Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
11
N:o 189.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående pension
åt registratorn i patent- och registreringsverket Wilhelm
Swalins änka Dorotea Maria Swalin, född Follin; gifven
Stockholms slott den 24 april 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
llnansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t barm ed föreslå Riksdagen
att medgifva, att aflidne registratorn i patent- och registreringsverket
Wilhelm Swalins änka Dorotea Maria Swalin, född Follin, må från och
med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, från
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kung], Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april
1908.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Lindman ,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena TROLLE,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Departementschefen, statsrådet Swartz anförde:
I en till patent- och registreringsverket ingifven, af nämnda
ämbetsverk med underdånig skrifvelse den 31 sistlidne januari öfverlämnad
skrift har registratorn Wilhelm Swalins änka, Dorotea Maria
Swalin, född Follin, gjort framställning i syfte, att åt henne måtte utverkas
någon pension af statsmedel.
Till stöd för berörda framställning har åberopats, att sökandens
aflidne man varit anställd i statens tjänst omkring trettio år, däraf
öfver tjugu år såsom registrator hos patent- och registreringsverket,
utan att han under denna långa tjänstetid kunnat vinna inträde i
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
civilstatens pensionsinrättning. Vid berörda ansökning hafva fogats
dels prästbevis för sökanden, utvisande att hon är född den 25 mars
1870, samt att hennes bemälde man aflidit den 4 september 1907, dels
ock transumt af den efter Swalin upprättade bouppteckning, utvisande
en brist i boet af 3,330 kronor 40 öre.
Med förmälan att Swalin, som var född den 10 december 1851,
inträdt i statens tjänst såsom extra ordinarie kanslist i landtförsvarsdepartementet
den 15 juni 1877 och efter tjänstgöring under åren
1877 — 1886 i nämnda departement och kommerskollegium den 1 april
1886 förordnats till registrator i patentbyrån, hvilket förordnande förnyats,
då patentbyrån med ingången af år 1896 förändrats till patentoch
registreringsverket, samt att Swalin sedermera, då nämnda verk
från och med år 1899 uppförts på ordinarie stat, utnämnts till registrator
i verket, har patent- och registreringsverket för egen del i ärendet
anfört följande.
Vid tiden för Swalins frånfälle hade patent- och registreringsverkets
personal, oaktadt ämbetsverket gjort allt hvad i dess förmåga
stått för att åt personalen utverka pensionsrätt samt rätt till delaktighet
i civilstatens pensionsinrättning, saknat dylik rätt. Enär denna
omständighet syntes patent- och registreringsverket vara af afgörande
betydelse för bedömande af befogenheten af sökandens ifrågavarande
framställning, har ämbetsverket ansett sig böra i korthet erinra om
hvad som tidigare förekommit i fråga om beredande af pensionsrätt
för patent- och registreringsverkets ordinarie personal.
I sådant hänseende framhåller ämbetsverket, hurusom, då i den
till 1898 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof förslag framlades om patent- och registreringsverkets
uppförande på ordinarie stat, bland villkoren för åtnjutande
af de i aflöningsstaten för ämbetsverkets ordinarie personal uppförda
löneförmåner upptagits bestämmelser om pensionsrätt i öfverensstämmelse
med hvad som vore gällande för andra centrala ämbetsverk,
dock med det tillägg, att tjänstemän och betjänte skulle vara underkastade
de ändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt, som framdeles
kunde komma att meddelas. I skrifvelse den 11 maj 1898 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte liufvudtitel
hade emellertid Riksdagen förklarat, att Riksdagen, som visserligen
medgåfve det berättigade däri, att patent- och registreringsverkets ordinarie
personal, i likhet med öfriga å ordinarie stat uppförda tjänstemän
och vaktbetjänte, tillerkändes pensionsrätt, likväl ansett frågan
14
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
härom höra tillsvidare anstå, helst ämbetsverkets personal räknade så
få tjänsteår, att pensionering af densamma först efter lång tid kunde
antagas ifrågakomma. I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen sålunda
beslutit hade ock i nådiga kungörelsen den 27 maj 1898 angående
villkoren för åtnjutande af de från och med år 1899 fastställda
löneförmåner för patent- och registreringsverkets ordinarie personal
intagits det stadgande, att i allmänhet gällande bestämmelser i fråga
om tjänstemäns och vaktbetjäntes rätt till pension icke skulle vara
å nu ifrågavarande tjänstemän och betjänte tillämpliga.
Under framhållande att denna undantagsställning i pensionshänseende
medförde, att för patent- och registreringsverkets tjänstemän
och betjänte utvägen vore stängd att vinna delaktighet i civilstatens
pensionsinrättning med rätt att deltaga i civilstatens enskilda änke- och
pupillfond, hade patent- och registreringsverket därefter i underdånig
skrifvelse den 29 oktober 1900 gjort föimyad framställning om beredande
åt pensionsrätt åt dess personal. Sedan med anledning häraf statskontoret
i afgifvet infordradt underdånigt utlåtande anfört, att statskontoret
tunne dåvarande förhållanden icke utesluta möjligheten för patent- och
registreringsverkets ordinarie personal att för änkor och barn vinna
inträde i civilstatens pensionsinrättning, därest fråga härom i vederbörlig
ordning väcktes, hade Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den 11
januari 1901, med hänsyn till hvad statskontoret sålunda anfört, ansett
frågan om berörda pensionsrätt icke redan då böra återupptagas.
På grund af hvad sålunda förekommit hade patent- och registreringsverket
i underdånig skrifvelse den 12 juli 1901 hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes, oberoende af frågan om pensionsrätt för ämbetsverkets
personal, bereda patent- och registreringsverkets ordinarie tjänstemän
och betjänte rätt till delaktighet i civilstatens änke- och pupillfond.
Sedan direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning i häröfver afgifvet
underdånigt utlåtande, med erinran hurusom framställningen syntes
afse vinnande af delägarskap i civilstatens enskilda änke- och pupillfond
men däremot icke i civilstatens pensionsinrättning, anfört, att,
då enligt § 28 i gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa
icke någon kunde deltaga i civilstatens enskilda änke- och pupillfond,
hvilken icke vore eller varit delägare i civilstatens pensionsinrättning,
nämnda paragraf finge anses innebära ovillkorligt hinder för
bifall till framställningen, hade patent- och registreringsverket i underdånig
skrifvelse den 2 augusti 1902, efter erhållen nådig befallning att
afgifva yttrande öfver hvad direktionen öfver civilstatens pensions
-
15
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 189.
inrättning sålunda anfört, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, oberoende
af frågan om pensionsrätt i öfrigt, bereda verkets ordinarie tjänstemän
och betjänte rätt till delaktighet såväl i civilstatens pensionsinrättning
som i civilstatens enskilda änke- och pupillfond. Icke heller denna
framställning hade emellertid ledt till önskadt resultat, utan hade frågans
lösning fått bero i afvaktan på omordnandet af det civila pensionsväsendet.
Saknaden af delaktighet i civilstatens pensionsinrättning hade,
anför patent- och registreringsverket vidare, gjort sig kännbar äfven
vid ett föregående tillfälle, i det att före Swalin en å ordinarie stat i
verket anställd tjänsteman aflidit samt efterlämnat hustru och barn i
ömmande omständigheter, men som detta dödsfall inträffat redan inom
två månader efter det tjänstemannen i fråga vunnit ordinarie anställning
och han endast en kortare tid varit anställd i statens tjänst, hade
ej då någon framställning om beredande af pension åt hans änka och
barn ifrågasatts. Swalin däremot hade, som nämnts, vid sitt frånfälle
varit i statens tjänst öfver 30 år, och hade han allt sedan den 1 april
1886, först på grund af förordnande och sedan 1899 såsom ordinarie
tjänsteman, städse med godt vitsord uppehållit registratorsbefattningen
hos ämbetsverket. Med hänsyn till denna hans långa och plikttrogna
tjänstgöring inom verket och med fästadt afseende å den i boet efter
honom yppade brist syntes sökandens framställning om erhållande af
pension vara synnerligen behjärtansvärd; och ansåge sig ämbetsverket
böra förorda densamma till bifall.
Jämte meddelande att, enligt hvad patent- och registreringsverket
inhämtat, sökanden icke ägde delaktighet i någon allmän eller enskild
pensionskassa och ej heller enskild förmögenhet, samt med erinran hurusom,
därest Swalin vid sin död varit delägare i civilstatens pensionsinrättning
och varit i tillfälle att erlägga femton års pensionsafgifter,
hans änka skulle varit berättigad till en årlig pension från civilstatens
enskilda änke- och pupillfond af 400 kronor, har patent- och registreringsverket
föreslagit, att enahanda belopp måtte sökanden såsom pension
beredas, hvarjämte ämbetsverket hemställt, att nämnda pension
måtte få utgå från och med år 1908, så länge sökanden i sitt nuvarande
änkestånd förblefve.
Under åberopande hurusom enligt föreskrift i nådiga kungörelsen
den 11 oktober 1907 de pensioner, som med tillämpning af lagen af
samma dag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension komme
att beviljas, skulle till tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets
stat utgå från »patent- och varumärkesafgifters samt registrerings
-
16
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 189.
afgifters fond», liar patent- och. registreringsverket slutligen ifrågasatt,
huruvida icke jämväl det nu föreslagna pensionsbeloppet borde utgå
från nämnda fond.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 20 sistlidne februari
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid anfört, att
då Svalin varit i statens tjänst anställd under en tid af 30 år, däraf
åtskilliga såsom tjänsteman å ordinarie stat, men af orsak, som i patentoch
registreringsverkets förenämnda underdåniga skrifvelse framhållits,
icke kunnat bereda sin änka pension från civilstatens änke- och pupillkassa,
samt sökanden, enligt hvad handlingarna gåfve vid handen,
vore i saknad af tillgångar till sitt uppehälle, förelåge enligt statskontorets
mening fullt skäl att genom framställning hos Riksdagen söka
bereda henne något understöd. Mot det af patent- och registreringsverket
föreslagna pensionsbeloppet, hvilket motsvarade hvad änka efter
en i civilstatens pensionsinrättning delaktig tjänsteman i Svahns ställning
skulle hafva bekommit i pension från civilstatens änke- och pupillkassa,
syntes så mycket mindre vara något att erinra, som pensionsbeloppen
enligt det den 21 december 1907 utfärdade nya reglementet
för civilstatens änka- och pupillkassa blifvit icke oväsentligt förhöjda.
Däremot funne statskontoret mindre lämpligt, att, såsom patent- och
registreringsverket föreslagit, den ifrågasatta pensionen bestämdes att
utgå från patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters
fond, utan syntes pensionen böra såsom änkepensioner i allmänhet anvisas
att utgå från allmänna indragningsstaten.
Lika med ämbetsverken och på af dem anförda skäl anser äfven jag
sådana omständigheter föreligga, att framställning bör hos Riksdagen
göras om beredande åt sökanden af pension af allmänna medel. Mot
det föreslagna pensionsbeloppet samt tiden, för hvilken pensionen föreslagits
att utgå, har jag icke heller något att erinra. Beträffande sättet
för pensionens anvisande anser jag, i likhet med statskontoret, lämpligast,
att pensionen bestämmes att utgå från allmänna indragningsstaten.
På grund af det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att aflidne registrator!!,
i patent- och registreringsverket Wilhelm Swalins änka Dorotea Maria
Svalin, född Follin, må från och med år 1908, så länge hon i sitt nuvarande
änkestånd förblifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta
eu årlig pension af 400 kronor.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 189.
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse,
bilagan lift . . vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Axel Nyström.
Bill. till Riksd. Prof. 1908.
1 Samt. 1 Afd. 152 Höft.
3