Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17%.
1
N:o 172.
Kungl. Maj.is nådiga proposition till Riksdagen angående lektorn
N. A. Johansons pension; gif ven Stockholms slott den 3
april 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva, att lektorn vid högre realläroverket i Göteborg Nils
Abraham Johanson må, utan hinder af gällande bestämmelser i afseende
å rätt till pension, från och med månaden näst efter den, hvarunder
han afgår från -sin tjänst, åtnjuta hel pension till belopp af 4,000
kronor årligen, att utgå enligt bestämmelserna i lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober 1907.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hammarskjöld.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Apel. 136 Häft. (N:o 173.)
1
2
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april 1908.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Ang. lektor
N. A.. Johansons
pension.
Härefter yttrade departementschefen, statsrådet Hammarskjöld:
»Uti underdånig ansökning den 29 februari 1908 har lektorn i matematik
och fysik vid högre realläroverket i Göteborg Nils Abraham
Johanson — med erinran att han uti särskild underdånig skrift anhållit
om afsked med pension från sin lektorsbefattning, dock med rätt för
honom att kvarstå i tjänst till slutet af år 1908 — anhållit att vid afskedstagandet
blifva tillerkänd hel pension såsom lektor eller sålunda
4,000 kronor årligen, oaktadt han icke varit anställd i statens tjänst det
antal år, som enligt gällande föreskrifter erfordrades för att komma i
åtnjutande af nämnda pensionsbelopp.
Till stöd för sistberörda anhållan har sökanden anfört följande.
Vid omförmälda läroverk hade sökanden oafbrutet varit anställd
från och med den 1 juli 1882, då han af Kung!. Maj:t förordnats att för
‘3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.
en tidrymd af fem år bestrida rektorsbefattningen vid sagda läroverk, som
med denna dag från att vara ett lägre läroverk inträdde bland antalet
af rikets högre allmänna läroverk. Detta sökandens rektorsförordnande
förnyades sedan för hvarje följande femårsperiod ända till år 1902, då
lian ånyo förordnades för de följande fem åren. Innan denna sistnämnda
femårsperiod tilländalupit, hade sökanden dock 1904, då han inträdt i
sitt 66:te lefnadsår, på egen begäran erhållit nådigt afsked från sin rektorstjänst;
och hade han allt sedan den 1 juli 1904 vid läroverket tjänstgjort
såsom ordinarie lektor i matematik och fysik, till hvilken befattning
han af Göteborgs domkapitel utnämndes den 3 december 1884.
Då sökanden sålunda under ej mindre än 22 år åtnjutit Kungl. Maj:ts
förtroende att bestrida rektorsämbetet vid ett högre allmänt läroverk,
som under en del af hans rektorstid varit med hänsyn till lärjungeantalet
det näst största bland rikets allmänna högre läroverk, och detta
under den för läroverket betydelsefulla tid, då detsamma omdanades
från ett lägre till ett högre läroverk och hvarunder den för läroverket
afsedda nya byggnaden uppfördes och inreddes, hvarvid sökanden inom
byggnadskommittén hade det ansvarsfulla uppdraget att fungera såsom
på en gång ordförande, sekreterare och kassaförvaltare, hade det synts
honom, som om dessa nu påpekade omständigheter ej borde vara utan
inflytande på beloppet af den pension, som vid afskedstagandet kunde
blifva honom tillerkänd.
Beträffande anledningen, hvarför sökanden ej tidigare än som skett
inträdt i de allmänna läroverkens tjänst, har sökanden anfört: Efter att
den 31 maj 1866 hafva blifvit promoverad till filosofie doktor vid Uppsala
universitet, vid hvilket sökanden redan dessförinnan, den 20 april
sagda år, blifvit utnämnd till docent i matematik, hade han under loppet
af hösten samma år erhållit anbud att i egenskap af föreståndare träda
i spetsen för en högre läroanstalt för flickor i Göteborg, hvilken några
för den kvinnliga undervisningen nitälskande män beslutat att inom
denna stad upprätta. Då han icke ansett sig böra afböja detta hedrande
uppdrag, hade han mot slutet af samma år afflyttat till Göteborg, där
den nya läroanstalten, som benämndes »Göteborgs nya elementarläroverk
för flickor», den 15 januari 1867 började sin verksamhet. I sin
egenskap af föreståndare för detta läroverk, livilket hastigt utvecklade
sig, så att det redan höstterminen 1875 omfattade 10 årsafdelningar,
däraf 3 förberedande samt 7 elementarklasser, hade sökanden kvarstått
i I5V2 är eller till den 1 juli 1882, då han, såsom redan nämnts, inträdt
i statens tjänst efter att dessförinnan genom ett den 22 maj 1882
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 172.
inför Göteborgs domkapitel aflagdt lektorsprof hafva förvärfvat sig kompetens
att kunna förordnas till rektor vid ett statens läroverk.
Vid den underdåniga ansökningen finnas fogade, förutom andra
handlingar, afskrift af ett af styrelsen för nya elementarläroverket för
flickor i Göteborg den 16 februari 1882 afgifvet intyg angående sökandens
tjänstgöring vid samma läroverk; innehållande detta intyg, att
sökanden, som varit i egenskap af föreståndare anställd vid läroverket
allt sedan dess första upprättande den 15 januari 1867, på ett förtjänstfullt
sätt hufvudsakligen uppgjort planen för läroverkets organisation
samt sedermera vid dess ledning visat utmärkta insikter och skicklighet,
outtröttligt nit, ordning och plikttrohet äfvensom vid den undervisning,
han lämnat, ådagalagt sällsynt skicklighet.
Angående sökandens tjänstgöring såsom rektor vid högre realläroverket
i Göteborg utvisar ett ansökningen i afskrift bilagdt vederbörligt
intyg, att sökanden i denna sin tjänstgöring ådagalagt utmärkt nit
och utmärkt skicklighet.
Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har uti ett den 10 mars
1908 öfver ansökningen afgifvet utlåtande yttrat följande.
Af de i ärendet ingifna och andra tillgängliga handlingar framginge,
att sökanden, som vore född den 14 april 1839, alltså uppnått
en lefnadsålder af 68 år, samt att han vid slutet af innevarande läsår
skulle komma att räkna 26 tjänstår, äfvensom att han icke innehade
annan statens tjänst eller för sådan tjänst åtnjöte pension, öfverstyrelsen
hade dessutom inhämtat, att sökanden ingått på den nya lönestaten
samt uppbure aflöning i högsta lönegraden som lektor. Då sökanden
uppnått 65 år, vore han på grund af lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension 6 § b) skyldig att
från tjänsten afgå och på grund af samma lags 7 § berättigad att erhålla
pension till afkortadt belopp i förhållande till det mindre antalet
tjänstår. Sökanden skulle alltså, för den händelse han af Eders Kungl.
Maj:t erhölle nådigt tillstånd att vid sin tjänst varda bibehållen till slutet
af innevarande kalenderår, vara berättigad att vid afgången från sin
tjänst åtnjuta pension till ett belopp, som utgjorde 26/35 af 4,000 kronor
eller 2,971 kronor 42 öre, eller, enär detta belopp icke slutade på helt
tiotal kronor, detsamma ökadt till närmast högre tiotal kronor, alltså
2,980 kronor. Om sökanden i stället för att tjänstgöra vid enskild
skola innehaft förordnande eller ordinarie tjänst vid allmänt läroverk
och kvarstått vid sitt rektorsförordnande till år 1905, hade han varit
berättigad att afgå från sin tjänst som rektor med pension af 4,500 kronor.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 172.
Med hänsyn till sökandens långvariga och gagnande verksamhet
som rektor, vid ett af vårt lands största högre läroverk äfvensom de
förtjänster han inlagt i fråga om den högre kvinnobildningen genom
sin synnerligen väl vitsordade verksamhet som föreståndare för en högre
flickskola funne öfverstyrelsen, att det skulle utgöra ett billigt erkännande
af sökandens långvariga och nitiska verksamhet i den högre undervisningens
tjänst, om ett högre pensionsbelopp kunde beredas honom
än det han eljest på grund af sitt sena inträdande i statens tjänst vore
berättigad att, i enlighet med nu gällande bestämmelser, åtnjuta, och
ansåge öfverstyrelsen, att detta belopp, i öfverensstämmelse med sökandens
underdåniga anhållan, borde utgöra hans nuvarande aflöning som
lektor, tjänstgöringspenningar oberäknade, eller 4,000 kronor.
Skulle sökanden endast få uppbära den pension, hvartill han på
grund af bestämmelserna i förutnämnda lag angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension vore berättigad, skulle hans ställning blifva
synnerligen ofördelaktig, jämfördt med hvad förhållandet skulle hafva
varit enligt närmast före denna lags utfärdande gällande bestämmelser.
Sökanden hade då icke varit skyldig att afgå från sin tjänst, förr än
han uppnått vederbörlig tjänstålder af 35 år och fått uppbära hel pension,
och, om han före denna tid af sjuklighet hindrats tjänstgöra, hade
han dock fått uppbära hela lönen — 4,000 kronor — jämte 1,000 kronor
hyresmedel af Göteborgs stad.
Öfverstyrelsen ansåge sig vidare böra framhålla, att det nu föreliggande
fallet torde vara af så enastående beskaffenhet, att ett bifall
till sökandens underdåniga anhållan ingalunda kunde tänkas medföra
konsekvenser med hänsyn till bifallande af åtskilliga andra likartade
framställningar.
Med stöd af hvad öfverstyrelsen sålunda anfört hemställde öfverstyrelsen,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
sökanden måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han
afginge från sin tjänst, under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig
pension af 4,000 kronor.
På grund af nådig remiss har statskontoret den 16 mars 1908 afgifva
underdånigt utlåtande i detta ärende; och har.statskontoret därvid,
med framhållande, att enligt statskontorets mening särdeles tungt
vägande skäl borde föreligga, för att åtgärd skulle vidtagas till höjning
af pensionsbelopp, som vore afpassadt efter tjänstetidens längd, anfört,
att statskontoret visserligen för egen del tvekade, huruvida i detta fall
sådana omständigheter förelåge, att ett undantag från regeln, hvilket
under alla förhållanden måste vara ägnadt att ingifva betänkligheter,
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 136 Raft. 2
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 172.
kunde anses fullt motiveradt, men att med hänsyn därtill att den i ämnet
sakkunniga myndigheten ansett, att sökanden om skolväsendet inlagt
utmärkt förtjänst, samt att fallet i öfrigt vore af så enastående beskaffenhet,
att ett undantag på grund däraf vore på sin plats, statskontoret
icke ansåge sig böra afstyrka, att framställning gjordes hos Riksdagen
på sätt öfverstyrelsen föreslagit.
I likhet med öfverstyrelsen finner jag sökanden på grund af det
utmärkta arbete, han under en tidrymd af öfver 40 år nedlagt i undervisningens
tjänst, förtjänt af att komma i åtnjutande af en högre pension
än den, hvartill han enligt gällande författning är berättigad, och
anser, att de i afseende å honom förekommande särskilda förhållanden väl
motivera, att pension åt honom utverkas till beloppet af hel sådan för
lektor vid högre allmänt läroverk.
På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer jag därför, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att lektorn vid högre
realläroverket i Göteborg Nils Abraham Johanson må, utan hinder af gällande
bestämmelser i afseende å rätt till pension, från och med månaden
näst efter den, hvarunder han afgår från sin tjänst, åtnjuta hel pension
till belopp af 4,000 kronor årligen, att utgå enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension den 11 oktober
1907.»
Hvad departementschefen sålunda i underdånighet
hemställt behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla;
och skulle nådig proposition af den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, aflåtas till Riksdagen.
Ur protokollet:
A. I. Lindhagen.
Stockholm, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B., 1908.