Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

1

N:o 170.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
omorganisation af marinforv ältning en m. in.; gifven
Stockholms slott den 9 april 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
dels att

l:o) godkänna följande förslag till aflöningsstat för marinförvaltningen
:

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Arfvoden
eller fel-räknings
pennin-gar.

Summa.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Artilleriafdelningen.

(Efter 5, 10,15och20

1 kemist...........................

4,500

—

500

—

—

—

—

—

5,000

—

1 års tjänstgöring kan
\lönen höjas hvarje
(gång med 500 kr.

Fortifikationsafdél-

ningen.

1 chef..............................

—

—

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

CiYilafdelningén.

Chef: marinöfyerkommissa-rien ..............................

6,000

2,700

800

9,500

1 amiralitetsråd ...............

5,000

_

2,500

600

8,100

(Efter 5 år kan lönen

\höjas med 600 kr.

1 tjänsteman i2:alönegraden
4 d:o ..............................

3,600

14,400

—

1,800

7,200

—

400

1,600

—

—

—

5,800

23,200

| Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 500 kr.
(och efter 10 år med
Jytterligare 500 kr.

Transport

33,500

—

14,700

—

3,400

—

1,000

—

52,600

—

Bih. till Eiksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 184 Höft. (N:o 170.)

1

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 170.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Arfvoden
eller fel-räknings-pennin-gar.

Summa.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Transport

33,500

—

14,700

—

3,400

—

1,000

—

52,600

—

Efter 5 år kan lönen

1 tjänsteman! l:alönegraden

2,200

17,600

2,200

—

1,500

12,000

1,500

—

300

2,400

—

—

—

4,000

32,000

höjas med 500 kr.,
efter 10 år med yt-terligare 500 kr. och
efter 15 år med än

300

500

4,500

_

1 advokatfiskal, som tillika
förrättar advokatfiskals-göromålen vid Stockholms

3,000

3.000

ytterligare 500 kr.

900

450

150

1,500

700

_

350

_

150

_

_

_

1,200

—

t Efter 5 år kan lönen

3 d:o ..................

2,100

1,050

_

450

_

_

_

3,600

—

jliöjas med 100 kr.

Till vikariatsersättning, arf-

voden. till extra ordinarie

tjänstemän och biträden
samt renskrifningskost-nad in. in......................

30,600

Summa

59,200

—

31,550

—

7,150

_

4,500

i

133,000

—

Anm. 1. Öfrig, marinförvaltmiigen tillhörande personal af officers-, underofficers-, mariningenjör-, marinintendentur-
och niarinläkarekårerna samt fortifikationen åtnjuter aflöning å andra stater.

Alun. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjemte å lönen afdrages 100 kr. årligen.
Anm. 3. Ålderstillägg å lön utgå från femte hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

2:o) besluta, att denna stat skall träda i kraft den 1 januari 1909
under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift
därom, att samtliga till civilafdelningen hörande ordinarie tjänstemän
och vaktmästare skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag;

3:o) godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten upptagna aflöningsförmånerna för den till civilafdelningen
hörande personalen nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket eller
dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170. 3

samt i såclant hänseende äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt
ämbetsverk anses, eller därest vissa, ifrågavarande ämbetsverk
tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att,
med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Knngl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk,
till livilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning ej heller må förenas vare sig uppdragsåsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Knngl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af hvad slag som hälst, såframt ej, hvad angår
marinöfverkommissarien och amiralitetsrådet, Knngl. Maj:t och, hvad angår
innehafvare af annan befattning, marinförvaltningen, uppå därom
gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt på tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare
mottagas och bibehållas;

att tjänsteman är skyldig att tjänstgöra i den särskilda befattning,
där han, till befordrande af arbetets oafbrutna gång, befinnes vara lämplig
och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag,
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller vaktmästare för den tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

4

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

att, därest tjänsteman eller vaktmästare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af marinförvaltningen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej marinförvaltningen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i marinförvaltningen, densamma, mot åtnjutande
i först nämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för
egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma, lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor,
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund
af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af
frågan om marin förvaltningens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, marinöfverkommissarien,
amiralitetsrådet och tjänstemännen af andra lönegraden eu hvar
under eu och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
en hvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af chefen för marinförvaltningen
bestämmes, begagna sig af semester;

5

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 170.

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänsteinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed;

4: o) förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträder
ordinarie befattning i marinförvaltningen å civilafdelningen, skall
vara pliktig att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar i
marinförvaltningen å civilafdelningen eller kansliet, hvilka icke före den
1 november 1908 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen
kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem;

5:o) höja det i riksstaten under femte hufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag till marinförvaltningen från 50,600 kronor till 133,000
kronor eller således med 82,400 kronor;

dels ock att, med godkännande af sådan ändring i organisationen
af flottans marinläkarekår, att med marinöfverläkaretjänsten icke vidare
skall förenas befattning såsom förste läkare vid flottans station i Stockholm,
för berörda ändamål anvisa å extra stat för år 1909 ett belopp
af 7,825 kronor. "

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

G USTA F.

C. A. Ehrensvärd.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti statsrådet cl Stockholms
slott den 9 april 1908.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Eoos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,

Malm.

Departementschefen, statsrådet grefve Ehrensvärd, anförde:

Sedan marin förvaltningen till åtlydnad af föreskrift i nådigt bref
den 21 juni 1907 den 25 påföljande september afgifvit förslag till den
omorganisation af ämbetsverket, som marinförvaltningen ansåge erforderlig,
äfvensom till lönereglering för ämbetsverkets civila ämbete- och
tjänstemän med undantag af dem, hvilka icke åtnjöte aflöning å ämbetsverkets
stat, samt för ämbetsverkets betjänte, har chefen för sjöförsvarsdepartementet
på grund af nådigt bemyndigande tillkallat fyra sakkunniga
att biträda med ytterligare utredning och affattande af slutligt
förslag i ämnet.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 170. 7

De sakkunniga, hvilka slutligen utgjorts af ledamöterna af Riksdagens
första kammare, generalmajoren Johan Gustaf Björlin och f. d.
distriktschefen grefve Carl Taube samt ledamöterna af Riksdagens andra
kammare hemmansägaren Carl Persson i Stallerhult och vice häradshöfdingen
Jacob Larsson, hafva den 9 mars 1908 afgifvit utlåtande och
förslag i ämnet; och sedan marinförvaltningen den 21 i samma månad
där öfver afgifvit infordradt yttrande, anhåller jag att nu få underställa
omförmälda fråga Eders Kung!. Maj:ts pröfning.

Historik.

Efter departementalstyrelsens inrättande år 1840 utfärdades instruktion
för förvaltningen af sjöärendena den 18 januari 1841. Enligt denna
instruktion skulle ämbetsverket bestå af en''chef, två flottans officerare,
ett amiralitetskammarråd och lotsdirektören, den sistnämnda dock endast
i de mål, som af honom föredroges, samt vara ett kollegium, hvari »alla
mål skulle gemensamt behandlas och efter flesta rösterna afgöras» med
utslagsrätt för chefen i händelse af lika röstetal för skilda meningar.

_ I denna organisation synes ändring icke hafva blifvit ifrågasatt förr
än i det betänkande, som afgafs af den kommitté, hvilken den 25 april
1857 förordnades för behandling af frågan om styrelse- och förvaltningsverkens
organisation, men under de följande tjugu åren gjordes frågan
om förvaltningens af sjöärenden organisation till föremål för åtskilliga
utredningar och förslag, därvid meningarna angående lämpligaste organisationsformen
visat sig synnerligen delade. De sålunda framkomna
olika åsikterna syntes emellertid alla öfverensstämma däri, att ärendenas
beredning borde, allt efter dessas olika art, verkställas på skilda afdelningar,
hvardera under sin chef, till hvars biträde borde anvisas nödiga
arbetskrafter, valda med hänsyn till särskilda specialinsikter. Vidare
syntes enighet råda därom, att de militäriskt-tekniska ärenden, hvilka
tidigare tillhört förvaltningen af sjöärendena men blifvit år 1872 därifrån
skilda och förlagda till fristående byråer, borde återföras till
den centrala förvaltningsmyndigheten. Meningsskiljaktigheten gällde
däremot hufvudsakligen formen för beslutanderättens utöfning. I detta
hänseende framfördes slutligen tre hvarandra motstående förslag: dels
att beslutanderätten skulle utom i vissa fall tillhöra en för hela verket
gemensam chef, dels att alla ärenden borde afgöras kollegialt, och
dels att beslutanderätten skulle i militäriskt-tekniska ärenden samt i
fråga om verkställighetsåtgärder, grundade på gifna föreskrifter eller

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

redan fattade beslut, tillhöra en hvar afdelningschef för den förvaltningsgren,
som tillhörde hans afdelning, men i andra frågor utöfvas
af samtliga afdelningscliefer gemensamt vid sammanträde i plenum.
Vid föredragning af denna organisationsfråga inför Kungl. Maj:t i
statsrådet den 8 december 1876 anförde dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet,
att af nämnda tre förslag det sista vore det, som
jämförelsevis bäst fyllde behofvet och bibringade åt ärendenas behandling
mesta sakkunskapen, stödd på det personliga ansvaret. Det
förslag till grunder för förvaltningens af sjöärendena ombildning till
en marinförvaltning, livilket vann godkännande af 1877 års Riksdag
och som vidare utformades i instruktionen för marinförvaltningen
den 7 december 1877, anslöt sig äfven i hufvudsak till den
princip, hvilken fått sitt uttryck i samma tredje alternativ. Denna
princip blef likväl öfvergifven redan år 1881, då marinförvaltningen erhöll
en gemensam chef och de militäriskt-tekniska ärendena undandrogos
från afdelningschefernas beslutanderätt och lades under kollegialt
afgörande i plenum. Den kollegiala behandlingsform för afgörandet
af flertalet ärenden, hvilken var utmärkande för den äldre förvaltningen
af sjöärendena, hade således genom nyssnämnda förändring
blifvit i väsentlig man återbördad åt marinförvaltningen, i hvars senare
instruktioner denna behandlingsform fortfarande bibehållits och ytterligare
fullständigats.

Enligt de af 1877 års Riksdag godkända organisationsgrunderna
skulle marinförvaltningen bestå af tre sins emellan likställda afdelningar:
militär af delning en, ingenjör af delningen och civilafdelning eu. Af
dessa tre af delningar hafva ingenjörafdelningen och civilafdelningen
icke undergått någon väsentligare förändring. Militärafdelningen har
däremot varit föremål för ombildning och fortsatt uppdelning i särskilda
specialafdelningar. Enligt 1877 års instruktion för marinförvaltningen
hade militärafdelningen att handlägga dels ärenden rörande sjötruppernas
proviantering, beklädnad och sängservis, kasernering och
sjukvård, artilleri- och minväsendet, vissa inventarie- och utredningseffekter,
trupp- och persedeltransporter, dels ock vissa ärenden rörande
navigationsskolorna, hvilka sistnämnda ärenden blifvit med ingången af
år 1877 öfverflyttade från kommerskollegium till förvaltningen af sjöärendena.
De sålunda till marinförvaltningens militärafdelning hänvisade
ärenden hade förut handlagts dels af militärledamöterna i förvaltgen
af sjöärendena dels af varfsbyrån och dels af militärbyrån. Mellan
tre till tjänstgöring å marinförvaltningens militärafdelning kommenderade
officerare skulle ärendena fördelas sålunda, att en af dem ansva -

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

rade för de ärenden, som rörde artilleri, handvapen och ammunition,
en för de frågor, som rörde minväsendet, och en för öfriga afdelningen
tillhörande frågor. Genom sådan anordning af förvaltningens militärafdelning
hade denna betydande grupp af ärenden, förut handlagda å
särskilda fristående byråer, blifvit sammanförda under afdelningschefens
ledning och personliga ansvar, på samma gång som man velat tillgodose
ärendenas sakkunniga beredning genom specialisering af arbetet
inom afdelningen. Denna anordning af marinförvaltningens militärafdelning
bröts emellertid ungefär samtidigt med omläggningen af formerna
för beslutanderättens utöfning vid ärendenas behandling inom
förvaltningen, med hvilken omläggning de särskilda afdelningarna fingo
sin hufvudsakliga betydelse för ärendenas beredning.

Sedan genom kungl. bref den 31 maj 1878 föreskrifvits, att »för
beredande af ändamålsenligare handläggning af angelägenheter rörande
flottans artilleri» ytterligare tre oflicerare skulle tjänstgöra å marinförvaltningens
militärafdelning, vidtogs en uppdelning af militärafdelningen
i en intendentafdelning och en artilleriafdelning. Till intendentafdelningen
skulle, utom ärenden angående proviantering, beklädnad
och sjukvård, endast höra så att säga allmänt militära ärenden. Genom
ny instruktion för marinförvaltningen den 10 juli 1884 delades artilleriafdelningen
ytterligare genom bildandet af en särskild mina/delning. I
sammanhang med regleringen af utgifterna å riksstatens femte hufvudtitel
beslöt därefter 1885 års Riksdag dels att godkänna ett statsverkspropositionen
bilagdt förslag till stat, upptagande de militära befattningar
vid flottan — bland andra chefens för marinförvaltningen
samt chefernas för marinförvaltningens intendent- och artilleriafdelningar
— hvilkas innehafvare borde åtnjuta boställe eller inkvarteringsbidrag,
dels ock att höja anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
med det belopp, som erfordrades för beredande af inkvarteringsbidrag
äfven åt chefen för minafdelningen.

Af de sålunda ur förutvarande militärafdelningen bildade tre nya
afdelningarna hafva minafdelningen och intendentafdelningen gifvit upphof
till ytterligare nybildningar. Den förra har sålunda år 1900 delats i en
minafdelning och en torpedafdelning, och genom utbrytning af vissa
till intendentafdelningen hörande ärenden hafva sanitetsafdelningen och
nautiska afdelningen bildats. Sanitetsafdelningen tillkom såsom följd
af den vid 1902 års Riksdag beslutade omorganisationen af marinläkarekåren,
i sammanhang hvarmed det bestämdes, att chefen för denna kår,
marinöfverläkaren, skulle tjänstgöra såsom afdelningschef i marinförvaltningen
och därstädes föredraga frågor rörande flottans och kustBih.
till Riksd. Prof. 100$. 1 Sami. 1 A fä. 134 Saft. 2

10 Kung]. Maj ds Nåd. Proposition N:o 170.

artilleriets sanitetsväsende. Med innevarande års början hafva från intendentafdelningen
till nautiska afdelningen öfverflyttats vissa såsom allmänt
militära betecknade ärenden, hvaremot samtidigt de kamerala ärendena
angående uppbörd, förvaltning, användande och redovisning af alla
till marinförvaltningens befattning hörande medel och persedlar blifvit från
civilafdelningen öfverflyttade till intendentafdelningen. Af denna organisationsförändring
föranledd reglering af marinöfverintendentens aflöning
blef af sistlidet års Riksdag godkänd.

I organisatoriskt hänseende intager marinförvaltningens fortifikationsafdelning
en särställning. Efter kustfästningarnas öfverflyttande
till sjöförsvaret år 1902 har chefen för arméförvaltningens fortifikationsdepartements
militärbyrå mot arfvode å marinförvaltningens stat i
egenskap af chef för denna senare förvaltnings fortifikationsafdelning
haft att bereda och föredraga ärenden rörande dessa fästningar, därvid
han till sitt biträde kunnat förfoga öfver personalen å byggnadsafdelningarna
vid fortifikationsstabens hufvudstation. I sammanhang med
den af 1907 års Riksdag godkända omorganisationen af arméns centrala
förvaltningsmyndighet har fortifikationens fästningsbyggnadsafdelning
förenats med arméförvaltningens fortifikationsdepartement. På det att
icke af denna anledning marinförvaltningens fortifikationsafdelning skulle
komma att sakna nödig teknisk arbetskraft, har chefen för fortifikationen
fått sig genom kungl. bref den 21 december 1907 anbefalldt att,
på framställning af marinförvaltningen, till tjänstgöring vid dennas
fortifikationsafdelning med innevarande års början placera erforderligt
antal officerare och underofficerare vid fortifikationen.

Marinförvaltningen, som har att utöfva den centrala ledningen af
flottans tekniska och ekonomiska angelägenheter, består för närvarande
af en chef och nio ledamöter. Chefen, som skall innehafva
flaggmans eller kommendörs grad, förordnas endast tills vidare och
kan således när som helst förflyttas till annan befattning inom sjöförsvaret.
Af ledamöterna äro fem officerare, däraf fyra från flottan
och en från fortifikationen, hvilka likaledes innehafva förordnande endast
tills vidare. Öfriga ledamöter äro marinöfverintendenten, chef för
marinintendenturkåren, marinöfverdirektören, chef för mariningenjörkåren,
marinöfverläkaren, chef för marinläkarekåren, samt amiralitetsrådet.

Hvarje ledamot är afdelningschef för cn af nedan omförmälda afdelningar,
mellan hvilka de till marinförvaltningen hörande ärendena
äro fördelade, och har i sådan egenskap att bereda och föredraga de
till hans afdelning hörande ärenden.

11

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Intendent*!/delningen handlägger de kamerala ärendena eller de,
som angå uppbörden, förvaltningen, användandet och. redovisningen af
alla till marinförvaltningens ämbetsbefattning hörande medel och persedlar
med undantag af balans-, afskrifnings-, anmärknings- och besvärsmål,
vidare ärenden rörande den flottan tillhörande personalens provianterande
och förseende med beklädnad och sängservis samt inkvartering,
angående utredning, tillhörande material- och persedeluppbörderna
i de delar, som ej tillhöra annan afdelning, samt trupptransporter
och mönstringar. Å af delningen tjänstgöra en officer samt erforderlig
personal af marimintendenturkåren.

År tiller iaf delning en handlägger frågor om den flytande materielens
och kustbefästningarnas artilleribestyckning, om artilleriinventarier
samt om den till flottan och kustartilleriet hörande personalens beväpning.
Den å afdelningen biträdande personalen utgöres af sex officerare,
däraf två tillhörande kustartilleriet och en jämväl tjänstgörande
såsom kontrollofficer, samt två underofficerare. Dessutom äro vid afdelningen
anställda en kontrollofficer, en kemist samt fyra underofficerare,
de senare tjänstgörande såsom biträden åt kontrollofficerare.

Torpedafdelningen handlägger ärenden, som angå den flytande
materielens och kustbefästningarnas torpedbestyckning jämte inventarier,
tillhörande torpeduppbörden. Den biträdande personalen utgöres af två
officerare, en torpedingenjör samt en ritare.

Mina/delning en handlägger ärenden, som angå det fasta minförsvaret
och mininventarier äfvensom telegraf- och telefonledningars anläggning,
underhåll och betjänande. Såsom biträdande personal tjänstgöra
en officer vid flottan, en miningenjör samt en såsom ritbiträde
kommenderad flaggjunkare vid kustartilleriet.

Ingenjör af delningen handlägger ärenden rörande den flytande
materielens konstruktion, nybyggnad och underhåll, maskin- och timmermansinventarier,
elektrisk belysning, den rörliga materielen till flottans
järnvägar, tekniska frågor rörande flottans hamnområden, gatudelar,
vägar, kajer, hus och andra byggnader m. m. Till tjänstgöring å afdelningen
äro placerade en marindirektör och öfverdirektörsassistent,
tre mariningenjörer och en elektroingenjör. Dessutom äro på grund af
gällande instruktion för chefen för mariningenjörkåren samt kungl.
brefvet den 3 december 1898 å afdelningen anställda fem ritare och
ett biträde för ritningars och handlingars ordnande samt expeditionsgöromål.

Fortifikationsafdelningen handlägger ärenden rörande det till
kustförsvaret hörande fästningsväsendet samt angående kustartilleriets

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

inkvartering in. m. Genom bref den 21 december 1907 bar Kungl.
Maj:t, såsom förut är nämndt, anbefallt chefen för fortifikationen att
till tjänstgöring å marinförvaltningens fortifikationsafdelning från innevarande
års början placera erforderligt antal officerare och underofficerare
vid fortifikationen.

Sanitetsaf delningen handlägger frågor angående hälso- och sjukvårdsväsendet
vid flottan och kustartilleriet. Såsom biträde å avdelningen
är kommenderad en marinläkare.

Nautiska avdelningen handlägger de allmänt militära ärendena,
såsom frågor om de för öfvande af sjöförsvarets personal erforderliga
anordningar i tekniskt och ekonomiskt afseende (i de delar, som
ej tillhöra annan afdelning), inventarier, hörande till skeppareuppbörden
för fartyg och öfrig flytande materiel, stationernas eldsläckningsväsende,
polis, sjötransporter in. m., navigationskolorna (i de delar, som icke
tillhöra civilafdelningen) samt sjöinstrument- och sjökarteförråden. A
afdelningen äro såsom biträden kommenderade officerare till erforderligt
antal.

Civilafdelning ens personal biträder dels amiralitetsrådet i hvad
rör afskrifnings-, balans-, anmärknings- och besvärsmål, dels marinöfverintendenten
såsom chef för intendentafdelningen i öfriga kamerala frågor
såsom rörande uppbörd, medelsförvaltning, redovisning och revision.
Härtill kommer ett gemensamt kansli, som har att biträda marinförvaltningens
alla afdelningar med utredningar, skrifvelsers uppsättande,
expediering m. m.

Till marinförvaltningens handläggning hörande ärenden — med undantag
af dem, som röra förberedande åtgärder såsom inhämtande af
upplysningar o. d., eller afse rena verkställighetsåtgärder, i hvilka fall
de efter föregående beslut af marinförvaltningen handläggas å respektive
afdelningar — föredragas i marinförvaltningens plenum af vederbörande
afdelningschef. Formen för ärendenas afgörande är kollegial,
hvadan vid omröstning flertalets mening blir gällande. I den för
ämbetsverket gällande instruktion föreskrifves likväl icke, att alla ledamöter
skola vara närvarande vid hvarje frågas behandling. I allmänhet
deltaga endast chefen, amiralitetsrådet och den eller de ledamöter, till
hvilkas ämbetsbefattning ärendet enligt instruktionen i något afseende
hör. I chefens frånvaro eller eljest, då sådant fordras till fyllande af
det kollegiala tretalet, är dock hvarje ledamot, vare sig ärendet tillhör
hans afdelning eller icke, skyldig att i den ordning instruktionen föreskrifver
inträda och i handläggningen af samma ärende deltaga.

13

KungI. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 170.

De ärenden, i hvilkas behandling samtliga ledamöter i regel del1
taga, äro hufvudsakligen de, som röra statsregleringen eller angå verket
i dess helhet.

Organisationen i allmänhet.

I afseende å principerna för förvaltningens organisation har marin- Marinforförvaltningen
i sitt ofvannämnda förslag den 25 september 1907, efter ''-ritning™.
att hafva framhållit hurusom i ämbetsverkets plenum kunde komma att
deltaga icke mindre än tio personer, anfört följande:

»Att en sådan administrativ apparat icke blir ohandterlig, beror därpå,
att i hvarje ärendes behandling deltager, förutom chefen och amiralitetsrådet,
endast den eller de ledamöter, till hvilkas befattning ärendet
i något afseende hörer. Enligt hittills tillämpad praxis hafva därför
samtliga ledamöter endast undantagsvis deltagit i handläggningen
af samma ärende och då hvar och en endast i den mån ärendet berört
honom. Sådana ärenden hafva egentligen endast varit de, som angått
statsregleringen eller ämbetsverkets organisation.

Att helt upplösa den nu rådande kollegialiteten inom ämbetsverket,
torde icke låta sig göra; ty därtill fordrades först, att femte hufvudtitelns
anslag fullständigt fördelades mellan afdelningarna, hvilket möjligen
skulle framkalla behofvet af särskilda tjänstemän för hvardera för
kansligöromål, bokföring och redovisning. Vidare kunde, lika litet som
departementen i arméförvaltningen, afdelningarna undvara biträde af en
civil ledamot, motsvarande arméförvaltningens krigsråd, som i ekonomiska,
d. v. s. så godt som alla, frågor hade att tillse, att gällande författningar
och andra föreskrifter, Riksdagens beslut och statens bästa
vederbörligen iakttoges. I hvarje ärendes behandling skulle då i allt
fall deltaga utom chefen och föredragande afdelnkmschefen en civil äm O

O O

betsman, hvarigenom det kollegiala tretalet sålunda komme att bibehållas,
äfven om beslutanderätten lades i en mans hand, chefens. Visserligen
skulle den nu förefintliga orimligheten bortfalla, att ämbetsverkets ende
civile ledamot, amiralitetsrådet, skall deltaga i handläggningen af alla
ärenden å alla afdelningarna. Men en väsentlig förändring häruti kommer
redan från och med år 1908 att inträda därigenom, att marinöfverintendenten,
hvilkens rotel skola tilldelas alla ärenden rörande uppbörden,
förvaltningen, användandet och redovisningen af alla till marinförvaltningens
befattning hörande medel och persedlar, sålunda öfvertager
en del af amiralitetsrådets hittillsvarande åliggande att deltaga i hand -

14

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

läggningen af sådana ärenden på andra afdelningars föredragning, Indika
kafva ekonomisk innebörd, för att tillse, att gällande författningar, Riksdagens
beslut och andra föreskrifter samt statens bästa'' vederbörligen
iakttagas. Från och med 1908 års ingång kommer alltså marinförvaltningen
att förfoga öfver en civil och en civilmilitär ledamot, nämligen
amiralitetsrådet och marinöfverintendenten, hvilka jämte sina åligganden
såsom afdelningsckefer komma att å ämbetsverkets öfriga afdelningar
utföra den funktion, som i arméförvaltningen åligger krigsråden. De
närmare bestämmelserna härom, liksom äfven den redan genom marinförvaltningens
underdåniga skrifvelse den 5 april 1904 med förslag till
ändrad instruktion för ämbetsverket väckta frågan om en del uteslutande
tekniska eller militärtekniska ärendens afgörande genom enmansbeslut,
synes emellertid tillhöra en blifvande instruktion för ämbetsverket.

I afseende å principerna för dettas organisation, sådana de nu blifvit
antydda, anser marinförvaltningen således icke för närvarande någon
ändring böra vidtagas i hvad som redan gäller eller genom senaste
Riksdags beslut blifvit bestämdt.»

De sakkunniga hafva i sitt betänkande framhållit, att det dem gifna
uppdraget hufvudsakligen torde afse den civila tjänstemannapersonalen
inom marinförvaltningen och de densamma åliggande uppgifter; men
med hänsyn till det inre samband, hvithet måste till en organisk enhet
förbinda förvaltningsverkets särskilda delar, hade de sakkunniga likväl
vid uppdragets fullgörande ansett sig böra till den omfattning, som för
ändamålet kunde finnas nödig eller lämplig, till behandling upptaga
jämväl frågan om de allmänna grunderna för marinförvaltningens organisation
och arbetssätt. I detta hänseende anföra de sakkunniga följande: »Vi

vilja därvid under full anslutning till hvad de för biträde med
utredning och affattande af slutligt förslag rörande omorganisation af
arméförvaltningen utsedda särskilda sakkunniga i sitt till chefen för
landtförsvarsdepartementet afgifna utlåtande den 22 mars 1907 yttrat
angående de principer, hvilka borde göra sig gällande vid ordnandet
af arméns centrala förvaltning, såsom vår uppfattning uttala, att organisationen
af marinens centrala förvaltningsverk, marinförvaltningen, bör
byggas på enahanda grunder, sålunda:

att organisationen skall främja en på samma gång sparsam och
ändamålsenlig användning af de till sjöförsvaret anvisade medlen;

att organisationen af förvaltningen under fred skall inriktas på
möjliggörandet af en hastig och enkel öfvergång till krigsförhållanden;
samt

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

att förvaltningsformerna lios centralmyndigheten och de lokala
myndigheterna skola noga anpassas efter hvarandra, så att förbindelserna
dem emellan blifva öfverskådliga, enkla och snabba.

Det synes oss, som om i dessa hänseenden marinförvaltningens
nuvarande organisation och arbetssätt icke skulle fullt kunna motsvara
de anspråk, hvilka med hänsyn till förvaltningens viktiga uppgift att
utöfva den centrala ledningen af marinens tekniska och ekonomiska angelägenheter
måste ställas på densamma. Oafsedt de brister, hvilka marinförvaltningen
i sitt föreliggande förslag påvisat och hvilkas afhjälpande
ansetts kunna vinnas genom beredandet af ökade arbetskrafter, torde
själfva organisationen, sådan den genom tid efter annan vidtagna förändringar
nu förefinnes, svårligen kunna tillförsäkra förvaltningen den
enhet och kraft i ledningen, som är nödvändig för tryggande af sjöförsvarsanstalternas
ständiga beredskap. Af den i det föregående lämnade
framställningen af marinförvaltningens utveckling synes, att denna
gått i riktning mot en af förvaltningsärendenas naturliga specialiseringbetingad
ökning af antalet själfständiga afdelningar med motsvarande
ökning af antalet ledamöter i förvaltningen. Med allt erkännande af
de fördelar, hvilka denna utveckling otvifvelaktigt kunnat erbjuda därigenom,
att specialinsikterna kommit till rikare användning inom förvaltningens
olika grenar, vill det likväl förefalla oss, som om dessa
fördelar i någon mån hafva vunnits på organisationens bekostnad, särskilt
med fästadt afseende på de hittills gällande formerna för beslutanderättens
utöfvande.

Vid öfvervägande af de åtgärder, hvilka skulle kunna utan uppoffrande
af de speciella fackinsikternas berättigade inflytande vara ägnade
att tillföra organisationen nödig styrka genom enhetlig ledning af förvaltningen,
hafva vi af naturliga skäl riktat vår uppmärksamhet på den
punkt i organisationen, där förutsättningarna för ledningens koncentrering
företrädesvis borde vara att söka: chefskapet för marinförvaltningen.
Angående dettas vikt i nu angifna hänseendet kunna vi fullt
ansluta oss till hvad i ofvan omförmälda sakkunnigutlåtande den 22
mars 1907 anförts om ett ifrågasatt gemensamt chefskap för arméförvaltningen,
att alla de trådar, som förbunde centralförvaltningen dels
med vederbörande försvarsdepartement dels med lokalförvaltningarna,
skulle samlas i chefens hand, och att han skulle representera enheten
och sammanhållningen i förvaltningen. Af den förut lämnade redogörelse
för meningsbrytningarna beträffande förvaltningens af sjöärendena
ombildning synes, att spörsmålet om en för hela verket gemensam chef
och dennes ställning inom organisationen redan då trädt i förgrunden,

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

särskild! i fråga om ordnandet af formerna för beslutanderättens utöfning,
och att, vid borttagandet af den enligt 1877 års instruktion för
marinförvaltningen åt afdelningscheferna inrymda själfständiga beslutanderätten,
marinförvaltningen blef ställd under eu gemensam chef. De
uppgifter, hvilka i gällande instruktion tilldelats verkets chef, hafva
emellertid i full öfverensstämmelse med den genomförda kollegiala
behandlingsformen begränsats till hvad som i allmänhet åligger chefen
i ett kollegialt verk. Under nuvarande förhållanden torde det således
icke vara möjligt att i chefens hand under fullt personligt ansvar samla
ledningen af förvaltningsärendena, så mycket mindre som, efter hvad
vi erfarit, innehafvande! af chefsbefattningen i regeln lär vara af jämförelsevis
ganska kort varaktighet.

Den organisationsfråga, vi nu berört, synes oss vara af så stor
vikt och af den ingripande och på samma gång ganska svårlösta natur,
att den utan tvifvel torde förtjäna en mera ingående och omfattande
utredning, än den tid, som stått oss till buds, kunnat medgifva. Under
förhoppning att en sådan utredning, hvilken möjligen ock må kunna
anses ligga utom området för vårt uppdrag, skall finnas lämplig och
alltså komma till stånd, tillåta vi oss emellertid till öfvervägande framhålla
önskvärdheten af sådan förändring med afseende på chefens för
marinförvaltningen ställning och befogenhet, som för vinnandet af kontinuitet
samt enhetlig och personligt ansvarig ledning af förvaltningen
må finnas påkallad.

Vidkommande den riktning, i hvilken sådan ändring synes böra
gå, hafva vi, utan att tilltro oss att därom framställa bestämdt förslag,
likväl ansett oss böra till ompröfning framkasta tanken på vissa anordningar,
som efter vår mening torde vara ägnade att utan rubbning af
marinförvaltningens nuvarande sammansättning leda till det åsyftade
målet.

Såsom en första förutsättning för behörig kontinuitet i chefens
förvaltningsledande verksamhet framstår nödvändigheten af att honom
beredes tillfälle att under en längre följd af år ägna sig åt denna viktiga
uppgift. Ofta inträffade personombyten på denna chefspost synas
lätteligen kunna bidraga till att åt själfva innehafvande! af chefsbeställningen
gifva en viss karaktär af tillfällighet, som ej torde vara gynnsam
för väckandet och vidmakthållandet hos beställningens innehafvare
af verkligt intresse för förvaltningen och dess kraf. Därtill kommer,
att endast under mera varaktigt utöfvande af chefskapet dettas innehafvare
kan samla den erfarenhet, som torde vara af största vikt för
ett rätt fyllande af chefens uppgift att leda och ena de olika förvalt -

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

ningsgrenarna till det planmässiga samarbete, hvarförutan en sparsam
och ändamålsenlig medelsförvaltning svårligen lär kunna vinnas.

Vidare hålla vi före, att, om chefen skall kunna, såsom vi anse
önskvärd!, i sin hand samla förvaltningens ledning, hans befogenhet
torde böra utsträckas längre, än som öfverensstämmer med bibehållandet
af den nuvarande kollegiala behandlingsformen i dess fulla utsträckning.
Ledningen måste naturligen vara förenad med personligt ansvar,
hvilket åter bör förutsätta sjelfständig beslutanderätt. Vi förbise ingalunda
de svårigheter, hvilka kunna möta för ett rätt afvägande af befogenhet
och ansvar mellan å ena sidan den gemensamme chefen och
å andra sidan afdelningscheferna, hvilka inom förvaltningen representera
de speciella fackinsikterna. Dessa svårigheter torde likväl icke vara
större än att de genom anordnandet af en ändamålsenlig behandlingsform
må kunna öfvervinnas.

I sådant hänseende har det synts oss som om vissa, förvaltningen
i dess helhet rörande ärenden, hvilka finge anses äga synnerligen stor
vikt just ur synpunkten: enhetlig ledning under personligt ansvar, vore
af den beskaffenhet, att de visserligen borde under gemensam öfverläggning
mellan förvaltningens samtliga ledamöter mångsidigt skärskådas,
men att beslutanderätten i fråga om dem borde tillkomma chefen
ensam. Bland sådana ärenden vilja vi särskildt framhålla marinförvaltningens
deltagande i förberedelserna för marinens krigsberedskap och
för uppgörandet af förslag till statsregleringen under femte hufvudtiteln.
Vidkommande förstnämnda ärenden torde de under marinförvaltningens
tekniska och ekonomiska ledning ställda försvarsanstalternas beredskap
icke få ligga uteslutande under delad ansvarighet. Och hvad statsregleringsärendena
angår, synes det lämpligen böra läggas i chefens hand
att mot hvarandra mäta de för olika förvaltningsgrenar framkommande
kraf och önskemål samt tillse de rätta proportionerna mellan anslagsäskandena.

I sammanhang med frågan om chefens ställning och befogenhet
hafva vi redan förts in på spörsmålet angående formen för ärendenas
behandling inom marinförvaltningen. Såsom förut erinrats, är den kollegiala
behandlingsformen fullt genomförd, dock så att, förutom chefen
och den civile ledamoten, amiralitetsrådet, i regeln endast den eller de
ledamöter, till hvars befattning ett ärende i något afseende hör, deltager
i samma ärendes handläggning och afgörande. Detta förfaringssätt,
hvilket tydligen framkallats af svårigheten att med det allt mer
ökade antalet ledamöter i marinförvaltningen upprätthålla den kollegiala
formen för besluts fattande, synes oss vara i organisatoriskt hänBik.
till Bilcsd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afä. 134 Höft.

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

seende behäftad! med en viss svaghet och torde utan tvifvel kunna till
fördel för arbetets gång förenklas, åtminstone så till vida att området
för dess användande något begränsades.

Bland de till marinförvaltningens handläggning hörande ärenden
intaga de militäriskt-tekniska med hänsyn till antalet ett icke ringa
rum. Om formen för dessa ärendens behandling hafva, såsom af det
föregående kan inhämtas, olika meningar gjort sig gällande på olika
tider. Enligt 1877 års instruktion skulle dessa ärenden ligga under
vederbörande afdelningschefs beslutanderätt. En återgång till detta
förhållande synes med nuvarande starka specialisering af ärendena på
ett stort antal afdelningar icke vara tillrådlig eller lämplig. Å andra
sidan torde näppeligen några synnerligen vägande skäl föreligga för
ifrågavarande ärendens handläggning och afgörande i plenum, allra
minst för bibehållandet af en civil ledamots skyldighet att deltaga i
sådant afgörande, då ärendet icke tillika är af ekonomisk natur. Vi
anse oss därför kunna ifrågasätta, huruvida icke — i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad marinförvaltningen framhållit redan i underdånig
skrifvelse den 5 april 1904 angående i vissa delar ändrad
instruktion för marinförvaltningen — ärenden af militäriskt-teknisk eller
rent teknisk art skulle kunna i regeln afgöras af marinförvaltningens
chef på föredragning af vederbörande afdelningschef, med rätt och
plikt för den senare att, om beslut fattas mot hans afstyrkande, däremot
inlägga sin reservation.

Beträffande öfriga ärenden, hvilka skulle kunna sammanfattas under
tre hufvudgrupper: ekonomiska, kamerala och administrativt-juridiska,
torde utan större svårighet kunna skiljas mellan sådana, som röra förvaltningen
i dess helhet, och sådana, som röra viss gren af förvaltningen.

Med afseende på sistnämnda ärenden, hvilka röra viss förvaltningsgren,
synes det nu använda tillvägagångssättet kunna utan olägenhet
fortfarande följas. Enligt gällande instruktion åligger det marinförvaltningens
chef att mellan afdelningarna fördela ärendena, och skall ärende,
som i olika afseenden tillhör två eller flera afdelningar, beredas af
vederbörande afdelningschefer gemensamt, en hvar i hvad hans befattning
tillhör. Då emellertid beträffande visst ärende olika meningar
möjligen kunna yppas, huruvida detsamma i något hänseende må anses
tillhöra den ena eller andra afdelningen, synes bestämd föreskrift böra
meddelas till förebyggande däraf, att någon ledamot, till hvars befattning
ett ärende skulle i ett eller annat afseende kunna anses höra,
blefve utesluten från deltagande i samma ärendes handläggning. Uttryck -

19

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

lig föreskrift i förevarande hänseende saknas för närvarande, men torde
hafva en viss betydelse för ärendenas allsidiga beredning.

I handläggning af de ärenden, hvilka röra förvaltningen i dess
helhet, torde samtliga ledamöter böra deltaga, äfven om för visst ärende
eller vissa slag af ärenden beslutanderätten, såsom vi här ofvan med
afseende på krigsberedskapen och statsregleringen ifrågasatt, skulle
vara chefen förbehållen. Beträffande särskildt sistnämnda slag af ärenden
vilja vi i detta sammanhang framhålla såsom synnerligen önskligt,
att chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet borde närvara
vid öfverläggningarna inom marinförvaltningen för att klargöra krigsberedskapens
ställning och kraf.»

De sakkunnige hafva slutligen i fråga om den allmänna organisationen
framhållit önskvärdheten af att några nya afdelningar inom marinförvaltningen
icke tillskapades.

I sitt ofvannämnda utlåtande den 21 mars 1908 har marinförvaltningen
förklarat sig dela de sakkunnigas mening om önskvärdheten af att
för behörig kontinuitet i chefens förvaltningsledande verksamhet honom
bereddes tillfälle att under en längre följd af år ägna sig åt denna uppgift,
men har på samma gång påpekat, att denna fråga icke torde beröra
organisationen, såvida icke chefen, i likhet med cheferna för andra centrala
ämbetsverk, så nära förbundes med ämbetsverket, att aflöningen
till honom uppfördes på ämbetsverkets stat. Hvad anginge de sakkunnigas
förslag om större myndighet för chefen i behandlingen af ärenden
af militäriskt teknisk eller rent teknisk art, erinrade marinförvaltningen,
att detta öfverensstämde med hvad förvaltningen upptagit i sitt med
underdånig skrifvelse den 5 april 1904 framlagda förslag till ny instruktion
för ämbetsverket. Marinförvaltningen ville dock därvid omnämna, att
jämväl vid behandling af dylika ärenden frågor af ekonomisk eller admistrativt
juridisk art så ofta komme under bedömande och påfordrade
civilledamotens deltagande i handläggningen, att den föreslagna förändringen
praktiskt icke komme att få så afsevärd betydelse, som de sakkunniga
syntes hafva förmenat. Huruvida eu utsträckning af chefens beslutande
rätt jämväl i andra ärenden än nyssnämnda skulle medföra några direkta
fördelar, läte, enligt ämbetsverkets åsikt, sig ej på förhand afgöra.
Säkert vore emellertid, att den nuvarande formen för ärendenas behandling
inneslöte en så stor garanti för ärendenas handhafvande i enlighet
med gifna föreskrifter och af Riksdagen meddelade dispositioner, att
ämbetsverket tvekade att tillstyrka rubbning i gällande behandlingsformen;
och ämbetsverket finge i fråga om statsregleringsärendena såsom

Marin förvaltningen.

Departements chefen.

De sakkunniga.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

sin betämda åsikt uttala, att några skäl icke syntes föreligga för att
lägga beslutanderätten i dessa ärenden uteslutande i chefens hand.

Beträffande marinförvaltningens uppdelning i ett flertal afdelningar
har förvaltningen påpekat, att sådant varit betingadt af krafvet på största
möjliga sakkunskap å hvarje speciellt område och att med teknikens
alltjämt fortgående utveckling förhållandena sannolikt torde komma att
gestalta sig så, att ytterligare specialafdelningar kunde befinnas behöfliga.

De sakkunnigas uppfattning angående behandlingen och afgörandet
af militäriskt tekniska och rent tekniska ärenden delar jag till fullo; i
så stor utsträckning som möjligt synas mig därför dessa ärenden böra
afgöras af chefen på föredragning af vederbörande afdelningschef och
med reservationsrätt för denne. Att äfven, på sätt de sakkunniga föreslagit,
i andra ärenden tillämpa principen om chefens ensambeslutanderätt,
synes mig välbetänkt; i huru stor utsträckning sådant lämpligen
bör ske, torde få blifva föremål för undersökning i samband med fastställande
af ny instruktion för ämbetsverket. Härigenom lärer emellertid
äfven blifva nödvändigt tillse, att tillfälle beredes ämbetsverkets chef
att under en längre följd af år odeladt få ägna sig åt ledningen af detsamma.
De sakkunniga, hafva föreslagit, att vid förfall för chefen civilafdelningens
chef skulle inträda såsom vikarie. Det synes mig lämpligare,
att sådant uppdroges åt eu militär ledamot; men äfven i detta
hänseende torde närmare utredning böra verkställas i samband med den
nya instruktionens utarbetande.

Marinöfverläkarens ställning.

De sakkunniga hafva vidare behandlat en fråga, som de ansett stå
i nära samband med marinförvaltningens organisation, nämligen frågan
om marinöfverläkarens ställning. Såsom förut nämnts, bestämdes
det vid marinläkarekårens omorganisation, att chefen för denna kår,
marinöfverläkaren, skulle vara ledamot af marinförvaltningen och chef för
dess sanitetsafdelning. Därjämte innehar marinöfverläkaren beställning
såsom förste läkare vid flottans station i Stockholm. De sakkunniga
påpeka, att denna senare anordning, hvilken icke var afsedd i det
uppgjorda förslaget till marinläkarekårens organisation, föranleddes af
framkomna tvifvelsmål, huruvida de uppgifter, som skulle tillkomma marin -

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

öfverläkaren såsom chef för marinläkarekåren och ledamot af marinförvaltningen,
kunde gifva denne läkare tillräcklig sysselsättning. Då emellertid
denna anordning redan torde hafva visat sig synnerligen olämplig
och hinderlig för handhafvandet af de med chefskapet för marinförvaltningens
sanitetsafdelning förenade göromål, ville det därför synas de
sakknnniga, som om chefen för flottans sanitetsväsen, numera omfattande
äfven kustartilleriet, borde odeladt ägna sig åt sin viktiga uppgift, hvilken
utan tvifvel torde vara af den betydelse och omfattning, att den kunde
helt taga hans tid och arbetskraft i anspråk. Härtill komme, att föreningen
af marinöfverläkarebefattningen med förste marinläkaretjänst vid
eu af flottans stationer gåfve marinöfverläkaren såsom ledamot i marinförvaltningen
en i viss mån skef ställning därutinnan, att han i egenskap
af förste marinläkare vore underordnad en lokalförvaltning, öfver
hvilken lian såsom afdelningschef i marinförvaltningen hade att öfva
inseende. Af dessa skäl ansåge sig de sakkunniga böra ifrågasätta,
huruvida det icke nu kunde finnas lämpligt att åt marinöfverläkaren bereda
en af flottans station oberoende ställning.

I denna fråga hade marinförvaltningen redan i underdånig skrifvele
den 13 november 1907 yttrat sig. Genom att till chef för marinläkarekåren
förordna förste läkaren vid flottans station i Stockholm blef, anförde
marinförvaltningen i nämnda skrifvelse, det arbete, som dittills
ansetts kräfva en mans, förste läkarens, hela verksamhet, ökadt med de
båda maktpåliggande uppdragen att dels handhafva alla göromål med
marinläkarekårens rekrytering, utbildning oeh användning samt förrätta
inspektionen på flottans stationer och fartyg och dels såsom chef för
marinförvaltningens sanitetsafdelning bereda och i ämbetsverkets plenum
föredraga ärenden angående hälso- och sjukvården inom flottan, äfvensom
deltaga i handläggningen af sådana, af andra afdelningschefer föredragna
ärenden, där på något sätt hälsovårdens kraf måste tillgodoses,
såsom vid fartygs inredning, nybyggnader å stationerna, folkets proviantering
och beklädnad m. m. Härtill komme chefskapet för kustartilleriets
läkare- och sanitetsväsende med åtföljande skyldighet till inspektion
af kustfästningar in. m. Det dröjde ej länge, förr än det visade
sig, att arbetet ej kunde utföras af en man, i det en marinläkare af 2:a
graden inkallades till tjänstgöring vid Stockholms station för att biträda
marinöfverläkaren i hans göromål. Sedan marinförvaltningen erinrat om
det skefva i hans dubbelställning, hvilken vid flerfaldiga tillfällen hindrat
honom i hans ämbetsutöfning och delvis beröfvat honom den auktoritet,
som han måste besitta, om han skulle rätt kunna befordra sjöförsvarets
sanitetsväsende i dess helhet, framhöll marinförvaltningen det olämp -

Marinför valtningen.

22

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

liga uti att, såsom exempelvis skett, inarinöfverläkaren blifvit kallad
från tjänstgöringen under plenidagar i marinförvaltningen till besiktningvid
stationen eller, till och med under den bestämda mottagningstiden
såsom chef för sanitetsafdelningen i marinförvaltningen, nödgats förrätta
den underordnade tjänstebefattningen såsom mönstringsläkare vid kassations-
och årsmönstringar, under det att besökande i viktiga tjänsteärenden
förgäfves sökt marinöfverläkaren på hans ämbetsrum. Genom
det myckna arbetet med de löpande ärendena hade också tillfälle för
marinöfverläkaren till studier öfver andra mariners sanitetsväsende varit
synnerligen knapp och möjligheten att använda semester hade under de
gångna fem åren alldeles saknats. Marinförvaltningen uttalade sig äfven
rörande marinöfverläkarens pension, hvilken förvaltningen ansåg böra
bestämmas efter samma grunder och utgå med samma belopp som
kommendörs.

I sitt underdåniga utlåtande den 21 mars 1908 har marinförvaltningen
åberopat hvad förvaltningen i skrifvelsen den 13 november 1907
i detta ämne anfört samt hemställt, att nådig framställning måtte göras
till Riksdagen om uppförande på stat af en marinöfverläkare med lön
och dagaflöning lika med kommendör.

De skäl, som anförts till stöd för att marinöfverläkarebefattningen
bör uppföras å ordinarie stat såsom en själfständig befattning utan
sammanblandning med första läkarebefattningen vid flottans station i
Stockholm, synas mig vara fullt giltiga, hvarför jag ansluter mig till marinförvaltningens
och de sakkunnigas åsikt härutinnan. I aflönings- och
pensionshänseende torde marinöfverläkaren, i likhet med hvad senast vid
föregående års Riksdag bestämdes i fråga om marinöfverintendenten,
böra likställas med kommendör vid flottan. Därest de af mig sålunda
uttalade åsikter vinna Eders Kung!. Maj:ts bifall, skulle detta föranleda
vissa ändringar i den af Eders Kungl. Maj:t för innevarande års Riksdag
redan framlagda stat för flottans marinläkarekår. Så borde i densamma
upptagas i stället för däri förekommande lön, dagaflöning och
arfvode för marinöfverläkaren, tillhopa 6,590 kronor, dels för marinöfverläkaren
lön 6,000 kronor och dagaflöning å 6 kronor 2,190 kronor, och
dels för en förste marinläkare lön 3,400 kronor och dagaflöning å 5
kronor 1,825 kronor, hvarförutom för förste marinläkaren vid Stockholms
station borde, för den händelse han icke åtnjöte fri bostad i kronans
hus, bestämmas ett inkvarteringsbidrag lika med för kommendörkapten
vid Stockholms station eller 1,000 kronor, hvilket åter skulle
föranleda höjandet med 1,000 kronor af det förslagsvis upptagna beloppet
af inkvarteringsbidraget.

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Då emellertid, innan förslag härom kan blifva för Riksdagen framlagdt,
Riksdagen torde hafva till behandling förehaft staten för marinläkarekåren
för år 1909, synes mig, att berörda förändringar i staten
lämpligen icke böra vidtagas förr än med 1910 års ingång men att
till innevarande års Riksdag framställning bör göras om anvisande på
extra stat för år 1909 af ett belopp af 7,825 kronor, hvilket, såsom af
det föregående framgår, erfordras för genomförande år 1909 af ifrågavarande
anordning.

Intendentafdelningen.

I fråga om intendentafdelningens åligganden hafva de sakkunniga
afgifvit förslag till vissa ändringar i nu bestående förhållanden.

Under år 1904 hade af marinförvaltningen blifvit ifrågasatt, att
marinöfverintendenten skulle blifva chef för marinförvaltningens intendentafdelning,
till hvilken skulle sammanföras dels de enligt gällande
instruktion för ämbetsverket denna afdelning tillhörande ekonomiska
ärendena dels de ekonomiska ärenden, hvilka enligt gällande arbetsfördelning
skulle beredas och föredragas af amiralitetsrådet, samt att
såsom konsekvens häraf den marinförvaltningens civilafdelning tillhörande
personalen skulle med föreslagen förstärkning ingå i marinintendenturkåren
och tjänstgöra å marinförvaltningens intendentafdelning. Denna
framställning föranledde dock icke någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Till förstärkande af arbetskrafterna å marinförvaltningens civilafdelning
hade under flere år extra ordinarie anslag blifvit anvisade;
och föreslog marinförvaltningen i underdånig skrifvelse den 16 maj
1906, att hos Riksdagen skulle äskas, bland annat, medel å extra stat
för anställande af ytterligare en civil ledamot i ämbetsverket. Då vid
förberedande granskning af denna framställning det syntes önskligt, att
utredning åstadkommes om lämpligheten af att, utan samband med den
tidigare väckta frågan om öfverflyttning af personalen å marinförvaltningens
civilafdelning till marinintendenturkåren, marinöfverintendenten blefve
ledamot af marinförvaltningen och chef för dess intendentafdelning och
att till denna afdelning i så fall öfverflyttades de amiralitetsrådet då
tillhörande ärenden af ekonomisk natur, men afdelningen befriades från
de densamma då tillhörande ärenden af icke ekonomisk natur samt att
för dessas handläggande en ny afdelning inom ämbetsverket inrättades,
anmodades marinförvaltningen genom chefens för sjöförsvarsdepartementet
ämbetsskrifvelse den 22 september 1906 att inkomma med ej mindre

Historik.

24 Kanyl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 170.

utredning härutinnan än äfven de förslag, hvartill utredningen kunde
finnäs föranleda. Med ämbetsskrifvelse den 6 oktober 1906 öfverlämnade
marinförvaltningen den sålunda infordrade utredningen.

Marinförvaltningen hade tidigare framhållit, hurusom bland de
amiralitetsrådet till beredning och föredragning åliggande ärendena en
särskild klass kunde urskiljas såsom med de öfriga olikartad. Denna
klass utgjordes af de ärenden, Indika anginge uppbörden, förvaltningen,
användandet och redovisningen af alla till marinförvaltningens befattning
hörande medel och persedlar, och Indika ärenden kunde betecknas
såsom rent ekonomiska, medan de öfriga vore af mera administrativt
juridisk art. Till följd af det växande omfånget af allt, som hörde till
''marinförvaltningens räkenskapsväsende, kunde det icke vara möjligt för
amiralitetsrådet att hafva den öfverblick af räkenskapen eller medelsdispositionerna,
som för en föredragande ofta kunde vara önskvärd, utan
måste han i dessa hänseenden hufvudsakligen bygga sin föredragning
på kamrerarens uppgifter eller utredning. Riktigare ansåg marinförvaltningen
det då vara, att de ärenden, livilka af förvaltningen betecknats
såsom rent ekonomiska, finge sin egen föredragande, medan de administrativt
juridiska hade sin; och hade marinförvaltningen, såsom förut
nämnts, i sin underdåninga skrifvelse den 16 maj 1906 hemställt om
utverkande af medel å extra stat för anställande af ytterligare en civil
ledamot i ämbetsverket. Anledningen till att anslaget begärdes endast
å extra stat var, enligt hvad särskilda skrifvelser från ämbetsverket
gifva vid handen, uteslutande den, att anställandet af sådan ledamot
icke skulle utgöra hinder för genomförande i framtiden af den år 1904
föreslagna omorganisationen af marinförvaltningen i det afseende, att
marinöfverintendenten skulle blifva ledamot af ämbetsverket och chef
för dess intendentafdelning. Uti sin ämbetsskrifvelse den 6 oktober
1906 förklarade marinförvaltningen, att, därest den med 1904 års förslag
åsyftade organisationen kunde i denna del då genomföras, detta
vore att obetingadt föredraga framför den i skrifvelsen den 16 maj
1906 förordade anordningen med en ny civilledamot å extra ordinarie
stat och fullkomligt väl läte sig genomföras äfven utan någon förändring
af den ställning, tjänstemannapersonalen å marinförvaltningens
civilafdelning intoge.

Marinförvaltningen föreslog uti ifrågavarande hänseende:

att marinöfverintendenten skulle inträda i marinförvaltningen såsom
själfskrifven ledamot och chef för ämbetsverkets intendentafdelning; -

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

att en ny afdelning, den nautiska, skulle inrättas inom ämbetsverket
och att till denna afdelning skulle öfverflyttas de förut å intendentafdelningen
handlagda s. k. militära ärendena;

att å intendentafdelningen fortfarande skulle handläggas ärenden,
som anginge dels den sjöförsvaret tillhörande personalens provianterande,
förseende med beklädnad, sängservis samt inkvartering; dels utredning,
tillhörande materiel- och persedeluppbörderna i de delar, som ej tillhörde
annan afdelning; och dels trupptransporter och mönstringar; hvarförutom
till denna afdelning skulle från civilafdelningen öfverflyttas de
rent ekonomiska ärendena eller de, som anginge uppbörden, förvaltningen,
användandet och redovisningen af alla till marinförvaltningens befattning
hörande medel och persedlar;

samt att för marinöfverintendenten bestämdes samma aflöning som
för i Stockholm bosatt kommendör vid flottan.

I enlighet med detta förslag aflät Kungl. Maj:t nådig proposition
till 1907 års Riksdag; och yttrade föredragande departementschefen till
statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1907, bland
annat, att marinöfvorintendentens inträde såsom ledamot i marinförvaltningen
och chef för dess intendentafdelning med de göromål, som föreslagits
skola tilläggas denna afdelning, skulle utgöra ett redan vid kårens
uppsättning ifrågasatt fullständigare genomförande af kårens organisation,
samtidigt som därmed på ett enkelt sätt komme att vinnas en
lämplig fördelning af den civilledamoten för det dåvarande åliggande
mängden af göromål.

Hvad Kungl. Maj:t i nyssnämnda proposition föreslagit Riksdagen
blef af Riksdagen godkändt.

Då de sakkunniga till behandling upptagit frågan om intendentafdelningens
verksamhetsområde, hafva de till en början, bland annat,
påpekat, hurusom marinförvaltningen betecknat de ärenden, hvilka, på
sätt förut nämnts, med innevarande års ingång öfverflyttats från amiralitetsrådets
handläggning till intendentafdelningen, såsom rent ekonomiska.
De sakkunniga hafva emellertid ansett sig kunna ifrågasätta,
huruvida icke beteckningen »rent ekonomisk» i detta sammanhang fått
en i viss mån felaktig användning, hvarigenom den angifna gruppen
af ärenden kommit att jämnställas med de ekonomiska angående proviantering,
beklädnad, inkvartering in. m., hvilka redan förut ankommit
på intendentafdelningens handläggning. I stället för beteckningen »rent
ekonomisk» ansågo de sakkunniga utan tvifvel beteckningen »kameral»
rättare hafva angifvit arten af den ifrågavarande särskilda klassen af
ärenden. Efter framhållande af att den civilmilitäre intendenturtjänste Bih.

till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd 134 Raft. 4

De sakkunniga.

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

mannens utbildning icke torde, såvidt den i öfrigt inriktats på verklig
intendenturtjänst, medföra kompetens för handläggning af kamerala
ärenden, hvartill framför allt syntes böra kräfvas författningskunskap
och förvaltningsrättsliga insikter, fortsätta de sakkunniga:

»Den med innevarande års början skedda öfverflyttningen af ofvan
omförmälda kamerala ärenden från amiralitetsrådets handläggning till
intendentafdelningen synes oss hafva i väsentlig mån rubbat den
grundregel, hvars riktighet torde vara oomtvistlig, att vid behandlingen
af de olika förvaltningsärendena sakkunskapen bör i hvarje särskildt
fall komma till sin rätt. Vi få därför såsom vår mening uttala,
att dessa ärenden böra återföras till den civila afdelningen, och att den
lättnad i amiralitetsrådets arbetsbörda, som man velat vinna genom
samma ärendens förläggande till intendentafdelningen, bör i stället
sökas genom ändamålsenlig arbetsfördelning inom civilafdelningen, därom
vi längre fram komma att yttra oss.

Under nu angifna förutsättning framställer sig spörsmålet om ordnandet
af intendentafdelningens uppgifter och åligganden. Vi vilja i
sådant hänseende erinra, att efter utbrytning af de ärenden, hvilka
tillagts den nybildade nautiska afdelningen, och med frånräknande af
ofvan nämnda kamerala ärenden intendentafdelningen fortfarande skulle
få att handlägga ärenden angående:

den sjöförsvaret tillhörande personalens provianterande, förseende
med beklädnad, sängservis och inkvartering,

utredning, tillhörande material- och persedeluppbörderna i de delar,
som ej tillhöra annan afdelning, samt
trupptransporter och mönstringar.

Till dessa grupper af ärenden synes oss böra komma ytterligare eu
förvaltningsgren, som för närvarande ligger utanför den centrala förvaltningsmyndigheten,
men som efter vår mening bör indragas under
dess ledning och kontroll och i så fall torde hafva sin naturliga
plats inom intendentafdelningen. Vi mena upphandlings- och anskaffningsväsendet
i hvad det rör beklädnads- och förplägnadsartiklar,
utredningspersedlar och förbrukningsartiklar m. m. Frågor af denna
art handlades af förutvarande förvaltningen af sjöärendena till år 1872,
då alla upphandlingar utom i vissa uppräknade fall öfverflyttades till
stationerna. Då vissa förhållanden rörande flottans och kustartilleriets
upphandlings- och entreprenadväsende för närvarande är o under utredning
af särskildt tillkallade sakkunniga, anse vi icke lämpligt att
här närmare inlåta oss på frågan om förhållandet mellan centralförvaltningen
och lokalförvaltningarna med afseende på upphandlingsärendena.

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Hvad vi hufvudsakligen åsyfta är, att centralförvaltningen får till åliggande
att öfvervaka och, där så finnes nödigt, direkt ingripa i samt
utöfva ansvarig ledning af denna förvaltningsgren. Utan tvifvel skulle
det äfven lända till stor fördel, att själfva upphandlingen åt vissa större
artiklar, såsom kol, oljor, kläden m. m. öfverflyttades från stationerna
till marinförvaltningens intendentafdelning.

I detta sammanhang anse vi oss böra fästa uppmärksamheten vid
en i nu gällande instruktion för arméförvaltningen intagen bestämmelse
därom, att vid handläggning af frågor om afslutande af leveransaftal
eller andra kontrakt rörande materialier och förnödenheter i större omfattning
biträde af merkantilt eller tekniskt utbildad konsulent bör, då
så erfordras, anlitas för erhållande af upplysningar om ifrågakommande
handelsbruk, gynsammaste platsen och tidpunkten för leveransen samt
om förhållandet mellan fordradt pris och varuvärde m. m. Under förutsättning
att marinförvaltningen tillägges den befattning med upphandlingsärenden,
som vi här ofvan angifvit, torde sådant sakkunnigt biträde
böra ställas jämväl till marinförvaltningens förfogande. Det vill äfven
synas, som om det för vinnande af önsklig planmässighet vid framdeles
skeende upphandlingar af sådana större artiklar, som erfordras för såväl
landt- som sjöförsvaret, med fördel skulle kunna så ordnas, att samma
biträde af sakkunniga stode till förfogande för arméförvaltningen och
marinförvaltningen gemensamt.

Enligt marinförvaltningens förslag skulle saklig eller teknisk revision
af de från flottans stationer inkommande redogörelser verkställas
å intendentafdelningen af därstädes tjänstgörande intendenturpersonal.
Härom vilja vi yttra oss i sammanhang med frågan om ordnandet af
revisionsväsendet i dess helhet.

Med anledning af den ifrågasatta, numera genomförda anordningen
af marinförvaltningens intendentafdelning föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till sistlidet års Riksdag sådan ändring af staten för
marinintendenturkåren, att i stället för dittills utgående arfvode, 1,000
kronor, lön och öfriga förmåner måtte upptagas för marinöfverintendenten
till enahanda belopp som för i Stockholm bosatt kommendör vid
flottan, hvilket förslag vann Riksdagens godkännande. I hvad sålunda
blifvit bestämdt med afseende å marinöfverintendentens löneförmåner
lär icke kunna ifrågasättas någon ändring därför, att hans åligganden
såsom afdelningschef i marinförvaltningen skulle enligt vårt förslag i
viss mån förändras. De uppgifter, som, efter hvad vi här ofvan angifvit,
fortfarande skulle tillhöra honom såsom afdelningschef, torde
nog vara af den vikt och omfattning, att de tillsammans med chefskapet
för marinintendenturkåren väl betinga nämnda löneförmåner.»

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Marinför valtningen.

Departementschefen,

Marinförvaltningen har i sitt utlåtande den 21 mars 1908 förklarat,
att mot de sakkunnigas betecknande af de amiralitetsrådet förut tillhörande
»rent ekonomiska-» ärenden såsom »kamerala» visserligen icke vore något
att invända; men mot de sakkunnigas uttalanden i fråga om intendenturpersonalen
och marinens nuvarande intendenturväsende gällde såsåsom
generell anmärkning, att de sakkunniga syntes hafva förbisett
det sakförhållandet, att marinintendenturkåren, som tillkommit genom
ombildning af flottans civilstat, hade sig tilldelade hufvudsakligen kamerala
och kansligöromål samt hade ringa befattning med upphandlingsväsendet
vid flottans stationer och kustartilleriregementena, hvilket åter
ålåge respektive stationsbefälhafvare eller regementschefer samt förvaltningsdirektionerna,
hvilka senare omhänderhade det egentliga intendenturväsendet,
äfvensom för varfvens behof varfscheferna. Då de sakkunniga
nu ville från intendentafdelningen till civilafdelningen återföra
de såsom kamerala betecknade ärendena, fann marinförvaltningen
så mycket mindre något däremot vara att erinra, som de sakkunniga
tillika föreslagit häraf följande erforderlig ökning af ämbetsverkets civila
arbetskrafter.

Genom de kamerala ärendenas öfverflyttande med innevarande års
ingång från civilafdelningen till intendentafdelningen afsågs, på sätt
framgår af dåvarande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
den 12 januari 1907, att minska den civilledamoten åliggande
arbetsbördan. En såvidt möjligt jämn fördelning af arbetsbördan inom
ett ämbetsverk är gifvetvis af stor betydelse för förvaltningens behöriga
gång; och genom nyssnämnda anordning vanns en välbehöflig rättelse
uti ett sedan lång tid tillbaka inom ämbetsverket lifligt kändt missförhållande
i detta hänseende. Nu hafva de sakkunniga föreslagit, att berörda
ärenden skulle återföras till civilafdelningen. Visserligen håller
jag före, att dessa ärenden skulle äfven på intendentafdelningen erhålla
en fullt tillfredsställande behandling; men det torde icke kunna förnekas,
att de med hänsyn till sin beskaffenhet snarare falla inom civilafdelningens
verksamhetsområde; och då såväl genom den af de sakkunniga
föreslagna organisationen af civilafdelningen, hvartill jag sedermera skall
öfvergå, som ock genom de sakkunnigas förslag att öfverflytta en del
upphandlingsärenden från stationerna till marinförvaltningen och dess
intendentsafdelning, hvilka båda förslag jag är sinnad att i hufvudsak
biträda, erforderlig jämvikt i såväl civil- som intendentafdelningens
arbetsbörda torde vinnas, har jag icke något att erinra mot de sakkunnigas
förslag att återflytta de kamerala ärendena till civilafdelningen.

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

I fråga om upphandlingsärendens handläggning heder jag få erinra,
att det enligt instruktionen för marinförvaltningen, § 4 p. 4, åligger förvaltningen
att besörja de nybyggnader, anskaffningar, förhyrningar och
transporter, hvilka af Kungl. Maj:t uppdragas åt marinförvaltningen,
samt i allmänhet anskaffningen af de för sjöförsvaret erforderliga vapen,
ammunition, lavettage, ankare, kättingar och utländskt virke äfvensom
sådana föremål för öfrigt, hvilka icke utan större svårighet kunna vid
flottans stationer eller genom befälhafvare för afdelning af flottan erhållas;
och är i reglementet för marinen Del I, § 320, stadgadt i första
momentet, att upphandling af varor med de undantag, som omförmälas
i nästföljande moment, äfvensom, entreprenad ombesörjas af stationsbefälhafvaren
eller förvaltningsdirektionen eller för varfvets behof af
varfschefen i enlighet med förordningen angående statens upphandlingsoch
entreprenadväsende m. m., samt i andra momentet, att skjutvapen,
projektiler, skeppsankaren, ankarkättingar samt teak och utländskt ekvirke
anskaffas genom marinförvaltningen; att när kompasser samt andra
nautiska och meteorologiska instrument skola upphandlas, varfschef äger
vända sig till nautisk-meteorologiska byrån; och att för anskaffning af
andra förnödenheter, som ej utan större svårighet kunna erhållas å stationsorten,
stationsbefälhafvare och varfschef äga att vända sig till förstnämnda
ämbetsverk.

Att, såsom de sakkunniga föreslagit, utvidga marinförvaltningens
befattning med upphandlingsärenden, synes mig välbetänkt. Därigenom
torde nämligen utan tvifvel fyllandet af de olika orternas behof i ena
eller andra hänseendet kunna ske på ett mera enhetligt och systematiskt
sätt, hvithet åter måste hafva ett bättre ekonomiskt resultat till följd.
Därtill torde äfven komma att bidraga, om, såsom de sakkunniga föreslagit
och jag finner lämpligt, merkantilt eller tekniskt utbildade konsulenter,
i likhet med hvad är stadgadt i instruktionen för arméförvaltningen,
i förevarande fall anlitades. Då utredning för närvarande pågår
angående flottans och kustartilleriets upphandlings- och entreprenadväsende,
kan icke ännu någon bestämd gräns dragas mellan marinförvaltningens
och lokalförvaltningarnas befogenhetsområden uti ifrågavarande
hänseende; men torde det emellertid nu vara tillräckligt att fastslå
principen. Med de sakkunniga är jag fullt ense därom, att den föreslagna
omläggningen af intendentafdelningens uppgifter icke bör i någon
mån inverka på de vid förra årets Riksdag beslutade aflöningsförmånerna
för marinöfverintendenten.

30

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Historik.

Civilafdelningen och kansliet m. m.

Vid marinförvaltningens organiserande blef för civilafdelningen och
kansliet med vaktbetjäning följande stat af Kiksdagen godkänd till efterrättelse
från och med år 1878:

Tjänst-

Miss-

Lön.

görings-

räknings-

Summa.

penningar.

penningar.

Civilafdelningen.

Efter 5 år

Chef: 1 öfverkommissarie..............

4,400

2,000

6,400

kan lönen
höjas med
600 kr.

Efter 5 år
kan lönen

1 kamrerare .................................

3,000

—

1,500

—

—

—

4,500

—

höjas med

1 kassör och bokhållare..................

1,800

—

1,200

—

500

—

3,500

—

500 kr. och

efter 10 år

2 revisorer och bokhållare .............

1,800

1,200

6,000

med ytter-ligare 500

kr.

Kansliet.

1 sekreterare, som tillika förrättar
advokatfiskalens göromål i marin-

förvaltningen och vid Stockholms

Efter 5 år
kan lönen

station...... ................................

3,000

—

1,500

—

—

—

4,500

-

höjas med

1 notarie.......................................

1,800

—

1,200

—

—

—

3,000

—

efter 10 år

1 registrator och aktuarie...............

1,800

1,200

3,000

med ytter-ligare 500

kr.

Vaktbetjäning.

1 förste vaktmästare .....................

800

—

300

—

—

—

1,100

[ Efter 5 år

2 vaktmästare .......................,......

500

—

300

—

—

1,600

kan lönen

1 höjas med
[ 100 kr.

Till vikariatsersättningar, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden

—

—

—

—

—

—

5,000

-

binder de sedan denna tid förflutna trettio åren har denna stat icke
undergått annan ändring, än att med sekreterarens befriande från advokatfiskalsgöromålen
ett arfvode af 2,500 kronor npptagits för en särskild

31

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition K:o 170.

advokatfiskal, hvilken har skyldighet att tjänstgöra jämväl såsom advokatfiskal
vid flottans station i Stockholm, och att anslaget till vikariatsersättningar,
renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden blifvit
höjdt till 8,500 kronor.

Marinförvaltningen har emellertid under de senare åren vid upprepade
tillfällen hos Kungl. Maj:t gjort framställningar om åtgärder till
förstärkning af arbetskrafterna å civilafdelningen och kansliet. Beliofvet
af sådan förstärkning lär hafva framträdt redan under 1880-talet såsom följd af det då började arbetet för flottans nydaning, men
särskildt gjort sig kännbart efter kustartilleriets organisation och förläggande
under marinförvaltningen, hvilken därigenom fått sig anförtrodd
den tekniska och ekonomiska öfver styr elsen jämväl öfver kustartilleriet
med Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen, hvardera
med sin särskilda ekonomi, samt öfver kustbefästningarna vid Vaxholm
och Oscar-Fredriksborg jämte Fårösund samt vid Karlskrona och
Ålfsborg med därtill hörande byggnader och materiel. Marinförvaltningen
har äfven framhållit, att med tillkomsten af hvarje ny afdelning
inom ämbetsverket ökade göromål tillförts den civila personalen. Till
afhjkipande af det sålunda yppade behofvet af ökad arbetskraft har marinförvaltningen
dels begärt förstärkning af den extra personalen och
dels ifrågasatt inrättandet af nya ordinarie tjänstebefattningar. Någon
åtgärd i anledning af marinförvaltningens framställningar i sistnämnda
hänseendet har dock icke ansetts böra ifrågakomma, enär marinförvaltningens
organisation antagits böra under den närmaste tiden blifva föremål
för utredning af löneregleringskommittén. Däremot har för »tillfällig
förstärkning af arbetskrafterna i marinförvaltningen» Riksdagen under
senare åren å extra stat anvisat anslag, till en början 4,500 kronor,
hvilket anslag gång efter annan ökats och för innevarande år beviljats
till belopp af 15,000 kronor. Beträffande behofvet af förstärkning af
arbetskrafter i marinförvaltningen får jag hänvisa till den utredning i
detta hänseende, som förekommer i statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 12 januari 1907.

Marinförvaltningens civila tjänstemannapersonal, utom afdelningschefen,
amiralitetsrådet, utgöres för närvarande: å civilafdelningen: af en
kamrerare, två revisorer och bokhållare samt en kassör och å kansliet:
af en sekreterare, en notarie, en registrator och aktuarie samt en advokatfiskal,
eller tillhopa åtta ordinarie tjänstemän, af livilka notarien å
kansliet numera mot åtnjutande af tilläggsarfvode bestrider en extra
sekreterarebefattning. Därtill kommer å civilafdelningen: en extra
revisor och två amanuenser samt å kansliet: tre amanuenser, af hvilka

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

en tjänstgör såsom extra sekreterare, och numera två s. k. halfamanuenser
samt tio andra extra ordinarie tjänstemän, således tillhopa aderton extra
ordinarie tjänstemän.

Efter den förändring i marinförvaltningens organisation, som från
innevarande års början vidtagits, åligger det amiralitetsrådet att bereda
och föredraga de ärenden, som angå

flottans fasta egendom i de delar, som ej tillhöra ingen]örafdelningen;
förklaring, ändring eller upphäfvande af gällande eller förslag till
nya författningar;

allmänna föreskrifter, som bero af marinförvaltningen att utfärda
för verkställighet af gällande författningar eller af Kungl. Maj:t särskilt
gifna nådiga befallningar;

tillsättning af och afsked från civil tjänstebefattning vid marinförvaltningen
och flottans civilstat samt föreståndare- och lärarebefattning vid
navigationsskola, ledighet från dylik befattning och ansvar för tjänstefel;
ämbetsverkets arbetsordning; samt
alla balans-, afskrifnings- och besvärsmål.

Dessutom åligger det amiralitetsrådet:

att deltaga i handläggningen jämväl af alla öfriga ärenden, som
förekomma vid marinförvaltningens sammanträden;

att utöfva chefskapet öfver ämbetsverkets civilafdelning och kansli;
att deltaga i inventeringarna af marinförvaltningens kassa;
att å civilafdelningen afgöra hos marinförvaltningen förekommande
anmärkningsmål;

att jämte ämbetsverkets chef och en af militärledamöterna deltaga
uti ifrågakommande sammanträden med annat ämbetsverk, därest icke på
grund af ärendets beskaffenhet endera af cheferna för intendent- eller
ingenjörafdelningarna i amiralitetsrådets ställe skall därvid närvara; samt
att jämte advokatfiskal hafva under sitt förvar ämbetsverkets
säkerhets- och värdehandlingar.

Visserligen har genom de kamerala ärendenas öfverflyttning till
intendentafdelningen en lättnad i amiralitetsrådets arbetsbörda vunnits,
men däremot har icke någon minskning inträdt i hans skyldighet att
närvara vid öfriga afdelningschefers föredragning. Marin förvaltningen
har nämligen icke ansett sig redan nu kunna genomföra den uti dess
föreliggande underdåniga förslag ifrågaställda anordningen, att marinöfverintendenten
skulle öfvertaga amiralitetsrådets hittillsvarande åliggande
att deltaga i handläggningen af sådana ärenden på andra afdelningschefers
föredragning, hvilka hafva ekonomisk innebörd.

Arbetet är på följande sätt fördeladt mellan de civila tjänstemännen.

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Kamrerare]! åligger att föra dispositicmsbok öfver alla medel under
femte liufvudtiteln; kontrasignera uppbördsorder och anvisningar; upprätta
förslag till och kontrasignera resolutioner i anmärkningsmål;
föra räkning med riksbanken samt kontrollräkning med marinförvaltningens
kassa; kontrasignera assignationer på riksbanken; afgifva
yttranden öfver ärenden, som remitteras från ämbetsverkets samtliga
afdelningar, samt deltaga i inventering af ämbetsverkets kassa.

Kassören skall till uppbörd taga alla i marinförvaltningens kassa
inflytande medel; göra alla utbetalningar, som grunda sig på ämbetsverkets
beslut; föra kassajournal samt upprätta titelsammandrag öfver
inkomster och utgifter äfvensom granska de från sjökarteverket och
nautisk-meteorologiska byrån inkommande redovisningar.

En revisor och bokhållare har till åliggande att föra marinförvaltningens
hufvudbok; att granska alla till ämbetsverket inkommande
räkningar och penningerekvisitioner samt redovisningar med
undantag af dem, som inkomma från sjökarteverket, nautisk-meteorologiska
bj^rån och navigationsskolorna, samt att föra inventariebok och
register öfver allmänna författningar m. in., hvilka beröra ämne, som
tillhör området för denna revisors tjänsteplikt.

En revisor och bokhållare har att granska alla räkenskaper från kustartilleriregementena,
fortifikationsbefälhafvarna och navigationsskolorna
samt upprätta aflöningsuträkningar för sjöförsvarsdepartementet, marinförvaltningen,
sjökarteverket, nautisk-meteorologiska byrån och navigationsskolorna.

En extra revisor åligger att upprätta uppgift å ställningen å nästförflutna
kalenderårs anslag till flottans nybyggnad och underhåll; att
upprätta sammandrag öfver fartygslikviderna samt att i vederbörande
titelsammandrag införa utgifter och inkomster vid flottans stationer efter
därifrån inkommande räkenskaper m. m.

Amanuenser och öfriga extra ordinarie tjänstemän biträda de ordinarie
tjänstemännen i deras göromål.

Mellan sekreterarna, till antalet tre, af hvilka två äro extra, är arbetet
fördeladt på sådant sätt, att hvar och en af dem har att svara
för sekreteraregöromålen på tre af marinförvaltningens afdelningar: en
på civil-, min- och torpedafdelningarna, en på artilleri-, ingenjör- och
fortifikations- och en på intendent-, sanitet^- och nautiska afdelningarna.

Registratorn och aktuarien åligger att registrera alla in- och utgående
handlingar, ordna och förvara de handlingar, som äro under hans
vård, samt besörja fördelning och försäljning af böcker och andra tryckalster,
som distribueras af marinförvaltningen m. m.

Bil. till BiJcsd. Prof. 1908. 1 fram!. 1 Afä. Bil Höft.

5

Marin förvaltningen.

Civil afdelningen.

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Advokatfiskal har, hvad marinförvaltningen, beträffar, att afgifva
utlåtanden rörande juridiska spörsmål, granska kontrakt och säkerhetshandlingar
samt utföra rättegångar m. m.

Amanuenserna och öfriga extra ordinarie tjänstemän biträda med
uppsättning, kollationering och alla öfriga kansligöromål, däri inbegripet
jämväl utredningar.

Vaktbetjäningen utgöres af en förste vaktmästare och två vaktmästare
samt dessutom sju extra vaktmästare.

Renskrifningsarbetet utföres af tre kvinnliga skrifbiträden med stadigvarande
anställning, hvarjämte ett fjärde sådant biträde expedierar
ämbetsverkets post.

Den dagliga tjänstgöringstiden å ämbetsrummet för marinförvaltningens
ordinarie personal utgör 5 å ÖVs timmar. Under de tider af
året, då arbetsmängden är störst, måste den dagliga arbetstiden å tjänsterummet
i mer eller mindre mån utsträckas utöfver den vanliga. Härtill
kominer tidtals hemarbete för eu del befattningshafvare. Särskild t
för amiralitetsrådet förekommer sådant arbete i betydlig utsträckning.

Beträffande den extra tjänstemannapersonalen är amanuensernas
arbetstid å tjänsterummet 3 timmar och de s. k. halfamanuensernas
1 1 /2 å 2. För öfriga extra ordinarie tjänstemän rättar sig arbetstiden
efter den vid olika tider växlande mängden af göromål.

De kvinnliga biträdena samt extra vaktmästarne hafva samma dagliga
arbetstid som den ordinarie personalen.

Marinförvaltningens underdåniga skrifvelse den 25 september 1907
innehåller, i fråga om den civila och viss öfrig personal inom ämbetsverket,
i hufvudsak följande.

»Att marinförvaltningens ordinarie civila arbetskrafter icke stå i rimligt
förhållande till de med flottans kraftiga utveckling ökade göromålen,
därom har eu omfattande utredning blifvit förebragt, senast i statsrådet
och chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1907.

Därigenom har, hvad civilafdelningen angår, konstaterats behofvet
af förstärkning med minst en revisor, hvarjämte de nuvarande amanuenserna
och behöfligt antal e. o. tjänstemän borde bibehållas, allt för skötande
af afdelningens nuvarande göromål. Dessa hafva hittills omfattat,
förutom afgifvande af erforderliga utredningar och uppgifter, det uträknings-
och granskningsarbete, som bör föregå marinförvaltningens
egna medelsanordningar, formell granskning af de från flottans stationer
inkommande medelsredogörelserna, dock endast såvidt sådan granskning''
erfordas för tillsyn därå, att inkomster och utgifter på- och afföras ä

35

.Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 170.

rätt titel, d. v. s. komma att drabba vederbörande rikestatens anslag,
reell och formell granskning af räkenskaperna för kustartilleriet, fortifikationsbefälhafvarna,
sjökrigs- och sjökrigshögskolorna, navigationsskolorna,
sjökarteverket och sjömätningsexpeditionerna samt slutligen all
räkenskapens sammanförande i marinförvaltningens hufvudbok. Härutöfver
bär uti civilafdelningens arbete hittills icke ingått eller med tillgängliga
arbetskrafter kunnat ingå någon granskning af sjöförsvarets
räkenskaper.

Flottans stationers räkenskaper och därifrån inkommande förrådsredogörelser
undergå således icke för närvarande någon egentlig revision
i marinförvaltningen. I kammarrätten är icke tänkbart, att med den
begränsade tid, som för ändamålet lärer finnas att disponera, skall kunna
utföras en ingående granskning af sjöförsvarets till omfånget högst
betydliga räkenskaper. För att gifva en föreställning om det granskningsmaterial,
hvarom här är fråga, må nämnas, att sjöförsvarets räkenskaper
och. förrådsredogörelser för år 1906 utgjorde 417 band, Indika representerade
en hyllängd af 19,5 meter. Granskningen förutsätter för öfrigt
en ingående kännedom om det vidlyftiga systemet af föreskrifter för
flottans förvaltning. Af nu antydda orsaker existerar således beträffande
flottans stationers räkenskaper för närvarande icke någon fullständig
revision. Såsom verklig revision kan nämligen icke anses den granskning
af föreliggande handlingar, hvilken vid stationerna föregår hvarje
utbetalnings-, på- eller afföringsåtgärd. Den är den undersökning i
första hand, hufvudsakligen eller uteslutande af formell beskaffenhet,
hvilken inom hvarje ekonomisk förvaltning måste föregå dylika åtgärder,
medan revision är en hos annan myndighet och således under fullständigt
oberoende af dem, som stått i något förhållande till den första granskningen,
verkställd granskning i andra hand ej blott af åtgärdernas
formella riktighet och öfverensstämmelse med gifna föreskrifter, utan
äfven af deras lämplighet och ändamålsenlighet i och för sig.

Då omorganisation af marinförvaltningen nu är i fråga, anser ämbetsverket
fördenskull nödvändigt, att därvid jämväl träffas anordningar för
åstadkommande inom verket af en verklig revision af flottans räkenskaper.
Sådant lärer vara så mycket angelägnare, som ty förutan
ämbetsverket näppeligen kan, för såvidt angår förvaltning och redogörelse,
med någon effekt utöfva sin inspicierande verksamhet.

Hvad de sakkunniga, som af chefen för landtförsvarsdepartementet
tillkallades för biträde med utredningen rörande arméförvaltningens
därefter af senaste Riksdag beslutade omorganisation, jfftrat beträffande
revisionens betydelse, vikten af dess sammanförande hos den centrala

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

förvaltningsmyndigheten, de olika arterna af revision och revisionsarbetets
ordnande, hvilket allt finnes återgifvet i det Kungl. Maj:ts nådiga
proposition n:r 141 till Riksdagen åtföljande utdrag af statsrådsprotokollet,
sid. 33 o. IF., gäller i tillämpliga delar äfven sjöförsvaret. I öfverensstämmelse
med de af dessa sakkunniga uttalade grundsatser anser
marinförvaltningen, att all till ämbetsverket från flottans stationer inkommande
redogörelse bör först undergå saklig revision af å intendentafdelningen
tjänstgörande intendenturpersonal. En förfaren och i öfrig!
skicklig marinintendent jämte en å denna afdelning äfven för andra
ändamål anställd underofficer, hvarom närmare här nedan, torde kunna
ensam utföra detta successivt under året förekommande arbete. Behöfves
därtill förstärkning, lärer sådan få disponeras ur marinintendenturkåren
eller genom ytterligare anställning af underofficerare. 8edan de månatligen
inkommande medelsredogörelserna undergått saklig granskning,
bör formell revision vidtaga, hvilken bör utföras af marinförvaltningens
civila revisorer.

Men härtill fordras eu tillökning i de civila revisorernas antal med 2,
som med tagen hänsyn till den utsträckning af dagliga arbetstiden,
hvilken lärer komma att fordras såsom villkor för tillämpningen af ny
lönestat, torde tillsvidare kunna anses såsom tillräcklig. Skulle erfarenheten
visa ytterligare förstärkning erforderlig, lärer framdeles få sörjas
därför. Tillkomme 2, skulle sammanlagda antalet revisorer i marinförvaltningen
blifva 5. Af dem bör en vara förste revisor. Till honom,
hvilkens göromål i öfrigt bestämmas i arbetsordningen, skulle af revisor
gjord anmärkning öfverlämnas. Gillas anmärkningen af förste revisor,
utställer han den till förklaring. Ogillas anmärkningen, skall framställaren
däraf vara berättigad att själf öfverlämna anmärkningen till
amiralitetsrådet, som beslutar rörande '' anmärkningens utställande till förklaring.
Sedan förklaring inkommit och påminnelser afgifvits, föredrager
förste revisorn anmärkningsmålet för amiralitetsrådet i närvaro af marinöfverintendenten,
som därvid bör äga att yttra sin mening och, därest
den afviker från amiralitetsrådets, anmäla sin reservation, hvarjämte den
revisor, som framställt anmärkningen, bör äga att, om han därtill finner
sig befogad, fullfölja sin talan i högre instans. En sådan anordning,
analog med den för arméförvaltningen föreslagna beträffande pröfningen
af anmärkningsmål, anser marinförvaltningen riktig och behöflig med
hänsyn till den, med afseende å grundsatserna för förvaltning och redogörelse,
så stora vikten af dylika mål, hvilka, därest en effektiv revision
kommer till stånd, sannolikt lära bli talrikare än förr. Genom denna
anordning kommer målsmannen i marinförvaltningen för medelsförvalt -

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

ning och redogörelse, marinöfverintendenten, att i öfverensstämmelse
med den tanke, som vunnit uttryck i § 9 af ännu gällande Kungl. förordningen
angående behandling af e. o. afskrifningsfrågor och anmärkningsmål
den 11 december 1830, öfva behöflig! inflytande på besluten
i dessa mål, hvilka, sedan de genom utfärdad anmärkning erhållit sin
bestämdt formulerade processuella utgångspunkt, dock böra liksom hittills
afgöras af amiralitetsrådet.

Revisionens ordnande i marinförvaltningen, på sätt nu angifvits,
gör ingalunda det granskningsarbete, som äger rum vid stationerna,
öfverflödigt, enär detta arbete i allt fall med nödvändighet måste föregå
hvarje disposition i första hand af medel eller persedlar. Endast den
granskning, som i stationernas räkenskapskontor ägnas de den 15 mars
hvarje år till stationsbefälhafvare och varfschefer ingående och därefter
till räkenskapskontoren öfverlämnade förrådsredogörelserna, bör lämpligen
öfverflyttas till marinförvaltningen. Den hithörande sakliga granskningen
af utgifter och inkomster för förråden är redan verkställd i sammanhang
med öfrig saklig granskning af all medelsredogörelse, och den formella
granskningen af redogörelserna för själfva förråden bör lämpligen
ske i marinförvaltningens civila revision. Dessa redogörelser böra därför
ingå direkt till marinförvaltningen. Den besparing i arbetskraft,
som räkenskapskontoren vinna genom befrielse från befattningen
med dessa redogörelser, torde ungefärligen motsvara arbetet af den
intendenturtjänsteman, som skulle för utförande af saklig revision placeras
i marinförvaltningen. Där kommer den formella granskningen af
de vidlyftiga förrådsredogörelserna hufvudsakligen att bestå uti kollationering
af siffrorna i själfva redogörelsen mot de därtill hörande
verifikationerna, hvadan härvid kan biträda ett af skrifbiträdena, hvilkas
antal därför beräknas jämväl med hänsyn härtill.

Behofvet å civilafdelningen af arbetskrafter utom de ordinarie tjänstemännen
bör lämpligen fyllas hufvudsakligen genom amanuenser, hvilkas
antal med anledning af det ökade revisionsarbetet dock måste från
nuvarande 2 ökas till 3.

Dessutom kommer civilafdelningen att behöfva ytterligare 3 e. o.
tjänstemän samt 1 ständigt skrifbiträde (kvinnligt).

Beträffande kansliet har genom den förut förebragta utredningen
blifvit uppvisadt behofvet af tre sekreterare förutom därutöfver erforderliga
biträdande krafter. Med hänsyn till angelägenheten häraf, att
kansliet för att kunna på ett tillfredsställande sätt funktionera göres så
vidt möjligt oberoende af extra ordinarie tjänstemän, särskild! att allt

Kansliet.

Aflöning.

38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

det arbete med förberedande utredning och med uppsättning, som tillhör
kansliet, må kunna af dess personal å behörig tid utföras, anser marinförvaltningen
dessa biträdande krafter icke böra utgöras af endast e. o.
tjänstemän. Ämbetsverket har fördenskull ansett sig böra ej blott bibehålla
notariebefattningen, utan äfven föreslå anställande af ytterligare
en notarie; och skulle de två notarierna hafva att närmast biträda två
af sekreterarna i dem åliggande göromål. Den tredje sekreterarens
biträde skulle vara en amanuens.

Förstärkning af arbetskrafterna erfordras äfven för registrator- och
aktuariegöromålen. Dit hör sedan några år tillbaka registreringen för
hvarje afdelning för sig af marinförvaltningens talrika hemliga handlingar.
Särskild! är att märka skötandet af och redovisningen för det
rätt omfattande lager af böcker och andra tryckalster, som för försäljning
eller utlämning årligen öfverlämnas till marinförvaltningen. Fn biträdande
tjänsteman vid registratorns sida har därför blifvit ifrågasatt, men
anser marinförvaltningen detta behof kunna fyllas genom anställande
hos registrator!! af ett dugligt (kvinnligt) skrifbiträde, som efter registratorns
anvisningar hade att verkställa den mera mekaniska delen af
arbetet med registrering och bokföring.

Om de ordinarie arbetskrafterna å kansliet ökas till hvad sålunda
blifvit förordadt, kan det för biträde vid göromålen och vid skötandet
af ifrågakommande vikariat erforderliga antalet amanuenser å kansliet
inskränkas till två.

Å kansliet erfordras i öfrigt 3 e. o. tjänstemän samt 4 ständiga
(kvinnliga) skrifbiträden, däraf ett synes kunna öfvertaga bestyret med
vederbörlig annotation samt ordnande och afsändning af ämbetsverkets
dagliga post, ett bestyr, som hittills handhafts af en amanuens.

Hvad angår de ordinarie ämbets- och tjänstemännens aflöning, har
marinförvaltningen ansett amiralitetsrådet, sedan en väsentlig del af de
med detta ämbete hittills förenade åligganden från och med år 1908
komma att öfverflyttas på marinöfverintendenten, kunna likställas med
statskommissarie!- i statskontoret och krigsråd i arméförvaltningen.
Vidare hafva kamreraren, de 3 sekreterarna och förste revisorn, tillhopa
5 tjänstemän, bort tilläggas aflöning såsom 2:a gradens tjänstemän,
samt amiralitetskassören (så benämnd i analogi med »krigskassor»,
»fortifikationskassör» m. fl.), de 4 revisorerna, de 2 notarierna och registrator!
aflöning såsom tjänstemän i l:a graden, hvars numerär således
skulle blifva 8. Aflöningsbeloppen för de särskilda graderna föreslås

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

att blifva de samma som för motsvarande grader enligt senast fastställda
stater för statskontoret och arméförvaltningen.

Marinförvaltningens advokatfiskal är för närvarande aflönad med ett
arfvode å 2,500 kronor. Med hänsyn till den synnerliga vikten af att
för denna maktpåliggande befattning kunna inom eller utom ämbetsverket
förvärfva en fullt kompetent kraft samt till den, efter hvad det
vill synas, ännu växande omfattningen af göromålen för denne tjänsteman,
som äfven har att sköta advokatfiskalsgöromålen vid flottans härvarande
station, anser marinförvaltningen nödvändigt, att berörda arfvode
höjes till 3,000 kronor, eller samma belopp som arfvodet till arméförvaltningens
ombudsman.

I fråga om villkoren för nu ifrågavarande aflöningsförmåners åtnjutande
böra enahanda bestämmelser tillämpas, som redan blifvit vidtagna
beträffande statskontoret och arméförvaltningen. Bland dessa villkor
lärer, då senaste Riksdag antagit lag angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension, böra liksom för nyssnämnda ämbetsverk upptagas
det, att hvad i denna lag är stadgadt i fråga om skyldighet att
från tjänsten afgå och om rätt till pension skall gälla för innehafvare
af befattning, som tillträdes efter det den nu föreslagna nya lönestaten trädt
i kraft, hvadan sådan tjänsteinnehafvare jämväl synes höra beredas
rättighet att i likhet med arméförvaltningens civila tjänstemän inträda
i civilstatens pensionsinrättning, medan de, som före den nya lönestatens
ikraftträdande innehaft sina befattningar, lära få bibehålla sin pensionsrätt
i flottans pensionskassa. För de förra lärer därför skyldigheten
att inträda såsom delägare i flottans pensionskassa böra genom särskild
föreskrift borttagas.

Beträffande amanuensernas och öfriga e. o. tjänstemäns ställning*
och aflöning, har med ledning af den utredning, som i detta ämne
föreligger i bilagorna till nådiga propositionerna till 1907 års Riksdag
angående statskontorets och arméförvaltningens organisation, marinförvaltningen
funnit följande grundsatser för detta ämbetsverk böra
vinna tillämpning, nämligen

att e. o. tjänsteman, innan han antages till amanuens, skall inom
ämbetsverket under viss tid hafva utfört pro tjenstgöring, om hvilken
vitsord skall honom meddelas;

att amanuensarfvodes begynnelsebelopp bör beräknas till samma
belopp som för amanuenserna i arméförvaltningen eller 1,600 kronor
för en daglig tjänstetid af 4 timmar, men må kunna i mån af tjänstetidens
utsträckning, flit, duglighet och ålder i verket, höjas till 2,000
kronor;

40

Kungl. Mag ds Nåd. Proposition N:o 170.

att, om amanuens af styrkt sjukdom hindras att sköta sin befattning,
han skall äga att, dock högst under ett år, bibehålla två tredjedelar
af arfvodet, men vid ledighet för svag hälsas vårdande afstå så
mycket al arfvodet, som för uppehållande af hans befattning erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att marinförvaltningen må kunna, där sådant lämpligen kan ske,
meddela amanuens ledighet i högst tre veckor årligen med bibehållande
af arfvodet;

att amanuens, som förordnas att uppehålla ordinarie tjänsteinnehafvares
befattning, må jämte de med denna förenade tjänstgöringspenningarna
jämväl åtnjuta två tredjedelar af amanuensarfvodet;

att e. o. tjänstemän, som icke äro amanuenser, aflönas i mån af
flit och duglighet med gratifikationer till belopp af högst 50 kronor i
månaden; samt

att e. o. tjänsteman utan fast arfvode, hvilken förordnas att uppehålla
amanuensbefattning, bör därunder erhålla den aflöning, hvilken utgör
begynnelsearfvode för befattningen ifråga.

I enlighet med dessa grundsatser, hvilka böra få sitt uttryck i instruktion
eller arbetsordning för marinförvaltningen, hafva i den nu
föreslagna staten arfvoden till e. o. tjänstemän blifvit beräknade.

Den civila ordinarie och extra ordinarie tjänstemannapersonalen
utom marinförvaltningens kemist bör liksom hittills stå under personellt
chefskap af amiralitetsrådet, men synes denna personals indelning till
tjänstgöring, utom hvad angår advokatfiskal^ böra, på sätt redan
blifvit föreslaget rörande den civila personalen i arméförvalningen,
årligen göras till föremål för ämbetsverkets pröfning.

I fråga om de ständiga skrifbiträdenas ställning och aflöning
afgaf marinförvaltningen med underdånig skrifvelse den 19 oktober
1906 förslag därom, gående därpå ut, att dylika biträden skulle
anställas medelst konstitutorial och att deras aflöning skulle uppföras å
ämbetsverkets stat med ett belopp af 1,500 kronor per år, däraf 1,000
kronor såsom lön och 500 kronor såsom tjänstgöringspenningar, jämte
ett ålderstillägg af 150 kronor efter 10 års tjänstgöring. Då emellertid
denna underdåniga framställning, liksom de i samma ämne från öfriga
ämbetsverk afgifna, blifvit af Kungl. Maj:t gjord till föremål för
särskild utredning, har marinförvaltningen nu icke kunnat på annat
sätt åter upptaga sin nyssnämnda framställning i detta ärende, än att
uti marinförvaltningens beräkning af i ämbetsverkets stat uppförda
medelsbeloppet för »vikariatsersättning, arvoden till e. o. tjänstemän, tillfälliga
biträden och renskrifningskostnader» ingått för skrifbiträdenas
aflöning ett belopp af 1,500 kronor om året för hvardera.

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Då renskrifningsarbetet är till myckenheten växlande och ofta
måste till betydlig del utföras utom ämbetsverket, är det nödvändigt,
att i de uti stat upptagna renskrifningsmedlen äfven inräknas för sådant,
så att säga, extra renskrifningsarbete ett'' belopp, som marinförvaltningen
beräknat till 2,000 kronor.

Redan uti sin underdåniga skrifvelse den 14 december 1900 angående
anslagsbehofven å femte hufvudtiteln, har i fråga om förstärkning af
arbetskrafterna i marinförvaltningen ämbetsverket jämväl anmält behofvet
af ytterligare en vaktmästare å ordinarie stat utöfver redan befintliga 3.
Därför åberopades det förhållande, att ämbetsverket bestode, förutom
af chef och sex ledamöter, af en betydande personal af officerare,
ingenjörer och civila tjänstemän samt hade sina lokaler förlagda i 4
våningar af det af ämbetsverket hufvudsakligen disponerade huset.
Fastän dels kustartilleriet tillkommit och ställts under marinförvaltningen,
dels ytterligare 2 nya afdelningar tillkommit, begärde ämbetsverket
äfven i sin underdåniga skrifvelse den 18 september 1903 ökning
af ordinarie vaktmästarepersonalen allenast med 1. Men då från
och med 1908 års början ännu en afdelning tillkommer, nämligen den
nautiska, och marinförvaltningen för att i någon mån afhjälpa det
trängande behofvet af ökadt utrymme för beredande af plats åt en del
af ämbetsverkets afdelningar måste hos Kungl. Maj:t göra framställning
att få af Stockholms stad förhyra lägenheter i det angränsande
hus, som disponerats af den s. k. Wallinska flickskolan, för hvilken
framställning förberedelserna nu äro i det närmaste afslutade, och det
blir nödvändigt att äfven i den förhyrda lokalen placera en vaktmästare,
måste marinförvaltningen nu hemställa, att de ordinarie vaktmästarnas
antal ökas med 2 till 5, däraf 1 förste vaktmästare. Vaktmästarnas
löneförmåner hafva i förslaget till stat upptagits till samma belopp som
i senast fastställda stater för statskontoret och arméförvaltningen. Behofvet
af extra ordinarie vaktmästare har beräknats till 2 eller samma
antal, som för närvarande alltid tjänstgör.

I afseende å den del af denna personal, som utgöres dels af civilmilitära
ämbetsmän, hvilka skola vara själfskrifna ledamöter af marinförvaltningen,
dels af officerare och underofficerare af flottan eller kustartilleriet,
hvilka förordnas eller kommenderas till chefskap i ämbetsverket
eller, i erforderligt antal, till tjänstgöring å dess särskilda
afdelningar, och som åtnjuter aflöning å andra stater än marinförvaltningens,
har ämbetsverket intet förslag att framställa.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 134 Höft. 6

Vaktmästare.

Öfrig personal.

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Dock bör, beträffande fortifikationsafdelningen, påpekas, att, då i
sammanhang med arméförvaltningens omorganisation byggnadsafdelningarna
vid fortifikationsstabens hufvudstation blifva öfverflyttade till
nyssnämnda ämbetsverks fortifikationsdepartement från och med år
1908, och för beredning af de fortifikationsärenden, som röra kustbefästningarna,
marinförvaltningens fortifikationsafdelning måste förses
med erforderlig teknisk arbetskraft, hvilken icke lärer kunna ställas
till marinförvaltningens förfogande af någon annan än chefen för fortifikationen,
bör denne chef utrustas med befogenhet att, på marinförvaltningens
framställning, vid ämbetsverkets fortifikationsafdelning placera
erforderligt antal officerare och underofficerare af fortifikationen.

Ett hittills icke alls eller endast i ringa grad tillgodosedt personalbehof
har marinförvaltningen i detta sammanhang att anmäla, nämligen
behofvet af anställande å ämbetsverkets stat af 4 underofficerare såsom
månadslönare.

För fyllande af ett liknande behof hafva vid arméförvaltningens
omorganisation blifvit å artilleridepartementets stat i stället för de förut
å departementet kommenderade underofficerare från artilleritruppförbanden
upptagna sex departementsskrifvare för utförande af registreringsoch
revisionsarbete, förande af liggare och förteckningar m. m. Om
denna personal anföra ofvannämnda sakkunniga, att densamma visserligen
icke vunnit den teoretiska utbildning, som fordras af de civila
tjänstemännen, men att den besutte en genom aflagda underbefälsexamina
och praxis vunnen sakkunskap, som de civila tjänstemännen saknade
och som just för utförandet af nämnda ändamål inom artilleridepartementets
förvaltningsområde med dess speciella materiel och därför begagnade
säregna benämningar vore af synnerlig betydelse, samt att en
säkerhet lör erhållande af dugliga förvaltningstjänstemän från underofficerskårerna
förefunnes i det förhållandet, att urval kunde ske bland
så många, och att de, som utvaldes, redan förut genom dem anförtrodda
förvaltningsgöromål kunnat ådagalägga sin lämplighet för förvaltningsväsendet,
särskildt i hvad det omfattade ifrågavarande speciella del.

De af de sakkunniga sålunda framförda synpunkter äga sin fulla
giltighet äfven i fråga om lämpligheten att å marinförvaltningens stat
anställa underofficerare. Både artilleri-, torped- och minafdelningarna
behöfva hvar sin tjänsteman af detta slag för att biträda vid förandet
af sakregister, rotlar, inventarieböcker och utredningsreglementen, förteckningar
öfver på afdelningens föredragning beslutade kontrakt eller
gjorda beställningar, samt anteckningar angående dispositionen af anslagsmedel
för anskaffning af materiel, tillhörande afdelningens detalj, äfvensom
handhafvande och ordnande af på afdelningen förvarade handlingar.

43

Kungl. Maj is Nåd. Proposition N:o 170.

Den vid utförandet af dessa arbeten så nödvändiga kontinuiteten bar
med de arbetskrafter, dessa afdelningar disponera och hvilka ofta tagas
i anspråk för tjänstgöring å annat håll, icke kunnat i erforderlig man
bibehållas, men skulle genom underofficerares förordnande att såsom
månadslönare tjänstgöra i marinförvaltningen blifva behörigen tillvaratagen.

Jämväl å intendentafdelningen, äfven sedan de militära ärendena
komma att med år 1908 skiljas därifrån, erfordras anställande af en
underofficer, månadslönare, för att dels å afdelningen biträda med förande
af rotel, sakregister, förteckningar öfver leveranskontrakt och beställningar,
liggare öfver medelpris å proviant och beklädnad samt öfver förrådens
värden, äfvensom af erforderliga sammandrag af uppgifter beträffande
förvaltningen vid stationerna eller i marinförvaltningen, dels ock
biträda den marinintendent, som skall verkställa den sakliga revisionen
af alla redogörelser.

Ifrågavarande underofficerare skulle förordnas att tillsvidare tjänstgöra
i marinförvaltningen såsom månadslönare och sålunda, när sådant
funnes lämpligt, åter kunna flyttas öfver på aktiva staten. Deras ställning
skulle alltså blifva densamma som underofficerarnes å varfvets
månadslönarestat. Deras månadslön bör för år uppgå till samma belopp
som departementsskrifvarnas i arméförvaltningen, hvilken begynner med
2,815 kr., hvartill efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänst
bör komma ett ålderstillägg å 500 kr. Med afseende å ålderstillägg
synes skäligen böra medgifvas, att underofficer, som uti marinförvaltningen
innehaft befattning af ifrågavarande slag, innan den blef på statuppförd,
skall i fråga om rätten till ålderstillägg äga att tillgodoräkna
sig den tid han sålunda innehaft befattningen. Månadslönen bör i
öfrigt utgå efter samma grunder som aflöningen till underofficerare å
varfvens månadslönarestat. I fråga om skyldighet att vid viss ålder
afgå från tjänsten bör för de i marinförvaltningen anställda underofficerarne
gälla detsamma som för marinförvaltningens civila tjänstemän.
Sin pensionsrätt i flottans pensionskassa skulle de komma att behålla.
I enlighet härmed är i statförslaget upptaget ett belopp af 2,815 kr.
per år till en hvar af 4 underofficerare, månadslönare.

Kostnaden för en organisation af marinförvaltningen enligt nu
angifna grunder uppgår enligt uppgjordt förslag till stat till kronor
127,160.

Härtill komma de från ett särskildt förslagsanslag utgående ålderstilläggen,
hvilkas belopp, som för närvarande utgör 5,700 kr., icke kan

Kostnaden.

Hemställan.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

beräknas, men kan antagas år 1909 efter det den nya staten trädt i
kraft blifva afsevärdt lägre än nu.

Om från nyssnämnda kostnadssumma................................ kr. 127,160:

dragas nuvarande utgifter för motsvarande
ändamål, nämligen summan af

1908 års stat ............................-............... kr. 50,600: —

nu utgående dyrtidstillägg.......................... » 1,180: —

extra anslag till förstärkning af arbetskrafterna
...................................................... » 15,000: —

renskrifningskostnad, som bestrides af

e. o. anslag ............................................. » 5,000: — , 71,780: -

visar sig, att den nya staten för marinförvaltningen

skulle medföra en kostnadsökning af.............................. » 55,380: ■

På grund af livad nu blifvit anfördt har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att

dels godkänna aflöningsstat för marinförvaltningen enligt vid skrifvelsen
fogadt förslag till sådan stat;

dels besluta, att denna stat skall träda i kraft den 1 januari 1909
under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift
därom, att samtliga ordinarie tjänstemän och vaktmästare skola, i den
mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter
pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar
hvarje söckendag;

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten upptagna aflöningsförmånerna för den civila personalen utom
kemisten, nämligen:

att innehafvare af ordinarie civil befattning i marinförvaltningen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende äfvensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom sjelfständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa, ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande af den tjänstegrad och
den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra i det verk, till hvilket göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning, med hvilken följer lön i marinförvaltningen,
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som
hälst, såframt ej, hvad angår amiralitetsrådet, Kungl. Maj:t och, hvad
angår innehafvare af annan befattning, marinförvaltningen, uppå därom
gjord framställning och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt på tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare
mottagas och bibehållas;

att tjänsteman är skyldig att tjänstgöra i den särskilda befattning,
där han, till befordrande af arbetets oafbrutna gång, befinnes vara
lämplig och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen och
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller vaktmästare för den
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman eller vaktmästare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af marinförvaltningen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej marinförvaltningen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i marinförvaltningen, densamma, mot åtnjutande
i först nämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för
egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor,
att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund
af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af
frågan om marinförvaltningens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, amiralitetsrådet och
tjänstemännen af andra lönegraden en hvar under en och en half månad
samt tjänstemännen af första lönegraden en hvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af marinförvaltningen bestämmes,
begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 170.

tjänsteinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels förklara,

ej mindre att en hvar civil befattningsinnehafvare, som med eller
efter 1909 års ingång tillträder befattning i marinförvaltningen, skall
vara pliktig att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af civila befattningar i
marinförvaltningen, livilka icke före den 1 november 1908 anmäla, att
de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner
äfvensom vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels och böja det i riksstaten under femte hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag till marinförvaltningen från 50,600 kronor till 127,160
kronor, eller således med 76,560 kronor.

De sakkunnigas betänkande och förslag uti ifrågavarande delar äro
af följande lydelse:

»Med afseende på de göromål, livilka för närvarande ankomma på
örnlafdelningen, erinrar marinförvaltningen i sitt ofvan intagna organisationsförslag,
att dessa göromål hittills hafva omfattat — förutom
afgifvande af erforderliga utredningar och uppgifter — dels det uträknings-
och granskningsarbete, som borde föregå marinförvaltningens
egna medelsanordningar, dels formell granskning af de från flottans
stationer inkommande medelsredogörelserna, dock endast såvidt sådan
granskning erfordrats för tillsyn därå, att inkomster och utgifter blifvit
på- och affärda å rätt titel, dels reell och formell granskning af räkenskaperna
för kustartilleriet, fortifikationsbefälhafvarna, sjökrigs- och sjökrigshögskolorna,
navigationsskolorna, sjökarteverket och sjömätningsexpeditionerna,
dels ock slutligen all räkenskapens sammanförande i marinförvaltningens
hufvudbok, men att härutöfver någon granskning af
sjöförsvarets räkenskaper hittills icke ingått eller med tillgängliga arbetskrafter
kunnat ingå i civilafdelningens arbete, samt att flottans stationers
räkenskaper och därifrån inkommande förrådsredogörelser således

De sakkunniga.

Revision.

48 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 170.

för närvarande icke underginge någon egentlig revision i marinförvaltningen.
Då omorganisation af marinförvaltningen nu vore i fråga,, har
ämbetsverket fördenskull ansett nödvändigt, att anordningar därvid jämväl
borde träffas för åstadkommandet af en verklig revision af flottans
räkenskaper.

I denna marinförvaltningens uppfattning kunna vi till fullo instämma,
så mycket hellre som efter vår mening marinförvaltningens uppgift, att
handhafva den centrala ledningen af marinens tekniska och ekonomiska
angelägenheter torde löpa fara att fullständigt förfelas, därest icke inom
marinförvaltningen en effektiv kontroll utöfvas öfver användningen af
de till sjöförsvaret anvisade och af underordnade myndigheter disponerade
'' anslagen. Däremot anse vi oss icke kunna helt ansluta oss till
marinförvaltningens förslag rörande sättet för anordnande af en sådan
kontroll.

Marinförvaltningens nu omförmälda förslag är i hufvudsak fotadt på
hvad som uti det af oss förut åberopade sakkunnigutlåtandet den 22
mars 1907 angående arméförvaltningens omorganisation finnes. anfördt
beträffande revisionens betydelse, de olika arterna af revision och
dessas särskilda ändamål. Lika med marinförvaltningen anse vi, att
dessa uttalanden böra betraktas såsom grundläggande för anordnandet
af den kontroll öfver medelsförvaltningen, som måste inom marinförvaltningen
utöfvas. Det torde därför befinnas lämpligt, att här i korthet
erinras om det väsentliga af innebörden i nämnda uttalanden.

För åstadkommande af en fullt effektiv kontroll öfver de olika förvaltningsmyndigheterna
och deras förvaltningsåtgärder erfordras en revision,
som så i formellt som i sakligt afseende fyller sin uppgift: i
förra hänseendet genom att noga kontrollera räkenskapernas riktighet
och förvaltningsföreskrifternas efterlefnad; i senare hänseendet genom
att verka för en god och ändamålsenlig hushållning med såväl anslagsmedel
som materiel och persedlar. Revisionen bör alltså vara af tvåfaldig
art: formell eller kameral och saklig eller teknisk.

Den kamerala revisionens uppgift är att kontrollera utgifternas författningsenlighet
samt deras behöriga bokförande och verificerande. och
bör utföras af personer med författningskunskap ej blott inom militärförvaltningens
område utan äfven beträffande statsförvaltningen i allmänhet.
Resultatet af den kamerala revisionen bör vara anmärkningar,
framställda mot begångna fel och försummelser, samt därigenom vunnen
rättelse, och för att blifva fullt effektiv bör revisionen verka oberoende
af de myndigheter, hvilka den äger att kontrollera.

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Den tekniska revisionen har till uppgift att granska lämpligheten
af gjorda utbetalningar och erlagda priser, kontrollera persedelvård samt
handhafvandet af materiel och förnödenheter, jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas
hushållning i olika detaljer och föreslå åtgärder,
ledande till besparingar och till afhjälpande af missförhållanden.
Den tekniska revisionens resultat bör vara ej blott anmärkningar mot
begångna fel och försummelser, utan äfven förslag till åstadkommande
af planmässighet, omtanke och sparsamhet; och denna revision bör utföras
af personer med sakkunskap inom de områden, den omfattar, alltså
af militär eller civilmilitär personal.

För vinnande af öfverskådlig!].et öfver hushållningen inom olika förvaltningsgrenar
böra alla medel och anslag göras till föremål för statistisk
sammanställning och bearbetning. Detta militärstatistiska arbete
bör äga rum i anslutning till den tekniska revisionen, hvilken i regel
bör föregå den kamerala revisionen. Det statistiska materialet för hela
hufvudtiteln bör sammanfattas å civilafdelningen.

I sitt förslag till anordnande af revisionsarbetet har marinförvaltningen
med afseende på den tekniska revisionen ansett, att denna revision,
omfattande all från flottans stationer inkommande redogörelse, borde
utföras å intendentafdelningen af där tjänstgörande intendenturpersonal.
Denna uppfattning finna vi oss icke kunna biträda. Den tekniska
revisionen förutsätter, såsom bär ofvan angifvits, sakkunskap inom
det område, den skall omfatta. Af revisionens uppgift torde äfven vara
tydligt, att den bör äga rum i närmaste anslutning till den myndighet,
från hvilken det må kunna påräknas initiativ till meddelande af förvaltningsföreskrifter,
påvisande af missförhållanden och verkande för besparingar.
Hos intendenturpersonal lär, efter vårt förmenande, icke kunna
förutsättas sakkunskap utanför det åt intendenturtjänsten anvisade området.
Ej heller synes initiativ i nyss omförmälda hänseende kunna
från intendenturafdelningen förväntas i vidare mån, än som rör
denna afdelnings egen verksamhetsgren. I fidl öfverensstämmelse med
förut angifna grunder för ordnandet af effektiv kontroll böra därför efter
vår mening den tekniska revisionen och i sammanhang därmed den statistiska
sammanställningen och bearbetningen af de till hvarje afdelning
inom marinförvaltningen hörande medel och anslag äga rum å vederbörande
afdelning och utföras af där tjänstgörande militär eller civilmilitär
personal. Samtliga räkenskaper och redogörelser ej blott från
flottans stationer utan från alla under marinförvaltningen lydande lokala
myndigheter torde alltså, sedan de inkommit till marinförvaltningen och
bokförts, böra öfverlämnas till vederbörande afdelning för att därstädes
Bih. till Biksd. Prof, 1908. 1 Samt. 1 Åfd. 134 Höft. 7

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

undergå teknisk revision, hvartill viss bestämd tid synes böra anslås.
Yppas under denna revision anledning till anmärkning mot begångna
fel och försummelser eller eljest af beskaffenhet att böra handläggas
såsom anmärkningsmål, bör anteckning därom göras och åtfölja räkenskaper
eller redogörelser till den kamerala revisionen för vidare behandling.
Förekommer åter vid den tekniska revisionen anledning till framställningar
af beskaffenhet att föranleda förvaltningsföreskrifter, påminnelser
eller andra åtgärder, afseende rättelse för framtiden, bör ärendet
på föredragning af vederbörande afdelningschef afgöras af marinförvaltningen.

Beträffande anordnandet af den kamerala revisionen äro vi med
marinförvaltningen ense därom, att denna revision bör å civilafdelningen
utföras af därstädes anställda revisorer, af hvilka en bör vara förste revisor.
Ej heller hafva vi funnit något att erinra mot det af marinförvaltningen
föreslagna processuella tillvägagångssättet vid behandlingen
af anmärkningsmål. Enligt detta förslag skulle framställd anmärkningunderställas
förste revisorn, hvilken hade att, om anmärkningen af honom
gillades, utställa densamma till förklaring. Om anmärkningen ogillades,
skulle den, som framställt anmärkningen, vara berättigad att själf
öfverlämna densamma till civilafdelningens chef, som ägde att besluta
rörande dess utställande till förklaring. Sedan förklaring inkommit och
påminnelser afgifvits, skulle anmärkningsmålet afgöras af civilafdelningens
chef på föredragning af förste revisorn. Denna föredragning har
marinförvaltningen ansett böra äga rum i närvaro af marinöfverintendenten,
hvilken såsom målsman i marinförvaltningen för medelsförvaltning
och redogörelse således komme att öfva beliöfligt inflytande på
besluten i dessa mål. Enär vi, såsom förut blifvit i sammanhang med
frågan om intendentafdelningens organisation och verksamhetsområde
anfördt, icke ansett oss kunna dela uppfattningen om marinöfverintendentens
kompetens eller lämplighet såsom målsman för medelsförvaltning och
redogörelse och därför såsom vår mening uttalat, att dessa kamerala
ärenden borde återföras till marinförvaltningens civilafdelning, kunna
vi icke heller biträda marinförvaltningens förslag att åt marinöfverintendenten
inrymma något inflytande på besluten i kamerala anmärkningsmål.
Däremot finna vi, lika med marinförvaltningen, att afgörandet
af dessa mål bör ske i närvaro af författningskunnig person med
enahanda funktion, som vid afgörandet af anmärkningsmål å arméförvaltningens
civila departement tillkommer ett krigsråd. Vi hafva för
afsikt att beträffande civilafdelningens organisation föreslå inrättandet
af en kameralbyrå; och chefen för denna kameralbyrå torde efter vår

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 170.

51

mening böra närvara vid föredragningen af anmärkningsmålen med rätt
och plikt att därvid yttra sin mening och, om denna skulle skilja sig
från den vid beslutet gällande, mot beslutet anmäla sin reservation. Den
revisor, som framställt anmärkningen, bör naturligtvis äga att i fall af
befogenhet i högre instans fullfölja talan mot beslut i anmärkningsmål.

Den nu omhandlade tekniska och kamerala revisionen är, såsom
redan blifvit antydt, afsedd att inom marinförvaltningen åvägabringa
en effektiv kontroll öfver de till sjöförsvaret anvisade och af underordnade
myndigheter disponerade anslagen. Vi kunna emellertid icke underlåta
att i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på behofvet och
lämpligheten af att marinförvaltningens egen ganska betydande medelsförvaltning
och redovisning blefve föremål för en granskning, som särskilt
i sakligt afseende vore ägnad att fylla sin uppgift på ett mera
effektivt sätt, än som torde kunna förväntas af den revision, som äger
rum i kammarrätten. Huru en sådan granskning skulle kunna på lämpligaste
sätt anordnas, därom tilltro vi oss likväl icke att afgifva bestämdt
förslag. Yi hafva allenast funnit oss böra till öfvervägande framhålla
vår uppfattning i detta hänseende under erinran tillika, att beträffande ett
annat betydande statens ämbetsverk, kungl. järnvägsstyrelsen, behofvet
af sådan särskild saklig granskning blifvit af statsmakterna erkändt och
tillgodosedt.

Genom anordnande, på sätt vi nu angifvit, inom marinförvaltningen
af en revision, hvilken må antagas kunna på ett tillfredsställande sätt
fylla sin viktiga uppgift, torde utan tvifvel marinförvaltningens civilafdelning
erhålla en ej ringa tillökning i arbetsmängd, särskildt med hänsyn
till det betydande granskningsmaterial, som flottans stationers räkenskaper
och förrådsredogörelser erbjuda. Då emellertid redan förut marinförvaltningens
göromål vunnit den omfattning, att för deras behöriga
bestridande Riksdagen under flera år måst anvisa icke obetydliga belopp
för tillfällig förstärkning af den civila arbetskraften, synes det vara af
behofvet påkalladt, att marinförvaltningens civilafdelning och kansli erhålla
sådan utvidgning, som må finnas betingad af det arbete, hvilket
nu påhvilar och genom ofvan nämnda tillökning kan ytterligare komma
att påläggas marinförvaltningen.

För att ådagalägga, i hvilken grad göromålen ökats sedan 1877,
då den i hufvudsak ännu gällande staten för marinförvaltningens civilafdelning
och kansli fastställdes, har marinförvaltningen i sin af oss
förut omnämnda underdåniga skrifvelse den 16 maj 1906 åberopat, bland
annat, vissa uppgifter angående antalet ärenden under marinförvalt -

Årendenas
antal m. m.

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

ningens handläggning åren 1878—1905. Af dessa uppgifter, till hvilka
vi hänvisa, torde här böra meddelas några jämförelsetal:

1878: 1905:

inkomna ärenden............................................................................ 2,395 7,990

afgångna skrivelser....................................................................... 1,301 4,953

expedierade anordningar ............................................................... 985 2,230

antal folier af granskade utgiftsverifikationer........................25,599 96,075.

Till komplettering af dessa uppgifter och till ledning för bedömandet
af marinförvaltningens nuvarande arbetsmängd hafva vi förskaffat
oss nedanstående uppgift angående antalet och beskaffenheten af
till marinförvaltningen inkomna ärenden under tiden 1 oktober 1906 — 30
september 1907:

Ärendets beskaffenhet.

Mindre ärenden

Större ärenden

Medelsförvaltningen för flottan m. in.........................

1,723

969

Kommenderingar (in. m.) ...........................................

418

211

Bristningar ..............................................................

174

261

Bapporter och reglementen .......................................

124

65

Ärenden rörande navigationsskolorna..........................

216

250

Besvär och vitesmål...................................................

—

112

Ärenden rörande inventarier och utrednings-

f

44

158

reglementen......................................................

\(lån och försäljning)

Ärenden rörande sjukvård, spisordning och

beklädnad.........................................................

11

237

Fästningsfrågor .........................................................

135

220

Byggnads- och tomtfrågor..........................................

6

156

Frågor om anskaffning af materialier:

granater och patronhylsor .................................

''62

''443

krut m. in......................................................

74

220

torpeder............................................................

268 •

21

1,339.

248

minor...............................................................

17

114

gnistsignalmateriel.............................................

14

147

öfrig anskaffning ............................................

Iso

167

Ärenden rörande kanoner ..........................................

68

358

d:o d-.o fartyg.............................................

82

454

3,269

4,790

eller tillhopa ............................................................

8,059

Härtill komma 220 hemliga.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 170.

53

Nedanstående utdrag af marinförvaltningens diarium utvisar för
samma tid dels antalet inkomna ärenden, fördelade på de myndigheter,
hvarifrån ärendena inkommit, dels ock antalet afgående skrivelser:

Från

Inkommande ärenden

Afgående

Däraf

Bref och
iimbets-skrifvelser

B-emisser

Ofri ga

Summa

Däraf

hemliga

velser

hemliga

Kung!. Maj:t.....................

334

163

497

17

325

18

Sjöförsvarsdepartementet...

94

134

719

947

72

257

26

Flottans stationer ............

—

—

—

1,381

25

1,441

30

Kustartilleriet ..................

—

—

—

485

24

389

—

Fortifikationen ...............

—

—

—

312

28

222

24

Navigationsskolorna .........

—

—

—

417

—

389

19

Under sjöförsvaret lydande
myndigheter..................

_

—

—

228

17

84

16

Under sjöförsvaret lydande
officerare, ingenjörer m.fl.

_

_

_

957

11

453

9

Andra ämbetsverk och myn-digheter .......................

_

_

_

472

9

292

6

Promemorior och yttranden
af afdelningsehefer in. fl.

_

__

_

1,038

7

11

—

Enskilda personer och verk-städer...........................

1,545

10

848

8

Summa

—

—

8,279

220

4,711

156

Anslagen å riksstatens femte hufvudtitel, oberäknadt anslaget till lotsoch
fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna, uppgingo år 1878 till
sammanlagdt 5,829,686 kronor, men äro i staten för innevarande år
uppförda med tillhopa 23,647,091 kronor.

De nu meddelade uppgifterna synas oss till fullo bekräfta nödvändigheten
af en utvidgning af marinförvaltningens civilafdelning och
kansli. För beräkningen af den personalökning, som för sådant ändamål
må finnas erforderlig, torde det emellertid vara på sin plats att
först söka klargöra den organisationsform, som kan anses bäst skickad
att främja en ändamålsenlig arbetsfördelning.

Den marinförvaltningen underlydande civila tjänstemannapersonalen
med undantag af en å artilleriafdelningen anställd kemist, om hvilken här
icke är fråga, tillhör för närvarande dels civilafdelningen och dels kansliet.

Civilafdel ningens organisation.

Civilafdelningens
chef
och personal.

54 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 170.

Det vill synas oss, som om denna anordning vore mindre tillfredsställande
och därför borde på det sätt ändras, att hela denna personal
blefve sammanförd till en organisatorisk enhet inom marinförvaltningen,
civilafdelning en, under chefskap af marinförvaltningens civile ledamot.

Med afseende på den nödvändiga arbetsfördelningen inom civilafdelningen
torde den af marinförvaltningen i underdåniga skrifvelsen den
16 maj 1906 framhållna skillnaden mellan, å ena sidan, ärenden af
ekonomisk eller rättare kameral natur och, å den andra, ärenden af
administrativt juridisk art vara förtjänt att uppmärksammas. Denna
gruppering af ärendena synes oss fullt naturlig och lämplig att läggas
till grund för en första uppdelning af arbetsmaterialet. Marinförvaltningens
civilafdelning bör därför, enligt vår mening, bestå af en byrå
för hvardera gruppen af ärenden, eller en kameralbyrå och en kanslibyrå.

A kameralbyrån skulle handläggning ske af ärenden rörande uppbörden,
förvaltningen, användandet och redovisningen af alla till marinförvaltningens
befattning hörande medel och persedlar. Vidare skulle
till denna byrå förläggas arbetet med sammanfattningen af det material,
som utvunnits vid den i sammanhang med tekniska revisionen å marinförvaltningens
öfriga afdelningar verkställda statistiska bearbetningen af
inkomna räkenskaper och redogörelser. Till kameralbyrån skulle höra
ett bokslutskontor för marinförvaltningens räkenskapsföring och dennas
sammanfattande i bokslut, ett revisionskontor för den kamerala revisionen
och beredandet af anmärkningsmål samt ett kassakontor.

Å kanslibyrån skulle handläggas ärenden af administrativt juridisk
art, hvarjämte arbetet med protokolls fö ring samt uppsättandet och
expedierandet af beslut, skrifvelser och andra utgående expeditioner
komme att å denna byrå utföras. Till kanslibyrån borde räknas jämväl
registrator skontor et och advokatfiskalskontoret.

Vi hafva här velat endast till sina hufvuddrag angifva grunderna
för arbetsfördelningen inom marinförvaltningens civilafdelning, såsom
vi tänkt oss denna afdelning organiserad. Vi förbise nämligen icke,
att gränsen mellan de särskilda hufvudgrupperna af ärenden kan i
många fall visa sig ganska svår att uppdraga. De närmare bestämmelserna
angående arbetets fördelning torde emellertid komma att få sin rätta
plats i marinförvaltningens instruktion och arbetsordning.

Marinförvaltningens civile ledamot, för närvarande amiralitetsrådet,
skulle såsom hittills vara chef för civilafdelningen. Enligt nu gällande
instruktion åligger det denne ledamot att deltaga i handläggningen af
alla i marinförvaltningens plenum förekommande ärenden. Det har vid

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

upprepade tillfällen af marinförvaltningen framhållits, att nämnda åliggande
i följd af den allt mer ökade omfattningen af marinförvaltningens
göromål kommit att blifva för den ende civile ledamoten öfver höfvan
betungande, hvilket förhållande äfven föranledt den vid innevarande års
början vidtagna åtgärden att från den civile ledamotens handläggning
öfverföra vissa kamerala ärenden till intendentafdelningen. Vi hafva
redan uttalat oss för dessa ärendens återförande till handläggning å
civilafdelningen och angifvit skälen för denna vår mening. Däremot
hafva vi ifrågasatt den ändring i formen för ärendenas behandling inom
marinförvaltningen, att ärenden af militäriskt teknisk eller rent teknisk
art skulle i regel få afgöras af marinförvaltningens chef på föredragning
af vederbörande afdelningschef. Under sådan förutsättning komme
denna till antalet ganska betydande del af ärendena att utgå från plenarbehandling,
och den civile ledamotens skyldighet att deltaga i deras afgörande
således bortfalla. Genom en dylik anordning komme det af
marinförvaltningen påvisade missförhållandet utan tvifvel att, åtminstone
i någon mån, blifva afhjälpt. Vi hafva emellertid ansett, att, äfven ur
annan synpunkt än den nu berörda, en ändring med afseende på den
civile ledamotens åligganden borde vidtagas.

Enligt instruktionen har hvarje afdelningschef skyldighet att bereda
och i marinförvaltningen föredraga alla till hans afdelning hörande
ärenden. Med samtycke af marinförvaltningens chef äger dock ledamot
att åt någon af de inom hans afdelning tjänstgörande uppdraga att fullgöra
föredragnings skyldigheten för visst ärende. Det vill synas oss, som
om genom ett vidare utförande af den tanke, som kommit till uttryck
i sistnämnda bestämmelse, åtskillig fördel skulle kunna vinnas ej blott
med hänsyn till ändamånsenlig fördelning af den civile ledamotens möjligen
väl dryga arbetsbörda, utan äfven och i synnerhet med hänsyn till
möjligheten att åt den civila författningskunskapen och insikten i allmänna
administrativa förhållanden bereda ökadt inflytande på de ekonomiska
förvaltningsärendenas afgörande. Den hufvudgrupp af ärenden,
som, efter hvad vi här ofvan anfört, skulle tillhöra civilafdelningens
kameralbyrå, torde med afseende på såväl vikt som omfattning vara af
den betydenhet, särskildt med hänsyn till den framstående plats, som
inom byrån är afsedd för den kamerala revisionen, att det säkerligen
vore välbetänkt att åt kameralbyrån gifva en sammanhållande kraft
genom att förläna en af byråns tjänstemän sådan ställning, att han
under afdelningschefen komme att utöfva närmaste inseendet öfver
kameralbyrån. Denne tjänsteman, hvilken komme att i det närmaste
motsvara krigsrådet å kameralbyrån inom arméförvaltningens civila de -

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

partement, borde efter vår mening öfvertaga skyldigheten att bereda
och i marinförvaltningen föredraga ärenden angående uppbörd, förvaltning,
användande och redovisning af de till marinförvaltningens befattning
hörande medel och persedlar, dock med undantag af balans-, afskrifnings-
och anmärkningsmål, med hvilka torde böra såsom hittills
förfaras. Sådan föredragningsskyldighet synes böra motsvaras af rätt
och plikt för denne tjänsteman att i de fall, då marinförvaltningens beslut
strider mot den af honom vid föredragningen uttalade mening, låta
denna mening reservationsvis till protokollet antecknas.

Enligt marinförvaltningens instruktion åligger det den till grad och tur
främste närvarande ledamoten att, när chefen för marinförvaltningen är frånvarande,
utöfva tillsyn öfver göromålens behöriga gång, utsätta extra
sammanträde, då sådant erfordras, och öppna ankommande bref. Med
hänsyn till de uppgifter inom marinförvaltningen, hvilka tillkomma den
civile ledamoten och medföra, att denne företrädesvis må anses, närmast
ämbetsverkets chef, såsom bärare af kontinuiteten i arbetet inom förvaltningen,
synes oss likväl böra tagas under öfvervägande, huruvida icke,
när chefen för marinförvaltningen är frånvarande, den civile ledamoten
borde hafva skyldighet att i vissa hänseenden inträda såsom hans ställföreträdare.

Med fästadt afseende å vikten däraf, att civilafdelningens chef må
erhålla den ställning inom marinförvaltningen, som hans ansvarsfulla
befattning synes kräfva, anse vi, att han bör göras fullt likställd med
cheferna för marinförvaltningens intendent- och ingenjörafdelningar. Af
denna anledning torde det finnas mindre lämpligt att för civilafdelningens
chef bibehålla den nuvarande benämningen amiralitetsråd, hvilken
under en jämförelsevis senare tid införts i stället för den äldre benämningen
öfverkommissarie. Genom att i något förändrad form återupptaga
den äldre benämningen skulle den civile ledamotens likställdhet
med de civilmilitära cheferna för intendent- och ingenörjafdelningarna
kunna få ett riktigt uttryck och en viss analogi med förhållandet inom
arméförvaltningen vinnas. Vi vilja därför föreslå, att chefen för marinförvaltningens
civilafdelning må benämnas marinöfverkommissarie. Då
den ställning, vi ansett böra tillkomma föredraganden å civilafdelningens
kameralbyrå, skulle, såsom ofvan är nämndt, väsentligen motsvara krigsrådets
å kameralbyrån inom arméförvaltningens civila departement, synes
benämningen krigsråd vara lämplig äfven för denne tjänsteman inom marinförvaltningens
civilafdelning.

Beträffande den öfriga civila tjänstemannapersonalen, nu bestående
af en kamrerare, två revisorer och bokållare, en kassör, en sekreterare,

57

Ky,ngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

en notarie, en registrator och aktuarie samt en advokatfiskal, liar marinförvaltningen
föreslagit en ökning å ordinarie stat med tre revisorer,
två sekreterare och en notarie.

Under hänvisning till hvad vi här ofvan anfört angående revisionsväsendets
ordnande hafva vi icke något att erinra mot den af marinförvaltningen
föreslagna ökningen af antalet revisorer, af hvilket nya antal
en redan finnes anställd å extra stat. Det lär visserligen icke för närvarande
kunna med någon större grad af säkerhet beräknas, i hvilken
mån revisionsarbetet, sedan det blifvit ordnadt till sin falla omfattning,
kan komma att taga arbetskraft i anspråk. Som vi emellertid förutsätta,
att den kamerala revisionen, hvilken icke blott är af synnerligen stor
betydelse för en effektiv kontroll öfver medelsförvaltningen utan äfven
kan röra tredje mans rätt, icke må anförtros åt extra ordinarie tjänsteman
i annat fall än vid inträffande ledighet för ordinarie revisor eller
eljest tillfälligtvis och endast efter behörigt förordnande, som kan grundlägga
fullt ämbetsmannaansvar, torde den af marinförvaltningen föreslagna
ökningen af antalet revisorer icke kunna anses vara för högt
beräknad. Lika med marinförvaltningen anse vi, att af de fem revisorerna
en bör vara förste revisor.

För bestridande af sekreteraregöromålen äro för närvarande, utom
ordinarie sekreteraren, en notarie och en amanuens tagna i anspråk.
Med hänsyn till önskvärdheten däraf, att ordinarie civil personal med
erforderlig författningskunskap och administrativ utbildning må finnas
att tillgå för uppsättande och expedierande af utlåtanden, skrivelser
och andra expeditioner i ärenden, tillhörande de militära och civilmilitära
afdelningarnas föredragning, ett arbete, som hittills i icke ringa utsträckning
måst öfverlämnas åt till tjänstgöring i marinförvaltningen kommenderad
militär eller civilmilitär personal, som ej erhållit för sådana göromål
afsedd utbildning, kunna vi icke annat än biträda marinförvaltningens
förslag om uppförande på ordinarie stat af ytterligare två sekreterare.

Likaledes anse vi oss böra biträda marinförvaltningens förslag om
anställande af en notarie, jämte den nuvarande notarien, för biträde
vid kansligöromålen. Därjämte vilja vi framhålla behofvet af ytterligare
en notarie för tjänstgöring å kameralbyrån. Detta behof betingas i
främsta rummet af det maktpåliggande, statistiska arbete, som, efter
hvad vi förut angifvit, skulle komma att förläggas till denna byrå, men
äfven däraf, att nödigt biträde af ordinarie tjänsteman torde böra få
påräknas vid beredning af de kamerala ärendena och uppsättande af
expeditioner m. in.

Enligt nuvarande arbetsordning åligger det en revisor och bokBih.
till Riksd. Prot. 190S. 1 Sami 1 Afd. 134 Höft. 8

Tjänste männens anställning.

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

hållare att föra marinförvaltningens hufvudbok och inventariebok samt
granska inkommande räkningar och penningerekvisitioner. Efter vår
uppfattning torde arbetet på revisionskontoret böra taga revisorernas
tid och arbetskraft fullt i anspråk. Yi hafva därför velat till ett bokslutskontor
förlägga arbetet med marinförvaltningens räkenskapsföring
och därtill hörande göromål, till hvilket arbetes utförande en bokhållare
torde böra anställas.

I detta sammanhang vilja vi med erinran, att det enligt gällande
instruktion åligger kamreraren att minst en gång i månaden deltaga i
inventering af marinförvaltningens kassa, uttala såsom vår mening, att
därjämte en mera permanent kassakontroll, om sättet för hvars utöfvande
nödiga bestämmelser kunde i arbetsordningen meddelas, torde böra anordnas
och tillhöra kamrerarens tjänsteåligganden.

Efter hvad vi nu anfört, skulle således marinförvaltningens civilafdelning
erhålla följande organisation och personal:

Chef: marinöfverkommissarien.

Kameralbyrån: krigsrådet, eu kamrerare och kassakontrollant, en
notarie.

Bokslutskontoret: en bokhållare.

Revisionskontoret: en förste revisor, fyra revisorer.

Kassakontoret: en marinkassör.

Kanslibyrån: tre sekreterare, två notarier.

Registrator skontor et: en registrator och aktuarie.

Advokatfiskalskontoret: en advokatfiskal, som tillika förrättar advokatfiskalsgöromålen
vid flottans station i Stockholm.

Enligt gällande instruktion är en hvar tjänsteman hos marinförvaltningen
skyldig att verkställa hvad arbetsordningen föreskrifver, så
vidt den på honom äger tillämpning, eller vederbörande afdelningschef
eller förman i tjänsten honom anbefaller. Då emellertid den ordinarie civila
tjänstemannapersonalen lär vara anställd medelst fullmakt å viss befattning,
torde det vara tvifvel underkastadt, om nämnda bestämmelse i instruktionen
må kunna innebära skyldighet för en tjänsteman, om han
därtill anbefalles, att utföra ett arbete, som enligt arbetsordningen icke
tillhör hans befattning. Efter vår mening bör sådan skyldighet åligga
tjänstemännen, på det att deras arbetskraft må kunna på ett fullt effektivt
sätt utnyttjas. Med afseende på tjänstemännens anställande synes
oss därför en ändring böra vidtagas till öfverensstämmelse med den
princip, som beträffande civil beställning i arméförvaltningen fått göra
sig gällande, nämligen att fullmakt i regeln icke bör afse viss befattning,

59

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 170.

utan tjänst i allmänhet inom viss tjänstegrad. Härigenom bör kunna
vinnas, att tjänstemännens indelning till tjänstgöring blifver mera rörlig
och således kan oftare tagas under ompröfning och lämpas efter växlande
förhållanden samt lämna utrymme för tillämpning af den numera
erkända grundsatsen, att en tjänsteman skall vara skyldig utföra allt
det inom ämbetsverket förekommande arbete, som honom anbefalles, och
ej allenast det arbete, som må tillhöra viss tjänstebefattning. Den
här ofvan angifna fördelningen af personalen å marinförvaltningens
civilafdelning är således icke afsedd att vara en gång för alla fastslagen
utan bör kunna ändras, om och när förhållandena göra sådant lämpligt.
I enlighet med denna förutsättning torde i staten för civilafdelningen
icke böra xxpptagas vissa tjänstebefattningar, utom hvad angår chefs- och
krigsrådsbeställningarna samt advokatfiskalstjänsten, utan allenast antalet
tjänstemän i de särskilda lönegraderna. Emellertid anse vi den nu framhållna
grundsatsen om tjänsternas rörlighet vara af den vikt, att i instruktionen
för marinförvaltningen bestämmelse synes böra meddelas därom, att de
civila tjänstemännens indelning till tjänstgöring skall underkastas ompröfning
minst en gång årligen. Sådan ompröfning utesluter dock icke
omsorgen för att nödig kontinuitet och därå grundad erfarenhet blifver
åt tjänstemännens verksamhet betryggad.

För vinnande af anställning i civil tjänstemannabefattning lios
marinförvaltningen erfordras, enligt kungl. kungörelsen den 12 maj
1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar,
att hafva aflagt examen för inträde i Kungl. Maj:ts kansli,
dock att sådan anställning må medgifvas äfven åt den, som aflagt examen
för inträde i rikets rättegångsverk, hvilken senare examen emellertid
blifvit genom stadgan angående juridiska examina vid rikets universitet
den 29 april 1904 ersatt med juris kandidatexamen. Då examensmeriter,
ehuruväl de måste kräfvas såsom bevis om en sökandes formella kompetens,
likväl efter vår mening ingalunda i och för sig kunna anses
innebära tillförlitligt vittnesbörd om skicklighet och förtjänst, som böra
vara de enda giltiga befordringsgrunderna, torde en högre examen eller
högre examensbetyg icke få grundlägga någon företrädesrätt i befordringshänseende.
Ej heller bör sådant företräde kunna grundas på
tjänstgöring å domarekansli eller i rättegångsverken, utan allenast på
den personliga dugligheten. Med afseende på arten af de göromål,
hvilka åligga marinförvaltningens civila tjänstemän, vilja vi däremot
framhålla önskvärdheten af att, i likhet med hvad som i instruktionen
för arméförvaltningen numera är föreskrifvet, det för inträde såsom

Kompetens villkor.

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

civil tjänsteman lios marinförvaltningen må uppställas såsom ytterligare
kompetensvillkor, att den sökande skall förete sådant vitsord om kunskap
i bokföring, som af marinförvaltningen pröfvas tillfyllestgörande.

e. ompnstc- Marinförvaltningen äger, enligt gällande instruktion, att i mån af
behof anställa amanuenser på bestämd eller obestämd tid samt antaga
andra extra ordinarie tjänstemän. Af här förut lämnad redogörelse synes,
att. arbetet inom marinförvaltningens nuvarande civilafdelning och
kansli till en ej oväsentlig del utföres af extra ordinarie tjänstemän,
ett förhållande, som icke torde kunna anses förenligt med statens välförstådda
intresse, men som genom den nu ifrågasatta omorganisationen
skulle komma att till stor del upphöra. Emellertid lär ett användande
af extra ordinarie arbetskraft inom viss begränsning alltid blifva af behof^
påkalladt. Marinförvaltningen har ock i sitt nu föreliggande
organisationsförslag upptagit fem amanuenser, tre å civilafdelningen och
två å kansliet, samt sex andra extra ordinarie tjänstemän.

Vid antagandet af extra ordinarie tjänstemän, för hvilka enahanda
kompetensvillkor böra gälla som för anställning i ordinarie tjänst, synes
det oss, som om den grundsatsen borde följas, att extra ordinarie
tjänstemän icke böra antagas till större antal, än som må finnas erforderligt
dels för uppehållande af vikariattjänstgöring under semester samt
vid sjukdoms- eller annat laga förfall för ordinarie tjänsteman, dels ock
för beredande af eu såvidt möjligt jämn och efter behofvet afpassad
rekrytering af tjänstemannapersonalen. Med denna uppfattning hafva
vi icke kunnat i allo dela marinförvaltningens förslag beträffande det
behöfliga antalet extra ordinarie tjänstemän. Hvad amanuenserna angåi,
hafva vi hyst någon tvekan, huruvida tre sådana extra ordinarie
tjänstemän skulle kunna anses erforderliga å kameralbyrån, hvars
ordinarie personal efter vårt förslag skulle komma att ökas med eu notarie,
men då marinförvaltningen ansett tre amanuenser behöfliga till följd
af det ökade revisionsarbetet, och det icke synes oantagligt, att detta
arbetes omfattning må kunna nödvändiggöra, att eu amanuens för längre
eller kortare tid konstitueras att på eget ansvar utföra sådant arbete,
hafva vi funnit oss icke böra, mot hvad marinförvaltningen anfört, beräkna
ett lägre antal amanuenser än fem, af hvilka tre torde böra
tilldelas kamel albyran och tva kansli byrån. Häremot är efter vår mening
det af marinförvaltningen föreslagna antalet andra extra ordinarie tjänstemän
högre, än behofvet synes kräfva, och torde utan olägenhet kunna
nedbringas till fyra.

Marinförvaltningen har föreslagit, att extra ordinarie tjänsteman

61

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 170.

skulle, innan lian antoges till amanuens, under viss tid hafva inom ämbetsverket
utfört proftjänstgöring, om hvilken vitsord skulle honom
meddelas. Med anledning häraf vilja vi fästa uppmärksamheten på vikten
däraf att, innan någon fästes vid ämbetsverket, marinförvaltningen
må beredas tillfälle att bilda sig ett omdöme om hans personliga egenskaper
och duglighet. Vi anse därför, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad som numera gäller för arméförvaltningen, proftjänstgöring
inom marinförvaltningen bör äga rum, innan en aspirant
definitivt antages till extra ordinarie tjänsteman, och att således efter
proftjänstgöringens afsilande frågan om aspiran tens antagande bör afgöras,
samt besked om marinförvaltningens beslut vederbörande genast
meddelas, på det att den, hvars proftjänstgöring utfallit ogynnsamt, må
kunna utan onödig tidspillan söka annan verksamhet. Denna proftjänstgöring
bör, om därmed afsedda ändamålet skall kunna vinnas, anordnas
så, att aspiranten därunder kommer att utföra ett verkligt och
i tillräcklig grad intensivt arbete, och att pröfvotiden så tillmätes, att
aspiranten må kunna hinna att visa tillförlitliga prof på sin lämplighet
för tjänstgöringen.

I nu gällande instruktion för arméförvaltningen är föreskrifvet,
att extra ordinarie tjänsteman, som blifvit definitivt antagen, skall, därest
lian icke genomgått reservintendentskurs, beredas tillfälle att under en
tid af omkring sex månader mot viss ersättning tjänstgöra i regent entsintendents
eller fördelningsintendents expedition för att erhålla insikt i
förvaltningsärendenas behandling hos lokalmyndigheterna. Med hänsyn
till det nära samband, som måste äga rum mellan förvaltningsformerna
hos centralmyndigheten och de lokala myndigheterna, ligger det utan
tvifvel stor vikt uppå, att en blifvande tjänsteman hos den centrala
myndigheten, bland hvars uppgifter tillsynen öfver den lokala förvaltningen
och granskningen af dess resultat intaga ett framstående rum,
sättes i tillfälle att vinna åtminstone en allmän inblick i förvaltningsärendenas
behandling hos de lokala myndigheterna och ett genom åskådning
bildadt begrepp om föremålen för dessa myndigheters redogörelser.
Efter vår mening torde därför en mot ofvan nämnda föreskrift i instruktionen
för arméförvaltningen svarande bestämmelse böra träffas med afseende
på extra ordinarie tjänstemän i marinförvaltningen, och synes
den ifrågavarande tjänstgöringen lämpligen kunna förläggas till räkenskapskontoren
vid flottans stationer och kustartilleriregementenas intendentsexpeditioner.

Då det bör förutsättas, att såväl aspirantens proftjänstgöring i
marin förvaltningen som den antagne extra ordinarie tjänstemannens

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

tjänstgöring vid lokalförvaltningarna skall prestera en verklig arbetsprodukt,
synes det icke vara obilligt, att den tjänstgörande härför erhåller
den ersättning, som kan finnas lämplig. V id det förhållande, att
under föreskrifna proftjänstgöringen för anställning i arméförvaltningen
sådan ersättning icke utgår till den tjänstgörande, vilja vi emellertid
icke ifrågasätta ett motsatt förfarande inom marinförvaltningen. Däremot
anse vi ersättning för den extra ordinarie tjänstemannens tjänstgöring
vid lokalförvaltningarna vara så mycket mera berättigad, som
det arbete, för hvithet han eljest kunnat tagas i anspråk inom marinförvaltningen,
betingat en, om än ringa, ersättning i form af gratifikation.
Åt extra ordinarie tjänsteman i arméförvaltningen utgår för
motsvarande tjänstgöring eu ersättning af tre kronor om dagen. Huruvida
detta belopp må kunna anses lämpligt såsom ersättning åt extra
ordinarie tjänsteman i marinförvaltningen för nu ifrågavarande tjänstgöring,
därom torde något yttrande från vår sida i detta sammanhang
icke erfordras, då marinförvaltningens behof af extra ordinarie arbetskraft
torde vara för den närmaste framtiden fylldt.

Vidkommande de grundsatser, hvilka marinförvaltningen ansett böra
vinna tillämpning i fråga om amanuensers och andra extra ordinarie
tjänstemäns ställning och aflöning, vill det synas oss, som om marinförvaltningens
förslag, att amanuensarfvodes begynnelsebelopp borde
beräknas till 1,600 kronor, icke stode i full öfverensstämmelse med
Riksdagens skrifvelser den 14 maj 1907 angående ny aflöningsstat för
statskontoret och angående organisation af arméns centrala förvaltningsmyndighet.
Enligt dessa skrifvelser har Riksdagen ansett det böra beredas
möjlighet att höja de i allmänhet med 1,200 kronor utgående
amanuensarfvodena till högst 2,000 kronor och uttalat, att, i den män
sådant arfvode höjdes, en utsträckning af arbetstiden å tjänsterummet
borde kräfvas. Det af marinförvaltningen föreslagna begynnelsearfvodet
utgör sålunda medeltalet mellan de i Riksdagens skrifvelser afsedda
lägsta och högsta arfvodesbeloppen. Visserligen har marinförvaltningen
för åtnjutande af nämnda begynnelsearfvode förutsatt en daglig tjänstgöringstid
af 4 timmar, och vi vilja icke bestrida, att i jämförelse med
den nuvarande arbetstiden för amanuenserna hos marinförvaltningen eller
3 limmar den föreslagna utsträckta arbetstiden må kunna anses betinga
en arfvodeshöjning till 1,600 kronor. Men efter vår mening vore det
föga lämpligt att i eu bestämmelse, afsedd att inflyta i instruktion eller
arbetsordning, såsom begynnelsearfvode upptaga ett belopp, hvilket eljest
är att räkna såsom medelarfvode, så mycket hellre som vi endast med
tvekan ansett oss böra biträda hvad marinförvaltningen föreslagit be -

63

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

träffande amanuensernas antal. I öfrigt hafva vi intet att erinra med
afseende på ifrågavarande grunder för extra ordinarie tjänstemäns ställning
och aflöning och anse riktigt, att dessa grunder med de ändringar och
tillägg, som må kunna föranledas af hvad vi anfört angående proftjänstgöring
och tjänstgöring vid lokalförvaltningarna samt angående amanuensernas
begynnelsearfvode, vinna uttryck i instruktion eller arbetsordning
för marinförvaltningen.

Utöfver den extra ordinarie arbetskraft, som genom anställandet af
amanuenser och antagandet af andra extra ordinarie tjänstemän skulle
beredas ämbetsverket, har marinförvaltningen föreslagit, att sex ständiga
skrifbiträden (kvinnliga) skulle anställas, ett för biträde vid sifferkollationering
af förrådsredogörelserna mot därtill hörande verifikationer,
ett för biträde med registrering och bokföring å registratorskontoret,
ett för annotation samt ordnande och afsändning af ämbetsverkets dagliga
post och de öfriga för renskrifningsarbete. Dessa biträdens aflöning
har marinförvaltningen beräknat till 1,500 kronor om året för
hvarje biträde.

Det torde böra här erinras, att, sedan Riksdagen i skrifvelse den 23
maj 1906 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i
hvad mån personer, hvilka vore hos statens ämbetsverk och myndigheter
på ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrifgöromål och dylika
sysslor, kunde beredas någon mera fast anställning, löneregleringskommittén
på uppdrag i nämnda hänseende afgifvit utlåtande och
förslag den 31 oktober 1907 i delen VII af kommitténs betänkanden.
I detta betänkande har kommittén hemställt, att åt biträden, hvilka för
stadigvarande arbetsuppgifter vore hos statsmyndigheter anställda eller
komme att anställas, måtte gifvas en fast ställning, hvarmed borde följa
rätt till vissa förmåner, såsom semester, sjukhjälp och i vissa fall ålderdomsunderstöd
m. in., samt att på Kungl. Maj:t skulle ankomma att,
i den mån befintliga anslag därtill lämnade tillgång, bestämma, om och
i hvilken omfattning sådana fasta biträden, i regeln endast kvinnor, finge
inom ett ämbetsverk anställas. Vidare har kommittén ansett det böra
förutsättas, att anställning såsom fast biträde ej skulle ifrågakomma
annat än för biträde, hvars arbetskraft blefve för statstjänsten utnyttjad
i hufvudsakligen samma omfattning som den ordinarie personalens, och
att för tillstånd till inrättande af sådan biträdesbefattning det borde
knifvas utredning, att behofvet af biträdes arbetskraft till nämnda omfattning
vore af stadigvarande beskaffenhet. Beträffande aflöningsförmånerna
för dylika biträden har kommittén anfört, att begynnelsearfvodet

Fasta

biträden.

Vaktmästare.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

för fasta biträden hos myndigheter i Stockholm icke borde sättas lägre
än 1,200 kronor för år, och att arfvodet sedermera skulle, i den mån
sådant funnes af förhållandena påkalladt, kunna efter hand höjas, dock
icke utöfver 1,800 kronor för år.

Då det otvifvelaktigt må anses öfverensstämma med god hushållning
att till utförande af visst arbete icke taga i anspråk högre kvalificerad
och således dyrbarare arbetskraft, än arbetets egen beskaffenhet
kräfver, vill det synas oss, som om vissa enklare inom marinförvaltningen
förefallande göromål, såsom en del diarieföring, verkställande af
siffergranskning, utskrifning af anordningar och dylikt, skulle i något
större utsträckning än hittills kunna verkställas af fasta (kvinnliga) biträden.
Däremot hafva vi icke funnit oss öfvertygade, att för detta
ändamål ett så stort antal fasta biträden skulle vara behöfligt som det
af marinförvaltningen föreslagna. Angående behofvet af ett kvinnligt
skrifbiträde åt registratorn och aktuarien har marinförvaltningen särskildt
framhållit skötseln af och redovisningen för det rätt omfattande lager
af böcker och andra tryckalster, som till försäljning eller utlämning
årligen öfverlämnas till marinförvaltningen. Efter vår mening torde
detta bestyr, hvilket nu tillkommer registratorn och aktuarien, utan
olägenhet kunna efter öfverenskommelse öfverlämnas åt lämplig bokförläggare
eller förlagsbokhandel, såsom det lär vara ordnadt med
distributionen af liknande för armén afsedda tryckalster. I så fall torde
med fog kunna ifrågasättas, om behofvet af biträdande arbetskraft å
registratorskontoret må kunna med afseende på omfattning och stadigvarande
beskaffenhet kräfva anställandet af fast biträde. Vid sådant
förhållande och då för renskrifningsarbete tillfälliga biträden och renskrifningsbyråer
synas böra kunna i afsevärd utsträckning anlitas, anse
vi, att allenast fyra fasta biträden (kvinnliga) behöfva hos marinförvaltningen
anställas; och torde beträffande dessa biträden böra gälla hvad
för sådana biträden i allmänhet kan blifva stadgadt.

Hos marinförvaltningen finnas för närvarande på ordinarie stat
anställda eu förste och två andra vaktmästare. Marinförvaltningen har
nu föreslagit anställande af ytterligare två ordinarie vaktmästare samt
beräknat behofvet af extra vaktmästare till två eller samma antal, som
nu äro i ständig tjänstgöring. Det härför anförda skälet, att marinförvaltningens
afdelningar med deras betydande personal hafva sina
lokaler förlagda i fyra våningar af det af ämbetsverket hufvudsakligen
disponerade huset, och att till afhjkipande af det trängande behofvet
af ökadt utrymme åtgärder vidtagits till förhyrande af lägenheter i ett

65

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

angränsande hus, synes oss visserligen tala för beliofvet af en ökning
i antalet vaktmästare, men då de åberopade förhållandena lära få anses
vara af öfvergående natur, bör efter vår mening med pröfning af frågan
om förstärkning i den ordinarie vaktmästarepersonalen anstå, till dess
frågan om beredande af lämpliga lokaler för marinförvaltningen vunnit
definitiv lösning. Det nu förefintliga beliofvet af ökad vaktbetjäning
torde kunna tillgodoses genom anlitande af extra vaktmästare. I stället
för de af marinförvaltningen föreslagna två ordinarie och två extra
vaktmästare anse vi alltså fyra extra vaktmästare böra anställas.

Under åberopande af hvad som under utredningen angående arméförvaltningens
omorganisation blifvit af därvid tillkallade sakkunniga
anfördt med afseende på anställandet af departementsskrifvare å artilleridepartementet
för utförande af registrerings- och revisionsarbete, förande
af liggare och förteckningar in. m., har marinförvaltningen föreslagit,
att å dess stat skulle uppföras fyra underofficerare, månadslönare, af
Indika eu borde tjänstgöra å hvardera af intendent-, artilleri-, torpedocli
minafdelningarna. Deras månadslön skulle för år uppgå till samma
belopp som departementsskrifvarnas i arméförvaltningen eller 2,815 kronor,
hvartill efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänst borde komma
ett ålderstillägg å 500 kronor.

Med afseende på arten af de göromål, som skulle af nämnda månadslönare
utföras, finna vi det visserligen lämpligt, att dugliga underofficerare
tagas i anspråk för dessa göromål, Indika icke synas kräfva någon högre
och dyrbarare utbildning. Däremot kunna vi icke underlåta att uttala
vissa betänkligheter beträffande det sätt, på hvithet marinförvaltningen
ansett månadslönarnas ställning böra ordnas. Enligt marinförvaltningens
förslag skulle fyra underofficerare förordnas att tills vidare tjänstgöra
såsom månadslönare och sålunda kunna, när så funnes lämpligt, åter
flyttas öfver på aktiva staten. Då häraf synes framgå, att dessa underofficerares
anställning såsom månadslönare komme att blifva af mera
tillfällig art, torde det vara mindre lämpligt att å ordinarie stat för
dem uppföra lön med rätt till ålderstillägg. Äfven de föreslagna aflöningsbeloppen.
kunna framkalla en viss tvekan vid jämförelse med de
förmåner, hvilka tillgodokomma kommenderad personal af motsvarande
grad. Med afseende pa dessa lönebelopp har marinförvaltningen hänvisat
till departementskrifvarna å arméförvaltningens artilleridepartement.
Det bör dock erinras, att nämnda departementsskrifvare ansetts böra
tillhöra artilleriets tygstater och likställas med tygförvaltare vid Stockholms
tygstation. Angående aflöningen åt de föreslagna månadslönarna
Bih. till lliksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afä. IM Iläft. 9

Månads lönare.

Förenklingar
i arbetssättet.

66 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 170.

lär något vidare yttrande å vår sida icke erfordras vid det förhållande,
att efter vår mening denna aflöning icke bör upptagas å marinförvaltningens
stat, lika litet som departementsskrifvarnas aflöning funnit plats
i arméförvaltningens stat, utan torde nödiga medel för anställandet åt
underofficerare såsom månadslönare i marinförvaltningen lämpligen böra
utgå af anslaget till aflöning för flottans kårer och stater.

Genom marinförvaltningens civilafdelnings organisation i enlighet
med de af oss nu angifna grunder skulle en så afsevärd förstärkning
af ämbetsverkets ordinarie civila tjänstemannapersonal vinnas, att efter
vår mening behofvet af sådan arbetskraft må kunna anses blifva pa ett
tillfredsställande och för en längre tid beståndande sätt afhjälpt under
förutsättning, att denna arbetskraft fullt effektivt utnyttjas. I sådant
hänseende hafva vi föreslagit sådan anordning i fråga om tjänstemännens
anställning, att hvarje tjänsteman må kunna placeras där han behöfves
eller anses företrädesvis passande. Till ett rätt utnyttjande af
arbetskraften torde jämväl höra, att arbetstiden lämpligen utsträckes, och
att förenklingar i afseende på arbetssättet vidtagas, i den män sådana
kunna finnas erforderliga och ändamålsenliga. Om utsträckning af arbetstiden
få vi anledning'' att yttra oss i annat sammanhang. Här anse
vi oss böra beträffande arbetssättet framhålla, att inom marinförvaltningen
omständigheterna redan framkallat behofvet af åtskilliga förenklingar,
hvilka, såvidt vi erfarit, visat sig arbetsbesparande och ändamålsenliga.
Sålunda är protokollsföringen i betydlig mån inskränkt och
i de flesta fall ersatt med föredragningslistor, å hvilka besluten tecknas,
hvarjämte tryckta formulär i rätt stor utsträckning funnit användning
för såväl koncept som utgående skrivelser, där så kunnat ske. Med
erinran därom, att frågan om förenkling i vissa hänseenden af arbetssättet
hos de centrala ämbetsverken varit föremål för behandling af
löneregleringskommittén, som i delen I af kommitténs betänkande!! framhållit
åtskilliga synpunkt'', hvilka vunnit beaktande, bland annat, i kungl.
cirkuläret den 22 mars 1907 angående affattandet af utlåtanden, skrivelser
in. m. i ämbetsärenden, anse vi oss emellertid böra hemställa, att
i instruktion för marinförvaltningen bestämmelse må — i likhet med hvad
som föreskrifves i instruktionen för arméförvaltningen den 11 oktober
1907, § SO mom. 2 — meddelas därom, att såväl vid utarbetandet af
arbetsordning som allt framgent skall iakttagas, att sådana förenklingar
i arbetsfördelningen och arbetssättet, som kunna finnas erforderliga och
ändamålsenliga, skola i största möjliga utsträckning vidtagas.

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Då vi härefter öfvergå till frågan om de aflöningsförmåner å stat,
hvilka efter vår mening böra tillkomma den ordinarie personalen vid
marinförvaltningens civilafdelning, hafva vi i sådant hänseende att först
redogöra för vår uppfattning beträffande aflöningen åt afdelningschefen.

Marinförvaltningen, som enligt nådigt bref den 21 juni 1907 haft
att vid uppgörandet af förslag till lönereglering för ämbetsverkets civila
ämbets- och tjänstemän tillämpa, i den mån sådant kunde ske, enahanda
aflöningsgrunder och villkor, som af sistlidet års Riksdag godkänts i fråga.
om statskontorets personal och arméförvaltningens civila personal, har
utgått från att amiralitetsrådet, som förutsattes skola fortfarande vara
chef för civilafdelningen och kansliet, borde, sedan en väsentlig del af
hans hittillsvarande åligganden öfverflyttats på marinöfverintendenten,
kunna likställas med statskommissarie!* i statskontoret och krigsråd i
arméförvaltningen. Marinförvaltningen har därför föreslagit aflöningsförmånerna
för amiralitetsrådet till likhet med hvad som blifvit bestämdt
för tjänsteman i tredje normala lönegraden.

Af hvad vi förut anfört angående organisationen af marinförvaltningens
civilafdelning och den ställning inom ämbetsverket, som efter
vår mening borde tillkomma chefen för denna afdelning, torde
framgå, att vi icke kunnat dela marinförvaltningens uppfattning i nu
ifrågavarande hänseende. Genom ett återbördande åt civilafdelningen,
på sätt vi föreslagit, af den från amiralitetsrådets handläggning till
marinöfverintendenten öfverflyttade betydande gruppen af kamerala ärenden
skulle det stöd, marinförvaltningen i denna öfverflyttning funnit
för sin uppfattning, komma att bortfalla. Men än viktigare synes oss
vara, att civilafdelningens chef må komma att inom marinförvaltningen
intaga den ställning, som vederbör. Den centrala ledningen af flottans
och kustartilleriets ekonomiska angelägenheter samt öfvervakandet af
användningen af och redovisningen för de betydande medel, hvilka anvisas
å riksstatens femte hufvudtitel, må väl kunna anses såsom den
mest maktpåliggande af marinförvaltningens uppgifter; och ansvaret i
dessa hänseenden torde, näst marinförvaltningens chef, få uppbäras
hufvudsakligen af ämbetsverkets civile ledamot. Vi hafva därför, på
sätt förut är angifvet, ansett chefen för civilafdelningen böra i det hela
likställas med de civilmilitära cheferna för intendent- och ingen] örafdelningarna.
Däraf synes ock böra följa, att civilafdelningens chef,
hvilken vi ansett kunna benämnas marinöfverkommissarie, i aflöningshänseende
jämställes närmast med marinöfverintendenten.

Enligt staten för marinintendenturkåren utgå aflöningsförmånerna
för marinöfverintendenten med lön 6,000 kronor, dagaflöning 2,190

Aflöningsförmåner
för
ordinarie
personal.

Utsträckt

arbetstid.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

kronor och inkvarteringsbidrag 1,200 kronor, tillhopa 9,390 kronor.
Vid jämförelse mellan, å ena sidan, begynnelselönen för en tjänsteman
i tredje lönegraden, såsom marinförvaltningen föreslagit, eller 8,100
kronor och, å andra sidan, de aflöningsförmåner, livilka enligt staten för
arméförvaltningen tillkomma chefen för dess civila personal, 11,000
kronor, synes oss ett lönebelopp af 9,500 kronor, hvilket ganska nära
sammanfaller med aflöningsförmånerna för marinöfverintendenten, vara
lämpligt och väl afpassadt. Med hänsyn till nu angifna förhållanden
hafva vi alltså funnit oss böra föreslå, att chefen för marinförvaltningens
civilafdelning må erhålla en aflöning af 9,500 kronor, hvilket belopp,
med beaktande af den vid 1907 års Riksdag för statskontoret och arméförvaltningens
civila personal godkända indelningen i aflöningstitlar,
synes böra fördelas sålunda:

lön 6,000 kronor, tjänstgöringspenningar 2,700 kronor och ortstillägg
800 kronor.

Såsom förut är nämndt, skulle under civilafdelningens chef närmaste
inseendet öfver afdelningens kameralbyrå, enligt den af oss föreslagna
organisationen, utöfvas af en tjänsteman med ställning i hufvudsak
jämförlig med krigsrådets å arméförvaltningens civila departements kameralbyrå.
Denne tjänsteman, för hvilken vi också föreslagit benämningen krigsråd,
synes böra i aflöningshänseende jämställas med nämnda krigsråd och sålunda
å stat uppföras i tredje lönegraden. Af öfriga tjänstemannapersonalen
med undantag af advokatfiskalen, hvilken torde fortfarande böra åtnjuta
arfvode, skulle efter vår mening kamrerare]!, förste revisorn och de tre
sekreterarna tillhöra andra lönegraden samt fyra revisorer, tre notarier,
en bokhållare, en marinkassör och en registrator, tillika aktuarie, tillhöra
första lönegraden. För samtliga ifrågavarande tjänstemän äfvensom för
ordinarie vaktmästare böra aflöningsförmånerna bestämmas i likhet med
hvad sistlidet års Riksdag beslutat i fråga om befattningar i motsvarande
grader å statskontorets och arméförvaltningens lönestater.

Beträffande advokatfiskalens arfvode har marinförvaltningen föreslagit
eu höjning med 500 kronor från nuvarande 2,500 kronor till
3,000 kronor eller samma belopp, hvartill arfvodet för ombudsmannen
hos arméförvaltningen af 1907 års Riksdag höjdes. De af marinförvaltningen
anförda skälen synas oss väl grundade, särskild! i betraktande
däraf att arfvodet åt arméförvaltningens ombudsman före nämnda höjning
utgick med allenast 2,000 kronor. Ad finna oss därför böra biträda
marinförvaltningens förslag i denna del.

I Riksdagens skrivelser den 14 maj 1907 angående löneregleringar
för statskontorets personal och arméförvaltningens civila personal är

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

tillkäunagifvet, att Riksdag-en uppställt såsom förutsättning för de godkända
lönestaternas trädande i kraft, att Kungl. Maj:t dessförinnan
skulle meddela föreskrift därom, att samtliga ordinarie tjänstemän och
betjänte skulle, i den mån ej undantag kunde anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag. Under hänvisning till hvad
Riksdagen i skrifvelsen angående ny aflöningsstat för statskontoret anfört
angående uttrycket: »i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas», anse vi i
likhet med marinförvaltningen, att enahanda föreskrift angående utsträckt
arbetstid bör förutsättas för tillämpningen af ny aflöningsstat
för marinförvaltningens civilafdelning.

I sammanhang med frågan om utsträckt arbetstid torde böra erinras,
att i instruktionen för arméförvaltningen den 11 oktober 1907, § 26,
föreskrifter meddelats dels angående den tid, under hvilken kassan och
registratorsexpeditionerna skola dagligen hållas för allmänheten öppna,
dels angående viss för departementschef och föredragande bestämd, till
allmänhetens mottagande afsedd tid. Då motsvarande föreskrifter torde
få anses lämpliga äfven för marinförvaltningen, hafva vi icke velat
underlåta att härå fästa uppmärksamheten för den åtgärd, som förhållandena
inom marinförvaltningen må anses böra föranleda.

Med afseende på de villkor och bestämmelser, hvilka ansetts böra Aflönmgsviiigälla
för åtnjutande af de ifrågasatta aflöningsförmånerna, har marin- k”ari°rp°JLdl''
förvaltningen afgifvit förslag, som nära ansluter sig till hvad som i sonai.
sådant hänseende beslutats angående nya lönestaterna för statskontoret
och arméförvaltningen. Vissa delar af detta marinförvaltningens förslag
föranleda å vår sida till följande anmärkningar.

Enligt marinförvaltningens förslag skulle med ordinarie befattning
ej få förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som vore med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag
som hälst, såframt ej, hvad anginge amiralitetsrådet, Kungl. Maj:t och,
hvad anginge innehafvare af annan befattning, marinförvaltningen funne
uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.
I öfverensstämmelse med den af oss föreslagna organisationen
af marinförvaltningens civilafdelning torde i denna punkt orden: »hvad
angår amiralitetsrådet», böra utbytas mot orden: »hvad angår marinöfverkommissarien
och krigsrådet».

O

70

Vikariatsersättningar.

m. m.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Af samma skäl synes den föreslagna bestämmelsen angående tjänstemännens
rätt att åtnjuta semester böra erhålla denna hädelse: »tjänstemännen
äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester, marinöfverkommissarien, krigsrådet
och tjänstemännen af andra lönegraden en hvar under eu och eu half
månad samt tjänstemännen af första lönegraden under en månad».

I öfrigt hafva vi icke funnit något att erinra mot marinförvaltningens
ifrågavarande förslag till aflöningsvillkor. Men med anledning
af hvad marinförvaltningen anfört därom, att tjänsteinnehafvare, som
komma att tillträda sin befattning efter den föreslagna nya lönestatens
trädande i kraft, borde beredas rättighet att inträda i civilstatens pensionsinrättning
och genom särskild föreskrift befrias från skyldigheten
att inträda såsom delägare i flottans pensionskassa, anse vi oss emellertid
böra fästa uppmärksamheten därå, att 1907 års Riksdag i sammanhang
med antagandet af lag angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension
godkänt Kung!. Maj:ts förslag, att civilstatens pensionsinrättning,
efter hand som den kvarstående tjänstemannapensioneringen upphörde,
borde ombildas till en pensionskassa, afsedd uteslutande för pensionering
af tjänsteinnehafvares vid civilstaten änkor och barn. Någon rätt för
marinförvaltningens civila tjänstemän att inträda såsom delägare i civilstatens
pensionsinrättning kan således numera icke ifrågakomma. Däremot
torde, på sätt marinförvaltningen anfört, dessa tjänstemän böra
uttryckligen befrias från skyldighet att inträda i flottans pensionskassa.

I marinförvaltningens stat för innevarande år finnes uppfördt ett
anslag af 8,500 kronor till »vikariatsersättning, renskrifning, flitpenningar
och tillfälliga biträden». Med uteslutande af detta anslag torde i ny
stat för marin förvaltningen böra uppföras ett anslag till »vikariatsersättning,
arfvoden åt extra ordinarie tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad
m. in.», hvithet anslag vi beräknat på följande sätt.

För ersättning åt vikarier under ordinarie tjänstemäns semester
skulle erfordras: för marinöfverkommissarien 337 kronor 50 öre, för
krigsrådet 312 kronor 50 öre, för fem tjänstemän i andra lönegraden
1,125 kronor och för tio tjänstemän i första lönegraden 1,250
kronor, eller tillhopa 3,025 kronor.

Till arfvode åt en hvar af fem amanuenser torde böra efter medeltalet
mellan de i Riksdagens ofvan åberopade skrivelser den 14 maj
1907 afsedda lägsta och högsta arfvoden beräknas ett belopp af 1,600
kronor eller tillhopa 8,000 kronor, hvar jämte till arfvodesfyllnad åt
amanuenser under förordnande att uppehålla ordinarie tjänst samt till

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 170.

71

ersättning åt vikarier för amanuenser under semester och sjukdomsfall
torde böra afses lämpligt belopp, förslagsvis 2,750 kronor. Då härtill
lägges för gratifikationer åt fyra andra extra ordinarie tjänstemän 600
kronor för hvardera eller tillhopa 2,400 kronor, skulle till godtgörelse
åt extra ordinarie tjänstemän erfordras sammanlagdt 13,150 kronor.
Däremot hafva vi icke ansett oss kunna, på sätt marinförvaltningen
föreslagit, beräkna särskild t belopp till löneförhöjning åt amanuenserna.

För fyra fasta biträden (kvinnliga) hafva vi beräknat, i öfverensstämmelse
med förut angifna grunder, arfvode efter 1,800 kronor med
tillhopa 7,200 kronor. Vidare hafva vi ansett oss böra för aflönande
af vikarier för dessa biträden vid semester och, inom vissa gränser, vid
sjukdomsfall upptaga ett belopp af förslagsvis 725 kronor.

Marinförvaltningen har beräknat ett belopp af 2,000 kronor för
extra renskrifningskostnader. Med hänvisning till hvad vi här ofvan
anfört i fråga om det antal fasta biträden, som borde i marinförvaltningen
anställas, och med hänsyn därtill, att, efter hvad oss meddelats, utgifter
till betydande belopp för renskrifning af kontrakt och dylika handlingar,
afseende fartygsbyggnader, under en längre följd af år blifvit
bestridda af anslagen till dessa byggnader, hvilket förfaringssätt synes
böra upphöra, anse vi detta belopp böra höjas till 4,000 kronor och
anvisas för tillfälliga biträden och renskrifningskostnad.

Slutligen torde såsom följd af vårt förslag att tillgodose behofvet
af ökad vaktbetjäning genom anställandet af fyra extra vaktmästare
böra upptagas arfvode åt dessa med 600 kronor för hvardera, tillhopa
2,400 kronor.

Efter denna beräkning skulle till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinäre tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad m. in.
behöfva i staten upptagas ett anslag af 30,500 kronor.

Något anslag till bestridande af kostnaden, för skrifmaterialier,
expenser m. m. har hittills icke funnits upptaget i marinförvaltningens
stat, utan har för detta ändamål marinförvaltningen erhållit andel af
det bland diverse anslag å riksstatens femte hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser m. m. Det synes oss
emellertid vara mera lämpligt, att särskildt anslag för nämnda ändamål
anvisas i marinförvaltningens stat, hvilket anslag torde kunna upptagas
till 8,000 kronor eller samma belopp, som för innevarande år är för marinförvaltningen
beräknadt af ofvannämnda förslagsanslag.»

Skrifmaterialier,
expenser
m. m.

72

MarinfÖrvalt ningen.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 170.

De sakkunniga hafva vidare till jämförelse upptagit antalet ordinarie
och extra ordinarie personal å marinförvaltningens civilafdelning

enligt

(Marin förvaltningens

De sakkunnigas

förslag:

förslag:

chef: marinöfverkommissarie ..................

—

l

tjänsteman af 3:dje lönegraden ............

................... l

l

tjänstemän af 2:dra » ............

5

o af lista » ............

..................... 8

10

advokatfiskal..............................................

................... 1

15

_____________1 18

extra ordinarie tjänstemän .....................

.....................11

9

fasta biträden (kvinnliga)........................

..................... (i

17

4 13

månadslönare................................................

4

vaktmästare, ordinarie ............................

3

» extra ordinarie...............

2

7

4 7

Summa

43

38.

I sitt öfver de sakkunnigas betänkande afgifna utlåtande den 21
mars 1908 har marinförvaltningen funnit sig böra biträda de sakkunnigas
förslag i afseende å organisationen af civilafdelningen, dock att,
beträffande de sakkunnigas uttalande därom, att civilledamoten borde
hafva skyldighet att i vissa hänseenden inträda såsom ställföreträdare för
chefen, när denne vore frånvarande, förvaltningen icke ansett sig böra
upptaga till bedömande denna fråga, hvilken torde blifva föremål för
pröfning vid affattande af förslag till ny instruktion för ämbetsverket.
Vidare har marinförvaltningen ansett den föreslagna benämningen wnarinöfverkommissarie»
lämpligen böra utbytas mot »förste amiralitetsråd»
äfvensom att i stället lör den likaledes föreslagna benämningen »krigsråd»
borde bibehållas benämningen amiralitetsråd, hvilken icke, på sätt
de sakkuniga antagit, under en jämförelsevis senare tid införts, utan
fastmera, såsom redan under 1600-talet varande benämning å ledamot
i amiralitetskollegium, hade historisk häfd.

De sakkunnigas uttalanden i fråga om kompetensvillkor för anställning
i civil tjänstemannabefattning samt angående e. o. tjänstemän har
marinförvaltningen förklarat ej föranleda till någon erinran.

I fråga om fasta biträden har marinförvaltningen, som ansett sig
ej böra vidhålla sitt förslag om anställande å registratorskontoret af ett
fast biträde, föreslagit, att i staten för ämbetsverket upptoges 4 fasta

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 170.

biträden och att för sådant biträde fastställdes lön, 1,000 kronor, tjänstgöringspenningar,
500 kronor, samt två ålderstillägg, hvartdera å 150
kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring, äfvensom
att dessa biträden tillerkändes rätt till pension efter vissa grunder.

Beträffande behofvet af vaktmästare har marinförvaltningen vidhållit
hvad ämbetsverket därutinnan anfört i sitt den 25 september 1907
afgifna förslag. Med fästadt afseende därå, att enligt den föreslagna
organisationen ämbetsverkets verksamhetsområde betydligt utvidgades
och att denna utvidgning komme att kräfva än ytterligare utvidgade
lokaler för ämbetsverket, som dock redan nu disponerade, förutom den
af de sakkunniga anmärkta, i angränsande hus förhyrda lägenheten,
bestående af 8 rum, i det åt ämbetsverket upplåtna hus 37 rum, har
marinförvaltningen ansett att, äfven om lämpligare lokaler i en framtid
blefve ämbetsverket anvisade, behofvet af vaktbetjäning icke kunde blifva
mindre än hvad ämbetsverket i berörda förslag beräknat.

Under förutsättning att, såsom de sakkunniga föreslagit, nödiga medel
för anställande af månadslönare vid marinförvaltningen funnes böra utgå
från anslaget till aflöning för flottans kårer och stater, har marinförvaltningen
icke haft något att erinra däremot, att i marinförvaltningens stat
icke upptoges aflöning till månadslönarna; men har marinförvaltningen
hållit före att, för att ifrågavarande viktiga behof verkligen skulle blifva
tillgodosedt, det vore nödvändigt att utverka Riksdagens medgifvande
därtill, att aflöning till afdelningsskrifvare i marinförvaltningen, hvilkas
antal på grund af den erfarenhet, som efter nautiska afdelningens tillkomst
vunnits beträffande arbetet å denna afdelning, borde ökas med
en utöfver de fyra, marinförvaltningen förut föreslagit, måtte intill ett
belopp af sammanlagd t 14,075 kronor utgå af nyssnämnda anslag.
Därjämte har det synts förvaltningen, att afdelningsskrifvare borde tillläggas
dels rätt till ålderstillägg efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring
med 500 kronor hvardera gången, dels ock, på sätt skulle hafva
medgifvits departementsskrifvarne i arméförvaltningen, rätt att i fråga
om ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de i marinförvaltningen redan
innehaft befattning, motsvarande afdelningsskrifvares.

I anledning af de sakkunnigas uttalande, att utgifter till betydande
belopp för renskrifning af kontrakt och dylika handlingar afseende fartygsbyggnader
under en längre följd af år blifvit bestridda af anslagen
till dessa byggnader, men att detta förfaringssätt syntes böra upphöra,
samt den i anledning häraf af de sakkunniga föreslagna ökningen från
det af marinförvaltningen för extra renskrifningskostnader beräknade
beloppet af 2,000 kronor till 4,000 kronor, har marinförvaltningen anfört,
Bill. till Bilcsd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Af cl. 134 Höft. 10

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

att utgifterna för renskrifning eller mångfaldigande af ifrågavarande,
oftast mycket vidlyftiga handlingar syntes ämbetsverket så nära beröra
anskaffningskostnaden för fartygen, att de rätteligen borde utgå af anslagen
till fartygsbyggnaderna, men att eljest för extra renskrifningskostnader
måste beräknas ett väsentligt högre belopp än det af de sakkunniga
föreslagna, i allt fall ej under 7,000 kronor.

Det af de sakkunniga beräknade arfvodet af 600 kronor till hvar
och en af de extra vaktmästarne har marinförvaltningen ansett vara för
lågt tilltaget, alldenstund dessa vaktmästare, som beräknades tjänstgöra
omkring 300 dagar om året, redan nu åtnjöte en ersättning af 2 kronor
50 öre om dagen och arfvodet alltså ej kunde beräknas lägre än
750 kronor.

Marinförvaltningen har, under förutsättning att aflöning till 4 fasta
biträden och 4 vaktmästare, på sätt förvaltningen föreslagit, uppfördes
i marinförvaltningens stat äfvensom att ålderstillägg till de fasta biträdena
komme att utgå af förslagsanslaget till ålderstillägg, beräknat
anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie tjänstemän
och biträden samt renskrifningskostnad m. in.» sålunda:

För ersättning åt vikarier under ordinarie tjänstemäns

semester ................................................................................... kr. 3,025: —

» godtgörelse åt extra ordinarie tjänstemän..................... » 13,150: —

» ersättning åt vikarier under fasta biträdens semester » 725: —

» extra renskrifningskostnader ............................................. » 2,000: —

)) godtgörelse till extra vaktmästare.................................... » 1,500: —

eller sammanlagdt till ett belopp af................................. kronor 20,400: —

Skillnaden mellan marinförvaltningens och de sakkunnigas beräkning
af detta anslag beror dels därpå, att marinförvaltningen å ordinarie
stat upptagit de fasta biträdena och två af de af de sakkunniga
föreslagna extra vaktmästarne, motsvarande detta en minskning uti ifrågavarande
anslag af 8,400 kronor, dels därpå att marinförvaltningen,
som ansett i samband med fartygs byggande erforderligt renskrifningsarbete
fortfarande böra gäldas af vederbörande byggnadsanslag, upptagit
extra renskrifningskostnaden till 2,000 i stället för af de sakkunniga
beräknade 4,000 kronor, och dels slutligen därpå, att marinförvaltningen
beräknat ersättningen till de af förvaltningen upptagna
två extra vaktmästarne till 1,500 kronor om året i stället för af de
sakkunniga föreslagna 1,200 kronor.

Uti de sakkunnigas förslag att i marinförvaltningens stat införa en
anvisning till skrifmaterialier och expenser m. m. å 8,000 kronor har

75

Kungl. Maj ds Nåd. Fr oposition N:o 170.

marinförvaltningen ej kunnat instämma. Frånsedt att utgiftsposten vore
för lågt beräknad, ity att utgifterna för ifrågavarande ändamål, Indika
redan för innevarande år vore förslagsvis upptagna till ett belopp af
12,000 kronor, måste med den omfattning, ämbetsverket enligt förslaget
skulle erhålla, betydligt stiga, vore densamma af sådan natur, att den
kunde mycket växla; hvarför det vore lämpligt, att för ändamålet förslagsvis
anvisade medel funnes att tillgå. Riktigast syntes det marinförvaltningen
vara att, såsom hittills och i likhet med hvad som ägde
rum beträffande sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli och departementets kommandoexpedition samt öfriga marinen tillhörande
ämbetsmyndigheter, för ifrågavarande ändamål anvisades till
marinförvaltningen från det å femte hufvudtitelns stat uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser m. m. ett förslagsvis beräknadt
belopp, likasom ock fortfarande — hvarutinnan de sakkunnige ej
ifrågasatt någon ändring — för uppvärmning, belysning och renhållning
i marinförvaltningen torde böra anvisas medel från förslagsanslaget
å samma hufvudtitel till uppvärmning, belysning, renhållning samt tvättoch
badinrättningar.

Slutligen har marinförvaltningen tillkännagifvit, att de sakkunnigas
förslag i öfrigt icke föranledt till någon erinran från marinförvaltningens
sida.

Staten för marinförvaltningen för år 1908 samt staten för förvaltningen
enligt dess förslag den 25 september 1907, enligt de sakkunnigas
förslag och enligt marinförvaltningens förslag den 21 mars 1908, samtliga
jämväl upptagande nu gällande aflöningsförmåner för en å artilleriafdelningen
anställd kemist och arfvode åt chefen för fortifikationsafdelningen,
hafva följande utseende.

Stat för
marinförvaltningen
för år
1908. Marinförvaltningens
och de
sakkunnigas
förslag till
ny stat.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Stat

för marinförvaltningen för år 1908.

Tjänst-

Missräk-

Lön.

Arfvode.

görings-

nings-

Summa.

pennin-

pennin-

«

gar.

gar.

Kr. | ö.

Kr. | ö.

Kr. | ö.

Kr.

Ö.

ICr.

Ö.

Artilleriafdelningen.

^Efter 5, 10, 15 och

4,500

500

5,000

1 kemist ........................

—

—

\ tjänstgöring kan lö-I nen höjas hvarje gång

F ortiflkationsafdel-

l med 500 kronor.

ningen.

1 chef ...........................

—

—

1,000

—

—

—

—

—

1,000

—

Civil- och intendent-

afdelningarua samt

kansliet.

1 amiralitetsråd...............

4,400

—

—

—

2,000

—

—

—

6,400

—

/Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 600 kronor.

1 kamrerare ..................

3,000

_

_

1,500

_

4,500

_

| Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 500 kronor

1 kassör och bokhållare...

1,800

—

—

—

1,200

—

500

—

3,500

—

J och efter 10 år med

2 revisorer och bokhållare

1,800

—

—

—

1,200

—

—

—

6,000

—

J ytterligare 500 kronor.

/"Efter 5 år kan lönen

I höjas med 500 kro-

1 sekreterare ..................

3,000

—

_

—

1,500

_

—

_

4,500

_

1 advokatfiskal, som tillika

1 med ytterligare 500

förrättar advokatfiskals-göromålen vid Stock-

holms station...............

—

—

2,500

—

—

—

—

—

2,500

—

Efter 5 år kan lönen

1 notarie ........................

1,800

—

—

—

1,200

—

—

—

3,000

—

höjas med 500 kro-

1 registrator och aktuarie

1,800

—

—

—

1,200

—

—

—

3,000

> nor och efter 10 år
med ytterligare 500
’ kronor.

Yaktbetjäning.

1 förste vaktmästare ......

800

—

—

—

300

—

—

—

1,100

f Efter 5 år kan lönen

2 vaktmästare ...............

500

—

—

300

—

—

—

1,600

höjas med 100 kro-[ nor.

Till vikariatsersättning,

renskrifning, flitpennin-gar och tillfälliga bi-träden ........................

8,500

Summa kronor

| j

50,600

Anmärkning : Marinförvaltningen tillhörande personal af officers-, mariningenjör-, marinintendenturoch
marinläkarkårerna åtnjuter aflöning å andra stater.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

77

Marinföryaltningens
förslag d. 2b!& 07 till

Stat

Arfvo-

Tjänst-

den eller

görings-

Orts

_

missräk-

Lön.

pennin-

tillägg.

nings-

Summa.

gar

pennin-

gar

Kr.

Ö.

Kr.

|ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

o.

Årtilleriafdelningen.

[Efter 5, 10, 15 och 20

1 kemist ........................

4,500

—

500

—

—,

—

—

—

5,000

—

1 års tjänstgöring kan
| lönen höjas hvarje
[ gång med 500 kronor-

F ortifikationsafdel-

ningen.

1 chef ...........................

—

—

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

Marinförvaltningens
(ifrigt civila personal.

1 amiralitetsråd...............

5,000

—

2,500

—

600

—

—

—

8,100

—

(Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 600 kronor.

1 tjänsteman, i 2:a löne-

3,600

1,800

400

5,800

/Efter 5 år kan lönen

graden ........................

—

—

—

—

—

—

I höjas med 500 kronor

4 dito ...........................

14,400

—

7,200

—

1,600

—

—

—

23,200

—

i och efter 10 år med
(ytterligare 500 kronor.

1 tjänsteman i l:a löne-graden ........................

2,200

_

1,500

_

300

_

_

—

4,000

_

[''Efter 5 år kan lönen

I höjas med 500 kronor,

6 dito ...........................

13,200

—

9,000

—

1,800

—

—

—

24,000

—

J efter 10 år med ytter-

1 d:o amiralitetskassör ...

2,200

—

1,500

—

300

_

500

—

4,500

—

\ ligare 500 kronor och

1 efter 15 ar med än yt-

1 advokatfiskal, som tillika

(.terligare 500 kronor.

förrättar advokatfiskals-göromålen vid Stock-holms station...............

_

_

_

_

, .

3,000

_

3,000

_

Till vikariatsersättning,

arfvoden till extra ordi-narie tjänstemän, tillfäl-liga biträden och ren-skrifningskostnad.........

31,000

31,000

1 förste vaktmästare ......

900

—

450

—

150

—

—

—

1,500

—

1 vaktmästare ...............

700

—

350

—

150

—

—

—

1,200

—

(Efter 5 år kan lönen

3 dito ...........................

2,100

—

1,050

—

450

—

—

—

3,600

—

\ höjas med 100 kronor.

Underofficerare, månads-lönare, & intendent-, ar-tilleri-, min- och torped-

utdelningarna.

2,815

2,815

,Efter 5 år kan lönen

1 underoff., månadslön......

—

höjas med 500 kronor

3 dito, dito ......

8,445

—

—

—

—

—

—

—

8,445

—

\ och efter 10 år med yt-\ terligare 500 kronor.

Summa kronor] 60,060

—

25,850

5,750

—

35,500

—

127,160

—

78

Alun, 1

Anm, 2,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 170.

• Öfrig till marinförvaltningen hörande personal, nämligen:

A intendentafdelning en:

chef: marinöfverintendenten,

personal af marinintendenturkåren efter behof,

Å artilleriafdelning en:
chef: en regementsofficer af flottan,

officerare och underofficerare af flottan och kustartilleriet efter behof,

A torped- och minafdelning ärna:

chef för hvardera: en regementsofficer af flottan,
officerare och underofficerare af flottan efter behof,

A fortifikations af delning eu:

chef: en regementsofficer vid fortifikationen,

officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behof,

alla å afdelningen placerade af chefen för fortifikationen,

A ingenjör af delning en:

chef: marinöfverdirektören,

personal af mariningenjörkåren efter behof,

A sanitetsafdelning en:

chef: marinöfverläkaren,

personal af marinläkarekåren efter behof,

A nautiska afdelningen:

chef: en regementsofficer af flottan,
åtnjuter aflöning från andra stater.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdrages
årligen.

länge denna
100 kronor

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.
De sakkunnigas

Förslag till

Stat

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

Orts-

tilläg-g;.

Arfvoden
eller fel-räknings-

Summa.

gar.

pennin-

gar.

Kr. | ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Artilleriafdelningen.

(Efter 5, 10,15 och20

1 kemist...........................

4,500

—

500

—

—

—

—

—

5,000

—

1 års tjänstgöring kan
j lönen höjas hvarje

Fortiflkationsafdel-

{ gång med 500 kr.

ningen.

1 chef.............................

—

—

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

Civilafdelningen.

Chef: marinöfverkommissa-

rien..............................

6,000

—

2,700

—

800

—

—

—

9,500

—

1 krigsråd........................

5,000

—

2,500

—

600

—

—

—

8,100

—

/Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 600 kr.

1 tjänsteman i 2:alönegraden

3,600

—

1,800

—

400

—

—

—

5,800

—

Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 500 kr.

4 d:o ...............................

14,400

2,200

—

7,200

1,500

—

1,600

—

—

—

23,200

—

j och efter 10 år med
ytterligare 500 kr.

1 tj ans teman i 1 :a lönegraden

—

—

300

—

—

—

4,000

—

1 Efter 5 år kan lönen

8 d:o ...............................

17,600

—

12,000

—

2,400

—

—

—

32,000

—

1 höjas med 500 kr.,

| efter 10 år med yt-

1 d:o marinkassör ............

2,200

—

1,500

—

300

—

500

—

4,500

—

J terligare 500 kr. o ch

1 advokatfiskal, som tillika

efter 15 år med än

förrättar advokatfiskals-göromålen vid Stockholms
station .........................

3,000

—

3,000

—

ytterligare 500 kr.

1 förste vaktmästare.........

900

—

450

—

150

—

—

—

1,500

_

1 vaktmästare ..................

700

—

350

—

150

—

—

—

1,200

—

) Efter 5 år kan lönen

1 d:o ..................

700

—

350

—

150

—

—

—

1,200

—

J höjas med 100 kr.

Till vikariatsersättning, arf-

voden till extra ordinarie
tjänstemän och biträden
samt renskrifningskost-nad m. m......................

30,500

Till skrifmaterialier och ex-

penser m. m.................

—

—

—

—

—

—

—

—

8,000

—

Summa

57,800

—

30,850

—

6,850

—

4,500

138,500

—

Anm. 1. Marinförvaltningen tillhörande personal af officers-, mariningenjör-, marinintendentur- och
marinläkarekårerna samt fortifikationen åtnjuter aflöning å andra stater.

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdrages 100 kr. årligen.
Anm. 3. Ålderstillägg å lön utgå från femte hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

80

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Marinförraltningens

förslag d. 21/3 08 till

Stat

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Arfvoden
eller fel-räknings-pennin-gar.

Summa.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr. | ö.

Kr.

Ö.

Artilleriafdelningen.

/Efter 5,10,15 ocli20

1 kemist...........................

4,500

—

500

—

—

—

—

—

5,000

—

| års tjänstgöring kan

1 lönen höjas hvarje

Fortifikations-

afdelningen.

t gång med 500 kr.

1 chef..............................

—

—

—

—

—

—

1,000

—

1,000

—

Civilafdelningen.

Chef: första amiralitetsrådet

6.000

—

2,700

—

800

—

—

—

9,500

—

X amiralitetsråd................

5,000

—

2,500

-

600

—

—

—

8,100

—

(Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 600 kr.

1 tjänsteman i 2:a lönegraden

4 d:o............................

3,600

14,400

—

1,800

7,200

—

400

1,600

—

—

—

5,800

23,200

—

Efter 5 år kan lönen
l höjas med 500 kr.
j och efter 10 år med

1 tjänsteman i l:a lönegraden

2,200

—

1,500

—

300

—

_

_

4,000

_

ytterligare 500 kr.

J Efter 5 år kan lönen

8 d:o................................

1 d:o marinkassör.............

17,600

2,200

—

12,000

1,500

—

2,400

300

—

500

—

32,000

4,500

—

i höjas med 500 kr.,

/ efter 10 år med yt-1 terligare 500 kr. o ch

1 advokatfiskal, som tillika
förrättar advokatfiskal-

'' efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.

göromålen vid Stockholms
station..........................

—

—

—

—

—

—

3,000

—

3,000

1 fast biträde...................

3 d:o................................

1,000

3,000

—

500

1,500

—

—

—

—

—

1.500

4.500

—

Efter 5 år kan lönen
l, höjas med 150kr.
j och efter 10 år med

—

ytterligare 150 kr.

1 förste vaktmästare.........

900

—

450

—

150

—

—

—

1,500

—

1 vaktmästare...................

700

—

350

—

150

—

—

—

1,200

—

\Efter

2,100

1,050

450

3,600

/ höjas med 100 kr.

Till vikariatsersättning, arf-voden till extra ordinarie

tjänstemän och biträden
samt renskrifningskost-nad m. m......................

20,400

Summa

63,200

—

33,550

—

7,150

—

4,50o|—

128,800

—

Anm. I. Kungl. Marinförvaltningen tillhörande personal af officers-, underofficers-, mariningenjör-,
marinintendentur- och marinläkarekårerna samt fortifikationen åtnjuter aflöning å andra stater.
Ånm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad samt bränsle, skall så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdrages 100 kr. årligen.
Anm. 3. Ålderstillägg å lön utgå från femte hufvudtitelns anslag till ålderstillägg

81

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 170.

De sakkunniga hafva slutligen uppgjort följande beräkning öfver
den ökade kostnad, som vore förenad med de sakkunnigas och marinförvaltningens
första förslag.

»Den af sistlidet års Riksdag godkända staten för marinförvaltningen
slutar å ........................................................................................ kronor 50,600.

Om härtill läggas dels beloppet af de dyrtidstillägg,
hvilka under 1907 utgått till marinförvaltningens civila

personal, eller................................................... kronor 1,180 »

dels renskrifningskostnad, som bestrides af

extra ordinarie anslag.................................... » 5,000 »

dels extra anslag för tillfällig förstärkning
af arbetskrafterna i marinförvaltningen
............................................................... ® 15,000 »

dels ock till skrifmaterialier och expenser

m. m. nu från annat anslag utgående ... » 8,000 » 29,180

befinnas nuvarande utgifterna uppgå till ........................... kronor 79,780.

Den af oss föreslagna staten slutar å........................ >> 138,oOO

och företer alltså en ökning af............................................. kronor 58,720.

Marinförvaltningens förslag till stat, med tillägg

af ofvannämnda expensbelopp, 8,000 kr., tillhopa ............ kronor 13o,160

visar i förhållande till nuvarande utgifterna .................. » 79f78°

en kostnadsökning af................................................................ kronor 55,380.

Vid nu gjord jämförelse har hänsyn icke tagits till de från särskild!
förslagsanslag utgående ålder stillägg».

Mot de sakkunnigas förslag angående sättet för ordnandet åt revisionen
inom marinförvaltningen har jag icke något att erinra. Hvad
angår en af de sakkunniga ifrågasatt särskild, saklig revision af marinförvaltningens
egen medelsförvaltning, synes det mig tveksamt, huruvida
en sådan verkligen skall vara af behofvet påkallad. För armeförvaltningens
vidkommande har en dylik icke varit ifrågasatt, och,
hvad järnvägsstyrelsen angår, torde dess verksamhet vara af sådan beskaffenhet,
att för densamma egenartade anordningar i fråga om kontrollen
kunna anses vara lämpliga. Genom anlitande åt konsulenter vid
handläggning af frågor om afstötande af leveransaftal eller andra kontrakt
rörande materialier och förnödenheter i större omfattning lärer en ytterligare
garanti vinnas för, att dessa frågor komma att behandlas med
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 134 Haft. 11

Kostnads beräkning.

Departements

cliefen.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

nödig klokhet och omtanke; och har jag, särskildt med fästadt afseende
härå, funnit mig icke böra tillstyrka, att en särskild saklig revision af
marinförvaltningens medelsförvaltning anordnas.

De sakkunnigas förslag angående organisationen af civilafdelningen
och ökning af den å densamma anställda personal anser jag mig böra i
hufvudsak biträda. Den sedan gammalt använda benämningen amiralitetsråd
synes dock mig, i likhet med marinförvaltningen, lämpligare
såsom titel för chefen för kameralbyrån än den af de sakkunniga
föreslagna benämningen krigsråd. Hvad angår kameralbyråchefens
befogenhet föranleder äfven de sakkunnigas förslag en erinran
från min sida. De sakkunniga säga, att denne tjänsteman skulle
öfvertaga skyldigheten att bereda och i marinförvaltningen föredraga
ärenden. angående uppbörd, förvaltning, användande och redovisningal
de till marinförvaltningens befattning hörande medel och persedlar,
dock med undantag af balans-, afskrifnings- och anmärkningsmål,
med Indika torde böra såsom hittills förfaras; samt att sådan föredragningsskyldighet
syntes böra motsvaras af rätt och plikt för denne
tjänsteman att i de fall, då marinförvaltningens beslut strede mot den
af honom vid föredragningen uttalade mening, låta denna mening reservationsvis
till protokollet antecknas.

De ärenden, hvarom här är fråga, äro de, Indika enligt de sakkunnigas
förslag skulle återflyttas från intendentafdelningen till civilafdelningen, och
förslaget att förlägga dessa ärenden till en särskild byrå med en särskild
chef torde hafva alsett att förverkliga samma ändamål, för hvars vinnande
nämnda ärenden med detta års ingång öfverflyttades från civilafdelningen
till intendentafdelningen, nämligen minskande af chefens för
civilafdelningen arbetsbörda. Genom detta förslag skulle visserligen
en lindring i detta hänseende så till vida vinnas, att marinöfverkommissarien
befriades från skyldigheten att bereda och föredraga ifrågavarande
ärenden, men då enligt förslaget denne skulle deltaga i åtgörande!
af desamma såsom representant för den afdelning, till hvilken de höra,
torde det kunna ifrågasättas, huruvida någon verkligt betydande lindringvunnes
med en dylik anordning. För öfrig! har det icke synts mig fullt
lämpligt att, om dessa ärenden skulle behandlas kollegialt, därmed förena
föredragandes reservationsrätt, likasom det äfven synts mig kunna frågasättas,
huruvida icke, om två målsmän för ifrågavarande ärenden —- eu
öfver- och en underordnad — skulle deltaga vid deras afgörande, ansvaret
lätt skulle kunna kännas delad!. Därför håller jag före, att
kameralbyråchefen bör i de mål, som af honom föredragas, inträda såsom
ledamot i marinförvaltningen, därvid representerande civilafdelningen,
och detta vare sig den kollegiala behandlingsformen bibehålies eller,
såsom synes mig kunna ifrågasättas, målen afgöras af chefen ensam.

88

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 170.

Att icke utfärda fullmakt å viss befattning, utan utnämna till tjänst
i allmänhet inom viss lönegrad, torde lända till gagn för göromålens
behöriga skötande.

Hvad de sakkunniga föreslagit i fråga om extra ordinarie tjänstemän
och fasta biträden anser jag mig böra biträda. Att, såsom marinförvaltningen
föreslagit, uppföra fasta biträden å ordinarie stat, synes mig
icke lämpligt, då frågan om den ställning, dessa i allmänhet böra intaga,
ännu är föremål för utredning.

Marinförvaltningen har ansett att, utöfver nu a ordinarie stat uppförda
en förste vaktmästare och två vaktmästare, fyra vaktmästare erfordrades
och att • två af dessa borde upptagas å ordinarie stat. De
sakkunniga hafva icke haft något att erinra mot antalet, men hafva
hållit före, att med pröfning af frågan om förstärkning i den ordinarie
vaktmästarepersonalen borde anstå, till dess frågan om beredande af
lämpliga lokaler för marinförvaltningen vunnit definitiv lösning, och att
alltså fyra extra vaktmästare borde anställas. I betraktande al det stora
antal ruin, minst 50, som vid en definitiv lösning af frågan om ämbetslokaler
åt marinförvaltningen torde för ämbetsverket erlordras, synes det
mig föga sannolikt, att en minskning i den nu behöfliga vaktbetjäningen
kan ifrågakomma. I alla händelser kan en minskning med mera än två
icke tänkas; och då behofvet af två extra vaktmästare med ständigtjänstgöring
varit konstant allt sedan början af år 1902, torde en motsvarande
ökning i de ordinarie vaktmästarnes antal vara fullt befogad.

Angående lämpligheten att uppdraga åt underofficerare att inom
marinförvaltningen utföra vissa slag af arbeten är jag ense med marinförvaltningen
och de sakkunniga. Detta behof synes mig dock kunna
fyllas, på sätt för närvarande äger rum, eller genom deras kommendering
till tjänstgöring inom ämbetsverket.

Beträffande af de sakkunniga föreslagna aflöningar till den ordinarie
personalen och villkoren därför, arfvode till advokatfiskal samt
beräknad godtgörelse till extra ordinarie personal har jag icke något
annat att erinra än att då, såsom marinförvaltningen uppgifvit, godtgörelse
till extra vaktmästare redan nu plägar utgå efter 2 kronor 50
öre om dagen för en tjänstgöring under omkring 300 dagar om året,
samma godtgörelse bör beräknas till 7 50 kronor för hvardera extra vaktmästaren.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att, ehuru med den af
mig uttalade åsikt i fråga om de kamerala ärendenas algörande det skäl
lör bestämmande af marinöfverkommissariens aflöning till det af de
sakkunniga föreslagna belopp, att nämnda ärenden återflyttas till civilafdelningen,
lärer förfalla, hvad af de sakkunniga i öfrigt i berörda hänseende
anförts till fullo torde motivera samma aflöning.

84

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

I anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie tjänstemän
och biträden samt renskrifningskostnad m. m.» torde äfven böra
npptagas ersättning åt de konsulenter, hvilka, på sätt förut nämnts,
skulle biträda vid handläggning af vissa frågor; och lärer denna ersättning
böra beräknas till samma belopp, som för motsvarande ändamål
upptagits i arméförvaltningens stat, eller 3,000 kronor.

Någon anledning att vidtaga ändring i det hittills brukliga förfarandet
att gälda kostnaden för renskrifning af kontrakt och dylika
handlingar, afseende fartygsbyggnader, af anslagen till dessa byggnader
synes mig icke föreligga. Jag håller nämligen före, att berörda renskrifningsarbete
bär ett så nära samband med fartygens byggande, att
kostnaderna därför böra bestridas på samma sätt som kostnaderna för
vederbörande ritningar och kopiering af ritningar, hvilka kostnader alltid
utgå af byggnadsanslaget. Härtill kommer svårigheten att beräkna
beloppet af utgifter af ifrågavarande slag, då detta naturligtvis är beroende
på omfattningen af under året förekommande byggnadsarbeten.

Ett med det sistnämnda likartadt skäl gäller äfven i fråga om de
sakkunnigas förslag att i marinförvaltningens stat upptaga ett fast anslag
till bestridande af kostnaden för skrifmaterialier, expenser in. in.
i stället för att, såsom nu, af femte hufvudtitelns förslagsanslag för berörda
ändamål anvisa medel åt marinförvaltningen. Det ligger nämligen
i sakens natur, att i ett verk, hvilket såsom marinförvaltningen har att
handlägga ärenden af synnerligen mångskiftande art, kostnader af beskaffenhet
att böra gäldas af expensmedlen icke obetydligt växla; och
då för alla öfriga till sjöförsvarsdepartementet hörande myndigheter
medel för berörda ändamål anvisas af nämnda förslagsanslag, synes mig
skäl icke föreligga att beträffande marinförvaltningen, åt hvilken från
anslaget i fråga under innevarande år anvisats ett belopp af 12,000
kronor, uti nu omhandlade hänseende införa ett annat förfaringssätt.

Med iakttagande i tillämpliga delar af hvad jag ofvan anfört och
da jag finner det af marinförvaltningen såsom behöfligt ansedda belopp
af 2,000 kronor böra upptagas för extra renskrifningskostnader,
skulle anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden till extra ordinarie
tjänstemän och biträden samt renskrifningskostnad in. in.», sådant samma
anslag af de sakkunniga upptagits, å ena sidan minskas med 2,900 kronor,
nämligen dels 2,000 kronor i fråga om extra renskrifningskostnader och
dels skillnaden mellan af de sakkunniga upptagen ersättning åt
fyra extra vaktmästare, 2,400 kronor, och ersättning enligt af mig
angifna grunder åt två extra vaktmästare, 1,500 kronor, men å andra
sidan ökas med 3,000 kronor, ersättning åt förenämnda konsulenter.
Detta anslags slutsumma skulle således komma att ökas med 100 kronor.
Vidare skulle tillkomma aflöning åt två ordinarie vaktmästare, 2,400

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

kronor, hvaremot det belopp, 8,000 kronor, som upptagits i de sakkunnigas
förslag »till skrifmaterialier och expenser m. in.» skulle utgå. Slutsumman
enligt nämnda förslag, 138,500 kronor, skulle alltså komma
att minskas med 5,500 kronor eller till 133,000 kronor, hvilket motsvarar
en ökning i den för närvarande gällande staten för marinförvaltningen
af 82,400 kronor.

Verkställer man en kostnadsberäkning, på sätt de sakkunniga gjort
men med iakttagande af de af mig angifna ändringar i de sakkunnigas
förslag, erhålles följande resultat:

Den af sistlidet års Riksdag godkända staten för

marinförvaltningen slutar å .......................................... kronor 50,600: —

Om härtill läggas dels beloppet af de dyrtidstillägg,
hvilka under år 1907 utgått till marinförvaltningens

civila personal eller ..................... kronor 1,180: —

och dels extra anslag för tillfällig
förstärkning af arbetskrafterna

i marinförvaltningen.....................

» 15,000: -

~ »

16,180: —

befinnas nuvarande utgifterna uppgå

till ...................

.. kronor

66,780: —

Staten enligt de af mig angifna grunder slutar å. ..
Dragés härifrån nyssnämnda belopp ...........................

.. kronor

»

133,000: -66,780: —

uppstår alltså en ökning af..................

kronor

I

ö

ccT

o

Vinner min i fråga om förslaget till stat för marinförvaltningen
uttalade uppfattning Eders Kungl. Maj :ts bifall, torde den till innevarande
års Riksdag redan gjorda nådiga framställning om ökning i anslaget till
marin förvaltningen med förslagsvis 87,900 kronor förfalla.

Slutligen anser jag mig böra påpeka, att tjänsteinnehafvare, som
komma att tillträda sin befattning efter den föreslagna nya lönestatens
trädande i kraft, böra genom af Eders Kungl. Maj:t meddelad bestämmelse
befrias från skyldigheten att inträda såsom delägare i flottans
pensionskassa.

De delar af de sakkunnigas utlåtande, hvilka jag icke i mitt yttrande
särskilt berört och hvilka i allmänhet synas mig välbetänkta,
torde afse frågor, som uteslutande hafva samband med instruktionen för
ämbetsverket.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen, dels att

l:o) godkänna följande förslag till aflöningsstat för marinförvaltningen
:

86

Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

Tjänst-

Arfvoden

Lön.

görings-

pennin-

<rar.

Orts-

tillägg.

räknings

pennin-

Summa.

gar.

Kr.

Ö.

Kr. | ö.

Kr. | ö.

Kr.

Ö

Kr.

Ö.

Artilleriafdclningcii.

(Efter 5, 10,15 och20

1 kemist...........................

4,500

500

5,000

lårs tjänstgöring kan

]lönen höjas hvarje
(gång med 500 kr.

Fortifikationsafdel

ningen.

_

_

_

_

_

_

1,000

_

1,000

_

CiYilafdelningen.

Chef: marinöfverkommissa-

6,000

—

2,700

—

800

—

—

—

9,500

—

1 amiralitetsråd ...............

5,000

—

2,500

—

600

—

—

—

8,100

—

jEfter 5 år kan lönen
\liöjas med 600 kr.

1 tjänsteman i 2: a lönegraden

3,600

—

1,800

—

400

—

—

—

5,800

—

| Efter 5 år kan lönen

1 höj as med 500 kr.

14,400

_

7,200

—

1,600

—

—

—

23,200

—

(och efter 10 år med

.

) ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen

1 tjänsteman! l:alönegraden

2,200

—

1,500

—

300

—

—

—

4,000

—

höjas med 500 kr..

17,600

_

12,000

_

2,400

_

_

._

32,000

_

efter 10 år med yt-

terligare 500 kr. och

2,200

_

1,500

_

300

_

500

_

4,500

_

efter 15 år med än

1 advokatfiskal, som tillika

ytterligare 500 kr.

förrättar advokatfiskals-göromålen vid Stockholms

3,000

3,000

1,500

900

450

150

700

350

150

1,200

3,600

1 Efter 5 år kan lönen

2,100

1,050

450

Jhöjas med 100 kr.

Till vikariatsersättning, arf-

voden till extra ordinarie

tjänstemän och biträden
samt renskrifningskost-nad m. m......................

30,600

Summa

59,200

—

31,550

—

7,150

—

4,500

-| 133,000

—

Amu. 1. Öfrig, marinförvaltningen tillhörande personal af officers-, underofficers-, mariningenjör-,
marinintendentur- och marinläkarekårerna samt fortifikationen åtnjuter aflöning å andra stater.
Alun. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdrages 100 kr. årligen.
Amu. 3. Ålderstillägg å lön utgå från femte liufvudtitelns anslag till ålder stillägg.

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

2:o) besluta, att denna stat skall träda i kraft den 1 januari 1909
under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar föreskrift
därom, att samtliga till civilafdelningen börande ordinarie tjänstemän
ocb vaktmästare skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag;

3:o) godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande af
de i staten upptagna aflöningsförmånerna för den till civilafdelningen
hörande personalen nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af ämbetsverket eller
dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende äfvensom därest ämbetsverkets ställning inom
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjanständigt
ämbetsverk anses, eller därest vissa, ifrågavarande ämbetsverk
tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att,
med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning han innehar, efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Eders Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det
verk, till hvithet göromålen öfverlämnas;

att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Eders Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifvit såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman
i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som
hälst, såframt ej, hvad angår marinöfverkommissarien och amiralitetsrådet,
Eders Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
marinförvaltningen, uppå därom gjord framställning och efter
pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses
inverka hinderligt på tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tjänsteman är skyldig att tjänstgöra i den särskilda befattning,
där lian, till befordran af arbetets oafbrutna gång, befinnes vara lämplig
och behöflig;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men

88

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 170.

för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag,
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att aflöningen ej må utgå till tjänsteman eller vaktmästare för den
tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller vaktmästare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke åt marinförvaltningen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej marinförvaltningen finner skäligt
låta honom uppbära något däraf;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande åt
semester, tjänsteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning i marinförvaltningen, densamma, mot åtnjutande
i först nämnda fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men i senare fallet af däremot svarande belopp i stället för
egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning i samma lönegrad är i staten medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor,
att innehafvare!! under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om
sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för
tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år,
äfvenledes på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af
omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 170.

därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya aflönin“gsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund
af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd af
frågan om marinförvaltningens omorganisation;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, marinöfverkommissarien,
amiralitetsrådet och tjänstemännen af andra lönegraden en hvar
under en och en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden
en hvar under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af chefen för marinförvaltningen
bestämmes, begagna sig af semester;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänsteinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Eders Kungl. Maj ds bestämmande, upphörande af
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed;

4:o) förklara

ej mindre att en hvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträder
ordinarie befattning i marinförvaltningen å civilafdelningen, skall
vara pliktig att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser;

än äfven att de förutvarande innehafvare af ordinarie befattningar
i marinförvaltningen å civilafdelningen eller kansliet, hvilka icke före
den 1 november 1908 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills
tillkommande aflöningsförmåner äfvensom vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem;

5:o) höja det i riksstaten under femte lmfvudtiteln uppförda ordinarie
anslag till marinförvaltningen från 50,600 kronor till 133,000 eller
således med 82,400 kronor;

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 1 Samt. 1 Åfd. 134 Häft.

12

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 170.

dels ock att, med godkännande af sådan ändring i organisationen
af flottans marinläkarekår, att med marinöfverläkaretjänsten icke vidare
skall förenas befattning såsom förste läkare vid flottans station i Stockholm,
för berörda ändamål anvisa å extra stat för år 1909 ett belopp
af 7,825 kronor.

Till denna departementschefens hemställan, hvari
statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle nådig
proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ex protocollo:

Carl Ridderstad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1008.