Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

1

N:o 181.

Kungl. Majis nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag
angående folkskoleväsendet i vissa städer, lag om ändrad
lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 och lag om ändrad
lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran åt
vanartade och i sedligt afseende försummade barn den
13 juni 1902; gifven Stockholms slott den 3 april 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag angående folkskoleväsendet i vissa städer;

2:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862; och

3:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 18 juni 1902,
De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kung!*. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hammarskjöld.

]

liih. till Eiksd. Protokoll 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. (N:o 181.)

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Förslag

till

LAG

angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning af
stadsfullmäktige eller kyrkostämma därom förordnat, skola folkskoleväsendet
samt frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden
såsom kommun har att vårda.

I sådan stad skola kostnaderna för ofvannämnda ändamål beslutas och
utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt; dock att vederbörande
skoldistrikt bibehållas vid den dem enligt gällande folkskolestadga tillkommande
rätt att, såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet, af hvar
och en, som erlägger mantalspenningar, upptaga en särskild afgift.

§ 2.

Folkundervisningen i stad, där denna lag äger tillämpning, ordnas
enligt af Konungen utfärdade bestämmelser.

§ 3.

I stad, som i § 2 afses, handhafvas de i § 1 inom. 1 omförmälda
angelägenheter närmast af en folkskolestyrelse.

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Med afseende å ''folkskoleväsendet tillhör det denna styrelse särskilda
att i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och
med uppmärksamhet följa undervisningen, utöfva den ekonomiska förvalt
nino-en samt hafva tillsyn öfver de för folkskoleväsendet upplåtna lokaler;
°att tillsätta och afskeda lärare äfvensom de tjänstebiträden, hvillca

ställas till styrelsens förfogande; .

att ombesörja verkställighet af stadsfullmäktiges beslut i alla de fa ,
där ej sådan verkställighet uppdraga åt vissa därtill utsedda personer;
att till stadsfullmäktige göra de framställningar och förslag, hvuka

omständigheterna kunna påkalla; samt

att afgifva de förberedande utlåtanden, som af stadsfullmäktige in

fordras. o „ „

Angående styrelsens skyldigheter med afseende a uppfostran åt van

artade och i sedligt afseende försummade barn är särskildt stadgadt.

Det åligger styrelsen att före den 15 oktober hvarje år till stadsfullmäktige
afgifva förslag till nästföljande års utgifts- och inkomststat
rörande folkskoleväsendet och barnavården; skolande i utgiftsförslaget intagas
de utgifter, som redan äro beslutade att under det nästföljande aret
utan, äfvensom de, hvilka styrelsen därutöfver anser af behofvet påkallade
att under samma år utgå, samt i inkomstförslaget upptagas de inkomster,
som för det nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

§ 4.

Där ej Konungen med afseende å särskilda vid tiden för denna lags
utfärdande förefintliga förhållanden annorlunda förordnar, utgöres folk
skolestyrelsen af kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en stad flera
stadsförsamlingar med särskilda kyrkoherdar finnas, den bland dessa, som
domkapitlet utser, samt, efter stadsfullmäktiges bepröfvande, af ett jämnt antal
ledamöter, minst åtta och högst tjugu, utsedda till hälften af stadsfullmäktige
bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare och
till hälften af kyrkostämman eller, där stadsförsamlingarna äro flera, åt
kyrkostämmorna hvar för sig enligt den fördelning dem emellan, som
domkapitlet för hvarje fall bestämmer, bland de å kyrkostämma röstberättigade.
, , „

Val af ledamot i folkskoles tyr elsen gäller för en tid af fyra kalenderår.
Afgår vald ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, valjes
annan ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Domkapitlet, stadsfullmäktige och, kyrkostämma må ock utse suppleanter
för de af dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderlig!.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad
att när som helst afsåga sig uppdraget.

§ 5.

Den som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder öfver
sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke,
på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den
som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, som ännu
icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den
som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;
samt den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller
att i rikets tjänst vidare nyttjas, må ej vara ledamot eller suppleant i
folkskolestyrelse.

§ ö.

Folkskolestyrelsen utser inom sig för hvarje kalenderår ordförande och
vice ordförande. Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse så ofta han
finner nödigt eller då minst halfva antalet af ledamöterna gör framställning
därom.

I öfverläggning och beslut om ärende, som rör kristendomsundervisningen,
må icke deltaga ledamot, som är af främmande trosbekännelse
eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan.

Ärende må icke hos folkskolestyrelsen företagas till afgörande, därest
icke mer -än hälften af ledamöternas hela antal är tillstädes. Dock äger
styrelsen att åt särskilda inom densamma för handläggning af nedan angitna
ärenden utsedda nämnder, en hvar bestående af minst fyra personer,
öfverlämna att enligt de närmare föreskrifter, som af styrelsen meddelas,
med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande af tjänstledighet
åt och förordnande af vikarier för lärare, om tillämpning på enskilda
fall af bestämmelser, antagna af styrelsen, om åtgärder enligt gällande
folkskolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar
och målsmän samt för öfrigt i mindre ärenden af ekonomisk natur; skolande
dock för giltigheten af dylik nämnds beslut erfordras, att minst tre
af dess ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande
ledamöter varit om detsamma ense.

Om folkskolestyrelses rätt att åt nämnd uppdraga handläggningen af
ärenden rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn gäller hvad särskildt är stadgadt.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Af ofvanberörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid folkskolestyrelsens
nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande samt, där så äskas, vid
öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten skiljer mellan
dem, som erhållit lika antal röster.

1 öfrigt verkställes omröstning öppet, och blir den mening gällande,
hvarom de flesta förena sig. Äro rösterna för olika meningar lika delade,
gäller den mening, som biträdts af ordföranden.

§ 8.

Vid folkskolestyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall
genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskildt för
hvarje gång, uppdragas åt två eller flera af styrelsens ledamöter att, jämte
ordföranden, verkställa justeringen.

§ 9.

Ordföranden för styrelsens protokoll eller är för deras ordentliga
förande ansvarig. Han har att med de tjänstebiträden, hvilka ställas till
styrelsens förfogande, ombesörja skriftväxlingen, mottaga alla till styrelsen
ställda skrifvelser och framställningar, tillse, att räkenskaperna öfver
de medel, som styrelsen omhänderhar, ordentligt föras i enlighet med
gifna föreskrifter samt vårda styrelsens handlingar och hålla register öfver
dem.

§ io.

Folkskolestyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en
kassaförvaltare.

§ 11.

Folkskolestyrelsen skall före den 1 mars till stadens drätselkammare
aflämna redovisning för de medel, styrelsen under nästföregående år om -

6 Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 181.

händerhaft, för att i stadens allmänna räkenskaper upptagas och tillika
med dem granskas.

§ 12.

Angående besvär öfver folkskolestyrelses beslut gäller hvad i lag eller
författning linnes stadgadt om besvär öfver skolråds beslut; dock att besvärstiden
skall räknas från den dag, underrättelse om beslutets meddelande
anslagits hos styrelsen eller beslutet genom utdrag af protokollet delgifvits
den klagande, den dagen likväl oräknad.

§ 13.

1. Där denna lag träder i tillämpning, skall, för så vidt ej på därom
gjord framställning Konungen annorlunda förordnat, staden omedelbart
öfvertaga de rättigheter, stadens församling eller församlingar hafva till
egendom och medel, som anslagits till eller användas för folkskoleväsendet
och uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,
samt ikläda sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga om dessa
angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna häfta.

2. De före tidpunkten för denna lags tillämpning inom en stad i
vederbörlig ordning fattade beslut rörande aflönings- och pensionsförhållanden
skola äga samma giltighet, som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de i
§ 1 mom. 1 omförmälda ändamål, hvilka före nyssnämnda tidpunkt blifvit
eller därefter blifva ställda under förvaltning af skolråd eller skolstyrelse,
gäller hvad särskild! är eller varder stadgadt.

§ 14.

För Stockholms stad gäller hvad särskildt är stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

Konungens förordnande om att lagen skall äga tillämpning för särskild
stad skall afse tiden från och med den 1 januari visst år efter det
sådant förordnande meddelats.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Från och med denna tidpunkt skall, där ej enligt § 4 annorlunda
forordnats, stadens folkskolestyrelse hafva den sammansättning, som i lagen
stadgats, i följd hvaraf val af ledamöter och suppleanter skola ske före
nämnda tidpunkt. Af de ledamöter och suppleanter, hvilka då utses, skola
halfva antalet af de utaf stadsfullmäktige valda och halfva antalet af de
utaf kyrkostämma valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,
som är närmast under hälften, efter lottning utträda vid slutet af året
näst efter det, då lagen börjat tillämpas.

Skolväsendets räkenskaper för året närmast före sistberörda år granskas
enligt dittills gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då lagen träder i tillämpning,
tillsättes i dittills stadgad ordning.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af § 1 i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd ocii skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 1 § i kungl. förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall hafva följande ändrade

lydelse:

Hvarje kyrkoförsamling — — — — — — •— — — stadgar.
Har Kungl. Maj:t — — —------— —---stadgadt.

Angående vården af folkskolans och därmed sammanhängande angelägenheter
i vissa städer är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 181.

9

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse af 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn
den 13 juni 1902.

Härigenom förordnas, att 2 och 28 §§ i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902
skola hafva följande ändrade lydelse:

2 §.

I hvarje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd, hvilken det
åligger att i enlighet med denna lags bestämmelser taga vård om sådana
i 1 § omförmälda barn, som vistas inom distriktet. Denna nämnd utgöres
i stad, där folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige, af folkskolestyrelse
och eljest, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt
27 §, af skolrådet.

Folkskolestyrelse äger uppdraga handläggningen af i denna lag afsedda
ärenden åt en särskild nämnd, bestående, förutom af den själfskrifna eller
den af domkapitel eller i Stockholm af stadens konsistorium utsedda ledamoten,
af minst fyra utaf styrelsens öfriga ledamöter; skolande dock alla
framställningar till stadsfullmäktige göras af styrelsen i dess helhet.

28 §.

Då särskild styrelse på grund af 2 § utgör barnavårdsnämnd, skola, i
afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag för utöfvande af sty Bih.

till Bilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. 2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

relsens verksamhet i nämnda egenskap, beviljande af medel härtill, dessa
medels handhafvande, granskning af styrelsens förvaltning och räkenskaper
äfvensom ansvarsfrihet för styrelsen i samma egenskap, i motsvarande tilllämpning
gälla de särskilda föreskrifter, som meddelats rörande sådan styrelses
handhafvande af folkskoleväsendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

11

I

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet inför Hans
Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde: öfverflyttning

Jag får härmed inför Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla en
fråga af ingripande betydelse på den kommunala förvaltningens område, vården om
nämligen den om öfverflyttning på stadsfullmäktige af vården om folkskoleväsendet
i vissa städer. ^ visso städer.

Vid ordnande af kommunernas förvaltning genom 1862 års koinmu-;s62 års kornnallagar
fann man nödvändigt att i städerna i regel förlägga tyngdpunkten bilagar.
för de rent kommunala frågornas afgörande icke till allmänna rådstugan,
där beslutanderätten utöfvades af stadens samtliga röstberättigade invånare,
utan till en delegation, stadsfullmäktige. Förordningen om kommunalstyrelse
i stad stadgar nämligen i 7 §,-att i stad med öfver 3,000 invånare
den staden i kommunala angelägenheter tillkommande beslutande -

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

rätt skall uppdragas åt stadsfullmäktige, hvaremot i stad med 3,000 invånare
eller därunder det må på de vid allmän rådstuga röstberättigade
ankomma, huruvida de vilja åt stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt.
Man hade således redan då klart för sig, att de ofta mycket invecklade
ärenden af mestadels ekonomisk natur, som den borgerliga stadskommunen
hade att afgöra, icke väl lämpade sig för handläggning af den utaf en
mängd personer sammansatta allmänna rådstugan.

Hvad däremot kyrkans och folkskolans angelägenheter angick, fann
man då icke anledning att fråntaga stadsförsamlingens röstberättigade invånare
i sin helhet beslutanderätten om dem. Enligt kyrkostämmoförordningen
skola därför dessa angelägenheter såväl i stad som på landet handläggas
å allmän kyrkostämma, hvarefter verkställigheten af dess beslut och
den närmaste vården om hithörande angelägenheter åligger kyrkorådet
eller skolrådet. Dessa angelägenheter ansågos tydligen icke vara af den
invecklade beskaffenhet, att de icke kunde af hvar och en bedömas; de
voro ock för den enskilda församlingsmedlemmen af större personligt intresse,
och deras ekonomiska sida var i regel af mindre betydelse än de
rent borgerliga angelägenheterna.

Särskilda bestämmelser rörande folkskoleväsendet funnos dock i vissa
städer redan vid tiden för kommunallagarnas tillkomst och infördes i
andra städer kort därefter, bestämmelser, som fortfarande äga gällande
kraft.

I Göteborg är folkskoleväsendet en gemensam kommunal angelägenhet,
oberoende af den kyrkliga församlingsindelningen. Kostnaderna anvisas af
stadsfullmäktige, och de kyrkostämma och skolråd eljest tillkommande åligganden
handhafvas af en allmän folkskolestyrelse, bestående af stadens kyrkoherdar
samt minst sju af stadsfullmäktige valda medlemmar. Malmö bildar
ett gemensamt skoldistrikt, hvars skolråd äger tillsätta lärare, en befogenhet,
som eljest tillkommer kyrkostämman själf. Ungefär enahanda är
Napilla9'' förllållanclet i Norrköping. _I TJppsala är folkskoleväsendet grundadt på
den så kallade Prins Gustafs folkskola, hvilken styres af en på särskildt
sätt sammansatt direktion, som, bland annat, äger utnämna och afskeda
lärare. Slutligen handhafvas den allmänna barnskolans i Lund angelägenheter
af domkyrkoförsamlingens skolråd, hvarjämte skolan står under
biskopens särskilda tillsyn och vissa personer äga att jämte skolrådet deltaga
i somliga frågors afgörande.

Under den starka utveckling, hvari den svenska folkskolan alltjämt
varit stadd, blef det emellertid mer och mer tydligt, att kyrkostämman,
särskildt i de större städerna,. var mindre lämplig att i första hand besluta
i skolfrågor.

Särskilda bestämmelser
ro
rande vissa
städer.

Göteborg.

Malmö.

Lund.

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Till af hjälpande af antydda missförhållande afgaf en af Kungl. Maj:t,s9''
den 26 april 1895 tillsatt kommitté den 6 december samma år ett förslag
till förordning angående skolfullmäktige och skolstyrelse i vissa städer. I
sin allmänna motivering anförde kommittén, bland annat:

»Skall folkundervisningen ej förfela sitt ändamål, måste den ledas af
sakkunskap och insikt i dithörande frågor. Dess angelägenheter måste
handhafvas af personer, hvilka äga förmåga att bedöma. de pedagogiska
spörsmål, som i hvarje fall skola lösas. Undervisningen får icke planlöst
anordnas och vara utsatt för tvära rubbningar och omkastningar utan
måste följdriktigt utvecklas och alltid ledas efter en bestämd och noga
genomförd plan. I en stor stad är kyrkostämman, som där oftast är sammansatt
af eu mängd olika element, till stor del af personer, som icke äga
särskild! intresse för pedagogiska frågor, ej heller i sådana frågor äga
nödig sakkunskap utan tilläfventyrs mången gång blott låta sig bestämmas
af de siffror, som kostnaderna för undervisningsväsendet utvisa, icke en
lämplig korporation för handläggning af folkskolans angelägenheter. Den
växlande och oberäkneliga majoriteten i en dylik kyrkostämma gifver anledning
att befara, att skadliga omkastningar i organisationen skola inträffa.
Då intet äfventyr finnes för utevaro från kyrkostämma, hvars medlemmar
icke bära något ansvar för sina beslut, kan ett vaksamt och påpassligt fåtal
genomdrifva ett förslag, som det verkliga flertalet inom församlingen
eller skoldistriktet anser för skolväsendet skadligt eller rent af förderfligt.»

Kommittén ansåg därför, att vården om folkskolans angelägenheter
skulle i de större städerna öfverflyttas från kyrkostämman till en särskild
representation; men kommittén fann emellertid icke stadsfullmäktige lämpliga
att vara denna representation. Stadsfullmäktige valdes nämligen ej med särskild
hänsyn till undervisningsfrågor, och då stadsfullmäktige i främsta
rummet vore upptagna af eu stor mängd borgerliga ärenden, som hörde
till deras handläggning, skulle skolans angelägenheter lätt kunna blifva
tillbakasätta. Det vore ej heller lämpligt att åt stadsfullmäktige öfverlåta
skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skolfrågorna,
ty de ekonomiska och pedagogiska frågorna borde ej skiljas från
hvarandra af det skäl, att de ofta vore af hvarandra beroende och därför
helst borde behandlas i ett sammanhang och sålunda handläggas af samma
myndighet. Att göra stadsfullmäktige till högsta lokala skolmyndighet
vore för öfrigt i bestämd motsats till den princip, som hittills varit gällande
i vårt land, och något sakligt skäl att frångå denna princip förelåge
så mycket mindre, som folkskoleväsendet under den kyrkliga kommunens
omvårdnad om dess angelägenheter nått den utveckling och höga
ståndpunkt, som detsamma hos oss intoge. Slutligen vore det, enligt kom -

5 års kommitté.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

mittens förmenande, obefogad! att på stadsfullmäktige öfverlåta handhafvande!
af folkskolans angelägenheter af det skäl, att valrätt och valbarhet
till stadsfullmäktige tillkomme jämväl främmande religionsbekännare och
dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, hvilka icke ägde
rösträtt å kyrkostämma.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts föreslog kommittén inrättandet
af en ny myndighet, skolfullmäktige, hvilken, liksom stadsfullmäktige utöfvade
allmänna rådstugans beslutanderätt i rent borgerliga ärenden, skulle
i afseende på folkskolans angelägenheter i hufvudsak komma att utöfva
den beslutanderätt, som tillhörde kyrkostämman. Dessa skolfullmäktige
skulle väljas af stadens vid kyrkostämma röstberättigade medlemmar. De
skulle först och främst finnas i städer, som för närvarande utöfvade sin
beslutanderätt på två eller flera kyrkostämmor, för att där utgöra den
gemensamma myndigheten för skolväsendet, men äfven i öfriga städer, som
utöfvade sin beslutanderätt å en kyrkostämma, och hvilkas invånarantal hvar
för sig uppginge till mer än 20,000 personer. Kyrkostämmans befattning med
hithörande ärenden skulle sålunda liksom allmänna rådstugans i de städer,
där stadsfullmäktige väljas, med visst angifvet undantag inskränkas till
val af skolfullmäktige. Den närmaste förvaltningen af skolväsendet skulle
enligt kommitténs förslag utöfvas af en skolstyrelse med ungefär samma
åligganden, som eljest tillkomme skolråd, samt med rätt tillika att tillsätta
ordinarie lärare.

Kommitténs ifrågavarande förslag föranledde emellertid icke någon
Kungl. Majrts åtgärd.

“r Vid 1896 års Riksdag väcktes i förevarande ämne två motioner, den
Riksdag, ena, af L. A. Eklund, åsyftande sådan ändring i kyrkostämmoförordningen,
att inom rikets större städer kyrkostämmans beslutanderätt i alla
ekonomiska ärenden, således icke endast folkskoleärenden, finge, om kyrkostämman
så beslutade, öfverlåtas å en särskild institution, benämnd kyrkofullmäktige,
och den andra, af E. Hammarlund, afseende sådan ändring i
gällande författningar, att inom rikets större städer kyrkostämma finge,
om sådant af henne beslutades, å stadsfullmäktige öfverlåta sin beslutanderätt
i alla sådana ärenden, som rörde folkskolebudgeten.

Lagutskottet anförde i anledning af dessa motioner bland annat följande:
Det kunde för större städer betecknas såsom en mindre välbetänkt
anordning att låta frågor af större vikt och omfattning, till hvilka kunde
hänföras såväl frågan om folkskolebudgeten som de flesta andra ekonomiska
ärenden, finna sitt afgörande i en korporation så talrik och af så
växlande kompetens som kyrkostämman. Hvarken den sakliga pröfningen

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

af föreliggande frågor eller konsekvensen i behandlingen af desamma gynnades
af det af erfarenheten bestyrkta faktiska förhållandet, att kyrkostämmorna
besöktes af ett högst växlande antal röstägande, livilket tillika
merendels vore synnerligen ringa. Lagutskottet ville alltså förorda en förändring
i den af motionärerna angifna riktningen, men fann sig icke böra
ingå i närmare bedömande, huruvida eller i hvad omfång de till kyrkostämmans
afgörande nu börande frågor borde öfverlämnas till kyrkofullmäktige
eller om särskilt frågor rörande folkskolan lämpligen kunde
öfverlämnas till stadsfullmäktige eller till särskilda skolfullmäktige, hvarför
utskottet inskränkte sig till att föreslå, att Riksdagen skulle hos
Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Magt ville underkasta frågan en allsidig
utredning samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
denna utredning gåfve anledning.

Riksdagens kamrar kunde emellertid icke ena sig om något uttalande
i frågan, hvilken således förföll.

I Stockholm, där folkskolebudgeten behandlades å kyrkostämmorna,
ehuru folkskoleväsendet i öfrig! var organiseradt något annorlunda än i
öfriga städer, framträdde naturligtvis i särskildt. hög grad de af 1895 års
kommitterade omnämnda olägenheterna. Sedan åtskilliga förslag till dessa
olägenheters undanröjande förevarit, biet till slut denna fråga ordnad
genom en af Kungl. Maj:t Riksdagen till antagande förelagd och af Riksdagen
godkänd samt den 15 maj 1903 utfärdad lag angående folkskoleväsendet
i Stockholm.

Enligt denna lag med viss däri sedermera vidtagen ändring utgör folkskoleväsendet
i hufvudstaden med två här nedan angifna undantag en för
hela staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att
vårda, i följd hvaraf kostnaderna för skolväsendet, med samma undantag,
beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Undantagsbestämmelserna afse:

l:o) dispositioner och testament sanslag med afseende å folkskoleväsendet,
hvilka före 1904 års ingång blifvit eller därefter blifva ställda under
öfverstyrelsens för Stockholms stads folkskolor eller skolråds förvaltning,
om hvilka dispositioner och anslag skall gälla, hvad särskildt är eller
varder stadgadt; och

2:o) att församling, som icke till staden öfverlåtit sina för folkskoleväsendets
behof vid 1902 års slut upplåtna eller till upplåtelse afsedda
fastigheter, är skyldig att fortfarande, intill dess en dylik öfverlåtelse
kommit till stånd, för enahanda ändamål upplåta och underhålla samma
fastigheter och byggnader eller ock, därest församlingen önskar använda

Stockholm.

Lagen den
15 maj 1903.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

dem för armat ändamål, tillhandahålla andra, af stadsfullmäktige godkända
lokaler af motsvarande storlek.

Folkskoleväsendet handhafves af öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor jämte de territoriella församlingarnas skolråd.

Öfverstyrelsen, som utgöres af ledamöter, utsedda af skolråden, Stockholms
stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att hvarje skolråd
äfvensom konsistorium väljer en ledamot samt stadsfullmäktige bland stadens
vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare öfver tjugufem år välja
lika många ledamöter som hela antalet af de utaf skolråden valda, intager
med afseende å folkskoleväsendet enahanda ställning, som åt de i gällande
förordning om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda nämnder, hvar
inom sitt område, finnes anvisad.

Öfverstyrelsen, som inom sig för hvarje år utser ordförande och vice
ordförande, åligger:

att hafva det allmänna inseendet öfver de åt folkskolorna upplåtna
lokaler;

att till stadsfullmäktige afgifva förslag i ärenden, som angå skolans
fastigheter samt verkställande af större byggnadsarbeten;

att till stadsfullmäktige afgifva förslag till följande årets utgifts- och
inkomststat för folkskoleväsendet, däri inbegripen aflöningsstat för stadens
folkskoleinspektör, öfverstyrelsens tjänstebiträden samt lärare och lärarinnor
vid folkskolan; och

att tillsätta ordinarie lärartjänst vid hufvudstadens folkskolor, antaga
extra ordinarie och andra lärare samt i öfrigt fullgöra de åligganden, som
enligt gällande instruktion och särskild stadga angående folkundervisningen
tillkomma öfverstyrelsen.

Skolråd åligger att utöfva den vård om och befattning med folkskolan,
som enligt de för Stockholm gällande författningar är åt skolråd
uppdragen, samt att förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets
vård.

Framställ- Med föranledande särskilt af den sålunda för Stockholm tillkomna
kyrkostämmor föränd rade lagstiftningen hafva under åren 1906 och 1907 till Kungl. Maj:t
i vissa »rader.inkommit särskilda underdåniga ansökningar från kyrkostämmorna i Linköping,
Norrköping, Jönköping, Malmö, Lund, Örebro och Galle, samtliga
dessa ansökningar afseende folkskoleväsendets öfverflyttande i hufvudsak
från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Jag vill här i korthet redogöra
för innehållet af dessa ansökningar och de däröfver afgifna yttrandena.

Ansökningarna, hvilka utom den från Caffe åtföljdes af lagförslag, i
afseende å formuleringen mer eller mindre anslutande sig till Stockholms -

17

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 181.

lagen, afsågo, att folkskoleväsendet med dithörande anstalter skulle blifva
en angelägenhet, hvilken staden såsom kommun hade att vårda, hvadan
beslutanderätten i folkskolefrågor skulle i ungefär enahanda omfattning
som i Stockholm komma att öfverflyttas till stadsfullmäktige. Denna öfverflyttning
afsåg i vissa af ansökningarna att omfatta äfven frågor rörande
församlings- och skolbibliotek samt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn eller endera af dessa båda grupper.

Den närmaste vården om folkskoleväsendet skulle enligt samtliga
dessa ansökningar åligga skolrådet, hvilket äfven skulle utse lärare. Angående
dettas utväljande och sammansättning hade Örebroförslaget inga särskilda
bestämmelser, men öfriga förslag gåfvo i dessa hänseenden olika
uppslag, i det att enligt dessa förslag skolrådet skulle hafva följande sammansättning
:

enligt förslaget från Linköping: stadsförsamlingens kyrkoherde eller
hans vikarie såsom själfskrifven ledamot och minst tio andra ledamöter,
valda hälften af kyrkostämman och hälften af stadsfullmäktige;

enligt förslaget från Norrköping: stadens kyrkoherdar såsom själfskrifna
äfvensom af stadsfullmäktige valda personer; och skulle bland de själfskrifna
af skolrådet utses ordförande och vice ordförande;

enligt förslaget från Jönköping: stadens kyrkoherde eller hans vikarie
och minst tolf af stadsfullmäktige valda personer;

enligt förslaget från Malmö: minst tolf af stadsfullmäktige valda personer,
bland hvilka skolrådet skulle utse ordförande och vice ordförande;

enligt förslaget från Lund: stadens kyrkoherde eller hans vikarie samt
minst nio af stadsfullmäktige valda personer;

enligt förslaget från Gcifle: åtta ledamöter, valda enligt förut gällande
bestämmelser till hälften af kyrkostämman och till hälften af stadsfullmäktige.

Dessutom var i vissa af förslagen antingen intagen bestämmelse om
eller uttalad önskvärdheten af att skolrådets ordförande och stadens folkskoleinspektör
finge närvara vid och deltaga i stadsfullmäktiges öfverläggningar
rörande skolfrågor.

Vederbörande myndigheter hafva i de öfver framställningarna afgifna Yttranden
yttrandena i allmänhet tillstyrkt desamma, delvis med mindre anmärk- °fver Åkningar,
hvarjämte äfven på ett håll framkastats tanke på ifrågavarande4" mn9a,na''
lagstiftnings utsträckande att gälla samtliga städer i riket. Domkapitlet i
Lund ansåg visserligen principiellt, att frågan borde ordnas så, att samtliga
ärenden, i hvilka kyrkostämma nu hade att besluta, skulle öfverfiyttas
till särskilda församlingsfullmäktige; men, då en sådan anordning
sannolikt icke på lång tid kunde komma till stånd, tillstyrkte domkapitlet
de i fråga om Malmö och Lund framställda förslagen med någon
Bill. till Iliksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. 3

18

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 181.

ändring i fråga om skolrådens sammansättning, särskild! i den riktningen
att ledamöterna i skolrådet skulle utses af kyrkostämma. Domkapitlen i
Växjö, Strängnäs och Uppsala afstyrkte däremot helt och hållet den föreslagna
öfverflyttningen af folkskoleväsendet till den borgerliga kommunen. Det
framhölls från dessa håll hufvudsakligen, att genom en dylik åtgärd början
vore gjord till en skilsmässa mellan skolan och kyrkan; att öfverflyttningen
äfven skulle menligt inverka på föräldraintresset för skolan,
hvilket icke skulle få tillfälle att såsom förut direkt göra sig gällande;
att dissenters skulle enligt förslagen kunna deltaga i behandlingen af frågor
rörande skolan och särskildt kristendomsundervisningen; samt att bestämmelser
saknades om sättet för åstadkommande af samarbete mellan
stadsfullmäktige och skolrådet. I stället föreslogs en utredning rörande
införande af en ny institution, kyrko- eller församlingsfullmäktige, hvilka
skulle kunna öfvertaga äfven de rent kyrkliga frågor, däri kyrkostämman
nu beslutade.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, att kyrkostämman i Halmstad
den 1 november 1907 till Kungl. Maj:t inkommit med eu framställning
därom, att kyrkostämmans befattning med alla ärenden, som rörde folkskolans
ekonomi, måtte öfverflyttas till stadsfullmäktige under förutsättning
i öfrig! hufvudsakligen: att skolrådet, som skulle vara ansvarigt inför
stadsfullmäktige, skulle antaga och entlediga lärare samt handhafva skolväsendets
organisation; att skolrådet skulle utses till hälften af kyrkostämma
och till hälften af stadsfullmäktige; att stadens folkskollärare skulle
äga utse en, dess folkskollärarinnor en och dess småskollärarinnor en
person inom sig att närvara vid skolrådets sammanträden med rätt att
deltaga i dess öfverläggningar men ej i dess beslut; samt att dylik rätt
skulle beträffande stadsfullmäktiges öfverläggningar tillkomma skolrådets
ordförande, stadens folkskoleinspektör och en af stadens lärarpersonal
utsedd folkskollärare.

Då fråga om öfverflyttande af folkskolans angelägenheter på stadsfullmäktige
således samtidigt väcktes på flera håll och behofvet af förändrade
anordningar syntes uppenbart, men det å andra sidan knappast
kunde anses lämpligt att stifta en särskild lag för hvarje kommun, ansåg
jag det böra tagas under öfvervägande, om icke uti ifrågavarande hänseende
enhetliga bestämmelser för de särskilda kommunerna kunde åstadkommas.
Den 14 juni 1907 medgaf också Kungl. Maj:t på min föredragning,
att chefen för ecklesiastikdepartementet finge inkalla högst tre
sakkunniga personer för att inom departementet biträda vid utredning af

19

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

frågan om öfverflyttning på stadsfullmäktige i vissa större städer af vården
om folkskoleväsendet därstädes; hvarefter jag den 11 juli 1907 uppdrog
åt kammarrättsrådet J. Östberg, kontraktsprosten K. E. Edlund och folkskoleinspektören
A. Fridén att deltaga i beredningen af denna fråga.

Efter fullgjordt uppdrag aflämnade dessa sakkunnige med skrifvelse Sakkunniges
den 30 oktober 1907 till ecklesiastikdepartementet och*förslag

dels förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer,
dels förslag till ändrad lydelse af 2 § i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,

dels ock förslag till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskoleväsendet
handhafves af stadsfullmäktige,

jämte till dessa förslag hörande motiv. Förslagen jämte motiv
hafva befordrats till trycket. De två förstnämnda förslagen anhåller jag
måtte fogas till protokollet för denna dag såsom bilagor. Vidkommande
det sista förslaget är det icke af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens
pröfning; och beröres det därför här endast i den mån det oundgängligen
sammanhänger med de sakkunniges öfriga förslag.

I sin allmänna motivering anföra de sakkunnige, efter en öfversikt
öfver frågans tidigare behandling, följande:

Det torde numera allt allmännare erkännas, att, särskildt för stora
stadssamhällen, kyrkostämman icke vore eu lämplig institution för handhafvandet
och vården af folkskolans angelägenheter. Redan det stora
antal röstberättigade, som hade rätt att i de större städerna deltaga i
kyrkostämma, uppgående t. ex. i Malmö till omkring 19,000, i Norrköping
till omkring 11,000 o. s. v., hänvisade bjärt på olägenheten af dess förvaltning
af folkskoleväsendet.

Med den betydelse folkskoleväsendet alltmera fått och finge för samhället
och de stora ekonomiska kraf det följaktligen ställde på de skattskyldiga,
måste det blifva oafvisligt att i de större och medelstora städerna
öfverlämna den högsta lokala myndigheten öfver folkskolans angelägenheter
åt en särskild representation.

I fråga om huru en sådan representation borde vara beskaffad kunde,
såsom äfven hittills framkomna förslag gåfve vid handen, trenne utvägar
erbjuda sig. Fn vore att åt särskilda fullmäktige, skolfullmäktige, uppdraga
församlingarnas beslutanderätt i hithörande ärenden, en annan att
anordna en representation, kyrkofullmäktige, hvilken skulle öfvertaga kyrkostämmas
allmänna befogenhet såväl i fråga om kyrkans som folkskolans

Sakkunniges

allmänna

motivering.

Stadsfullmäktiges

öfvertagande
af folkskoleväsendet.

Lagens
tillämplighets -område.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

angelägenheter, och en tredje att till stadsfullmäktige öfverflytta folkskoleväsendet
samt hvad därmed stode i samband.

Obenägenheten för och olämpligheten af att för folkskolans angelägenheter
tillskapa en särskild representation genom skolfullmäktige torde vara
så stor, att ett återupptagande af 1895 års kommittéförslag härom icke
borde ifrågasättas.

Icke heller hade frågan om en kyrkofullmäktigeinstitution i kyrkostämmas
ställe ännu så fortskridit, att därpå kunde byggas något förslag i
förevarande afseende. I hvarje fall torde den allmänna meningen gå i den
riktningen, att, äfven om en dylik institution infördes, densamma borde
anordnas enbart för rent kyrkliga frågor. I Stockholm, där kyrkofullmäktige
redan funnits införda för behandling i vissa fall af frågor rörande folkskolan,
hade man icke heller ansett sig böra vid upphäfvande af de särskilda
kyrkostämmornas befattning med de egentliga folkskoleärendena utveckla
kyrkofullmäktigeinstitutionen till en institution för det fullständiga öfvertagandet
af dessa frågor utan föredragit att låta dem behandlas af stadsfullmäktige.

Det syntes ock, som om vid en fullständigt fri pröfning af alla hithörande
omständigheter de öfvervägande skälen talade för att stadsfullmäktige
gjordes till högsta lokala myndighet öfver folkskolan i de fall, där denna
myndighet icke ansåges längre böra ligga hos kyrkostämman. Folkskolans
egen utveckling från en mera uteslutande kyrklig till en allt mer och mer
borgerlig karaktär liksom angelägenheten däraf, att i de samhällen, där
folkskolans budget spelade en stor och alltmera betydande roll, frågor om
folkskolebudgeten handlades i ett sammanhang och med hänsyn till kommunala
budgeten i öfrigt, talade afgjordt för att folkskoleväsendet borde
liksom andra närbesläktade frågor i de större stadssamhällena läggas
under stadsfullmäktiges beslutanderätt.

Om man ock för Stockholm, där äfven i öfrigt på det kyrkliga och
kommunala området särskilda författningar vore gällande, funnit det
lämpligast att ordna folkskoleväsendet genom eu speciellt för hufvudstaden
affattad lag, torde det icke vara behöfligt eller ändamålsenligt att fullfölja
samma väg för hvarje annan stad, där man ville ordna beslutanderätten
öfver folkskolans angelägenheter på samma grundval som i hufvudstaden.
Lämpligare syntes det vara att söka få till stånd en lag, så affattad, att
den kunde tjäna till efterrättelse för alla de städer, utom Stockholm, där
man ville åt stadsfullmäktige öfverlämna den högsta lokala vården och
förvaltningen af folkskoleväsendet samt hvad därmed stode i samband.

Hvad härefter beträffade frågan om en dylik lags tillämplighetsområde
anförde de sakkunnige:

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Att för undervisningens behöriga och likformiga ordnande samt kostnadernas
jämnare och rättvisare fördelning stad, som inneslöte flera fesamlingar,
borde hafva ett för hela staden gemensamt folkskoleväsende
vore påtagligt och äfven allmänt erkändt. Men detta vore redan också i
regel iakttaget och ordnadt antingen genom de särskilda för vissa städer
såsom Malmö och Norrköping vidtagna undantagsbestämmelser, eller ock
på grund af allmänna folkskolestadgans föreskrift därom, att två eller flera
församlingar inom samma pastorat eller stad kunde förena sig om gemensamt
skolråd och därmed komma att utgöra äfven ett gemensamt
skoldistrikt.

Om det således ur synpunkten af det ändamålsenliga, att stad med
flera församlingar hade gemensamt skolväsende, icke syntes nödvändigt att
ovillkorligen föreskrifva, att ifrågavarande lag skulle för sådan stad vara
gällande, borde man icke heller, på sätt 1895 års kommitté föreslagit,
stadga, att lagen oeftergifligen skulle vara gällande för stad, som uppnått
visst invånarantal, t. ex. 20,000. Utom att en siffra .alltid måste
blifva mer eller mindre godtyckligt vald och att en sådan bestämmelse
förde med sig särskilda föreskrifter, huru förhållas skulle, om stads invånarantal
sjönke under det i lagen förutsatta, kunde det ju alltid erinras
mot en dylik bestämmelse, att förhållandena i en stad, som uppnått denna
gräns, kunde vara sådana, att lagens tillämpning där mindre vore af nöden
än i stad, som stode under gränsen, och att, om man lämnade den senare
staden frihet att inordna sig under lagen eller icke, samma frihet borde
lämnas äfven den förra.

Då man icke kunde eller borde nu ifrågasätta, att lagen ovillkorligen
skulle gälla en hvar stad, där stadsfullmäktige funnes, borde man
alltså stanna vid att gorå det beroende på hvarje sådant stadssamhälles
framställning hos Kungl. Maj:t i saken och Kungl. Maj:ts efter samtliga
vederbörandes hörande meddelade beslut i ämnet, huruvida lagen skulle
träda i tillämpning för ett stadssamhälle eller icke. En dylik regel medförde
ock den största enkelheten i hithörande föreskrifter, och syntes en
framställning i saken kunna hos Kungl. Maj:t göras såväl af kyrkostämma
som af stadsfullmäktige.

På detta sätt införde man icke något som helst tvång i förevarande
afseende utan läte saken bero däraf, huruvida något verkligt behof af den
nya ordningen gjorde sig gällande å olika orter samt om detta behof vore
tillräckligt starkt att föranleda och motivera en framställning till och beslut
af Kungl. Maj:t.

Hvad härefter anginge frågan huru styrelsen för folkskolan borde
ordnas i de städer utom Stockholm, där folkskoleväsendet sålunda öfver -

Styrelse för
folk skolan.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

lämnades åt stadsfullmäktiges handhafvande, kunde det i första hand anses
som en naturlig konsekvens, att stadsfullmäktige helt enkelt äfven i detta
afseende trädde helt och hållet i kyrkostämmas ställe och att således skolrådet
eller skolstyrelsen åtminstone i regel utsåges af stadsfullmäktige
samt vederbörande kyrkoherde bibehölles såsom dess själfskrifne ordförande.
En dylik konsekvens hade man dock icke tagit i Stockholm och i Göteborg,
där folkskolan redan vore ställd under stadsfullmäktige. Tvärtom
hade man i dessa städer ändock velat bevara de kyrkliga församlingarnas
inflytande på styrelsens för folkskolan sammansättning. Så hade man i
Stockholm inrymt befogenhet för de olika territoriella kvrkoförsamlingarnas
skolråd att utse lika många ledamöter i folkskolestyrelsen som stadsfullmäktige
välde, hvarjämte Stockholms stads konsistorium utsåge en
ledamot, och i Göteborg vore stadens samtliga kyrkoherdar själfskrifna
ledamöter, under det stadsfullmäktige utsåge återstående antalet. I båda
dessa städer utsåge skolstyrelserna själfva såväl ordförande som vice ordförand
e.

Det torde till en början vara själ tfa? let, att, om folkskoleväsendet i
en stad öfverflyttades från kyrkostämmas till stadsfullmäktiges handläggning,
stadsfullmäktige borde hafva inflytande på sammansättningen af styrelsen
för folkskolan, hvilken ju skulle, bland annat, förbereda Illa organisations-
och byggnadsfrågor samt framlägga förslag till stat för folkskolan
in. in. till stadsfullmäktiges pröfning och afgörande. Å andra sidan
följde dock icke häraf med nödvändighet, att stadsfullmäktige skulle utse
alla de valda ledamöterna i skolrådet eller skolstyrelsen. Äfven om kyrkostämmas
befattning i öfrig! med skolväsendet upphörde, kunde det befinnas
lämpligt att låta densamma fortfarande utse en del af skolrådet
eller skolstyrelsen. Sådant skulle framför allt kunna anses påkalladt med
hänsyn därtill, att malsmännen för barn i folkskolan därigenom skulle i
viss man fa en direkt hand med i fråga om skolstyrelsens sammansättning
samt på så sätt känna sig mera intresserade af och för folkskolans
angelägenheter.

Den farhåga, som möjligen kunde uppstå mot att en del ledamöter i
skolstyrelse, hvarom nu vore fråga, skulle utses å kyrkostämma eller att
pa detta sätt folkskollärarna själfva skulle kunna utöfva ett obehörigt inflytande
pa sammansättningen af en styrelse, som dock bland andra uppgifter
äfven hade den att kontrollera och öfvervaka deras egen verksamhet,
syntes jcke vara befogad. Hittills vunnen erfarenhet kunde icke sägas
gifva stöd åt en dylik fruktan. I hvarje fall blefve faran i detta afseende
betydlig! reducerad mot nu, om kyrkostämmas val af skolstyrelse komme
att omfatta blott en del af skolstyrelsen, under det att kyrkostämman

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 23

för närvarande valde hela skolrådet, den själfskrifne ordföranden undantagen.

Det hade därför synts vara ett tillbörligt och lämpligt tillgodoseende
af olika intressen samt ett behörigt afvägande mellan de gamla och nya
förhållandena, om man stadgade, att stadsfullmäktige och kyrkostämma
skulle hvardera utse lika stort antal i styrelsen för folkskolan. En sådan
föreskrift hade därför i förslaget upptagits såsom den generella regeln.

Sedan skolrådsinstitutionens införande hade gällt såsom allmän \w''m-Skolstyrelsen*
cip, att kyrkoherden i församlingen eller den, som hans tjänst förrättade, °rdförandeskulle
vara själfskrifven ordförande i skolrådet. Denna anordning, som
hade sin grund i folkskolans historiska uppkomst, kunde vara fullt befogad,
så länge folkskoleväsendet lydde under kyrkostämma, hvars ordförande
kyrkoherden i församlingen eller hans ställföreträdare jämväl vore.

I de städer, där folkskoleväsendet hittills öfverflyttats till stadsfullmäktige,
eller Stockholm och Göteborg, hade man lämnat skolstyrelsen öppet att
själ!’ utse ordförande, dock att dessa städers prästerskap, såsom ofvan anförts,
i större eller mindre omfattning bibehållits vid säte och stämma i
skolstyrelsen.

Uppdraget för kyrkoherden att i en stor stad med talrika folkskolor
och folkskoleklasser vara skolstyrelsens ordförande kunde utan
tvifvel ställa sig mycket betungande, i all synnerhet om ålder eller ohälsa
nedsatt hans krafter, och möjligt vore, att skolstyrelsen inom sig hade
någon, som vore lämpligare än kyrkoherden till ifrågavarande uppdrag.
Särskild! kunde det vara mycket otjänligt att vid förfall för kyrkoherde
dennes vikarie skulle inträda såsom ordförande i skolrådet. Härigenom
kunde den viktiga befattningen komma att till skada för dess behöriga
skötsel allt för mycket växla innehafvare.

Med afseende således å alla hithörande omständigheter hade det synts
böra lämnas skolstyrelsen öppet att i bär afsedda städer själf utse ordförande
och vice ordförande för hvarje kalenderår. Det följde af sig själft,
att, där så funnes ändamålsenligt, församlingens kyrkoherde bibehölles vid
ordförandeskapet.

Äfven om kyrkoherdes själfskrifna ordförandeskap i skolstyrelse i
fall, hvarom nu vore fråga, borde upphöra, torde det dock vara ensidigt
och angeläget, särskild! med hänsyn till kristendomsundervisningen och
dess stora betydelse för folkskolan, att bibehålla stadsförsamlingens eller
stad sförsamlingarnas prästerskaps rätt till ledamotskap i folkskolestyrelsen.

Där endast eu kyrkoherde funnes i en stad, borde häri själffallet vara ledamot
i folkskolestyrelsen. Vore församlingarna i eu stad flera med hvar
sin kyrkoherde, torde det vara tillräckligt att, såsom i Stockholm, stadga,

24

Särskilda
undanta g ss(adga>nden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

att vederbörande domkapitel skall utse en af dem till ledamot i skolstyrelsen.
Att dessa val borde öfverlämnas åt domkapitlen, torde vara påkalladt
af sakens natur och så mycket mera ändamålsenligt, som i domkapitlens
allmänna uppgift läge att hafva en viss tillsyn öfver folkskolan
och särskildt öfvervaka kristendomsundervisningen i församlingarna. Domkapitlet
torde ock lättast vara i tillfälle att i förevarande fall göra det
lämpligaste valet.

Sakkunnige hafva i dessa grundfrågor varit fullständigt eniga utom
i fråga om antalet prästerliga ledamöter i skolstyrelsen, i hvilket afseende
kontraktsprosten Edlund afgifvit följande reservation:

»Enligt folkskolestadgans 63 och Öl §§ åligger det prästerna och
således i främsta rummet kyrkoherdarna att utöfva en sorgfällig uppsikt
öfver kristendomsundervisningen i distriktets skolor och sörja för god skolgång.
Det ligger i sakens natur, att kyrkoherden lättast och till största
gagn för skolan kan fullgöra denna skyldighet, om han är ledamot af
skolans styrelse. Eu följd häraf är, att icke blott kyrkoherden i stad, där
blott en sådan finnes, utan ock samtliga kyrkoherdar i städer med flera
församlingar skulle vara ledamöter i skolstyrelsen. Så har man ock i
regel tänkt sig förhållandet i de städer, som till Kungl. Magt inkommit
med framställningar om lagliga bestämmelser rörande skolärendenas öfverflyttande
å stadsfullmäktige.

Emot samtliga kyrkoherdars själfskrifvenhet i skolstyrelsen i städer
med flera församlingar kan dock invändas, att då proportionen mellan de
själfskrifna och valda ledamöterna i skolstyrelsen själfsagdt bör vara sådan,
att de senare utgöra majoritet, skolstyrelsen blir en stor och svårhandterlig
korporation i de städer, där, såsom exempelvis i Göteborg,
kyrkoherdarna redan nu äro många och säkerligen inom kort blifva
ännu flera.

Erkännande riktigheten af denna invändning, förmenar jag dock, att
ingen svårighet i förevarande fall uppstår, om åtminstone trenne kyrkoherdar
få säte och stämma i skolstyrelsen, hvarigenom skulle erhållas ett
förstärkt målsmanskap för kristendomsundervisningen; och skulle dessa
trenne prästerliga ledamöter på förut anförda skäl utses af vederbörande
domkapitel.»

Vidare anföra de sakkunnige:

Såsom ofvan framhållits, gällde för närvarande alldeles särskilda bestämmelser
i fråga om folkskolestyrelsens sammansättning i Göteborg och
i. Uppsala samt i vissa afseenden i Lund. Bestämmelserna härom vore
gifna genom särskilda af Kungl. Maj t utfärdade föreskrifter. Då det

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

kunde befinnas ändamålsenligt att för dessa städer och tilläfventyrs äfven
för något annat stadssamhälle hafva speciella, från de allmänna afvikande
stadgande!! i detta ämne, syntes det de sakkunnige, som om lagen borde
lämna möjlighet härtill, och hade i lagförslagets § 5 alltså inrymts befogenhet
för Kungl. Maj:t att, där sådant af särskilda förhållanden påkallades,
meddela speciella föreskrifter om folkskolestyrelsens sammansättning.

Det hade redan funnits af förhållandena oafvisligen påkalladt att i
de större städerna i vårt land, icke blott Stockholm och Göteborg utan sens befogenäfven
Norrköping och Malmö, öfverlämna åt folkskolestyrelsen att tillsätta heL
ordinarie lärarplats vid folkskolan. I de förslag till lag och folkskolestadga
för hithörande städer, som de sakkunnige framlade, hade ock upptagits
föreskrifter, som inrymde eu dylik befogenhet åt en hvar skolstyrelse
i dessa stadssamhällen. Det läge nämligen i öppen dag, att val af
ordinarie lärare i folkskolan icke borde bibehållas åt kyrkostämma i stad,
där folkskoleväsendet Överflyttades till stadsfullmäktiges beslutanderätt,
äfvensom att dylika val icke lämpligen kunde eller borde företagas af
stadsfullmäktige.

Efter denna allmänna motivering öfvergingo de sakkunnige till motivering
af de utaf dem framlagda lagförslagens särskilda bestämmelser.

Till denna senare motivering återkommer jag i ett annat sammanhang.

De sakkunnigas betänkande och förslag remitterades till domkapitlen,
som skulle lämna samtliga stadsförsamlingar tillfälle att yttra sig i ämnet,
och till länsstyrelserna, hvilka anbefalldes att lämna stadsfullmäktige
i samtliga städer tillfälle till dylika yttrandens afgifvande.

De infordrade utlåtandena hafva nu inkommit från domkapitlen ochn/snyttranden

länsstyrelserna; och hafva därvid fogats yttranden från det stora flertalet^/- sakkunJ
-i. i , niges förslag.

ortsmyndigheter.

De flesta af de hörda myndigheterna hafva förordat de sakkunniges
förslag eller inskränkt sig till ett förklarande, att förslagen ej föranleda
någon erinran. Men andra meningar hafva ock gjort sig gällande.

Angående först själfva hufvudfrågan — om kyrkostämman i stad®?^-"**”^''
fortfarande kunde anses lämplig att handhafva folkskoleväsendet — kan tagande af
man säga, att meningarna därom knappast varit delade. Äfven om de
af de sakkunnige framhållna förut omförmälda olägenheterna af nuvarande
anordning icke framträdt så starkt i en del mindre samhällen, har
det dock allmänt medgifvits, att sådana olägenheter finnas i de större
Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 145 Raft. 4

26

Lagstiftningens
tilllämpliglietsområde.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

städerna, och framhållits såsom uppenbart, att de förr eller senare komme
att göra sig gällande äfven i de mindre. Det framhålles, delvis med
skärpa, att en institution med hundra- och tusental af röstberättigade icke
kan lämpa sig att rätt handhafva denna icke minst i ekonomiskt afseende
så viktiga angelägenhet; att på grund af den otymplighet, som sålunda
vidlåder denna institution, intresset för deltagande i dess förhandlingar
alltmera minskats; att pa grund häraf besluten å kyrkostämmorna alltmera
kommit att dikteras af en tillfällig, fåtalig, ständigt växlande majoritet,
hvarigenom uppstått en synnerligen skadlig osäkerhet i afseende å
ärendenas afgörande; samt att folkskoleärendena numera ofta vore af så
stor ekonomisk innebörd, att de äfven ur denna synpunkt icke längre i
sådan grad, som möjligen vid kommunallagarnas tillkomst varit fallet,
lämpade sig för afgörande af de å kyrkostämma röstberättigade.

Oaktadt man således i allmänhet vitsordat olämpligheten af nuvarande
förhallanden, hafva dock icke saknats röster, hvilka motsatt sig det
föreliggande förslaget.

A ena sidan har från ett och annat håll framhållits, att förslaget,
genom att uppdraga värden af folkskoleväsendet åt en delegation, på samma
gång det utestängde samhällets breda lager från möjlighet att göra sitt
inflytande gällande i undervisningsfrågorna, skulle förminska det intresse
för folkskolan, som för närvarande kunde påräknas från dem, hvilkas
barn besökte densamma.

A andra sidan har, särskild! af kyrkans målsmän, förfäktats den åsikten,
att den föreslagna nya anordningen skulle komma att verka i riktning
mot fullständig skilsmässa mellan kyrka och skola, hvarjämte framförts
i hufvudsak samma betänkligheter mot stadsfullmäktiges lämplighet
såsom vårdare af folkskoleväsendet, som 1895 års kommitterade framburit.
Denna senare ståndpunkt, hvilken intages af domkapitlen i Uppsala, Skara,
Strängnäs, Växjö, Lund, Göteborg, Kalmar och Luleå, biskoparna i Västerås
och Karlstad, nio kyrkostämmor äfvensom stadsfullmäktige i Lidköping, utmynnar
i ett afstyrkande af de framlagda förslagen, i sammanhang hvarmed
framkastats tanken pa införande af speciella skolfullmäktige för nu ifrågavarande
ärendens behandling eller af kyrko- eller församlingsfullmäktige för
handläggning af samtliga kyrkostämmans beslutanderätt nu underkastade
ärenden. I samband härmed framhålles ock, att en sådan institution som
den sistnämnda kunde vara ägnad att äfven inom landsförsamlingarna
öfvertaga kyrkostämmans befogenheter.

Härmed är man inne på den ifrågasatta lagstiftningens tillämplighetsomrade.
Därvid har från de gottländska myndigheter, som yttrat
sig i ämnet, äfvensom från kyrkostämmorna och stadsfullmäktige i

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Skara och Falköping uppkastats frågan om den ställning, som i förevarande
afseende skulle komma att intagas af sådana stadsförsamlingar,
som äro förenade med en landsförsamling till ett gemensamt skoldistrikt.

I detta afseende föreslås från de gottländska myndigheterna, att i själfva
lagförslaget måtte vidtagas sådan ändring, att lagen blefve tillämplig äfven
på nyssnämnda stadsförsamlingar; och hafva i sammanhang härmed stadsfullmäktige
i Visby erinrat om de olägenheter, som ofta skulle uppstå
genom ifrågavarande stads- och landssarnhällens sammanslagning, en åtgärd
som ju eljest skulle göra en ändring af lagförslaget onödig. Från ortsmyndigheterna
i Skara och Falköping hafva framställts förslag, att i skoldistrikt,
bestående af såväl stads- som landsförsamling, må för skolärendenas
behandling kunna utses särskilda skolfullmäktige. Dessa förslag
hafva emellertid afstyrkts af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Skaraborgs län, som, i likhet med åtskilliga andra i ärendet hörda, med
landsförsamling förenade stadsförsamlingar, funnit den ifrågasatta lagstiftningen
icke böra tillämpas på dylika stadsförsamlingar.

Mot principen i de sakkunniges förslag, att öfverflyttning af folkskoleärendenas
handläggning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen
skall vara beroende på framställning därom af vederbörande, hafva
invändningar gjorts under förmenande, att en sådan öfverflyttning borde
för vissa städer vara obligatorisk. Så yrka länsstyrelsen i Örebro och
stadsfullmäktige i Eskilstuna, att i städer med 3,000 invånare och däröfver,
länsstyrelsen i Nyköping att i städer med 10,000 invånare och
däröfver samt kyrkostämman i Eskilstuna att i städer med 15,000 invånare
och däröfver stadsfullmäktige ovillkorligen skola öfvertaga folkskoleväsendet,
hvaremot ett sådant öfvertagande i öfriga städer skulle bero
på vederbörandes ansökning därom. På andra håll åter har man ansett,
att den nya lagstiftningen skulle begränsas därhän, att endast större städer,
exempelvis med minst 15,000 invånare, skulle kunna komma in under
densamma.

Hvad härefter angår den föreslagna skolstyrelsen och dess samman- styrelsen för
sättning hafva därom yppats mycket olika meningar. folkskolan.

Beträffande därvid först de valda ledamöterna hafva två från de
sakkunniges uppfattning afvikande meningar giort sig gällande. Den ena
utgår från att, då stadsfullmäktige skola öfvertaga ansvaret för folkskoleväsendet,
måste skolstyrelsen — såsom ock de sakkunniges förslag innehåller
— först och främst betraktas som en stadsfullmäktige underlydande
nämnd, och vid sådant förhållande böra ock enligt denna åsikt stadsfullmäktige
äga att utse samtliga ledamöterna i denna nämnd. I denna syftning
hafva uttalat sig 5 länsstyrelser, 4 kyrkostämmor och stadsfullmäk -

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

tige i 9 städer. Stadsfullmäktige i Borås hafva framställt fordran på att
af de utaf stadsfullmäktige valda ledamöterna två skola tillhöra fullmäktiges
krets; på andra håll har förslagits, att två tredjedelar eller tre fjärdedelar
af skolstyrelsens valda ledamöter skola utses af stadsfullmäktige.

Gent emot detta kraf på tillvaratagande af stadsfullmäktiges intressen
stå de, som väl äro med på att lägga afgörandet af folkskoleärendena i
stadsfullmäktiges händer, men vid utseende af skolstyrelse önska så mycket
som möjligt tillvarataga äfven andras intressen, särskildt föräldraintresset.
I sådant syfte föreslås, dels att stadsfullmäktige, som skulle utse
samtliga de valda ledamöterna i skolstyrelsen, därvid skulle vara skyldiga
att på ett eller annat sätt tillgodose deras önskningar, som hafva barn i
skolåldern, såsom genom inval af sådana personer i skolstyrelsen, dels att
kyrkostämmans föreslagna valrätt skulle utöfvas allenast af föräldrar eller
målsmän för barn i skolåldern, eventuellt genom omröstning per capita,
dels att nyssnämnda valrätt skulle utöfvas af allmän rådstuga i stället
för kyrkostämma.

^ordförande* Vidkommande frågan om ordförandeskapet i skolstyrelsen hafva endast
några få af de myndigheter, som förordat förslagen i princip, haft
något att erinra mot styrelsens rätt att själf välja sin ordförande och
följaktligen velat bibehålla prästens själfskrifvenhet i sådant hänseende.

JrM Hitkda Däremot har större meningsskiljaktighet rådt i fråga om prästerskamotshap
i pets rätt till ledamotskap i folskolestyrelsen. Visserligen hafva de flesta
»koistyreisen. myndigheterna förordat de sakkunniges förslag att, där endast en kyrkoherde
finnes i en stad, denne skall vara ledamot, och att, där församlingarna
i en stad äro flera med hvar sin k37rkoherde, vederbörande domkapitel
skall utse eu af dessa kyrkoherdar till ledamot i skolstyrelsen.
Men äfven andra meningar hafva gjort sig gällande. Så har det på något
håll förmenats, att valet af den kyrkoherde, som skulle representera
prästerskapet, borde förrättas af kyrkoherdarna själfva. Ett domkapitel,
samt eventuellt två andra domkapitel, äfvensom 5 kyrkostämmor, 2 länsstyrelser
och stadsfullmäktige i 6 städer hafva förordat den af kontraktsprosten
Edlund afgifna reservationen eller någon därmed jämförlig anordning.
A andra sidan hafva icke heller saknats röster, som ansett skäl
icke föreligga att låta undervisningen i kristendom mer än andra specialämnen
i skolstyrelsen representeras af särskilda målsmän.

entschefens Innan jag ingår på redogörelse för de sakkunniges särskilda motiveyttrandenSring
till specialbestämmelserna i de framlagda lagförslagen och för myndigheternas
därutinnan afgifna yttranden, må det tillåtas mig att angifva

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 29

min ståndpunkt till själfva hufvudfrågan och därmed sammanhängande
viktigare punkter. ., „ ...

Till hvad 1895 års kommitterade och 1907 års sakkunnige uttalat
rörande olämpligheten särskildt i de större städerna af kyrkostämmas tagande af
handhafvande utaf folkundervisningsärendena synes mig föga vara att
tillägga, helst som i denna punkt någon motsatt asikt icke framtradt med
någon styrka. Skolväsendet spelade ingen stor, särskildt ingen ekonomiskt
betydande roll i det kommunala lifvet pa 1860-talets början, och man
hade föga erfarenhet af kyrkostämmor, besökta af större mängder röstberättigade.
Men tiderna hafva förändrats. Den kommunala statistiken
visar såväl hvilken alltmer betydande andel af kommunernas utgifter belöper
sig på skolväsendet som ock huru synnerligen starkt antalet röstberättigade
inom särskildt stadskommunerna ökat sig. Erfarenheten torde
nogsamt gifvit vid handen, att skolfrågornas handläggning icke häraf
främjats, och att deras flyttande undan kyrkostämmans beslutanderätt
måste blifva till fromma för skolan själf. Visserligen har det sagts, att
man härigenom skulle motverka föräldraintresset för skolan, hvilket denna
så val behöfde och hvilket hade tillfälle att vid kyrkostämman göra sig
direkt gällande. Den betydelse, man tillagt denna synpunkt, synes mig dock
öfverdrifven. Dels torde det nog varit endast i undantagsfall, som ifrågavarande
intresse lör skolan verkligen kommit till sin rätt vid kyrkostämman,
dels lärer ett dylikt intresse, därest det förefinnes, med lika
stor fördel kunna taga sig ett för skolan och dess arbete förmånligt uttryck
genom deltagande i de pa kyrkostämman ankommande val till skolstyrelsen.

Beträffande hvilken myndighet, som skulle öfvertaga kyrkostämmans
hufvudsakliga funktioner, hafva i sådant hänseende föreslagits dels särskilda
för ifrågavarande ärendens behandling tillsatta skolfullmäktige, dels kyrkoeller
församlingsfullmäktige, åt hvilka skulle uppdragas kyrkostämmans
befogenhet rörande samtliga densamma nu underlagda frågor, dels slutligen
stadsfullmäktige.

Att, såsom 1895 års kommitterade hemställt, upprätta en .särskild kommunal
institution för skolärendena synes ej vara särdeles tilltalande och
tanken därpå har ej heller vunnit mycken anklang. Något bättre synes da
vara att för behandling af samtliga församlingsärenden upprätta en representation,
motsvarande hvad stadsfullmäktigeinstitutionen är för de borgerliga
ärendena. Men dels har ännu icke i synnerligen hög grad framträdt något
behof af en annan myndighet för behandling af de rent kyrkliga ärendena
än kyrkostämman, dels saknas ock hvarje utredning angående en dylik
institution och vederbörande myndigheters ställning till densamma. Det

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

torde komma att dröja lång tid, innan en sådan institution, därest den
befinnes lämplig, hinner organiseras. Under sådana förhållanden kan det
mke vara riktigt, att det gamla tillståndet beträffande skolväsendet, där
behofvet af ändrade anordningar länge gjort sig märkbart, skulle alljämt
bestå oi afbidan på en oviss reform.

0 . Ateistar således endast stadsfullmäktigeinstitutionen, som redan finnes,
åtnjuter allmänt och bepröfvadt förtroende samt förut handhar större
delen af stadskommunens budget. Genom att låta stadsfullmäktige öfvertaga
hufvudparten °af de bestyr med folkskolan, som nu åligga kyrkostämman,
skulle pa ett hall samlas beslutanderätten angående samtliga
de ärenden rent kyrkliga ärenden frånräknade — som äro staden såsom
sådan uppdragna. Att härigenom de finansiella spörsmålen skulle vinna
en väsentligen förenklad och förbättrad handläggning samt en bättre öfverblick
erhållas öfver stadens budget i allmänhet och de kraf, som behöfde
ställas pa stadens skattskyldiga invånare, torde vara otvifvelaktigt. Det
synes ock som om allt talade för att äfven de rena undervisningsfrågorna
skulle genom skolväsendets öfverflyttning på stadsfullmäktige jämte en
skolstyrelse med i åtskilliga hänseenden större befogenhet än det nuvarande
skolrådet erhålla ett mera jämnt och från tillfälliga inflytelser fritt bedömande.

. 1^95 års kommitterade ställde sig, såsom jag förut nämnt, bestämdt
afvisande mot tanken, att stadsfullmäktigeinstitutionen skulle i skolfrågor
ersätta kyrkostämman, och de af kommitterade anförda skälen hafva också
och utvecklats i åtskilliga af de uti nu föreliggande ärende
afgifna utlåtandena.

Kommitterade framhöllo, att stadsfullmäktige ej väljas med särskild
hänsyn till undervisningsfrågor, och att, då stadsfullmäktige i främsta
rummet äro upptagna af en stor mängd borgerliga ärenden, som höra till
deras handläggning, man kunde befara, att skolans angelägenheter lätt skulle
blifva tillbakasätta. Jag kan icka finna något hållbart stöd för en dylik
fruktan. Stadsfullmäktige väljas ju med hänsyn till samtliga de ärenden,
hvilka de hafva att ^handlägga, och det torde vara alldeles otvifvelaktigt,
att, när äfven skolfrågorna komma att ingå i området för stadsfullmäktiges
beslutanderätt, dessa frågor, för hvilka de väljande i allmänhet äro ganska
intresserade, skola få sitt tillbörliga inflytande vid valen. Det saknas för
öfrigt hvarje^ skäl att misstro stadsfullmäktiges vilja och förmåga att bedöma
skolfrågor lika väl som andra dem tillkommande frågor, detta så
mycket mer, som den högre bildningen i allmänhet är ganska talrikt representerad
i städerna. Krfarenheten från Stockholm och Göteborg talar
ock ett annat språk. För öfrigt skola ju fullmäktige hufvudsakligen hand -

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

lägga de finansiella frågorna, medan de egentliga skolfrågorna i än större
utsträckning än hittills varit fallet med skolrådet .komma att bedömas af
den för ändamålet särskildt tillsatta skolstyrelsen.

Jag kommer därigenom in på en annan af de gjorda invändningarna,
nämligen den, att det ej vore lämpligt att åt stadsfullmäktige öfverlåta
skolbudgeten och åt en särskild skolstyrelse uppdraga de egentliga skolfrågorna,
enär de ekonomiska och pedagogiska frågorna såsom nära samhörande
ej borde skiljas åt utan behandlas af samma myndighet. Det
behöfver väl ej särskildt påvisas, att denna anmärkning i minst lika hög
grad gäller den nuvarande anordningen med afgörandets fördelning mellan
kyrkostämman och skolrådet. För öfrigt torde väl skolfrågorna likaväl
som alla andra kommunala frågor tarfva en verkställande myndighet,
som har närmaste uppsikten öfver ärendenas behöriga gång, och svårigheten
att afpassa denna myndighets och den beslutande myndighetens verksamhetsområden
torde icke vara större på skolväsendets område än annorstädes.

Det har vidare sagts, att öfverflyttandet af folkskoleväsendet inom
stadsfullmäktiges maktområde innebure en brytning med en hittills i vårt
land gällande princip, en brytning, hvartill skäl så mycket mindre förelåge,
som folkskolan nått sin nuvarande höga ståndpunkt just under den
kyrkliga kommunens hägn. Förnekas kan ju icke, att genom det föreliggande
förslaget den borgerliga kommunen får sin maktsfär ökad och
flyttad in på ett område, hvilket förut ansetts tillhöra den kyrkliga
kommunen. Af hvad jag förut anfört framgår, att jag anser denna
ökning af den borgerliga kommunens maktområde vara en naturlig
konsekvens af folkskolebudgetens öfverflyttande till stadsfullmäktige, men
att härigenom skulle åstadkommas någon mera betydande ändring af
principiell innebörd kan jag svårligen finna. Stadsfullmäktige väljas
ju i det närmaste af samma valmanskår, som bildar kyrkostämman,
skolstyrelsen, nu utsedd af kyrkostämman, kommer att utses dels af
stadsfullmäktige dels fortfarande af kyrkostämman, och de rent kyrkliga
myndigheterna komma, enligt hvad jag har för afsikt att föreslå, att till
folkskoleväsendet under dess nya organisation intaga i det närmaste samma
ställning som förut. Den föreslagna förändringen är af praktisk innebörd
och bör bedömas hufvudsakligen från sådan synpunkt.

Slutligen har såsom skäl mot öfverflyttningen anförts, att valrätt och
valbarhet till stadsfullmäktige skulle tillkomma jämväl främmande religionsbekännare
och dem, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan,
hvadan sadana personer kunde komma att såsom ledamöter af stadsfullmäktige
och äfven af skolstyrelsen utöfva inflytande på folkskoleärendenas

Lagens tilllämplighetsområde.

Styrelse för
folkskolan.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

afgörande. Jag kan icke heller finna detta skäl afgörande. Folkskolan
är ju en skola äfven för deras barn, som icke tillhöra svenska statskyrkan.
Det finnes intet skäl, '' hvarför icke dessa utomstående, från hvilka man
dock ofta sett mycket stora bevis på kärlek till och omvårdnad om den
svenska folkundervisningen, skulle få hafva ett ord med i frågor rörande
denna undervisning. Att härvid beträffande dessa personers deltagande i
ärenden rörande kristendomsundervisningen en inskränkning måste göras
är, såsom också af åtskilliga i ärendet hörda myndigheter erinrats, uppenbart.
I det nu framlagda lagförslaget har jag också upptagit en bestämmelse
i detta syfte.

Jag finner således ingen af de anmärkningar, som framställts mot
förslaget att göra stadsfullmäktige till högsta lokala skolmyndighet, vara
af afgörande betydelse, utan fasthåller härutinnan vid hvad de sakkunnige
hemställt, liksom jag är ense med dem därutinnan, att man nu bör lagstifta
icke för en eller annan stadskommun för sig, utan med utgående från
att samtliga stadskommuner böra kunna ordna sitt skolväsende efter en
gemensam lag.

Hvad denna lags tillämplighetsområde angår synes mig densamma ej
kunna eller böra tillämpas på sådana stadsförsamlingar. som bilda skoldistrikt
tillsammans med en eller flera landsförsamlingar. Dessa senare
kunna icke på något lämpligt sätt ställas i förhållande till stadsfullmäktige
i stadsförsamlingen. Vill en dylik stadsförsamling komma in under den
nu föreslagna lagstiftningens tillämplighetsområde, torde församlingen böra
antingen frigöra sig från gemensamheten med vederbörande landsförsamling
i afseende å skolväsendet eller ock, därest detta af ett eller annat
skäl icke låter sig göra, söka med sig införlifva landsförsamlingen.

I öfrig! delar jag beträffande lagstiftningens tillämplighetsområde helt
och hållet de sakkunniges uppfattning. Det kan icke uppdragas någon
acceptabel gränslinje mellan de städer, där man på förhand kan säga, att
lagstiftningen bör tillämpas, och öfriga städer. Vid sådant förhållande
torde det få ankomma på vederbörande stad att afgöra, huruvida på grund
af särskilda omständigheter den nya ordningen bör där komma i utöfning,
och denna valrätt bör stå öppen för hvarje stad, stor eller liten, där stadsfullmäktigeinstitutionen
är införd.

Jag har redan framhållit vikten af att stadsfullmäktige få till sitt
stöd en väl organiserad skolstyrelse, hvilken skulle öfvertaga icke blott
de skolrådet nu tillkommande göromål utan äfven en del af kyrkostämmans
åligganden, t. ex. i fråga om tillsättande af lärare. Hur bör nu
denna styrelse organiseras? Det framgår af utlåtandena i ärendet, att två
motsatta ståndpunkter härutinnan framträda den ena, att då stadsfolk

33

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 181.

mäktige skola hafva högsta beslutanderätt i skolfrågor, och skolstyrelsen i
stort sedt är endast en verkställande myndighet, skolstyrelsen bör hafva
samma ställning till stadsfullmäktige som deras nämnder och sålunda äfven
tillsättas af fullmäktige, samt den andra, att, ehuru praktiska skäl göra
det lämpligt att icke bibehålla kyrkostämman vid dess beslutanderätt med
afseende å skolärenden, den dock fortfarande bör tillerkännas rätten att
utse skolstyrelse, hvilken därigenom komme att utgöra ett mer direkt uttryck
för de skolintresserades åsikter i skolfrågor och sålunda i någon
mån kunde motväga stadsfullmäktiges måhända af öfvervägande ekonomiska
skäl bestämda hållning.

För båda ståndpunkterna kunna goda skäl anföras. Ingendera bör
därför helt undertryckas på den andras bekostnad. En lämplig medelväg
synes mig därför vara att i enlighet med de sakkunniges förslag låta
hälften af skolstyrelsens ledamöter utses af kyrkostämman och den andra
hälften af stadsfullmäktige. De af vissa myndigheter föreslagna tilläggen,
såsom att stadsfullmäktige skulle vara pliktiga utse vissa ledamöter af
skolstyrelsen inom sin egen krets, att särskild hänsyn skulle af stadsfullmäktige
vid valen tagas till att föräldrar och målsmän för skolbarn blefve
representerade i skolstyrelsen o. s. v., synas mig icke förtjäna det afseende,
att särskilda bestämmelser i sådant syfte skulle vara erforderliga.

Däremot torde i detta sammanhang böra upptagas till allvarligt beaktande
en väckt fråga angående särskild röstgrund vid kyrkostämmas val
af ledamöter i skolstyrelsen.

Till Kungl. Maj:t har den 3 september 1907 inkommit en skrifvelse, däri
omnämnts, att vid möte i Göteborg i april 1906 mellan representanter
för folkskollärare i Sveriges större städer behandlats, bland annat, frågan
om öfverflyttning af folkskoleärendena i de större städerna från kyrkostämman
till stadsfullmäktige, samt hemställts, att Kungl. Maj:t måtte vid
en eventuell dylik öfverflyttning därifrån undantaga val till skolstyrelse
(skolråd) på så sätt, att halfva antalet ledamöter i denna styrelse valdes
genom omedelbara val efter principen: en person, en röst.

Vidare har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
genom sitt verkställande utskott den 8 februari 1908 till Eders
Kungl. Maj:t inkommit med en underdånig framställning af följande innehåll:
Centralstyrelsen hade funnit sig böra tillse, att de lärarkret sar,

som tillhörde föreningen och hade sin verksamhet inom rikets större
och medelstora städer, måtte blifva i tillfälle att yttra sig om de sakkunniges
betänkande i nu ifrågavarande ärende. I enlighet härmed hade
centralstyrelsen under december 1907 till lärarföreningarna i alla städer
med minst 8,000 invånare utsändt ett aftryck af såväl förslaget till lag

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Saft. 5

34

[Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 181.

angående folkskoleväsendet i vissa städer som ock de viktigaste paragraferna
i förslaget till folkskolestadga för vissa städer, i hvilka folkskoleväsendet
handhades af stadsfullmäktige, hvarjämte styrelsen anmodat lärarföreningarna
att uttala sina önskemål med afseende å förslagen. Med
anledning häraf hade inkommit uttalanden i ärendet från 26 lärarföreningar
äfvensom från åtskilliga enskilda lärare. De flesta af dessa hänförde
sig till bestämmelserna i förslaget till folkskolestadga. Centralstyrelsen
hade dock trott det vara lämpligast att uppskjuta behandlingen af
önskemålen rörande folkskolestadgan, till dess lagförslaget blifvit afgjordt af
Riksdagen, och anhölle att framdeles få inför Eders Kungl. Maj:t göra de
underdåniga framställningar i afseende på stadgeförslaget, hvartill omständigheterna
kunde föranleda. Beträffande de af lärarföreningarna uttalade
önskemålen i afseende på lagförslaget vore det särskildt ett ändringsförslag,
som mycket enhälligt blifvit förordadt, nämligen att i lagförslaget
borde inrymmas bestämmelse därom, att vid det val af ledamöter i skolstyrelsen,
som skulle förrättas å kyrkostämma, hvarje röstande borde äga
endast en röst, En dylik bestämmelse skulle vara ägnad att tillmötesgå
berättigade önskningar i fråga om föräldraintressets tillgodoseende vid valet,
hvilket för folkskolans utveckling vore af utomordentligt stor betydelse
samt syntes äfven i öfrigt äga skäl för sig. Centralstyrelsen ville
därför förorda densamma och anhölle alltså i underdånighet, att Eders
Kungl. Maj:t vid aflåtande till Riksdagen af proposition om förslag till
lag angående folkskoleväsendet i vissa städer måtte i nämnda lagförslag
införa bestämmelse därom, att vid det val af ledamöter i skolstyrelsen, som
skulle tillkomma kyrkostämma, hvarje röstande skulle äga allenast eu röst.

Den tanke, som tagit sig uttryck i de nu omnämnda framställningarna,
kan ju synas tilltalande och betydelsen för folkskolan af att densamma
utaf barnens föräldrar och målsmän omfattas med intresse och förtroende
far icke underskattas. Jag vdl emellertid i detta sammanhang till
en början framhålla, att ett sadant intresse och förtroende äfven under nuvarande
förhållanden i hög grad kommit folkskolan till del. Att redan nu,
innan den föreslagna organisationen blifvit genomförd och dess verkningar
låda sig öfverskådas, taga ett så radikalt afsteg från de vid kyrkostämma
hittills gällande rösträtt r-bestämmelser, synes mig, särskildt som den föreslagna
lagen icke skulle komma att tillämpas annat än i vissa städer, icke
tillrådligt. För öfrigt, är föräldraintresset verkligen starkt och vaket, skall
det nog under de nya förhållandena veta att göra sig gällande likaväl
som under de gamla.

Utom de valda ledamöterna förekommer enligt sakkunniges förslag
en själfskrifven ledamot, under det att en af de sakkunnige.

35

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181-1

sedermera biträdd af åtskilliga myndigheter, förordat flera, dock högst tre,
prästerliga ledamöter, där flera kyrkoherdar än en finnas inom staden.

Ått kristendomsundervisningen inom folkskolan fortfarande bör innehafva
den framskjutna ställning, att samma undervisning bör äga sin
särskilda målsman inom skolstyrelsen, därom är jag ense med de sakkunnige,
men finner ej anledning att frångå hvad deras flertal föreslagit
därom, att i skolstyrelser blott skulle finnas en målsman för kristendomsundervisningen,
och att, där flera kyrkoherdar finnas i samma stad, åt
vederbörande domkapitel bör anförtros att förrätta val dem emellan.

Jag kommer därefter till frågan om prästens själfskrifvenhet såsom Sholsjyrels^n)

n r ° ordförande.

ordförande i skolstyrelsen.

Att kyrkoherden vid tiden för tillkomsten af våra ännu gällande
kommunallagar förklarades själfskrifven såsom ordförande i skolrådet var
en naturlig följd af att den svenska folkskolan uppkommit under kyrkans
hägn och från början hufvudsakligen varit en religion sskola. Det fanns
ock pa den tiden inom större delen af vårt lands församlingar ingen
annan än prästen, som ägde bildning och intresse för folkskolan i tillräckligt
hög grad för att kunna fylla den redan då viktiga posten såsom
skolrådets ordförande. Sedan dess har mycket förändrats. Folkskoleväsendet
har utvecklats med stora steg och undervisningen i rent världsliga
ting intager nu eu betydande plåts vid sidan af religionsundervisningen. Den
arbetsbörda, som blifvit pålagd skolrådets ordförande och som det således
åligger prästen att å ämbetets vägnar bära, är numera i vanliga fall
ganska afsevärd och innebär eu högst betydande ökning i prästens ämbetsgöromål.
Därtill kommer, att det i sådana fall, där prästen saknar de
personliga förutsättningarna, såsom förmåga att leda förhandlingar, snabbhet
i uppfattningen, med ett ord de egenskaper, som kräfvas af en driftig
kommunalman, det skall för prästen kännas svårt att nödgas bekläda en
ställning, som han icke tror sig om att uppbära, liksom under sådana
omständigheter ärendena blifva därpå lidande. Jag tror därför, att det
ur dessa synpunkter i många fall skulle för prästen kännas såsom en stör
lättnad att blifva befriad från skolärendena, men jag tror ock, att den Tid
ännu icke är kommen, då man, hvad landsbygdsförsamlingarna angår,
kan utan men för skolväsendet befria prästen frän denna arbetsbörda. I
de flesta församlingar på landsbygden är nog ännu prästen den, som bäst
känner och mest intresserar sig för folkskoleväsendet. Ett upphäfvande af
prästens själfskrifvenhet såsom skolrådsordförande skulle säkerligen på många
håll hämma skolväsendets utveckling och dessutom i de flesta fall vålla de
ofta fattiga landsförsamlingarna dryga utgifter, då det nog skulle be -

De sakkunniges

speciella
motivering til
lagförslagen
och myndigheternas

yttranden
därom.
Lagen ang.
folkskoleväsendet
i
vissa städer.

§ i -

36 Kungl. Majiis Nåd. Proposition N:o 181.

finnas omöjligt att få någoti kompetent person, som i stället för prästen
åtoge sig att utan ersättning sköta folkskolans angelägenheter.

Annorlunda ställer sig saken i regel uti städerna. Där torde icke
saknas personer, som äga grundlig allmänbildning och som enbart af intresse
för folkskolans uppgifter äro villiga att ersätta prästen såsom ordförande i
skolstyrelsen, liksom man kan vara förvissad att där kunna finna personer,
skickade att uppbära en ordförandes kall. Sitter prästen inne med sådana
förutsättningar, lärer han väl ock, om han eljest därtill är villig, komma att
utses till ordförande. Att vid sådant förhållande fasthålla vid den gamla
anordningen synes icke lämpligt; och jag kan därför icke annat än instämma
i de sakkunniges förslag, enligt hvilket skolstyrelsen skall äga
att själf välja sin ordförande.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de sakkunniges särskilda
motivering till de af dem framlagda lagförslagen äfvensom för myndigheternas
utlåtanden härom.

Hvad angår de särskilda bestämmelserna i de sakkunniges förslag till
lag angående folkskoleväsendet hafva, enligt de sakkunniges förklarande,
dessa uppgjorts så mycket som möjligt efter mönstret af redan gällande
lag för Stockholm samt innehållet i den för folkskoleöfverstyrelsen i
hufvudstaden utfärdade instruktion. De sakkunnige hafva nämligen ansett
ändamålsenligt att i själfva lagen intaga en del föreskrifter om skolstyrelsens
konstituerande, protokollsföring hös densamma m. in., hvilka
för Stockholm återfinnas i berörda instruktion samt för riket i öfrigt äro
intagna i gällande kyrkostämmoförordnings stadganden om skolråd.

Beträffande den föreslagna § 1 hafva de sakkunnige anfört endast
följande: Till frågan om folkskolan hade äfven lagts ärenden, som rörde
uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn. Dessa
senare ärenden syntes så mycket hellre böra följa samma ordning som
folkskoleangelägenheterna, som de i regel nu handhades af vederbörande
skolråd eller skolstyrelse. Då denna anordning befunnits lämplig, torde
det vara af vikt att sörja för att den för framtiden kunde få bestå äfven
i de städer, där folkskoleväsendet öfverflyrtades till stadsfullmäktige. Den
omständigheten, att barnavårdsärenden öfverflyttades till stadsfullmäktige,
hindrade å andra sidan icke, att, om så befunnes tjänligare, en särskild
barnavårdsnämnd utsåges.

I fråga om denna § har på en mängd håll anmärkts, att uttrycket
»vederbörande» såsom utmärkande den, som ägde göra framställning om
folkskoleväsendets öfverflyttning på den borgerliga kommunen, vore otydligt;

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

och har det föreslagits, att detta ord måtte utbytas mot »kyrkostämma» eller
»stadsfullmäktige och kyrkostämma» eller »stadsfullmäktige eller kyrkostämma».

I fråga om församlingsbibliotek har domkapitlet i Uppsala funnit det
oegentligt, att sådana bibliotek icke skulle få af de särskilda församlingarna
upprättas eller att de skulle stå under någon annan vård
än den församlingarna själfva bestämde. Domkapitlet i Härnösand bär
likaledes uttalat den uppfattningen, att vården om församlingsbibliotek
vore en den kyrkliga församlingens angelägenhet och därför borde af
dess organ, kyrkostämman, handläggas. Biskopen N. Lövgren bär funnit
det oklart, huruvida församlings rätt att bekosta och innehafva särskilda
församlingsbibliotek genom den föreslagna lagen skulle upphäfvas.

Beträffande öfverflyttningen af frågor om uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn hafva en hel del anmärkningar
framställts. Till dessa återkommer jag i annat sammanhang.

Såsom af lagförslaget framgår, har i § 1 inryckts den bestämmelsen,
att kostnaderna för de i paragrafen omförmälda ändamål skola beslutas
och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

Emellertid finnes i § 58 af gällande folkskolestadga en bestämmelse,
som medgifver skoldistrikt att såsom bidrag till kostnaderna för
skolväsendet af hvar och eu, som erlägger mantalspenningar, upptaga en
särskild personlig afgift. Med anledning af denna bestämmelse anmärktes
hos kyrkostämman i Norrköping, att stadskommun äfven efter öfverflyttning
af skolärendena till stadsfullmäktige borde äga rätt att i samma utsträckning,
som för andra skoldistrikt är tillåtet, upptaga särskild skolafgift
af hvar och eu, som är skyldig att erlägga mantalspenningar.

Beträffande § 2 hafva de sakkunnige erinrat, att denna § ägde §
motsvarighet i § 6 i gällande lag angående folkskoleväsendet i Stockholm
samt afsåge att ordna förhållandena _ vid öfvergången till den nya ordningen.

I afseende å mom. 1 i den föreslagna paragrafen har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Jämtlands län gjort följande erinran: Ifrågavarande
stadgande, hvithet vore hämtadt från Stockholmslagen, vore utan tvifvel
där befogadt och rättvist, helst det väl finge antagas, att det ej där tillkommit
utan en undersökning rörande de förhållanden, som det afsett att
reglera. Men det kunde sättas i fråga, om det utan en dylik föregående
undersökning kunde uppställas såsom oeftergiflig regel med afseendé på
förhållandena i allmänhet inom de samhällen, på hvilka den nu föreslagna
lagen kunde komma att tillämpas, helst det torde kunna understundom
uppstå ovisshet, huru pass vidsträckt orden »egendom och medel» skulle

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

tagas. I viss mån reglerades visserligen detta stadgande af det i mom.
3, men det syntes dock kunna tänkas, särskildt där en stad utgjordes af
flera församlingar, att den föreslagna bestämmelsen i vissa fall skulle
verka orättvist eller obilligt. Då Kungl. Maj:t med afseende å hvarje
stad skulle hafva att pröfva, huruvida frågor om folkundervisningen finge
öfverflyttas på stadsfullmäktige, syntes det ock vara riktigast, att Kungl.
Maj:t i hvarje särskildt fall bestämde, huru med de i mom. 1 omförmälda
rättigheter skulle förhållas. Att den princip, som i detta stadgande uttalades,
vore riktig, kunde emellertid ej sättas i fråga, och den borde
därför ock angifvas i lagen, under förbehåll likväl af Kungl. Maj:ts bestämmanderätt
i hvarje särskildt fall.

Samme befallningshafvande har gent emot stadgandet i mom. 2 anmärkt,
att hvad där föreskrefves borde vara gällande äfven utan föreskrift,
samt att giltigheten af före öfverflyttningen i gällande laga ordning
fattade beslut ej borde vara inskränkt allenast till sådana, som rörde
aflönings- och pensionsförhållanden, ehuruväl naturligen besluten, i den
män tredje mans rätt ej till annat förbunde, kunde upphäfvas eller ändras
åt stadsfullmäktige, likasom detta ock kunnat göras af kyrkostämma.

Slutligen har samma myndighet erinrat, att bestämmelsen i mom. 3
syntes vara af annan innebörd än motsvarande bestämmelse i Stockholmslagen.
Da det på förhand väl knappast kunde afgöras, hvad som vore
lämpligt eller icke med afseende å hvarje särskild disposition eller testamentsanslag,
samt betydelsen af orden »hvad särskildt är eller varder stadgadt»
i det .sammanhang, de här förekomme, icke förefölle fullt klar,
syntes ett stadgande i öfverensstämmelse med det i Stockholmslagen vara
att föredraga. —- Biskop Lövgren har vid detta mom. erinrat, att död
mans vilja kunde lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället
för skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag, samt att således
en utredning måste föregå lagstiftning i ämnet.

§3 i lagförslaget har gifvit de sakkunnige anledning till den erinran
allenast, att det befunnits ändamålsenliga st, att en särskild folkskolestadga
blefve gällande för städer, där lagen finge sin tillämpning, likasom en
sådan särskild stadga gällde för Stockholm.

I afseende på § 4 hafva de sakkunnige anfört, att, då styrelsen för
folkskolan i de städer, som i lagen afsåges, skulle erhålla en i viss mån
olika ställning mot skolråden i allmänhet, hade det befunnits önskligt att
gifva denna styrelse en särskild benämning; och hade såsom sådan upptagits
ordet »skolstyrelse».

Stadsfullmäktige i Södertälje hafva emellertid ansett denna benämning
kunna gifva anledning till förväxling, då inom en stad ofta funnes

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181. 39

flera olika skolstyrelser, hvarför benämningen »folkskolestyrelse» vore att
föredraga.

Vidkommande bestämmelserna i § 5 hafva de sakkunnige — utöfver §
hvad de yttrat i den allmänna motiveringen — framhållit följande:

För den händelse i framtiden kyrkofullmäktige skulle i ett eller flera
af hithörande stadssamhällen träda i kyrkostämmas ställe, torde det falla
af sig själft, att kyrkostämmas rätt att välja ledamöter i skolstyrelse då
öfverginge på kyrkofullmäktige.

I enlighet med de nu gällande allmänna föreskrifterna om valperiod
för skolrådsledamot hade intagits bestämmelse, att valet skall afse en
period af fyra är, och hade denna tid ansetts böra gälla äfven för ledamot,
som valdes af domkapitel. Likaledes hade efter nu gällande föreskrifter
om val äf suppleanter i skolråd upptagits motsvarande bestämmelser allenast
med den ändring, som påkallades däraf, att valen skulle ske dels af
stadsfullmäktige och dels å kyrkostämma.

För ledamöter, som skulle utses af stadsfullmäktige, hade det ansetts,
att valbarhetsbestämmelserna borde affattas i likhet med hvad som enligt
lagen den 7 juli 1905 gällde för Stockholm.

Härigenom gjordes väl möjligt att i motsats mot hvad nu vore fallet,
då val af skolråd skedde å kyrkostämma, till ledamot af folkskolestyrelsen
välja jämväl främmande trosbekännare och den, som anmält sig till utträde
ur svenska statskyrkan. Men då sådana personer ju, likasom andra
samhällsmedlemmar, kunde hafva sina barn i folkskolan och finge genom
sina skatter bidraga till folkskoleväsendet, torde det icke vara på sin plats
att utesluta dem från valbarhet till ledamöter i folkskolestyrelsen. Då det
dessutom vore stadsfullmäktige, som skulle förrätta valen, syntes man icke
behöfva befara några ytterligheter i dessa afseeenden.

För ledamöter i skolstyrelsen, som fortfarande skulle utses å kyrkostämma,
hade bestämmelserna om valbarhet ansetts böra så nära som
möjligt ansluta sig till dem, som upptagits beträffande valbarhet för de
af stadsfullmäktige utsedda ledamöterna. De ändringar i sak. som härigenom
skett i nu gällande föreskrifter, bestode egentligen däri, att den,
som tillhörde kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade betjänte,
äfven skulle kunna väljas till ledamot i skolstyrelsen. Mot denna
och öfriga obetydliga förändringar syntes emellertid någon befogad erinran
ej vara att göra.

Såsom ofvan nämnts, afsåge inledningsorden till § 5 att lämna öppet
att för städer, där redan bestående förhållanden nödvändiggjorde särskilda
föreskrifter om skolstyrelsens sammansättning, sådana måtte kunna meddelas
af Eders Kungl. Maj:t.

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

I flera af de afgifna yttrandena hafva ock särskildt erinrats om att
inledningsorden till § 5 medgifva särskilda anordningar i fråga om skolstyrelsen,
där sådana redan finnas eller kunna anses önskvärda. Så förklarar
t. ex. direktionen för Prins Gustafs folkskola i Uppsala, hvars
yttrande kyrkostämman åberopat såsom sitt, att direktionen tillstyrkte förslaget
under förutsättning, att i fråga om skolstyrelsen möjlighet bereddes
stadssamhällena att i enlighet med § 5 och utan hinder af § 6 mom. 1
med Konungens begifvande antingen bibehålla redan befintliga, i enlighet
med särskilda föreskrifter grundade och organiserade skolstyrelser eller,
där så kunde finnas af omständigheterna påkalladt, inrätta sig på annat
sätt än lagen i allmänhet stadgade.

Bestämmelsen i mom. 1 af § 5, att de ledamöter af skolstyrelsen,
hvilka väljas af kyrkostämman, skola, där kyrkoförsamlingarna äro flera,
väljas å gemensam kyrkostämma med dessa, har föranledt den erinran
från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län, att
genom lagstiftning borde beredas möjlighet att för sådana val indela skoldistrikt,
som bestå af ett stort antal församlingar och hafva en mycket
stor folkmängd, i valkretsar.

Angående de öfver mom. 2 i samma paragraf afgifna yttranden har
jag delvis utlåtit mig i annat sammanhang. Utom de anmärkningar, som
då omnämndes, hafva beträffande ifrågavarande bestämmelser erinringar
gjorts äfven i ett annat afseende, nämligen rörande de förhållanden, som
ansetts böra utesluta valbarhet till ledamotskap af skolstyrelsen.

Enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad äger en hvar välfräjdad
svensk undersåte, som är medlem af en stadskommun samt förbunden
att erlägga skatt till kommunen och icke häftar för oguldna stadsutskylder,
att vid allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar och beslut
rörande stadens angelägenheter. Stadsfullmäktige väljas ibland stadens
röstberättigade män; dock att den ej kan vara stadsfullmäktig, som icke
uppnått 25 års ålder, ej heller den som icke råder öfver sig och sitt gods;
den, som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag
förmår, gitter visa, att han är befriad från deras kraf; den som är förlustig
medborgerligt förtroende, eller genom utslag, hvilket ännu icke
vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den
som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd;
samt den som är förklarad ovärdig att inför Tätta föra andras talan eller
att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd bestämmer, att rättighet att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar
och beslut tillkommer i stad den, som vid allmän rådstuga äger röst -

4l

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

ratt, främmande religionsbekännare och de, som anmält sig till utträde ur
svenska kyrkan, härifrån likväl undantagna. Samma förordning angifver
också de omständigheter, som skola utgöra hinder för ledamotskap i kyrkoråd
eller skolråd, och uppräknar därvid samtliga de förhållanden, som,
enligt hvad ofvan sagts, enligt förordningen om kommunalstyrelse i stad
grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, hvarjemte kyrkostämmoförordningen
tillägger, att deri icke kan vara ledamot af kyrkoråd eller skolråd,
som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och
beslut, och ej heller den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga
och aflönade betjänte.

Det bär nu anmärkts från åtskilliga håll, att, då de sakkunnige föreslagit,
att de ledamöter af skolstyrelsen, hvilka väljas af stadsfullmäktige,
skola utses bland stadens vid stadsfullmäktigeval röstberättigade invånare,
som uppnatt 25 ar, samt de, hvilka väljas å kyrkostämma, bland de å
kyrkostämman röstberättigade, som uppnått 25 års ålder, så kunna till
ledamöter af skolstyrelsen utses personer, hvilka enligt bestämmelse i
kommunalförfattningarna icke skulle varit valbara till stadsfullmäktige
eller till ledamöter af kyrko- och skolråd. Ett dylikt förhållande kunde,
förmenar man, icke anses tillfredsställande.

Mot öfriga bestämmelser i § 5 hafva några anmärkningar icke förekommit.

Rörande § 6 hafva de sakkunnige — efter erinran om att skolstyrelsen
borde själf för hvarje kalenderår utse ordförande och vice ordförande —
vidare anfört, att i senare delen af denna § hufvudsakligen efter mönstret
af det förslag, som i samma ämne framkommit från folkskoleöfverstyrelsen i
Stockholm, intagits föreskrifter, åsyftande att bereda möjlighet för skolstyrelse
att till lättnad för sina arbeten kunna öfverlämna vissa ärenden
åt afgörande af delegationer eller nämnder. Med de restriktioner, som i
dessa afseenden föreslagits, torde enligt de sakkunniges mening några missförhållanden
icke vara att befara af ett sådant medgifvande. Naturligtvis
skulle en dylik anordning fa sin hufvudsakliga betydelse för de mycket
stora stadssamhällena.

Från i ärendet hörda myndigheter hafva i fråga om denna § anmärkts:
Ordförandevalet borde, därest kyrkoherdes själfskrifvenhet såsom ordförande
upphörde, afse längre tid än ett år, på det att någon kontinuitet måtte finnas
på denna, kräfvande post. Allenast i särskilda undantagsfall borde ärende
fa företagas till afgörande annat än i skolstyrelsen. Att däremot åt delegerade
öfverlåta ärenden till den mångfald och af den omfattande art, som i denna
§ afväges, vore ej lämpligt eller ens tillrådligt. Den möjligheten vore icke

Bill. till Riltsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Raft. 6

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

utesluten, att de af kyrkostämman valda ledamöterna i skolstyrelsen alldeles
icke komme att deltaga i behandlingen af de ärenden, som handlades
af delegerade eller nämnder, i följd hvaraf församlingen helt och
hållet komme att uteslutas från befattning med vissa folkskoleärenden.
Uttrycket »åtgärder med vanartade skolbarn» borde utbytas mot »åtgärder
med vanartade och i sedligt afseende försummade barn». Slutligen
vore uttrycket »minst tre hafva deltagit i beslutet och samtliga tillstädesvarande
varit om beslutet ense» icke tydligt eller lämpligt och borde
ändras antingen så, att orden »samtliga tillstädesvarande» uteslötes, eller
därhän, att för bindande beslut enighet mellan de beslutande erfordrades
allenast i det fall, att endast tre varit tillstädes.

§ 7—10. I fråga om §§ 7—10 hafva de sakkunnige anmärkt allenast, att de
i dessa §§ intagna föreskrifter vore hämtade dels från den för hufvudstaden
gällande lagstiftning om folkskoleväsendet och dels från den allmänna
kyrkostämmoförordningen.

Det har rörande dessa §§ erinrats allenast, att bestämmelse saknades
om hvem som skulle leda ordförandevalet och föra protokoll vid skolstyrelsens
sammanträden, äfvensom att i större samhällen skolstyrelsens ordförande
ej kunna hafva tid att vårda styrelsens handlingar samt hålla
register öfver dem.

§ u. Vidkommande slutligen § 11 hafva de sakkunnige anfört, att i denna

§ intagits de allmänna föreskrifter, som ansetts erforderliga för att ordna
dels den nya skolstyrelsens ställning till stadsfullmäktige dels ock dess
allmänna förhållande till folkskoleväsendet och om detsamma utfärdade
författningar.

Mot bestämmelserna i denna § hafva gjorts många anmärkningar.
Man har särskildt ansett dem för knapphändiga och därjämte äfven till
till sitt innehåll otydliga.

Beträffande mom. 1 har tydligen stor tveksamhet rådt angående den
ställning skolstyrelsen skulle komma att intaga gent emot stadsfullmäktige.
Så yttrar biskop Lövgren: Den ställning, som i denna § tilldelades
skolstyrelsen i förhållande till stadsfullmäktige, vore väl knappast riktig.
Skolstyrelsen skulle ju vara själfständigt ansvarig för sina åtgärder och det
delvis inför myndighet, hvarunder stadsfullmäktigeinstitutionen alls icke sorterade.
Dess medlemmar vore ju ock delvis insatta af annan valkorporation
än stadsfullmäktige. Mom. 1 måste därför antingen bortfalla eller erhålla
annan lydelse. — Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län
finner det osäkert, om det kan låta sig göra att likställa skolstyrelse i
dess förhållande till stadsfullmäktige med de för olika ändamål tillsatta

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

förvaltande verk och styrelser, som kunna finnas i städerna, såsom drätselkammare,
hamndirektioner, sjukhusstyrelser, fattigvårdsstyrelser m. fl., hvar
inom sitt område, och framkastar den frågan, huru det skulle gå, om
olikhet härutinnan rådde dessa verk och styrelser emellan. Vidare anför
samma myndighet: En brist i lagförslaget syntes ock vara, att intet stadgande
funnes om en så viktig sak, som skolstyrelsens ansvar för omhänderhafda
medel. Måhända hade man ansett detta afhjälpt genom hänvisningen
till kyrkostämmoförordningens föreskrifter om skolråd i mom. 3 af
den föreslagna § 11, hvilka föreskrifter förklarades skola gälla i tillämpliga
delar äfven beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet. Härvid
mötte dock den egendomligheten, att § 33 i nyssnämnda förordning, till
hvilken man alltså hade att gå, talade om, att ansvarigheten fortfore till dess,
i allmännast förekommande fall, förvaltningen blifvit af kyrkostämman godkänd.
Det kunde väl knappast sägas, att det vore nog med att anförda
stadgande blefve gällande för skolstyrelse, hvarom här vore fråga, ens i
tillämpliga delar. Det rätta syntes vara att i lagen upptaga mer bestämda,
helst uttryckliga stadganden rörande såväl skolstyrelsens ställning till
stadsfullmäktige, i den mån detta kunde anses behöfligt, som särskildt
dess ansvarighet för omhänderhafda medel. — Stadsfullmäktige i Halmstad
hafva visserligen funnit det af § 11 framgå, att stadsfullmäktige
skulle äga att välja revisorer för granskning af folkskoleväsendets räkenskaper
och förvaltning samt besluta om ansvarsfrihet för skolstyrelsen;
men tydligare och bättre än en sådan allmän hänvisning syntes vara ett
bestämdt stadgande härom i den nya lagen, hvari cck borde angifvas,
om granskning af skolräkenskaperna skulle anförtros åt de revisorer, som
för hvarje år valdes att granska stadens öfriga förvaltande och verkställande
nämnders räkenskaper, eller åt särskildt utsedda revisorer, såsom nu
vore fallet. — Slutligen har domkapitlet i Kalmar ansett § 11 böra formuleras
så, att däraf klart och otvetydigt framginge, att skolstyrelsen
ägde motionsrätt i stadsfullmäktige.

I fråga om mom. 2 hafva stadsfullmäktige i Västerås, med instämmande
från länsstyrelsen därstädes, uttalat såsom sin åsikt, att folkskollärare
skulle, efter förslag af skolsiyrelsen, tillsättas af stadsfullmäktige.

Beträffande mom. 3 har kyrkostämman i Kalmar erinrat om nödvändigheten
däraf, att det vid uttrycket »andra allmänna författningar»
uttryckligen angåfves, hvad i dessa författningar med hänseende till
skolstyrelsens åliggande och verksamhet fortfarande skulle äga giltighet.
Halmstads kyrkostämma hemställer om en bestämmelse, innebärande vidsträcktare
befogenhet till besvär mot folkskolestyrelsens beslut. Växjö
domkapitel anför: Kommitterade hade tydligen icke gjort sig fullt för -

44

Kungl. Maj:in Nåd. Proposition N:o 181.

trogna med konsekvenserna af förslaget att låta stadsfullmäktige öfvertaga
kyrkostämmans funktioner. Man sköte helt enkelt in stadsfullmäktige
pa kyrkostämmans plats i kedjan af kyrkliga förvaltningsmyndigheter men
förbisage, att stadsfullmäktige enligt gällande författningar icke hade någon
kommunikation med de kyrkliga myndigheterna. Detsamma gällde ock
om den föreslagna skolstyrelsen, därest pastor, såsom föreslagits, icke
skulle vara dess själfskrifne ordförande. Icke desto mindre hade man i
den föreslagna skolstadgan bibehållit de bestämmelser i den allmänna
folkskolestadgan, som handlade om biskops och domkapitels uppsikt öfver
anstalterna för folkskoleväsendet samt dess utveckling till uppfyllande af
sin bestämmelse, men ingen utväg hade beredts dem att kommunicera
med stadsfullmäktige, som skulle innehafva beslutanderätten i afseende på
anstalterna för folkskoleväsendet. Ett domkapitel syntes icke ens kunna
ålägga en stadsfullmäktigordförande att inför fullmäktige föredraga något
visst skolärende, långt mindre ålägga dessa att draga försorg om skolväsendets
förbättring pa visst angifvet sätt. Och vore någon missnöjd
med stadsfullmäktiges sätt att fullgöra sina åligganden i afseende på folkskoleväsendet,
så kunde besvär öfver deras beslut icke anföras hos domkapitlen
utan maste anföras hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilka däremot — då ingen allmän uppsiktsrätt i afseende på folkskoleväsendet
tillkomme dem — näppeligen vore befogade att pröfva anförda
besvär ur annan synpunkt än de öfverklagade beslutens formella giltighet.
Icke heller syntes underdåniga besvär öfver Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag i mål angående stadsfullmäktigebeslut enligt gällande
ordning kunna anföras och pröfvas i ecklesiastikdepartementet, dit
skolärenden dock enligt sin natur hörde. —■ Domkapitlet i Härnösand har,
med _ anslutning till Östersunds kyrkostämmas yttrande, framhållit nödvändigheten
af att förhållandet mellan det föreliggande lagförslaget och
gällande förordning om kyrkostämma m. m. blefve fullt klart och tydligt.
Särskildt syntes detta med afseende å anförande af besvär vara
af oundgängligt behof påkalladt. Vissa tilläggsbestämmelser blefve gifvetvis
för ändamalet erforderliga; och uttalade domkapitlet såsom sin
uppfattning, att genom dessa kompletterande bestämmelser ingen rubbning
borde ske i de grunder, som utmärkte nu gällande lagstiftning i
ämnet. . Dessutom hafva ytterligare åtskilliga af de hörda myndigheterna
framhållit, hurusom till förekommande af osäkerhet vid tillämpningen
af den blifvande lagstiftningen borde uttryckligen angifvas, hvilka
bestämmelser i kyrkostämmoförordningen vore tillämpliga i fråga om
skolstyrelses åliggande och verksamhet.

§12 har icke föranledt någon erinran.

S 12.

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Vidkommande öfvergångsbestämmelserna till lagen angående folkskoleväsendet
i vissa städer hafva de sakkunnige anfört:

»Hvad öfvergångsföreskrifterna beträffar har det ansetts vara mest pa
sin plats att, äfven om lagen i öfrigt med ett visst kalenderår träder i
tillämpning för en stad, dock låta revisionen af folkskoleväsendets räkenskaper
för närmast föregående året försiggå i dittills gällande ordning,
isynnerhet som revisorer för det senare årets räkenskaper ju redan äro
vid det förra årets ingång utsedda. För följande år skulle revisionen åter
försiggå, på grund af stadgandet i första stycket af § 11, enligt de regler,
som gälla andra under stadsfullmäktige stående verk och styrelser.

Med tillsättning af folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då
denna lag träder i tillämpning för en stad, har ock synts lämpligast att
förfara enligt förut gällande stadganden.»

I dessa hänseenden hafva de hörda myndigheterna icke gjort någon
afsevärd anmärkning.

Slutligen hafva de sakkunnige äfven anfört följande:

Från åtskilliga håll hade föreslagits att, om folkskoleväsendet öfverflyttades
till stadsfullmäktige, skolstyrelsens ordförande samt vederbörande
folkskoleinspektör, äfven om de icke vore stadsfullmäktige, skulle äga att
närvara vid stadsfullmäktiges behandling af folkskolefrågor med rätt att i
öfverläggningarna, men naturligtvis ej i besluten, taga del. Då emellertid
detta förslag berörde ett ämne, som anginge formerna för stadsfullmäktiges
förhandlingar och som borde lösas med hänsyn ej blott till folkskolestyrelsens
ärenden utan äfven med afseende å frågor från andra verk och
styrelser, hvilka hörde under stadsfullmäktige, hade förslaget icke ansetts
kunna i detta sammanhang här upptagas.

Hvad de sakkunnige sålunda uttalat har emellertid af eu eller annan
myndighet ansetts icke utgöra tillräckligt skäl för att icke i förslaget intaga
ett stadgande af antydt innehåll.

Till stöd för det afgifna förslaget till ändrad lydelse af 2 § i lagen
angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn
hafva de sakkunnige anfört, att det i § 6 af förslaget till lag angående
folkskoleväsendet i vissa städer inryckta stadgande om befogenhet för folkskolestyrelse
att åt särskild delegation inom sig öfverlåta vissa ärenden, ansetts
böra gälla äfven barnavårdsärenden, och att häraf emellertid påkallades
en ändring i § 2 af lagen angående uppfostran åt vanartade och i
sedligt afseende försummade barn.

Lag om
ändring i
lagen ang.
vanartade
barn.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Det af de sakkunnige utarbetade lagförslaget har emellertid föranledt
olika tydningar. Sa yttra stadsfullmäktige i Visby: Ifrågavarande lagförslag
innefattade ett berättigande för skolstyrelsen att inom sig utse en
särskild kommitté lör handläggning af de i barnavårdslagen afsedda ärenden.
Detta förslag syntes med den föreslagna formuleringen kunna gifva
anledning till missuppfattning. I första stycket af lagens § 2 stadgades
nämligen, att kyrkostämman ägde besluta, huruvida särskild barnavårdsnämnd
skulle tillsättas eller nämndens uppdrag öfverlåtas å skolrådet eller
den myndighet, som eljest utgjorde skolstyrelse. Då nu det föreslagna
andra stycket i samma paragraf, hvithet utgjorde den enda ändring, som
föresloges i lagen, icke innehölle något uttryck, som i tydliga ordalag
upphäfde denna kyrkostämmans befogenhet, kunde det synas som om bestämmanderätten
därutinnan fortfarande bibehölles kyrkostämman, hvilken
enligt denna tolkning naturligtvis skulle bibehålla jämväl öfriga funktioner
enligt samma lag. Af § 1 i de sakkunniges förslag till lag angående folkskoleväsendet
framginge emellertid, att detta icke gärna kunde vara afsikten,
ty där stadgades, att uppfostran åt vanartade barn vore en stadens angelägenhet,
som skulle vårdas af stadsfullmäktige, hvaraf ju bolde följa, att kyrkostämmans
befattning med denna angelägenhet skulle upphöra. Ehuru ur
språklig synpunkt mindre riktigt, kunde det alltså förefalla, som om med
uttrycket »som är barnavårdsnämnd» utmärktes, att skolstyrelsen vore själfskrifven
barnavårdsnämnd. Möjligheten att utse särskild barnavårdsnämnd
och därigenom lätta skolstyrelsens arbete, vore sålunda i förslaget borttagen.
Visserligen borde den medgifna rätten för skolstyrelsen att kunna inom
sig utse en särskild delegation för barnavårdsärendenas närmaste behandling
medföra någon lättnad, men i samhällen, där skolstyrelsen utgjordes
af ett fåtal ledamöter, däraf fem måste ingå i delegationen, blefve lindringen
obetydlig.

Professor Holmström i Lund anför i ett inom domkapitlet afgifvet
särskilt yttrande: Enligt förslaget förefölle det, som skulle den nya skolstyrelsen
i stad, där folkskoleärendena handhades af stadsfullmäktige, ovillkorligen
antingen själ!’ fungera som barnavårdsnämnd eller inom sig utse
en åt minst fem ledamöter bestående nämnd att handlägga i barnavårdslagen
afsedda ärenden, dock med skyldighet att själf afgöra alla framställningar
till stad!ullmäktige. Den rättighet, som för så kort tid sedan
i och genom barnavårdslagen tillerkänts alla svenska kyrkoförsamlingar
och som äfven fortfarande skulle medgifvas andra församlingar än dem,
där de föreslagna nya bestämmelserna skulle vinna tillämpning, nämligen
att för ifrågavarande särskilt under senare tid så viktiga angelägenhet
utse en särskild barnavårdsnämnd, den skulle aliså enligt detta förslag

47

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition No 181.

åter beröfvas vissa städer eller större församlingar, där onekligen behofvet
af en dylik myndighet vore utan jämförelse vida större än i de mindre
församlingarna både i stad och på land. I hvarje fall vore det i förslaget
icke angifvet eller ens antydt, huru eller af hvem en särskild barnavårdsnämnd
skulle utses eller, ifall en sådan fortfarande såsom hittills
skulle kunna utses af kyrkostämma, huru dennas befogenhet och verksamhet
skulle förhålla sig till den af skolstyrelsen utöfvade.

På andra håll har man tydligen haft den uppfattningen, att förslaget
icke innebure ett upphäfvande af möjligheten att, där så önskades, utse
särskild barnavårdsnämnd. Men man har utgått från, att det nuvarande
sättet för utseende af dylik nämnd då icke längre vore lämpligt, utan att
det erfordrades nya bestämmelser rörande nämndens sammansättning och
val af dess ledamöter. Vidare har man erinrat, att bestämmelser saknades
om denna nämnds ställning till stadsfullmäktige. Det har äfven påyrkats,
att stadsfullmäktige måtte få rätt att utse ledamöterna i den särskilda
barnavårdsnämnden.

För det fall, att barnavårdsärendena komrne att handläggas af en
inom skolstyrelsen utsedd delegation, har från några håll yrkats, att den
prästerliga ledamoten af skolstyrelsen borde vara själfskrifven ledamot
af denna delegation.

Med anledning af de erinringar, som sålunda blifvit framställda
särskilda delar af de sakkunniges förslag, hvilket äfven ur andra syn- yttrande.
punkter synts mig gifva fog för anmärkningar, har jag låtit inom departementet
omarbeta förslagen, hvilket föranledt jämväl förslag till lag om
ändring af § 1 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd;
och tillåter jag mig att vid den redogörelse, jag nu går att gifva angående
de vidtagna ändringarna, taga frågorna i den ordningsföljd de hafva enligt
de nya förslagen.

De sakkunnige hafva hemställt, att, förutom folkundervisningen och § idithörande
anstalter, jämväl församlingsbibliotek samt uppfostran åt van-/0^™et“"^„.
artade och i sedligt afseende försummade barn skola utgöra en för hela det * vissa
staden gemensam angelägenhet, hvilken staden såsom kommun har att stadergenom
stadsfullmäktige vårda.

Såsom jag förut nämnt hafva betänkligheter uttalats mot att församlingarna
icke fortfarande skulle få innehafva vården om sina församlingsbibliotek.
Det synes mig ock, som om de sakkunniges förslag i denna
del icke vore ändamålsenligt, särskild! i betraktande af de omständigheter,

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

under hvilka den nuvarande folkbiblioteksinstitutionen, i hvilken församlingsbiblioteken
ingå, uppkommit.

Genom proposition till 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen
att medgifva, bland annat, att understöd af högst 75 kronor, för år
räknadt, finge under vissa villkor och af Kungl. Magt meddelade bestämmelser
utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell
församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af församlingsbibliotek.

Med anledning af denna proposition anförde Riksdagen i skrifvelse
den 3 ma] 1905:

»Riksdagen är fullständigt ense med Eders Kungl. Maj:t om lämpligheten
och behofvet af ekonomiskt understöd från statens sida till sådana
bibliotek, som afse att främja den allmänna folkbildningen, men har Riksdagen
haft en från Eders Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening särskildt
rörande frågan om, hvilka slag af bibliotek, som böra komma i åtnjutande
af statsbidrag, äfvensom beträffande frågan om, hvilken myndighet det
närmast bör tillkomma att handlägga ärenden rörande de statsunderstödda
folkbiblioteken.

Riksdagen vill till en början erinra, att det för närvarande inom
landet på skilda orter råder olikhet i fråga om handläggningen af ärenden
rörande de bibliotek, som enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle komma
att förläggas under kyrkostämmorna och hvaraf det stora flertalet utgöres
af sockenbiblioteken. Under det att man på vissa orter funnit det fördelaktigast
att å kyrkostämma afgöra dessa ärenden och låta skolrådet handhafva
vården af ifrågavarande biblioteksinrättningar, har man å andra håll
föredragit att afgöra dessa frågor på kommunalstämma och låta kommunalnämnden
sköta biblioteken.

Någon tvingande nödvändighet att för statsunderstöds beviljande inordna
nu omförmälda slag af bibliotek under eu och samma myndighet
synes emellertid ej föreligga och, om än Riksdagen icke underskattar värdet
af den likformighet, som med antagande af Eders Kungl. Maj:ts förslag i
denna del skulle på förevarande område vinnas, finner dock Riksdagen
lämpligheten af en dylik åtgärd kunna med skäl dragas i tvifvelsmål. Den
utveckling, biblioteksverksamheten genom understöd från statens sida kan
komma att erhålla, torde icke nu kunna öfverskådas, och då denna utveckling
i allt fall är beroende af den beredvillighet och det intresse för
saken, som kunna finnas å hvarje särskild ort, torde också de bestämmelser,
som erfordras för beviljande af statsbidrag, böra så affattas, att biblioteksverksamheten
må kunna i största möjliga mån fritt utveckla sig. Ett inordnande
af ifrågavarande biblioteksinstitution uti en på förhand bestämd,

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

för hela vårt land gemensam form synes emellertid kunna verka hämmande
på dess fria utveckling. Följden skulle måhända blifva, att biblioteksverksamheten
på många håll ej omfattades med det intresse, som eljest
skulle komma den till del. Att kommunalstämmorna skulle vara mindre lämpade
att afgöra hithörande frågor än kyrkostämmorna, synes Riksdagen ej
heller kunna med fog antagas. Riksdagen håller sålunda före, att det bör
öfverlämnas åt vederbörande samhällen själfva att bestämma, under hvilken
myndighet deras bibliotek skola lyda. Genom en sådan anordning skulle
enligt Riksdagens mening ifrågavarande biblioteksverksamhet bäst främjas.

Riksdagen har sålunda tänkt sig, att understöd af statsmedel skulle
utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell
församling i nämnda städer för upprättande och underhåll af församlingsbibliotek
äfvensom till lands- och stadskommun för upprättande och underhåll
af kommunbibliotek, och skulle enligt Riksdagens förmenande förstnämnda
slag af bibliotek kunna utgöras af eller i sig innefatta skolbibliotek,
såväl för lärare som lärjungar.

Med Riksdagens uppfattning att vissa bibliotek skulle komma att lyda
under kyrkostämma, torde det till undvikande af all tvekan vara nödvändigt,
att i kyrkostämmoförordningen bestämdt angifve-, att frågor rörande
dessa bibliotek höra till kyrkostämmans handläggning, liksom att kyrkostämman,
där den finner sådant lämpligt, må för förvaltning och vård af
församlingsbibliotek utse särskild styrelse. Hvad åter angår kommunbiblioteken
lära några lagbestämmelser ej erfordras för att angifva, att frågor
rörande dessa bibliotek skola handläggas af den borgerliga representationen,
utan torde kommunbiblioteken utan ändringar i gällande författningar
komma i samma ställning i förhållande till den borgerliga representationen
som församlingsbiblioteken enligt de ifrågasatta ändringarna i kyrkostämmoförordningarna
i förhållande till den kyrkliga.»

På grund häraf tillkännagaf Riksdagen, att den medgifvit, bland annat,
att understöd af statsmedel till ett belopp af högst 75 kronor för år räknadt
finge, enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna
lämpligt meddela, utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt
till territoriell församling i nämnda städer för upprättande och underhåll
af församlingsbibliotek samt till lauds- och stadskommun för upprättande
och underhåll af kommunbibliotek under villkor, utom annat, att, då statsbidrag
samtidigt utginge till såväl kommun som skoldistrikt, hvilka sammanfölle
med hvarandra eller af hvilka ettdera området utgjorde en del
af det andra, bidragens sammanlagda belopp ej finge öfverstiga 75 kronor.
I enlighet härmed blef ock nådiga kungörelsen den 16 juni 1905 angående
understöd åt folkbibliotek affattad.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Haft.

7

50

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 181.

Författningen har således bestämdt skilt på två slag af folkbibliotek
— oafsedt föreningsbiblioteken — nämligen kommunbibliotek inom
den borgerliga kommunen och församlingsbibliotek inom den kyrkliga, och
anledningen till denna uppdelning återfinnes i Riksdagens skrifvelse. Att
för vissa städers vidkommande upphäfva de så nyligen gjorda bestämmelserna
rörande särskilda församlingsbibliotek, därtill synes mig all anledning saknas,
och de sakkunnige hafva nog icke heller tänkt sig denna konsekvens
af sitt förslag. Vill församling i stad fortfarande innehafva ett eget folkbibliotek
och därför bekomma statsbidrag i den ordning, kungörelsen den
16 juni 1905 bestämmer, bör det stå församlingen öppet. Jag har därför
ansett, att frågan om församlingsbibliotekens öfverflyttande på stadsfullmäktige
bör förfalla. Denna detalj är ju för öfrigt utan betydelse för hufvudfrågans
lösning.

Jag kommer härefter till frågan, huru ärenden rörande vanartade
och i set Iligt afseende försummade barn böra handläggas i städer, där stadsfullmäktige
öfvertagit vården af folkskoleväsendet, och nödgas jag härvid
vidröra åtskilliga punkter, som afse förslaget till lag om ändring af
vissa paragrafer i förordningen om uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn.

Sistnämnda lag sätter barnavårdsfrågor i ett intimt samband med.
skolfrågor. Enligt 2 § i lagen skall i hvarje skoldistrikt finnas en barnavårdsnämnd,
och skall donna nämnd i de distrikt, där ej särskild barnavårdsnämnd
tillsättes, utgöras af skolrådet eller den myndighet, som
eljest utgör skolstyrelse. Vederbörande skoldistrikt äger, enligt 27 §,
tillsätta särskild barnavårdsnämnd. 1 denna nämnd är kyrkoherden
eller den hans ämbete förestår ordförande, och kyrkostämman skall
till ledamöter i nämnden utse minst fyra för nit om ungdomens uppfostran
kända män eller kvinnor. I afseende å valbarhet till ledamot i
nämnden gäller i motsvarande tillämpning hvad för skolråd finnes stadgadt.
För hvarje år åligger det särskild barnavårdsnämnd att uppgöra
ett utgifts- och ett inkomstförslag. Om dessa förslags uppställning och
framläggande för kyrkostämma, om debitering och uppbörd af de med
anledning af desamma utaf kyrkostämman beviljade medel samt om
nämndens räkenskaper, dessas granskning och ledamots ansvarighet gäller
hvad i dessa afseenden för skolråd finnes stadgadt. I de fall, da i
vederbörlig ordning tillsatt särskild skolstyrelse utgör barnavårdsnämnd,
skola, enligt 28 §, i afseende å afgifvande af utgifts- och inkomstförslag
för utöfvande af skolstyrelsens verksamhet i nämnda egenskap, beviljande
af medel härtill, dessa medels handhafvande, granskning af skolstyrelsens
förvaltning och räkenskaper, äfvensom ansvarsfrihet för skolstyrelsen i

51

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 181.

samma egenskap i motsvarande tillämpning gälla de särskilda föreskrifter,
som meddelats rörande sådan skolstyrelses handhafvande af folkskoleväsendet.

Det kan icke förnekas, att de sakkunniges förslag i hvad det rör
frågor om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn är något otydligt affattadt. Uttrycket i det föreslagna mom. 2 af
§ 2 i lagen den 13 juni 1902 »skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd»
torde kunna, såsom ock skett, tolkas på två sätt, antingen så, att skolstyrelsen
alltid utgör barnavårdsnämnd, eller sålunda: »skolstyrelse, för det
fall att den är barnavårdsnämnd». Den senare tolkningen torde vara den
riktiga, då de sakkunnige icke lära hafva afsett att upphäfva den i 27 §
barnavårdslagen kyrkostämma tillförsäkrade rätt att tillsätta särskild barnavårdsnämnd.
Mot fortvaron af ett dylikt stadgande jämväl sedan stadsfullmäktige
öfvertagit folkskoleväsendet och i regel äfven barnavården
synas allvarliga betänkligheter resa sig. Det skulle nämligen kunna inträffa,
att sedan stadsfullmäktige i en viss stad öfvertagit barnavården
och de därmed förenade kostnaderna, en måhända tillfällig majoritet å en
kyrkostämma genomdrefve tillsättande af särskild barnavårdsnämnd, hvarigenom
med ett slag barnavården och dess ekonomi skulle flyttas tillbaka
till kyrkostämman, liksom sistnämnda myndighet, om den innehar barnavården,
genom uraktlåtenhet att utse barnavård snämnd kan flytta ärendet
tillbaka på stadsfullmäktige. Tvära omkastningar och osäkerhet i den ekonomiska
förvaltningen kunna således blifva en följd af berörda stadgandes
kvarstående, hvilket förhållande naturligtvis icke skulle förfela att utöfva
en menlig inverkan på den egentliga barnavården. Jag kan därför icke
under för handen varande omständigheter förorda de sakkunniges förslag
i denna del, utan anser mig böra föreslå, att skolstyrelsen i stad, hvarom
här är fråga, skall utgöra barnavårdsnämnd.

Någon anledning till det antagandet, att dessa angelägenheter genom
en dylik anordning skulle komma att handhafvas sämre ån om möjlighet
förefunnes att tillsätta särskild barnavårdsnämnd, synes mig icke föreligga.
Barnavårdsärendena handläggas ju för närvarande i de allra
flesta fall af skolråd eller skolstyrelse, och någon anmärkning mot
deras handläggning af dessa ärenden har icke försports. Den omständigheten,
att ledamöterna i barnavårdsnämnden för framtiden skulle
komma att delvis utses af annan valkorporation än tillförene, torde ej
väsentligt inverka på nämndens karaktär. För öfrigt lär erfarenheten
hafva visat, att uppslaget till barnavårdsnämnds ingripande i regel kommer
från folkskolorna, hvarför det äfven ur denna synpunkt synes lämpligt, att
den myndighet, som har att besörja barnavården, står i ett nära förhållande
till folkskoleväsendet.

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Gifvet är, att för ett rätt bedömande af barnavårdsärendena fordras
en ingående kännedom om dithörande förhållanden, hvadan barnavårdsnämndens
ledamöter böra äga tid och tillfälle att ägna grundlig uppmärksamhet
åt desamma. Det torde därför, såsom ock de sakkunnige
framhållit, vara slöseri med arbetskraft att låta dessa ärenden handläggas
af skolstyrelsen i sin helhet. De sakkunnige hafva föreslagit,
att skolstyrelsen skall äga inom sig utse minst fem ledamöter att handlägga
barnavårdsärenden, och ett sådant stadgande synes mig ändamålsenligt.
Jag skulle dock vilja därtill göra ett tillägg. Enligt nu gällande
bestämmelser är kyrkoherden själfskrifven ordförande i särskild barnavårdsnämnd.
Han torde ock på grund af sin ställning såväl tiga särskild kännedom
om de ärenden, en sådan nämnd har att handlägga, som äfven vara
skickad att utöfva den personliga inverkan, som i särskilda fall kan befinnas
önskvärd. Det bör vid sådana förhållanden anses lämpligt, att den själfskrifna
eller af domkapitlet eller i Stockholm af konsistorium utsedda ledamoten af
skolstyrelsen, hvilken senare väl i regel är prästman, äfven är ledamot af den afdelning
inom skolstyrelsen, som handlägger barnavårdsärenden, hvilket också
iakttagits i det omarbetade förslaget till ändring af § 2 i barnavårdslagen.

Såsom jag förut anfört, har tveksamhet rådt därom, hvilken eller
hvilka myndigheter skulle inbegripas under begreppet »vederbörande», som
skulle äga göra framställning om öfverflyttning af folkskoleundervisningen
och barnavården på staden såsom kommun. Enligt den af de sakkunnige
afgifna motiveringen till lagförslaget hafva de med »vederbörande» afsett
stadsfullmäktige eller kyrkostämma. Det synes mig ock, att en framställning
från endera af dessa myndigheter bör vara tillräcklig för att få
frågan upptagen till pröfning. Naturligtvis blir i hvarje fall den andra
myndigheten hörd i ärendet. Jag har därför föreslagit, att ordet »vederbörande»
utbytes mot »stadsfullmäktige eller kyrkostämma».

De sakkunniges förslag, att kostnaderna för de ändamål, som i lagförslaget
afses, skola beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder
är stadgadt, är ju principiellt riktigt. Detta hindrar emellertid icke, att
den enligt 58 § i gällande folkskolestadga skoldistrikt tillkommande rätt
att för skolväsendet upptaga en särskild afgift, utgående efter annan grund
än kommunalutskylder, fortfarande kan bibehållas äfven i de städer, där
nu ifrågavarande lag skulle komma till tillämpning. Man må hysa hvilken
åsdtt som helst angående lämpligheten af de personella skatterna, så
torde i hvarje fall saknas skäl att i detta sammanhang, där fråga är allenast
om en jämtörelsevis ringa del af rikets alla skoldistrikt, föreslå någon
ändring i skoldistrikts nu befintliga rätt uti berörda hänseende. Denna
rätt lärer således böra i den ifrågavarande lagen tillvaratagas, hvarom
alltså ett tillägg gjorts till § 1 i lagen.

53

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Beträffande den i § 3 af de sakkunniges förslag omförmälda, särskilda §
stadga, till hvilken jag torde få tillfälle att återkomma, därest ifrågavarande
lagförslag varda af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen godkända,
torde det tillåtas mig att redan nu anmärka, att det synes mig tvifvelaktigt,
om Eders Kungl. Maj:t bör, såsom de sakkunnige föreslagit, utfärda
en fullständig sådan stadga i ämnet. Att den nuvarande folkskolestadgan
behöfver i mångt och mycket öfverses och bättras, därom torde
m eningarna icke vara delade. Arbetet härmed lär dock icke på rätt lång
tid kunna påbörjas, enär många andra frågor förut måste afgöras, såsom om
förändringar i seminarieundervisningen, om ny normalplan m. m. Att
under dessa förhållanden utfärda en för vissa skoldistrikt gällande skolstadga,
innehållande äfven de delvis föråldrade bestämmelser, som finnas
i den allmänna folkskolestadgan, synes mig föga tilltalande. Bättre borde
dä vara att i sinom tid, under uttryckligt betonande af lagstiftningens
tillfälliga karaktär, utfärda ett tillägg till den allmänna folkskolestadgan,
innehållande de särskilda bestämmelser, som nödvändiggöras genom tillkomsten
af lagen angående folkundervisningen i vissa städer. För möjliggörande
af en sådan anordning hafva ordalagen i de sakkunniges förslag
något ändrats.

Den särskilda skolstyrelse, som i de städer, där den nya lagen vinner §
tillämpning, skall hafva närmaste vården af folkskoleväsendet, anser jag,
i likhet med hvad från ett håll blifvit erinradt, böra till undvikande af
förväxling med andra skolstyrelser af allmän och enskild art benämnas
folkskolestyrelse.

Uti § 11 mom. 3 af sitt förslag hafva de sakkunnige intagit en bestämmelse
därom, att beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet
skola, utom föreskrifterna i förevarande lag, lända till efterrättelse, bland
annat, hvad som i kyrkostämmoförordningen tinnes föreskrifvet om skolråd.

I det jag redan här till granskning upptager denna bestämmelse, vill jagerinra
därom, att, såsom mig synes med fullt fog, anmärkningar gjorts om
att densamma är otydlig och att det i föreliggande lagförslag bör direkt
utsättas, hvad som i fråga om skolstyrelse skall gälla af kyrkostämmoförordningens
föreskrifter angående skolråd. I anslutning härtill har i
§ 3 af det nu för Eders Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget med ledning
af stadgandena i §§ 22 och 36 af kyrkostämmoförordningen samt med
upptagande i sak af innehållet i § 11 mom. 2 i de sakkunniges förslag,
angifvits de åligganden i afseende å folkskoleväsendet, som förnämligast
skulle tillhöra folkskolestyrelse. I paragrafen har vidare för fullständighetens
skull införts en hänvisning till hvad barnavård slagen innehåller

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

angående de förpliktelser, som enligt densamma skulle i afseende å barnavården
hvila på folkskolestyrelse.

Att hvad i denna § och för öfrigt i lagförslaget stadgas om lärare
gäller äfven lärarinna torde vara själfklart.

I fråga om bestämmelserna i § 5 af de sakkunniges förslag torde
särskildt böra påpekas inledningsorden »Där ej för särskild stad Konungen
annorlunda förordnat». Såsom förut anmärkts, finnas redan nu flera
städer, där skolstyrelsen är på särskildt sätt organiserad, och det torde
icke böra förmenas dessa städer att, om de så önska, med bibehållande af
den gamla organisationen af skolstyrelsen, i öfrigt inrätta sitt folkskoleväsende
enligt den nya lagen. Det af de sakkunnige använda uttrycket
synes dock vara mindre lyckligt funnet, enär däraf skulle kunna framgå,
att äfven med afseende å förhållanden, hvilka inträdt efter det nu ifrågavarande
lag trädt i kraft, skulle kunna förordnas annorlunda beträffande
skolstyrelsens sammansättning än lagen såsom regel bestämmer. Detta är
naturligtvis ej meningen, och har därför paragrafens ordalydelse blifvit
med hänsyn härtill ändrad. Af hvad nu är sagdt framgår, att bibehållandet
i vissa städer af äldre anordningar i fråga om skolstyrelsen kan komma
att tillsvidare undanskjuta tillämpligheten af stadgandet i § 6 angående
val af ordförande och vice ordförande.

Den förnämsta anledningen till den omgestaltning af folkskoleväsendet,
föreliggande lagförslag innebär, är ju, såsom förut framhållits, att
kyrkostämman växt ut till ett sådant omfång, att den icke längre — åtminstone
ej i större samhällen — lämpar sig såsom beslutande myndighet
i dylika frågor. Vid sådant förhållande synes det vara föga lämpligt
att, utan tvingande skäl, föreskrifva, såsom de sakkunnige velat göra, att
den del af skolstyrelsens ledamöter, som utses å kyrkostämma, skall, där
kyrkoförsamlingarna i en stad äro flera, utses å gemensam kyrkostämma
med dessa. Till undvikande af en så otymplig valkorporation har jag
därför föreslagit, att dessa ledamöter skola utses af de särskilda församlingarna
efter den fördelning dem emellan, som domkapitlet för hvarje
fall bestämmer.

I öfrigt hafva bestämmelserna i denna §, motsvarande § 5 i de sakkunniges
förslag och hämtade hufvudsakligen från kyrkostämmoförordningen,
något förenklats. Det förefaller, bland annat, olämpligt att nu
återupptaga nämnda förordnings föreskrifter angående väljande af visst
antal suppleanter, utan torde det kunna öfverlämnas åt vederbörande valkorporation
att bestämma detta antal, liksom det torde saknas fog för att
utse suppleanter för annan tidsperiod än de ordinarie ledamöterna.

Hvad beträffar de gjorda anmärkningarna mot de sakkunniges förslag
i fråga om valbarhet till ledamot af skolstyrelsen, så torde det icke kunna

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

förnekas, att det naturliga vore, att åtminstone samma omständigheter,
som grunda obehörighet att vara stadsfullmäktig, ägde motsvarande inverkan
i afseende å ledamotskap af folkskolestyrelse. De sakkunniges förslag
i denna del är emellertid affattadt i öfverensstämmelse med den lydelse,
gällande lag i ämnet för Stockholm på Riksdagens initiativ erhållit.

Det synes mig dock uppenbart olämpligt, att exempelvis en person, som
blifvit satt under förmyndare eller afrrädt sin egendom till konkurs, skulle
det oaktadt såsom ledamot af folkskolestyrelse kunna deltaga i förvaltningen
af de ofta nog betydande belopp, som skulle komma att gå genom
skolstyrelsens händer. Ett dylikt förhållande, som säkerligen i hufvudstaden
med dess vakna allmänanda icke gärna är tänkbart, skulle dock i
ett mindre utveckladt samhälle kunna inträffa. Jag har därför trott mig
i det nu framlagda förslaget böra föreslå vissa inskränkningar i fråga om
behörighet att vara ledamot i skolstyrelse. Ifrågasättas kunde ju, om icke
härvid borde upptagas alla de inskränkande bestämmelser, som i kyrkostämmoförordningen
meddelats i afseende å valbarhet till skolrådsledamot,
men da af skäl, som jag förut anfört, inskränkningen i fråga om den,
som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut,
bör bortfalla, samt stadgandet i kyrkostämmoförordningen om obehörighet
för den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och aflönade
betjänte, numera med stigande allmänbildning och intresse särskildt i
undervisningsfrågor icke torde böra bibehållas, har jag stannat vid att i
det framlagda förslaget upptaga allenast de obehörighetsgrunder, som finnas
stadgade beträffande ledamotskap i stadsfullmäktige.

Anmärkningen mot den föreslagna bestämmelsen, att ordförande och s °-vice ordförande skola utses för hvarje kalenderår, synes mig icke synnerligen
vägande. ^Visar en person sig duglig som ordförande, blir han med
all sannolikhet ar efter år omvald, och den önskade kontinuiteten kommer
då att utaf sig själf inträda.

I mom. 2 af den föreslagna paragrafen har af skäl, som förut anförts,
intagits ett stadgande därom, att ledamot, som är främmande trosbekännare
eller som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan, icke må deltaga
i öfverläggning och beslut rörande kristendomsundervisningen.

Hvad angår förslaget om rätt för skolstyrelsen att i en del uppräknade
fall öfverlämna sin beslutanderätt åt delegerade eller nämnder, synes
denna bestämmelse, såsom ock från flera håll anmärkts, vara af beskaffenhet
_ att väcka vissa betänkligheter. Det kan ju utan tvifvel befaras, att,
åtminstone i de större samhällena med en af ett jämförelsevis stort antal
ledamöter sammansatt folkskolestyrelse, denna med en dylik anordning
kommer att sönderfalla uti flera hvar för sig verkande afdelningar

O c5

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

utan att sambandet dem emellan uppehälles annorledes än till formen,
och att i följd häraf ärendenas behandling kommer att sakna den
mångsidighet, som man kunde hafva rätt att fordra. A andra sidan torde
det, särskilt inom större folkskolestyrelser, vara mindre lämpligt att för
smärre frågor af ringa vikt och hvilkas afgörande på visst sätt är på förhand
gifvet, sammankalla hela styrelsen.

En bestämmelse liknande den här ifrågasatta har ock blifvit föreslagen
beträffande öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor. Härom
kommer jag att närmare yttra mig i annat sammanhang och vill här endast
erinra om följande omständigheter. Uti den af Kungl. Maj:t den 15 maj
1903 utfärdade instruktionen för nämnda myndighet saknas direkt medgifvande
för öfverstyrelsen att dela upp sig på afdelningar, men faktiskt
utsåg öfverstyrelsen redan i januari 1904 dels särskilda delegerade att
handlägga ärenden om barnavård dels ock tre utskott: pedagogiska utskottet,
ekonomiutskottet och skolhusutskottet. Med förmälan att lagligheten
af en sådan anordning kunde ifrågasättas, då öfverstyrelsen i folkskoleärenden
ej vore beslutför med mindre än att mer än hälften af
öfverstyrelsens hela antal ledamöter vore tillstädes, och intet af utskottens
medlemmar uppginge till så stort antal, har öfverstyrelsen gjort underdånig
framställning om ändring i instruktionen i syfte, att däri matte
intagas bestämmelser af ungefär samma innehåll som de af de sakkunnige
här ifrågasatta.

Det har således visat sig ett bestämdt behof af dylika bestämmelser,
och jag anser mig därför icke böra motsätta mig det förslag, som de sakkunnige
härutinnan framlagt. Detsamma har dock blifvit något inskränkt
till sin omfattning äfvensom förtydligadt i afseende å bestämmelsen om
åtgärder mot »vanartade skolbarn». Af jämförelse med motsvarande bestämmelse
i det af öfverstyrelsen framlagda förslaget till ändring, af dess
instruktion framgår nämligen, att med detta uttryck afsetts endast åtgärder,
som enligt folkskolestadgan kunna vidtagas. Till undvikande af att folkskolestyrelsen
i sin helhet skulle komma att förlora ledningen i afseende
å de underlydande nämndernas åtgöranden, har jag uti sista stycket ,af
paragrafen föreslagit, att de af nämnderna företagna åtgärder skola för
styrelsen anmälas, hvarjämte jag genom att i närmast föregående stycke
af paragrafen omförmäla, att äfven folkskolestyrelsen tillkommande barnavårdsärenden
kunna handläggas af särskild nämnd, velat utmärka, att
äfven af sådan nämnd vidtagna åtgärder skola för styrelsen anmälas.

Innehållet i §§ 7—10, motsvarande §§ 7—10 i de sakkunniges förslag,
återfinnes i hufvudsak uti kyrkostämmoiför ordningen.. De i nämnda förslag
vidtagna ändringarna äro mestadels af redaktionell art. Invänd -

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

ningen, att ordföranden icke kan i större städer personligen utföra
det arbete, Som enligt § 9 i de sakkunniges förslag påförts honom, är
visserligen i sig befogad, men denna invändning träffar äfven nuvarande
bestämmelser i § 31 kyrkostämmoförordningen. I den mån ordförandens
arbetsbörda blir för stor, torde stadsfullmäktige icke underlåta att bevilja
medel till erforderliga biträden, och den af mig förslagna lydelsen af hithörande
bestämmelser för också tanken närmare på en sådan lösning af
frågan.

Såsom jag förut nämnt hafva anmärkningar framställts mot de sakkunniges
förslag i § 11 mom. 1, att skolstyrelsen skall intaga till stadsfullmäktige
enahanda ställning, som åt de af fullmäktige utsedda förvaltande
verk och styrelser, hvar inom sitt område, finnes anvisad. Det
har erinrats, att dessa verk och styrelser kunde intaga en olika ställning
gent emot stadsfullmäktige, och att den föreslagna bestämmelsen äfven i
öfrigt vore otydlig.

Genom det stadgande, hvarom jag under § 3 i lagförslaget hemställt,
har emellertid den ställning, folkskolestyrelsen skulle komma att intaga
gent emot stadsfullmäktige, blifvit närmare angifven. Härutöfver torde
allenast erfordras bestämmelser angående redovisning och revision af de
medel, som af folkskolestyrelsen omhänderhafts, och har jag härutinnan trott
mig lämpligen kunna föreslå enahanda anordning, som i § 71 mom. 2 i
förordningen om kommunalstyrelse i stad fastslagits beträffande redovisning
och revision af särskilda utaf staden tillsatta styrelsers förvaltning.

De sakkunnige hafva utelämnat alla bestämmelser om sättet för anförande
af besvär mot skolstyrelsens beslut, liksom dylika bestämmelser ej
heller finnas i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm eller i instruktionen
för öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor, detta tydligen
beroende därpå, att äfven kyrkostämmoförordningen saknar bestämmelser
om besvär mot kyrkoråds och skolråds beslut. Jag erinrar emellertid
om att, i anledning af framställning från Riksdagen, dylika bestämmelser
numera blifvit utarbetade och enligt Eders Kungl. Maj:ts förut
denna dag fattade beslut skola föreläggas Riksdagen till antagande. Folkskolestyrelsen
torde i hufvudsak i förevarande hänseende intaga samma
ställning som skolråd. I föreliggande lagförslag bör därför göras en hänvisning
till hvad om besvär öfver skolråds beslut är stadgadt, dock med
viss inskränkning. Hvad som blifvit föreslaget rörande beräknande af besvärstid
vid klagan öfver skolråds beslut kan nämligen icke gerna tillämpas på
besvär öfver folkskolestyrelses beslut. Jag har i stället hemställt, att, i öfverensstämmelse
med bestämmelse i folkskolestadgan för Stockholm rörande
klagan mot öfverstyrelsens beslut, tiden för besvärs anförande mot folk Bih.

till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Höft.. 8

$ 11

$ 12:.

58

i is.

§ 14.

Öfvergångsbestämmel -

Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 181.

Tv i i?S3Sä3

skolestyrelses beslut skall räknas från den dag underrättelse om beslutets
meddelande anslagits hos styrelsen eller beslutet delgifvits den klagande,
den dagen likväl oräknad.

Jag har funnit lämpligt att först efter bestämmelserna om den nya
styrelsen för skolväsendet upptaga de af dettas öfverflyttande på den borgerliga
kommunen föranledda stadganden, som de sakkunnige i sitt förslag
upptagit i § 2. Dessa bestämmelser äro i hufvudsak hämtade från
Stockholmslagen.

Hvad mom. 1 angår har, som det synes, med fog anmärkts mot de
sakkunniges förslag härutinnan, att en annan uppgörelse rörande församlingarnas
här ifrågavarande egendom och medel än den lagförslaget uppställer
såsom regel i särskilda fall kunde befinnas lämplig, hvarför stadgandet
icke borde göras ovillkorligt. Med anledning häraf har införts en
bestämmelse, som innefattar rätt för Eders Kungl. Maj:t att på vederbörandes
framställning ordna dessa förhållanden efter omständigheterna.

Vidare har i fråga om mom. 2 erinrats, dels att äfven andra beslut
än de, som röra aflönings- och pensionsförhållanden, kunna vara lika berättigade
till det här afsedda skyddet, dels ock att hela bestämmelsen är
öfverflödig. Båda anmärkningarna torde hafva sin‘ riktighet. Bestämmelsen
i fråga finnes emellertid i stockholmslagen. Borttagande af densamma
ur föreliggande lagförslag skulle kunna föranleda misstydningar, hvarför
stadgandet, som ju icke kan vålla någon skada, ansetts böra bibehållas.

I afseende å såväl mom. 2 som mom. 3 hafva behöfliga redaktionsförändringar
vidtagits.

Beträffande inom. 3 vill jag slutligen erinra om den mot de sakkunniges
förslag härutinnan gjorda anmärkningen, att död mans vilja
skulle kunna lägga hinder i vägen för att skolstyrelse trädde i stället för
skolråd i fråga om dispositioner och testamentsanslag. Denna anmärkning
synes mig hvila på en missuppfattning af den föreslagna bestämmelsens
innebörd. Den nya skolstyrelsen, som öfvertager det gamla skolrådets
åligganden, är, sakligt sedt, ingen njf institution utan samma myndighet
som skolrådet om än under en ny benämning. Och något hinder torde därför
icke finnas för att skolstyrelsen utan vidare öfvertager de dispositioner och
testamentsanslag, som ställts under skolrådets vård. Då bestämmelsen i
fråga emellertid är öfverflödig, har jag låtit densamma utgå ur det omarbetade
förslaget.

§ 14, motsvarande i de sakkunniges förslag § 12, har lämnats orubbad.

Jämväl öfver gångsbestämmelser na hafva något jämkats och förtydligats,
hvarjämte dit öfverflyttats den af de sakkunnige inne i lagtexten

8ernå.

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

under § 5 i deras förslag införda bestämmelsen om särskildt tillvägagångssätt
vid val första gången af ledamöter i folkskolestyrelsen.

Jag vill härefter med några ord beröra den framkomna, men i lagförslaget
icke upptagna frågan om de kyrkliga myndigheternas ställning
till den borgerliga myndigheten, stadsfullmäktige och folkskolestyrelsen, i
frågor rörande folkskoleväsendet. Det har anmärkts, att visserligen ingen
ändring föreslagits i den biskop och domkapitel enligt folkskolestadgan
åliggande skyldighet att hafva uppsikt öfver folkskoleundervisningen, men
att medel saknades för dessa myndigheter att göra sin vilja gällande. Jag
kan icke inse, att denna anmärkning är befogad. Den saknar till en början
verklig praktisk betydelse, då ju den föreslagna lagen endast lärer komma
att tillämpas i större stadssamhällen, där, efter hvad erfarenheten visat, ett
ingripande ofvanifrån sällan eller aldrig är af behofvet påkalladt. Därtill
kommer, att liksom biskop och domkapitel förut kunnat till skolråden i
städerna inkomma med lämpliga erinringar och förelägganden i afseende
å skolväsendet, så torde samma makt tillkomma biskop och domkapitel
gent emot de blifvande folkskolestyrelserna. Några särskilda bestämmelser
till tryggande af de kyrkliga myndigheternas rätt i detta afseende anser
jag därför icke vara erforderliga.

1 samband härmed vill jag uttala min anslutning till de sakkunniges
mening rörande det mindre lämpliga att i detta sammanhang införa en
bestämmelse om rätt för skolstyrelsens ordförande och vederbörande folkskoleinspektör
att deltaga i stadsfullmäktiges förhandlingar rörande skolfrågor.

Enligt det genom min försorg omarbetade förslaget till lag angående Kyrkostämmofolkskoleväsenaet
i vissa städer finnas däri intagna eller särskildt åberopade'' °r m”sen
de bestämmelser i kyrkostämmoförordningen, som skulle äga någon betydelse
för ifrågavarande städers folk skolväsen. Någon särskild hänvisning
till denna förordning erfordras därför ej i nämnda lag. Däremot torde i
kyrkostämmoförordningen böra omnämnas, att särskilda bestämmelser äro
gifna rörande vården af folkskolans angelägenheter i vissa städer, och föreslår
jag därför ändring i sådant syfte uti § 1 i samma förordning.

I sammanhang härmed torde böra erinras om vissa bestämmelser
i nämnda förordning, hvilka afse vården om de enligt det föreliggande
förslaget hos den kyrkliga kommunen kvarblifvande församlingsbiblioteken.

Enligt § 22 tillhör det skolrådet att, därest särskild styrelse för församlingsbibliotek
ej finnes utsedd, handhafva förvaltningen och vården af sådant
bibliotek, och enligt § 21 må, där kyrkostämma finner sådant lämpligt, för
förvaltning och vård af församlingsbibliotek utses särskild styrelse. I de

Barnavårds lagen.

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 181.

städer, som blifva underkastade bestämmelserna i den nu föreslagna lagen,
kommer skolrådets betydelse att upphöra. Det torde vid sådant förhållande
utan ändring i kyrkostämmoförordningen falla af sig själft, att, därest i
sådan stad finnes församlingsbibliotek, för dess förvaltning och vård utses
en särskild styrelse.

Vid behandlingen af 1 § i förslaget till lag angående folkskoleväsendet
i vissa städer har jag redan omnämnt den ändring, som af detta förslag
påkallas i § 2 i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn.

Äfven i ett annat på Eders Kungl. Maj:ts pröfning beroende ärende
föreslås ändring i sistnämnda lagrum. Jag har redan förut omnämnt
en framställning från öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor
angående ändring af vissa bestämmelser i lagen angående folkskoleväsendet
i Stockholm, Till denna framställning återkommer jag i annat sammanhang.
Men denna framställning omfattar äfven fråga om ändring af 2 §
barnavårdslagen och i denna del torde framställningen böra här tagas
under ompröfning

I underdånig skrifvelse den 22 december 1906 anför öfverstyrelsen i
sistnämnda hänseende följande:

»Om öfverstyrelsens befattning med barnavård särenden innehåller
Kungl. Maj:ts instruktion för öfverstyrelsen den 15 maj 1903, förutom
hänvisning i 1 § 2:dra stycket till barnavårdslagen, allenast den i 3 §
intagna bestämmelsen, att i ärenden, som öfverstyrelsen handlägger i
egenskap af barnavårdsnämnd och hvilka icke angå framställningar till
stadsfullmäktige eller byggnadsfrågor, beslut må fattas, om minst 5 ledamöter
äro närvarande, så ock om minst 3 ledamöter äro tillstädes och
om beslutet ense.

Kungl. Maj:t har således ansett, att de barnavårdsärenden, som icke
angå framställningar till stadsfullmäktige eller byggnadsfrågor, äro af den
beskaffenhet, att de kunna afgöras af 5 personer, men öfverstyrelsen har
likväl på grund af bestämmelsen, att distriktets skolstyrelse är barnavårdsnämnd,
funnit sig ej kunna förvägra alla sina ledamöter att deltaga
i barnavårdsnämndens förhandlingar, hvadan de ock kallats till nämndens
sammanträden. Att detta förhållande ej bör fortfara, är uppenbart, och
får öfverstyrelsen för att ytterligare belysa detta anföra följande.

Barnavårdsnämnden har att bedöma, huruvida hos nämnden anmälda
barn äro i sedligt afseende så försummade, att särskilda åtgärder må anses
erforderliga för att förekomma deras vanartande, eller äro så vanartade,
att hemmets och skolans uppfostringsmedel befinnas otillräckliga för deras

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

tillrättaförande. Barnavårdsnämnden äger mot föräldrars vilja skilja barn
från hemmet samt för vård och uppfostran öfverlämna dem till enskildt
hem eller till barnhem eller, om barnet är vanartadt, till skyddshem.
Barnavårdsnämndens beslut går omedelbart i verkställighet. Då barnavårdsnämnden
har att afgöra så ömtåliga fall, bör ingen annan äga deltaga
i nämndens beslut än de ledamöter af skolstyrelsen, som genom att i
regel tillstädesvara vid nämndens sammanträde skaffat sig nödig erfarenhet
att bedöma dessa frågor. Därigenom kommer ock att hos barnavårdsnämnden
utvecklas en viss rättspraxis, hvilken, där den i något fall skulle
strida mot rätt uppfattning af gällande bestämmelser, rättas genom iakttagande
af högre myndigheters beslut i de fall, som kommit under dessas
pröfning. Iakttagande af denna praxis är absolut nödvändigt hos en institution
med så stor diskretionär makt som barnavårdsnämnden. Då denna
har att fatta beslut i frågor, som beröra annans rätt, och det är en
allmän regel, att ingen dömande myndighet må utgöras af för många
ledamöter, bör ock ej barnavårdsnämndens antal vara för stort. Det bör
lämpligen sättas till 6 ledamöter jämte öfverstyrelsens ordförande eller
vice ordförande, af hvilka sistnämnda endera bör vara tillstädes vid
nämndens sammanträden och där föra ordet. Skulle dessa bägge hafva
förfall, föres ordet af den i nämnden invalda person, som af nämnden
därtill utses. Öfverstyrelsen har nämligen ansett, att det intimaste samband
bör vara mellan öfverstyrelsen såsom folkskolestyrelse och öfverstyrelsen
såsom barnavårdsnämnd och att detta samband bäst främjas genom att
en af de bägge personer, som föra ordet i skolstyrelsen, har samma befattning
i barnavårdsnämnden. En ändring i berörda syfte i det nu
bestående förhållandet är alltså önskvärd, och får öfverstyrelsen i underdånighet
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, så att af
Konung och Riksdag antages en lag, innefattande ungefär följande bestämmelser: I

Stockholm äger, därest särskild barnavårdsnämnd ej linnes, skolstyrelsen
utse inom sig minst 5 ledamöter att jämte skolstyrelsens ordförande
eller vice ordförande handlägga ärenden, som omförmälas i denna
lag, dock att framställningar till stadsfullmäktige och byggnadsfrågor
skola afgöras af skolstyrelsen.»

Öfver denna framställning har, på grund af nådig remiss, öfverståthållarämbetet
hört vederbörande skolråd samt infordrat underdåniga
utlåtanden från Stockholms stads konsistorium och Stockholms stadsfullmäktige,
hvarefter ämbetet afgifvit eget underdånigt yttrande i ärendet.

Skolråden, i den mån de yttrat sig öfver framställningen i denna del,
och Stockholms stads konsistorium hafva hemställt om bifall till den -

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

samma. Stadsfullmäktige hafva erinrat, att det icke syntes erforderligt
eller lämpligt att stadga, vare sig att skolstyrelsens ordförande eller vice
ordförande ovillkorligen skola vara ledamöter i barnavårdsnämnden, eller
att byggnadsfrågor, som icke medförde framställning till stadsfullmäktige,
skola afgöras af skolstyrelsen. Ifrågavarande bestämmelser borde därför,
enligt stadsfullmäktiges mening, affattas ungefär sålunda:

»I Stockholm äger, därest särskild barnavårdsnämnd ej finnes, skolstyrelsen
utse inom sig minst fem ledamöter att handlägga ärenden, som
omförmälas i denna lag, dock att framställningar till stadsfullmäktige
skola afgöras af skolstyrelsen».

Ofverståthållarämbetet har instämt med stadsfullmäktige under förklarande,
att den föreslagna lagbestämmelsen syntes lämpligen böra intagas
i ett mom. 2 till 2 § eller i ett mom. i 27 § af barnavårdslagen.

Mot ifrågavarande framställning finnes naturligen i hufvudsak intet
att från min sida erinra, då densamma ju därutinnan ötverensstämmer med
de sakkunniges af mig i den delen förordade förslag rörande ordnande af
barnavårdsärendens handläggning inom folkskolestyrelse i andra städer, där
folkskoleväsendet handhafves af stadsfullmäktige. Dock anser jag, på de
af mig i sådant hänseende beträffande dessa städer anförda skäl, att
jämväl den af Stockholms stads konsistorium utsedda ledamoten af öfverstyrelsen
bör vara själfskrifven ledamot af den särskilda nämnd inom
styrelsen, som kan få uppdrag att handlägga barnavårdsärenden. öfverstyrelsen
skall således äga utse minst fyra ledamöter i nämnden. Beträffande
frågorna om öfver styrelsens ordförandes eller vice ordförandes
själfskrifvenhet såsom ledamot i denna nämnd samt om byggnadsfrågors
behandling är jag ense med Stockholms stadsfullmäktige.

I detta sammanhang och på de skäl, jag ofvan vid redogörelsen för
§ 1 i det framlagda förslaget till lag angående folkskoleväsendet i vissa
städer närmare andragit, finner jag det jämväl med afseende å Stockholm
böra stadgas, att öfverst yreisen alltid skall vara barnavårdsnämnd, hvadan
kyrkostämmornas befattning med dessa angelägenheter äfven i hufvudstaden
skulle komma att fullständigt upphöra.

Jag har därför låtit omarbeta 2 § i barnavårdslagen på sådant sätt,
att de där upptagna bestämmelserna täcka de äskade förändringarna i
afseende å Stockholm lika väl som förhållandena i de städer, där lagen
angående folkskoleväsendet i vissa städer tillämpas.

Den ändring af § 28 i samma lag, jag tillika föreslagit, är enbart en
följd af de nya bestämmelserna i § 2 af lagen.»

63

Kungl. Maj:ts Nåd. ’Proposition N:o 181.

Departementschefen hemställde härefter, att ifrågavarande tre lagförslag
måtte genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas proposition i
ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. 1. Lindhagen.

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Bilagor.

Sakkunniges förslag

till

Lag angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Med ändring af hvad i andra författningar kan finnas stridande mot
här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

§ I I

stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning
af vederbörande därom förordnat, skola folkskoleundervisningen och dithörande
anstalter järnte församlingsbibliotek, hvilka kunna bestå af eller
i sig innefatta skolbibliotek, samt uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn utgöra en för hela staden gemensam angelägenhet,
hvilken staden såsom kommun har att genom stadsfullmäktige vårda;
skolande i följd häraf kostnaderna för dessa ändamål beslutas och utgöras
på sätt om kommunalutskylder är stadgadt.

§ 2.

1. Där denna lag träder i tillämpning, öfvertager staden omedelbart
de rättigheter, stadens församling eller, där dessa äro flera, stadens församlingar
gemensamt hafva till egendom och medel, som anslagits till
eller användas för folkskoleundervisningen och öfriga i § 1 omförmälda
ändamål, samt ikläder sig skyldighet att fullgöra de förbindelser i fråga
om dessa angelägenheter, för hvilka församlingen eller församlingarna
gemensamt häfta.

2. De före nyssnämnda tidpunkt i vederbörlig ordning fattade beslut
rörande aflönings- och pensionsförhållanden skola äga samma giltighet,
som om besluten fattats af stadsfullmäktige.

65

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 181.

3. Angående dispositioner och testamentsanslag med afseende å de
i § 1 omförmälda ändamål, hvilka före angifna tidpunkt blifvit eller därefter
blifva ställda under förvaltning af styrelse för folkskolan, gäller hvad
särskild t är eller varder stadgadt med den ändring, att skolstyrelse, hvarom
nedan sägs, inträder i skolråds ställe.

§ 3.

Folkskoleundervisningen i stad, som i § 1 afses, ordnas enligt en af
Konungen utfärdad särskild stadga.

§ 4.

Närmaste vården af folkskoleväsendet i stad, där denna lag äger
tillämpning, handhafves af en skolstyrelse.

§ 5.

Där ej för särskild stad Konungen annorlunda förordnat, utgöres
skolstyrelsen af stadens kyrkoherde eller, där flera kyrkoherdar finnas, af
den bland dessa, vederbörande domkapitel utser, samt ett jämnt antal af
minst åtta och högst tjugo andra ledamöter, hvilka utses till hälften af
stadsfullmäktige och till andra hälften å kyrkostämma med församlingen
i staden eller, där kyrkoförsamlingarna äro flera, å gemensam kyrkostämma
med dessa.

Stadsfullmäktige bestämma antalet ledamöter i skolstyrelsen, och skola
de ledamöter, hvilka väljas af stadsfullmäktige, utses bland stadens vid
fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugofem år, samt
de, hvilka väljas å kyrkostämma, bland de å kyrkostämman röstberättigade,
som uppnått tjugofem års ålder.

Dä domkapitlet utser ledamot i skolstyrelsen, gäller valet för fyra år
i sänder.

Val^ till öfriga ledamöter i skolstyrelsen skola likaledes afse en tid
ax fyra ar, dock att halfva antalet af dessa ledamöter eller, om detta icke
är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utträder efter lottning
vid slutet af andra året ifrån det denna lag vunnit tillämpning. Afgår
vald ledamot under den tid, för hvilken han blifvit utsedd, väljes annan
ledamot för den tid, som återstått för den afgångne.

Stadsfullmäktige och kyrkostämma ma jämväl, om de så finna erforderligt,
hvar för sig utse suppleanter i skolstyrelsen till halfva det

Bill. till. Rilcsd. Frat. 1.908. 1 Sami. 1 Afd. 14-5 Haft 9

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

antal, som motsvarar de af dem utsedda ledamöterna eller, då antalet af
dessa icke är jämnt, till det antal, som är närmast öfver hälften. I afseende
å valbarhet till suppleant gäller hvad om ledamot är stadgadt.
Tjänstgöringstid för suppleant är två år.

Kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen,
äger att när som helst afsåga sig uppdraget.

§ 6.

Skolstyrelsen, som inom sig utser ordförande och vice ordförande
för hvarje kalenderår, sammanträder på ordförandens kallelse, så ofta han
det nödigt finner eller då minst halfva antalet af ledamöterna därom gör
framställning.

Ärende må icke företagas till afgörande, därest icke mer än hälften
af ledamöternas hela antal är tillstädes, dock att skolstyrelsen äger att åt
särskilda inom densamma utsedda delegerade eller nämnder öfverlämna att
i enlighet med de föreskrifter, som af skolstyrelsen meddelas, med skolstyrelsens
rätt fatta beslut i frågor -om beviljande af tjänstledighet åt
lärare, om förordnande af vikarier för dessa, i ärenden, som röra tillämpning
på enskilda fall af bestämmelser antagna af skolstyrelsen, om åtgärder
mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän samt
i sådana ärenden af ekonomisk natur, som skolstyrelsen finner vara af den
beskaffenhet, att de lämpligen kunna af delegerade eller nämnd afgöras;
börande dock, för att delegerades eller nämnds beslut skall vara bindande,
minst tre hafva deltagit i beslutet och samtliga tillstädesvarande varit om
beslutet ense.

Skolstyrelsen må ock åt särskilda delegerade eller särskild nämnd
uppdraga att hafva den vård och förvaltning af församlings- och skolbibliotek,
som eljest skulle tillkomma skolstyrelsen.

§ 7.

Vid val till ordförande och vice ordförande i skolstyrelsen samt,
där så äskas, vid öfriga val sker omröstning med slutna sedlar, och lotten
skiljer mellan dem, som erhållit lika antal röster.

I öfrigt verkställes omröstning öppet, och blifver den mening gällande,
hvarom de flesta förena sig. Äro rösterna för olika meningar lika
delade, gäller den mening, som af ordföranden biträdts.

67

Kungl. Maj:ts Nåd.'' Proposition N:o 181.

§ 8.

Vid skolstyrelsens sammanträden föres protokoll, hvilket skall antingen
genast eller sist vid nästa sammanträde justeras; dock kan, särskildt
för hvarje gång, uppdragas åt två eller derå af ledamöterna att
jämte ordföranden verkställa justeringen.

§ 9-

Skolstyrelsens ordförande ombesörjer med det biträde, som är ställdt
till hans förfogande, skolstyrelsens skriftväxling, mottager alla till skolstyrelsen
ställda skrifvelser och framställningar samt tillser, att räkenskaperna
öfver de medel, som skolstyrelsen omhänderhar, ordentligt föras i
enlighet med gifna föreskrifter. lian är ock skyldig vårda skolstyrelsens
handlingar samt öfver dem hålla register.

§ io.

Skolstyrelsen utser för hvarje kalenderår inom eller utom sig en
kassaförvaltare.

§ 11.

1. Skolstyrelsen intager med afseende på handhafvandet af densamma
tillhörande ärenden till stadsfullmäktige enahanda ställning, som åt de af
fullmäktige utsedda förvaltande verk och styrelser, hvar inom sitt område,
finnes anvisad.

2. Skolstyrelsen tillsätter och afskedar folkskollärare äfvensom öfriga
lärare vid de under dess förvaltning stående skolor.

3. Beträffande skolstyrelsens åligganden och verksamhet skola, utom
föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse bestämmelserna uti den
i § 3 omförmälda stadga samt i tillämpliga delar, hvad som finnes föreskrifvet
om skolråd i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 mars 1862 och i andra allmänna författningar.

§ 12.

För Stockholms stad gäller hvad särskild! är stadgadt.

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 181.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 19.......

Från och med det år, då denna lag för någon stad träder i tilllämpning,
skall skolstyrelsen hafva den sammansättning, som af denna lagbetingas,
i följd hvaraf val till ledamöter skola ske före nästföregående
årets utgång.

Skolväsendets räkenskaper för sistberörda år granskas enligt förut
gällande bestämmelser.

Folkskollärartjänst, som är förklarad ledig, då denna lag träder i
tillämpning, tillsättes i dittills stadgad ordning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition B:o 181.

Sakkunniges förslag

till

Lag om ändrad lydelse af § 2 i lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn den 13 juni 1902.

§ 2.

I hvarje — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — utgör skolstyrelse.

I stad, där folkskoleväsendet handhafva af stadsfullmäktige, äger
skolstyrelse, som är barnavårdsnämnd, utse inom sig minst fem ledamöter
att handlägga i denna lag afsedda ärenden, dock att framställningar till
stadsfullmäktige skola afgöras af skolstyrelsen.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 145 Höft.

10