Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No SO.
1
N:o 20.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
beviljande af anslag för anordnande af ångfärjeförbindelse
mellan Sverige och Tyskland m. m.; gifven Stockholms
slott den 24 januari 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels att till anskaffande af två ångfärjor att insättas i trafik mellan
Sverige och Tyskland bevilja ett belopp af 4,500,000 kronor äfvensom
bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter Kungl. Maj:ts
beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla
järnvägsstyrelsen nämnda belopp;
dels att till anläggande af ångfärjelägen i Trelleborgs hamn med
tillhörande broklaffar och spårförbindelser, rangerings- och uppställningsbangård
samt stationspaviljong bevilja ett belopp af 900,000 kronor
äfvensom bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter
Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande
år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp;
dels ock att bemyndiga riksgäldskontoret att, på det Kungl. Maj:t
må blifva i tillfälle att från rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland öfvertaga
bolagets två ångfartyg »Prins Gustaf Adolf» och »Prinsessan
Margareta» jämte inventarier för ett belopp af högst 1,501,008 kronor
11 öre jämte 6 procent ränta därå från och med den 1 januari 1908,
dock med afdrag för den nettovinst, som för bolaget efter den 31
december 1907 uppkommer, till Kungl. Maj:t efter ingången af år 1909
på rekvisition utanordna erforderligt penningebelopp.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilton.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft. (No 20).
1
2
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 24
januari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
SWARTZ,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård.
Föredragande departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anförde.
1897 årsfest- Den 1 maj 1897 öppnades en postångfartygsförbindelse mellan
och passa- Trelleborg och Sassnitz med understöd af statsmedel från svensk och tysk
9erZeUe.in sida i form af postsubvention. Förbindelsen var hufvudsakligen afsedd att
tillgodose det stora behofvet af förbättringar i post- och passagerartrafiken
mellan Sverige och kontinenten, närmast Tyskland, och i dessa
hänseenden har denna linje otvifvelaktigt varit till stor nytta och i det
hela fyllt sin uppgift så väl, som man skäligen kunnat begära. . Posten
har i stor omfattning förts denna väg, och icke ens de väsentliga förbättringar
i trafiken öfver Danmark, som följt efter Trelleborg Sassnitzlinjens
inrättande, hafva kunnat minska postutbytet öfver den senare
linjen. Det har beräknats att år 1900 80 procent af brefposten från
Sverige till utlandet med undantag af Danmark, Finland och Norge
expedierats öfver linjen Trelleborg-Sassnitz, samt att år 1907 90 procent
gått denna väg. Till Trelleborgs postkontor ankommo öfver denna
linje under 2:a halfåret 1901 30,706 paket och under 2:a halfåret
1907 54,380 paket.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
3
Passagerartrafiken å linjen Trelleborg—Sassnitz bar under den
första tioårsperioden så godt som oafbrutet vuxit, såsom synes af följande
O |
Resandeantalet. |
|||
1 / / o |
1897— |
30/4 |
1898 ............... |
.............................. 19,255 |
» |
1898- |
» |
1899 ................ |
.............................. 20,436 |
)> |
1899— |
)) |
1900 ................. |
............................... 23,057 |
» |
1900— |
)) |
1901................. |
............................... 22,797 |
» |
1901— |
)) |
1902 ................. |
............................... 24,473 |
» |
1902— |
)) |
1903 ................. |
............................... 26,394 |
1903— |
)) |
1904 ................ |
............................. 28,357 |
|
» |
1904— |
)) |
1905 ................. |
............................... 31,019 |
» |
1905— |
» |
1906 ................ |
............................... 33,624 |
T) |
1906— |
» |
1907 ................. |
............................. 38,243 Summa 267,655 |
Då fyra enkla resor göras per dygn, blifver i medeltal för tiden
1 maj 1906—30 april 1907 antalet resande per tur 26, bvilket medeltal
dock icke gifver någon rätt bild af resandetrafiken, då stor skillnad
råder å ena sidan mellan sommar- och vintertrafik och å den andra
mellan frekvensen vid dag- oeh natt-turer.
Postångfartygsförbindelsen har icke kunnat blifva till synnerligen
stort gagn för godsutbytet mellan Sverige och Tyskland i vidare mån
än att, förutom de talrika postpaketen, en del ilgods- och styckegods
och något litet vagnslastgods befordrats på denna väg, under det att
godstrafiken i hela vagnslaster gifvetvis hufvudsakligen sökt sig annan
bekvämare väg. Det var ock förutsedt att de på denna linje insatta
ångfartygen, hvilka skulle vara inrättade såsom förstklassiga passagerarfartyg,
icke skulle med sina jämförelsevis små utrymmen för gods och
med sina korta uppehåll i hamnarna kunna omedelbart i större omfattning
gagna godstrafiken. Så yttrades till exempel i ett kommittébetänkande
i ämnet den 1 november 1890, att sådana snabba direkta
förbindelser som den då ifrågasatta enligt erfarenhetens vittnesbörd föga
lämpade sig för någon mer omfattande godstrafik. Däremot ansåge
kommitterade det med skäl kunna antagas, att den nya förbindelsen
via Trelleborg—Sassnitz komme att få betydelse såsom vägvisare för
godstrafiken.
Resultatet af de första tio årens trafik har ock ådagalagt, att
denna linje icke dragit till sig någon synnerligen stor godstrafik.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
1903 års
utredning.
Den å linjen transporterade godsmängden har utgjort:
1897 Vä—31/12..................... |
....................... 1,199,324 |
kg |
1898 ...................................... |
....................... 3,314,685 |
» |
1899 ..................................... |
....................... 3,075,133 |
33 |
1900 ..................................... |
....................... 4,027,176 |
3) |
1901...................................... |
....................... 4,142,826 |
33 |
1902 ....................................... |
...................... 4,188,589 |
33 |
1903 ....................................... |
...................... 5,856,280 |
33 |
1904 ........................... |
....................... 4,832,325 |
» |
1905 ....................................... |
....................... 4,252,700 |
33 |
1906 ....................................... |
....................... 5,015,690 |
33 |
1907 Vi —30A ..................... |
....................... 1,940,220 |
33 |
Summa 41,844,948 kg.
Jag torde redan här böra påpeka, hurusom enligt den meddelade
statistiska uppgiften öppnandet den 1 oktober 1903 af ångfärjelinjen
Gjedser—Warnemtinde utöfvade en synbart menlig inverkan på godstrafiken
mellan Trelleborg och Sassnitz och medförde ett bakslag, som
icke togs igen under den återstående delen af den första tioårsperioden.
Att det redan från början var uppenbart att för godstrafiken måste
göras något af lika genomgripande betydelse, som postångfartygsförbindelsen
visat sig hafva för post- och passagerarförbindelsen, framgår
häraf, att Kungl. Maj:t den 10 juni 1898 uppdrog åt dåvarande cheferna
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen, general
direktörerna L. Berg och C. F. T. Nordström att till Kungl. Maj:t inkomma
med utredning och förslag angående anordnande af direkt ångfärjeförbindelse
mellan Skåne, företrädesvis Trelleborg, och Tyskland,
företrädesvis Sassnitz, med befallning att därvid efter särskild undersökning
tillika afgifva yttrande, huruvida en sådan ångfärjeförbindelse
borde uteslutande afse godstrafik, eller om skäl förefunnes att inrätta
densamma jämväl för befordran af post och passagerare.
Det infordrade utlåtandet afgafs den 20 maj 1903 och innehöll
efter utförlig motivering det förslag, att en för öfverförande hufvudsakligen
af godsvagnar afsedd daglig och hela året om fortgående ångfärjoför
bindelse mellan Sverige och Tyskland borde, så fort lämpligen
ske kunde, genom statens försorg inrättas, samt. att därvid såsom utgångs-
och slutpunkter för denna förbindelse i främsta rummet borde
väljas i Sverige Trelleborg och i Tyskland Sassnitz.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
5
Till eu början var det afsedt att öfver detta förslag skulle afgifvas
ett gemensamt utlåtande af kommerskollegium, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen och lotsstyrelsen, men sedermera valdes en
annan väg. Kungl. Maj:t bemyndigade nämligen den 7 december
1906 dåvarande chefen för civildepartementet att tillkalla ett antal
personer för att såsom sakkunniga verkställa en så allsidig utredning
som möjligt i fråga om anordnande af direkt ångfärjeförbindelse
mellan Sverige och Tyskland, därvid i första rummet borde undersökas,
dels hvilken hamn i Sverige vore lämpligast såsom utgångspunkt för
en sådan ångfärjeförbindelse, och hvilken hamn i Tyskland vore den
från svensk synpunkt lämpligaste anknytningspunkten för ångfärjeförbindelsen,
dels huruvida den ifrågasatta ångfärjan borde anordnas för
uteslutande godstrafik eller jämväl för befordran af post och passagerare,
dels hvilken storlek och hastighet lämpligast borde gifvas åt
ångfärjan, dels ock kostnaderna för anordnande af ångfärjeförbindelsen
samt sannolika inkomster af och utgifter för densammas uppehållande.
Detta uppdrag lämnades af departementschefen samma dag åt landshöfdingen
i Malmöhus län G. D. R. Tornerhjelm, såsom ordförande, samt
distriktschefen, majoren F. Enblom, chefen för handelsafdelningen i utrikesdepartementet,
kanslirådet C. F. Hultgren, dåvarande ledamoten af
Riksdagens Andra Kammare, vice konsuln C. J. F. Ljunggren, bruksdisponenten
C. A. Sahlin och ledamoten af Riksdagens Första Kammare,
godsägaren friherre W. G. von Schwerin, såsom ledamöter.
Till kommissionen öfverlämnades, förutom generaldirektörerna Bergs
och Nordströms nyss omförmälda betänkande och förslag, jämväl följande
inkomna framställningar:
underdånig framställning den 1 februari 1906 af friherre W. G. von
Schwerin, såsom ordförande i Frosta kontrakts af Malmöhus län hushållningssällskap,
angående infordrande af yttrande rörande lämpligheten
och möjligheten att begagna hamnen Barhöft på pommerska
kusten norr om Stralsund såsom angöringshamn för de projekterade
ångfärjorna mellan Trelleborg och Tyskland;
framställning af herr Axel Bunge, Rittergutsbesitzer på Gribow
vid Ziissow i Pommern, i fråga om användandet af Wolgast i Pommern
såsom tysk ändpunkt för ångfärjeförbindelsen;
underdånig framställning om vidtagande af åtgärder i syfte att
åstadkomma en direkt ångfärjeförbindelse mellan lämplig ort i södra
Sverige och lämplig ort i norra Tyskland, afgifven af Malmöhus läns
1906—07 års
ångfärjeJcommission.
6
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.
hushållningssällskap, Kristianstads läns hushållningssällskap och Skånes
handels-, industri- och sjöfartskammare den 31 augusti 1906;
skrifvelse från svenska beskickningen i Berlin till utrikesministern
den 12 oktober 1906 med öfversändande af en resolution af svenska
klubben i Berlin beträffande ångfärjeförbindelse mellan Sverige och
Tyskland; samt
underdånig framställning den 7 december 1906 från stadsfullmäktige
i Ystad i fråga om användande af Ystad såsom svensk ändpunkt
för ångfärjeförbindelsen.
Kommissionen trädde omedelbart i arbete och förskaffade sig genom
resor och besök vid en stor del af de hamnplatser, som kunde
komma i fråga, samt genom infordrande af skriftliga och muntliga
upplysningar från intresserade och sakkunniga ett rikhaltigt material
för sitt arbete. Kommissionen föranstaltade jämväl om behöriga utredningar
rörande de behöfliga hamnanordningarnas planläggning och
kostnad, färjornas konstruktion och kostnad, beräknelig trafik och inkomster
samt utgifter äfvensom tidtabell för ångfärjelinjen.
Kommissionens betänkande, som afgafs den 6 februari 1907, innehåller
såsom en sammanfattning af kommissionens åsikter följande uttalande:
att
en fullt tidsenlig ångfärjeförbindelse för gods- och persontrafik,
med två ordinarie turer per dygn i hvardera riktningen, bör upprättas
mellan Trelleborg i Sverige och Hiddensee, Barhöft eller annan närbelägen
lämplig plats i Tyskland;
att denna förbindelse bör upprättas af Sverige och Preussen och
hvad Sverige beträffar drifvas af Sveriges statsbanor;
att för ångfärjeförbindelsens upprätthållande böra anskaffas fyra
färjor, två af Sverige och två af Preussen, hvilka, hvad Sverige beträffar,
böra byggas i hufvudsak enligt den typ, som föreslås i en bilaga
till betänkandet (bilagan 21 typ B);
att svenska staten bör inlösa Malmö—kontinentens järnväg och
vid Trelleborgs hamn bygga ångfärjeläge samt utföra bangårdsanläggningar
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med lämnadt förslag (bilagan
17), under förutsättning att Trelleborgs stad förbinder sig att enligt
erbjudande upplåta erforderliga utrymmen och på sin bekostnad verkställa
vissa förbättringar af hamn och inlopp (bilagan 9 b), samt
att ångfärjeleden bör ombesörja äfven posttrafiken mellan Sverige
och kontinenten och för detta ändamål tilldelas ersättning för postbefordring
med samma belopp, som rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland
7
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 20.
och Stettiner Damp fsclii ffsges ells ch af t J. F. Braeunlich af de respektive
postverken blifvit tillförsäkrade.
Den 13 mars 1907 afgaf kommissionen ett kort tilläggsbetänkande
i fråga om lämpligheten af ett förslag att förse ångfärjorna med turbinmaskineri
i stället för vanligt kolfmaskineri. Härutinnan fann kommissionen
med stöd af bifogade utlåtanden af sakkunniga, att byggandet
af turbinfärjor på teknikens nuvarande ståndpunkt icke borde föreslås,
så länge det icke vore fråga om att uppnå så stor hastighet som 18
knop eller därutöfver.
Sedan därefter underhandlingar förts i Berlin mellan en medlem
af kommissionen och representanter för de tyska myndigheter, af
hvilka ångfärjefrågans lösning närmast berodde, och därvid framgått, att
endast Sassnitz kunde för närvarande ifrågakomma såsom anknytningspunkt
på tysk sida, har kommissionen, på uppdrag, afgifvit ett ytterligare
utlåtande den 19 april 1907 och däruti, med stöd af anförda omständigheter
och under framhållande af åtskilliga önskningsmål för
framtiden, såsom sin åsikt uttalat, att det preussiska förslaget om Sassnitz
såsom färjehamn borde accepteras.
Enligt nådigt bemyndigande uppdrog dåvarande chefen för civildepartementet
den 28 september 1907 åt generaldirektören och chefen
för kommerskollegium herr C. H. T. A. Lagerheim, dåvarande generaldirektören
och chefen för järnvägsstyrelsen M. R. Sahlin, kanslirådet
Hultgren och majoren Enblom att med de personer, som kunde vara
från tysk sida för ändamålet utsedda, öfverlägga beträffande frågan om
anordnande af direkt ångfärjeföHändelse mellan Sverige och Tyskland.
Underhandlingarna ägde rum i Berlin i midten af oktober månad.
Från tysk sida deltogo delegerade från preussiska ministeriet för offentliga
arbeten, tyska utrikesdepartementet, preussiska finansministeriet
och tyska rikspostamtet. Såsom resultat af förhandlingarna öfverlämnade
de svenska delegerade med skrifvelse den 23 oktober 1907 jämte
andra handlingar förslag till aftal mellan Sverige och Preussen beträffande
åvägabringande af en ångfärjebinaelse mellan Trelleborg och
Sassnitz.
Samtidigt med underhandlingarna i Berlin pågingo öfverläggningar
rörande åtskilliga tekniska detaljbestämmelser, och dessa öfverläggningar
fortsattes — för Sveriges del i enlighet med nådigt bemyndigande den
22 oktober 1907 — vid sammanträde i Sassnitz den 24 och i Malmö
den 25 oktober mellan delegerade för svenska järnvägsstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, å ena sidan, samt för preussiska
1907 års
underhandlingar
och
öfverenskommelse.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
järnvägsdirektionen i Stettin och regeringspresidenten i Stralsund, å den
andra, den sistnämnde såsom handhafvande vattenbyggnadsfrågorna i
sin provins.
Den 8 november 1907 uppdrog Kungl. Maj:t åt förenämnda underhandlare
att för Sveriges del underteckna aftalet, hvilket skedde i Berlin
den 15 samma månad.
Aftalets svenska text är med uteslutande af inledningen af följande
lydelse:
Artikel 1.
De höga regeringarna i de i inledningen nämnda båda staterna
skola draga försorg därom, att i Trelleborg och Sassnitz under beaktande
af de särskilda lokala förhållandena sådana anordningar vidtagas,
som erfordras för att trygga eu tillförlitlig ångfärjetrafik mellan dessa
båda platser. De för färjornas mottagande nödiga färjelägen och tillläggsplatser
i hamnarna skola enligt likartade grunder utföras på sådant
sätt, att färjorna kunna begagna dessa anordningar med möjligast lika
trygghet på båda hållen.
Beträffande arbetsplanerna, hvilkas fastställande förbehålles hvardera
regeringen för sitt område, skall särskild! aftal träffas mellan de
höga regeringarna.
Artikel 2.
Färjorna skola i väsentliga afseenden byggas efter lika principer
och skola anordnas på så sätt, att icke blott järnvägsfordon kunna på
dem öfverföras, utan att jämväl utanför järnvägsvagnarna erbjudas
lämpliga uppehållsplatser för resande. Angående de för trafiken afsedda
färjornas antal, byggnadssätt och anordning i öfrig! skall särskilt
aftal träffas mellan de båda höga regeringarna.
Artikel 3.
Utförandet af hamnbyggnadsarbetena i Trelleborg och Sassnitz,
anordnandet af färjelägen och tilläggsplatser äfvensom byggandet af
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
9
färjorna skola i möjligaste mån påskyndas och vara afskräde inom den
tid, hvarom de höga regeringarna skola framdeles träffa aftal.
Hvardera af de höga regeringarna har att på sitt område svara
för utförandet och underhållet af de för färjeförbindelsen erforderliga
hamn- och järnvägsanläggningar.
Artikel 4.
Tidtabellerna för ångfärjorna fastställas efter öfverenskommelse
mellan järnvägsförvaltningarna å ömse sidor.
För upprättande af person- och godstariffer skall färjsträckan Sassnitz—Trelleborg
delas midt itu, och skall den södra hälften räknas till
det preussiska och den norra till det svenska trafikområdet.
De höga regeringarna hafva enats om, att färjeförbindelsen Trelleborg—
Sassnitz skall anmälas till upptagande å förteckningen öfver de
järnvägslinjer, å hvilka det internationella fördraget angående godstransport
å järnväg äger tillämpning.
Alla öfriga bestämmelser rörande färjdriftens skötsel samt personoch
godstrafikens besörjande skola ordnas genom en särskild öfverenskommelse
mellan järnvägsförvaltningarna å ömse sidor. Däri skola
jämväl intagas bestämmelser, dels angående ömsesidigt användande af
färjor, öfrig trafikmateriel och trafikpersonal de båda förvaltningarna
emellan, dels angående afräkning öfver därigenom uppkommande kostnader
samt angående fördelning af de på båda förvaltningarna belöpande
andelarna af person- och godsbefordringsafgifter.
Artikel 5.
När färjetrafik af endera järnvägsförvaltningen besörjes på den
främmande statens område, är denna förvaltning i fråga om alla
de anspråk på skadeersättning, som härleda sig från sådan trafik,
underkastad den stats lagar och lagskipning, på hvars område skadan
ägt rum.
Artikel 6.
Undersåtar i den ena af de båda fördragsslutande staterna, som af
någon af de båda järnvägsförvaltningarna må komma att anställas
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
inom den andra statens område, upphöra därigenom icke att stå i
undersåtligt förhållande till sitt hemland, men äro underkastade det
lands lagar, i hvilket de äro anställda.
Artikel 7.
Upprätthållandet af ordning på färjorna handhafves af vederbörande
järn vägsförvaltnings tjänstemän under uppsikt af den, som äger
befälsrätt å färjan.
Artikel 8.
Angående sättet för tullvisitation och tullbehandling af resgods äfvensom
af inkommande och utgående varor skall aftal träffas mellan tulloch
järnvägsförvaltnin garna å ömse sidor.
Artikel 9.
Befordringen af postförsändelser skall ordnas genom särskild! aftal
mellan post- och järnvägsförvaltningarna å ömse sidor.
Artikel 10.
De höga regeringarna tillförsäkra hvarandra ömsesidigt befrielse
från erläggande af hamnafgifter i Trelleborg och Sassnitz för de i
denna trafik insatta ångfärjor såväl som för de i samband med färjetrafiken
stående fartyg.
Artikel 11.
Kungliga preussiska regeringen äger att på tyska riket öfverflytta
de på grund af detta fördrag för nämnda regering uppkommande rättigheter
och skyldigheter.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
11
Artikel 12.
Denna öfverenskommelse skall ratificeras. Utväxlingen af ratifikationerna
skall äga rum så snart som möjligt i Berlin.
Till yttermera visso hafva de fullmäktige undertecknat denna öfverenskommelse
och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Berlin, uti två exemplar, den 15 november 1907.
Redan vid de förberedande underhandlingarna gjordes från svensk
sida det uttalande, att aftalets ratificerande af den svenska regeringen
vore beroende därpå, att den svenska Riksdagen beviljade de för utförandet
erforderliga medlen.
Den främsta omsorgen efter aftalets afsilande lärer ock vara att
till Riksdagen göra framställning om beviljande af de penningmedel,
som erfordras för att fullgöra, hvad som på Sverige ankommer för
genomförande af ångfärjeförbindelsen i fråga.
Innan jag framlägger förslag i denna riktning, anser jag mig böra
göra något närmare reda för behofvet af bättre samfärdselförbindelser
mellan Sverige och Tyskland.
Vid de förhandlingar, som för omkring två år sedan fördes mellan
Sverige och Tyska riket och som ledde till afslutandet den 8 maj 1906
af en handels- och sjöfartstraktat mellan de båda rikena, blef det tillfullo
. ådagalagdt, att handelsutbytet mellan rikena var af betydande omfattning
och väl värdt att för detsammas förkofran betydande uppoffringar
å ömse sidor gjordes.
Med upptagande och komplettering af den statistiska redogörelse,
som i detta afseende lämnades i bilagan till propositionen den 8 maj
1906 angående handelstraktaten, får jag erinra om följande:
Värdet af Sveriges hela handelsomsättning med Tyskland åren
1880—1906 framgår af följande enligt den för ändamålet bättre uppställda
tyska statistiken upprättade tabell och därtill hörande grafiska
tablå: ö
Beliofvet af
bättre förbindelser.
Godstrafik.
12
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
År. |
Införsel från Emk. |
Utförsel till Emk. |
Införsel- öfverskott. Emk. |
Införsel från |
Utförsel från |
1880..................... |
48,859,000 |
12,631,000 |
36,228,000 |
1.6 |
0.4 |
1881..................... |
48,945.000 |
14,400,000 |
34,545,000 |
1.6 |
0.5 |
1882..................... |
51,124,000 |
15,114,000 |
36,010,000 |
1.6 |
0.5 |
1883..................... |
57,848,000 |
15,702,000 |
42,146,000 |
1.7 |
0.5 |
1884..................... |
58,021,000 |
17,873,000 |
40,148,000 |
1.8 |
0.5 |
1885..................... |
58,361,000 |
20,786,000 |
37,575,000 |
2.o |
0.7 |
1886..................... |
51,668,000 |
20,357,000 |
31,311,000 |
1.7 |
0.7 |
1887..................... |
50,371,000 |
26,684,000 |
23,687,000 |
1.6 |
0.8 |
1888..................... |
54,050,000 |
35,038,000 |
19,012,000 |
1.6 |
1.0 |
1889..................... |
71,359,000 |
50,103,000 |
21,256,000 |
2.2 |
1.2 |
1890..................... |
91,559.000 |
46,076,000 |
45,483,000 |
2.7 |
i.i |
1891..................... |
73,531,000 |
52,154,000 |
21,377,000 |
2.2 |
1.2 |
1892..................... |
67,536,000 |
55,723,000 |
11,813,000 |
2.1 |
1.3 |
1893................... |
70,791,000 |
61,406,000 |
9,385,000 |
2.2 |
1.5 |
1894..................... |
73,119,000 |
63,443,000 |
9,676,000 |
2.4 |
1.5 |
1895..................... |
76,593,000 |
62,925,000 |
13,668,000 |
2.2 |
1.5 |
1896..................... |
78,890.000 |
74,018,000 |
4,872,000 |
2.1 |
1.6 |
1897..................... |
92,915,000 |
87,528,000 |
5,387,000 |
2.5 |
1.8 |
1898..................... |
106,969,000 |
102,939,000 |
4,030,000 |
2.7 |
1.9 |
1899..................... |
136,149,000 |
104,177,000 |
31,972,000 |
3.1 |
1.8 |
1900..................... |
138,314,000 |
104,859,000 |
33,455,000 |
2.9 |
1.7 |
1901..................... |
111,397,000 |
84,291,000 |
27,106,000 |
2.5 |
1.5 |
1902..................... |
119,054,000 |
80,398,000 |
38,656,000 |
2.5 |
1.4 |
1903..................... |
132,321,000 |
90,107,000 |
42,214,000 |
2.6 |
1.4 |
1904..................... |
151,011,000 |
99,879,000 |
51,132,000 |
2.8 |
1.5 |
1905..................... |
159,125.000 |
119,257,000 |
39,868,000 |
2.7 |
1.6 |
1906..................... |
179,288,000 |
150,370,000 |
28,918,000 |
2.8 |
1.8 |
13
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Grafisk framställning,
utvisande värdet i riksmark af Sveriges handelsomsättning i det kela
med Tyskland åren 1880—1906 enligt tysk statistik.
mooaooo
170.000. 000
160.000. 000
130,000X100
150.000. 000
130.000. 000
150.. 000X100
110.000. 000
100.000,000
90.000X100
60.000,000
70.000. 000
60.000. 000
50.000. 000
7/0.000,000
50.000. 000
90.000. 000
10.000. 000
MO 61 82 85 Si 85 SO 81 88 89 SO 91 KSS 93 Si 95 96 97 98 991900 01 OS 03 Oi 05 06
/ |
|||||||||||||||||||||||||
/ |
|||||||||||||||||||||||||
/ |
|||||||||||||||||||||||||
7 |
/ / / |
||||||||||||||||||||||||
/ |
t~ 1 1 |
||||||||||||||||||||||||
1 |
i i |
||||||||||||||||||||||||
i |
/ |
/ / |
|||||||||||||||||||||||
i |
b h |
-" |
-- |
\ |
/ / |
||||||||||||||||||||
.1/ |
rf // fl |
\ \ \ |
7 / / |
||||||||||||||||||||||
c |
ty // // |
T \ |
v |
-7 / / |
|||||||||||||||||||||
/ |
rf— |
||||||||||||||||||||||||
/ |
- |
/ |
|||||||||||||||||||||||
/ |
SA st |
/ * ''J |
* |
||||||||||||||||||||||
i |
\ |
||||||||||||||||||||||||
* |
/ / |
i |
|||||||||||||||||||||||
A i/cN'' |
''.i r |
||||||||||||||||||||||||
— |
— |
||||||||||||||||||||||||
180.000000
170.000. 000
160.000. 000
150.000. 000
homoa oo o
130.000. 000
120.000. 000
110,000.000
100.000,000
90.000. 000
60.000. 000
70.000. 000
6-0.000,000
50.000. 000
■70.000.000
50.000. 000
2o.ogo.ooo
10.000. 000
1880 81 32 85 Si Bo SS 37 88 89 SO 91 32 93 9i 95 96 97 $8 991900 Öl 02 05 Oi 05 OS
14
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Hvad beträffar de olika varuslag, som ingått i såväl införseln som
utförseln år 1906, meddelas ur den tyska statistiken följande sammanställningar
:
De för Sveriges utförsel viktigaste varuslagen utgjordes af
Järnmalm............................................................................. |
Millioner riksmark. ............... 42.5 |
Byggnads- och gagnvirke af mjukt träslag............ |
............... 38.2 |
Sten, rå eller blott råhuggen (gatsten 9.2) ............ |
............... 14.4 |
Sill, färsk........................................................................... |
............... 3.9 |
Snickeriarbeten, grufva.................................................. |
............... 3.8 |
Tackjärn .............................................................................. |
............. 3.6 |
Smidbart järn i stänger ............................................... |
............... 3.5 |
Tenn, oarbetadt.................................................................. |
............... 2.4 |
Kalfhudar............................................................................. |
............... 2.3 |
Stenhuggeriarbeten, oslip. o. s. v............................... |
............... 2.2 |
Pappersmassa ................................................................... |
............... 2.0 |
Lingon.................................................................................... |
............... 1.8 |
Separatorer (mars—december)....................................... |
.............. 1.6 |
Zinkmalm............................................................................ |
............... 1.5 |
Bör af smidbart järn ...................................................... |
............... 1.5 |
Kautschuksskodon ............................................................ |
............... 1.5 |
Finare kautschuksvaror................................................. |
............... 1.5 |
Järntråd ............................................................................ |
............... 1.4 |
Af införselv&rorna från Tyskland åter både följande de högsta
värdena:
Millioner
riksmark.
Hvete .................................................................................................. H.7
Allt-vålnader ..................................................................................... 8.
Maskiner och maskindelar (utom lokomotiv, symaskiner
m. m)............................................................................................... 7.2
Skinn ................................................. 6.1
Kreaturshudar................................................................................. 4.2
Hafre .................................................................................................. 3.3
Oljekakor och oljekaksmjöl ....................................................... 3.1
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
Kalimagnesia, svafvelsyrad (mars—december)........................ 3.o
Siden- och. lialfsidenväfnader (täta väfnader) . 2 8
Råg ...........................................................................'' 2*4
Elektriska kablar......................................................... 2 2
Bomullsväfnader........................................................ 2 i
Järnbalkar (mars—december) ............... p8
Anilinfärger ..................................................................... j -
Kali, kaustikt.................................................................. 1
De meddelade statistiska uppgifterna ådagalägga att — frånsedt
några enstaka undantag såväl utförseln som införseln oafbrutet
ökats. Ökningen är dock ojämförligt starkare i fråga om utförseln
från Sverige än beträffande införseln till Sverige, i det att den förra
mer än tolfdubblats sedan år 1880, under det den senare ökats 31 J
gånger.
Vidare bör erinras att enligt svensk statistik utförseln till Tyskland
stigit från omkring 7 procent till omkring 19 procent af Sveriges
hela utförsel, under det att utförseln till England sjunkit från omkrino’
52 procent till omkring 34 procent, samt att införseln från Tyskland
stigit, från omkring 22 procent till omkring 36 procent af Sveriges
hela införsel, under det att införseln från England sjunkit från omkring
29 .procent till omkring 25 procent af hela införseln. Enligt svensk
statistik intog Tyskland år 1905 det främsta rummet i afseende å handelsutbytet
i det hela och i afseende å införseln; i utförseln från Sverige
intogn Tyskland det andra rummet, med Storbrittannien som nummer
Anda till och med år 1904 intog Storbrittannien det första
rummet äfven i. afseende å handelsutbytet i det hela; och detta rum
bär Storbrittannien återtagit för år 1906 med 0,17 procent före Tvskland.
. Ser jag nägot närmare till, i hvilken mån varuutbytet mellan Sverige
och Tyskland och särskild! mellan de å ömse sidor af södra Östersjön
belägna landsdelarna är grundadt på naturliga tillgångar och industri
å ena. sidan och behof å den andra, är med ledning särskild! af den
utredning, som åstadkommits af den under landshöfdingen Tornerhjelms
ordförandeskap arbetande ångfärjekommissionen, följande att uppmärksamma.
'' r
I södra delen af Sverige förefinnes, jämte en inom vissa områden
starkt utvecklad industri., äfven en produktion af landtmannavaror, särskild!
smör, kött och. mjölk m. in., betydligt öfverstigande ortens egen
vonsumtion, och utsikterna äro goda för en ytterligare stegring af
16
Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20-
clenna produktion, om man också bör kunna hysa förhoppning1, att allt
större del af detta öfverskott ma komma till användning inom landet.
I norra Skåne, Blekinge och delar af Småland finnes mycket rik tillgång
på byggnads- och monumentsten; och i vissa delar af Skane
drifves en storartad tillverkning af klinkor och chamottevaror. Småland
och mellersta Sveriges skogrika landskap hafva en redan utvecklad
och ytterligare utvecklingskraftig sågverks- och snickeriindustri.
Norra Tyskland är visserligen ett öfvervägande åkerbrukande land,
men den starka konsumtionen i dess många stora städer har likväl
medfört en alltjämt stegrad brist pa kött, mjölk och smör, ellei just
de landtmannavaror, som södra Sverige kan producera i öfverskott.
För att fylla denna brist är Tyskland hänvisadt till import från angränsande
länder, för närvarande särskild! Danmark, Holland, Ryssland
och Österrike. Hvad speciellt Danmark beträffar, är dess export till
Tyskland af landtbruksprodukter och andra födoämnen mycket betydande.
Den omfattade år 1905 (enligt tysk statistik) hufvudsakligen
följande varor:
Fisk........................................................................ 17,900 ton
Kött....................................................................... 13,380 »
Mjölk och grädde.......................................... 9,340 )>
Smör................................................................... 6,160 »
Spannmål och potatis .................................. 34,807 ))
Grönsaker och frukt ....................................... 2,848 ))
hvartill kommo 28,951 hästar och 119,579 nötkreatur. Värdet af dessa
varor jämte öfriga från Danmark importerade födoämnen och lefvande
djur upptages i den tyska statistiken för år 1905 till det betydliga beloppet
af 103,649,000 mark och för år 1906 till ungefärligen lika
mycket. Från Sverige till Tyskland har däremot ingen nämnvärd direkt
export af egentliga landtbruksprodukter ännu kommit till stånd,
och af öfriga näringsämnen exporteras hufvudsakligen endast fisk och
lingon.
Norra ''Tyskland är vidare fattigt på sten och skog, och staderna
äro för sitt behof af byggnads- och monumentsten, gatsten samt byggnads-
och snickerivirke väsentligen hänvisade till långväga transporter
från södra Tyskland, Österrike, Ryssland, Finland och ej minst från
Sverige. Sveriges export till Tyskland (utom _ Hamburgs frihamn) åt
hithörande varor bestod enligt Tysklands statistik för år 19Oo hufvudsakligen
af följande varor:
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Gatsten.............................................................
Råhuggen byggnads- och monumentsten
Oarbetade stenblock......................................
Finare oarbetad sten, äfven krossad ......
Stenhuggeriarbeten.......................................
Murtegel...........................................................
Eldfast tegel och glaserade lerrör .........
Trävaror, oarbetade (i synnerhet bjälkar,
sy liar o. s. v.) ......................................
Trävaror, sågade............................................
Snickeriarbeten................................................
576,395 ton
54,252 »
9,171 »
47,190 »
11,088 »
19,257 »
6,882 »
58,854 j>
495,337 »
11,740 )>
Sammanlagda värdet af Tysklands import från Sverige af dylika
varor upptages i Tysklands statistik till 57,2 millioner mark eller 50,8
millioner kronor.
Enligt 1906 års statistik äro förhållandena väsentligen likartade,
med nedgång hufvudsakligen för gatsten och höjning hufvudsakligen
för sågade trävaror.
Om sålunda Sverige har tillgång på en mångfald varor, som Tyskland
behöfver, finnas äfven betingelser för en stor varutransport i motsatt
riktning. Till massartiklar, som Sverige behöfver importera från
Tyskland, höra i främsta rummet kalisalter (export från Tyskland till
Sverige år 1905 enligt tysk statistik 84,540 ton), vidare koks (54,630
ton), stenkol (43,359 ton), koksalt (32,749 ton), och oljekakor (30,742
ton). Importen af stenkol från Tyskland är visserligen föga betydande
i jämförelse med importen från England men har sin stora betydelse
såsom reserv, ifall stenkol från England skulle framdeles komma att
väsentligt stegras i pris.
Importen af en mängd maskiner för speciella ändamål, livilka
Sverige behöfver för utvecklingen af flera industrigrenar, härrör äfven
till icke ringa del från Tyskland och kommer med all sannolikhet att
fortfara, äfven om såsom man bör antaga tillverkningen af sådant maskingods
ökas inom landet.
Af det sagda lärer framgå att Sverige och Tyskland hafva stora
förutsättningar för att i allt vidare omfattning kunna komplettera hvarandras
behof af viktiga varor. Den nyligen afslutade handelstraktaten
har undanröjt vissa svårigheter för varuutbytet mellan länderna, och det
är nu närmast fråga om att undanröja en annan olägenhet, nämligen
bristen på tillräckliga samfärdselmedel för varuutbytets säkra och snabba
utförande. Jag har förut framhållit den nuvarande Trelleborg—SassBih.
till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 3
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
nitzlinjens ringa kapacitet i fråga om godstransport. Detta gäller i
all synnerhet om sådant gods, som på järnvägarna fraktas i hela vagnslaster.
Det finns visserligen ett stort antal ångbåtslinjer för godstransport
mellan Sverige och Tyskland, men de äro icke dagliga och kunna
därför icke tillgodose behofvet af ständigt tillfälle till godsförsändning.
I likhet med dem som yttrat sig i denna fråga anser jag att varuutbytet
mellan dessa två så närbelägna länder ovillkorligen kräfver dagliga
förbindelser och att dessa måste vara så snabba som möjligt och
erbjuda den största möjliga bekvämlighet för trafikanterna. De flesta
affärer måste underlättas genom möjligheten att omedelbart kunna erhålla
rekvirerade varor och sålunda undvika stora lager. Omgifvet
som Tyskland på alla sidor är af länder, med hvilka direkta järnvägsförbindelser
finnas, måste dess handel, särskildt dess import af konsumtionsvaror,
vända sig till de håll, till och från hvilka transporterna
äro bekvämast. Följden af krafvet på bekvämlighet vid transporterna
har ock blifvit, att ångbåtsförbindelsen Trelleborg—Sassnitz i fråga om
godstrafik icke har närmelsevis samma betydelse som de förbindelser
via Danmark, på hvilka godstransporter kunna äga rum utan omlastning.
Sålunda befordrades år 1905 från Sverige och Norge till Tyskland
5,303 ton per järnväg öfver Danmark, men endast 2,131 ton öfver
Trelleborg—Sassnitz. Från Tyskland till Sverige och Norge befordrades
endast 2,081 ton öfver Sassnitz—Trelleborg, men 16,728 ton öfver
Danmark.
Den godstrafik — särdeles i hela vagnslaster — mellan Sverige
och Tyskland, som behöfver dagliga och snabba förbindelser, blir således
hänvisad till en omväg, hvarigenom frakterna fördyras och möjligheterna
att få godset snabbt fram försvåras.
Af hvad sålunda framhållits anser jag, i likhet med herrar Berg
och Nordström samt ångfärjekommissionen äfvensom järnvägsstyrelsen
i underdånigt utlåtande i ärendet den 7 november 1907, det vara ådagalagdt,
att eu ny direkt och daglig godsförbindelse mellan Sverige och
Tyskland skall blifva af stor betydelse för trafiken mellan de båda länderna.
Af lätt insedda skäl är det af vikt att hvad som härvid åtgöres
sättes igång och genomföres med största skyndsamhet. Såsom en omständighet
af vikt för åstadkommande af en sådan förbindelse har särskildt
framhållits, att densamma har stor betydelse äfven för Tyskland.
Det måste ju för Tyskland vara fördelaktigt att för sitt importbehof
kunna påräkna äfven Sverige såsom produktionsland; och för tyska
exportörer på Sverige måste det likaledes vara en väsentlig fördel att
komma i en snabbare och mera direkt förbindelse med svenska af
-
19
Kung}. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20
nämare. Gifvet är ock att en dylik förbättrad kommunikationsled skulle
vara väl ägnad att befordra och stärka de bestående goda allmänna
förbindelserna mellan Sverige och Tyskland.
Att den ifrågasatta förbindelsen bör komma till stånd i form af
en ångfärjeled har i utlåtandet 1903 af herrar Berg och Nordström
ingående utvecklats. Såsom motiv härför framhållas i nämnda utlåtande
bland annat de fördelar som erbjudas af en ångfärjeförbindelse,
å hvilken gods kan transporteras utan omlastning, särskildt snabbhet
i befordran, minskning i befordringskostnad genom omlastningskostnadens
bortfallande, förenkling i förfarande beträffande tull och annan
expedition vid gränsstation, lättheten att fullgöra en leverans, allt efter
som köparens behof yppar sig, samt möjligheten att å både järnväg
och fartyg kunna transportera sådana varor, som på grund af sin egen
beskaffenhet icke tåla omlastning. Och slutligen fästes uppmärksamheten
på befintliga ångfärjeleders förmåga att framkalla trafik.
Med anslutning till dessa motiv bar ångfärjekommissionen för sin
del yttermera påvisat den stora betydelsen för vissa varor af att inbespara
emballering. Såsom exempel på den grad, hvari en ångfärjeförbindelse
förmår draga till sig trafiken, hänvisas till den starka utveckling, som
trafiken mellan Danmark och Tyskland undergått, sedan färjeleden Gjedser—Warnemunde
kom till. Öfver denna led transporterades nämligen
Denna starka stegring har kommit till stånd samtidigt med att
trafiken öfver Vamdrup, Vedsted och Korsör på -tlet hela taget äfven
ökats och är sålunda hvad Danmark beträffar icke endast en förändring
af transportvägen.
Det finnes redan många bevis för riktigheten af den iakttagelsen,
att inrättandet af angfärjeleder i hög grad bidraga till befrämjandet af
varuutbytet.
Vi hafva närmast den svensk-danska ångfärjelinjen mellan Malmö
och Köpenhamn.
Godstrafiken å denna linje utgjorde:
från Tyskland från Danmark
till Danmark. till Tyskland.
Vid 1903—31/3 1904.......
74 1904—31/3 1905.......
Vi 1905—3Va 1906.......
20,375 ton 6,425 ton
61,058 » 19,476 j>
67,079 » 23,405 »
20
Posttrafik.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.
0 ar |
från Sverige |
till Sverige |
Summa |
|||
1897 |
39,856 |
ton |
5,174 |
ton |
45,030 |
ton |
1898 |
56,263 |
» |
9,467 |
65,730 |
5) |
|
1899 |
55,426 |
» |
11,395 |
); |
66,821 |
)) |
1900 |
70,912 |
13,509 |
» |
84,421 |
)) |
|
1901 |
69,116 |
» |
11,259 |
» |
80,375 |
)) |
1902 |
83,933 |
» |
11,190 |
» |
95,123 |
)) |
1903 |
84,026 |
» |
8,836 |
» |
92,862 |
» |
1904 |
80,462 |
» |
9,580 |
90,042 |
)> |
|
1905 |
100,558 |
» |
9,805 |
» |
110,363 |
» |
1906 |
117,185 |
» |
10,952 |
)> |
128,137 |
)) |
Ur utländsk litteratur tiar jag inhämtat, att på ångfärjeleden i
Stora Bält mellan Korsör och Nyborg godstrafiken ökats från 20,000
ton år 1883 till 350,000 ton år 1903 (passagerarantalet ökades på
samma tid från 120,000 till 260,000).
Af de många amerikanska färjelinjerna torde de på Michigansjön
erbjuda den största likheten med den ifrågasatta färjeleden mellan Trelleborg
och Sassnitz.
Före Marquette Steamship Co. bedrifver exempelvis tre färjelinjer
mellan Ludington på östra sidan om sjön till Kewaunee, Manitowoc och
Milwaukee å vestra sidan om respektive 100, 96 och 154 kilometers längd
(sträckan Trelleborg—Sassnitz är 107 km.). Å dessa tre linjer tillsammans
transporterades år 1900 omkring 500,000 ton och år 1904 omkring
1,300,000 ton.
Det är att antaga att en svensk-tysk ångfärjelinje också skulle
komma att uppvisa eu vacker ökning i den transporterade godsmängden,
äfven om fordringarna på trafikintensiteten i början icke torde
böra ställas alltför höga.
%
Men blifvande ångfärjor skulle alldeles icke blifva till gagn uteslutande
för godstrafiken. Äfven post- och passagerartrafiken skulle i
hög grad åtnjuta fördel af det förbättrade samfärdselmedlet.
Hvad posten beträffar har generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande
i ärendet den 3 december 1907 uttalat, att inrättande af ifrågavarande
ångfärjeförb in delse kommer att för postutväxlingen mellan Sverige och
Tyskland innebära åtskilliga företräden framför nuvarande befordran
med ångfartyg. Sålunda kommer insättandet af genomgående postvagnar
mellan Stockholm och Berlin att medföra, att de mellantider
af lägst 15 högst 40 minuter, som för närvarande erfordras i Trelle
-
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
borg och Sassnitz för posternas transporterande mellan järnväg och
fartyg, bortfalla eller inskränkas till en obetydlighet. Öfverfärjandet
af postvagnar förekommer försening vid ovanligt stora poster, liksom
öfverförandet i vagnar af resande, resgods och ilgods förebygger försening
vid stor ökning af denna trafik. Färjorna skalle få lättare
att oberoende af vind- och strömförhållanden uppehålla tidtabellerna.
Under tvåårsperioden 1 november 1905—31 oktober 1907 hafva
ångfartygen försenats i afgången från Trelleborg 90 gånger af stor
postutväxling och 97 gånger af stor myckenhet annan trafik samt försenats
i ankomsten till Trelleborg af storm, motström och dylikt vid
tillhopa 229 tillfällen.
Om ock förhållandena förbättrats med insättandet den 1 maj 1907
å linjen af nya svenska ångfartyg, torde omförmälda olägenheter, enligt
generalpoststyrelsens åsikt, kunna undanröjas först genom inrättandet
af ångfärjeförbindelse.
För att kunna bibehålla och utveckla passagerartrafiken öfver linjen
Trelleborg—Sassnitz är det mycket önskvärdt att kunna insätta
ångfärjor på denna led. Trots den längre vägen öfver Danmark och
flera ombyten välja många denna väg allenast därför, att ångfärjorna
öfver sjön mellan Gjedser och Warnemiinde medföra större utsikt till
en lugn öfverfart än ångbåtarna på den svenska linjen.
Betydelsefullt i detta hänseende är att, sedan färjeförbindelsen mellan
Gjedser och Warnemiinde tillkom, antalet resande öfver Danmark
växt vida hastigare än trafiken öfver Sassnitz. Sålunda färdades i trafik
mellan eller via svenska statsbanorna å ena sidan och Tyskland m.
fl. länder å den andra år 1901 5,609 personer öfver Sassnitz och 9,586
öfver Danmark, men år 1905 respektive 7,248 och 15,439. För Sassnitzleden
var ökningen således 29 procent, för vägen öfver Danmark 61
procent. År 1906 ökades antalet resande i nu ifrågavarande trafik
öfver Sassnitz med 246 och öfver Danmark med 617.
I allmänhet måste man fästa uppmärksamheten vid det sträfvande,
som järnvägarna öfverallt ådagalägga att bereda resande tillfälle att
färdas direkt i samma vagn mellan resans ändpunkter jämväl då s. k.
genomgående vagnar för detta ändamål hafva att genomlöpa flera olika
banförvaltningars och till och med skilda länders områden. Sådana
anordningar anses i hög grad befordra reslusten. Behofvet af genomgående
vagnar ökas, då eljest ombyte måste ske från järnväg till ångbåt
och åter från ångbåt till järnväg. Hvad särskildt Trelleborg—Sassnitzlinjen
beträffar äro för närvarande i synnerhet natt-turerna mycket
obekväma för de resande. Järn vägsfärden i båda riktningarna afbrytes
Passagerar
trafitc.
22
Möjligheten
att bedrifva
ang färjetrafik.
Staten tillhöriga
färjor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
af en 4 timmars ångbåtsresa midt i natten, under det att på färd om
natten mellan Köpenhamn och Berlin den resande är oförhindrad att
gå till hvila i sin sofkupé omedelbart efter affarden och icke behöfver
stiga npp, förrän han nalkas ankomststationen.
Den följdriktiga utvecklingen af passagerartrafiken direkt mellan
Sverige och Tyskland måste därför anses kräfva inrättandet af ångfärjeförbindelse
ju förr dess hellre på denna led.
Det torde numera knappast behöfva lämnas någon utredning rörande
möjligheten att bedrifva ångfärjetrafik mellan Skåne och motliggande
tyska land. Tillvaron sedan fyra år af en ångfärjelinje mellan Gjedser
och Warnemunde får väl anses utgöra tillräcklig bevisning att ångfärjor
också kunna gå mellan Trelleborg och Rugen, där afståndet väl är
dubbelt men där farvattnet enligt erfarenhetens vittnesbörd kunnat
trafikeras med ångfartyg äfven vid tillfällen, då farleden Gjedser—
Warnemunde varit spärrad för ångfärjor.
Rik erfarenhet finnes numera ock att hämta från de amerikanska ångfärjorna,
såväl dem som föra järnvägståg öfver hafsvikarna på östra och
på västra sidan som ock dem, livilka trafikera de stora insjöarna, företrädesvis
Michigansjön. Denna sjö, som har sin längd i norr och söder, har
en ytvidd af 58,000 kvadratkilometer, hvilket är exempelvis 10 gånger
större än Vänerns yta. Michigansjön har en bredd af 100 kilometer och
en längd af nära 600 kilometer. Vinden, som kommer från slätterna,
drifver upp vågorna till höjd och kraft nästan som på hafvet. Fast is
och drifis samt ofta återkommande dimmor försvåra sjöfarten. Isförhållandena
äro i sjöns norra del jämförliga med förhållandena i Bottniska
viken mellan Söderhamn och Umeå samt i den södra delen jämförliga
med förhållandena i Östersjön söder om Gottland. En undersökning, som
verkställts för utredning af möjligheten att anordna färjeförbindelse öfver
engelska kanalen, har gifvit vid handen att i afseende å stormarnas styrka,
vågornas höjd och dimmornas talrikhet Michigansjön afsevärdt öfverträffar
engelska kanalen. Och likvisst bedrifves ångfärjetrafik öfver
denna sjö på nio skilda linjer oafbrutet sedan mer än 10 år tillbaka.
För att den nya ångfärjelinjen skall kunna blifva till full nytta förutsättes
— såsom ock framhålles både af herrar Berg och Nordström och
af ångfärjekommissionen samt vitsordas af järnvägsstyrelsen — att färjorna
byggas af de båda intresserade staterna och att, hvad Sverige beträffar,
färjeleden administreras gemensamt med statsbanorna. Färjeleden
är ju att betrakta såsom eu spårförbindelse mellan Sveriges och
Kimgl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 20. 23
Preussens statsbanor, och det bör icke ifrågakomma, att dessa banor låta
trafiken mellan sig förmedlas af någon annan förvaltning. Detta villkor
innebär på samma gång att, om färjeledens svenska ändpunkt
blifver en plats, som icke ligger vid Sveriges statsbanor, en lämplig järnvägsförbindelse
mellan utgångspunkten och statsbanorna bör inlösas
till staten, om sådant kan ske på skäliga villkor. För öfrig! torde det
redan på grund af det erforderliga betydliga kapitalet vara nödvändigt
att de. intresserade staterna själfva inrätta färjeleden. Att staterna
göra sig till herrar öfver hela trafikleden är af betydelse äfven ur
den synpunkten, att man endast därigenom kan vara förvissad om
att tarifferna afpassas sa lämpligt som möjligt och med hänsyn icke
blott till den direkta afkastningen, utan äfven till nationalekonomiska
intressen.
I den delvis redan berörda frågan, om färjorna böra inrättas uteslutande
för godstrafik eller om de böra vara afsedda för kombinerad
gods-, post- och passagerartrafik, hafva herrar Berg och Nordström i
sitt utlåtande af år 1903 framhållit, att färjorna borde inrättas enbart
för godstrafik, företrädesvis på grund af den högst väsentliga skillnaden
i anskaffnings-. och driftkostnader samt med hänsyn därtill att
betydelsen af en färjeförbindelse för persontrafiken vore skäligen ringa
och hufvudsakligen inskränkte sig till möjligheten att öfverföra resgodsvagnar
och i vissa fall sofvagnar.
Under de gångna åren har emellertid erfarenheten nog blifvit en
annan. Nyttan af en färjeförbindelse för post- och i synnerhet för
persontrafiken har redan blifvit framhållen. Ångfärjekommissionen och
järnvägsstyrelsen samt underhandlarna från ömse sidor hafva ock uttalat
sig för kombinerade färjor. Det är visserligen i och för sig alldeles
riktigt att krafvet på större komfort och större hastighet hos de
kombinerade färjorna för passagerartrafikens skull i högst afsevärd
grad öka kostnaderna både för anskaffning och drift samt för färjelägen
och öfriga hamnanordningar. Ångfärjekommissionen har beräknat
den ökade kostnaden för kombinerade färjor inclusive ökning i ränta
å anskaffningskostnader till ett årligt belopp af 134,000 kronor för
Sveriges del. Men man måste, säger kommissionen, äfven betänka att,
om godsfärjor införas, den nuvarande passagerar- och postförbindelsen
måste bibehållas och inkomsterna för person- och posttrafiken tillfalla
densamma. Inkomsterna af persontrafiken Trelleborg-Sassnitz uppoingo
emellertid år 1905 till i rundt tal 230,000 kronor, hvaraf på det svenska
bolagets del kommo 115,000 kronor, och torde, om ångbåtsleden ersät
-
Kombinerade
person- och
godsfärjor.
Linjens ändpunkter.
24 Kungl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 20.
tes med en förstklassig färjeled, komma att betydligt ökas. Den ersättning,
som ångbåtsbolagen för närvarande uppbära för posttransport
mellan Trelleborg och Sassnitz och som naturligen, om en af respektive
stater bedrifven färjeled kommer till stånd, bör tillfalla denna, utgår
med ett belopp af 267,000 kronor för år från svenska postverket och
ett liknande belopp från det tyska. Det har under sådana förhållanden
synts kommissionen påtagligt, att den minskning i utgifter af cirka
134,000 kronor för år, som enligt hvad ofvan beräknats skulle uppkomma
genom att färjeleden inrättades för enbart godstrafik, icke står
i rimligt förhållande till den minskning i inkomster, som staten därigenom
skulle lida.
Jag delar ångfärjekommissionens och järnvägsstyrelsens åsikt, och
jag anser att det blir mest praktiskt att inrätta kombinerade färjor,
äfven om hänsyn tages till nödvändigheten för staten att i sådant fall
lösa sig ifrån förbindelsen till det nuvarande ångbåtsbolaget, till hvilken
sistnämnda fråga jag skall återkomma i det följande.
Frågan om färjeförbindelsens ändpunkter å ömse sidor har varit
mycket uppmärksammad, i synnerhet hvad angår landningspunkten i
Tyskland.
I Sverige kunna endast ifrågakomma hamnarna i Malmö, Trelleborg
och Ystad. Malmö hamn lämpar sig dock, på grund af sitt läge, icke
för något annat än en enbär godslinje, företrädesvis till Warnemunde,
hvarom ju nu icke är fråga. Ystads hamn kan otvifvelaktigt ställas i
ordning till en lämplig ångfärj ehamn, men dess läge i förhållande till
det svenska järnvägsnätet är, såsom ångfärjekommissionen närmare
utredt, så ogynnsamt, att dess användande för nu ifrågavarande ångfärjeförbindelse
icke kan föreslås. Det skulle ock medföra inlösande af
enskilda järnvägar i alltför stor utsträckning. På svensk sida återstår
då endast Trelleborg, hvars hamn med vidtagande af nödiga anordningar
är så lämplig som förhållandena medgifva. De, som haft att
yttra sig i frågan, hafva ock enat sig om denna hamn.
Med Trelleborg som utgångspunkt ligger det närmast till hands
att antaga, att Sassnitz fortfarande skulle vara den lämpligaste anslutningspunkten
på den tyska sidan. Herrar Berg och Nordström föreslogo
ock denna hamn till användning. Vägen öfver Trelleborg—Sassnitz
skulle blifva den kortaste och billigaste bland vägar mellan ifrågakommande
befintliga hamnar. Ångfärjekommissionen erinrade mot Sassnitz,
att det vore svårt att där anordna en lugn ångfärj ehamn och att utrymmet
i land vore väl trångt för anläggande af en rangerbangård, att
Kuncjl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 20. 25
järnvägen öfver Rtigen mellan Sassnitz och Altefähr vore svårtrafikabel
och att bro saknades öfver sundet mellan Altefähr och Stralsund, äfvensom
att till följd häraf trafiken öfver denna led skulle hämmas af tidsförlust
och blifva för litet konkurrenskraftig.
;^ör .5^ undvika dessa svårigheter vände kommissionen sina blickar
till åtskilliga punkter på fastlandet norr om Stralsund såsom Zingst
och Barhöft samt ön Hiddensee vid Rtigens västkust. Kommissionen
framhöll de störa kostnaderna för förslaget Hiddensee, bland annat en
4 km lång järnvägsbank i hafvet med svängbro, och stannade för sin
del vid Barhöft. Då afståndet från Trelleborg till Barhöft är nåo-ot
kortare än till Sassnitz och afståndet mellan Barhöft och Stralsund
är endast 15 km., vore ju mycket vunnet för trafiken genom valet
af denna ort,. Afståndet mellan hufvudbangården i Stralsund och
Sassnitz hamn är nämligen 52,5 km., däraf närmare 3 km. komma på färjesträckan.
A andra sidan framhöllos dock vissa navigeringssvårigheter
i en mycket lång uppmuddrad _ inseglingsränna till Barhöft. Kommissionen
framhöll äfven att vid Arcona på norra udden af Eugen
skuUe kunna vinnas en god anslutningspunkt, som lämnade förmånen
af^den kortaste möjliga sjövägen nämligen 82 km. från Trelleborg mot 107
från Trelleborg till Sassnitz. Arcona kräfver emellertid liksom alla de
senast omförmälda anknytningspunkterna nyanläggning af både hamn
och järnväg.
Från preussisk sida har erinrats, att man icke skäligen kunde för
närvarande inbita sig på dyrbara hamn- och järnvägsanläggningar vid
nya platser, innan Sassnitz i praktiken visat sig otillräckligt, hälst ett
stort antal år skulle förflyta, innan någon sådan nyanläggning kunde
tagas i bruk. Kostnaderna för anläggningarna vid Hiddensee uteslöte
helt och hållet tanken därpå. Vid Barhöft väckte kustförhållandena
störa betänkligheter. Den omkring 10 km. långa uppmuddrade insegImgsrannan,
som på två ställen kröker sig, kunde icke befaras annat än
med minskad. hastighet och skulle vid stormigt eller dimmigt väder
utöfva ett dåligt inflytande på trafikens säkerhet och punktlighet. Vid
Arcona vore naturförhållandena gynnsammare för en hamnanläggninosåväl
beträffande kustens beskaffenhet som i afseende å förekomsten af
is och dimma. Men det skulle erfordra betydligt mindre pennino--p.. .a^ * Sassnitz åstadkomma lämpliga anordningar i alla afseenden
för färjetrafiken, hvilket enligt gjorda undersökningar mycket väl läte
sig göra. J
. Jag har redan omnämnt att under sådana förhållanden ångfäriekommissionen
anslutit sig till tanken att gå till Sassnitz; och då det naturBih.
till Rikfid. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 4
Färjorna.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Rotvis icke är Sveriges sak att bestämma, hvar Preussen skall bygga
hamnar, och vid undersökning från svensk sida blifvit bekräftadt att
i Sassnitz kan anordnas en för den närmast ifrågakommande trafiken
fullt tillräcklig ångfärjehamn, anser jag att förslaget om Sassnitz såsom
tyska sidans ångfärjehamn rätteligen antagits. Jag anser mig hafva
grundad anledning antaga att Preussens eget inre trafikbehof skall inom
kort framkalla både förbättring af järnvägen ölver Rtigen och anläggande
af en bro mellan Riigen och fastlandet, liksom val ock i Sverige ett och
annat kan behöfva göras för att förkorta fartiden mellan Trelleborg
och Stockholm, i främsta rummet inköp af den enskilda järnvägen
mellan Trelleborg och Malmö. Skulle en gång Sassnitz befinnas för
trångt och obekvämt för den växande trafiken, torde, sedan bro öfver
sundet vid Stralsund kommit till, ingen punkt vara lämpligare att i en
nybyggd hamn mottaga den svenska ångfärjetrafiken än en plats invid
Arcona. Men att vänta med hela ångfärjefrågan, tills man kunde direkt
börja med den bästa möjliga anslutningsplatsen, skulle efter mitt förmenande
vara opraktiskt. Det är förvisso icke för mycket sagdt, att
det skulle taga minst sex år att anlägga en ny hamn med tillhörande
järnvägsförbindelse. Äfven om man finge löfte om en sådan anläggnings
omedelbara påbörjande, vore det för den svenska handelns på Tyskland
o-oda och själfständiga utveckling en betydlig fara i ett sådant uppskof,
och huru mycket olägligare vore det icke da att uppskjuta hela ang
färjefrågan till en obestämd framtid.
Det antal färjor, som behöfves för att behörigen uppehålla trafiken,
är fyra, två svenska och två preussiska. Af dessa måste en af hvardera
nationaliteten vara i gång och den andra väsentligen utgöra reserv.
Erfarenheten har visat att det behöfs ett fartyg af hvardera nationaliteten
för att uppehålla reservtjänsten. Om det också vore tänkbart
att under de första åren, då färjorna äro nya och trafiken i sin begynnelse,
reda sig med allenast en färja såsom reserv, skulle dock däraf
vållas afsevärda olägenheter, bland annat i den ömtåliga fiågan,
hvilken nationalitet reservfartyget skulle hafva. Det ligger ock en
synnerlig vikt därpå, att redan från början allt är gjordt för att bereda
den största möjliga punktlighet och frihet från rubbningar åt ångfärjornas
turer. Én annars välgrundad blygsamhet i omkostnaderna för
ett nytt företags första uppsättning skulle icke vara på sin plats, då
det gäller att af nationella och ekonomiska skäl inrätta en ny samfäidsled
vid sidan af redan befintliga, i andras händer varande linjer. Jag
anser mig därför böra obetingadt sluta mig till ångfärj ekorn missionens
27
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 20.
och järnvägsstyrelsens af de preussiska myndigheterna delade åsikt,
att ångfärjornas antal redan från början bör vara fyra. Detta antal
hafva ock färjorna på linjen Gjedser—Warnemunde allt från denna
färjeleds inrättande, ehuru afståndet där icke är fullt hälften så stort
som mellan Trelleborg och Sassnitz, och ehuru icke häller där enligt
ordinarie turlista göras mer än en dagtur och en natt-tur i hvardera
riktningen, frånsedt några få turer i veckan för framförande af expresståg.
Vid de omförmälda öfverläggningarna i Malmö voro myndigheternas
representanter eniga om att färjornas hastighet måste vara 16 knop.
Härigenom kan resan öfver sjön fullgöras på 4 timmar om dagen och
något mer om natten, såsom för närvarande äger rum. Om färjorna
skola kunna besörja passagerar- och posttrafik, kan man icke gå med
på någon minskning i denna hastighet.
Bägge rikenas färjor skulle i allt väsentligt vara lika konstruerade.
Deras viktigaste dimensioner skulle vara längd i spårdäcket 113 meter,
största bredd 16 meter och djupgående med last 5 meter. Längden och
bredden medgifva anbringande af dubbelspår med tillsammans 160 meter
hinderfri spårlängd, så att 18 godsvagnar eller motsvarande antal passagerar-
eller postvagnar kunna på en gång tagas ombord, därvid en
boggievagn för passagerare, resgods eller post räknas lika med två
vanliga tvåaxliga godsvagnar.
Till jämförelse i afseende å dimensionerna må meddelas, att de
båda danska ångfärjorna på linjen Gjedser—Warnemiinde hafva följande
dimensioner: »Prinsesse Alexandrin», hjulfärja, före 1905 års ombyggnad
största längd 86,865 meter, största bredd 18,720 meter, djupgående
med last 4,065 meter, hastighet 14 knop, samt, efter ombyggnaden, då
dubbelspår inlades, största längd 101,750 meter, största bredd 18,750
meter, djupgående med last 3,825 meter, hastighet 13,8 knop; »Prins
Christian», dubbelspårig skruffärja, största längd 86,865 meter, största
bredd 17,680 meter, djupgående med last 4,395 meter, hastighet 13,75
knop. Den svenska ångfärjan »Malmö» på linjen Malmö—Köpenhamn
är en dubbelspårig skruffärja med en största längd af 81,69 meter, en
största bredd af 16 meter, ett djupgående af 3,2 meter och en hastighet
af 13,25 knop.
De amerikanska ångfärjorna hafva ofta 4 spår i bredd. Angfärjorna
å de förut omförmälda Pére—Marquettelinjerna hafva följande
dimensioner: största längd 106,68 meter, största bredd 17,678 meter och
djupgående 4,876 meter.
Jämförelsen visar att de föreslagna färjorna skulle utmärka sig för
större djup och fart. Bägge delarna äro nödvändiga för att den
28
Hamnarna.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
nya färjelinjen skall från början kunna blifva trafikduglig och tillfullo
göra den nytta, som med densamma afses. Med djupet hoppas
man särskildt vinna en säker gång, som är så oberoende som möjligt
af hafvets rörelse. Det är öfver hufvud taget af vikt att hafva de
bästa färjorna på den linje, som har den längsta sjövägen.
Färjorna skola hafva dubbla propellrar samt vara försedda med
roder i akter och för. De skola vara byggda för att kunna gå genom
is och skola kunna taga in och ut vagnar allenast öfver aktern. De
skola hafva rymliga lägenheter för passagerare och besättning äfvensom
platser för såväl tjänstgöring som hvila för post- och tullpersonal.
Angfärjorna skola hafva omkring 4,200 tons deplacement och deras
maskiner skola vid normal gång utveckla 4,500 hästkrafter.
Kostnaden för anskaffande af dylika färjor inklusive kostnaden för
ritningar, kontroll och dylikt bör, innan ännu infordrade anbud hunnit
inkomma, beräknas till omkring 2,250,000 kronor för hvardera. Till
den höga kostnaden bidrager den omständigheten, att utrustningen i
alla delar måste vara förstklassig, dock med undvikande af hvad som
kan hänföras till onödig lyx, samt att bästa möjliga anordningar böra
finnas för säkerhetens betryggande.
I hamnarna vid Trelleborg och Sassnitz måste rätt stora arbeten
vidtagas för att möjliggöra färjetrafiken. Två färjelägen måste inrättas
i hvardera hamnen. Hvad särskildt Trelleborgs hamn beträffar fördelas
arbetena och kostnaderna mellan staden och staten. Trelleborgs
stads bidrag framgå af följande mellan järnvägsstyrelsen och staden,
under förutsättning att direkt ångfärjeförbindelse mellan Sverige och
Tyskland med Trelleborg som utgångspunkt å svensk sida kommer till
stånd, träffade öfverenskommelse:
§ 1-
Trelleborgs stad förbinder sig att låta på sin bekostnad utföra följande
arbeten enligt bifogade, af majoren Fr. Enblom upprättade och
den 30 december 1907 dagtecknade ritningar, numrerade 1, 2 och 9:
Do) uppmuddring af inseglingsrännan till stadens hamn till nedan angifna
djup vid medelvattenstånd, nämligen 7,0 meters djup från hamngattet
till 1,070 meter därifrån och vidare till 7,5 meters djup intill
dess det naturliga djupet af 7,5 meter vid medelvattenstånd vidtager;
2:o) utvidgning af hamngattet till 50 meters bredd och af inseglingsrännan
successivt från 50 till 60 meter från hamngattet till ett
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
afstånd därifrån af 500 meter samt vidare successivt från 60 till 100
meter, hvilken bredd uppnås på ett afstånd af 1,170 meter från hamngattet,
hvarefter rännans bredd skall vara minst 100 meter ut, tills det
naturliga djupet af 7,5 meter vid medelvatten vidtager;
3:o) uppmuddring till ett djup af 6,5 meter af hamnens yttre del
intill den linje, som å ritning n:r 2 betecknas med ordet »muddergräns»;
4:o) utfyllning och planering af strandområdet öster om hamnen
utefter den böjda linjen b-a-m å ofvan åberopade ritning n:r 2 och
anordnande af strandskoning därutefter enligt ritning n:r 9;
5:o) anläggning af den gata, som finnes angifven å ritning n:r 2
och som afser att åstadkomma förbindelse mellan platsen vid nuvarande
stationshuset och ångfärjebangården.
§ 2.
Staden öfverlåter till statens järnvägar utan lösen gravationsfritt och
med full äganderätt för anordnande af ångfärjelägen behöflig kaj inom
hamnområdet samt annat för ångfärjetrafikens bedrifvande erforderligt
område mellan den brutna linjen b-c-o-g-h-i-k-a-l-m och den böjda
linjen b-a-m å förutnämnda ritningen n:r 2.
§ 3‘
Staden medgifver statens järnvägar rätt att utan att därför lämna
någon som helst ersättning i mån af behof verkställda utfyllning i
vattnet utanför linjen b-a-m å ritning n:o 2, och blir statens järnvägar
ägare till sålunda utfylldt område.
§ 4.
Staden förbinder sig att vidmakthålla ofvan föreskrifna djup- och
breddmått i inseglingsrännan och djup i hamnen, så länge ångfärjetrafik
där bedrifves.
§ 5.
Staden medgifver frihet från alla hamnafgifter i Trelleborg för de
svenska och tyska ångfärjor, som komma att användas för ifrågavarande
ån ^färjetrafik, äfvensom för de i samband därmed stående reserv- eller
hjälpfartyg, bogserare, isbrytare och dylika andra farkoster. Härmed
beröres icke stadens rätt till hamnafgift för varor, som befordras med
förenämnda farkoster.
30
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
§ 6-
Staden tillförsäkrar staten rätt att utöfva kontroll öfver att de beliöfliga
arbetena i hamnen och inseglingsrännan samt å västra hamnpiren
blifva af staden Trelleborg på ett fullt ändamålsenligt sätt bedrifna,
samt förbinder sig att göra allt, hvad på den beror, för att
dessa arbeten skola blifva fullbordade senast till den 1 juli 1909.
§ 7.
Staden förbinder sig till hemul beträffande till statens järnvägar
genom denna öfverlåtelse upplåtna mark.
§ 8.
Uppstår tvist mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen och Trelleborgs stad
rörande tillämpningen af denna öfverenskommelse, skall tvisten hänskjutas
till afgörande af skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887,
skolande kostnaden för skiljedomen bestridas, pa sätt af skiljemännen
bestämmes.
Kostnaden för de arbeten, Trelleborgs stad genom berörda öfverenskommelse
åtagit sig, uppgå enligt major Enbloms kostnadsberäkningar
till 829,000 kronor.
På statens del kommer anläggandet af färjelägen med tillhörande
broklaffar och spårförbindelser, rangering- och uppställningsbangård
samt stationspaviljong. Kostnaderna härför belöpa sig enligt de uppgjorda
förslagen till följande belopp:
för ångfärjelägena .......................... kronor 592,000:
» färjebroklaffarna........................... »
» bangårdsanordningarna ............ »
170.000
130.000
summa kronor 892,000: —,
eller i afrundadt tal 900,000 kronor. Kostnadsberäkningen för broklaffarna
är dock endast provisorisk, emedan vissa tekniska uppgifter
måste inväntas från Tyskland.
På sätt redan i det föregående ant.ydts, förutsätter ångfärjetrafikens
fullständiga anordning på bästa sätt, att förbindelsen mellan Trelleborg
och de befintliga statsbanorna erhåller statsjärnvägs natur, hvilket
lättast kan ske genom inlösen till staten af den järnvägsaktiebolaget
Malmö-Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Trelleborg och Malmö.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
Jag liar för afsigt att hemställa till Eders Kungl. Maj:t att i särskild
proposition göra förslag till Riksdagen i denna del och vill här endast
erinra att löseskillingen för denna järnväg jämte någon kompletteringskostnad
utgör 4,505,000 kronor, däraf emellertid endast något öfver
2,000,000 kronor böra betalas kontant. Denna utgift bör enligt sakens
natur icke läggas själfva färjeleden till last, eftersom ju valuta i och
för sig bjudes genom öfvertagande af själfva järnvägen.
En kostnad, som däremot måste anses omedelbart föranledd af den uthäfvande
nya ångfärjeledens tillkomst, är det belopp, som erfordras för att genom
godvillig öfverenskommelse upphäfva gällande kontrakt af den 11 oktober
1905 med rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland om postbefordring å
linjen Trelleborg—Sassnitz.
Det har redan framhållits, att det är lämpligare att taga passagerare
och post med ångfärjorna än att bibehålla särskilda ångfartygför
denna trafik. I kontraktet med rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland,
hvilket kontrakt gäller i tio år från den 1 maj 1907, finnes intagen
en så lydande bestämmelse: »Skulle anses önskligt att ång
färja
insättes å traden Trelleborg—Sassnitz, skall denna fråga blifva
föremål för förhandling med bolaget». I anslutning härtill erhöll generalpoststyrelsen
den 22 oktober 1907 nådigt uppdrag att underhandla
med bolaget om villkoren för kontraktets upphäfvande samt verkställa
utredning om de kostnader, som därigenom skulle uppkomma.
Med sin förut berörda skrifvelse den 3 december 1907 har generalpoststyrelsen
insändt utdrag af bolagsstyrelsens protokoll för den 26 november
1907, utvisande att styrelsen är villig att, under förutsättning af
bolagsstämmans godkännande, medgifva upphäfvande af kontraktet med
villkor att statsverket antingen öfvertager bolagets två ångare »Prins
Gustaf Adolf» och »Prinsessan Margareta» till samma pris, hvartill de
stå bolaget den 31 december 1907, således
»Prins Gustaf Adolf»..................................................... kronor 654,661: 16
»Prinsessan Margareta» .................................................. " 782,133: 33
Diverse inventarier för linjen....................................... »_9,608: 84
tillsammans kronor 1,446,403: 33
jämte ränta å inbetalda aktiekapitalet enligt särskild
ränteberäkning............................................................ kronor 54,604: 78
Summa kronor 1,501,008: 11,
hvartill skall komma sex procent ränta å sistnämnda belopp till betalningsdagen,
dock med afdrag för den nettovinst, som för bolaget efter
den 31 december 1907 uppkommer, eller ock, om sådant ur statens syn
-
32
KungI. Maj.is Nåd. Proposition N:o SO.
punkt pröfvas lämpligare, utgifver Hälften af nyssnämnda belopp, således
750,504 kronor 5 öre med tillägg af 100,000 kronor, såsom ersättning
för den risk, bolaget löper genom att bibehålla dessa genom sin
speciella byggnadsart svårplacerade båtar, hvarvid därjämte förutsättes,
att det ur handels- och sjöfartsfonden bolaget beviljade lån å 250,000
kronor får på oförändrade villkor kvarstå under den tid, för hvilken
det utlämnats.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 14 innevarande
januari framhållit, att sistomförmälda låns beviljande och åtnjutande
visserligen ställts i omedelbart sammanhang med bolagets åtagande
att uppehålla postförbindelsen, men att för bolaget tydligen icke funnes
något hinder att, såsom villkor för häfvandet af kontraktet, uppställa
fordran på lånets bibehållande under den bestämda tiden, d. v. s. till
den 12 juni 1917. Skulle de förändrade anordningar beträffande denna
postförbindelse, som nu ifrågasatts, anses bättre än de nuvarande motsvara
ändamålet, och skulle dessa anordningar möjliggöras endast genom
bifall till bolagets kraf att få bibehålla lånet, torde, enligt statskontorets
åsikt, en sådan uppoffring å fondens sida icke heller kunna anses strida
mot fondens uppgift att underlätta landets handels- och sjöfartsförbindelser.
Med hänsyn till gifna förhållanden synas bolagets alternativt framställda
villkor icke oskäliga. Det är svårt att afgöra, hvilketdera
alternativet är för staten fördelaktigare. Försök att finna någon användning
för de båda ångfartygen hafva icke ännu ledt till något
resultat, och man bör icke dölja för sig att de båda svenska ångfartyg,
som användes på leden närmast före den 1 maj 1907, ännu ligga oanvända.
Det är väl därför nödvändigt att gå ut ifrån, att inköpet af de
båda nu på traden gående svenska ångfartygen för rundt 1,500,000
kronor jämte IV2 å 2 års ränta men med afdrag af eventuell nettovinst
under tiden icke kan undgå att medföra förlust för staten. Men å
andra sidan må man väl vara berättigad att antaga, att denna förlust
icke skall blifva så stor, att förlustbeloppet går upp emot halfva värdet
af dessa båda fartyg, af hvilka det ena är alldeles nytt och det andra
är med dryga kostnader försatt i fullgodt skick. Det är således att
förmoda, att det är bättre för staten att för erbjudet pris inlösa fartygen,
hvilka enligt gällande kontrakt skola af bolaget underhållas i
förstklassigt skick till inlösningsdagen, än att betala den för motsatt
fall fordrade afträdessumman för kontraktets upphäfvande.
Då järnvägsstyrelsen skall komma att bedrifva ångfärjerörelsen,
torde det vara lämpligast, att åt järnvägsstyrelsen uppdrages att hafva
vård om de inköpta ångfartygen, intill dess de kunna finna användningför
något statens ändamål eller försäljas.
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
De penningutlägg för en gång, som skulle erfordras för svenska Kostnader för
statens del för anordnande af ångfärjeleden ifråga, skulle alltså utgöra: en gång
för
inköp af två ångfärjor......................................... cirka 4,500,000 kronor
för anordningar i Trelleborg................................ » 900,000 »
för inlösen af 2 ångfartyg ............. » 1,650,000 »
Tillsammans cirka 7,050,000 kronor
Därtill kommer i mindre omedelbart sammanhang kostnaden för
inköp och komplettering af järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens
järnväg, cirka 4,500,000 kronor.
_ Det synes vara. uppenbart att erforderliga belopp för de direkta
utgifterna böra bestridas af lånemedel och således begäras att utgå från
riksgäldskontoret, därvid jag dock bör erinra, att 1899 års Riksdag
uppförde det beviljade anslaget af 1,000,000 kronor till anskaffande af
en ångfärja för förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn å riksstaten
utom hufvudtitlarna.
Den årliga driftkostnaden för Sveriges del har beräknats på följande Driftkostsätt
enligt närmare specifikation vid ångfärjekommissionens betänkande: nader
-
för ångfärjan: |
||
aflöning............................................ |
kronor |
41,400: — |
kosthåll.................................. |
» |
18,068: — |
beklädnad.......................................... |
2,000: — |
|
sjukaflöning etc.............................. |
» |
300: — |
kolförbrukning ............................ |
).> |
236,520: — |
öfrig materialförbrukning ........ |
» |
15,000: — |
underhåll och reparationer......... |
)> |
30,000: — |
diverse utgifter......................... |
» |
5,000: — |
reklam och andra kostnader...... |
» |
6,000: kronor 354,288: — |
för reservfärjan: |
||
aflöning............................................. |
kronor |
29,900: — |
kosthåll......................................... |
» |
11,417: — |
beklädnad.......................................... |
» |
1,100: — |
sjukaflöning etc........................... |
» |
150: — |
kolförbrukning............................... |
7,200: — |
|
öfrig material förbrukning........... |
» |
8,500: — |
underhåll och reparationer......... |
» |
30,000: — |
diverse utgifter.......................... |
» |
2,500: — kronor 90,767: — |
Transport kronor 445,055: — |
||
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. |
1 Afd. |
11 Raft. 5 |
34
Inkomster.
Ktmgl. May.ts Nåd. Proposition N:o 20.
Transport kronor 445,055: —
underhåll af färjeläge samt för hamnbetjäning och
eventuellt en del administrationskostnader......... kronor 30,000: —
Summa kronor 475,055: —
Af ångfärjekommissionen upptagen kostnad, 35,000
kronor, för ett antal extra resor med färjorna
anses här icke böra upptagas af skäl, för hvilka
jag i det följande skall redogöra. Däremot
måste ett tillägg göras på grund af de ökade
anspråk på fart och sjöduglighet hos färjorna,
som under frågans beredning uppkommit, hvilket
tillägg af järnvägsstyrelsen upptagits till............ kronor 30,000:
sammanlagdt kronor 505,055: —
Detta belopp skulle alltså blifva den antagliga årliga driftkostnaden
för svenska statens räkning. Såsom synes äro i dessa beräkningar inga
poster upptagna för assurans, räntor eller afskrifningar.
För beräkningen af inkomsterna är af betydelse att enligt öfverenskommelsen
skall vid upprättandet af person- och godstariffer färjsträckan
delas midt i tu och den södra hälften räknas till det preussiska
och den norra hälften till det svenska trafikområdet; och skall
den nya ångfärjeleden upptagas å listan öfver de ångfärjelinjer, å hvilka
det internationella fördraget angående godsbefordring å järnväg äger
tillämpning. Genom sistnämnda bestämmelse äro — särskild^ efter det
numera Sverige är upptaget bland de stater, som anslutit sig till berörda
fördrag — de stadganden, som reglera förhållandet mellan transportförvaltningarna
och godsförsändare på bästa sätt ordnade. Bestämmelserna,
att vid upprättandet af tariffer för person- och godstrafik, färjesträckan
skall uppdelas på de svenska och preussiska statsbanorna med
hälften å hvardera, är ock ägnad att låta de med den svenska personoch
godstaxans konstruktion efter zonsystem, respektive efter en så
kallad fallande skala förenade fördelar komma resande och godsförsändare
öfver den nya routen till godo samt att låta de senare så
mycket som möjligt draga fördel af den svenska godsindelningen.
Det är mycket svårt att göra någon framställning i siffror rörande
de inkomster, som kunna vara att vänta å ifrågavarande ångfärjeled.
Svårigheten ligger bland annat uti omöjligheten att kalkylera trafikökningen,
särdeles godstrafikökningen ens under de närmaste åren.
35
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
Erfarenheten ådagalägger detta. Järnvägsstyrelsen har sålunda påpekat,
hurusom den svenska ångfärjan i Öresund under sina första två fulla
trafikar haft förlust å driften men därefter från och med tredje året
lämnat behållning, som på sjätte fulla trafikåret uppgått till 4,31% å färjans
anskaffningskapit al. Ett annat exempel är följande. Man skulle väl knappast
tro att »oarbetade eller sågade trävaror utom ved» skulle, i konkurrens
med sjöfarten, vara någon synnerligen stor transportartikel på ångfärjor.
Emellertid har inom ångfärj eko mmissionen påvisats, att år 1895 — det
år, under hvilket den danska ångfärjan Malmö—Köpenhamn igångsattes,
med början den 7 oktober — sändes'' per järnväg till Danmark af ifrågavarande
varuslag endast 11,176 ton, men redan år 1896 30,864 ton, år 1897
53,776 ton och år 1898 69,209 ton. År 1904 var kvantiteten uppe i 82,477
ton. Det är icke lätt att veta, med hvilken kvantitet en dylik vara
bör upptagas i en kalkyl öfver trafik och inkomster på en ny ångfärjeled,
äfven om man vet att Tysklands import af sågade trävaror från
Sverige under senare år uppgått till omkring 500,000 ton årligen.
Ungefär en femtedel af Sveriges export till Danmark af sågade trävaror
fraktas med ångfärja, men ångfärjekommissionen har af försiktighet
icke vågat beräkna mer än att en tjugondei (25,000 ton) af Sveriges
export till Tyskland af sågade trävaror skall komma den nya svensktyska
ångfärjeleden till godo.
Ångfärj ekommissionen har vid sina beräkningar antagit att s. k.
exporttariffer skulle vara gällande för gods, som utföres öfver de nya
ångfärj orna. Frågan om exporttariffer är för närvarande öfverlämnad
till handläggning af en kommitté och torde nog icke hinna fram till
sin lösning, innan ångfärjeleden öppnas.
En slutlig svårighet vid beräknandet på förhand af trafik och inkomster
på den nya färjeleden är den, att i en stor del fall godsets
sändning på den ena eller andra af befintliga förbindelselinjer är beroende
på överenskommelser mellan de intresserade förvaltningarna,
hvilka överenskommelser taga i anspråk vidlyftiga förberedande ununderhandlingar.
Ångfärjekommissionen har beräknat de årliga inkomsterna å trafikleden
i dess helhet till följande approximativa belopp:
för godstrafik ..
» persontrafik
» posttrafik.....
.............. kronor 520,000: —
............... » 330,000: —
............ » 530,000; —
Summa kronor 1,380,000: —
36
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
På Sveriges del skulle komma ungefär hälften af detta belopp, eller
alltså omkring 690,000 kronor.
Denna inkomstberäkning var stödd på antagandet, att ångfärjeleden
skulle få sin anslutning till land på tyska sidan vid Barhöft. Den
vägförlängning, som uppkommer därigenom att anslutningspunkten blifver
Sassnitz, medför gifvetvis en viss nedgång i beräkningen af trafikkvantiteter
och inkomster. Inom kommissionen har denna minskning i
inkomster beräknats till 50,000 kronor om året för Sveriges del. I
viss mån har man tänkt sig en minskning i kostnader såsom åtföljande
denna inkomstminskning, i det att den förut af kommissionen beräknade
kostnaden för extra resor, 35,000 kronor, ansetts kunna minskas
med 20,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har påvisat, att kommissionen med all sannolikhet
beräknat ett för stort trafikutbyte öfver denna led mellan Sverige
och västra Tyskland. Efter öfverslagsberäkning har järnvägsstyrelsen
ansett, att det beräknade inkomstbeloppet för Sverige på denna grund
bör minskas med omkring 80,000 kronor. Äfven denna inkomstminskning
bör gifvetvis motsvaras af någon minskning i omkostnader. Järnvägsstyrelsen
har ansett försiktigheten kräfva att icke beräkna denna
kostnadsminskning till mer än 15,000 kronor, motsvarande kostnaderna
för de återstående extra turerna. Detta är gifvetvis endast ett
förenkladt sätt att räkna, ty extraturer kunna naturligen icke helt och
hållet undvikas, t. ex. vid sammanträffande stora sändningar af sill
eller lingon.
Med afdrag af de båda angifna beloppen, 50,000 och 80,000 kronor,
skulle alltså den beräkneliga årliga inkomsten för Sverige blifva
560,000 kronor och således lämna ett öfverskott af 55,000 kronor öfver
driftkostnaden, 505,000 kronor. Om detta öfverskott säger järnvägsstyrelsen
med rätta, att det är en, rent finansiellt sedt, föga tillfredsställande
afkastning på det beräknade anskaffningskapitalet, men järnvägsstyrelsen
åberopar å andra sidan den omförmälda gynnsamma
utvecklingen på ångfärjeleden mellan Malmö och Köpenhamn och
framhåller vidare den ökning af inkomster å statens järnvägar i öfrigt,
som kommer att uppstå såsom en följd af den genom färjeförbindelsen
uppkommande nya trafiken. Det synes järnvägsstyrelsen därför långt
ifrån otroligt, att det finansiella resultatet af den ifrågasatta ångfärjeleden
mellan Sverige och Tyskland framdeles skall blifva bättre, än man
nu kan våga uppställa i kalkyl. Och äfven om så icke skulle blifva förhållandet,
utan om det nedlagda kapitalet delvis icke skulle gifva direkt
afkastning, är likväl enligt järnvägsstyrelsens uppfattning den indirekta
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20. 37
vinsten af en omedelbar förbindelse med Tysklands järnvägsnät —
genom lättare utfartsmöjligheter för industriprodukter, genom befrielse
från mellanhänder och genom genomgående vagnar till och från Berlin
och ännu längre för persontrafikens behof — så stor, att den synes
fullkomligt motivera färjeledens inrättande, hvadan ock järnvägsstyrelsen
ansett sig för sin del kunna tillstyrka upprättandet snarast möjligt
af en ångfärjeförbindelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den framlagda planen.
Det synes också mig att man vid bedömandet af ärendets ekonomiska
sida icke får fästa för stor vikt därvid, att de stora kostnaderna
för trafikens besörjande på ångfärjesträckan skola kunna direkt och tillfullo
ersättas genom de andelar åt passagerareafgifter och godsfrakter,
som efter väglängden falla på denna sträcka. Man räknar icke på det
sättet, då man bygger broar och tunnlar vid järnvägar. Hufvud vikten
ligger förvisso därpå, att rikets järnvägar, industri och handel i det hela
hafva nytta af den nya förbindelsen.
Vid de verkställda trafikberäkningarna har man gått ut ifrån att
den af postmedlen utbetalade ersättningen fortfarande kommer att utgå.
Generalpoststyrelsen har icke heller haft något att erinra däremot, under
den naturliga förutsättningen, att postutväxlingen varder minst lika
väl betjänad i det följande som hittills.
Å ömse sidor har framhållits vikten af att öppna den nya ångfärjelinjen
så snart soin möjligt och helst i god tid under år 1909.
Då det är af stor praktisk betydelse, att öppnandet sker under högsommarens
göda förhållanden både i afseende å väderlek och trafikintensitet,
vill man söka nå fram till att öppna linjen den 1 juli. Ännu
finnes icke heller någon omständighet känd, som skulle utgöra ett bestämdt
hinder för ett så skyndsamt genomförande, om ock en del materiel
och vissa anordningar i öfrigt måste blifva provisoriska till en
början.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att till anskaffande af två ångfärjor att insättas i trafik mellan
Sverige och Tyskland bevilja ett belopp af 4,500,000 kronor äfvensom
bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter Kungl.
Maj:ts ^beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla
järnvägsstyrelsen nämnda belopp;
Bih. till Rihsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 11 Haft.
Tiden för
linjens öppnande.
6
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2 (k
dels att till anläggande af ångfärjelägen i Trelleborgs hamn med
tillhörande broklaffar och spårförbindelser, rangerings- och uppställningsbangård
samt stationspaviljong bevilja ett belopp af 900,000 kronor
äfvensom bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter
Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande
år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp;
dels ock att bemyndiga riksgäldskontoret att, på det Kungl. Maj:t
må blifva i tillfälle att från rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland öfvertaga
bolagets två ångfartyg »Prins Gustaf Adolf» och »Prinsessan
Margareta» jämte inventarier för ett belopp af högst 1,501,008 kronor
11 öre jämte 6 procent ränta därå från och med den 1 januari 1908,
dock med afdrag för den nettovinst, som för bolaget efter den 31
december 1907 uppkommer, till Kungl Maj:t efter ingången af år 1909
på rekvisition utanordna erforderligt penningebelopp.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen skulle
aflåtas nådig poposition af den lydelse bilagan litt.
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Pehr Thyselius.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktrycken, 1Ö08.
’s hamn.
Ins&glinasräiin a.
Tf ce rrv tv i cl s s ci'' tv tf
|
*
MMY. Qo
4/.Y.Y. Oo
2?attest 7
-/Vett''c*. nscrvc?, <g &e?éé''&si^
v. |
||||||||||
> |
Lfa |
SfO |
Sfa |
440 I |
600 |
6^0 |
?00 I |
600 I |
»OO I |
/lent a __J |
-?,s
4oo
i
Soo
600
700
*Op
*'' 7.7
TFT TV
Ct it
it i;
<7 Si
i.~ ~i.
---?< - -^f —%é-------^-'' CC''
So-<?/
-7rC- ■ -7?-£— - fr- ‘-
O-^
_é>_£i
Stil,
si g
*9 7*
JjdtUjfdskala
y Js.yP^. //^r
600***''.
*00
l l I I i.Li-1 l
rSms.
V o
JI&jclsTvaZcL
FotoJit. Gen. Stab. Lit.Ansf.Stockh.
Trollobor-gs lu/jnn ■
A n 7/ii/aniru/ar för åni/tiir/få - tfa fik.
Siffror-nct, beteckna djup i meter under m.v.1/.
•9]calci
-rva so o
i—t—J—i_i_I i i_I_L
ioom.
Muddras till d,s meter raider
m.v.y.
*V \
_Mric(clargräns
ffi * S*
. /f*/''
R-Py-r
1:290
pgaagg
£3 C5) sa
p.i
P □ n cfp □ □ □ d dffl: In j
□□□anno
nunna -
□ 03D
□ □□ □□□□□ffl
. . .xFT
-ap.
nnttT
»g-mna
titfirnir I
-.nrifiry
<PajDw^
;vk?o
■ AulJE;
TÖ§Sf
88996868888
yics^rp
QQQQQQQQQQQ
TPnf
jnn
mm
¥em
[Siaggu^^»
mm
fria*]
vsmrn. i
[O C Ö_
I© ©
I© ©
EP **
© ©
ecce
© ©
© ©i
© ©
^y<a[jb''R(SE30
pnv -=J ra
pUv
loool
0 ©fl©
© ©
Uö % f
0 ©
it °c£
© ©
0 ©
0 ©
o o o o
0 ©
0 ©
0 ©
0 ©
© ©
0 ©
BKESI
FÖRSLAG TILL FÄRJA Å TRAFIKLEDEN TRELLEBORG -SASSNITZ.
KUNG!., j
JÄRNVÄGSSTYRELSEN
MASKINBYRÅN
— CMF* OCCKr -
Fo+olit.6en. Stab. Lit. Ansr.Stockh.