i fråga om skattepåföringen
skola betraktas såsom en enhet, föranleder, såsom kammarrätten
erinrat, till några konsekvenser, som enligt min åsikt äro alldeles uppenbara,
äfven om uttryckliga bestämmelser därom icke meddelades. Sålunda
måste den föreskrift, enligt hvilken hevillningsfritt afdrag förklarats icke
få med mera än 200 kronor öfverstiga det vanliga beloppet, tydligtvis, då
fråga blir om hvar för sig taxerade äkta makar, gälla deras sammanlagda
taxering. Vidare måste stadgandet i 4 § d) bevillningsförordningen, hvilket
medgifver bevillningsfrihet i visst fall för smärre lägenheter, tillämpas sålunda,
att, då dylik lägenhet äges eller innehafves af gift person, vid afgörandet
af frågan om bevillningsfrihet hänsyn tages jämväl till den andra
makens fasta egendom eller inkomst. Slutligen bör bestämmelsen i 10 §
inkomstskatteförordningen, att inkomstskatt för inkomst af fast egendom
skall i visst fall utgå efter en skärpt beräkningsgrund, otvifvelaktigt
tillämpas på båda makarnas sammanlagda inkomst af ifrågavarande art.
Jag har emellertid i förslaget låtit i vederbörande författningsrum insätta
förtydligande föreskrifter i förevarande hänseenden.
Om skatteberäkningen ordnas så, att hvardera maken får utgöra skatt
med hänsyn tagen ej allenast till dess egen utan äfven till den andra
makens inkomst, synes mig följdriktigheten kräfva, att gift person äfven
får vid sin egen taxering åtnjuta afdrag för skuldränta eller förlust, som
Bill. till IliJcsd. Prof. 1908. 1 Sand. 1 ÅOl. 24 lläft. 7
50
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 34.
den andra maken varit berättigad afdraga vid sin taxering men till hvars
afräknande dennes egen inkomst icke förslagit. Om t. ex. hustrun har
en stadig inkomst men mannen en växlande, samt hustrun således för ett
år, då mannens inkomst uppgått till ett stort belopp, fått för sin egen
inkomst erlägga inkomstskatt efter en hög progression, fordrar billigheten,
att hon för ett annat år, om mannens rörelse då gått med förlust, får å
sin inkomst afräkna denna förlust. Detsamma bör förhållandet vara med
skuldränta. Om den ena maken har behållen inkomst, men den andras
inkomst icke räckt till betalande af ränta å gäld, bör uppenbarligen den
förre få vid sin taxering afräkna öfverskottet af den senares skuldränta.
Närmast har detta betydelse i fråga om den progressiva inkomstskatten,
men samma regel bör enligt min mening tillämpas äfven vid bevillningstaxeringen
för inkomst af kapital, så att den ena maken får från sin
kapitalinkomst afdraga den andra åliggande skuldränta, som icke kunnat
täckas af dennes egen inkomst af kapital.
Enligt gällande civilrättsliga bestämmelser äger gift man icke att söka
och svara för hustrun, i hvad angår egendom, som är från hans förvaltning
undantagen. Enahanda grundsats torde ock böra vinna tillämpning i
nu förevarande hänseende. Om den ena af makarna försummar att afgifva
själfdeklaration och därigenom förlorar rätten att öfverklaga taxeringen, eller
ock underlåter att föra talan emot vidtagen taxeringsåtgärd, kommer således
icke desto mindre den andra maken att äga rätt att öfverklaga taxeringen.
Gifvet är dock, att ändring på dylik klagan ej kan gå ut på
annat eller mera än beräkningen af den klagandes egen skatt.
Om i anledning af anförda besvär rättelse sker i endera makens
taxering och af sådan rättelse påkallas ändring äfven af den andra maken
påfördt skattebelopp, vare sig genom frihet från eller lindring i bevillning
eller inkomstskatt eller genom progression af inkomstskatten, bör gifvetvis
dylik ändring jämväl äga rum, äfven om yrkande härom icke blifvit af
vederbörande framställdt. Hvad pröfningsnämndens taxering angår, är detta
utan vidare tydligt på grund af denna nämnds allmänna befogenhet. För
undanröjande af all tvekan i fråga om de högre instansernas befogenhet
i detta hänseende hafva i 60 § bevillningsförordningen och 43 § inkomstskatteförordningen
införts föreskrifter, hvarigenom kammarrätten i hithörande
fall bemyndigas att vidtaga rättelse äfven i den andra makens
taxering. Och den befogenhet, som enligt dessa lagrum inrymts åt kammarrätten,
måste enligt sakens natur äfven tillkomma Eders Kungl. Maj:t
vid afgörandet af underdåniga besvär öfver kammarrättens beslut.
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.
I sitt utlåtande har kammarrätten anfört, att det ej sällan torde möta
vanskligheter att afgöra, med hvilken egendom den skattskyldiga maken
skall ansvara för det honom påförda utskyldsbeloppet. Enligt det remitterade
förslaget skulle dessa förhållanden regleras genom allmänna lagens
tämligen invecklade stadganden på detta område. Ehuru en sådan anordning
väl knappast ur uppbörds synpunkt kunde anses tillfredsställande,
hölle kammarrätten likväl före, att fullgiltiga skäl saknades för en afvikelse
från de allmänna rättsreglerna härutinnan.
Lika med kammarrätten anser jag, att i skatteförordningarna icke bör
införas någon föreskrift om med hvilken egendom den skattskyldige skall
svara för betalning af utskylder. En sådan föreskrift har enligt min mening
sin rätta plats i civillagen. Säkerligen skola också med dennas förefintliga
stadganden dylika frågor, om de någon gång uppkomma, kunna
utan större svårighet lösas.
Slutligen anhåller jag att få med några ord omnämna en fråga, som
af kammarrätten berörts och af en dess ledamot i ett utlåtandet bifogadt
särskildt yttrande vidare utvecklats. Denne ledamot anförde, att det vore
påtagligt, att hufvudsyftet med de föreslagna förändringarna angående hustrus
taxering för inkomst, öfver hvilken hon enligt lag ägt att ensam råda,
vore att bereda gift kvinna med dylik inkomst delaktighet i kommunal
rösträtt. Detta syfte vunnes emellertid, om bevillningsförordningen underkastades
de i sådant afseende erforderliga jämkningarna, hvaremot inkomstskatteförordningen
icke behöfde för nämnda ändamål undergå någon förändring.
Därför afstyrkte denne ledamot förslaget, i hvad det afsåge ändrad
lydelse af sistnämnda förordning. De föreslagna förändringarna i inkomstskatteförordningen
förde nämligen med sig uppenbara olägenheter och svårigheter
i fråga om själfdeklarationen och taxeringen. I jämförelse härmed
syntes den omständigheten, att något olika regler i vissa undantagsfall
gällde vid äkta makars taxering till bevillning och till inkomstskatt, icke
böra tillmätas afgörande betydelse. Ur praktisk taxerings- och uppbördssynpunkt
måste det anses såsom ett oafvisligt önskemål att icke onödigtvis
göra taxeringsföreskrifterna invecklade och svårtillämpliga.
Sist anförda sats lärer vara alldeles själfklar. Men de föreslagna
bestämmelserna äro enligt min åsikt ej heller vare sig invecklade eller svårtillämpliga.
Beträffande särskildt själfdeklarationen föra dessa bestämmelser
icke med sig några som helst svårigheter, utan undanröja tvärtom befintliga
svårigheter, och de medföra ej heller annan olägenhet än att uppgiftsplikt,
som nu äger rum, i några fall komme att helt eller delvis upphöra.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Hufvudskälet, hvarför den föreslagna anordningen äfven måste omfatta
inkomstskatten, är emellertid, att den förutsätter särskild deklaration af hustruns
inkomst och att deklarationsföreskrifterna äro inlagda i inkomstskatteförordningen.
Med reservantens ståndpunkt skulle mannen fortfarande deklarera
äfven hustruns inkomst af ifrågavarande art och erlägga inkomstskatt
jämväl för denna inkomst. Häremot påpekar jag ånyo, att det måste
vara ett syftemål att befria mannen från skyldighet att på heder och samvete
uppgifva en inkomst, som han ej förvaltat, och att anordna skattskyldigheten
så, att den öfverensstämmer med eljes gällande föreskrifter
om makarnas ansvarighet för gäld. Jag anser mig för öfrigt icke behöfva
vidare ingå på de olägenheter, som med den af reservanten ifrågasatta
metoden uppenbarligen skulle uppkomma i fall af bristande öfverensstämmelse
mellan hustruns bevillningstaxering och den i mannens inkomstskattetaxering
ingående beräkningen af hustruns inkomst.
I det föregående har jag icke vidrört frågan om bevillningstaxeringen
af hustrun enskild! tillhörig fast egendom, som är från mannens förvaltning
undantagen. Fastighetsbevillning skall enligt 2 § bevillningsförordningen
erläggas af den fasta egendomens ägare eller, i vissa fall, innehafvare.
Någon föreskrift om att mannen skall taxeras till bevillning för hustruns
fasta egendom finnes icke. I praxis, som dock ej torde i detta afseende
vara alldeles bestämd, lärer nog mannen i regel hafva upptagits såsom den
skattskyldige. Om emellertid i fråga om inkomsttaxeringen gift kvinna
förklaras skola för sig taxeras för inkomst, öfver hvilken hon enligt lag
ägt att ensam råda, kommer säkerligen samma grundsats att utan vidare
tillämpas beträffande fast egendom, som hon enligt lag haft under sin egen
förvaltning, i synnerhet då författningens ordalag icke lägga hinder i vägen
för en sådan tillämpning. Enligt min mening är därför icke någon ändring
af ifrågavarande stadgande nu af nöden.
Utom de ändringar, jag förut angifvit, erfordras, i sammanhang med
genomförandet af föreskrifter om gift kvinnas taxering eller af annan anledning,
i vissa paragrafer i båda förordningarna några smärre jämkningar,
af hvilka jag strax skall redogöra för en, som gäller 14 § bevillningsförordningen,
men hvilka det i öfrigt icke torde vara erforderligt att närmare
beröra. Vidare böra i det vid inkomstskatteförordningen fogade deklarationsformuläret
de därå befintliga anvisningarna erhålla en något ändrad affattning
i anledning af de föreslagna föreskrifterna om äkta makars taxering
samt till förtydligande af reglerna angående uppgiftsskyldighet för inkomst
af fast egendom. Tillika böra i de formulär till taxeringslängder, som äro
53
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
fogade vid bevillningsförordningen, lämpligen införas exempel på gift kvinnas
taxering, hvar jämte den befintliga exemplifieringen bör i några formulär
jämkas i följd af de ändrade skattesatserna för bevillning och inkomstskatt.
Den af mig nyss antydda ändringen i 14 § bevillningsförordningen
afser att klargöra föreskrifterna om innehållet i de uppgifter, som af vederbörande
ämbetsverk eller enskilda arbetsgifvare skola afgifvas till ledning
vid lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares inkomsttaxering.
Ett af syftemålen med 1907 års reform i fråga om beskattningsåret
vid inkomsttaxeringen var att förekomma den sammanblandning af olika
års inkomst, som enligt förut gällande regler kunde uppstå vid taxeringen
för ett visst år, och att sålunda göra till föremål för taxeringen ett års
inkomst utan tillägg eller inskränkning. Med andra ord uttryckt betyder
detta, att beskattningens föremål skall vara den inkomst, som intjänats
under eller eljes belöper på det år, taxeringen afser. Om således, såsom
vanligt är, vissa bankräntor uträknas och utbetalas först efter årsskiftet,
äro de dock att anse såsom inkomst för nästföregående år samt böra fördenskull
deklareras och taxeras såsom nästföregående års inkomst. Enahanda
är förhållandet med vissa provisioner o. d., som kunna till sitt belopp
bestämmas först efter årsskiftet. I detta afseende torde praxis vara
fullt bestämd, i den mån sådana frågor kunnat under den förutvarande lagstiftningen
uppkomma.
Nu stadgas i 14 § bevillningsförordningen, att de uppgifter, som det
åligger vederbörande ämbetsverk eller arbetsgifvare att aflämna, skola innehålla
underrättelse angående de af lön- och arfvodestagare samt öfriga arbetare
under nästföregående år uppburna särskilda belopp af lön, tjänstgöringspenningar,
dagaflöning, traktamente, arfvode, uppmuntrings-, mileller
felräkningspenningar, portions-, inkvarterings- eller beklädnadsersättn^ng)
provision eller gratifikation och andra löneförmåner äfvensom pension
Det har visat sig, att denna föreskrift understundom blifvit uppfattad så,
som skulle i uppgiften intagas dylik inkomst, som väl under nästföregående
år uppburits men som belöpt på ett tidigare år, samt å andra sidan icke
intagas inkomst, som belöpt på nästföregående år men utbetalats först under
det löpande året. I sistnämnda afseende förekommer t. ex., att vissa
posttjänstemän åtnjuta provision, ersättning för räknings hållande eller dylika
tillfälliga inkomster, kvilka, så vidt de afse den sista delen af nästföregående
året, icke kunna uträknas och fördelas förrän i början af det
löpande året. Sådana löneförmåner äro uppenbarligen att anse såsom näst
-
TJppgift till
ledning vid
annans
taxering
54
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 34.
föregående års inkomst. Det är emellertid angeläget, att reglerna för taxeringen
af inkomst stå i fullständig öfverensstämmelse med stadgandena angående
de uppgifter, som skola aflämnas till ledning för taxeringen, och
detta gäller icke minst beträffande arbetsgifvares uppgifter, kvilka skola
tjäna till kontroll å afgifna själfdeklarationer eller omedelbart läggas till
grund för taxeringen, i fall själfdeklaration icke aflämnats. På det att
något missförstånd icke vidare må uppstå om författningens mening, bör
därför uttrycket »under nästföregående år uppburna» utbytas mot »för
nästföregående år uppburna». Detta skulle gifvetvis icke utesluta, att om
undantagsvis ifrågavarande slags inkomst icke skulle vara till siffran bestämd,
då uppgiften skall aflämnas före den 1 mars, arbetsgifvaren vore
skyddad genom upplysning, att dylik förmån tillkommit tjänstinnehafvaren
men att af angifven orsak beloppet icke ännu kunde uppgifvas. Häraf
blefve följden, att vederbörande taxeringsmyndighet finge sedermera från
den skattskyldige infordra upplysning om sådan inkomsts belopp.
Föredragande departementschefen uppläste härefter förslagen till ändrad
lydelse af vissa paragrafer i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna
m. m. samt yttrade vidare:
Jag tillåter mig erinra, att jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 nästlidne januari föreslagit, att i riksstaten för år 1909 måtte
såsom inkomster uppföras:
bevillning af fast egendom samt af inkomst med 11,000,000 kronor,
och inkomstskatt med 15,000,000 kronor.
På grund af hvad jag anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes i särskilda nådiga propositioner föreslå Riksdagen,
dels att antaga det af mig nu anmälda förslaget till ändrad lydelse
af vissa paragrafer i förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst den 13 september 1907 m. m.,
och dels att till upptagande i riksstaten för år 1909 åtaga sig en
särskild bevillning af 15,000,000 kronor under namn af inkomstskatt, att
på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af
vederbörande vid de för betalning af kronoutskylder infallande uppbördsstämmorna
uppbäras och i behörig ordning redovisas, samt besluta, att
nämnda inkomstskatt skall utgå i enlighet med gällande förordning om
inkomstskatt, dock att 5, 8, 10, 11, 40, 41 och 43 §§ i förordningen
jämte det vid förordningen fogade deklarationsformuläret skola erhålla den
förändrade lydelse, som i det af mig nyss upplästa förslaget angifves.
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 34.
Statsrådets öfriga ledamöter instämde med föredragande departementschefen.
Hans Maj:t Konungen biföll hvad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle nådiga propositioner till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagorna litt. vid
detta protokoll utvisa.
Ur protokollet:
Axel Nyström.