Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

N:o 176.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående inköp
för statens räkning af aktiebolaget Svappavaara malmfält
tillhöriga grufvor in. m.; gifven Stockholms slott
den 9 april 1908.

Under åberopande åt'' bibagda utdrag åt statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t, att i enlighet med berörda statsrådsprotokoll
bilagdt förslag till aftal mellan svenska staten, å ena, samt aktiebolaget
Svappavaara malmfält, å andra sidan, med nämnda bolag för statens
räkning afsluta köp angående de i samma förslag omhandlade fastigheter
samt grufvor, grufveandelar in. in.;

dels för nämnda ändamål bevilja ett anslag af fem miljoner kronor
samt bemyndiga Riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl.
Maj:ts beslut, från och med den 1 juli 1908 tillhandahålla Kungl. Maj:t
nämnda belopp;

dels ock, under förutsättning att förenämnda köpeaftal mellan svenska
staten, å ena, samt aktiebolaget Svappavaara malmfält, å andra sidan,
varder af Kungl. Maj:t godkändt, bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens
vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa öfverenskommelse angående ökad brytning
och utfraktning af malm m. in. i enlighet med statsrådsprotokollet bilagdt
förslag till sådan öfverenskommelse.

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 140 Höft. (N:o 176.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Hugo Hamilton.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 176.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 april

1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Tholle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamiltojl,

Malm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde
chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton:

Sedan längre tid har fråga om beviljande af sökt koncession å järnvägsanläggning
från Kiruna till Svappavaara i Norrbottens län eller eventuellt
öfvertagande för statens räkning af vissa vid Svappavaara och trakten
däromkring belägna utmålslagda eller inmutade malmförekomster varit
föremål för beredning inom vederbörande departement. Då jag nu går att
i underdånighet föredraga dessa ärenden inför Eders Kungl. Maj:t, anhåller
jag att till en början få i korthet erinra om deras förhistoria och redogöra
för vissa för frågornas bedömande viktigare förhållanden.

I särskilda den 18 oktober och den 9 november 1899 inkomna underdåniga
ansökningar hade civilingenjören G. Thisell, vice häradshöfdingen

Historik.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 176.

P. H. Santesson, civilingenjören G. A. Granström och auditören E. D. W.
Martin anhållit om tillstånd att anlägga och trafikera dels järnväg af 42.7
kilometers längd från Kiruna station å den då under byggnad varande
statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen förbi Mertainen till Svappavaara,
dels och en 24.8 kilometer lång bibana från nämnda järnväg vid Mertainen
till Ylipää.

Genom nådig proposition den 22 februari 1901 lämnade Kungl. Maj:t
Riksdagen tillfälle att yttra sig i anledning af omförmälda ansökning om
koncession å anläggning åt järnväg från Kiruna till Svappavaara, därvid
Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, efter emottagande af Riksdagens svar,
företaga den slutliga pröfningen af koncessionsansökningen.

Ur den motivering, som åtföljde förenämnda proposition, finner jag
mig endast böra erinra om följande. Med hänsyn därtill att samlad malm
icke anträffats i järnmalmsfyndigheterna vid Ylipää, ansåg föredragande
departementschefen, att framställningen om koncession å bibanan från
Mertainen till Ylipää icke borde föranleda vidare yttrande. I fråga om
järnvägsanläggningen mellan Kiruna och Svappavaara hade sökandena anfört,
att densamma vore afsedd att bereda möjlighet för tillgodogörande af befintliga
rika malmtillgångar, särskild! å Mertainens, Svappavaara och Leveäniemi
malmfält. Kostnaderna, utom för rullande materiel, hade af
sökandena beräknats till 1,869,000 kronor. För rullande materiel hade
upptagits ett belopp af 3 miljoner kronor. Den 9 november 1900 hade
järnvägsstyrelsen erhållit nådigt bemyndigande att på sökandenas bekostnad
genom sakkunnige, bland annat, verkställa kontrollstakning af ifrågavarande
järnvägslinje och i öfrigt genomgå och kontrollera de genom sökandenas
försorg anställda undersökningar och utarbetade kostnadsförslag.
I februari 1901 afgafs utlåtande i ärendet, åtföljdt af nytt kostnadsförslag.
Detta slutade å 3,300,000 kronor utan rullande materiel, hvilken
upptagits, liksom ‘i det ursprungliga kostnadsförslaget, till 3 miljoner
kronor.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 1901 anförde Riksdagen
bland annat följande.

»Uti den skrifvelse, hvaruti Riksdagen år 1898 till Eders Kungl.
Maj:t anmälde sitt beslut om anläggning af statsbanan från Gellivare till
Riksgränsen, framhöll Riksdagen, hurusom vinst å denna järnväg vore att
för staten påräkna, bland annat, genom den malmtransport, som medelst
ifrågasatta bibanor kunde komma att tillföras statsbanan. En sådan fördel
skulle uppenbarligen beredas staten genom den järnväg från Kiruna till
Svappavaara, för hvars anläggning enskilde nu hos Eders Kungl. Maj:t
begärt koncession. Om staten sålunda bör hafva intresse af att denna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

järnväg kommer till stånd, anser Riksdagen å andra sidan, i enlighet med
''hvad af järnvägsstyrelsen och föredragande departementschefen i detta
ärende anförts, att tillräckliga skäl ej tala för att den sålunda ifrågasatta
bibanan anlägges genom statens försorg och på dess bekostnad. Under
sådana förhållanden synes det Riksdagen icke höra förvägras de enskilde,
som därom gjort ansökning, att få utföra järnvägsanläggningen och därigenom
tillgodogöra de i dessa trakter befintliga malmtillgångar.

Såsom af de i ärendet hörda myndigheter och särskilt af departementschefen
framhållits, bör emellertid koncession å ifrågavarande järnvägsanläggning
lämnas endast under särskilda villkor och förbehåll. Lika
med departementschefen anser Riksdagen sålunda, att innan koncession
beviljas, ansökandena skola hafva ådagalagt, att de förfoga öfver det penningebelopp,
som erfordras för järnvägens byggande och för anskaffande
af den behöfliga rullande materielen.

Af synnerlig vikt är vidare att söka betrygga ifrågavarande företags
bibehållande såsom svenskt. Beträffande de malmfält, hvilkas tillgodogörande
järnvägen afser, har i sådant syfte af departementschefen uppställts
den fordran, att desamma, nämligen Svappavaara och Leveäniemi
malmfält, skola ägas af ett eller två aktiebolag, i hvilkas bolagsordning är
stadgadt: att aktie icke må ägas eller innehafvas af utlänning; att beslut
om ändring i denna bestämmelse eller om försäljning af grufva eller del
däraf, om bolagets upplösning, om nedläggande af grufdriften och om
förändring af bolagsordningens bestämmelse i afseende å föremålet för
bolagets verksamhet icke må utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd vara giltigt,
med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom; att för de fyra
aktier i grufvebolaget eller grufvebolagen, hvilka böra till staten med full
äganderätt öfverlåtas, talan skall föras af den, som Eders Kungl. Maj:t
därtill förordnar; samt att Eders Kungl. Maj:t äger utse eu ledamot i
bolagsstyrelsen. Hvad angår själfva järnvägen, bör enligt hvad departementschefen
framhållit, koncessionen å densamma öfverlåtas å ett aktiebolag,
i hvars ordning stadgas, dels att aktie icke må ägas eller innehafvas
af utlänning, dels ock att Eders Kungl. Maj:t äger utse en ledamot
i detta bolags styrelse 1

koncessionen för Kiiruna—Svappavaara järnväg böra vidare införas
särskilda villkor dels ifråga om vidtagande af vissa åtgärder till förekommande
af eldfara, dels om skyldighet för järnvägens ägare och trafikanter
att vara underkastade den inskränkning i tillfälle till vidare-transport öfver
statsbanan Kiiruna—Riksgränsen, som föranledes af de inedgifvanden åt
rätt till transport af järnmalm eller däraf förädlad produkt, som redan af
staten kontraktsenligt lämnats Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, dels

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

ock därom, att transporten af malm från Kimma—Svappavaara järnväg
öfver statsbanan till riksgränsen icke får taga sin början förr än ett år
efter sistnämnda banas öppnande för allmän trafik.

Jämte dessa särskilda bestämmelser bör koncessionen å ifrågavarande
järnvägsanläggning gifvetvis innehålla alla de villkor och förbehåll, som
numera ingå i hvarje järnvägskoncession, och bland hvilka särskild! må
påpekas bestämmelser om rätt för staten, att när som helst inlösa järnvägen
med tillhörigheter.

Under de villkor och bestämmelser, som här ofvan angifvits, bör
enligt Riksdagens mening den sökta koncessionen å järnvägen Kiiruna—
Svappavaara kunna beviljas. Skulle framdeles fråga uppstå om utsträckning
af denna bana, lärer, för så vidt den ifrågasatta utsträckningen är af
någon betydenhet, tillstånd härtill icke af Eders Kungl. Maj:t meddelas
utan att Riksdagen däröfver blifvit hörd.

T enlighet med hvad sålunda anförts, får Riksdagen i anledning af
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition tillkännagifva, att Riksdagen
ej har något att erinra däremot, att koncession å anläggning af järnväg
från Kiiruna station vid statsbanan mellan Gellivare och Riksgränsen till
Svappavaara i Norrbottens län af Eders Kungl. Maj: t beviljas under de
villkor och förbehåll, som här ofvan blifvit af Riksdagen angifna.»

Med afseende å den ifrågavarande koncessionsansökningen är vidare
att anmärka, att sökandena i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 3 juli
1902 fullföljt ansökningen och därvid styrkt, att den 18 november
1901 registrering beviljats af patent- och registreringsverket för aktiebolaget
Svappavaara malmfält med ett inbetaldt aktiekapital af 4,000,000
kronor.

Af den för nämnda bolag gällande bolagsordningen framgår, att
bolagets ändamål är att förvärfva malmfyndigheter samt bearbeta eller
försälja dem, idka grufdrift och drifva bruksrörelse samt annan i samband
därmed stående verksamhet (§ 1), att aktie i bolaget ej må ägas eller
innehafvas af utlänning (§ 7), att af bolagets styrelse, som skall bestå af
minst 5 högst 9 ledamöter, Eders Kungl. Maj:t äger utse en ledamot (§ 10),
att beslut om ändring i den bestämmelsen att aktie ej må ägas eller innehafvas
af utlänning eller om försäljning af grufva eller del däraf, om
bolagets upplösning, om nedläggande af grufdriften eller om förändring
af bolagsordningens bestämmelser i afseende å föremålet för bolagets verksamhet
icke utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd är giltigt med mindre
samtliga aktieägare förenat sig därom (§ 18) samt att för aktie, som äges
af svenska staten, den skall äga föra talan i bolaget, hvilken Eders
Kungl. Maj:t därtill förordnar (§ 19).

Iiungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 176. 7

Med berörda skrifvelse den 3 juli 1902 hade tillika öfverlämnats,
bland annat, dels fyra aktier i aktiebolaget Svappavaara malmfält, hvar
och en på 1,000 kronor, försedda med vederbörlig transport, dels en förklaring
af nämnda bolag att, sedan koncessionssökandena förklarat sig beredda
att å bolaget utan ersättning öfverlåta den koncession å ifrågavarande
järnvägsanläggning, som kunde blifva dem beviljad, bolaget vore
villigt öfvertaga omförmälda järnvägskoncession samt utföra och trafikera
järnvägen enligt de villkor, som kunde af Eders Kungl. Maj:t bestämmas,
dels ock eu handling, hvarigenom G. Thisell med full äganderätt å aktiebolaget
Svappavaara malmfält öfverlåtit all den rättighet till malmfyndigheter
och därå lagda utmål in. in., hvilken Thisell ägde inom Svappavaara,
Danelivaara och Leveäniemi malmfält.

I särskild skrifvelse den 3 juli 1902 bär bolaget anhållit om nådig
fastställelse å eu af bolaget beslutad ändring i § 1 i bolagsordningen,
hvarigenom bolagets ändamål skulle utvidgas att. omfatta jämväl tillgodogörande
af vattenkraft äfvensom anläggande och trafikerande af järnväg
mellan Kiruna station å statsbanan och Svappavaara eller förvärf af aktier
i annat aktiebolag, hvilket hade till ändamål att anlägga och trafikera
sådan järnväg.

I infordradt underdånigt utlåtande den 22 augusti 1902 har järnvägsstyrelsen
i fråga om fullgörandet af de i Riksdagens skrifvelse den
15 maj 1901 för järnvägskoncessionens beviljande angifna villkor och förbehåll''
anfört, bland annat, att i ärendets dåvarande läge sökandena icke
kunde anses hafva på ett tillfyllestgörande sätt fullgjort villkoret att, innan
koncession beviljades, hafva ådagalagt, att de förfogade öfver det penningebelopp,
som erfordrades för järnvägens byggande och för anskaffande åt
den behöfliga rullande materielen.

Sedermera har ärendet hvila!, till dess bolaget med underdånig
skrifvelse den 4 januari 1907, jämte förmälan att bolaget fått den koncession,
som kunde komma att beviljas, å sig öfverlåten, inkommit med ett
bevis i afsikt att styrka, att bolaget förfogade öfver erforderliga medel
för utförande af järnvägsanläggningen med därtill hörande rörlig
materiel.

Redan så tidigt som år 1902 hade emellertid från bolagets sida
fråga blifvit väckt angående förevarande malmfyndigheters öfvertagande af
staten. I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 24 mars sistnämnda år anhöll
nämligen bolaget dels att, i samband med eventuellt framläggande för
Riksdagen af proposition angående inköp för statens räkning af vissa
grafkor och malmfält i Norrbotten, till Riksdagen måtte afgifvas förslag
äfven angående inköp af aktiebolaget Svappavaara malmfälts grafkor och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Departe mentsche fens yttrande.

malmfyndigheter, för pris, hvarom förslagsuppgörelse kunde träffas med
bolaget och dess representanter, dels att, därest Kungl. Maj:t icke funne
skäligt för Riksdagen framlägga sådant förslag eller Riksdagen afsloge detsamma,
Kungl. Magt måtte föreslå 1902 års Riksdag att af statsmedel anvisa
ett belopp af 3 miljoner kronor att mot vissa förbehåll och villkor
i form af lån tillhandahållas bolaget för grufdriftens igångsättande och
bedrifvande.

Sedermera hafva flera framställningar i enahanda syfte blifvit från
aktiebolaget Svappavaara malmfält till Eders Kungl. Maj:t ingifna.

I underdånig skrifvelse den 19 mars 1907 erbjöd sig sålunda bolaget,
att vid utgången af de första trettio åren, efter det koncessionerad järnväg
Svappavaara—Kiruna öppnats för allmän trafik, utan ersättning afträda
till staten alla bolagets här i landet belägna järnmalmsgrufvor och
fastigheter, de för grufvornas bearbetande uppförda kontors-, maskin-,
bostads- och andra byggnader samt för grufbrytningen afsedda maskiner
och redskap. Såsom villkor för denna öfverlåtelse hade bolaget uppställt,
att staten skulle under hvart och ett af nämnda 30 år från Kiruna till
Riksgränsen framforsla minst 1,000,000 ton af bolagets järnmalmer mot
en frakt af kr. 2,64 per ton, därvid bolaget skulle tillgodoräknas 44 öre
per ton i ersättning för hållandet af egna vagnar för transporten, att staten
under ifrågavarande tid afstod från den jordägarandel, hvartill den
eventuellt kunde vara berättigad, samt att staten förband sig att vid de
trettio årens utgång inlösa bolagets järnväg med hvad därtill hörde.

I eu den 4 april 1907 daterad underdånig skrifvelse inkom bolaget
med förnyad framställning i ärendet, hvilken innefattade två alternativa
förslag. Det ena af dessa afsåg en uppgörelse, i vissa afseenden lika med
det af Kungl. Maj:t då framlagda förslaget till öfverenskommelse med
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. fl. och i öfrigt byggd på de i
bolagets skrifvelse den 19 mars 1907 angifna, af inig nyss omförmälda
grunder. Den malmkvantitet, som bolaget skulle äga att under den föreslagna
trettioårsperioden tillgodogöra sig, var af bolaget satt till 36 miljoner
ton. Det andra af bolaget framlagda förslaget till öfverenskommelse
afsåg malmfältens försäljande till staten, och erbjöd bolaget staten att
förvärfva desamma för ett pris af 10 miljoner kronor kontant eller ock
mot erläggande af 900,000 kronor årligen under 25 års tid.

Redan innan bolagets sist omförmälda framställning ingifvits, hade
den åsikt gjort sig gällande, att det vore ur alla synpunkter mest önskvärdt
och ändamålsenligt, att lösningen af denna fråga skedde på det sätt,
att staten förvärfvade de ifrågavarande malmfälten. Genom en lösning i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

sådan riktning skulle i främsta rummet det intresse komma att blifva tillgodosedt,
att malmfälten undandroges utländskt inflytande. Såsom jag förut
erinrat, framhöll Riksdagen i sin förberörda skrifvelse den 15 maj 1901
det såsom varande af synnerlig vikt att söka betrygga ifrågavarande företags
bibehållande såsom svenskt. Detta mål vinnes säkrast genom ett
inköp för statens räkning af malmfälten. Med en dylik åtgärd skulle gifvetvis
äfven det syfte vara förenadt att göra den ifrågasatta järn vägskoncessionen
för närmaste tiden obehöflig och spara till framtida behof de
betydliga malmtillgångarna i Svappavaara och Leveäniemi såsom en i statens
ägo befintlig reserv. De stora intressen med hänsyn till de norrbottniska
malmfälten, som staten redan genom den med Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag in. fl. förra året träffade öfverenskommelse förvärfva^ synas
mig ock böra utan gensaga anses bäst främjas genom en sådan anordning.
De förvärf af ägande- eller dispositionsrätt till åtskilliga malmfält,
som staten genom nämnda öfverenskommelse gjorde, hade till ändamål,
bland annat, att sätta staten i stånd att genom tillhandahållande af malm
höja och utveckla den svenska järnförädlingsindustrien. Och särskildt genom
förvärfvet af Leveäniemi malmfält skulle staten erhålla en malmtillgång,
som på grund af malmens lämpliga beskaffenhet blir af ovärderlig
nytta för den inhemska förädlingsverksamheten, när inom längre eller
kortare tid dess malmbehof kommer att stiga.

Utom det att nu angifna fördelar skulle vinnas genom den af mig
ifrågasatta anordningen, skulle densamma komma att främja äfven andra
statsintressen. Ett viktigt sådant är reglerandet af exporten af järnmalm.
I sådant hänseende måste det anses nationalekonomiskt riktigt, att, då
inom Norrbotten finnas redan under bearbetning varande grufvor af sådan
mäktighet, att ensamt från dem kunna utan risk tagas de kvantiteter järnmalm,
hvilka kunna ifrågakomma för utförsel ur riket, brytningen också
tillsvidare koncentreras till dessa grufvor. Det torde äfven få anses såsom
en riktig princip, att de malmtillgångar, som ligga närmast den befintliga
järnvägen, först tagas i anspråk, vare sig för användning inom landet
eller för export, innan man börjar bryta de mera aflägsna malmfälten,
som först genom nya dyrbara järnvägsanläggningar kunna göras åtkomliga.

Därest de nu ifrågavarande malmfälten fortfarande förblifva i enskild
ägo, kan emellertid staten icke blifva i tillfälle att i behörig omfattning utöfva
det inflytande, som staten i hela landets intresse bör äga med afseende
å de norrländska malmrikedomarna.

1 ändamål att komma till en uppgörelse, hvarigenom för statens
räkning kunde på förmånliga villkor förvärfvas äganderätten till de ifråga Bih.

till Rilcsd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afä. 140 Häft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

varande malmfälten i Svappavaara och Leveäniemi jämte vissa andra i
samma trakt belägna fyndigheter, hafva därför underhandlingar blifvit
förda, hvilka numera resulterat i ett förslag till sakens ordnande.

Detta förslag innefattar hufvudsakligen följande aftal. Aktiebolaget
Svappavaara malmfält öfverlåter med full äganderätt till svenska staten
samtliga bolaget tillhöriga fastigheter, utmål och inmutningar in. m. fölen
köpeskilling af 8,500,000 kronor.

I fråga om sättet för anskaffande af medel till köpeskillingens erläggande
har det befunnits önskvärdt, att denna köpeskilling icke helt och
hållet drabbade staten såsom en direkt utgift. Då nämligen staten numera är
stor delägare i Kiirunavaara och Gellivare malmfält, som redan gifva afkastning,
synes det mig lämpligt, att staten med anlitande af tillgångar från dessa
malmfält skalfar sig medel till det ifrågavarande köpets genomförande.
På denna grund är också denna del af förslaget byggdt, och för att i
möjligaste mån kunna begränsa det kapitalutlägg, som skulle behöfvas
från statens sida, har man härvid sökt och vunnit medverkan af Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund.

På sådant sätt har man kommit därhän, att af0 statsmedel nu icke
skulle behöfva anvisas mer än 5,000,000 kronor. Återstoden af köpeskillingen
skulle erhållas genom följande anordning. Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag berättigas att, utöfver den kvantitet järnmalm, som bolaget
äger att enligt 1907 års kontrakt med staten under 25-årsperioden
1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara malmfält, under
tiden 1915—1932 uttaga ytterligare nio miljoner ton malm. För denna
rättighet erlägger bolaget dels ett kontant belopp af 3,500,000 kronor, att
utgå vid den tidpunkt, då köpeskillingen till aktiebolaget Svappavaara
malmfält skall likvideras, dels ock en royalty till staten. Denna royalty
skall enligt det föreliggande förslaget utgå med tre kronor per ton af
hälften af nämnda malm kvantitet, 9 miljoner ton, eller sålunda å så stor
del däraf, som motsvarar statens delägarskap i Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag.

Genom denna anordning vinnes å ena sidan, såsom jag nyss nämnt,
att statens omedelbara kapitalutlägg för ifrågavarande affär inskränkes till
5 miljoner kronor, medan å andra sidan staten genom de inflytande
royaltyafgifterna beredes tillfälle att återbekomma nämnda kapitalutlägg
jämte ränta. Jag blir strax i tillfälle att visa, att den kapitaliserade
summan af royaltyafgifterna därutöfver komme att lämna staten
vinst. Den kapitalutgift, som för det ifrågavarande köpet skulle kräfvas

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 176.

från statens sida, har alltså närmast karaktär af ett förskott, för hvilket
statsverket sedermera beredes full ersättning.

Till belysande med siffror hur den föreslagna anordningen med köpeskillingens
erläggande skulle komma att ställa sig för staten, har filosofie
doktor Nils Ekholm på begäran verkställt beräkningar, hvilka såsom bilaga
litt. D. torde få fogas vid detta protokoll. Under förutsättning att statens
direkta utlägg, 5,000,000 kronor, utbetalats den 1 juli 1908, skulle enligt
nämnda beräkningar detsamma med ränta på ränta efter 4 procent den 1
juli 1933 hafva vuxit till 13,329,000 kronor. Summan af de royaltybelopp,
som skulle tillfalla statsverket för den ökade malmbrytningen under
åren 1915—1932, komme däi’emot att — med ränta på ränta af 4 procent
— den 1 juli 1933 uppgå till 18,161,000 kronor. Sistnämnda siffra visar
sålunda ett öfverskott till statens favör af 4,832,000 kronor.

Med hvad jag nu anfört torde de väsentliga grunddragen af de
preliminärt träffade öfverenskommelserna vara angifna. Två förslag till
kontrakt hafva blifvit upprättade, det ena mellan svenska staten och aktiebolaget
Svappavaara malmfält, innefattande köpeaftalet rörande nämnda
bolags grufvor och fastigheter, och det andra mellan staten samt Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
angående den af mig omförmälda ökade malmbrytningen jämte hvad
därmed står i samband.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst berörda båda
kontraktsförslag jämte därtill hörande handlingar, af den lydelse bilagorna
litt. A. och B. till detta protokoll utvisa, anförde departementschefen
vidare följande:

Innan jag yttrar mig angående de särskilda bestämmelserna i kontraktsförslagen,
torde jag få i korthet omnämna resultaten af de undersökningar,
som hittills blifvit utförda för utredande af beskaffenheten och
omfattningen af de malmtillgångar, hvilkas förvärfvande för statens räkning
nu är ifrågasatt. En sammanfattande redogörelse härom har på uppdrag
utarbetats af professorn vid tekniska högskolan Walfrid Petersson, och jag
anhåller att nämnda redogörelse måtte såsom bilaga litt. C. få åtfölja
detta protokoll.

Det nu ifrågasatta köpet omfattar Svappavaara, Leveäniemi och Tan -sari malmfält i Juckasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare
socken.

Hvad först beträffar Svappavaara malmfält anför professor Petersson,
att af olika personer vid skilda tillfällen gjorda uppskattningar af malmarean
vid malmens utgående i dagen hade gifvit nära öfverensstämmande
resultat, hvadan man med stor tillförsikt torde kunna angifva malmarean

Utredning
ang. malmtillgångarna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

vid Svappavaara till omkring 50,000 kvadratmeter. På grund af dessa
betydande dimensioner vid malmens utgående i dagen vore man berättigad
att antaga ett stort djupgående hos fyndigheten. Då emellertid en på
direkta undersökningar grundad kunskap om fyndighetens utsträckning
mot djupet saknades, hade man vid hittills utförda beräkningar af malmtillgången
endast tagit hänsyn till den kvantitet, som beräknats finnas
ofvan den projekterade järnvägens nivå eller 88 meter under toppen af
malmberget. Med ledning af föreliggande kalkyler, af hvilka vissa vore
grundade på mycket detaljerade mätningar och beräkningar, finner professor
Petersson det vara berättigadt att antaga en malmtillgång i Svappavaara
af cirka 15 miljoner ton ofvan den projekterade järnvägens nivå.
Rörande Svappavaaramalmens beskaffenhet framginge af hittills verkställda
undersökningar, att man kunde beräkna, att vid brytning i stort af nu
blottade malmpartier erhålla en malm, hållande 61 ä 62 % järn och 0,60 ä
0,7o % fosfor samt med en kalkhalt uppgående till i genomsnitt
2 k 3

Arean af genom hittills utförda undersökningar till sin beskaffenhet
och utsträckning någorlunda känd malm inom Leveäniemi malmfält har
professor Petersson uppskattat till cirka 32,000 kvadratmeter. Därtill
komme emellertid en icke ringa kvantitet malm, hvars befintlighet konstaterats
genom diamantborrningar. Den samlade malmen torde äga i
stort samma area, till åtminstone 100 meters djup. Intill ett antaget
djupgående af 100 meter kunde enligt professor Peterssons åsikt malmtillgången
utan fara för öfverskattning beräknas till cirka 15 miljoner ton,
och redan genom hittills utförda borrningar vore ådagalagdt, att betydande
kvantiteter af malm funnes under 100 meters djup. Malmen ägde till
största delen en synnerligen hög järnhalt, i allmänhet öfverstigande 60
och stundom uppgående till 69 %. Fosforhalten vore inom större delen
af fältet mycket låg, 0,oos—0,oso %. Undantagsvis uppgick den någon gång
till 1 % och däröfver. Af hela den ofvan anförda malmarean utgjordes
ungefär två tredjedelar af malm med en fosforhalt understigande 0,05 f.
De fosforfattiga och de mera fosforhaltiga malmslagen vore i allmänhet väl
skilda från hvarandra, hvarigenom det borde vara möjligt att vid Leveäniemi
anordna brytning af de i ifrågavarande hänseende olika malmkvaliteterna
hvar för sig.

I fråga om Tansari och Salmivaara malmfält uttalar professor Petersson,
att dessa malmförekomster ännu icke blifvit så noggrannt undersökta,
att man med någon säkerhet kan fälla ett omdöme angående malmrikedomen
i dessa malmfält eller malmens beskaffenhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Jag anhåller att härefter få något närmare redogöra för vissa bestämmelser
i de upprättade kontraktsförslagen.

Hvad* först angår det med aktiebolaget Svappavaara malmfält upp- ^trJkti£
rättade köpekontraktet är i fråga om § 1 att erinra följande. Af de å bolaget
Svappavaara nialmfält befintliga 27 utmålen äro 6 lagda år 1884, 11 år ^malmfält1
1902 och 1, Åke, år 1905. Inom de år 1902 lagda utmålen har kronan
förbehållit sig jordägarandelen, för så vidt det rörer de å kronojord liggande
utmålen, med undantag af utmålet n:r 1 Nore. De 12 utmål, beträffande
hvilka bolaget till staten försäljer jordägarandelen, äro, såsom
framgår af vid kontraktet fogad bilaga, de 6 utmålen Svappavaara n:is
1—6 från år 1884 samt utmålen Svappavaara n:is 13 och 74, n:r 1 Nore, Erik,

Rolf och Lea. Bergmästaren i mellersta bergmästaredistriktet C. O. Norelius
har i och för det ifrågavarande köpet granskat bolagets grufhandlingar
och därvid beträffande jordägarandelen inom de utmål, som ligga å
Svappavaara bys mark, ansett grufägarens rätt till jordägarandelen tryggad
på grund af upprättade kontrakt. I det år 1905 lagda utmålet Ake
hafva Svappavaara byamän förbehållit sig jordägarandelen, hvilket förhållande
synts bergmästaren Norelius vara af föga betydelse med hänsyn
till dels nämnda kontrakt och dels den omständigheten, att detta utmål
ligger till största delen på ett af de aktiebolaget Svappavaara malmfält
tillhöriga hemman, hvilka ingå i försäljningen till staten.

1 fråga om Leveäniemi malmfält är att anmärka. Vid det nu ifrågasatta
köpet har undantagits den jordägarandel inom de 17 å Leveäniemi
malmfält lagda utmålen, hvilken belöper å aktiebolaget Båtskärsnäs tillhöriga
10/285 mantal n:r 4 Svappavaara. Enligt den af bergmästare Norelius
företagna undersökningen skulle nämnda jordägarandel utgöra endast
5/285-delar eller 1,8 % af jordägarandelen i de 17 utmålen, hvadan den
synes vara af föga betydelse.

Utom de 4 inmutningar Leveä n:is 64, 65, 66 och 67, som tillhöra
aktiebolaget Svappavaara malmfält, hafva under innevarande år inom
Leveäniemi malmfält verkställts 23 inmutningar, benämnda Leveä n:is
1—23, hvilka tillhöra A. G. Rådell i Uppsala. Anledningen till att dessa
inmutningar blifvit gjorda har uppgifvits vara, att inmutaren ansett formfel
föreligga beträffande deposition jämlikt 31 § i grufvestadgan hos Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län den 17 och 18 oktober
1899 af den lösesumma, som vid utmålsläggning för de 17 aktiebolaget
Svappavaara malmfält tillhöriga utmålen å Leveäniemi malmfält bestämts
skola utgå till Svappavaara byamän för afträdd mark. Sådant fel synes
dock icke förefinnas från grufägarens sida, och i hvarje fall torde det
påstådda felet, hvilket inskränker sig till att Eders Kungl. Maj:ts befall -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

ningshafvande betraktat ifrågavarande medel såsom levererade och icke
såsom deponerade, icke kunna för aktiebolaget Svappavaara malmfält föranleda
inmutningsrättens förlust. Emellertid har hänsyn måst tagas till
berörda inmutningar i så måtto, att i § 5 af köpekontraktet med aktiebolaget
Svappavaara malmfält intagits bestämmelse därom, att köpeskillingen
för fyndigheterna inom Leveäniemi malmfält, 1,500,000 kronor, skall
af staten erläggas först sedan de af Rådell gjorda inmutningarna genom
laga kraft ägande dom förklarats ogiltiga eller annorledes upphört att vara
gällande eller ock all på mutsedlarna grundad rätt blifvit å staten öfverlåten.

Enligt § 2 i kontraktet skall den enligt § 1 försålda egendomen
tillträdas af staten den 1 juli 1908. All denna egendom skall då vara
fri från inteckningar och gravationer af hvad slag det vara må, med
undantag af vissa förmåner, som blifvit föregående ägare af 3/32 mantal
n:r 17 Svappavaara och n/e4 mantal n:r 27 Svappavaara tillförsäkrade enligt
de kontrakt, af hvilka afskrifter finnas fogade vid det af mig upplästa
köpekontraktet med aktiebolaget Svappavaara malmfält. Såsom framgår åt
dessa bilagor utgöras förmånerna af undantag af mindre betydenhet.
Enligt kontrakt den 12 juli 1900 gjordes nämligen vid försäljning till W.
F. Thisell af åbo- och besittningsrätten till s/32 mantal krono n:r 17
Svappavaara det förbehåll, att köparen skulle till säljarens fader Pehr
Henriksson Huru under dennes lifstid årligen utbetala ett belopp af 100
kronor. Det undantag, som enligt kontrakt den 13 april 1898 hvilar å
n/64 mantal n:r 27 Svappavaara, består i Erik Johansson Stålnacke och
hans hustru Vendela Eliasdotter Stålnacke medgifven rättighet att under
deras lifstid kvarbo å hemmanet i de hus, de vid tiden för kontraktets
afslutande innehade, samt att efter köparens särskilda bestämmelser tills
vidare få använda och bruka alla till hemmanet hörande ängar, åkrar och
betesskogar emot årlig afgäld till belopp motsvarande årets utlagor för
hemmanet. Erik Johansson Stålnacke uppgifves vara afliden.

1 fråga om köpeskillingen, 8,500,000 kronor, har i § 3 gjorts en
uppdelning sålunda, att först och främst de i köpet ingående fastigheterna
åsatts särskildt värde hvar för sig. Sammanlagda köpeskillingen för fastigheterna
är 25,000 kronor. Köpeskillingen för Svappavaara, Tansari och
Salmivaara malmfält har blifvit bestämd till 6,975,000 kronor, hvarvid dock
från statens sida intet värde beräknats för de båda sistnämnda fälten, med
hänsyn till den ringa kännedom man ännu äger om dem. För Leveäniemi
malmfält har särskild köpeskilling af 1,500,000 kronor blifvit utsatt med
hänsyn till den förut anförda omständigheten, att det eventuellt kan blifva
erforderligt att tills vidare innehålla nämnda köpeskilling.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 176.

Köpeskillingen för fastigheterna samt för fyndigheterna inom Svappavaara,
Tansari och Salmivaara malmfält, tillhopa 7,000,000 kronor, skall
enligt kontraktets 4 § erläggas å tillträdesdagen den 1 juli 1908. Härvid
har det emellertid ansetts lämpligt att för att icke bereda svårighet
med köpeskillingens utanordnande förbehålla rätt för staten till visst uppskof
med inbetalningen, så att staten må äga att senast den 1 september
1908 erlägga 3,500,000 kronor och återstående 3,500,000 kronor af ifrågavarande
köpeskilling senast den 1 januari 1909, i hvilka senare fall staten
dock får betala 4 procent årlig ränta å belopp, som icke erläggas den 1
juli 1908.

§ 5 i kontraktet innehåller bestämmelse om de af mig förut omförmälda
förutsättningar i fråga om A. G. Rådells inmutningar i Leveäniemi
malmfält, hvilka förutsättningar stipulerats skola vara uppfyllda,
innan köpeskillingen för detta malmfält må utbetalas.

Staten bör gifvetvis fritagas från skyldighet att anställa klandertalan
rörande förenämnda af Rådell verkställda inmutningar, därest frågan om
dessas giltighet icke skulle kunna blifva afgjord annorledes än medelst
rättegång. Förbehåll i sådant hänseende har därför blifvit gjordt i kontraktets
6 §. Däremot torde det vara lämpligt, att staten förbinder sig
att lämna aktiebolaget Svappavaara malmfält fullmakt att på bolagets egen
kostnad och risk anhängiggöra och utföra klandertalan mot ifrågavarande
inmutningar.

Genom § 7 i kontraktet har bolaget tillförbundits att å tillträdesdagen
den 1 juli 1908 till staten öfverlämna åtkomsthandlingar till de
fastigheter, som ingå i köpet, äfvensom alla erforderliga handlingar m. m.
rörande de sålda malmfyndigheterna.

Angående kronans jordägarandelar i vissa fyndigheter inom Svappavaara
malmfält har den 26 januari 1901 upprättats arrendekontrakt mellan
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar samt civilingenjören G. Thisell. Detta kontrakt,
som af Thisell öfverlåtits å aktiebolaget Svappavaara malmfält,
skall naturligen upphöra att gälla från den dag, då staten tillträder bolagets
ifrågavarande egendom, och har bestämmelse härom införts i § 8 åt
kontraktet. .

Det i förevarande kontraktsförslag innefattade aftal har blifvit af
aktiebolaget Svappavaara malmfält genom dess styrelse antaget under förutsättning
dels att Eders Kungl. Maj:t lämnar bolaget tillstånd till den
kontraktet omhandlade försäljningen, dels ock att avtalet blir från statens
sida godkändt och underskrifvet före den 1 nästkommande juli. Den förstnämnda
förutsättningen är af hufvudsakligen formell innebörd, då staten nu

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

själf är köpare af bolagets ifrågavarande egendom, men såsom jag förut omnämnt
stadgas i § 18 i den för bolaget gällande ordning, att beslut om, bland
annat, försäljning af grufva eller del däraf icke må utan Eders Kungl. Maj ds
tillstånd vara giltigt med mindre samtliga aktieägare förenat sig om beslutet.
Öfverens- Jag tiar redan i det föregående redogjort för det samband, som fin med^Luossa-nes

mellan det med aktiebolaget Svappavaara malmfält preliminärt träffade
vaara-KU- köpeaftalet samt den med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och trafikraktiebolag
aktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förslagsvis uppgjorda öfverenskomoch
trafik- melsen angående ökad brytning af malm vid Kiirunavaara. Äfven det
Gränqesberq hufvudsakliga innehållet af sistnämnda öfverenskommelse har jag förut
—Oxelö- angifvit, hvarför jag nu torde få inskränka mig till att beröra vissa besund.
gtämmelser i samma öfverenskommelse, hvilka synas mig erfordra särskildt
yttrande.

Enligt öfverenskommelse med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

skulle den nu ifrågasatta ökade brytningen, 9 miljoner ton, icke börja
förrän år 1915. Vidare skulle bolaget äga rätt, att, om det så önskade,
icke bryta hela nämnda malmkvantitet vid Kiirunavaara utan i utbyte af
densamma kunna bryta intill 2,500,000 ton vid Gellivare.

Enligt § 2 skulle staten förbinda sig att intill år 1933 eller, om
staten då icke begagnat den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, som enligt § 9 mom. 1 i 1907 års kontrakt är staten
tillförsäkrad, intill år 1938 icke inom Svappavaara, Leveäniemi, Tansari
eller Salmivaara malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för
järn- eller ståltillverkning inom Sverige. Enahanda inskränkning rörande
statens brytningsrätt är i 1907 års kontrakt stadgad beträffande de malmtillgångar,
till hvilka staten då erhöll äganderätt eller uteslutande nyttjanderätt.

Genom § 3 i det förevarande kontraktsförslaget tillförsäkras Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag rätt att under perioden 1915—1932 å järnvägen
Svartön—Riksgränsen utfrakta förenämnda 9 miljoner ton malm
från Kiruna eller Gellivare mot den i § 8 mom. l:o och 2:o af 1907 års
kontrakt för hvarje fall bestämda frakt och under öfriga däri stadgade
fraktningsvillkor. Fraktsatserna enligt 1907 års kontrakt äro: Kiruna—
Riksgränsen kronor 2,64, Kiruna—Svartön kronor 3,48 och Gellivare—
Svartön kronor 2,75, allt per ton.

Den till ^fraktning medgifna ökade malmkvantiteten skall sålunda
fördelas, att bolaget af densamma äger frakta under hvart och ett af

åren 1915—1917 ........... 150,000 ton,

» 1918—1920 450,000 » och

» 1921—1932 600,000 » .

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Denna ökade ^fraktning skall dock afpassas så, att den i 1907 års
kontrakt angifva högsta fraktkvantiteten för år i olika riktningar icke må
stiga till mera än 3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000
ton från Kiruna till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare
(Malmberget) till Svartön.

Såsom jag förut anfört skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erlägga
till staten en royalty af 3 kronor per ton för hälften af den kvantitet
järnmalm, som bolaget enligt det förevarande kontraktet erhåller rätt att bryta.

I denna royalty är inberäknad den afgift, som staten såsom ägare af bolagets
preferensaktier äger bekomma i årlig utdelning af vinsten å hälften
af all malm, som brytes vid Kiirunavaara och Gellivare. Angående sistnämnda
afgift finnes bestämmelse införd i den för bolaget fastställda bolagsordningen,
enligt hvilkens 4 § sagda afgift utgör för åren 1908 1927

en krona per ton från Kiirunavaara samt SO öre per ton från Gellivare
samt för åren 1928—1932 resp. en krona 50 öre och 75 öre. Afdrages
hvad enligt bolagsordningen sålunda utgår i form af utdelning å preferensaktierna,
skall bolaget alltså enligt det förevarande kontraktet utöfver
berörda utdelning erlägga för hvad som brytes under åren 1915 1927

en royalty af 2 kronor per ton Kiirunavaaramalip och 2 kronor 50 öre
per ton Gellivaremalm samt för hvad som brytes under åren 1928 1932

en royalty af resp. 1 krona 50 öre och 2 kronor 25 öre per ton. Kvantiteterna,
hvarå royalty skall utgå, uppgå för hvart af åren 1915, 1916 och
1917 till 75,000 ton, för hvart af åren 1918, 1919 och 1920 till 225,000
ton och för hvarje år under perioden 1921—1932 till 300,000 ton. Royalty
skall erläggas för nu nämnda malmkvantiteter hvart af åren 1916
1933 omedelbart efter ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag. Enligt bolagsordningen skall sådan stämma hällas årligen
senast under maj månad. Staten kan sålunda påräkna att under
juni månad utfå det på näst. föregående år belöpande royaltybeloppet.

De i § 6 af kontraktet innefattade bestämmelser utgöra en konsekvent
tillämpning och utsträckning till det förevarande aftalet af vissa i
1907 års kontrakt förekommande bestämmelser. I nämnda § år nämligen
föreslaget, att därest bolaget icke medhunnit att till utgången af år 1932
bryta och utfrakta de malmkvantiteter, dels enligt 1907 års kontrakt

93,750,000 ton, och dels enligt det ifrågavarande kontraktet 9,000,000 ton
eller sammanlagdt 102,750,000 ton, som bolaget skulle äga att tillgodogöra
sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall den ersättningsskyldighet,
som enligt § 9 mom. 2 af 1907 års kontrakt för visst fall åligger
staten, omfatta hvad som brister i sistnämnda malmkvantitet, dock högst
7 miljoner ton. I 1907 års kontrakt är ifrågavarande eventuella ersätt Bih.

till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 140 Håft. 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

ningsskyldighet begränsad att omfatta högst 5 miljoner ton. Förutsättningen
för att dylik ersättningsskyldighet skulle kunna inträda är, att
staten vid 1932 års utgång begagnar sin rätt att inlösa stamaktierna i
Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Kommer däremot denna lösningsrätt
ej till användning och har bolaget till nämnda tid ej medhunnit att bryta
och utfrakta 102,750,000 ton, skulle bolaget enligt det förevarande kontraktet
berättigas att under åren 1933—1937 utfrakta hvad som brister,
dock ej mera än högst 2 miljoner ton utöfver hvad bolaget äger att enligt
1907 års kontrakt frakta under berörda femårsperiod. Enligt § 10 i sistnämnda
kontrakt äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att, om staten
ej begagnar lösningsrätten den 31 december 1932, under åren 1933—
1937 utöfver förenämnda 93,750,000 ton bryta och utfrakta ytterligare
sammanlagdt 18,750,000 ton från Kiirunavaara och Gellivare.

Enligt § 9 mom. 1 i 1907 års kontrakt skall statens inlösen af
stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ske efter värdering af aktierna,
därvid till grund för värdering skall läggas den årliga medelvinst,
som bolaget skäligen bör anses ha haft å försäljningen af den malm, bolaget
brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929. Vid uppskattningen
får dock ej tagas i beräkning vinst för mera än högst SO miljoner
ton malm från Kiirunavaara malmfält och högst 7,500,000 ton från
Gellivare malmfält. Då en del af de till brytning nu föreslagna ökade
malmkvantiteterna komma att uttagas under nämnda period, har det ansetts
nödigt att genom uttryckliga bestämmelser förekomma, att ej stadgandena
om lösesumman blifva i följd af det nya kontraktet vantolkade.
Genom § 7 mom. 1 i det föreliggande kontraktet bestämmes därför,
att nämnda uppskattning af medelvinsten skall jämväl omfatta hvad
bolaget på grund af nu förevarande aftal brutit och tillgodogjort sig
under åren 1920—1929, därvid äfven den enligt andra stycket af § 5 i
kontraktet erlagda särskilda royalty skall inräknas i vinsten. Någon
ändring med afseende å de nyss berörda maximikvantiteterna 30,000,000
och 7,500,000 ton malm göres däremot icke.

Till statens säkerhet är vidare i mom. 2 af § 7 föreskrifvet, att
bestämmelserna i det förevarande kontraktet icke heller skola göra ändring
i hvad i § 9 mom. 1 af 1907 års kontrakt är stadgadt därom, att, om
de malmtillgångar, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolags utmål, af den för uppskattningen föreskrifna
särskilda nämnden beräknas till mindre belopp än 150 miljoner ton i Kiirunavaara
eller 37,500,000 ton i Gellivare malmfält, från lösesumman för
de aktier, staten äger lösa, skall afdragas hvad som svarar mot bristen i nyssnämnda
kvantiteters sammanlagda belopp.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Enligt § 8 i kontraktet skall hvad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29
af 1907 års kontrakt är stadgadt i tillämpliga delar gälla äfven beträffande
. den ökade malmkvantitet, som afses i det förevarande kontraktet.

De uppräknade paragraferna afse begränsning af export af A-malm från
vissa utmål i Kiirunavaara, tillhandahållandet af malm till inhemsk förädling,
bolagets förpliktande till rationell malmbrytning m. m., utfästad
godtgörelse till bolaget för eventuell exporttull in. m., statens fritagande
från skyldighet att betala royalty till G. C. Broms’ rättsinnehafvare samt
bestämmelse att de bolaget genom kontraktet tillerkända rättigheter icke
må utan statens samtycke å annan öfverlåtas.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig, genom därom
i kontraktets 9 § införd bestämmelse, ansvarighet såsom för egen skuld
för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag genom
det ifrågavarande kontraktet åtagit sig.

Med hvad jag nu anfört, tror jag mig hafva berört allt väsentligt
i de föreliggande kontraktsförslagen.

Rörande förslaget till aftal med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag Jämvägsoch
trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund har järnvägsstyrelsen af- ätande.
gifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri styrelsen anfört i hufvudsak
följande.

Enligt förslaget skulle den i 1907 års kontrakt angifna högsta fraktkvantiteten
för år i riktning Kiruna—Riksgränsen i följd af det nya aftalet
icke få ökas till mera än 3,750,000 ton, motsvarande utfrågning af högst

450,000 ton af den nu ifrågasatta nya brytningen. Vidare vore i förslaget
föreskrifvet, att af den ökade brytningen å Kiirunavaara malmfält en utfrågning
till Svartön af högst 200,000 ton per år finge af bolaget på''fordras.

De nya transporter, som i följd af ifrågavarande aftal skulle kunna
af bolaget högst påfordras, vore sålunda:

a) 450,000 ton från Kiruna till Riksgränsen samtidigt med 150,000
ton från Gellivare till Svartön eller

b) 400,000 ton från Kiruna till Riksgränsen samtidigt med 200,000
ton från Kiruna till Svartön.

Skulle bolaget välja det senare alternativet, påfordrades det största
transportarbetet i betraktande af den väsentligen större väglängden från
Kiruna till Svartön, 310,6 km., mot från Gellivare malmberg till Svartön,
210,5 km., och från Kiruna till Riksgränsen, 129,2 km. Järnvägsstyrelsen
fann sig därför vid beräkning af den rullande materiel, som
erfordrades för transporternas utförande, böra utgå från, att bolaget
kunde komma att påfordra alternativet b), och komme då till ett erfor -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

derligt anslag af 2,400,000 kronor till inköp af lokomotiv och vagnar.
Med transportökningen följde gifvetvis behof af stallbyggnader för lokomotiven,
reparationsplatser för materielen, ökade mötes- och uppställningsspår
samt boningshus för ökad personal, hvilka behof kräfde ett anslag af
1,000,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen hade i underdånigt utlåtande den 21 mars 1907
anfört, att vid den väsentligt ökade malmtransport å linjen Kiruna—Riksgränsen
i maximum 3,300,000 ton, som då var ifrågasatt, det skulle
komma att visa sig behöfligt att förbättra banans tracé. Detta gällde naturligtvis
än mer, om malmtransporterna ytterligare ökades. Det syntes
emellertid styrelsen icke nu kunna ifrågakomma att bestämma hvad i detta
hänseende borde göras, då ännu ingen erfarenhet förelåge, huru dessa
stora transporter skulle på det mest praktiska och ekonomiska sätt ordnas.
Gifvetvis borde ytterligare kapitalutlägg å banan icke göras, förrän med
bestämda siffror kunde påvisas, att det ekonomiska resultatet därigenom
förbättrades.

I anledning af järnvägsstyrelsens nu afgifna underdåniga yttrande
torde alltså icke för närvarande någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd erfordras.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
att

dels bemyndiga Eders Kungl. Maj-.t, att i enlighet med närlagda förslag
till aftal mellan svenska staten, å ena, samt aktiebolaget Svappavaara
malmfält, å andra sidan, med nämnda bolag för statens räkning afsluta
köp angående de i berörda förslag omhandlade fastigheter samt grufvor,
grufveandelar in. in.;

dels för nämnda ändamål bevilja ett anslag af 5 miljoner kronor samt
bemyndiga Riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Eders Kungl.
Maj:ts beslut, från och med den 1 juli 1908 tillhandahålla Eders Kungl.
Maj:t nämnda belopp;

dels ock, under förutsättning att förenämnda köpeaftal mellan svenska
staten, å ena, samt aktiebolaget Svappavaara malmfält, å andra sidan,
varder af Eders Kungl. Maj:t godkändt, bemyndiga Eders Kungl. Maj:t
att å statens vägnar med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa öfverenskommelse angående
ökad brytning och utfrågning af malm in. m. i enlighet med närlagda
förslag till sådan öfverenskommelse.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnade, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig
proposition i ärendet af den lydelse bilagan litt. till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sölve Berger.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 176.

Bil. A. till statsrådsprotokollet.

Emellan svenska staten, å ena, samt Aktiebolaget Svappavaara Malmfält
å andra sidan, är följande aftal träffadt:

§ I Aktiebolaget

Svappavaara Malmfält öfverlåter och försäljer härigenom
till staten

dels följande hemmansdelar i Svappavaara by, Jukkasjärvi socken,

skattehemmanet	3 128	mantal	N:o	5 Svappavaara
	3 256	»	»	9
»	13 128		»	14
	1 8	»	»	17	»
	11 64	»		27	» samt
kronohemmanet	6 64	»	»	29

dels ock alla bolaget tillhöriga grufvor och grufandelar med utmål
samt inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Leveä-Niemi och Tansari
malmfält i Jukkasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare
socken, nämligen:

inom Svappavaara malmfält:

inmutareandelen i tjugusju (27) st. utmål angifna i bil. A. till denna §,
samt jordägareandelen i tolf (12) st. utmål, angifna i samma bilaga,

inom Leveä-Niemi malmfält:''

inmutare- och jordägareandelen i sjutton (17) st. utmål, angifna i bil. B.
med undantag för den jordägareandel, som belöper å Aktiebolaget Båtskärsnäs
tillhöriga ^ga mantal N:o 4 Svappavaara;

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 176.

fyra (4) st. inmutningar, för hvilka utmål ännu ej lagts, angifna i
samma bil. B.

inom Tansari malmfält:

inmutareandelen i tre (3) st. utmål, angifna i bil. C. samt jordägareandelen
i samma utmål för ett och trettiosju etthundratjuguåttondedels
(1 T32g) mantal;

inom Salmivaara malmfält:

inmutare- och jordägareandelen uti fyra (4) st. utmål, angifna i bil. D.

§ 2.

Den enligt § 1 försålda egendomen tillträdes af staten den 1 juli
1908, och skall då vara fri från inteckningar och gravationer af hvad slag
det vara må, med undantag af de förmåner, som blifvit föregående ägare
af 332 mantal N:o 17 och $ mantal N:o 27 tillförsäkrade genom här bifogade
kontrakt. (Bil. E och F.)

§ 3.

Såsom köpeskilling för den sålda egandomen betalar staten till bolaget
kontant tillhopa åtta och en half miljoner (8,500,000) kronor,
nämligen:

för hemmansdelen T§g mantal N:o 5 Svappavaara

256

126

Kr.

» fyndigheterna inom Svappavaara, Tansari och Salmivaara
malmfält tillhopa............

samt för fyndigheterna inom Leveä-Niemi malmfält . .

Summa Kr.

900: —
800: —
4,000: —
4,800: —
5,500: —
9,000: —

6,975,000: —
1,500,000: —

8,500,000: —

§ 4.

Köpeskillingen för fastigheterna samt för fyndigheterna inom Svappavaara,
Tansari och Salmivaara malmfält skall erläggas å tillträdesdagen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 116.

den 1 juli 1908, med rätt för staten att uppskjuta betalningen mot erläggande
af 4 i årlig ränta å hvad som ej betalas från nämnda den 1
juli 1908 till dess betalning sker; dock att 3,500,000: — kr. skola betalas
senast den 1 sept. 1908 samt återstående 3,500,000: — kr. senast den 1
januari 1909.

§ 5.

Köpeskillingen för fyndigheterna inom Leveä-Niemi malmfält,
1,500,000: — kr., skall erläggas först sedan de af A. G. Rådell gjorda
inmutningar inom samma malmfält genom laga kraft ägande dom förklarats
ogiltiga eller annorledes upphört att vara gällande, eller ock all på
mutsedlarne grundad rätt blifvit å staten öfverlåten. Vid köpeskillingens
erläggande skall staten tillika erlägga ränta å densamma efter 4 % från
den 1 juli 1908 till betalningsdagen.

§ 6.

Staten fritager sig från all skyldighet att själf anhängiggöra klandertalan
mot de i § 5 omförmälta inmutningar, men förbinder sig att lämna
bolaget fullmakt, att på dess kostnad och risk, anhängiggöra och utföra
sådan klandertalan, om bolaget därom gör framställning.

§ 7.

A tillträdesdagen öfverlämnar bolaget till staten åtkomsthandlingar
till de i § 1 nämnda fastigheter äfvensom alla handlingar, som styrka
bolagets rätt till de sålda malmfyndigheterna, såsom mutsedlar, protokoll
öfver verkställda utmålsförrättningar, bevis om utförda försöks- och försvarsarbeten,
fångeshandlingar till förvärfvade jordägareandelar, kopior af
alla utmålskartor samt af alla magnetiska kartor.

§ 8.

Det arrendekontrakt, som den 26 januari 1901 upprättats angående
Kronans jordägareandelar i vissa fyndigheter inom Svappavaara malmfält
emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å Kungl. Maj:ts
och Kronans vägnar, å ena, samt Civilingenjören Gustaf Thisell, å andra
sidan, och hvilket af civilingenjören Thisell öfverlåtits å Aktiebolaget
Svappavaara malmfält, skall upphöra att gälla samma dag, som staten tillträder
den genom detta aftal försålda egendomen.

Bill. till Iiiksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 140 Häft.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 176.

Förestående aftal antages härmed under förutsättning dels att Kungl.
Maj:ts tillstånd lämnas till här omhandlade försäljning, och dels att aftalet
varder från statens sida godkändt och underskrifvet före den 1 nästkommande
juli.

Stockholm den 9 april 1908.

Aktiebolaget Svappayaara Malmfält.

Gustaf ThiselU

Henrik Santesson. G. von Heideken. G. A. Granström. B. Stafsing.

Uno Clason.

Bevittnas:

lind. Silfwerbrand.

Kungl Maj ds Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. A till § 1 i kontraktet med aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål å Svappavaara malmfält.

Utmålens namn.	Beläget å mark.	Tillhörande mnt- sedels nummer.
Svappavaara N:o 1	af	år	1884 .....	Krono-	1
» N:o 2	>	>	3 , . . . .	3	2
» N:o 3		i	».....	.	3
> N:o 4	>	.	3 .....	3	4
N:o 5	»	:	3.....	>	5
» N:o 6			».....	.	6
» N:o 54	*	>	1902 .....	>	2137
» N:o 26	i	>	3.....	>	2025
> N:o 13	>	»	» .....	Krono- och enskild	2429
> N:o 74	;	>	......	Enskild	4749
• N:o 12	t	.	>.....	Krono-	2228
> N:o 1	>	.	3.....	Krono- och enskild	2217
Erik	»	>		Enskild	1808
Svappavaara N:o 11	>	>		Krono-	2227
Vulcan	i	*		Krono- och en liten del på enskild	1899
Rolf	:	>	. .....	Enskild och en liten del på krono-	1806
N:o 1 Nore	.	J		Krono-	2266
Bero	>	>		Krono- och eu liten del på enskild	1901
N:o 6 Thyra	>	3	V.....	Krono-	1803
Svappavaara N:o 3	»	>	J.....	3	2219
Lea	t		......	Enskild och eu del på krono-	1804
Svappavaara N:o 31	5	»	».....	Krono-	2030
» N:o 4	3	3	>.....	?	2220
Balder	»	3	3.....	>	1897
N:o 3 Ivan	>	»	>.....	»	1800
N:o 4 Gustaf		.	3.....	>	1801
Åke	>		1905 .....	Enskild och på holagets Si	1860 imma 27 st. utmål.

Aktiebolaget Svappavaara malmfält äger jordägarandelen i utmålen Svappavaara n:ris
1—6 af år 1884, Svappavaara n:ris 74 och 13, n:r 1 Nore, Erik, Rolf och Lea.
Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält.

Gustaf Pinsett.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Iiil. Ti. till § 1 i kontraktet med aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål och inmutningar på

Leveä-Niemi malmfält.

		Ut	in	ålens	namn.		Beläget å mark.	Tillhörande mutsedels nummer.
Leveä N:o 1	af	år 1899 . .			Enskild	2763
	» 2	y-	1	• •			i»	2764
>	» O			» . .			1-	2765
	> 4	£		» . .			»	2766
>	> 5	y>	t	» . .				2767
Sr	» 6	:		>			>	2768
	» 7	»	ä>	Tf . .			)	2769
	» 8	2	>	» . .				2853
>	> 10			y>			>	2855
>	* 11		>				3>	3091
	> 15			s ■ ■			*	3898
	» 32	S	-	i'' . .			,	3278
»	> 38	3		» . .			>	3279
	> 38		y>	y> . .			y>	3284
5	■> 39		»	* . .			:»	3285
	» 40		y>	» • •		.....		3286
*	■> 18		>	» . .			>	3406
							Summa 17	st. utmål.
			Inmutning	av.
Leveä	N:o 64	af	25 (	4 1904 .			Enskild	4000
''i>	. 65	y>	)	y>			»	4001
	66	»	»	>			>	4002
>	> 67	y>		• •			y>	4003
							Summa 4 st. inmutningar. !

Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält.

Gustaf Thisell.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. C. till § 1 i kontraktet med aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver

Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål på Tansari malmfält,

samtliga belägna å enskild mark.

Fyndigheten Tansari N:o 4 af år 1905

» » »5 » » »

» » » 6 » » »

Summa 3 st. utmål.

Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara malmfält.

Gustaf T fusel!.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. D. till § 1 i Icontrdktet med aldiebolaget
Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål å Salmivaara malmfält.

Utmålens namn.	Beläget å mark.	Tillhörande mutsedels nummer.
Salmivaara N:o 2 af år 1904 .........	Krono	2030
» » 3 » » ».........		2032
» 4 » » *.........		2031
» 5 » » ».........	,	2033
	Summa 4 st. utmål.

Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält.

Gustaf Thisell.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. JE. till § 2 i kontraktet med aktiebolaget
Svappavaara maImfält.

Till Herr Wilhelm Frey Thisell i Stockholm försäljer undertecknad
härmed åbo- och besittningsrätten till Tre Trettiotvåendelar (3/32) mantal
af kronohemmanet N:o 17 om Vs mantal i Svappavaara inom Jukkasjärvi
socken af Norrbottens län emot följande villkor:

l:o. Köpesumman är bestämd till Tretusen femhundra (3,500)
kronor, hvaraf femhundra (500) kronor äro denna dag erlagda och härmed
kvitteras.

2:o. Ettusen (1,000) kronor erlägges den 12 Oktober innevarande
år.

3:o. Ettusen (1,000) kronor, betalas den 12 April 1901.

4:o. femhundra (500) kronor, erlägges den 12 Juli 1901.

5:o. Återstoden Femhundra (500) kronor, betalas den 12 Oktober
sistnämnda år.

6:0. I årligt underhåll till min fader Pehr Flenriksson Huru, skall
köparen betala Etthundra (100) kronor, ett år efter detta köps underskrifvande,
samt sedermera under faderns lifstid, samma summa under ofvanstående
data hvarje år.

7:o. Under en tid af två år förbehåller jag mig rätt att bo och
nyttja de å hemmanet uppförda husen, hvilka jag förbinder mig att
under denna tid väl underhålla och vårda, allt detta räknadt från kontraktets
data.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

8:o. Köparen får på egen bekostnad söka inrymning uti den försålda
egendomen, hvartill nödiga åtkomsthandlingar jag förbinder mig att
vid anfordran utlämna till köparen.

Häraf tvenne exemplar upprättade hvaraf vi tagit ett hvardera.

Svappavaara den 12 Juli 1900.

Joll. Hend. Persson Huru.
(Bom.)

Vittna:

F. A. Falck.

Amanda Silf''werbrand.

Rätt afskrifvet intyga:

Bild. Silfversand.

R. Erikson.

G. TF. Ullmark.

Rätt afskrifvet af afskrift intyga:
Ullmark. Bud. Silfwerbrand.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. F. till § 2 i kontraktet med aktiebolaget
Svappavaara malmfält.

Till Disponenten och Riddaren Gustaf Thisell i Luleå upplåter och
afstår samt försäljer jag undertecknad mitt innehafvande Kronohemman
Svappavaara N:o 27 om u/64 dels mantal emot en öfverenskommen köpesumma
stor Femtusenfemhundra (5,500) kronor och mot här nedanskrifna
villkor och bestämmelser:

Egendomen, som består af hus och åker, äng, skog och odlingsmark
jämte andel uti redan inmutade grufvor, får, utan undantag, af köparen
genast tillträdas med den rätt hemmanet af ålder haft, har och framdeles
lagligen tillvinnas kan, såväl uti inmutade grufvor, som ock uti allt annat
af hvad slag och beskaffenhet det vara må, och berättigas köparen att uti
allt hvad den försålda hemmansdelen rörer, genast föra talan och för densamma
sin rösträtt utöfva.

Köpeskillingen erlägges på följande villkor.

Trehundra (300) kronor betalas nu vid köpets underskrifvande,
hvilka såsom gulden härmed kvitteras.

Tretusen (3,000) kronor inom utgången af år 1898 samt återstoden
Tvåtusen tvåhundra (2,200) kronor innan den 31 Maj 1899 därefter
5 % ränta.

Jag säljare förbehåller mig rättighet få, med min hustru under vår
lifstid kvarbo på hemmanet i de hus vi nu innehafva samt, att efter köparens
särskilda bestämmelser tillsvidare få använda och bruka alla till
hemmanet hörande ängar, åkrar samt betesskogar emot årlig afgäld till
köparen motsvarande årets utlagor för detsamma.

Köparen eger, att i utan mitt vidare hörande, rätt att söka inrymning
på detta köp. Och afhänder jag mig alltså till köparen denna
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 140 Hcift. 5

34 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 176.

egendom, och får han öfver densamma råda, som öfver all annan välfången
egendom.

Häraf tvenne exemplar växlade.

Svappavaara den 13 April 1898.

Erik Johansson Stålnacke.

(Bom.) Säljare.

Hustru Wendela Eliasdotter Stålnacke.

(Bom.)

Bevittna:

F. A. Falck. Rud. Silfwerbrand.

Med förestående köpeafhandling förklarar jag mig nöjd och förbinder
mig till dess uj^pfyllande.

Ort och dag som ofvan.

Gustaf Pinsett,
gen. Nils Andrén.

På en gång närvarande vittnen.

F. A. Falck. Rud. Silfwerbrand.

Rätt afskrifvet af afskrift intyga:

G. W. Ullmark. Rud. Silfwerbrand.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. B. till statsrådsprotokollet.

Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeaftal, hvarigenom
Aktiebolaget Svappavaara Malmfält till Svenska Staten försålt bland
annat samtliga bolaget tillhöriga grufvor och grufveandeler jämte utmål,
samt inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Levieniemi och Tansari
Malmfält i Jukkasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken,
varder å statens sida slutligen godkändt, träffas emellan Svenska Staten,
å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, följande öfverenskommelse:

§ 1.

Utöfver den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta
och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara Malmfält, skall bolaget mot den i
§§ 4 och 5 här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1915—
1932 äga bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare nio
(9) millioner ton, dock med rätt för bolaget att, om det sådant önskar,
inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig intill 2,500,000 ton af
sistberörda malmkvantitet, oberäknadt varpmalm, hvarom förmäles i § 7
af 1907 års kontrakt.

§ 2.

Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om Staten då icke begagnat
den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,
som enligt § 9 mom. bo i 1907 års kontrakt är Staten tillförsäkrad, intill
år 1938 icke inom Svappavaara, Levieniemi, Tansari eller Salmivaara
malmfält b ryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning
inom Sverige.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 116.
§ 3.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under
perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön-Riksgränsen utöfver de
malmkvantiteter, sorn angifvas i § 8 mom. Ro och 2:o af 1907 års kontrakt,
ytterligare den malm, tillsammans nio millioner ton, som bolaget
genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare
Malmfält, mot den i ofvannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för hvarje
fall bestämda frakt och under öfriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna
kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget under hvart och ett af åren
1915—1917 äger frakta etthundrafemtiotusen (150,000) ton, under hvart
och ett åt åren 1918—1920 fyrahundrafemtiotusen (450,000) ton samt
under hvart och ett af åren 1921—1932 sexhundratusen (600,000) ton;
dock att den i 1907 års kontrakt angifna högsta traktkvantiteten för år i
olika riktningar icke må i följd af nyssberörda bestämmelse ökas till mera
än 3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton från Kiruna
till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget)
till Svartön.

§ 4.

Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigheter
och förmåner erlägger bolaget till staten dels ett kontant belopp
af 3,500,000 kronor, hvilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för
bolaget att uppskjuta betalningen intill den i september 1908 mot erläggande
af fyra procent årlig ränta å hvad som ej betalas den 1 juli från
sistnämnda dag till betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan
gifna bestämmelser.

§ 5.

För hälften af den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara
Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ofvan erhåller rätt att
bryta, eller alltså för fyra och eu half (472) millioner ton skall bolaget
till staten erlägga en royalty af tre (3) kr. per ton, dock att å denna royalty
skall afräknas den afgift, som staten såsom ägare af bolagets preferensaktier
på grund af bolagsordningens bestämmelser äger bekomma i utdelning
för ifrågavarande fyra och en half millioner ton.

Royaltyn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
utöfver nyssberörda afgift betalar omedelbart efter ordinarie bolagsstämma
hvart af åren 1916, 1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med
2 kr. per ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr. 50 öre per ton för Gelli -

Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 176.

varemalm, hvart af åren 1919, 1920 oeh 1921 royalty för 225,000 ton
efter samma grund, hvart af åren 1922—1928 royalty för 300,000 ton
likaledes efter samma grund samt hvart af åren 1929—1933 royalty för

300,000 ton med 1 kr. 50 öre per ton för Kiirunavaramalm och 2 kr.
25 öre per ton för Gellivaremalm.

§ 6.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till
utgången af år 1932 bryta och utfrakta de malmkvantiteter, som bolaget,
dels enligt 1907 års kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra
sig från Kiirunavaara och Gellivare Malmfält, tillhopa etthundratvå millioner
sjuhundrafemtiotusen (102,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet,
som enligt § 9 mom. 2:o af 1907 års kontrakt för visst fall åligger
staten, omfatta hvad som brister i 102,750,000 ton dock högst sju (7)
millioner ton. Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång
och har bolaget till den tiden ej medhunnit att bryta och utfrakta

102,750,000 ton, skall bolaget äga utfrakta hvad som brister under femårsperioden
1933—1937, dock ej mera än högst 2,000,000 ton utöfver hvad
bolaget eldigt 1907 års kontrakt äger frakta under samma femårsperiod;
skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

§ 7.

Bo. Den i § 9 mom. Bo af 1807 års kontrakt föreskrift^ uppskattning
af den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under
åren 1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta hvad bolaget
på grund af nu förevarande aftal brutit och tillgodogjort sig under
sagda period, därvid jämväl den enligt andra stycket af § 5 här ofvan för
samma malm erlagda särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att
härigenom ändring icke sker, med afseende å de i anförda § 9 mom. Bo
af 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton
från malmfältet i Kiirunavaara och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält
— som vid inlösen få tagas i beräkning.

2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring
i hvad i § 9 mom. Bo af 1907 års kontrakt är stadgadt därom, att om
de malmtillgångar, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom LuossavaaraKiirunavaara
Aktiebolags utmål, af nämnden uppskattas till mindre belopp
än 150 millioner i Kiirunavaara eller 3772 millioner i Gellivare

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176. ''

Malmfält, från lösesumman för de aktier, staten äger lösa, skall afdragas,
hvad som svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda
belopp.

§ 8.

Hvad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 af 1907 års kontrakt är stadgadt
skall i tillämpliga delar gälla äfven beträffande den malmkvantitet,
som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller
rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom
för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag
genom detta kontrakt åtagit sig.

Förestående aftal antages härmed under förutsättning af vederbörande
bolagsstämmors godkännande inom nästkommande Juni månads utgång
men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af staten
inom samma tid godkännes.

Stockholm den 9 april 1908.

Trafikaktiebolaget Grängesberg— Luossavaara—Kiirunavaara

Oxelösund. aktiebolag.

Vollrath Tham. Vollratli Tham.

C. II. Byström.

Bevittnas:

Herman Duse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. C. till statsrådsprotokollet.

Svappavaara och Leveäniemi m, fl. järnmalmsfält i

Norrbottens län

Walfr. Petersson.

Svappavaara malmfält.

Svappavaara malmberg, beläget å 67° 381/2'' n. br. och 2° 51'' o.
long. från Stockholm, på cirka 350 m. höjd öfver hafvet, 40 km. OSO.
om Kiruna och 65 km. b. NO. om Gellivare malmberg, är kändt sedan
midten af 17:e århundradet och sålunda det tidigast kända af malmbergen
inom Jukkasjärvi malmtrakt. Under 17:e och 18:e århundradena
var här en tidtals mycket liflig grufdrift, hvarvid bröts nästan uteslutande
kopparmalm, under det att järnmalmen var föremål för långa eller ingen
uppmärksamhet. Efter koppargrufvornas nedläggande hafva endast försvarsocb
undersökningsarbeten utförts vid fältet, och är det hufvudsakligen
under det senaste tiotalet år som sådana utförts i större omfattning.

Malmfältet bar i senare tid varit föremål för undersökningar för svenska
statens räkning vid trenne olika tillfällen, nämligen 1875 af O. Gumselius och
C. A. Dellwik m. fl., 1890 af Hj. Lundbohm och författaren samt 1899 af
författaren. Resultaten af dessa undersökningar äro offentliggjorda i
»Underdånig berättelse om en på nådig befallning år 1875 företagen
undersökning af malmfyndigheter inom Gellivare och Jukkasjärvi socknar
af Norrbottens län» (Sveriges Geologiska Undersökning 1877), »Underdåniga
berättelser öfver apatitundersökningar i Norrbotten» (Stockholm
1892) och »Underdånig berättelse om en undersökning af mindre kända
malmfyndigheter inom Jukkasjärvi malmtrakt»1 (Stockholm 1899). I
sistnämnda publikation är meddelad en af kartor och fotografier illustrerad
utförlig beskrifning öfver Svappavaara malmfält, grundad på de dittills
utförda undersökningarna. Öfver de sedan denna tid utförda arbetena
hafva otryckta berättelser afgifvits af grufingeniören C. I. Asplund (1904)
Geh. Bergrat G. Köhler (1899 och 1905) och grufingeniören Hj. Nord- 1

1 I det följande citerad under benämningen »Jukkasjärvi Malmtrakt».

Kungi. Maj tis Nåd. Proposition N:o 176.

qvist (1906). Nedanstående framställning grundar sig på samtliga dessa
utredningar.

Svappavaara malmberg höjer sig till cirka 100 in. öfver omgifvande
slättland och stupar brant mot norr; mot söder öfvergår berget så småningom
till en bred ås, benämnd Danelivaara, med längdsträckning i
norr—söder.

Malmfyndigheten sträcker sig i nord-sydlig riktning från Danelivaara
öfver malmberget, hvars högsta topp och norra branta sluttning utgöres
af malm, och fortsätter vidare ett hundratal meter norrut under därvarande
myrmark. I Danelivaara täckes malmen af jordaflagringar, å
själfva jSvappavaaraberget är den däremot till största delen icke täckt af
jord. A malmberget samt i södra delen af Danelivaara, där jordbetäckningens
mäktighet i allmänhet icke öfverstiger 1 m. och där talrika jordrymningar
blifvit utförda, hafva malmgränserna kunnat bestämmas med stor
noggrannhet; på Danelivaaras norra del och norr om malmberget, där jordbetäckningen
är ganska mäktig, har det däremot ej varit möjligt att fullt
exakt angifva gränserna för fyndigheten. Af olika personer vid skilda
tillfällen gjorda uppskattningar af malmarean vid malmens utgående i
dagen hafva emellertid gifvit nära öfverensstämmande resultat. Sålunda
beräknades totala malmarean:

af d. v. grufingeniören Björn Kjellberg

författaren 1899

» grufingeniören C. I. Asplund 1904
» Geheime Bergrat G. Köhler 1905
» grufingeniören Hj. Nordqvist 1906
Man torde sålunda med full tillförsikt kunna angifva malmarean vid
Svappavaara till omkring 50,000 m2.

1899 till 50,000 m2,
» 50,000 in2,
» 52,800 m2,
» 50,000 m2,
» 48,800 in2.

Malmfyndigheten vid Svappavaara utgöres af ett antal större och
mindre, efter hvarandra stjärt om stjärt liggande linser af dels svartinalm
och dels blodstensmalm, omgifna af en tydligt skifrig, kvartsfattig
granulit (»syenitgranulit»),1 hvars skiffrighet öfverensstämmer till
strykning och stupning med malmgränserna, alltså med generella strykningen
norr—söder och stupningen cirka 70°—75° mot öster. Såväl granulit
som malm innehåller särskilt i fältets norra del gångartade partier af
skapolitbiotitsten af en till flera meters mäktighet. 1 malmen förekomma
stundom smärre inlagringar af granulit och vid sidan af hufvudmalmerna
uppträda här och där enstaka smärre malmlinser i granuliten. De geologiska

1 Se Jukkasjärvi Malmtrakt sid. 19 o. 52.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

förhållandena visa uti detta hänseende åtskillig analogi med dem vid vissa
af mellersta Sveriges i kvartsrika granuliter inlagrade malmfyndigheter.

Af de olika malmlinserna utgöres den nordligaste af svartmalm i sin
norra och blodstensmalm i sin södra del; svartmalm och blodsten öfvergå

1 hvarandra i strykningsriktningen. Denna malmlins har en längd af 770
m. och en bredd af 25—60 in. Den efterföljes mot söder af en lins af
uteslutande blodstensmalm med en längd af c:a 320 in. och en maximibredd
af 45 in., afsmalnande åt bägge ändar. Några få meter öster om södra
spetsen af denna malmlins är en annan lins af blodstensmalm med en längd
af 125 m. och eu medelbredd af c:a 15 m. 10 in. öster om dennas
södra ända träffas ytterligare en blodstenslins af 60 in. längd och c:a 20
in. medelbredd och slutligen, skild från den sistnämnda genom ett endast

2 in. mäktigt lager, den sydligaste malmlinsen, äfven denna bestående af
blodstensmalm, c:a 130 in. lång och med 20 in. medelbredd.

Svappavaara malmfyndighet har sålunda en längd af c:a 1.3 km.
och en medelbredd af omkring 40 in. Fyndigheten har, såsom ofvan anförts,
nord—sydlig strykning och en sidostupning af c:a 70°—75° mot öster.

Rörande malmens utsträckning mot djupet och mäktighet på djupare
nivåer hafva ringa upplysningar erhållits genom de här utförda fåtaliga
diamantborrningarna. Enligt Hj. Nordqvist är genom diamantborrning utrönt
att malm linnes på resp. 62.6, 150.7 och 168.24 m. djup under malmbergets
högsta topp, men hittills gjorda undersökningar hafva icke gifvit tillräckliga
hållpunkter för att afgöra huruvida malmens mäktighet på djupare
nivåer är oförändrad eller icke. Af de bägge borrhål, som i detta hänseende
gifva någon afsevärd upplysning, har det ena, ansatt lodrätt i
malmen, nedgått i denna c:a 53 in., då »gråberg» träffades; huruvida detta-,
såsom ingeniör Asplund anser, är en inlagring i malmen eller är fyndighetens
liggande torde tills vidare få lämnas oafgjordt; i senare fallet
skulle det kunna innebära ett malmens afsmalnande mot djupet. Det
andra af ifrågavarande borrhål däremot har ansatts i malmfyndighetens
hängande och med 50° lutning drifvits igenom det här 75° stupande och
i dagen 56 in. breda malmlagret, hvars liggande träffades vid 70 m. borrhålslängd
eller 50 in. under bergytan; här visar således malmen till 50
in. djup icke någon afsmalning. I blodstensmalmen har ingen undersökning
värd att nämna utförts rörande malmens djupgående. Ehuru sålunda
dessa undersökningar äro mycket bristfälliga, torde man dock
vara berättigad att antaga ett stort djupgående hos fyndigheten på grund
af de betydande dimensionerna af malmens utgående i dagen, och
då de geologiska förhållandena icke gifva någon anledning att uppfatta
fyndigheten såsom bunden endast vid dagytan. Då emellertid, som
sagdt, eu på direkta undersökningar grundad kunskap om fyndighetens

Bill. till Eiksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 140 Höft. 6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

utsträckning mot djupet saknas, har man vid hittills utförda beräkningar
endast tagit hänsyn till den kvantitet, som beräknas befinna sig ofvan den
projekterade järnvägens nivå eller 88 m. under toppen af malmberget, under
antagande att malmen till denna nivå har samma utsträckning som i dagen.

Beträffande malmtillgångarna i Svappavaara malmfält ofvan nämnda
nivå förtjäna följande kalkyler att anföras:

Af dessa kalkyler äro hrr Asplunds och NordqviMs grundade på
mycket detaljerade mätningar och beräkningar.

Det torde sålunda kunna anses berättigadt att antaga en malmtillgång
i Svappavaara af cirka 15,000,000 ton ofvan den projekterade järnvägens
nivå. Att betydande malmkvantiteter finnas äfven under denna
nivå är i högsta grad sannolikt.

Hvad angår Svappavaara-malmens beskaffenhet, så har redan anförts
att densamma i fältets norra del utgöres af svartmalm och i dess södra
del af blodstensmalm.

Rörande malmens kemiska och mineralogiska beskaffenhet utfördes
åren 1897—1899 ganska omfattande utredningar, för Indika redogöres i
»Jukkasjärvi Malmtrakt», sid. 44—52. Ur denna redogörelse må anföras
följande:

Svartmalmen är dels finkornig, dels nästan tät och består så godt
som uteslutande af magnetit, kalkspat och apatit, de bägge senare mineralen
än likformigt blandade med hvarandra än bildande oregelbundna
körtlar och sprickfyllnader. Kalkspatshalten visade sig i 9 från olika
delar af fyndigheten tågna generalprof uppgå till 1.9i—20.66 % eller i
medeltal 10 % och apatithalten till 3.4i—17.28 / eller i medeltal 9.2 %.
Nämnda prof, Indika tagits af förf. dels 1890 och dels 1899 ur nysprängd,
ovittrad, oskrädd malm, höllo 43.20— 65.85 % järn (medeltal
57.2 f) och 0.608—3.188 ’/<■ fosfor (medeltal 1.65 /), O.027—O.osi % svafvel,
I.07—II.57 % kalk (medeltal §. 6 %) och i 4 undersökta prof O.15—O.40» /
titansyra (medeltal O.29 %). År 1897 togos af d. v. grufingeniören Bj.
Kjellberg generalprof af skrädd malm från två olika skärpningar, hvilka
vid analys gåfvo resp. 65.13 % järn, I.140 % fosfor och O.044 % svafvel och
64.18 % järn, O.670 % fosfor och O.060 % svafvel och vid en år 1898 af

af författaren 1899

c:a 13,000,000 ton
» 16,000,000 »

» 19,800,000 »

» 15,500,000 »

grufingeniören C. I. Asplund 1904

» Geh. Bergrat G. Köhler 1905
» grufingeniören Nordqvist 1906

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 176.

samme person utförd försöksskrädning från olika delar af hela svartmalmsförekomsten
erhölls en malm som höll 61.44 tf järn och 0.95 tf fosfor. _

Blodstensmalmen vid Svappavaara är finkornig, till texturen ej så
tät som svartmalmen, och innehåller liksom denna kalkspat och apati t fint
insprängda eller i mer eller mindre oregelbundna partier, hvarjemte den
stundom innehåller granat. Lokalt, inom ett mindre område, är blodstenen
mullformig (»järnsand») i det att apatiten och kalkspaten urlakats, hvarigenom
fosforhalten i'' denna malmmull nedgått till O.os-O.o? och järnhalten stigit
till 65.16— 69.42. Kalkspatshalten i 10 prof af oskrädd, fast blodstensmalm,
som togos af förf. år 1899, växlade emellan 2.25 och 11.76 tf (i medeltal 4.9 tf)
och apatithalten emellan O.si och 16.68 tf (i medeltal 6.i tf). Samma prof
holk» en järnhalt, växlande emellan 48.12 och 64.26 tf (medeltal 59.4 tf),
en fosforhalt, växlande emellan 3.088 och 0.357 tf (medeltal I.14 tf) och en
kalkhalt af 0.63—6.59 tf (medeltal 2.7 tf); svafvelhalten uppgick i två undersökta
prof till resp. O.05 och O.oe tf och titansyrehalten i samma prof till
O.13 och O.09 tf samt i ett tredje prof till O.45 tf. Vid en af Bj. Kjellberg
år 1898 utförd försöksskrädning erhölls från 10 olika skärpningar skrädd
malm hållande 58.so—67.92 Z järn (medeltal 61.67 Z) samt 0.26—1.26 %

fosfor (medeltal 0.86 Z). ... .... ...

Af grufingeniören C. I. Asplund utfördes år 1904 skrädningsförsök
dels af den i malmbergets norra sluttning anstående svartmalmen och dels
af blodstenen omedelbart söder om malmbergets topp. På förstnämnda
ställe erhöllos 48 % »prima» malm med en genomsnittshalt af 64.is Z järn,
0.98 Z fosfor, 3.3 Z kalk och 1.4 Z kiselsyra samt 50 Z »sekunda» malm
med en genomsnittshalt af 59.74 tf järn, 0.84 tf fosfor, 5.2 tf kalk och l.i tf
kiselsyra. Af blodstensmalmen i hufvudlagret erhöllos 66.1 tf »prima» malm
med i genomsnitt 58.65 tf järn, O.si tf fosfor, 2.6 tf kalk och 11.9 tf kiselsyra
samt 31.6 tf »sekunda» malm med i genomsnitt 47.3 tf järn, O.45 tf
fosfor, 4.6 tf kalk och 25.1 tf kiselsyra. Af den mera svartmalmsblandade
sidomalmen erhöllos 53 tf »prima» malm med 62.03 tf järn, O.79 tf fosfor,
5.2 tf kalk och l.os tf kiselsyra och 41 tf »sekunda» malm med 57 tf järn,
I.14 tf fosfor, 7.5 tf kalk och 0.9 tf kiselsyra.

Geh. Bergrat G. Kölder beräknade år 1899 genomsnittshalten hos
Svappavaaramalmen till 62.3 tf järn och 0.8 tf fosfor, hvilka tal han i ett
senare utlåtande år 1905 på grund af senare undersökningar ändrade till
62.es
qvist vid sina undersökningar funnit att i blodstensfyndigheterna järnhalterna
växla emellan 54.90 och 64.so tf och fosforhalterna emellan O.27
och I.20 tf och detta så att järnhalten tilltager och fosforhalten aftager 1
riktning från söder mot norr till ofvan omfatta järnsandsparti, hvithet;
är beläget omedelbart nedom södra sluttningen af malmberget, hvarpå

44 Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 176.

fosforhalten åter synes tilltaga och järnhalten sjunka. Medelhalten för
hela blodstensområdet beräknar Nordqvist till 61.55 tf järn och 0.48 tf fosfor,
för hela svartmalm sområdet till GO.si tf järn och O.92 tf fosfor samt för
fältet i dess helhet till 61.22 tf järn och 6.64 tf fosfor, siffror, hvilka visa
nära öfverensstämmelse med de af Köhler år .1905 angifna.

Af det. anförda framgår att man inom Svappavaara malmfält kan
beräkna, att vid brytning i stort af nu blottade malmpartier erhålla en malm,
hållande 61—62 tf järn och O.eo å O.70 tf fosfor samt med en kalkhalt uppgående
till i genomsnitt c:a 3 tf.

Någon utredning rörande malmens beskaffenhet mot djupet förelio-ger
icke, anledning att antaga att malmens karaktär i stort förändras inom
ofvan i beräkningen antagna djup synes emellertid icke förefinnas.

Förutom ofvan anförda malmtillgång finnas väster om hufvudmalmen
flera smärre fyndigheter af såväl svartmalm som blodsten, till hvilka icke
hänsyn tagits i ofvanstående framställning.

De gamla koppargrufvorna vid Svappavaara äro samtliga belägna i
järnmalmens sidosten på själfva malmberget. Kopparmalmen, som utgöres
af kopparkis och något brokig kopparmalm, förekommer endast i skapolitförande
granulit. Rörande kopparmalmstillgångarna hafva under det senaste
århundradet icke några undersökningar blifvit utförda, och är det omöjligt
att rörande utsikten för en lönande kopparmalmsbrytning vid Svappavaara
f. n. göra något som helst uttalande.

Svappavaara malmfält är belagdt med 27 utmål, af hvilka 6 äldre
täckas af de senast lagda. Hufvudmalmen är helt och hållet belägen på
kronomark, de sistnämnda sidomalmerna delvis på Svappavaara bys ägor.

Leveäniemi malmfält.

Detta år 1897 upptäckta malmfält, hvilket är beläget i Mattsmyran,
e:a 2 km. SSO om Svappavaara malmberg, blef under 1898 och 1899 undersökt
dels genom upprättande af en magnetisk orienteringskarta och dels
genom diamantborrning; en redogörelse för resultaten af dessa undersökningar
är lämnad af förf. i Jukkasjärvi Malmtrakt sid. 56—63.

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 176.

Fastställandet af malmtillgångarna vid Leveäniemi malmfält möter
synnerligen stora svårigheter. Dessa härröra till väsentlig del däraf att
berggrunden inom hela fältet är dold af lösa jordaflagringar af 3—14 m.
mäktighet, hvilka delvis bestå af torfdy och lera, hvartill kommer att en
stor del af fältet är myrländt. Af denna orsak är utförande af jordrymnings-
och sprängningsarbeten förenadt med stora svårigheter, och undersökningen
af fältet har på grund häraf hufvudsakligen måst ske genom vertikala
borrhål, hvarvid upplysning om berggrundens beskaffenhet erhållits genom
diamantborrkärnorna. Men därjämte har bedömandet af malmtillgångarna
i mycket hög grad försvårats därigenom att jämte samlad malm mer eller
mindre magnetitrika bergarter, smi äfven innehålla smärre malmpartier,
förekomma i stor utsträckning inom malmfältet, hvilka bergarter äfven
utöfva inverkan på de magnetiska mätningsinstrumenten. De under 1899
och sedermera år 1904 utförda undersökningarna vid Leveäniemi hade på
grund af dessa omständigheter visat sig vara otillräckliga för bildandet af
ett bestämdt omdöme om malmtillgångarna, och anordnades därför år 1907
en mera omfattande undersökning, hvars ledning anförtroddes åt förf.
Vid denna undersökning utfördes detaljerade magnetiska mätningar och omfattande
diamantborrningar (till en sammanlagd borrhålslängd af 1,232 m. i
38 st. borrhål), samt kemiska och mineralogiska undersökningar af öfver
ett 80-tal prof af malm från borrkärnor och genom jordrymning blottade
malmpartier. Genom att sammanställa de därvid vunna resultaten med
resultaten af tidigare utförda diamantborrningar, sådana dessa återfinnas i
de hos Svenska Diamantbergborrningsaktiebolaget i Stockholm förvarade
borrningsrapporterna (totalantalet å Leveäniemi t. o. in. år 1907 utförda
diamantborrhål är 73 med eu sammanlagd borrhålslängd af något mer än
1,700 m.) har det nu blifvit möjligt att erhålla en uppfattning om malmtillgångarnas
ungefärliga storlek och om malmens beskaffenhet vid malmfältet.

Det malmförande området vid Leveäniemi har en utsträckning af
cirka 1,200 m. längd i norr—söder och 700—300 in. bredd. Enligt de
magnetiska kartorna är malmens hufvudmassa belägen inom fältets södra
del, under det att malmen inom den norra delen förekommer mera spridd
i smärre partier.

Af diamantborrningarnas resultat, kombinerade med de magnetiska
horisontal- och vertikalintensitetskartornas anvisningar, framgår att samlad
malm uppträder i fältets södra del som ett antal större och mindre partier
af långsträckt form, delvis liggande stjärt om stjärt och ordnade till ett
malmstreck, hvilket bildar en mot söder konvex båge af cirka 1,000 m.
längd. Inom detta malmstreck hafva de särskilda malmpartierna en

46 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

längd växlande emellan några tiotal och 300 in. och eu bredd från några
få meter upp till 40 å 50 m. I fältets norra del förekomma flera smärre,
spridda malmpartier, samt i dess västra del ett långsträckt i norr—söder
strykande parti af cirka 300 in. längd och cirka 20 in. bredd.

I dessa malmpartier förekomma här och där smärre inlagringar af
granulit, än med än utan magnetitinsprängningar, och de omgifvas ofta af
mer eller mindre magnetitrik granulit, i hvilken ej sällan förekomma skikt
af malm med eu mäktighet, växlande från O.i till ett par meter och däröfver.
Denna malm haltiga granulit har inom vissa delar af fältet stor
utbredning och är på många ställen så rik på magnetit att den under
vissa omständigheter med fördel bör kunna tillgodogöras i samband med
magnetisk anrikning.

Malmfyndighetens sidosten utgöres af en skifling, stundom skiktad,
kvartsfattig granulit — asyenitgranulit» — af samma slag som i Svappavaara
malmberg, och öfverensstämma dennas skiffrighet och skiktning
sinsemellan och med kontakterna mot malmen.

Arean af genom hittills utförda undersökningar till sin beskaffenhet
och utsträckning någorlunda känd malm inom Leveäniemi har förf. uppskattat
till cirka 32,000 m.2, af hvilka 27,000 m.2 tillhöra det ofvan omnämnda
sydligare malmstrecket. Därtill kommer en icke ringa kvantitet
malm, hvars befintlighet konstaterats genom diamantborrningarna, men
hvilken antingen hittills blifvit så ofullständigt undersökt rörande sin utsträckning
att en uppskattning däraf f. u. ej kan ske, eller ock förekommer
i jämförelsevis smala lager tillsammans med magnetitrik granulit
och hvars tillgodogörande torde komma att ske endast i samband med
magnetisk anrikning af denna.

Hvad beträffar fyndighetens utsträckning mot djupet, så är sidostupningen
inom fältets västra del tämligen brant, cirka 60° 70° mot

öster, i fältets sydligaste del nordlig, ganska flackt, 35°—40° närmast bergytan,
men brantare, 55°—60° och däröfver, på djupare nivåer; i fältets
östra del är sidostupningen västlig och ganska brant, 60°—75°.

De inom fältet utförda diamantborrhålen hafva eu längd växlande
emellan 1.94 och 166.4 in. På grund däraf att sidostupningen hos fyndigheten
gör eu vinkel af 35°-—75° mot horisonten under det att alla borrhålen utom
ett till följd af jordbetäckningens stora mäktighet måst drifvas i vertikal
riktning, hafva borrhålen i sned riktning öfvertvärat malmlagren, och de
flesta borrhål hafva därför gått i såväl malm som granulit. Den längd
malmen intager i borrhålet är sålunda icke på något ställe lika med
malmens vare sig maklighet eller djupgående.

En föreställning om arten och beskaffenheten af de genom borrningarna
undersökta malmpartierna lämnar följande sammanställning af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

en del borrhål, nämligen de, som inom det ofvan anförda, sydligare malmstrecket
träffat samlad malm.

Utmål n:r.	Borr- håls- beteck-	Djup nnder bergytan.	Bergartens beskaffenhet.	Längd i borr-hålet.	Anmärkningar.
	ning.	TU.		»m.
7	XTV	0— 6.1	Svartmalm................	6.1 +
»	h	0—15.2	D:o ................	15.2
		—27.1	Granulit, delvis malmhaltig........	11.9 +	Sidostupning 61°.
1	xi	0- 4.4	Malmblandadt skarn...........	4.4
		—17.85	Svartmalm................	13.45
		—30.54	Granulit.................	12.69 +
1	C	0- 4.3	Granulit.................	4.3
		-40.4	Svartmalm med 2 granulitpartier af resp. 0.5 och 1.9 m. tjocklek.........	30.1
		—44.8	Granulit, till 44.0 malmblandad......	4.4 +	Sidostupning 61”.
1	0	0—24.0	Svartmalm, med ett 2 m. grannlitparti . . .	24.0
		—30.95	Granulit med ett 2.4 m. malmparti och 3—5 om. tjocka malmränder.........	6.95 +
2	u	0—19.0	Svartmalm ................	19.0
2	w	—43.45 0- 7.1	Grannlit med malmkörtlar......... Svartmalm................	24.45 + 7.1 +	Sidostupning 33°—44°.
	G	0—22.6	Svartmalm med ett 3.4 m. grannlitparti, del-vis malmblandadt...........	22.6	Sidostupning 43°.
		—38.5	Granulit, ej malmblandad, mod 2 st. malm-partier af resp. 0.2 och 0.8 m. tjocklek .	15.9
		—73.0	Svartmalm med ett 0.3 m. parti af malm-haltig grannlit.....V......	37.7
		—79.4	Granulit, delvis hornblende- ö. magnetithaltig	6.4
		—83.4	Svartmalm................	4.0
		—87.9	Grannlit, malmhaltig...........	4.5 +
1	K	0—13.75	Svartmalm................	13.75 +
2	illa	0—19.5	Svartmalm................	19.5 -f-
	TU b	0—69.8	Svartmalm................	69.8 +
	N	0— 2.5	Svartmalm...............	2.5
		- 9.0	Granulit.................	6.5
		—44.2	Svartmalm................	35.2
		—60.7	Granulit, rik pä malmpartier af växlande mäktighet...............	15.1 +	Sidostupning 60°.
2	I	0—28.0	Svartmalm................	28.0

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Utmål n:r.	Borr- håls- beteck- ning.	Djup under i bergytan. in.	Bergartens beskaffenhet.	1 j Längd ! i borr-liålet. in.	== =-= Anmärkningar. ,
		- 31.6,	Ainfibolit, magnetitrik...........	3.5
		- 86.1	Svartmalm med ett 0.3 in. granulitparti . .	54.6
		— 95.3	Granulit med ett 2.0 m. malmparti.....	9.2	Sidostupning 55°.
		—154.0	Svartmalm med ett 0.6 in. granulitparti . .	58.7
		—166.4	Granulit, malinhaltig med ett 2.2 m, och ett
			0.3 m. malmparti...........	12.4 +
2	H	0— 2.5	Granulit.................	2.5
		— 14.7	Svartmalm................	12.2 +
2	m	0— 8.5	Granulit.................	8.5
		— 16.2	Svartmalm................	7.7 +
2	R	0— 15.6	Granulit .................	15.6	Sidostupning 35°.
		— 63.4	Svartmalm med ett 2 m. granulitparti . . .	+ OO I>-	Sidostupning vid
2	II	0— 3.15	Svartmalm med ett 0.46 m. granulitparti . .	3.15 +	61 m. djup 45°.
2	T	0- 5.1	Svartmalm................	5.1
		— 23.9	Granulit, malmhaltig med 0.1—0.5 in. malm-
			partier................	12.8 +	Sidostupning 50°.
2	X	0— 2.0	Svartmalm................	2.0
\|		- 5.6	Granulit, malmblandad..........	3.6
		— 18.6	Svartmalm med ett 1.8 m. granulitparti . .	13.0 +
3	Z	0 - 4.7	Granulit.................	4.7	Sidostupning 60°.
		— 10.7	Svartmalm med en 0.2 in. granulitparti. . .	6.0
		— 13.7	Granulit, malmblandad..........	3.0
		— 210	Svartmalm, rel. fattig, med 0.6 m. granulit-
			parti.................	7.3
		—125.8	Svartmalm................	104.8 +
3	I	0—103.0	Svartmalm................	103.0 +
4	XXYI	0- 3.0	Svartmalm................	3.0 +
	Y	0— 15.6	Svartmalm................	15.6
		— 20.65	D:o rel. fattig...........	5.05 +
33	IIT	0- 21.0	Svartmalm................	21.0
		— 45.4	Granulit, malmblandad..........	23.4 +
33	1	0— 1.94	Svartmalm................	1.94 +
33	Ä	0- - 35.0	Svartmalm med ett skarnparti om 3.1 in. och
			3 granulitpartier af resp. 0.2, 0.7 och 0.3
			m. tjocklek..............	33.06
		- 37.8	Granulit, malmblandad..........	2.8 +

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Utmål n:r.	Borr- håls- beteck-	Djup under bergytan.	Bergartens beskaffenhet.	Längd i borr-hålet.	Anmärkningar.
	ning.	m.		in.
33	ö	0- 4.3	Granulit, malmblandad..........	4.3
33		— 21.0	Svartmalm med 2 granulitpartier af resp. 2.5 och 1.3 m. tjocklek..........	16.7 +
VT	0— 2.2	Granulit, malmblandad..........	2.2
		— 29.0	Svartmalm................	26.8
11		— 33.4	Granulit, malmblandad..........	4.4 +
a	0— 38.9	Svartmalm . . .............	38.9
		— 44.0	Granulit, malmhaltig...........	5.1
11		— 82.35	Svartmalm med 2 st. granulitpartier af resp. 0.25 och 2.6 m. tjocklek........	38.35 +
XXIII	0- 42.0	Svartmalm med ett 0.6 m. grönskarnsparti .	42.0 +
11	g	0— 2.2	Svartmalm................	2.2 +
15	XXVII a	0— 2.2	Svartmalm, blodstenablandad.......	2.2 +
	XXVII b	0— 5.0	D:o d:o .......	5.0 +
	n	0— 5.93	D:o d:o .......	5.93 +

Att afgöra huruvida eu ökning eller minskning i de resp. malmpartiernas
mäktighet mot djupet föreligger, har i allmänhet icke varit
möjligt, med den omfattning undersökningsarbetena hittills erhållit. Emellertid
hafva i en del borrhål på djupare nivåer träffats större tillgångar
af samlad malm än som förhållandena närmare dagytan gifvit anledning
att antaga, medan på andra ställen ett aftagande i mäktighet mot djupet
kunnat iakttagas. Det torde sålunda kunna antagas att, oaktadt de särskilda
malmpartierna med hänsyn till mäktighet in. m. variera såväl i
fält som mot djupet, dock totala malmarean inom det ifrågavarande området
åtminstone till hittills genom borrning nådda djup är i stort sedt
oförändrad. Att den samlade malmen liksom äfven den malmhaltiga
granuliten ingalunda äro bildningar, som äro inskränkta till de närmast
den nuvarande jordytan belägna delarna af jordskorpan framgår, förutom
af det ofvan antydda geologiska förekomstsättet, af resultaten af borrningarna.
Sålunda må nämnas att i 6 borrhål af resp. 125.8, 103.o, 82.35,
69.8, 63.4 och 52 m. djup samlad malm anstår i borrhålens botten och
att det djupaste af de inom fältet utförda borrhålet genomgått samlad
malm, med endast ett par granulitpartier af resp. 3.5 och 9.2 m. tjocklek,
till 154 m. djup, där malmblandad granulit med malmskikt vidtog, hvilken
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 140 Häft. 7

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

anstår i borrhålets botten vid 166.4 m. djup (sidostupningen hos bergarterna
i detta borrhål är 55°).

Under sådana förhållanden torde man vara berättigad att beräkna
att den samlade malmen äger i stort samma area till åtminstone 100 m.
djup. Då malmen, såsom af nedan anförda undersökningar framgår, äger
en synnerligen hög järnhalt, torde man kunna antaga att af 1 in3 erhålles
4 ton malm. Den ofvan anförda malmarea motsvarande malmkvantiteten
uppgår sålunda till cirka 128,000 ton per meters afsänkning eller vid
ett antaget djupgående af 100 m. 12,800,000 ton. Tager man därjämte
hänsyn till de ofvan omnämnda, genom borrningar konstaterade, men hittills
alltför ofullständigt undersökta partierna af samlad malm, hvilka icke inräknats
i ofvanstående malmarea, samt de sannolikt högst afsevärda malinkvantiteter
som i samband med magnetisk anrikning kunna utvinnas ur
den malmhaltiga granuliten, som delvis omgifver den samlade malmen,
torde denna siffra utan fara för öfverskattning kunna höjas till cirka
15,000,000 ton. Att betydande kvantiteter af malm finnas äfven under
100 m. djup är redan genom hittills utförda borrningar ådagalagdt.

Malmen inom Leveäniemi malmfält är uteslutande svartmalm, som
dock på några ställen i fältets norra del är något blodstensblandad. Den
är finkornig och hav delvis tät textur; delvis är den ganska lös. Ofta är
malmen pipig och innehåller smärre håligheter, i hvilka förekomma kristaller
af magnetit, amfibol och stundom desmin; denna pipighet förekommer
ej endast i den nära dagytan belägna delen af malmen utan äfven
vid de hittills genom diamantborrningar nådda största djupen. Utom
magnetit innehåller malmen som konstant beståndsdel amfibol i växlande
mängd, inom vissa delar af fältet kalkspat och på enstaka ställen apatit i
delvis riklig mängd. Här och där är malmen genomsatt af skölar af olika
mäktighet, hvilka i åtskilliga fall försvårat och t. o. m. omöjliggjort borrhålens
fortdrifvande.

Hvad beträffar malmens kemiska beskaffenhet, så utmärkes densamma
till största delen af hög järnhalt, i allmänhet öfverstigande 60 % och
stundom uppgående till 69 % och därutöfver, samt en fosforhalt som inom
större delen af fältet är mycket låg, O.oos—O.os /; i genomsnitt håller
malmen i denna del af fältet 63.4 f järn och O.014 % fosfor; inom andra
delar af fältet växlar fosforhalten mellan O.044 och O.79 %, och malmen
håller där i genomsnitt 63.0 % järn och O.35 % fosfor; undantagsvis uppgår
fosforhalten till 1 % och däröfver.

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Titansyrehalten varierar i de 7 på detta ämne undersökta profven
emellan O.05 och I.35 %; malmen innehåller äfven vanadinsyra, i de två
därå undersökta profven uppgående till resp. O.17 och O.20 /. Svafvelhalten
är låg, så ock manganhalten. De olika malmslagens kemiska
karaktär i öfrigt framgår af nedanstående fullständiga analyser å generalprof
af de vid 1907 års undersökningar erhållna diamantborrkärnorna.

Fullständiga analyser af generalprof af diamantborrkärnor.

	B	0 r	r h å	1
0 0—16.4 in.	1 0—28 m.	Z 35—72 m.	d 12.3—38.9 m.
Kiselsyra..................	1.92	1.35	1.75	1.38
Järnoxidoxidnl ...............	92.80	94.55	92.44	89.90
Järnoxidul .................	—	0.87	—	—
Järnoxid ..................	0.80	—	1.76	4.14
Lerjord..................	0.72	1.20	0.34	0.35
Titansyra .................	1.34	0.41	0.10	0.05
Manganoxidul...............	0.23	0.10	0.10	0.18
Kalk...................	0.80	0.44	1.64	2.12
Magnesia..................	0.83	0.78	1.34	0.97
Fosforsyra.................	0.010	0.032	0.69	1.00
Vanadinsyra................	0.20	0.17	ej best.	ej best.
Svafvel..................	0.030	0.013	0.011	0.017
Glödgningsförlust..............	0.10	—	—	—
Järn .... ................ Fosfor.............;..... Svafvel..................	99.780 67.76 0.005 0.030	99.915 69.15 0.014 0.013	100.171 68.06 0.30 0.011	100.107 68.00 0.49 0.017

Växlingarna i järn- och fosforhalter inom Leveäniemi framgår af
nedanstående analystablå, upptagande analyser af under 1907 tagna generalprof
af malm från borrkärnorna inom olika delar af fältet och på
olika djup under bergytan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Malm-parti, sign. *	Utmål n:r.	Borr- hål sign.	Djup, från hvilket analys-profvet tagits, m. under bergytan.	Borrhåls-längd represen-terad af analys-profyet.	Halt i % af	Anmärkningar.
järn.	fosfor.	titan- syra.
L	38	Jr II	hela malmbredden (19 m.)	68.85	0.006	0.24	Fe304-82.49 •/., Fe203=13.04 %.
		Jr III	> >	(23 m.)	69.75	0.015
		Jr IV	midten af malmen	69.45	0.009
		P	22—38.2	16.2	67.26	0.009		Fe304 = 85.74 %, Fe203=7.38 %.
a	7	h	0 —15.2	15.2	66.47	0.013
>	1	C	4.3—11.1	6.8	64.08	0.045
		»	12.8—17.6	4.8	61.09	0.056
		»	20.2—40.4	20.2	61.09	0.048	1.35
	1	0	0. —16.4	16.4	67.76	0.005	1.34	Fullständig analys se sid. 13.
		G	38.5—46.0	7.5	65.07	0.011
		>	46.0—54.3	8.3	67.86	0.006	1.25
		»	62.7—73.0	10.3	51.19	0.007
		»	79.4-83.4	4.0	66.07	0.008
>	2	w	0 — 3.6	3.6	68.47	0.005
		»	3.6— 7.1	3.5	68.65	0.010
		u	0 —19.0	19.0	66.08	0.036
r	1	K	0 —13.75	13.75	68.60	0.030
		G	0.8—12.4	11.6	65.17	0.014
»	2	B	15.6-21.6	6.0	68.85	0.009
			21.6—30.6	9.0	64.48	0.012
			30.6—33.2	2.6	62.88	0.017
			33.2—35.3	2.1	65.67	0.016
			35.3-40.7	5.4	62.30	0.015
			40.7-60.3	19.6	69.05	0.044
			62.5	stuff	—	0.015
>		m	8.5—16.2	7.7	66.47	0.009
»	»	H	2.5— 6.7	4.2	65.27	0.009
>	»	I	0 -28.0	28.0	69.15	0.014	0.41	Fullständig analys se sid. 13.
s	2	I	31.5—45.4	13.9	66.17	0.17
			45.4—52.6	7.2	57.51	0.42

* De i denna kolumn anförda beteckningarna hänföra sig till de olika malmpartierna inom
Leveäniemi.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Malm- parti, sign.	Utmål n:r.	Borr- hål sign.	Djup, från hyilket analys-profyet tagits, m. under bergytan.	Borrhåls-längd represen-terad af analys-profvet.	Halt i % af	Anmärkningar.
järn.	fosfor.	titan- syra.
S	2	I	54.0— 59.0	5.0	51.80	0.45
			61.0— 67.6	6.6	53.13	0.33
			67.6— 78.4	10.8	65.67	0.49
			78.4— 84.1	5.7	50.70	0.36
			84.1— 86.0	1.9	51.00	0.34
			87.5— 89.5	2.0	56.51	0.044
			95.3-108.7	13.4	57.81	0.18
			109.3-133.0	23.7	66.67	0.14
			133.0-137.8	4.8	62.68	0.13
			140.7—148.2	7.5	68.06	0.068
			150.0—154.0	4.0	65.07	0.16.
>	T>	N	0 — 2.5	2.5	67.06	0.24
			9.0— 31.7	22.7	66.47	0.18.
			31.7— 42.1	10.4	50.35	0.65
			42.1— 44.2	2.1	63.48	0.70
			59.7— 60.6	0.9	50.05	0.68
»	3	Z	4.7— 9.5	4.8	56.12	0.12
			13.7— 18.6	4.9	39.61	1.83
			21.0— 35.0	14.0	64.48	0.20
			35.0— 72.0	37.0	68.06	0.30	0.10	Fullständig analys se sid. 13.
			73.0— 90.95	17.95	68.85	0.23
			90.95—116.6	25.65	66.66	0.67
			116.6-121.6	5.0	63.88	0.30
			121.6-125.8	4.2	53.53	0.52
>	I	X	5.6— 9.2	3.6	67.66	0.067
			11.0— 18.6	7.6	68.56	0.30
»	T>	I	111.0	stuff	—	0.24
e	2	T	0 — 5.1	5.1	67.06	0.081
g	4	Y	0 - 15.6	15.6	63.68	0.29
			15.6— 20.6	5.0	42.69	1.41
V	33	1	3.8— 20.0	16.2	67.46	0.55
			23.1— 29.6	6.5	65.47	0.47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Malm- parti, sign.	Utmål n:r.	Borr- hål sign.	Djup, från hvilket analys-profyet tagits, m. under bergytan.	Borrhåls-längd represen-terad af analys-profvet.	Halt i % af	Anmärkningar.
järn.	fosfor.	titan- syra.
9	33	Ö	4.3—12.5	8.3	68.46	0.38
>	11	d	0 — 6.3	6.3	67.06	0.41
			7.4—11.2	3.8	68.85	0.33
			12.3—38.9	26.6	68.00	0.79	0.05	Fullständig analys se sid. 13.
			44.0—54.3	10.3	66.27	0.56
			54.3—59.0	4.7	67.86	0.48
			59.0—64.0	5.0	63.18	0.44
			67.0—82.3	15.3	64.87	0.53
>	>	g	0 — 2.2	2.2	69.65	0.34
i	15	n	0 — 5.9	5.9	68.85	0.41	—	Fe304=68.l5 %, FejOs = 27.86 %.

Häraf framgår att de fosforfattiga och de mera fosforhaltiga malmslagen
i allmänhet äro väl skilda ifrån hvarandra. Den fosforfattiga
malmen förekommer sålunda inom fältets västra och sydligaste delar under
det att den mera fosforhaltiga uppträder i dess östligare del. Det bör
alltså vara möjligt att vid Leveäniemi anordna brytning af de i ifrågavarande
hänseende olika malmkvaliteterna hvar för sig. Af den ofvan anförda
malmarean utgöres ungefär två tredjedelar af malm med en fosforhalt
understigande O.05.

Leveäniemi malmfyndigheter äro belägna på Svappavaara bys ägor
och belagda med 17 utmål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Tartari.

3 km. VNV om Svappavaara malmberg är en järn malmsfyndighet
belägen vid Tansarijokis utflöde i Liukattijoki.

Någon utredning rörande denna fyndighets utsträckning och beskaffenhet
i öfrigt föreligger icke. Enligt uppgift hafva 4 stuffprof af malm
härifrån vid analys visat sig hålla mycket hög järnhalt (69.07—71.13 %),
varierande fosforhalt (O.03—O.70 %) och en titansyrehalt af 0.75—1.46 %.

Fyndigheten är belägen på Svappavaara bys ägor och belagd med
3 utmål.

Salmivaara.

Denna år 1897 upptäckta fyndighet är belägen 3 km. väster om den
vid Kaitumälfven liggande byn Neitisuando och 28 km. NNO om Gellivare
malmberg. Enligt en år 1902 upprättad magnetisk orienteringskarta föreligger
här ett ganska vidsträckt kompassdrag af omkring 1 km. längd,
bildande en mot sydväst konvex båge. Genom den regelbundna och jämna
fördelningen af den magnetiska vertikalintensiteten företer fyndigheten
någon likhet med den vid Leveäniemi och synes det vara sannolikt att
äfven vid Salmivaara finnas såväl samlad malm som magnetitrika bergarter.
Berggrunden är emellertid täckt af mäktiga jordaflagringar, hvilka försvårat
undersökningsarbetena. Under år 1904 utfördes härstädes diamantborrning
på 4 olika platser inom området för kompassdraget, hvarvid, sedan 7.6—12.9
m. mäktiga jordaflagringar genomgåtts borrhålen neddrefvos till 5.16—10.8
in. djup i fasta berget. Enligt de hos Svenska Diaman tbergborrningsaktiebolaget
i Stockholm förvarade borrningsrapporterna gick det ena borrhålet
till 5.73 in. djup i »malmblandadt hornblende», det andra 2 in. i »malmblandadt
hornblende med svafvel- och kopparkis» samt därpå 8.25 in. i
»svartmalm med svafvel och kopparkis», det tredje 3.7 in. i »malmblandad
glimmer», 5.so in. i svartmalm och 1.78 m. i »granulit och kvartsi t», samt
det fjärde 3 in. i »malmblandad glimmer och kis», 0.65 m. i »glimmer -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

och kloritsköl» samt 1.5i m. i »kvartsit och granit». Ett femte borrhål
kunde på grund af ras ej fortsättas ned till fast berg.

Dessa undersökningar gifva, såsom synes, ringa hållpunkter för bedömande
af fyndighetens beskaffenhet och värde.

Fyndigheten är belägen på kronojord och belagd med 4 utmål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 176.

Bil. D. till statsrådsprotokollet.

Till Hans Excellens Herr Statsministern.

Enligt aftalet emellan svenska staten å ena, samt aktiebolaget Svappavaai-a
Malmfält, å andra sidan, af den 9 april 1908 angående inköp af
nämnda bolags grufegendom in. in. skulle köpeskillingen härför utgöra
8V2 miljoner kronor. Af denna köpeskilling skulle staten enligt Kungl.
Maj:ts proposition af den 9 april 1908 erlägga 5 miljoner kronor den 1
juli 1908. Detta belopp med ränta på ränta efter 4 % (då räntan årligen
lägges till kapitalet) kommer att den 1 juli 1933 uppgå till 13,329,181
kronor (och några ören).

Vidare skulle, under förutsättning att statsverket för den ökade
malmbrytningen under åren 1915—1932 erhåller den 1 juli hvart af åren
1916—1918 en royalty af 225,000 kr., under hvart af åren 1919—1921
en royalty af 675,000 kr. och under hvart af åren 1922—1933 en royalty
af 900,000 kr., dessa belopp med ränta på ränta efter 4 f>, såsom ofvan
sades, komma att den 1 juli 1933 uppgå till ett sammanlagdt belopp af
18,161,638 kronor (och några ören).

Stockholm den 9 april 1908.

Nils Ekholm.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 140 Höft.