Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 207.
8
N:o 207.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med anledning
af framställning från magnesitaktiebolaget Tarrekaise
beträffande vissa af bolaget arrenderade miner alfyndigheter
å kronojord i Norrbottens län; gifven Stockholms
slott den 24 april 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att den kostnad, magnesitaktiebolaget Tarrekaise, som på grund af
ett den 26 mars 1904 afslutadt kontrakt på arrende innebar vissa i statsrådsprotokollet
närmare angifna, kronan tillhöriga järnmalms- och magnesitinmutningar
å kronojord inom Kvickjocks kapellförsamling af Norrbottens
län, under år 1903 nedlagt på arbete för ifrågavarande fyndigheters fullständiga
undersökning och för andra förarbeten m. m., må räknas
bolaget till godo såsom för nämnda ändamål nedlagd under innevarande
år och bolaget således få anses hafva fullgjort de arbeten, som enligt
berörda kontrakt ålegat detsamma under den där omförmälda försökstiden;
samt
att med den i kontraktet omförmälda arbetsperiodens inträdande
må anstå till ingången af år 1914 eller, där arrendatorn skulle vara i
tillfälle att tidigare öfvergå till effektivt arbete, till början af året näst
efter det, då arrendatorn hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län därom gjort skriftlig anmälan, under iakttagande af att
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 207.
från den tid af 45 år, som arbetsperioden enligt kontraktet omfattar,
skall afräknas den tid, som må komma att förflyta från innevarande
års utgång till det år, hvarunder arbetsperioden tager sin början.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
i
Bih. till Riksd. Prot. 1908.
1 Sami.
1 Afd. 162 Höft.
2
10
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 207.
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet <1 Stockholms slott den 24
april 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde i underdånighet
:
I nådig proposition den 31 mars 1903 gjorde Kungl. Maj:t framställning
till Riksdagen i fråga om tillgodogörandet af vissa magnesitfyndigheter
å kronojord inom Kvickjocks kapellförsamling af Norrbottens
län. Kungl. Maj:t föreslog därvid Riksdagen att medgifva, att de ifrågakomna
fyndigheterna finge på arrende upplåtas samt att för sådan upplåtelse
skulle gälla vissa hufvudgrunder. Enligt dessa skulle arrendeperioden
sönderfalla i två afdelningar, undersökningsperioden och arbetsperioden.
Den förra perioden var afsedd för fyndigheternas fullständiga
undersökning och för andra förarbeten in. m. Den skulle utgöra eu
tid af fem år från och med det år, hvarunder arrendeaftal mellan
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 207.
kronan och vederbörande arrendator komrne till stånd, och skulle arbetet
under denna tid bedrifvas i den omfattning, att årligen på detsamma
nedlades en summa af minst 8,000 kronor, däraf minst 5,000 kronor i
verkliga arbetskostnader, med skyldighet för vederbörande arrendator
att för hvart och ett af dessa år inom den 1 mars året därefter inför
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län styrka, huru
stort belopp för ändamålet utgifvits. Arbetsperioden skulle omfatta en
tid af 45 år, räknadt från undersökningsperiodens utgång eller, där
arrendatorn skulle vara i tillfälle att tidigare öfvergå till effektivt arbete,
från den 1 januari året efter det, då arrendatorn hos Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande gjort skriftlig anmälan i sådant afseende.
Slutligen skulle i fråga om skyldighet att ställa säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande föreskrifterna i § 10 af nådiga kungörelsen om
begagnande af kronans jordägareandel i grufva den 20 oktober 1899
i tillämpliga delar lända till efterrättelse och i arrendekontraktet införas.
Sedan Riksdagen uti skrifvelse den 22 maj samma år anmält, att
Riksdagen med viss ändring, som ej afsåg nyss angifna bestämmelser,
bifallit Kungl. Maj:ts berörda framställning, godkände Kungl. Maj:t
den 5 juni 1903 Riksdagens beslut, i hvad detsamma skilde sig från
Kungl. Maj:ts förslag, samt anbefallde kammarkollegium och kommerskollegium
att, i öfverensstämmelse med de af Kungl. Maj:t och Riksdagen
godkända hufvudgrunder för ifrågavarande upplåtelse, uppgöra
förslag till aftal om samma upplåtelse samt därefter underställa detta
förslag Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse, v-!
Efter det kollegierna till fullgörande häraf inkommit med utlåtande,
godkände Kungl. Maj:t den 26 mars 1904 ett inom jordbruksdepartementet
utarbetadt förslag till kontrakt mellan Kungl. Maj:t och kronan,
å ena, samt magnesitaktiebolaget Tarrekaise, å andra sidan, om upplåtande
på arrende till detta bolag af ej mindre följande fyra järnmalmsinmutningar
å Tarrekaise inom Kvickjocks kapellförsamling, nämligen
n:ris 2931 Jägaren, 2932 Bruden, 2937 Haren och 2939 Orren, än
äfven de inom de för fyndigheterna n:ris 2937 Haren och 2939 Orren
anvisade utmål belägna magnesitinmutningar äfvensom magnesitinmutningarna
Paturkårso n:ris 1 och 5 samt Hildo.
Det kontrakt, som sålunda enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
berörda den 26 mars 1904 upprättats med magnesitaktiebolaget Tarrekaise,
innehåller under punkterna 1, 2 och 11 följande bestämmelser:
1) För fyndigheternas fullständiga undersökning och för andra
förarbeten m. m. beräknas en tid af fem år från och med år 1904, och
skall arbetet under denna period, undersökningsperioden, bedrifvas i den
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 207.
omfattning, att årligen på detsamma nedlägges en summa af minst
åttatusen (8,000) kronor, däraf minst femtusen (5,000) kronor i verkliga
arbetskostnader, med skyldighet för arrendatorn att för hvart och
ett af dessa år inom den 1 mars året därefter inför Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län styrka, huru stort belopp för
ändamålet utgifvits.
2) Arbetsperioden skall omfatta eu tid af fyrtifem år räknadt från
undersökningsperiodens utgång, eller, där arrendatorn skulle vara i tillfälle
att tidigare öfvergå till effektivt arbete, från början af året efter
det, då arrendatorn hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande därom gjort
skriftlig anmälan.
Därest arrendatorn skulle finna, att fyndigheterna icke kunna
tekniskt och ekonomiskt fördelaktigt tillgodogöras, äger arrendatorn
uppsäga kontraktet att upphöra ett år efter uppsägningen.
11) Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevillkoren skall för
det år, hvarunder arrendet tager sin början, och därutöfver för en tid
af minst fem och högst åtta kalenderår hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län inom tre månader efter kontraktets undertecknande
ställas borgen af minst två löftesmän, de där borga en för
bägge och bägge för en såsom för egen skuld och hvilkas vederhäftighet
är för Kungl. Maj:ts befallningshafvande känd eller behörigen
styrkt.
Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken säkerhet för
arrendevillkorens fullgörande blifvit ställd, skall arrendatorn aflämna ny
säkerhet af sådan beskaffenhet, som ofvan är sagdt. Dör löftesman
eller finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande löftesman icke vidare
kunna för vederhäftig anses, skall arrendatorn inom tro månader efter
erhållet föreläggande aflämna ny säkerhet.
Uti en den 28 nästlidna mars till Eders Kungl. Maj:t ingifven
skrift har nu magnesitaktiebolaget Tarrekaise anmält, att bolaget, som
ansett sig hafva anledning antaga, att kontrakt om arrendet skulle
komma att afslutas redan under år 1903, redan under sommaren och
hösten samma år påbörjat och utfört undersökningsarbetet enligt kontraktets
föreskrift, samt att bolaget, på sätt framginge af ett vid den
underdåniga skriften fogadt, af notarius publicus i Stockholm den 29
februari 1908 efter granskning af bolagets handelsböcker samt grufförvaltarens
redovisningsräkningar för åren 1903—1907 utfärdadt intyg,
under dessa fem år nedlagt i omkostnader tillhopa 62,087 kronor 47
öre, däraf i direkt arbetskostnad sammanlagdt 41,983 kronor 76 öre,
således resp. 55,0 2 procent och 67,93 procent utöfver de i kontraktet
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 207. 1-3
för undersökningsperioden föreskrifna belopp; och har bolaget — då resultatet
af de företagna undersökningarna, hvilka bedrifvits dels genom
bortschaktning af öfverliggande jord och från ofvanför liggande fjäll
nedrasade klippstycken samt bergsprängning i och närmast till ytan
af malmfältet, dels ock genom ortdrifning och sänkningsarbete på särskilda
delar af gruffältet, föranledt bolaget till beslut att, så fort ske
kunde, öfvergå till definitiv grufbrytning — för sin del förklarat undersökningsperioden
afslutad samt hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
förklara bolaget hafva fullgjort undersökningsarbetet och vara berättigadt
att öfvergå till arbetsperioden.
Uti sin berörda skrift har bolaget vidare anfört i hufvudsak
följande. Då Tarrekaise magnesitfält läge nära gränsen af Norge, på
kort afstånd från djup och hela året öppen norsk hamn, samt magne•siten
och dess produkter hade sin hufvudsakligaste marknad i Amerikas
och västra Europas koppar- och järnproducerande länder, hade bolaget
från början haft för afsikt att lägga sina fabriker vid norsk hamn samfält
dit frakta råvaran för vidare förädling och export. Men då numera
utsikter förefunnes för det snara byggandet af en Inlandsbana genom
det inre Norrland, hade bolaget beslutat att bygga sina fabriker vid
Tarrekaise och att välja den blifvande Inlandsbanan till utfartsväg för
sina produkter samt införsel af stenkol m. m., då bolaget äfven kunde
från Sverige förse sina arbetare med proviant samt sina fabriker med
bränsle från Norrbottens skogar och torfmossar, allt under förutsättning
att den för bolaget nyttiga delen af banan byggdes under närmaste åren
och finge den för Norrbottens malmtrafik lämpligaste sträckning. I
saknad af visshet om banans sträckning och tiden för öppnandet af
dess för bolaget viktiga del mellan Gellivarebanan och Lilla Lule
älf kunde bolaget emellertid ej genast utan vidare föredraga utfartsvägen
öfver Sverige framför den förut tänkta öfver Norge. Men enligt
punkt 2) af åberopade kontraktet måste bolaget redan innevarande år
fatta sitt beslut härom, därest icke Eders Kungl. Maj:t medgåfve bolaget
anstånd och rätt att räkna början af den i kontraktet bestämda arbetstid
till ett år efter den dag, då sist nämnda handel blifvit upplåten
till allmän trafik. Om bolaget nödgades välja utfartsväg öfver Norge,
så skulle därigenom af flera skäl Sveriges både stats- och kommunala
inkomster såväl som den allmänna statsekonomiska betvdelsen af ifrågavarande
företag minskas. Svenska staten såsom ägare och bolaget
såsom arrendator af magnesitfält vid Tarrekaise hade gemensamt intresse
uti, att bolagets magnesit Lomme i bruk, innan sådan på andra, bättre
belägna platser upptäcktes, samt att dess förädling skedde i Sverige,
14
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 207.
hvarigenom en ny industri med flera hundra arbetare komme att uppväxa
inom en af Lapplands svåråtkomligaste fjällbygder, hvartill komme,
att bolaget då måste af staten arrendera nu värdelös mark och vattenkraft
samt kultur med kraft skulle spridas inom denna äfven på andra
malmer rika trakt. Bolaget ansåge sig därför böra erhålla anstånd med
arbetsperiodens påbörjande.
Slutligen har bolaget erinrat, att den borgen för kontraktets fullgörande,
bolaget enligt punkt 11) i kontraktet aflämnat, ginge till ända
den 9 juni 1909 och skulle inom ett år därförut förnyas. Därest bolagets
underdåniga begäran att få dess under år 1903 utförda arbete räknadt
till godo såsom verkställdt under kontraktstiden bifölles, vore kontraktets
villkor beträffande försöksperioden nu af bolaget uppfyllda. Om därjämte
uppskof med grufarbetets påbörjande till ännu ej af Eders Kungl. Magt
känd dag medgåfves och under mellantiden ingen pekuniär risk stode på
spel, borde också bolaget medgifvas anstånd med att ställa ny borgen
för fullgörandet af kontraktets bestämmelser till dag, då den i kontraktet
omtalade arbetstid finge taga sin början.
På grund af hvad sålunda anförts, har bolaget i underdånighet
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva,
1) att det af bolaget under år 1903 vid fyndigheternas undersökning
gjorda försvar finge räknas bolaget till godo för år 1908 och
att sålunda det för undersökningsperioden föreskrifna arbetet finge
anses fullgjordt;
2) att arbetsperioden finge räknas taga sin början ett år efter
den dag, då Inlandsbanan mellan Gellivarebanan och Lilla Lule älf
blifvit öppnad för allmän trafik; samt
3) att ny borgen för arrendevillkorens fullgörande skulle gälla
från och med nyssnämnda dag.
Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och kommerskollegium
den 11 innevarande april afgifvit gemensamt underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid öfverlämnat infordrade yttranden från
vederbörande bergmästare samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län.
Bergmästaren har icke haft annat att invända emot bolagets framställning
än att, enligt bergmästarens i;ppfattning, arbetsperioden borde
kunna räknas redan från dagen för öppnandet för allmän trafik af bandelen
Gellivarebanan—Lilla Lule älf och icke, såsom bolaget anhållit,
först ett år därefter. Tiden för öppnandet borde nämligen kunna beräknas
i så god tid därförut, att vederbörande borde få tillfälle att bereda
sig för påbörjandet af utfraktningen vid förstnämnda tid. Ny borgen
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 207. 15
för arrendevillkorens fullgörande borde ställas att gälla jämväl från
nyssnämnda dag.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bär meddelat, att Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som haft tillfälle taga kännedom om
samt genomgå och granska de vid grufarbetena vid Tarrekaise förda
räkenskaperna, funnit, att under år 1903 arbetet därstädes bedrifvits i den
omfattning, att därå nedlagts minst 8,000 kronor, däraf minst 5,000
kronor utgjort verkliga arbetskostnader, och ansåge Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande anledning icke förefinnas för staten att påyrka, att
bolaget skulle å undersökningsarbetet nedlägga ytterligare kostnader,
som enligt uppgift af bolagets styrelse skulle utan gagn betunga bolaget,
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fumie sig därför böra tillstyrka
bifall till bolagets framställning under punkt 1). Beträffande bolagets framställning
i öfrigt ansåge Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande staten
hafva anledning att visa sig tillmötesgående äfven i dessa delar.
Då stora svårigheter säkerligen skulle uppstå för bolaget att, innan,
såsom nu vore förhållandet, några trafikleder hunnit anordnas, kunna
med fördel från och med år 1909 öfvergå till definitiv gruvbrytning,
syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att staten borde
lämna bolaget anstånd för ordnande af dessa förhållanden. Huruvida
denna tid borde utsträckas ända till den tidpunkt, då sträckningen mellan
Gellivarebanan och Lilla Lule älf blifvit öppnad för allmän trafik, syntes
däremot Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tvifvel underkastadt.
Då Eders Kungl. Maj:ts befallningskafvande icke kände det nuvarande
bolagets möjligheter och förmåga att anskaffa det stora kapital, som
erfordrades för de dyrbara anläggningarna vid Tarrekaise och för transportlederna
till Inlandsbanan, syntes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
icke vara välbetänkt af staten, om densamma genom afstående
från sin på kontraktet grundade rätt till det nuvarande bolaget öfverläte
förfogandet öfver de ifrågavarande fyndigheterna ända till den mer eller
mindre ovissa tidpunkt, då nämnda sträckning af Inlandsbanan kunde
blifva öppnad för allmän trafik. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hölle därför före, att det anstånd, som borde lämnas bolaget med att
öfvergå till bearbetning af fyndigheterna, borde inskränkas till en viss bestämd
tidsperiod, inom hvilken såväl staten som bolaget kunde erhålla större
klarhet, huru frågan om magnesitens vid Tarrekaise tillgodogörande borde
lämpligast ordnas. Exempelvis skulle anståndet med arbetsperiodens
inträdande kunna utsträckas till 1914 års början. Skulle icke inom den
föreslagna tiden klarhet kunna vinnas, funnes möjlighet för bolaget att
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 207.
kunna erhålla ytterligare anstånd. Beträffande bolagets skyldighet att
ställa ny borgen syntes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bolaget
böra vara skyldigt att ställa den i kontraktet föreskrifna borgen ett år
före början af det år, då enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bestämmelse
arbetsperioden skulle för bolaget taga sin början.
För egen del hafva kammarkollegium och kommerskollegium utlåtit
sig, att beträffande första punkten af bolagets framställning kollegierna,
i betraktande af hvad bolaget åberopat och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i förevarande hänseende vitsordat, icke funnit sig
hafva något att erinra emot, att det belopp, som af bolaget under år
1903 nedlagts på arbete för ifrågavarande fyndigheters fullständiga
undersökning och för andra förarbeten m. m., finge räknas bolaget till
godo såsom för nämnda ändamål nedlagdt under innevarande år i enlighet
med bestämmelserna i moment 1 af kontraktet. Vidkommande därefter
andra punkten af bolagets framställning eller bolagets anhållan, att den
i kontraktets moment 2 omförmälda arbetsperioden måtte få räknas taga
sin början ett år efter den dag, då den s. k. Inlandsbanan mellan
Gellivarebanan och Lilla Lule älf blifvit öppnad för allmän trafik, ansåge
kollegierna sig i hufvudsak böra instämma i hvad Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande med afseende härå anfört. Kollegierna hade e j heller
något att erinra emot, att anståndet med arbetsperiodens inträdande finge
utsträckas till början af år 1914 eller, där arrendatorn skulle vara i tillfälle
att tidigare öfvergå till effektivt arbete, till början af året efter det,
då arrendatorn hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande därom
gjort skriftlig anmälan. Från den tid af 45 år, som arbetsperioden
jämlikt moment 2 i kontraktet skulle omfatta, borde emellertid enligt
kollegiernas åsikt afräknas den tid, som kunde komma att förflyta från
innevarande års utgång till det år, arbetsperioden, enligt hvad nyss
nämnts, skulle taga sin början. Hvad slutligen anginge bolagets anhållan
i tredje punkten rörande frågan om ställandet af ny borgen, ansåge
kollegierna, i enlighet med hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
Tittalat, den arrendatorn enligt moment 11 i kontraktet åliggande skyldigheten
att aflämna ny borgen böra inträda ett år före början af det år, då
arbetsperioden skulle inträda.
Hvad angår bolagets framställning om att få räkna sig till godo
det arbete, som utförts under år 1903, anser jag mig på de af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ämbetsverken anförda skäl böra
biträda densamma.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 207. 17
Detsamma gäller i hufvudsak i fråga om bolagets framställning om
uppskof med arbetsperiodens början; dock att jag därvid anser mig böra
ansluta mig till ämbetsverkens förslag om anståndstidens begränsningtill
ingången, af år 1914 eller det tidigare år, under hvilket bolaget kan
finna med sin fördel förenligt att börja arbetet, och om anståndstidens
afräkning från den tid af 45 år, arbetsperioden enligt kontraktet skall
omfatta.
Då hvad bolaget i nu berörda hänseenden äskat, innefattar afvikelser
från de af Riksdagen för ifrågavarande arrendeaftal fastställda grunder,
anser jag alltså framställning till Riksdagen i berörda hänseenden böra göras.
Hvad däremot angår bolagets anhållan om uppskof med ställande
af ny borgen för arrendevillkorens fullgörande, anser jag denna begäran
icke böra föranleda vidare åtgärd. Det är visserligen sant, att skyldigheten
att erlägga den i kontraktet bestämda afgälden icke inträder förr
än med arbetsperiodens början, men arrendekontraktet ålägger arrendatorn
äfven andra skyldigheter än den att erlägga afgälden, och en del af
dessa skyldigheter, såsom de att fullgöra erforderliga försvarsarbeten, att
svara för onera o. s. v., äro af den beskaffenhet, att, om arrendatorn
icke fullgör dem, utgifter därigenom kunna ådragas kronan. Att kronan
det oaktadt skulle helt och hållet afstå från att för anståndstiden af
bolaget fordra säkerhet för arrendevillkorens fullgörande, kan i an ei
finna skäligt. J J
På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva,
att den kostnad, som åt bolaget under år 1903 nedlag-ts på arbete
för ifrågavarande fyndigheters fullständiga undersökning och för andra
förarbeten m. m., må räknas bolaget till godo såsom för nämnda ändamål
nedlagd under innevarande år och bolaget således få anses hafva fullgjort
de arbeten, som under undersökningsperioden ålegat detsamma; samt
att med arbetsperiodens inträdande må anstå till ingången af år
1914 eller, där arrendatorn skulle vara i tillfälle att tidigare öfvergå
till effektivt arbete, till början af året näst efter det, då arrendatorn hos
Kungl. Majrts befallningshafvande i Norrbottens län därom gjort skriftlig
anmälan, under iakttagande af att från den tid af 45 år, som arbets^
perioden enligt öfverenskommelsen omfattar, skall afräknas den tid, som
må komma att förflyta från innevarande års utgång till det år, hvarunder
arbetsperioden tager sin början.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
Bill. till Biksd. Brok 1908. 1 Sami. 1 Afd. 162 Höft. 3
18 Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 207.
behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och
skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilaga.. . till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Äbr. Unger.