Kung!, Maj.is Nåd, Proposition N:o 166.
1
N:o 166.
Kungl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående
anslag till uppförande af tuberkulossjukvårdanstalter m.m.;
gifven Stockholms slott den 3 april 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
l:o) att till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus
och tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdanstalter, på extra stat för
år 1909 anvisa ett belopp af 400,000 kronor;
2:6) att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af
ifrågavarande statsbidrag besluta:
a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall vara till läge, plan
och ritningar pröfvad och godkänd i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;
b)
att statsbidraget må bestämmas till högst en fjärdedel af den
enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,
däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt,
dock med den inskränkning;
att statens bidrag icke må öfverskrida 1,000 kronor för hvarje
sjukplats, vederbörande anstalt beräknas rymma, samt
att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej i
något fall må utgå till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af
länets eller stadens invånare, med undantag beträffande Jämtlands och
Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånarantalet;
c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande anstalt
blifvit afsynad och godkänd; och
d) att Kungl. Maj:t i öfrig! må föreskrifva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga; samt
Bill. till Biksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 160 Höft, (N:o 166.)
1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.
3:o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar och enskilda
må, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning,
utan kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för anläggning af tuberkulossjukvårdanstalter
erforderlig-, kronan tillhörig mark, som står
under dess omedelbara disposition; dock att, när fråga är om boställsjord
eller annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,
ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet med gällande
expropriationsförordning.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Hugo Hamilton.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166-
3
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
april 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Teolle,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Roos,
Swartz,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvård,
Malm.
Departementschefen, statsrådet grefve Hamilton anmälde i underdånighet
det betänkande och förslag, som den 1 juli 1907 afgifvits af
den utaf Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommitté för verkställande
af utredning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande.
Departementschefen anförde härefter följande.
Uti eu den 22 juni 1905 till Kungl. Maj:t ingifven skrift anhöll Kommitténs
styrelsen för svenska nationalföreningen mot tuberkulos i underdånighet,
att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en kommitté med uppdrag att utreda, drag.
dels hvilka åtgärder, som till hämmande af människotuberkulosens utbredning
i landet lämpligen kunde vidtagas, närmast genom beredande
af erforderlig sjukhusvård för de tuberkelsjuka, dels ock huru stort
4 Kungt Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
behofvet af vårdanstalter för sådant ändamål kunde antagas vara, ock
hvilka uppoffringar från statens sida därför kunde erfordras; och förklarade
styrelsen sig beredd att för bestridande af de med den blifvande
kommitténs uppdrag förenade kostnader ställa ett belopp af intill
10,000 kronor till Kung!. Maj:ts eller kommitténs förfogande.
Efter det medicinalstyrelsen, till följd af nådig remiss, öfver ifrågavarande
framställning afgifvit underdånigt utlåtande, samt allmänna
svenska läkarföreningen inkommit med en skrift i ämnet, anmäldes
ärendet inför Kung!. Maj:t den 20 oktober 1905; och anförde därvid
föredragande departementschefen, bland annat, följande.
Uppenbart vore, att tuberkulosens utbredning i vårt land innebure
eu allvarlig fara. Den stora dödlighet bland befolkningens kraftigaste
åldersklasser, som förorsakades af denna sjukdom, gjorde det till en
bjudande nödvändighet att på ett mera planmässigt och målmedvetet
sätt, än hvad dittills varit fallet, upptaga kampen mot densamma. På
grund af sjukdomens smittosamma natur och stora utbredning, särskild!
bland de fattigare befolkningslagren, komme därvid att kräfvas vidtomfattande
åtgärder. Då det emellertid icke syntes kunna antagas, att
kommunerna, hvilka eljest omhänderhade den allmänna sjukvården, eller
den privata välgörenheten skulle vara i stånd att bära därmed förenade
kostnader, syntes statens medverkan under eu eller annan form
blifva erforderlig. Beskaffenheten och omfattningen af de åtgärder,
som för tuberkulosens hämmande lämpligen borde vidtagas, samt hvilka
uppoffringar från statens sida därför komme att erfordras, kunde emellertid
uppenbarligen icke bedömas utan en förutgående fullständig och
allsidig utredning i ämnet. Då en dylik, helt visst synnerligen omfattande
undersökning svårligen läte sig med erforderlig skyndsamhet utföras
af vederbörande ämbetsverk med deras för behandlingen af de
löpande ärendena afsedda arbetskrafter, syntes uppdraget att verkställa
densamma lämpligen böra öfverlämnas åt en kommitté, bestående af
sakkunniga jämte andra i frågan praktiskt, förfarna män. Den blifvande
kommitténs hufvuduppgifter skulle blifva dels att uppgöra plan till tuberkulossjukvårdens
ordnande i riket, dels och att verkställa erforderliga
ekonomiska beräkningar för den sålunda uppgjorda planens genomförande.
Vid fullgörandet af sitt uppdrag syntes kommittén böra taga
under öfvervägande, huruvida de bestämmelser rörande skyddsåtgärder
mot tuberkulos, hvilka innehöllos uti de lagar, som tillkommit i våra
grannländer Norge och Danmark, lämpade sig för förhållandena här i
landet, äfvensom därutöfver huruvida för tuberkulosens bekämpande
föreskrifter borde meddelas angående undervisning i hygien, förbud för
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166. 5
tuberkulösa personer att taga befattning med försäljning af matvaror
in. m., vidtagande af nödiga försiktighetsmått i fabriker samt byggnadskygien.
För erhållande af en säker grund för de utredningar och beräkningar
i frågan, som af kommittén komme att utföras, syntes kommittén
jämväl böra taga i öfvervägande lämpligheten af att ur för
närvarande icke beaktade, men på sakens bedömande inverkande synpunkter
ytterligare bearbeta det statistiska material, som förelåge såväl
i redan tryckta källor som äfven i de till vederbörande ämbetsverk och
anstalter inkomna primäruppgifter.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt en kommitté att verkställa
utredning angående de åtgärder, som till hämmande af människotuberkulosens
utbredning i riket lämpligen borde vidtagas, och därefter till
Kungl. Magt inkomma med det betänkande och förslag, hvartill samma
utredning kunde föranleda. Denna hemställan blef af Kungl. Maj:t
bifallen; och förordnade Kungl. Maj:t till ordförande i kommittén f. d. öfverståthållaren
herr friherre C. Gr. Ä. Tamm och till ledamöter dåvarande
förste provinsialläkaren i Norrbottens län G. IT. Dovertie, professorn
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet J. E. Johansson, ledamoten af
Riksdagens andra kammare ingenjören S. O. Nyländer och Jedamoten
af Riksdagens första kammare, riksgäld sfullmäktigen G. F. Östberg.
Då kommittén ansåg det synnerligen angeläget, att de förslag
och beräkningar, som af föredragande departementschefen angifvits såsom
kommitténs hufvuduppgifter, blefve uppgjorda utan längre dröjsmål,
än omständigheterna nödvändigt påkallade, företog kommittén först dessa
frågor till behandling. Sedan arbetet i denna del afslutats, har kommittén
den 1 juli 1907 till Kungl. Maj:t öfverlämnat »Betänkande och
förslag angående tuberkulossjukvårdens ordnande i riket». Rörande
öfriga frågor, som äro föremål för kommitténs behandling, kommer
kommittén att framdeles afgifva underdånigt utlåtande.
Vid det af kommittén afgifna betänkandet finnas fogade dels en af
kommitténs ledamot professor Johansson utarbetad »Redogörelse för
kommitténs undersökningar angående behofvet af vårdanstalter för
lungsotspatienter i riket», dels ock en _ af kommitténs ledamot förste
provinsialläkaren Dovertie författad »Öfversikt öfver striden mot tuberkulos
i Sverige och utlandet». Beträffande innehållet uti dessa redogörelser
tillåter jag mig hänvisa till det underdåniga betänkandet.
Efter att sålunda i korthet hafva redogjort för kommitténs tillsättning
och uppdrag öfvergår jag till att lämna en närmare redogörelse
för innehållet uti det af kommittén nu afgifna betänkandet och gör där
-
Kommitténs
förslag.
Behofvet af
vårdplatser.
6 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition No 166.
vid början med den af kommittén föreslagna plan för tuberkulossjukvårdens
ordnande i riket.
För erhållande af en säker grund för sitt förslag i ämnet upptager
kommittén först till besvarande frågan, i hvilken utsträckning behof af
vårdplatser för lungsotspatienter förefinnes, och anför kommittén härvid
hufvudsakligen följande.
Enligt de af kommittén verkställda undersökningar angående behofvet
af vårdanstalter uppgår antalet dödsfall i lungsot inom landet
till minst 10,000 per år. Antalet personer med konstaterad lungsot
torde böra beräknas till minst 30,000. Genomsnittslängden af ett lungsotsfall
skulle under sådana förhållanden belöpa sig till tre år, sedan
sjukdomen blifvit diagnostiserad. I 32,6 procent af de fall, som af landets
läkare anmäldes vid en af kommittén föranstaltad enquéte, befann
sig sjukdomen på ett sådant stadium, att patienten icke lämpligen kunde
mottagas till vård å sanatorier, och voro förhållandena i öfrigt af den
art, att den sjuke ej ansågs böra vårdas i hemmet. Vid åtgärderna
mot tuberkulosen bör hänsyn i synnerlig grad tagas till dessa fall.
Dels har det nämligen af undersökningen framgått, att minst tre fjärdedelar
af ifrågavarande patienter varit att räkna såsom medellösa, dels
äro dessa fall att anse såsom den viktigaste af de smittokällor, från
hvilka sjukdomen utbreder sig.
Åt dessa sjuka måste beredas nödig vård, om striden mot tuberkulosen
skall kunna verksamt bedrifvas. Vid bedömande af frågan om
det sätt, på hvilket vården bör anordnas, har kommittén tagit i betraktande
följande synpunkter. Tuberkulosen synes hufvudsakligen
spridas genom smitta i hemmen, särskildt bland den fattiga befolkningen,
som oftast är hänvisad till trånga och eljest i sanitärt hänseende
ogynnsamma bostäder. Då den sjuke delar rum med flera personer,
eller ännu mera, då han delar säng med andra, är faran för smitta
synnerligen stor. Denna fara är störst för de små barnen, som i allmänhet
äro mindre motståndskraftiga och dessutom själfva ej förstå att
skydda sig mot smittan. Det säkraste medlet att förekomma denna
smitta inom familjerna är att aflägsna de sjuka från hemmet, men detta
kan icke i någon afsevärd omfattning äga rum, såvida icke särskilda
anstalter för de sjuka i tillräcklig mängd finnas. Äfven ur humanitär
synpunkt är det otillfredsställande, att de, som lida af lungsot, för närvarande
i stor utsträckning måste vara i afsaknad af anstaltsvård.
Lasaretten äro nämligen i regel upptagna af kirurgiska och akuta sjukdomsfall,
i följd hvaraf lungsotsfallen endast mera undantagsvis kunna
emottagas därstädes. Därtill kommer, att bestämmelsen i § 6 af låsa
-
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
rettsstadgan angående villkoren för intagande af obotligt sjuka uttryckligen
lägger hinder i vägen för emottagande af lungsotspatienter i
mera framskridet stadium. Under anförda förhållanden är det af den
högsta vikt för ett framgångsrikt bekämpande af tuberkulosen att, i
den mån tuberkulosanstalter icke redan finnas i landet, sådana uppföras
i en omfattning, som motsvarar det förhan dervarande behofvet.
Vid beräkning af behofvet af vårdplatser har kommittén utgått
från ofvan anförda uppgift, att de patienter, som särskildt skulle kräfva
den anstaltsvård, hvarom här är fråga, utgöra eu tredjedel af samtliga
lungsotsfall i riket, d. v. s. omkring 10,000 eller lika många, som de
under loppet af ett år i lungsot aflidna. Då erfarenheten ger vid handen,
att vårdtiden kan beräknas till 6 månader per intagen patient,
skulle behofvet af vårdplatser således kunna sättas ungefär lika med
halfva antalet lungsotsdödsfall per år.
Af den verkställda undersökningen har emellertid framgått, att
behofvet af vårdplatser i förhållande till antalet dödsfall i lungsot per
år är afsevärdt större i de större städerna än på landsbygden och de
mindre städerna. Städer med mer än 30,000 invånare kunna härutinnan
betraktas såsom en grupp för sig. Under det att antalet fall, som
af läkare ansetts behöfva »vård å annan anstalt» än sanatorierna, å
landsbygden och de mindre städerna uppgått till 29 % af samtliga iakttagna
fall, utgör motsvarande grupp i nyssnämnda större städer ej
mindre än 41 %. Härvid är jämväl att taga i betraktande, dels att
procenten medellösa bland lungsotspatienterna är högre i dessa städer,
nämligen 70 % mot resp. 47 och 52 % å landsbygden och i de mindre
städerna, dels att den lösa befolkningen därstädes är relativt större än
i andra delar af landet. På grund af dessa omständigheter har kommittén
ansett, att för de ifrågavarande större städerna, som samtliga
bilda egna sjukvårdsområden, antalet behöfliga platser å lungsotssjukhus
bör beräknas ungefär lika med antalet lungsotsdödsfall per år.
Med tillämpning af ofvan angifna grunder har kommittén beräknat
platsantalet för de olika sjukvårdsområdena i riket. Resultatet af denna
beräkning framgår af en i betänkandet (sid. 6) intagen tablå, till hvilken
jag tillåter mig hänvisa. Hela antalet behöfliga vårdplatser inom landet
skulle enligt denna tablå uppgå till 5,600, och har kommittén lagt
denna siffra till grund för sitt förslag i ämnet.
Efter att sålunda hafva beräknat det förefintliga behofvet af vårdplatser
upptager kommittén till besvarande frågan, hvilka vårdformer
för tuberkulos äro för vårt land lämpligast. Dessa äro, enligt kommit
-
Olika vårdformer
för
tuberkulos.
Af kommittén
föreslagna
vårdformer.
a) Tuberkulossjukstugor.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.
téns mening, sanatorier, tuberkulossjukhus, däri inbegripet jämväl särskilda
tuberkulosafdelningar vid lasarett, småaustalter, sommarsanatorier
och dispensärer. Af dessa äro sanatorierna afsedda uteslutande för de
tidiga tuberkulosfallen. Antalet vårdplatser å dessa anstalter kan växla
från några tiotal till flera hundra. Tuberkulossjukhus hafva i främsta
rummet till ändamål att bereda vård åt tuberkulosfall med vissa komplikationer,
men kunna och böra upptaga lungtuberkulos i alla, äfven de
tidigare stadierna. De kunna uppföras antingen som fullt själfständiga
inrättningar, i hvithet fall de ej böra vara för små (ej under 50 platser)
eller ock som särskilda afdelningar vid de vanliga sjukhusen. Mindre
anstalter, tuberkulossjukstugor på 20 å SO platser och äfven af något
mindre storlek, äro afsedda att upptaga både tidiga och kroniska fall,
men däremot ej patienter med komplikationer och ej heller i allt för
stor utsträckning fall af tuberkulos i de allra sista stadierna. Sommarsanatorier
äro närmast afsedda att anordnas i närheten af städer eller
andra platser med sammanträngd befolkning. De kunna användas
egentligen endast den varmare årstiden och allenast under dagen mottaga
patienterna, som under natten fortfarande ligga i sina hem. Upplysnings-
och under stödsby råer (dispensärer) hafva till ändamål att hjälpa
sådana patienter, som af någon anledning helt kvarblifva i sina hem.
De ha till uppgift att bibringa patienterna upplysning om hvad som
kräfves dels för vården af de sjuka i hemmet, dels för undvikande af
smittofaran för de samboende, vidare att öfvervaka, att de gifna råden
följas, samt slutligen att på olika sätt materiellt stödja de sjuka.
Vid bedömande af frågan, på hvad sätt de tuberkel^’lika i vårt
land genom ingripande från det allmännas sida lämpligen böra beredas
vård, har kommittén utgått från att ändamålet bör vinnas på en väg,
som, på samma gång den kan antagas på ett verksamt sätt föra till
det åsyftade målet, är förenad med minsta möjliga kostnad. Kommittén
har dessutom ansett, att vid uppgörande af plan för tuberkulossjukvårdens
ordnande särskild hänsyn måste tagas till vårt lands utsträckta
läge och glesa befolkning. Med dessa förutsättningar håller kommittén
före, att i vårt land företrädesvis böra anordnas småanstalter, tuberkulossjukstugor,
på skilda orter. Där detta på grund af omständigheterna i
särskilda fall ej är lämpligt, bär kommittén tänkt sig, att tuberkulossjukhus
eller tuberkulosafdelningar vid lasaretten böra anordnas.
Af de utaf kommittén verkställda utredningar framgår, att driftkostnaden
per vårdplats beräknadt ställer sig väsentligt billigare vid
smärre anstalter än vid större. Jämväl anläggningskostnaden per
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
säng anser kommittén af vissa skäl komma att ställa sig relativt
högre vid de stora än vid de små anstalterna. De ökade kostnaderna
gifva naturligtvis i utbyte större bekvämlighet och möjlighet till en
mera specialiserad vård af de intagna patienterna, likartad den som
å nutida lasarett beredes de sjuka. Då emellertid, enligt kommitténs
mening, flertalet lungsotspatienter ej kräfver en så dyrbar skötsel,
som den moderna lasarettsvården alltid innebär, anser kommittén, att
man vid valet af vårdform bör gifva företräde åt de smärre och billigare
anstalterna. För anordnande af dylika anstalter talar också den
omständigheten, att ju dyrare vårdform som väljes, desto längre måste
det dröja, innan det stora flertalet patienter kommer i åtnjutande af
den erforderliga vården. Ett större antal småanstalter medför också
framför ett fåtal stora sjukvårdsinrättningar den fördelen för patienterna,
att de ej behöfva blifva alltför långt aflägsnade från hem och
anhöriga, äfvensom att dessa senare vid sina tätare återkommande besök
å småanstalterna i orten få tillfälle att se, huru en lungsiktig bör
skötas.
Kommittén, som genom uttalanden från personer i skilda delar af
landet styrkts i sin uppfattning, att behofvet af vård åt vårt lands lungsiktiga
i mycket afsevärd omfattning bör tillgodoses genom småanstalter,
tuberkulossjukstugor, har tänkt sig, att å dessa borde i främsta
rummet mottagas mera kroniska fall, om hvilka man visserligen ej har
att förvänta fullt återställande till hälsan, men förbättring med för
längre eller kortare tid återvunnen arbetsförmåga. Därjämte skulle
dessa anstalter vara afsedda för tidigare fall, i den mån dessa icke
kunde erhålla vård å sanatorier i trängre mening eller å andra större
anstalter. För de längst framskridna fallen, särskildt sådana som kunna
väntas snart gå till döden, samt sjukdomsfall med särskilda komplikationer
äro i regel sådana mindre anstalter däremot icke lämpliga.
Beträffande storleken af tuberkulossjukstugor anser kommittén, att
deras sängantal lämpligen bör utgöra mellan 20 och 30. Denna begränsning
i afseende å maximiantalet betingas af hänsyn till att en
minskning i kostnaderna skulle kunna vinnas. Med en sådan begränsning
blifva de nämligen icke i behof af läkare, som odeladt eller hufvudsakligen
ägnar sig åt dem, och därför kan också läkararfvodet beräknas
jämförelsevis lågt. Då anstalterna icke skulle anpassas efter de svåraste
fallen, behöfva de med desamma förenade kostnaderna icke beräknas
så höga som vid vanliga sjukhus, utan kunna antagas i det hela
blifva af samma omfattning som motsvarande kostnader vid vissa vårdanstalter
för kroniska sjukdomar.
Bill. till Riksdagens Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 130 Höft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 166.
b) särskilda För de längst framskridna fallen samt fall med särskilda komplideinlngår^vid
kationer, hvilka icke äro ägnade för behandling vid tuberkulossjukstuTisea
lasarett, goma, har kommittén tänkt sig, att i sammanhang med en del lasarett
skulle anordnas särskilda tuberkulosafdelningar, till storleken växlande
efter omständigheterna i hvarje särskildt fall. I öfverensstämmelse med
en del uttalanden af landets sjukhusläkare har kommittén dock ansett,
att mera omfattande tuberkulosafdelningar än på 30 sängar, icke böra
förläggas vid de något större lasaretten, med mindre än att där finnas
en medicinsk och en kirurgisk afdelning med hvar sin öfverläkare.
c) Tuberkulos- Den af kommittén ofvan angifna plan för tuberkulossjukvårdens
sjukhus, ordnande bör emellertid efter kommitténs uppfattning för ett och annat
sjukvårdsområde blifva föremål för jämkning med hänsyn till särskilda
förhållanden. I sjukvårdsområden af ringa geografisk utsträckning och
med särskildt goda kommunikationer är det sålunda, enligt kommitténs
mening, mindre nödvändigt att inrätta ett större antal tuberkulos sjukstugor.
Visar det sig i sådant fall jämväl, att det är förenadt med
svårigheter att finna det behöfliga antalet lämpliga platser för dessa
småanstalters förläggning eller då tuberkulosafdelningar i sammanhang
med lasaretten icke ansetts kunna i nödigt omfång åvägabringas, håller
kommittén före, att större sjukhus med centralt läge i länet böra inrättas.
Dessa centralanstalter skulle ersätta ej endast tuberkulosafdelningarna
vid lasaretten, utan ock i viss mån de mindre anstalterna,
och skulle under sådana förhållanden å desamma mottagas patienter i
alla stadier.
Då emellertid dessa anstalter måste i stor utsträckning utrustas
med sådana sjukvårdshjälpmedel, öfver hvilka de moderna lasaretten
förfoga, äfvensom stå under ledning af speciellt för tuberkulosvård utbildade
läkare och sålunda komma att draga afsevärda kostnader, har
kommittén uti sin plan i möjligaste män begränsat denna anordning af
tuberkulossjukvården. Utom i de större städerna, som bilda egna sjukvårdsområden,
har kommittén ansett, att dylika större anstalter endast
böra inrättas i Malmöhus och Kristianstads län, hvarest de relativt
små distanserna och det rikt utvecklade kommunikationsväsendet göra
behofvet af anstalter på ett flertal platser mindre framträdande samt
svårigheter dessutom yppats att finna flera, enligt kommitténs åsikt, i
klimatiskt hänseende tjänliga platser.
öfriga vård- Ofriga för vårt land lämpade vårdformer för tuberkulos, nämligen
former. sanatorier, sommarsanatorier, upplysnings- och understödsbyråer samt
kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa, har kommittén icke an
-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 166.
Sett sig böra upptaga uti sin plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.
Anledningen härtill har emellertid icke varit ett underskattande af dessa
vårdformers betydelse för en framgångsrik kamp mot tuberkulosen —
kommittén framhåller tvärtom starkt önskvärdheten af att dylika anstalter
komma till stånd — utan är att söka härutinnan, att kommittén
velat begränsa sin plan för tuberkulosens bekämpande å ena sidan till det,
som är mest oundgängligt att snarast utföra, och a andra sidan till att
föreslå de åtgärder, hvilka bland dem, som kunna påtänkas, äro de billigaste.
Kommittén upptager härefter till behandling frågan om de föreslagna
sjukvårdsanstalternas fördelning på olika delar af landet. Behofvet
af vårdplatser i de större städer, som bilda särskilda sjukvårdsområden,
anser kommittén böra tillgodoses genom anläggande af större
sjukhus eller tuberkulosafdelningar vid lasarett. I Malmöhus, Kristianstads
och Gottlands län har kommittén tänkt sig, att anstalter af nyssnämnda
arter lämpligen böra inrättas för halfva behofvet af vårdplatser.
Att i fråga om behofvet i öfriga delar af landet afgöra, huru manga
platser, som böra förläggas till dylika sjukvårdsinrättningar,, och
huru många, som böra förläggas till tuberkulossjukstugor, möter.visserligen
svårigheter. Men kommittén håller före, att det förefintliga behofvet
af vård vid anstalt med fullständig sjukhusutrustning under alla
omständigheter blir fullt tillgodosedt, därest en fjärdedel af det å här
ifrågavarande delar af landet belöpande vårdplatsantalet beräknas blifva
förlagd till särskilda större tuberkulossjukhus eller tuberkulosafdelningar
vid lasaretten. Med dessa beräkningar skulle de såsom erforderliga
ansedda 5,600 vårdplatserna komma att fördela sig å ena sidan på
tuberkulossjukstugor och å andra sidan på tuberkulossjukhus och afdelningar
vid lasarett på sätt följande tabell utvisar.
Antal vård-platser å |
Antal vård-platser å |
Summa vårdplatser. |
|
240 2,770 |
1,405 245 940 |
1,405 485 3,710 |
|
Malmölius, Kristianstads och Gottlands län..................... Kiket i öfrigt .......................................................... |
|||
Summa |
3,010 |
2,590 |
5,600 |
Anstalternas
fördelning på
olika delar af
landet.
12
Ekonomiska
beräkningar.
Anläggningskostnaderna
:
a) för tnberkulossjukstugor.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.
Enligt af kommittén inhämtade upplysningar uppgår antalet redan
befintliga eller beslutade vårdplatser i landet till omkring 1,000. Då
detta tal till väsentligaste delen belöper sig på tuberkulossjukhus och
tuberkulosafdelningar vid lasaretten, bär kommittén vid beräkningen af
det antal vårdplatser, som behöfva anskaffas, fråndraga detta tal slutsumman
i andra kolumnen härofvan. Hela antalet erforderliga nya
vårdplatser skulle således utgöra 4,600, däraf 3,010 i tuberkulossjukstugor
och 1,590 på tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar.
Något bestämdt förslag till anstalternas förläggning inom de olika
sjukvårdsområdena har kommittén ej ansett sig böra framlägga, då det
slutliga valet af platser för anstalterna synts kommittén lämpligare och
säkrare kunna göras af vederbörancTe uti orterna. Kommittén har dock
ansett sig böra genom inhämtande af upplysningar undersöka, i hvad
män lokala förutsättningar finnas inom olika sjukvårdsområden för genomförande
af kommitténs plan. Resultatet af denna undersökning äfvensom
det beräknade behofvet af vårdplatser och antalet sådana, hvilka
inom dessa områden redan finnas eller äro beslutade, framgår af två
i kommitténs betänkande (sid. 14—15) intagna tabeller, till hvilka jag
tillåter mig hänvisa.
Efter att sålunda hafva redogjort för den af kommittén framlagda
planen för tuberkulossjukvårdens ordnande i riket, öfvergår jag till att
i korthet redogöra för de af kommittén verkställda ekonomiska beräkningar
för den uppgjorda planens genomförande. Dessa beräkningar afse
dels anläggningskostnaderna dels driftkostnaderna för de föreslagna
sjukvårdanstalterna.
Hvad anläggningskostnaderna angår, hafva dessa beräknats särskild!
för en hvar af de tre olika vårdformer, som ingå uti den af kommittén
föreslagna planen. Vid beräkningen af kostnaden för uppförande af
tuberkulossjukstugor har det af svenska nationalföreningen mot tuberkulos
år 1906 utgifna betänkandet om »Tuberkulossjukhus, deras planläggning
och uppförande» tjänat kommittén till ledning. Enligt nationalföreningens
beräkningar skulle byggnadskostnaderna, för säng beräknade, utgöra
i fråga om sjukhus för 25 patienter (byggnaderna af sten) 2,240
kronor och (byggnaderna af trä) 2,000 kronor, samt beträffande sjukhus
för 17 patienter (byggnaderna af sten) 2,060 kronor och (byggnaderna
af trä) 1,790 kronor.
Dessa kostnadsberäkningar hafva emellertid icke utan förändring
lagts till grund för kommitténs beräkningar. Under det att de förra
13
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 166.
utgå från att åt hvarje patient beredes en luftkub af 25 å 30 kubikmeter,
anser kommittén, att luftkuben utan risk för att vårdanstalten
kommer att förfela sitt ändamål, kan bestämmas till 20 å 25 kubikmeter.
Den minskning i kostnaderna, som härigenom kan beräknas,
motväges emellertid af den ökning i byggnadskostnaderna, som ägt rum,
sedan nationalföreningens betänkande utarbetades. Byggnadspriserna
hafva till och med på sista tiden stigit så högt, att, äfven med den af
kommittén beräknade mindre luftkuben, kostnaderna för uppförande af
de ifrågavarande småanstalterna i stort sedt måste antagas blifva högre
än nationalföreningens utredning gifver vid handen. Med iakttagande
af ofvan angifna synpunkter har kommittén ansett sig kunna utgå från
att medelkostnaden per säng för uppförande af anstalter med 25 sängar
uppgår till 2,500 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande
trähus samt för uppförande af anstalter med 17 sängplatser
till 2,400 kronor i fråga om stenhus och 1,900 kronor beträffande trähus.
Enligt kommitténs mening kan man antaga, att åtminstone 75 % af
tuberkulossjukstugorna komma att uppföras af trä. Om byggnadskostnaden
per säng af anstalter med träbyggnader för inalles 2,260 sängar
(ungefär 3 i af hela det såsom erforderligt beräknade antalet 3,010) i
medeltal beräknas till 1,900 kronor och motsvarande kostnader vid anstalter
med stenbyggnader för tillhopa 750 sängar (ungefär Vi af nyssnämnda
3,010) sättas till 2,500 kronor, blir medelkostnaden per säng
för det erforderliga antalet i sin helhet omkring 2,050 kronor, ett
belopp, som kommittén lämpligen anser kunna afrundas till 2,000 kronor.
Af kommittén införskaffade upplysningar gifva vid handen, att
tuberlulossjukhus med omkring 100 sängar under gynnsammaste förhållanden
kunna anordnas för 2,150 kronor per säng, om de uppföras af
sten. Då anstalter af denna storlek icke torde komma att uppföras af
trä, har någon beräkning för detta fall af kommittén ej blifvit gjord.
För att komma till nämnda siffra har kommittén emellertid förutsatt
mycket vidtgående besparingar. Sålunda har luftkuben beräknats till
högst 25 kubikmeter, byggnaderna tänkts uppförda i tre våningar och
försedda med den enklast möjliga utrustning.
Ehuru kommittén ansett sig böra angifva ifrågavarande minimikostnad
till 2,150 kronor, håller kommittén dock före, att denna siffra
icke är ägnad att läggas till grund för beräkningen af kostnaderna för
genomförandet af en systematisk plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.
På många håll torde man nämligen hysa betänkligheter att
uppföra sjukhusen i tre våningar och i en mängd fall torde utrust
-
b) för tuberkulossjukhus.
14
c) för tuberkulosafdelningar
vid
lasaretten.
Totala anläggningskostnader.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
ningen komma att anordnas mindre enke), än kommittén förutsatt. Med
hänsyn härtill och till den erfarenhet man äger rörande kostnaderna
för redan inom landet uppförda sjukhus af enahanda omfattning och
ändamål, som här afises, har kommittén i fråga om sjukhus med 100
sängar funnit sig icke böra utgå från lägre medelkostnad per säng än
2,500 kronor.
Erfarenheten från lasaretts byggen under de senare åren gifver vid
handen, att kostnaderna för uppförande af tuberkulosafdelning ar vid lasarett
måste beräknas väsentligt högre än 2,500 kronor per säng. Medelanläggningskostnaden
vid lasaretten har sålunda under senare år i allmänhet
uppgått till 4,000 kronor per säng. I fråga om särskilda tuberkulosafdelningar
vid lasarett behöfver väl anläggningskostnaden ej beräknas
så högt, då besparingar kunna vinnas genom kombination med redan
förefintliga sjukhus. Med hänsyn till ofvan angifna omständigheter har
kommittén räknat med en gemensam medelanläggningskostnad för
större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar vid lasaretten af
3,000 kronor per säng, inventarier och sängutrustning däri icke inberäknade.
Kommittén har härefter beräknat medelanläggningskostnaden per
säng beträffande samtliga olika arter af anstalter, som planen upptager.
Under förutsättning att 3,010 vårdplatser förläggas till tuberkulossjukstugor
och 2,590 till större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
vid lasarett samt att, såsom förut framhållits, af sistnämnda antal redan
finnas eller planerats 1,000 platser, skulle den beräknade medelanläggningskostnaden
uppgå till omkring 2,350 kronor.
Då kommitténs ifrågavarande beräkning är gjord under förutsättning,
att anstalterna inrymmas i för ändamålet nyuppförda byggnader,
är det gifvet, att afsevärda besparingar kunna göras, dels då tuberkulosanstalt
förbindes med annan vårdanstalt, hvars ekonomibyggnader utan
afsevärda tillbyggnader eller förändringar kunna användas jämväl för
den förra anstalten, och dels om äldre byggnader finnas att aptera och
omändra för anstalterna. Då det emellertid ej är möjligt att angifva,
i hvilken omfattning en sådan besparing skulle kunna vinnas vid genomförandet
af kommitténs plan, har kommittén icke låtit denna möjlighet
till besparing öfva inverkan på de af kommittén beräknade medeltalen
för kostnaderna i fråga.
Då behofvet af nya vårdplatser, enligt hvad ofvan blifvit angifvet,
skulle belöpa sig till 4,600 stycken skulle, med den af kommittén
antagna medelkostnaden per säng, hela anläggningskostnaden för det
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 166. 15
erforderliga antalet vårdplatser uppgå till sammanlagdt 10,810,000
kronor.
Att på en gång tillgodose hela det förhandenvarande behofvet åt
vårdplatser kan emellertid, efter kommitténs mening, icke komma i fråga.
Därför erfordras tvärtom en längre tidrymd. Om nya anstalter med
tillhopa 460 sängar per år anskaffas, skulle hela det, erforderliga antalet
vårdplatser vara ernådt efter 10 år, och skulle totalkostnaden per
år uppgå till 1,081,000 kronor.
Vid beräkningen af kostnaderna för driften af de uti kommitténs
plan upptagna tuberkulossjukstugorna har kommittén i väsentliga delar
utgått från en uti ofvannämnda, af svenska nationalföreningen mot tuberkulos
utgifna betänkande intagen »Drift-kalkyl för ett sjelfständigt
sjukhus för 25 patienter», hvilken upptager i »aflöningar m. m.» 3,910
kronor och i »utspisning m. m.» 15,260 kronor. Dessa beräkningar har
kommittén emellertid anset-t kunna modifieras. Sålunda haller kommittén
visserligen före, att läkarens arfvode bör sättas till 1,000 kronor
i stället för i nämnda kalkyl upptagna 750 kronor, men har å andra sidan
ansett sig kunna sätta utspisningskostnaden betydligt lägre än i samtida
kalkyl angifves. Under det denna utgår från en utspisningskostnad af
1 krona per dag och person, har kommittén i enahanda afseende räknat
med 70 öre per person. Kommittén har därvid stödt sig på erfarenheten
från sjukstugorna, där utspisningskostnaden i medeltal uppgår
till 60 öre per ''dag och person. Med hänsyn till den starkare näring,
som måste beredas tuberkelsjuka, har detta belopp ansetts böra höjas
med 10 öre. Efter nu angifna grunder och med vissa andra mindre
jämkningar i några andra af förenämnda kalkyls poster har kommittén
uppgjort följande
Driftkalkyl för sjelfständigt sjukhus för 25 patienter.
Aflöningar m. m.
Läkare .......................................................................
Sköterska ................................................................
Köksa..........................................................................
Städerska ................................................................
Vaktmästare (+ fri ved)................................
Hustrun för tvätt...................................................
...... kronor |
1,000 |
— |
..... » |
500 |
— |
...... » |
300 |
—■ |
...... » |
200 |
— |
...... » |
720 |
— |
...... » |
200 |
— |
Driftkostnaderna
:
a) vid tuberkulossjukstugor.
Transport kronor 2,920: —
16
Kungl. Maj.i-s Nåd. Proposition N:o 166.
o) vid tuberkulossjukhus.
Transport kronor 2,920: —
Utspisning rn. in.
Kosten för 23 patienter + 3 personal å 70 öre......... kronor 6,643: —
Ved + kol.................................................................................. » 1,000: —
Tvätt ................................ » 200: —
Lyse............................................................................................. » 300: —
Medicin...................................................................................... » 250: —
Linneförråds och inventariers underhåll........................... » 750: —
Byggnadsunderhåll................................................................ » 500: —
Oförutsedda utgifter............................................................. » 869: —
Summa kronor 13,432
Enligt denna kalkyl uppgår underhållskostnaden med en beräknad
ständig beläggning af 23 patienter till 1 krona 60 öre per patient och dag.
Vid beräkningen af driftkostnaderna för de i kommitténs plan upptagna
tnberkulossjuJchus har kommittén uteslutande varit hänvisad till
hvad kommittén inhämtat om erfarenheten rörande ifrågavarande kostnader
vid redan i verksamhet varande sjukhus af olika slag. Med
ledning häraf har kommittén uppgjort följande
Driftkalkyl för sjukling för 107 sängar med eu medelbeläggning af
100 patienter.
Aflöningar m. m.
Läkare .................................................................................... kronor 5,000: —
Underläkare.............................................................................. » 2,000: —
Syssloman ................................................................ » 500: —
Husmoder ........................................ » 700: —
Tre sköterskor å kronor 400: —.................................... » 1,200: —
Fem sköterskebiträden å kronor 200: — ................... » 1,000: —
Kokerska.................................................................................. » 400: —
Tre köksbiträden å kronor 180: —............................... » 540: —
Två tvätterskor å kronor 180: —........... » 360: —
Maskinist utan fri kost........................................................ » 1,200: —
i) ning........................................................................................ » 300: —
Transport kronor 13,200: —
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.
17
Transport kronor 13,200:
Utspisning m. in.
100 patienter i 365 dagar å 70 öre .....
17 personer tillhörande betjäningen i
70 öre.....................................................
Ved, kol och lyse.........................................
Tvätt, renhållning och vatten...................
Medicin............................................................
Diverse sjukvårdsartiklar.............................
Linneförråd och kläders underhåll...........
Byggnaders underhåll..................................
Inventariers underhåll.................................
O förutsedda utgifter.....................................
365 dagar å
kronor 25,550:
> 4,343
) 7,000
> 1,000
> 1,500
> 1,500
> 2,000
> 2,000
) 3,000
) 2,781
Summa kronor 63,875
50
50
Enligt denna kalkyl blir underhållskostnaden med en beräknad
ständig beläggning af 100 patienter 1 krona 75 öre per patient och dag.
Hvad beträffar driftkostnaderna vid tuberkulosafdelningar vid lasarett c) vid tuber
har kommittén ansett dem kunna beräknas blifva desamma som vid de kul°®f^nm
lasarett, till hvilka de höra. Den lägsta underhållskostnad, som vid lasarett,
sådant förhållande kan beräknas, är 2 kronor 10 öre per dag.
Kommittén upptager härefter till principiell behandling frågan Principhuruvida
staten bör lämna sin medverkan till den uppgjorda planens uttal^nde
genomförande; och anför kommittén härvid hufvudsakligen följande. statsbidrag
Den allmänna sjukvården är i princip en angelägenhet, som tillhör
kommunerna, hvarmed här afses jämväl landsting och städer, som ej vården,
deltaga i landsting. Denna grundsats är emellertid icke undantagslöst
genomförd. Sålunda har staten ej endast uppfört hospitalen, utan äfven
åtagit sig driften å desamma. Likaså lämnar staten bidrag till vården
af sinnesslöa barn och till underhållet af sjukhemmet för spetälska i
Järfsö samt bekostar tjänsteresor, som af ämbetsläkare göras för bekämpande
af epidemier. Från flera håll har jämväl påyrkats, att staten
skulle påtaga sig åtminstone en del af kostnaderna för tuberkulossjukvården
i riket. Uttalanden i denna riktning hafva gjorts af såväl
landets läkare som flertalet af svenska nationalföreningens mot tuberkulos
länskommittéer. För kommittén står det jämväl klart, att de
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Smil. 1 Afd. 130 Höft. 3
18 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.
betydande kostnaderna för genomförandet af kommitténs plan icke böra
enbart drabba kommunerna, utan att staten bör lämna ett bidrag, som
ej är alltför obetydligt.
De skäl, som hittills betingat afvikelser från ofvannämnda i fråga
om den allmänna sjukvården gällande grundsats, torde varit af olika
beskaffenhet. I ögonen fallande är emellertid, att sjukvården ur
kostnadssynpunkt betraktas såsom en statsangelägenhet, då den afsett
sjukdomar af allmänfarlig beskaffenhet. Ehuru tuberkulosen icke är en
allmänfarlig sjukdom på samma i ögonen fallande sätt som sinnessjukdomarna
och epidemierna, har det dock för den sjukes omgifning i
hemmet och i arbetet eu så afsevärd betydelse, att genom en ändamålsenlig
tuberkulossjukvård smittokällor uppspåras och göras oskadliga
samt insikten om sjukdomens art och dess rationella behandling blifver
spridd, att statens ekonomiskt stödjande ingripande i ordnandet af
denna art af sjukvård synes väl motiverad. Härtill kommer, att hvad
som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven strid mot
tuberkulosen ur en vidare nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke
skall behöfva betraktas såsom ett dödt kapital. Det är ej endast de
genom en lämplig vård tillfrisknade sjuka, hvilkas arbetskraft räddas
åt samhället. Större betydelse äger det förhållandet, att genom
successivt beredande af en planmässig vård åt flertalet sjuka och genom
smittokällornas oskadliggörande sjukdomen för framtiden kan förväntas
blifva i betydande grad begränsad i sin omfattning. Värdet af den
arbetskraft, som därigenom bevaras åt samhället, lärer icke kunna blifva
föremål för någon säker beräkning, men det antagandet torde i hvarje
fall ej vara för djärft, att samhällets ekonomiska utbyte af de kostnader,
det i förevarande afseende påtager sig, skall visa sig till fullo motsvara
desamma. Det är härutinnan värdt särskild uppmärksamhet, att det
onda, hvarom här är fråga, åstadkommer den mesta förödelsen i åldern
20—60 år. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer 1904 under denna
ålder förorsakades omkring 36 procent af tuberkulos, och af dödsfallen
under åldern 20—40 år gällde det icke mindre än 53 procent.
Ehuru staten bör till en del åtaga sig kostnaden för tuberkulossjukvården,
bör enligt kommitténs åsikt jämväl denna art af sjukvård i det
väsentliga vara eu kommunens angelägenhet. Med afseende härå bör själfva
anläggningen icke omhänderhafvas af staten och sålunda ej heller initiativet
till uppförandet af tuberkulosvårdanstalter vara en statens sak. Det
lider nämligen icke något tvifvel, att den af kommittén ifrågasatta planen
för tuberkulossjukvårdens ordnande låter sig genomföra med betydligt
mindre kostnad, om en kommunal myndighet omhänderhar saken, än
Kungl Maj.is Nåd. Proposition No 166.
19
om den bekostas och administreras enbart af staten. Därest staten
skulle omhändertaga hela denna art af sjukvård, behöfdes otvifvelaktigt
en afsevärd ökning af de arbetskrafter, som äro satta att hafva inseende
öfver sjukvården i riket, enkannerligen i medicinalstyrelsen. Men oafsedt
den kostnad, som detta förhållande skulle medföra, skulle staten
såsom anordnare och innehafvare af anstalterna vara långt mindre
skickad än kommunen att anpassa desamma efter särskilda lokala förhållanden
och därigenom göra besparingar i afseende å såväl anläggning
som drift. Att detta i alldeles särskild grad gäller småanstalterna,
torde ligga i öppen dag.
Efter detta allmänna principuttalande upptager kommittén till besvarande
frågan rörande formerna för statens medverkan till den uppgjorda
planens genomförande, och anför kommittén därvid i hufvudsak
följande.
Statens bidrag kan tänkas utgå antingen till anläggningskostnaderna
eller till driftkostnaderna eller till bådadera. Därest staten inskränkte
sitt understöd till anläggningskostnaderna, skulle detta, med
hänsyn till svårigheten att för en längre tid framåt beräkna de årligen
återkommande driftkostnaderna, å många håll alstra tvekan att inlåta
sig på anordnandet af eu tuberkulossjukvård i den omfattning behofvet
kräfver. Härtill kommer, att driftkostnaderna, redan sådana de af kommittén
beräknats, äro af sådan omfattning, att svårigheter kunna
uppstå för vederbörande att med dessa kostnader belasta den kommunala
budgeten. Kommittén anser därför under alla omständigheter
nödvändigt, att staten lämnar årligt bidrag till bestridande af driftkostnaderna.
I fråga om den grund, efter hvilken statsbidraget bör utgå, anser kommittén
detta i regel böra bestämmas till 50 öre för dag för hvarje å anstalt
vårdad patient, motsvarande omkring 30 procent af den beräknade medelkostnaden.
Men bidraget synes ock böra blifva föremål för begränsning
såväl i förhållande till kommunens egna utgifter för ändamålet, som
ock med hänsyn till folkmängden inom vederbörande landstingsområde
eller stad, som ej deltager i landsting. I förra afseendet torde man
böra utgå från den principen, att statens uppoffringar för ifrågavarande
sjukvård ej blifva större än kommunens, och bör på grund häraf bestämmas,
att det högsta statsbidrag, som kan lämnas, skall utgöra hälften
af de kostnader, som kommunen får vidkännas för den eller de anstalter,
som äro i fråga. Men statsbidraget synes ock böra begränsas för
hvarje landstingsområde eller stad, som ej deltager i landsting, till visst
Statsbidrag
till driftkostnaderna.
20 Kung!,. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.
årligt belopp i förhållande till folkmängden. Det är nämligen att märka,
att för de största städerna antalet erforderliga sjukplatser är betydligt
större i förhållande till folkmängden än för öfriga delar af landet. Antalet
behöfliga sjukplatser för städerna Stockholm, Norrköping, Malmö,
Göteborg och Gäfle utgör sålunda lägst 2,oi, högst 2,55 per 1,000
invånare, under det för öfriga delar af landet behofvet beräknats
till allenast 0,90 platser per 1,000 invånare. Då det icke torde
finnas skäl att lämna de största städerna, hvilka ju äro de ekonomiskt
bärkraftigaste bland rikets kommuner, större statsbidrag
i förhållande till folkmängden än öfriga kommuner, och då nödig omtänksamhet
kräfver, att staten ej ikläder sig större uppoffringar, än
som kunna anses nödvändiga för målets vinnande, bör man beräkna
statsbidraget för högst en sjukplats per 1,000 invånare, hvilket, om man
utgår från bidrag af 50 öre per patient och sjukdag, ungefärligen motsvarar
180 kronor per 1,000 invånare, och bör alltså den bestämmelse
gifvas, att statsbidraget ej för något landsting eller stad, som ej
deltager i landsting, får öfverstiga sistnämnda belopp. Där inom landstingsområde
eller stad, som icke deltager i landsting, statsunderstöd
redan lämnats till driften af tuberkulosvårdanstalt af sådan typ, som
ingår i kommitténs plan, bör, oberoende af om understödet lämnats till
landsting eller dylik stad eller slutligen annan kommun, det sålunda
lämnade understödet gifvetvis tagas med vid beräkningen af storleken
af ifrågasatt nytt statsbidrag till landstingsområde eller stad.
Ehuru en beräkning af det belopp, hvartill statsbidraget till bestridande
af driftkostnaderna under angifna förutsättningar kommer att
uppgå, gifvetvis ställer sig i hög grad vansklig, har kommittén dock
uppgjort en sådan beräkning för de 10 år, som skulle fordras för planens
genomförande. Om vid början af planens genomförande 1909
finnas 1,000 platser och från och med nämnda år anordnas 460 platser
årligen under tio år, skulle statens utgifter, beräknade efter 50 öre för
en hvar af samtliga patienter, för ifrågavarande tio år uppgå till de
belopp här nedan upptagna tabell utvisar:
1909
1910
1911
1912
Antal patienter.
1,000 + 460
1,460 + 460
1,920 + 460
2,380 + 460
Statens understöd till driftkostnader
efter'' 50 öre pr patient.
kr. 266,450
» 350,400
» 434,350
_» 518,300
Transport kr. 1,569,500
21
Kung!,. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 166.
Transport kr. 1,569,500
1913 ....................... 2,840 + 460 » 602,250
1914 ....................... 3,300 + 460 » 686,200
1915 ...................... 3,760 + 460 » 770,150
1916 ........................ 4,220 + 460 » 854,100
1917 4,680 + 460 » 938,050
1918 ........................ 5,140 + 460 » 1,022,000
Summa kr. 6,442,250
Statens kostnader för bidrag till anstalternas drift komma
emellertid i verkligheten icke att uppgå till här angifna belopp. Med
hänsyn till den föreslagna begränsningen af 180 kronor för hvarje
1,000-tal invånare i län eller stad, som icke deltager i landsting, är
en icke oväsentlig minskning att beräkna i ofvannämnda belopp. I
hvilken omfattning kostnaderna kunna komma att nedbringas låter sig,
i stort sedt, icke på förhand bedöma. Såsom ett exempel på den inverkan
ifrågavarande begränsning kan hafva på beloppen må anföras,
att Stockholms stad, som år 1909, efter 50 öre per plats, med 700
platser skulle erhålla ett statsbidrag af 126,750 kronor, till följd af begränsningen
för samma år endast skulle erhålla 58,320 kronor.
Enligt kommitténs åsikt bör uppförandet af anstalterna i det stora
hela bekostas af kommunerna själfva. Äfven i fråga om dessa utgifter
torde dock, säger kommittén, staten kunna bereda kommunen en
hjälp, som för staten skulle innebära en jämförelsevis ringa ekonomisk
uppoffring, men som i väsentlig grad skulle underlätta möjligheten för
kommunerna att anordna behöfliga vårdanstalter.
För att kunna gripa sig an med sådana företag, som här äro i
fråga, måste kommunerna gifvetvis i regel anlita lånta medel. Hvad
kommunerna härutinnan komma att behöfva synes lämpligen kunna försträckas
desamma af staten, och anser kommittén, att statslån bör lämnas
till så stort belopp, som motsvarar hela byggnadskostnaden, dock oberäknad!
kostnaden för anskaffande af tomt. I regel skulle kommunerna
å dessa lån betala ränta. Denna, som gifvetvis bör vara den lägsta
möjliga, har kommittén tänkt sig kunna utgöra 3 Vs procent. Äfven
någon, om ock kortare tids räntefrihet synes böra komma i fråga vid
lånetidens början. Den tid, under hvilken lånet skulle vara fritt från
ränta, kan lämpligen bestämmas sålunda, att räntefriheten åtnjutes till
dess anstaltens byggnader blifvit färdiga att tagas i användning, dock
högst under två år från den dag, då första delen af lånet utbetalas.
Amorteringen synes lämpligen böra göras på 40 år.
Statslån till
kommunerna
för bestridande
af anläggningskostnaderna.
22
Villkor för
erhållande af
statsunderstöd.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 166.
Den uppoffring staten skulle åtaga sig genom detta bidrag inskränker
sig, om man bortser från den tämligen obetydliga kostnaden för
lånens förvaltning, till ränteförlusten i början af''lånetiden samt skillnaden
mellan den ränta staten betalar och den ränta, mot hvilken
lånen af staten utlämnas. Den längsta tid, under hvilken lånen torde
kunna beräknas blifva räntelösa, är 1 Va år. Ränteförlusten, beräknad
efter 3 Vs procents ränta på hela anläggningkapitalet 10,810,000 kronor,
skulle för nämnda tid af 1 1 2 år blifva 567,525 kronor.
Därest statens bidrag till bestridande af anläggningskostnaderna
komme att gifvas på sätt kommittén ifrågasatt, skulle blifva erforderligt,
att Riksdagen anvisar medel för bildande af en fond att användas
för ifrågavarande ändamål. Att redan från början till fonden afsätta
hela det belopp, som skulle erfordras för genomförandet af den framlagda
planen för tuberkulossjukvårdens ordnande, bör, enligt kommitténs
mening, icke komma i fråga. Kommittén anser, att här ifrågavarande
lånefond från början endast bör beräknas för behofvet under fem år.
Det belopp, som sålunda skulle erfordras, motsvarar halfva den beräknade
anläggningskostnaden för samtliga anstalter och utgör sålunda
5.405,000 kronor.
Kommittén upptager slutligen till behandling frågan angående villkoren
för erhållande af statsunderstöd och anför därvid följande.
Det synes vara gifvet, att, därest statsunderstöd skall lämnas sjukvårdsinrättningar
af här ifrågavarande slag antingen i form af lån för
anstalternas uppförande eller såsom bidrag till bestridande af driftkostnaderna,
anstalterna böra motsvara vissa fordringar i afseende å ändamålsenlighet
äfvensom vara underkastade kontroll från statens sida.
Härmed har kommittén emellertid icke velat förorda vare sig i detalj
gående bestämmelser i fråga om anstaltsbyggnadernas konstruktion och
inredning samt inrättningarnas drift eller en kontroll, som rimligtvis
kan kännas besvärande för landsting och kommuner. I förra afseendet
böra de på förhand gifna bestämmelserna ej sträcka sig längre än att
frihet lämnas vederbörande att anordna anstalterna på sätt, som i hvarje
fall med hänsyn till säregna lokala förhållanden och andra orsaker må
finnas vara mest praktiskt och billigt, och, hvad beträffar kontrollen,
bör denna endast hafva till ändamål att söka få undanröjdt sådant, som
ur synpunkten af eu ändamålsenlig tuberkulosvård kan anses såsom ett
verkligt missförhållande, och att i öfrigt tillhandagå vederbörande med
råd och upplysningar.
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 166.
23
Med fasthållande af ofvan angifna synpunkt anser kommittén emellertid,
att villkor för erhållande af statsunderstöd i ena eller andra formen
böra fastställas i nedan angifna afseenden.
De ritningar och den plan i öfrigt, efter hvilka anstalt, för hvilken
statsunderstöd önskas, är uppförd eller ämnad att uppföras, måste vara
godkända efter sakkunnig granskning, och synes det naturligt, att pröfningen
härutinnan öfverlämnas åt medicinalstyrelsen.
Sjukrummen böra ej afses för flera än 8 patienter, och måste samtliga
vara af den storlek, att hvarje patient beredes en luftkub af minst
20 kbm. och en golfyta af minst 6 kvm. För svårt sjuka böra finnas
på hvarje anstalt minst två rum med endast en å två sängar i hvarje.
Det måste också anses såsom nödvändigt, att å tuberkulosvårdanstalt
finnas liggveranda, badrum och tvättstuga. Å hvarje anstalt bör finnas
åtminstone ett dagrum, hvilket å de mindre anstalterna jämväl må kunna
tjäna till matrum.
Hvad beträffar de ifrågasatta tuberkulosafdelningarna vid lasaretten,
bör statsunderstöd icke lämpligen beredas dessa, därest de icke äro afsedda
för minst 10 sängar samt skilda från öfriga sjukafdelningar och
försedda med egen ingång från det fria.
Därest tuberkulossjukstuga uppföres i samband med epidemisjukhus,
måste afdelningarna hållas fullt skilda och hafva särskilda ingångar.
Vid tuberkulosvårdanstalter af de slag kommittén ifrågasatt är det
ensidigt, att tillgång finnes till skog eller park.
Kommittén anser det vara af synnerlig vikt, att landsting och
kommuner, som anordna och drifva de anstalter, som äro i fråga, sätta
patientafgifterna så lågt som möjligt. Kommittén håller också före,
att ett villkor i sådant hänseende bör fästas vid statsbidrag, som lämnas
till bestridande af drifkostnaderna. För att bidrag skall kunna medgifvas,
bör dagafgiften icke öfverstiga 1 krona.
Att de villkor, som efter granskningen af ritningar och plan
blifva fästa vid ett statsanslag, sedermera iakttagas samt att anstalten
drifves på ett sätt, som motsvarar lungsotshygienens fordringar,
bör vara en oundgänglig förutsättning för erhållande af statsbidrag
till driftkostnaderna. En kontroll från statens sida härutinnan blifver
alltså nödvändig och synes denna lämpligen, åtminstone tillsvidare,
kunna utöfvas genom förste provinsialläkare eller i städer, som icke
ingå i förste provinsialläkarens tjänsteområde, genom förste stadsläkaren.
Hvad kommittén föreslagit i fråga om understöd till kommuner
bör efter pröfning af Kungl. Maj:t i särskilda fall gälla jämväl i fråga
om föreningar eller enskilda, som uppföra tuberkulosvårdanstalter.
24
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 166.
öfver korn- Öfver kommitténs förslag har medicinalstyrelsen, till följd af nådig
tänkande af- remiss, den 29 januari 1908 afgifvit underdånigt utlåtande och därvid
gifna ytt- tillika öfverlämnat af samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter
rån en. vec[erbörande förste provinsialläkares, lasarettsdirektioners och landstings
hörande, i ärendet afgifna underdåniga yttranden.
Kungi. Majas Utan att ingå på någon mera detaljerad redogörelse för innehafvande,
hållet uti de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, förste provinlandstings,
sialläkarna, lasarettsdirektionerna och landstingen i ärendet afgifna ytt0gianskåres”"
randen tillåter jag mig dock att i korthet sammanfatta de anmärkningar,
och lasaretts-gom af dessa myndigheter blifvit mot kommitténs förslag framställda,
yttranden. Innan jag olvergar till att närmare redogöra ior dessa anmark
ningar,
vill jag emellertid framhålla, att samtliga nyssnämnda myndigheter
starkt betonat vikten och betydelsen däraf, att samhället på
ett kraftigt och målmedvetet sätt upptager kampen mot tuberkulosen..
Alla hafva jämväl förklarat sig i hufvudsak instämma uti kommitténs
förslag och lifligt förordat åtgärders vidtagande i den riktning,
kommittén angifvit. En hel del af de i ärendet hörda hafva ock förklarat
sig icke hafva något att erinra mot förslagets detaljer. Detta
är förhållandet med åtta bland Kungl. Majrts befallningshafvande, nio
landsting, nio förste provinsialläkare och fyrtiotvå af de femtiotre lasarettsdirektioner,
som öfver förslaget afgifvit yttrande. De anmärkningar,
som af öfriga myndigheter blifvit framställda, afse endast vissa mer
eller mindre väsentliga detaljer i kommitténs förslag.
pianen. Hvad först angår själfva den af kommitterade föreslagna plan för
tuberkulossjukvårdens ordnande, har denna i allmänhet vunnit fullt
erkännande såsom synnerligen lämpad för våra förhållanden och ägnad
att befordra en framgångsrik kamp mot sjukdomen. Vissa anmärkningar
rörande dess omfattning hafva dock blifvit framställda. Sålunda
har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands län ifrågasatt,
huruvida icke äfven uppkomsten af sanatorier för sjuka i det tidiga
stadium, att de kunna fullt återställas till hälsan, och isynnerhet för mindre
bemedlade, borde underlättas genom statsunderstöd. I samma riktning
har förste provinsialläkaren i Kristianstads län uttalat sig, i det han
förklarat sig anse, att sanatorier och kustsanatorier böra, exempelvis
genom erhållande af lån och fria byggnadstomter, af staten understödjas
i sin verksamhet. Örebro läns landsting har jämväl ansett, att kustsanatorier
och kustsjukhus bort tilldelas en mera framskjuten plats uti
den af kommittén uppgjorda planen. Hälsovårdsnämnden i Stockholm
har framhållit såsom ett synnerligen beaktansvärdt önskemål, att tuberkulossjuka
i tidigare stadium af sjukdomen icke utestängas från de af
kommitterade föreslagna vårdplatserna.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
I vissa yttranden har framkastats den tanken, att landsting och
kommuner borde genom lag tillförbindas att ordna tuberkulossjukvården.
Hvad härefter angår de af kommittén föreslagna vårdformer,
hafva tuberJculossjuJcstugorna i regeln vunnit erkännande såsom synnerligen
lämpliga och billiga vårdanstalter. I vissa hänseenden hafva dock
anmärkningar mot denna vårdform blifvit framställda. Sålunda hafva
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län samt förste provinsialläkarna
i Stockholms och Malmöhus län ansett, att dessa smärre anstalter
böra anordnas efter kolonisystemet, hvilket med hänsyn till
patienternas lefnadsvanor och förhållanden i öfrigt är mera ägnadt
att framkalla goda resultat än sjukhus och sjukstugor efter våra
vanliga mönster. Kungl. Maj:ts befallningshafvande och förste provinsialläkaren
i Blekinge län äfvensom direktionen för Karlskrona
lasarett äro af den mening, att sjukstugorna böra utgå ur planen för
tuberkulossjukvårdens rationella ordnande och i stället uppgå i de
större, med tidsenlig material och skolad läkarkraft utrustade tuberkulossjukhusen.
I enahanda riktning hafva Kungl. Majrts befallningshafvande
och förste provinsialläkaren i Östergötlands län uttalat sig, i
det de ansett, att i stället för sjukstugor höra inom länet anordnas
tuberkulosafdelningar vid lasaretten och för sådana patienter, som ej
därstädes kunna beredas plats, ett större tuberkulossjukhus. Slutligen
torde böra nämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län anmärkt, att kommittén i sitt förslag inrymt väl liten plats åt tuberkulossjukhusen,
hvilka i alla afseenden äro bättre ägnade än sjukstugorna
att framkalla lyckliga resultat och därför också i längden ställa
sig billigare än dessa senare.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och förste provinsialläkaren i Blekinge län äfvensom
förste provinsialläkaren i Malmöhus län uttalat sig mot tuberkulossjukstugornas
upppförande i samband med epidemisjukhusen.
De af kommittén ifrågasatta särskilda tuberJculosaf''delningärna vid
lasaretten hafva i allmänhet icke blifvit föremål för några mera betydande
anmärkningar. Kungl. Maj:ts befallningshafvande och förste provinsialläkaren
i Blekinge län äfvensom direktionerna för lasaretten i
Karlskrona och Karlshamn hafva dock, under framhållande af de praktiska
olägenheter, som skulle blifva en följd af dylika afdelningars
inrättande vid lasaretten, uttalat sig emot en sådan anordning. Direktionen
för sistnämnda lasarett har äfven funnit sådant vara principiellt oriktigt,
såframt icke vederbörande lasarett är deladt i en kirurgisk och en medicinsk
afdelning. Slutligen torde böra nämnas, att direktionen för
Bill. till Riksd. Frat. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 130 Haft. 4
Vårdformer.
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
lasarettet i Härnösand, i motsats till hvad kommittén föreslagit, ansett,
att tuberkulosafdelningarna, hvilka komma att blifva bättre utrustade än
sjukstugorna, företrädesvis böra afses för lindriga och botliga fall, under
det att sådana fall, om bvilkas återställande till hälsa ej stora förhoppningar
finnas, böra isoleras å sjukstugorna.
Med hänsyn till de därmed förenade stora kostnaderna hafva Kung!.
Maj:ts befallningshafvande och förste provinsialläkaren i Kristianstads
län ställt sig tveksamma angående lämpligheten af att inom länet uppföra
ett större tuberkulossjukhus och i stället förordat inrättandet af
tuberkulossjukstugor och särskilda tuberkulosafdelningar vid lasaretten.
Enahanda mening har uttalats af Malmöhus läns landsting samt direktionen
för lasarettet i Hälsingborg, såvidt detta län angår.
Här torde tillika böra omnämnas, att förste provinsialläkaren i
Ålfsborgs län ansett, att tuberkulosvården bör ordnas på det sätt,
att två olika slags anstalter uppföras, nämligen kuranstalter och
vårdanstalter, de förra afsedda för sådana fall, där förbättring eller tillfrisknande
kan förväntas, och de senare för obotliga fall. Kuranstalterna,
hvilka komma att ställa sig afsevärdt dyrare än vårdanstalterna,
som endast afse att isolera de sjuka från deras omgifning, böra
anordnas efter kolonisystemet, hvilket bättre tillfredsställer hygienens
kraf än kasernsystemet och är mera ägnadt att göra anstalten* till
en praktisk skola för hemmets hälsovård. Vårdanstalterna åter böra
anordnas såsom smärre och billigare sjukhem. För sådana sjukdomsfall,
som äro af komplicerad beskaffenhet eller fordra kirurgisk behandling,
böra särskilda tuberkulosafdelningar vid lasaretten inrättas.
Gifvet är, att det af kommittén uppgjorda förslag till anstalternas
förläggning inom de olika sjukvårdsområdena blifvit föremål för åtskilliga
anmärkningar. Särskilt har detta varit fallet beträffande de af
kommittén förordade platser för tuberkulosafdelningarna. Åtskilliga bland
direktionerna för de lasarett, där dylika afdelningar föreslagits skola anordnas,
hafva nämligen förklarat, att de lokala eller klimatiska förhållandena
därstädes icke äro sådana, att de lämpa sig för uppförande af
vårdanstalter för tuberkulösa. Då emellertid kommitténs uttalande i
nu afhandlade hänseende icke har karaktären af något bestämdt förslag,
utan endast tillkommit för att belysa i hvad mån lokala förutsättningar,
enligt kommitténs mening, finnas för genomförandet af den
uppgjorda planen, anser jag mig icke behöfva närmare redogöra för de
anmärkningar, som blifvit af vederbörande framställda mot denna del
af kommitténs betänkande.
Åtskilliga af de i ärendet hörda hafva ansett, att sådana å de militära
mötesplatserna uppförda byggnader, hvilka icke vidare komma
27
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 166.
att användas för sitt ursprungliga ändamål, lämpligen böra omändras
till tuberkulossjukvårdanstalter.
De af kommittén uppgjorda kostnadsberäkningarna för planens
genomförande hafva blifvit föremål för åtskilliga anmärkningar. Samtliga
dessa anmärkningar gå ut på att kommittén beräknat kostnaderna
allt för lågt och att dessa i verkligheten komma att ställa sig betydligt
högre.
Hvad först angår anläggningskostnaden, har förste stadsläkaren i
Stockholm anfört, att erfarenheten från stadens vårdanstalter för tuberkulösa
visat, att anläggningskostnaden per säng uppgått till vida högre
belopp, än kommittén antagit. Jämväl Kungl. Maj ds befallningshafvande
och landstinget i Örebro län, Kungl. Majds befallningshafvande och
förste provinsialläkaren i Västernorrlands län, förste provinsialläkaren i
Alfsborgs län och direktionerna för lasaretten i Göteborg och Örebro
äro af den mening, att kommitténs kostnadsberäkning i förevarande
fall är alltför lågt tilltagen. Gäfleborgs läns landsting anser, att anläggningskostnaden
per säng vid sjukstugorna kommer att öfverstiga
3,000 kronor i stället för af kommittén beräknade 2,000 kronor. Vid
tuberkulossjukhusen blefve kostnaden flera hundra kronor högre. Förste
provinsialläkaren i Kopparbergs län och direktionen för lasarettet i
Härnösand äro jämväl af den mening, att kommittén räknat med allt
för låga siffror. Af den förstnämnde omnämnes, att anläggningskostnaden
per säng vid sjukstugor i Kopparbergs län uppgått till 4,000
kronor.
Äfven de af kommittén uppgjorda beräkningar af driftkostnaderna
vid de föreslagna sjukvårdanstalterna hafva blifvit föremål för anmärkningar.
Sålunda hafva Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län, förste stadsläkaren i Stockholm samt direktionerna för lasaretten i
Göteborg och Borgholm som sin mening uttalat, att driftkostnaderna af
kommittén beräknats alltför lågt. Denna uppfattning delas jämväl af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande och landstinget i Göteborgs och Bohus
län, hvilka särskild! anmärka, att i den för tuberkulossjukstugorna uppgjorda
driftkalkylen icke upptagits aflöning för någon särskild syssloman,
ehuru en sådan gifvetvis måste komma att anställas. Förste provinsialläkaren
i Alfsborgs län anser, att kommittén beräknat alltför lågt portionspris
vid såväl sjukstugorna som sjukhusen. Kungl. Maj ds befallningshafvande,
landstinget och förste provinsialläkaren i Örebro län äfvensom
direktionen för lasarettet i Örebro äro af samma uppfattning. Enligt
Kostnadsbe
räkningarna.
28
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.
Statsunder
stöd.
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening bör nämligen portionspriset
vid sjukstugorna beräknas till 1 krona om dagen i stället för 70 öre;
och landstinget anser, att de af kommittén beräknade kostnaderna böra
liöjas med 20 %. Gäfleborgs läns landsting håller före, att dagkostnaden
vid sjukstugorna bör beräknas till 2 kronor per patient i stället för af
kommittén antagna 1 krona 60 öre. Slutligen torde böra omnämnas, att
direktionen för Piteå lasarett ansett, att den af kommittén beräknade
personalen är allt för otillräcklig, äfvensom att såväl portionspriset
som aflöningarna till vaktmästare och sköterska böra höjas.
Uppenbart är, att de i ärendet börda myndigheterna ägnat sin
största uppmärksamhet åt den del af kommitténs förslag, som behandlar
frågan om statens bidrag till de planerade sjukvårdanstalterna. Som
ofvan nämnts, skulle detta utgå dels i form af bidrag till driftkostnaderna
med 50 öre per dag och patient med vissa närmare angifna. begränsningar
och dels i form af amorteringslån mot låg ränta för anstalternas
uppförande.
Hvad först angår det af kommittén föreslagna statsbidraget till
driftkostnaderna, hafva flertalet bland dem, som i ärendet blifvit hörda,
ansett, att med häns}m till de stora kostnader, som den uppgjorda
planens genomförande kommer att medföra för landsting och kommuner,
statens ifrågavarande bidrag bör utgå med väsentligt högre belopp
än kommittén föreslagit. Ett allmänt uttalande i denna riktning har
gjorts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands, Ålfsborgs, Örebro
och Västerbottens län, af Kalmar läns södra landsting och Blekinge läns
landsting, af förste provinsialläkaren i Värmlands län samt af direktionerna
för lasaretten i Oskarshamn, Borås, Filipstad, Örebro, Västerås
och Köping.
En hel del af de i ärendet hörda hafva i förevarande hänseende
intagit en mera bestämd ståndpunkt. Sålunda har förste stadsläkaren
i Stockholm, förste provinsialläkaren i Västerbottens län samt direktionen
för lasarettet i Piteå ansett, att statsbidraget bör utgå med 75 öre per
dag och patient; och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län har, med hänsjm till att driftkostnaderna komma att ställa sig
väsentligt olika på olika orter, uttalat den mening, att ifrågavarande
bidrag bör utgå med viss andel af de verkliga kostnaderna per dag
och patient och med ett visst maximibelopp ej understigande 75 å
80 öre.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands och Västernorrlands
län, Kalmar läns norra landsting och Gäfleborgs läns landsting, förste
29
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 166.
provinsialläkaren, i Kronobergs län samt direktionen för lasarettet i
Eskilstuna föreslå, att statsbidraget bestämmes till minst hälften af den
verkliga kostnaden. I samma riktning har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Värmlands län uttalat sig, dock med det tillägg, att statsbidraget
bör utgå med högst 1 krona per dag och patient. Landstingen
i Jönköpings, Gottlands, Västmanlands och Västerbottens län
samt direktionerna för lasaretten i Nyköping, Jönköping, Umeå och
Skellefteå äro ock af den mening, att bidraget bör bestämmas ^till 1
krona per patient och dag. Denna uppfattning delas äfven af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som dock
ansett sig böra framhålla, att, därest ett så högt statsbidrag ej kan
påräknas, den af kommittén föreslagna patientafgiften af högst 1 krona
per dag bör bestämmas till 1 krona 50 öre med skyldighet för vederbörande
kommuner att för medellösa betala denna afgift.
Förste provinsialläkaren i Älfsborgs län har ansett, att statens
bidrag till såväl drift som anläggning bör utgå i samma proportion
som förhållandet är i Danmark, d. v. s. med Vh af kostnaderna.
Åtminstone borde Vs af dessa gäldas af statsmedel. Underhållskostnaden
bör bestämmas för fem år i sänder till vissa maximibelopp,
exempelvis vid kuranstalterna till 2 kronor 50 öre å 3 kronor och vid
vårdanstalterna och lasarettsafdelningarna till 2 kronor a 2 kronor 25 öre
per dag och patient. Häraf skulle staten betala Vs (60 %) och landstingen
Vs (20 *). Återstoden, Vs (20 %), skulle såsom dagafgift erläggas
antingen af patienterna själfva eller af sjukkassor, hvari dessa
vore medlemmar, eller ock i händelse patienten vore medellös, af
vederbörande kommun. För eventuellt uppstående brist borde landstinget
ansvara. I anslutning till hvad förste provinsialläkaren sålunda
föreslagit har jämväl Älfsborgs läns landsting ansett, att statens
ifrågavarande bidrag böra utgå med °U af kostnaderna.
Med hänsyn till de olika pris, som äro rådande å olika orter, har
landstinget äfvensom förste provinsialläkaren i Örebro län föreslagit,
att statsbidraget lämpligen bör bestämmas till Vs af driftkostnaden.
Enligt kommitténs förslag skulle statens bidrag blifva föremål, för
begränsning så tillvida, att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
bidrag icke i något fall skulle utgå till flera sjukplatser än en på hvarje
tusental af länets eller stadens invånare. Mot detta kommitténs förslag
har från vissa håll framställts anmärkningar. Sålunda anser förste
stadsläkaren i Stockholm, att statsbidraget bör utgå för hvarje vårdad
sjuk utan någon inskränkning i förhållande till invånarantalet. Detta
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
vore så mycket mera nödvändigt, som man eljest skulle äfventyra resultatet
just i de landsdelar, där sjukdomen vore mest spridd och det således
vore af största vikt, att särskilt kraftiga åtgärder vidtoges. För
sådana områden skulle nämligen, därest kommitténs förslag blefve godkändt,
ett relativt högre statsbidrag erhållas, om otillräckliga åtgärder vidtagas
än i motsatt fall, alltså en formlig premieringaf halfmesyren. Isamma
riktning hafva öfverståthållarämbetet, Jönköpings läns landsting samt direktionerna
för lasaretten i Jönköping och Piteå uttalat sig. Nämnda landsting
har till stöd för sin mening åberopat förhållandena i Danmark, hvarest
statsbidraget per dag och ^patient utgjorde 1 krona 85 öre för vuxna och
1 krona 25 öre för barn. Örebro läns landsting har jämväl ansett ifrågavarande
bestämmelse böra undergå en modifikation med hänsyn till de
nordliga länen, där sjukdomsfrekvensen är stor, befolkningen fattig och
lefnadskostnaderna uppdrifna.
Hvad härefter angår kommitténs förslag om beviljande af statslån på
billiga villkor åt kommunerna för uppförande af tuberkulosanstalter, har
detta af de i ärendet hörda myndigheterna ansetts synnerligen välbetänkt
och af behofvet påkalladt. Vissa erinringar mot kommitténs förslag hafva
dock blifvit framställda. Plärvid är först att märka, att vissa myndigheter
ansett, att staten borde i stället för lån bevilja anslag till anstalternas
uppförande. Sålunda håller Västmanlands läns landsting före,
att en afse värd del af byggnadskapitalet bör lämnas såsom statsanslag,
enär i annat fall en betydligt längre tid, än kommittén beräknat,
kommer att åtgå för den uppgjorda planens genomförande.
En liknande uppfattning har uttalats af Gräfleborgs läns landsting,
som ansett, att i stället för lån statsanslag skulle beviljas till halfva
kostnaden per sjuksäng och stående i visst förhållande till folkmängden
inom det område, som anlägger anstalten. Äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och landstinget i Norrbottens län äro af den mening,
att staten bör till anläggningarna bevilja anslag utan återbetalningsskjddighet
och ej stanna endast vid låneunderstöd.
Beträffande själfva lånevillkoren hafva Kungl. Majts befallningshafvande
i Jönköpings län äfvensom förste provinsialläkaren i Östergötlands
län ansett, att räntan å statslånen bör sättas lägre än
3,5 %, och såsom villkor för erhållande af statslån uppställas den
fordran, att plan för tuberkulossjukvårdens ordnande inom det län,
lånesökanden tillhör, blifvit uppgjord och af'' vederbörande godkänd.
Direktionen för Jönköpings lasarett har jämväl framhållit önskvärdheten
af en lägre räntefot och en längre tids räntefrihet, än kommittén
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 166.
ifrågasatt. Jönköpings läns landsting har i detta afseende föreslagit,
att statslånen lämnas räntefria under hela amorteringstiden eller åtminstone
under de fem första åren och att räntan därefter ej sättes högre
än 2 %. Då somliga län äro mera, andra mindre beroende af statens
mellankomst, anser Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands
län, att vid bestämmande af lånevillkoren hänsyn bör tagas till de i de
särskilda länen rådande förhållandena. Slutligen torde böra nämnas, att
efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västmanlands län mening vid
statslånen bör fästas det villkor, att vederbörande landsting inom viss
tid skola besluta anstalternas uppförande.
I detta sammanhang torde ''böra omnämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
äfvensom förste provinsialläkaren i Kristianstads län
hålla före, att staten bör jämväl i så måtto lämna sitt understöd, att
å kronodomänerna upplåtes fri mark för tuberkulosanstalters uppförande.
Såsom ofvan nämnts har kommittén ansett, att vissa villkor böra
uppställas för erhållande af statsunderstöd vare sig i form af lån för
anstalternas uppförande eller såsom bidrag till bestridande af driftkostnaderna.
Mot dessa villkor hafva åtskilliga anmärkningar blifvit framställda.
Enligt kommitténs förslag skola ritningarna till anstalterna godkännas
af medicinalstyrelsen. Häremot har ingen annan invändning blifvit
gjord än att Örebro läns landsting ansett, att ritningarna till de mindre
anstalterna lämpligen böra kunna granskas och godkännas af förste
provinsialläkaren, hvilken dessutom alltid bör lämnas tillfälle att yttra
sig om platsen för en ifrågasatt anstalt.
Beträffande de af kommittén föreslagna villkor, som hafva afseende
å anstalternas inredning, har förste stadsläkaren i Stockholm anmärkt,
att antalet patienter i hvarje rum mycket väl kan sättas till 10 å 12 i
stället för 8. Då frågan angående sjukrummens storlek bäst kan bedömas
af den myndighet, som har att granska och godkänna ritningarna,
böra de af kommittén i förevarande hänseende föreslagna villkoren bortfalla.
I enahanda riktning hafva öfverståthållarämbetet och direktionen
för Härnösands lasarett uttalat sig. En motsatt ståndpunkt intages af
förste provinsialläkaren i Östergötlands län, hvilken anser, att sjukrummen
ej böra afses för flera än 6 patienter. I detta sammanhang
torde böra nämnas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län
äfvensom direktionen för Nyköpings lasarett ansett, att sjukrummen
böra vara af den storlek, att hvarje patient beredes eu luftkub af 25 å
Villkoren för
erhållande af
statsunderBtöd.
Medicinal
styrelsens
yttrande.
32 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.
30 kbm i stället för 20 kbm, som kommittén ansett tillräckligt. Likaledes
torde böra anmärkas, att förste stadsläkaren i Stockholm, med hvilken
öfverståthållarämbetet instämt, icke anser nödigt uppställa fordran
på att vid tuberkulosanstalt skall finnas särskildt dagrum och tvättstuga,
ej heller att tuberkulosafdelningarna vid lasaretten nödvändigtvis
behöfva vara skilda från öfriga afdelningar och försedda med egen ingång
från det fria. Sistnämnda uppfattning delas äfven af direktionen
för lasarettet i Karlshamn.
Såsom villkor för erhållande af statsbidrag till driftkostnaderna har
kommittén föreslagit, att patientafgiften icke sättes högre än 1 krona
per dag. Mot denna bestämmelse hafva åtskilliga invändningar blifvit
gjorda. Sålunda har förste provinsialläkaren i Östergötlands län ansett,
att ifrågavarande afgift icke bör sättas högre än afgiften vid lasaretten.
Samma mening uttalas af direktionen för Mariestads lasarett, så vidt
angår tuberkulosafdelningarna vid lasaretten. I likhet med kommittén
hafva landstinget och förste provinsialläkaren i Örebro län ansett, att
patientafgiften ej bör öfverstiga 1 krona, men hålla därjämte före, att
statsbidraget bör utgå äfven för belagda sängar i ensidigt rum. Enligt
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Jönköpings län mening böra landsting
och kommuner äga rätt att af patienterna uppbära 1 krona 50 öre
om dagen som bidrag till underhållskostnaden, hvilken afgift, i händelse
patienten saknar tillgångar, skola gäldas af vederbörande fattigvårdssamhälle,
utan att dock få betraktas såsom fattigvård. Stockholms
läns landsting, med hvithet Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samma
län instämt, har icke ansett lämpligt att såsom villkor för erhållande
af statsbidrag uppställa den fordran, att patientafgiften ej får öfverstiga
1 krona.
Slutligen hafva direktionerna för lasaretten i Karlskrona, Karlshamn
och Gäfle anmärkt, att förste provinsialläkaren icke bör, såsom
kommittén föreslagit, utöfva kontroll öfver tuberkulosafdelningarna vid
lasaretten, då dessa för närvarande icke stå under hans, utan under
medicinalstyrelsens inseende. Därest kontrollen öfver driften vid tuberkulosanstalterna
kommer att uppdragas åt ifrågavarande läkare eller
stadsläkare, har förste stadsläkaren i Stockholm hemställt, att afseende
bör fästas vid de fall, då en stad anlagt ett sjukhus inom annan
kommun.
Uti sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har medicinalstyrelsen
anfört följande.
33
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 166.
Äfven om en del anmärkningar torde kunna framställas mot vissa
detaljer i kommitterades förslag, särskildt beträffande platser, som af
dem angifvits såsom lämpliga för tuberkulossjukstugor och tuberkulosafdelningar
vid lasarett — och flera sådana hafva framställts i de från
länen inkomna yttrandena — är dock medicinalstyrelsen i stort sedt
ense med kommitterade rörande den plan, som af dem uppgjorts för
tuberkulossjukvårdens ordnande. Tuberkulossjukdomarna hafva nämligen
så stark spridning i landet, att det allmänna måste känna det som
en bjudande plikt att kraftigt arbeta på att begränsa dem och bereda
vård åt de sjuka, så att dessa, äfven om de icke återvinna full hälsa,
dock kunna få sina krafter stärkta till gagn för dem sjkifva, deras anhöriga
och det samhälle de tillhöra. Genom den erfarenhet, som under
sjukhusbehandlingen vinnes såväl om sjukdomens rätta natur och lämpliga
behandling som om de försiktighetsmått, hvilka erfordras för att
hindra sjukdomens utbredning, sprides dessutom bland allmänheten
kännedom om de åtgärder, som äro ägnade att småningom utrota
smittan, och på samma gång minskas då äfven den beklagliga förskräckelse
för sjukdomen, som nu mångenstädes vunnit insteg hos befolkningen.
Att en rationellt ordnad tuberkulosvård snarast möjligt
måtte komma till stånd inom vårt land, det kräfves sålunda icke blott
af humanitära skäl, utan äfven af hänsyn till den nationalvinst, som
därigenom kan förväntas uppstå i form af ökad arbetskraft och minskad
fattigvårdstunga. Men kraftiga åtgärder fordras från samhällets
sida för att inskränka det onda, som sedan århundraden hemsökt och
ännu i så olycksbringande grad härskar bland vårt folk. Och det är
därvid »bättre att utge ett större belopp och vinna åsyftad verkan, i
den mån vårt vetande kan åstadkomma en sådan, än ett mindre utan
verkan eller proportionsvis liten sådan», såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Örebro län, efter hvad det vill synas medicinalstyrelsen,
med rätta yttrar såsom utslutning af sitt underdåniga utlåtande i frågan.
Om kommitterades plan för tuberkulossjukvårdens ordnande alltså
torde i hufvudsak kunna gillas och förordas, anser medicinalstyrelsen
sig dock böra framhålla, att, enligt styrelsens uppfattning, det af kommitterade
beräknade statsunderstödet för sjukvårdanstalternas drift
och underhåll satts alldeles för lågt, för att det åsyftade målet, uppförandet
af tillräckligt många och nog omfattande sjukvårdanstalter,
skall kunna vinnas. Ty, om endast ett fåtal sjuka erhålla nödig vård,
förfelas hufvudsyftet med statsanslaget. »Statens utgifna medel komma
visserligen några individer till godo i form af anstaltsvård, men härigenom
ernås icke eller endast ytterst ofullständigt det viktiga statsäd.
till Biksd, Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 130 lläft. 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
ändamålet: sjukdomens aftagande)), yttrar i detta afseende förste stadsläkaren
i Stockholm, och medicinalstyrelsen kan icke finna annat, än att
han i denna anmärkning har fullkomligt rätt.
Statens ofvannämnda bidrag har af kommitterade föreslagits till 50
öre för hvarje underhållsdag, dock med vissa inskränkningar. Mot
detta förslag har flertalet af dem, som yttrat sig i frågan, rest invändningar
och yrkat, att statsbidraget måtte bestämmas till 75 öre eller 1
krona per underhållsdag. I detta yrkande vill medicinalstyrelsen för sin del
instämma genom att föreslå statsbidragets höjande till 75 öre per underhållsdag,
dock att bidraget icke för någon anstalt bör få utgå med
mera än tredjedelen af hela driftkostnaden, större reparationer, tillbyggnader
och dylikt således oberäknade.
Medicinalstyrelsen finner ett ytterligare stöd för detta sitt förslag
i kommitterades eget uttalande å sidan 27, att kommitterade finna grunden,
efter hvilken statsbidraget skulle utgå, i regel böra bestämmas till
omkring 30 procent af den beräknade medelkostnaden. Denna medelkostnad,
af kommitterade uppgifven till 1 krona 60 öre vid de mindre
anstalterna och 1 krona 75 öre vid de större tuberkulossjukhusen, är
nämligen, enligt all erfarenhet, af kommitterade för lågt beräknad. Såsom
exempel på huru otillfredsställande kalkyler öfver driftkostnader i
allmänhet uppgöras, vill medicinalstyrelsen framhålla den beräkning,
som lämnats åt Kopparbergs läns särskilda tuberkuloskommitté, hvilken
dock behandlat frågan i dess helhet noggrannare och fullständigare än
vederbörande i något annat län. För ett vid Iiögbro ifrågasatt tuberkulossjukhus
med en beräknad medelbeläggning af 65 patienter har man antagit,
att 1 kokerska jämte ett köksbiträde skulle vara tillfyllest. Dessa
två personer skulle då tillreda och servera all föda för 65 patienter,
deras sköterskor med flera samt verkställa all diskning och rengöring
i kök och matsal. De fåtaliga sköterskebiträdena lära knappast kunna
medhinna städningen på sjukafdelningarna, där många sängliggande
sjuka måste antagas komma att finnas, och kunna således icke lämna
något biträde i matsal och kök. Att nämnda kökspersonal uppenbarligen
är för liten, framgår bland annat däraf, att vid de hittillsvarande
lungsotssanatorierna med 100—120 sjuka den äfven där från början
knappt tillmätta personalen måst ökas, så att den nu uppgår till en hushållerska
med 10 kvinnliga biträden utom 2 för bakning. Med visshet
torde också kunna sägas, att kökspersonalen vid Högbrosjukhuset, om
det kommer till stånd, måste blifva åtminstone dubbelt så stor, som man
antagit. Men man har heller icke beräknat bostäder för flera personer, än
de i driftkalkylen upptagna. Således komma äfven byggnadskostnaderna
35
Kungl. May.ts Nåd, Proposition N:o 166.
att påverkas. Äfven hvad öfrig beräknad personal beträffar, lärer den
komma att visa sig alltför knappt tilltagen, om eljest verkligt god
sjukvård skall kunna erhållas. Att räkna på något större biträde af
patienterna, är ur flera synpunkter att afråda.
Att underhållskostnaden beräknats för lågt, framgår för öfrigt redan
af tabellen å sidan 42 af första bilagan till kommitterades betänkande,
hvaraf man finner, att medelkostnaden per dag vid sjukstugorna i de
olika länen uppgår till 1 krona 98 öre och vid lasaretten till 2 kronor 20
öre, oaktadt alla större reparationskostnader vid denna beräkning uteslutits.
Och år 1906 upptogos driftkostnaderna vid smärre tuberkulossjukhus
uti det af kommitterade omnämnda, af svenska nationalföreningen
mot tuberkulos utgifna betänkandet om »Tuberkulossjukhus,
deras planläggning och uppförande» till 15,260 kronor per år, det vill
säga med fulltalig beläggning under 300 dagar per år 2 kronor per
underhållsdag. Men sedan denna beräkning uppgjordes, hafva totalkostnaderna
vid våra sjukhus i allmänhet rätt väsentligt ökats, hvarför
ofvanståonde medeltal knappast längre kunna antagas såsom tillräckligt
höga. Särskilt är detta fallet beträffande utspisningskostnaderna,
hvilka dessutom enligt allas samstämmiga mening måste, för ändamålsenlig
behandling af de sjuka, vid en tuberkulosanstalt beräknas ej oväsentligt
högre än vid andra sjukvårds anstalter. Af dessa skäl böra,
enligt medicinalstyrelsens åsikt, totalkostnaderna vid de föreslagna
tuberkulosanstalterna, då äfven de drygare driftkostnaderna vid de större
tuberkulossjukhusen måste tagas med i räkningen, svårligen kunna numera
beräknas lägre än till 2 kronor 25 öre per underhållsdag, hvadan
tredjedelen, det vill säga statens enligt medicinalstyrelsens ofvanberörda
förslag beräknade anpart af driftkostnaderna, skulle utgöra omkring 7 5
öre per underhållsdag.
De af kommitterade å sidan 28 i deras betänkande angifna beloppen
för statens understöd till driftkostnader skulle enligt detta förslag
alltså behöfva höjas med 50 procent, eller för år 1909 till 399,675
kronor, för år 1910 till 525,600 kronor och så vidare,_ hvarvid dock är
att bemärka, att dessa belopp äro att anse såsom maximibelopp, hvilka
knappast torde behöfva i sin helhet användas, enär kommitterade synas
hafva beräknat slutsummorna med utgångspunkt från, att de 460 platser,
som antagits årligen komma att anordnas, redan vid årets början betraktas
såsom befintliga, hvilket nog icke torde komma att blifva förhållandet.
I sitt förslag angående statsbidrag till tuberkulossjukhusens driftkostnader
hafva kommitterade gjort den begränsningen, att sådant bidrag
icke borde utgå till någon anstalt, där »dagafgiften» öfverstege 1
36
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.
krona. Med dagafgift afses här tydligen den afgift, som de sjuka
själfva skulle betala eller som för dem komme att erläggas af fattigvårdssamhällen
eller andra, således patientafgiften. Under antagande af
en verklig dagkostnad af 2 kronor 25 öre, hvaraf staten betalade 75
öre och den sjuke 1 krona, skulle således minst 50 öre komma på
vederbörande landsting eller stad, som ej deltager i landsting. Mot
patientafgiftens bestämmande till högst 1 krona har medicinalstyrelsen
icke heller något annat att erinra, än att detta maximum synes böra
gälla allenast för sjukplatser i så kallade allmänna rum. Hinder borde
nämligen, enligt medicinalstyrelsens uppfattning, icke uppställas mot inrättande
vid dessa sjukhus af enskilda och halfenskilda rum för patienter,
h vilkas vanor _ och behof gorå begagnandet af allmän plats motbjudande
och hvilka hade möjlighet att själfva betala något mera än en
krona om dagen, men hvilkas ekonomiska omständigheter icke tilläte
dem att begagna dyrbarare privatanstalter. Nyssnämnda fördelning af
dagkostnaden^stämmer väl öfverens med medicinalstyrelsens framställda
förslag, att staten skulle betala högst tredjedelen af driftkostnaden.
Från fördelen af statsbidrag till underhållskostnaderna hafva kommitterade
vidare undantagit kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa
barn. Skälet är nödvändigheten att spara, och kommitterade hafva
ansett sig kunna göra detta företrädesvis beträffande »sådana sjukdomsarter,
som äro föga smittofarliga eller i afseende å smitta fullständigt
ofarliga». Hufvudsaken är dock uppenbarligen att inskränka tuberkulosens
härjningar, och därvidlag spela kustsjukhusen otvifvelaktigt en
mycket framstående roll. I sitt underdåniga yttrande den 21 januari
1905 angående statsanslag till färdigbyggande af kronprinsessan Victorias
kustsanatorium för skrofulösa barn har medicinalstyrelsen utförligt redogjort
föi ändamålet med detta slags sjukhus, som är att genom anstaltsvåid
skydda barn, som lida af börjande tuberkulösa åkommor eller
tydliga anlag för tuberkulos — så kallade skrofulösa barn — mot de
hygieniska vådor, ett fortsatt vistande i de stora industrisamhällenas
dåliga bostäder medför, således att förebygga att barnen falla offer för
tuberkulos. Erfarenheten från kustsanatorier, som numera finnas i nästan
alla, civiliserade länder, är också synnerligen uppmuntrande, i det att
städse en mycket, stor del af de unga patienterna utgå fullt återställda,
hvilket icke på långt när i samma mån är händelsen med de speciella
tuberkulossjukhusen. Kustsjukhusen förtjäna därför i minst lika hög
grad sont tuberkulossjukhusen det allmännas stöd. De kunna för öfrigt
icke blifva så synnerligen många eller stora, anlagda som de gemenligen
äro af välgörande stiftelser. Det är sant, att på dém icke kan
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
tillämpas den af kommitterade föreslagna begränsningen, att statens
bidrag till driftkostnaderna icke i något län bör utgå för flera sjukplatser
än 1 på hvar tusende af länets invånare. Men medicinalstyrelsen
kan icke se någon olägenhet uti, att skrofulossanatorierna tillerkändes
statsbidrag utan denna för öfriga ifrågavarande sjukhus lämpliga begränsning.
Hvad åter angår byggnad sbidrag till skrofulossanatorier, anser
medicinalstyrelsen, i likhet med kommitterade, att fråga därom bör i
hvarje fall särskild! pröfvas.
För vinnande af garanti att de vårdanstalter för tuberkulösa, till
hvilka statsbidrag skulle utgå, måtte blifva fullt ändamålsenligt inrättade,
hafva kommitterade föreslagit, att ritningar och planer skola granskas
och godkännas af medicinalstyrelsen, innan byggnaderna utföras. Härvid
har medicinalstyrelsen intet annat att erinra, än att äfven läget för anstalterna,
såsom en omständighet af största vikt, på samma sätt synes
böra pröfvas och godkännas. Antagligen hafva också kommitterade
tänkt sig detsamma, men för undvikande af framtida ovisshet, om äfven
läget skall anses innefattas i begreppet »plan», synes ordet särskild!
böra omnämnas i en eventuell bestämmelse uti ifrågavarande syfte.
Däremot finner medicinalstyrelsen det icke -vara behöfligt, att,
såsom kommitterade synas vilja, uti af Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter
så detaljerade bestämmelser inflyta som i fråga om sängantalet
i hvarje rum och utrymmet per säng, om liggveranda, badrum och tvättstuga,
om storleken af lasarettsafdelningar och dylikt. På inredningen
och anordningen af sjukhus inverka, såsom kommitterade med rätta
framhålla, en mängd lokala och andra förhållanden, och åsikterna bland
fackmän kunna tid efter annan undergå förändringar. Fullt fri och
själfständig pröfning synes därför i fråga om detaljer böra inrymmas åt
den sakkunniga myndighet, som får sig granskningen af plan och ritningar
anförtrodd. För länslasaretten finnas icke heller några motsvarande
bestämmelser intagna i lasarettsstadgan, utan hafva vid pröfning
af nybyggnad sförslag på detta område fritt fått tillämpas de sjukhushygieniska
principer, som vid tiden för pröfningen varit härskande, och
detta helt visst till sakens fromma.
Kontrollen öfver tuberkulossjukhusens drift hafva kommitterade
ansett åtminstone tillsvidare kunna uppdragas åt länens förste provinsialläkare
och stadsläkarna i de större städerna. Uti detta förslag vill
medicinalstyrelsen för sin del i hufvudsak instämma. En del lasarettsdirektioner
hafva emellertid erinrat, att förste provinsialläkarna icke äga
inspektera lasaretten, och anse fördenskull, att de icke heller borde få
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
att skaffa med någon speciell del af dessa sjukhus. Medicinalstyrelsen
skulle icke hafva något emot att medgifva förste provinsialläkaren inspektionen
af lasaretten i deras helhet, men så länge de icke hafva
denna uppgift, måste det medgifvas, att inspektion allenast af tuberkulosafdelningarna
skulle ställa sig något egendomlig. Dessa afdelningar
torde heller icke behöfva någon annan tillsyn än den, som lasaretten i
öfrigt äro underkastade. Medicinalstyrelsen hemställer därför, att inseendet
öfver alla af landsting eller städer, som ej i landsting deltaga,
anlagda tuberkulossjukhus, utom dem, som std i lokal förbindelse
med länslasaretten, uppdrages åt vederbörande förste provinsial- eller
stadsläkare.
Slutligen har medicinalstyrelsen icke velat underlåta att erinra,
hurusom den af kommitterade beräknade medelanläggningskostnaden af
2,350 kronor per sjuksäng synes medicinalstyrelsen under nuvarande
förhållanden vara för låg. Bekant är, hurusom på senare tiden uppförda
större sjukhus, länslasarett med flera dragit betydligt högre anläggningskostnad.
Till och med större hospital, som ännu för 8 å 10 år
sedan kunde byggas för ungefärligen den af kommitterade angifna
medelkostnaden, kunna efter senaste årens prisstegringar på alla områden
icke åstadkommas för så moderat kostnad. Medicinalstyrelsen tror, att,
äfven om anläggningskostnaderna i olika trakter af vårt land ännu äro
betydligt växlande, en medelkostnad af 3,500 kronor per säng numera
bör beräknas för sjukvårdanstalter af den enklare beskaffenhet, som
kommitterade tänkt sig, och som styrelsen finner ur många synpunkter
välbetänkt.
Sammanfattas kommitterades särskilda förslag med de af medicinalstyrelsen
ifrågasatta modifikationerna, så innebära de följande.
l:o) Till uppförande eller inrättande af tuberkulossjukhus eller
tuberkuiosafdelningar på andra sjukvårdanstalter lämnar staten åt landsting
och städer, som icke deltaga i landsting, mot låg ränta byggnadslån
att amorteras på 40 år, men räntefria under 2 år från det första
delen af lånet utbetalts. (Häröfver har medicinalstyrelsen icke ansett
sig böra i vidare mån yttra sig än beträffande byggnadskostnadernas
storlek).
2:o) Innan byggnadslån utlämnas till en anstalt, skall densamma
vara till läge, plan och ritningar af medicinalstyrelsen pröfvad och
godkänd.
3:o) Såsom bidrag till driftkostnaderna vid tuberkulossjukhus och
tuberkuiosafdelningar å andra sjukhus äfvensom vid kustsjukhus och
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.
kustsanatorier för skrofulösa barn utbetalar staten årligen 7 5 öre för underhållsdag,
dock med den inskränkning livad tuberkulosanstalterna angår
att statens bidrag i intet fall må öfverstiga tredjedelen af anstaltens
sammanlagda utgifter för egentlig sjukvård, hvari ej få inräknas
kostnaderna för nybyggnader och större reparationer;
att för intet län eller stad, som ej deltager i landsting, bidrag
utgår till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af länets eller stadens
invånare; och
att bidrag utgår endast till sådana sjukvårdanstalter, hvarest patientafgiften
i allmänna sjuksalar icke öfverstiger en krona per dag.
4:o) Tuberkulosanstalter, som icke äro anlagda i sammanhang med
länslasarett, ställas under inseende af vederbörande förste provinsialeller
stadsläkare.
Till följd af nådig remiss har statskontoret den 12 mars 1908
afgifvit underdånigt utlåtande öfver kommitténs betänkande i hvad detsamma
innefattar förslag om bildande af en lånefond för byggande af
tuberkulosvårdanstalter och hvad med lånerörelsen äger samband.
Då jag emellertid icke har för afsikt att tillstyrka bildande af en
dylik lånefond, anser jag mig icke bär behöfva närmare redogöra för utlåtandets
innehåll.
Uti inordradt underdånigt utlåtande af den 17 mars 1908 har slutligen
öfverintendentsämbetet anfört, att de af kommittén approximativt
beräknade anläggningskostnaderna för uppförande af tuberkulossjukhus
af olika storlek efter de af kommitterade framlagda uppgifter ställa sig
— om än någon ingående granskning i brist på detaljerade kostnadsförslag
ej kunnat ske — enligt ämbetets mening allt för låga med
hänsyn till gällande arbetspriser. Ämbetet håller för sin del före, att
den af medicinalstyrelsen i dess underdåniga utlåtande angifna medelkostnaden
per säng icke är för högt tilltagen, då densamma synes hafva
utgått från en byggnadskostnad af i medeltal omkring 20 kronor per
kubikmeter, ett pris som för närvarande ingalunda är för högt äfven
för byggnader af enklare slag.
Att tuberkulosen är den mest spridda folksjukdomen i vårt land
och den, som skördar det afgjordt största antalet offer, torde numera
vara en för alla känd sak. Detta har också blifvit till fullo bekräftadt
genom de af kommittén verkställda statistiska undersökningar, hvaraf
framgår, att för närvarande här i landet minst 10,000 personer årligen
Statskontorets
yttrande.
Öfverinten
dentsämbetets
yttrande.
Departementschefens
yttrande.
40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
aflida i lungsot, den utan jämförelse vanligaste formen af tuberkulos.
Af samtliga dödsfall i riket utgöra lungsotsdödsfallen 12,2 %, däraf 11,4 %
å landsbygden och 15 % i städerna. Man kan således beräkna, att
hvart åttonde dödsfall beror på denna sjukdom. Redan den omständigheten,
att lungsoten skördar ett så stort antal offer, innebär en
allvarlig maning för samhället att med kraft upptaga kampen mot
densamma. Hvad som emellertid gör detta till en bjudande nödvändighet
är sjukdomens ur samhällssynpunkt synnerligen ödesdigra betydelse.
Den kräfver nämligen sina offer företrädesvis inom de åldersgrupper
af befolkningen, där den största arbetskraften finnes. Enligt
de af kommittén verkställda undersökningar tillhörde icke mindre än
77—78 % af de iakttagna lungsotsfallen åldersgruppen 15 — 50 år,
hvilken åldersgrupp utgör i det närmaste hälften af befolkningen i dess
helhet. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer år 1904 i åldern
20—60 år förorsakades omkring 36 % af tuberkulos och af dödsfallen
i åldern 20—40 år gällde detta icke mindre än 53 %. I stort
sedt kan enligt gjorda beräkningar sägas, att tuberkulosen är orsaken
till en tredjedel af dödsfallen i åldern 20—50 år. Att en dylik decimering
af de kraftigaste och mest arbetsdugliga åldersklasserna af befolkningen
skall för samhället innebära en stor förlust, ligger i öppen
dag. Man torde utan öfverdrift kunna påstå, att näst emigrationen tuberkulosen
är den förnämsta orsaken till förlust af arbetskraft för vårt land.
Redan länge har man i många kulturländer haft ett öppet öga
för den stora fara tuberkulosens starka spridning innebär för samhället.
Kraftiga skyddsåtgärder mot sjukdomens utbredning hafva
därför vidtagits, och de resultat, som därigenom uppnåtts, äro synnerligen
tillfredsställande. Sålunda har i England, sedan kampen mot
tuberkulosen upptagits på mera energiskt sätt, dödligheten på grund
af denna sjukdom sjunkit högst betydligt, från 1880, då den utgjorde
omkrig 29 på 10,000 personer, till 17 år 1901. Enahanda
förhållande kan iakttagas i Danmark, hvilket torde kunna betecknas
såsom ett förgångsland i afseende å tuberkulossjukvården. Äfven i
vårt land har man under de senare åren börjat upptaga ett energiskt
och målmedvetet arbete till den förhärjande sjukdomens bekämpande.
Sålunda bedrifves ett särdeles kraftigt arbete för att bland allmänheten
sprida upplysning rörande sjukdomens natur och sätt att utbreda sig
samt de allmänna hygieniska skyddsåtgärderna mot densamma. En
synnerligen förtjänstfull verksamhet härutinnan har utförts af den år
1904 bildade svenska nationalföreningen mot tuberkulos, hvilken uppställt
såsom sin uppgift att med alla till buds stående medel verka för
41
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 166.
bekämpandet af tuberkulosen som folksjukdom i vårt land. Jämväl i
fråga om beredande af vård åt de af sjukdomen angripna bär under
de senare åren åtskilligt bär i landet uträttats. Ett stort steg i denna
riktning togs, då Hans Maj:t Konung Oscar II auslog den från Sveriges
folk insamlade jubileumsgåfvan till inrättande af så kallade folksanatorier
med ändamål att mottaga och vårda lungsjuka, företrädesvis bland
landets ekonomiskt mindre lyckligt lottade befolkning. Riksdagen bär
också behjärtat behofvet af dylika anstalter, i det Riksdagen med frikostig
band dels anslagit medel till åstadkommande af ett lungsotssanatorium
i södra Sverige, dels beviljat årliga bidrag till upprätthållande
af verksamheten vid dessa folksanatorier, dels ock anslagit
ett afsevärdt belopp till färdigbyggandet af kustsanatoriet vid Skelderviken.
Och nu senast har innevarande års Riksdag beviljat anslag till
driftkostnaderna vid Styrsö kustsanatorium. Omnämnas bör jämväl,
att ett icke obetydligt antal vårdplatser kommit till stånd genom kommuners
och enskildas initiativ.
Med allt erkännande af de åtgärder, som hittills blifvit i vårt land
vidtagna för tuberkulosens bekämpande, måste man dock medgifva, att
ofantligt mycket återstår att göra på detta område. Särskildt gäller
detta i fråga om åstadkommande af vårdanstalter för de sjuka. Så länge
icke ett tillräckligt antal dylika anstalter finnes, måste allt det arbete,
som nedlägges på att sprida kunskap om sjukdomen, i många fall te
sig såsom resultatlöst. Föga båtar, att allmänheten erhåller kännedom
om sjukdomens natur och smittofarlighet, då tillfälle icke gifves för de
sjuka att erhålla nödig vård. De vårdanstalter, som finnas, äro allt för
otillräckliga för att kunna emottaga det stora antalet patienter. . Kändt
är, hurusom dessa kunna i månader få vänta på inträde vid våra
folksanatorier. Man torde utan öfverdrift kunna säga, att det knappast
finnes några sjuka i vårt land, som äro sämre ställda i fråga om sjukhusvård
än de lungsiktiga. Å länslasaretten och öfriga sjukvårdsinrättningar
mottagas som bekant i allmänhet icke dylika patienter, och
särskildt gäller detta beträffande sådana, som befinna sig i ett mera framskridet
stadium af sjukdomen. För dem, som icke äro i den ekonomiska
ställning, att de själfva kunna bereda sig erforderlig vård, är fattighuset
eller försörjningsinrättningen i många fall den enda tillflyktsorten.
Huru litet dessa anstalter äro ägnade att bereda de sjuka
lämplig vård, torde vara bekant för en hvar. Den första förutsättningen
för att med utsikt till framgång kunna upptaga kampen mot
tuberkulosen måste därför vara, att ett tillräckligt antal vårdanstalter
för de sjuka kommer till stånd. I saknad häraf måste sträfvandet att
Bil. till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Afl. 130 Käft. 6
42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
hämma sjukdomens vidare utbredning i landet blifva förgäfves. Erfarenheten
från striden mot andra smittosamma sjukdomar visar äfven
till fullo, att möjligheten af isolering af de sjuka utgör grunden för
hvarje åtgörande i detta hänseende. Ett tillgodoseende af detta behof
blifver mången gång i och för sig af afgörande betydelse.
Utan att i någon mån underskatta vikten och betydelsen af andra
åtgärder för tuberkulosens hämmande finner jag det sålunda vara alldeles
uppenbart, att för närvarande kampen mot denna sjukdom i första
hand måste inriktas på sträfvan att åstadkomma ett tillräckligt antal
vårdanstalter för de sjuka. I betraktande af det stora antal lungsotspatienter,
som äro i behof af anstaltsvård, är det emellertid klart, att
detta skall vara förenadt med afsevärda kostnader. Då man icke kan
förvänta, att landsting och kommuner, hvilka eljest omhänderhafva den
allmänna hälso- och sjukvården, skola vara i stånd att ensamma bära
dessa kostnader, och den allmänna välgörenhetens medverkan icke kan
påräknas i allt för stor utsträckning, synes mig nödvändigt, att staten
i en eller annan form träder hjälpande emellan.
Visserligen gäller hos oss såsom allmän regel, att utgifterna för
den allmänna sjukvården skola bestridas af kommunerna, men, såsom
kommittén framhållit, är denna regel icke undantagslöst genomförd. Sinnessjukvården
har i dess helhet öfvertagits af staten, och denna lämnar
också sitt understöd, då det gäller att bekämpa vissa andra sjukdomar
af allmänfarlig beskaffenhet. Och att tuberkulosen måste betecknas såsom
en allmänfarlig sjukdom, torde icke kunna bestridas. Redan ur denna
synpunkt synes väl motiveradt, att staten lämnar sitt ekonomiska stöd
i kampen mot densamma. Härtill kommer, såsom kommittén framhållit,
att hvad som af landet offras på en energiskt och praktiskt drifven
strid mot tuberkulosen ur nationalekonomisk synpunkt säkerligen icke
behöfver betraktas såsom ett dödt kapital. Ett ytterligare skäl för
statens ingripande synes mig ligga därutinnan, att statsintresset bjuder,
att skyddsåtgärderna mot sjukdomens vidare utbredning blifva genomförda
någorlunda likformigt öfver hela landet, på det att icke försumlighet
å vissa orter må äfventyra de resultat, hvilka man å andra
lyckats tillkämpa sig.
Vid uppgörandet af sitt förslag till tuberkulossjukvårdens ordnande
i riket har kommittén jämväl utgått från ofvannämnda båda synpunkter,
nämligen att man i första hand bör sörja för åstadkommande af
ett tillräckligt antal vårdanstalter för de sjuka, samt att staten bör öfvertaga
en del af kostnaderna för denna gren af den allmänna sjukvården.
Då jag, såsom ofvan framhållits, härutinnan är af samma mening
43
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 156.
som kommittén, är det tydligt, att jag för min del icke har något att erinra
mot de principer, som ligga till grund för den af kommittén uppgjorda
planen.
Såsom ofvan nämnts innefattar kommitténs plan tre olika, typer af
vårdanstalter, nämligen tuberkulossjukstugor, tuberkulosafdelnmgar vid
lasaretten och, där förhållandena sådant påkalla, större tuberkulossjukhus.
Ofri o-a för vårt land lämpliga vårdformer, såsom sanatorier i egentlig
bemärkelse, sommarsanatorier, dispensärer samt kustsjukhus och kustsanatorier
för skrofulösa barn, hafva däremot af ekonomiska skäl icke ansetts
böra ingå i planen. Då de af kommittén föreslagna anstalterna synas
mig ur såväl sjukvårds- som kostnadssynpunkt synnerligen lämpade föi
sitt ändamål, har jag för min del icke något att mot dem erinra. 1 ett
hänseende anser jag dock kommitténs plan höra utvidgas, basom
ofvan nämnts hafva åtskilliga bland de i ärendet hörda myndigheterna
framhållit, att kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulosa barn aro
af så stor betydelse för en framgångsrik kamp. mot tuberkulosen, att
äfven dessa anstalter böra af staten understödjas i sm verksamhet.
Denna uppfattning delas också af medicinalstyrelsen, som ansett kustsjukhusen
förtjäna det allmännas stöd i minst lika hog^ grad som
tuberkulossjukhusen och därför föreslagit, att jämväl dessa vårdansta ter
skola erhålla statsbidrag till sina driftkostnader. De af medicinalstyrelsen
härför anförda skäl synas mig vara fullt öfvertygande bom
bekant sträfvar den moderna hälsovården icke blott, efter, att bringa
bot och hjälp åt de sjuka, utan söker äfven så vidt möjligt, ar att
bland befolkningen i dess helhet upprätthålla ett godt hälsotillstånd
genom att förebygga sjukdomars utbrott. Särskilt då det galler att
bekämpa en så utbredd och samhällsfarlig sjukdom som tuberkulosen,
synes denna profylaktiska metod böra i största möjliga utsträckning
genomföras. Då ändamålet med kustsjukhus och. kustsanatorier ar att
genom anstaltsvård skydda barn, som lida af börjande tuberkulos eher
hafva tydliga anlag för ett sådant ondt, eller med andra. ord. att förebygga,
att sådana barn falla offer för tuberkulos, kan jag icke finna
annat än att jämväl dessa sjukvår.dsanstalter böra upptagas i planen
för tuberkulossjukvårdens ordnande i så måtto, att de af staten erhålla
bidrag till sina underhållskostnader. I likhet med medicinalstyrelsen
anser jag däremot, att frågan om byggnadsbidrag till anstalter af ifrågavarande
art bör i hvarje fall särskildt göras till föremål, för .pröfning.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att enligt min åsikt några
mera restriktiva bestämmelser rörande de olika vårdformer, som kunna
blifva föremål för statens understöd, näppeligen böra fastställas. Det
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
måste nämligen efter mitt förmenande ligga vikt uppå, att utvecklingen
åt ifrågavarande gren af den allmänna sjukvården icke bindes inom
nagra på förhand bestämda snäfva gränser. En vårdtyp, som på en viss
ort kan finnas vara den mest lämpliga, kan å en annan, där förhållandena
aro annorlunda, visa sig mindre tillfredsställande. Det synes miodarfor
lämpligast, att man öfverlåter åt landsting och kommuner att
själ!va bestämma, huru tuberkulosvården inom de olika sjukvårdsområdena
bäst bör ordnas. Att en viss kontroll med afseende å de vidtagna
åtgärdernas ändamålsenlighet måste från statens sida utöfvas,
näi dess medverkan i den ena eller andra formen kräfves, torde dock
ligga i öppen dag.
... kar redan uttalat min principiella anslutning till kommitténs
förslag att staten bör öfvertaga en del af de med tuberkulossjukvårdens
ordnande förenade kostnader. Utan understöd från staten kan man helt
visst icke förvänta, att tuberkulosanstalter skola komma till stånd i den
omfattning behofvet kräfver. Kommunernas utgifter för den allmänna
sjukvåiden uppgå, redan för närvarande till högst afsevärda belopp. En■/nni
^k°mrijittén gjorda undersökningarna uppgingo under åren
IJUI—1905 i runda tal utgifterna för lasaretten till 27,720,000 kronor för
sjukstugorna till 2,440,000 och för epidemisjukstugorna till 4,130000
kronor eller sammanlagdt 34,290,000 kronor. Den årliga omkostnaden
för sjukvården utgjorde sålunda i medeltal 6,858,000 kronor. Af dessa
utgifter bestredos omkring 72 % af landsting och kommuner. Med
dylika siffror för ögonen synes det mig ligga i öppen dag, att man
icke kan ifrågasätta, att kommunerna skola öfvertaga hela kostnaden
ör tuberkulosanstalternas drift, utan att en afsevärd del häraf måste
bestridas med statsmedel.
Kommittén har, såsom förut omförmälts, i fråga om sättet för statsunderstodets
utgående föreslagit, att staten skulle dels bevilja statslån
pa billiga villkor och med viss tids räntefrihet för bestridande af kostnaderna
för vårdanstalternas anläggning, dels ock lämna bidrag till
driftkostnaderna. ö
. kj-vacl nu angår frågan om statslån till anstalternas uppförande, tilla
er jag mig erinra, att vissa af de i ärendet hörda myndigheterna ute
i orterna framkastat den tanken, att staten för ifrågavarande ändamål
borde i stället för lån bevilja anslag utan återbetalningsskyldighet.
Denna tanke synes mig vara väl värd att tagas under närmare ompröfning.
Det har hittills ansetts såsom en stor styrka i svenska statens
lånepolitik, att lån upptagits allenast för ändamål, som äro direkt
45
Kung„. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.
produktiva, sådana som i sig innebära möjlighet att lämna afkastning,
hvarmed lånen kunna förräntas och en gång återbetalas. Nu vill jag
visserligen icke förneka, att anordnande af en rationell tuberkulosvård
kan sägas vara ett produktivt företag, då ju därigenom kan vinnas och
bevaras lefvande arbetskraft för landet. Men tuberkulosvården är dock
produktiv på ett helt annat och ej så direkt sätt som de företag, för
hvilka svenska staten hittills användt lånemedel. Härtill kommer ytterligare,
att ett godkännande af kommitténs förslag skulle innebära en
nyhet, mot hvilken obestridligen vägande principiella betänkligheter
kunna uppställas, nämligen att staten skulle uppträda såsom låneförmedlare
åt kommunerna. Det synes mig därför vara att bestämdt föredraga,
om staten, utan att anlita lånevägen, kunde genom beviljande
af anslag utan återbetalningsskyldighet bidraga till ifrågavarande anstalters
uppförande, och har jag för denna min uppfattning funnit
stöd hos chefen för finansdepartementet, med hvilken jag i denna del
af ärendet samrådt. Budgeten skulle visserligen härigenom under ett
antal år tyngas af ett rätt afsevärdt belopp, men det torde dock ej
blifva större än att den mäktar bära detsamma.
För öfrigt lärer staten genom dylikt bidrag, äfven om detsamma
stannar vid en bråkdel af byggnadskostnaderna, verksammare understödja
vederbörande än genom utlämnande af statslån, äfven om sådant
komme att ske på synnerligen billiga villkor.
Såsom nämndt både kommittén beräknat anläggningskostnaden per
säng till i medeltal 2,000 kronor för tuberkulossjukstugor, 2,500 kronor
för större tuberkulossjukhus och ett belopp, något understigande 4,000
kronor, för tuberkulosafdelningar vid lasarett. Med hänsyn till det antal
platser, som antogs komma att förläggas till, å ena sidan, tuberkulossjukstugor
och, å andra sidan, större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar
vid lasarett, beräknade kommittén medelanläggningskostnaden
per säng till 2,350 kronor.
Enligt hvad förut nämnts hafva åtskilliga myndigheter ansett kommitténs
ifrågavarande beräkningar för låga. Detta är äfven min uppfattning.
Äfven med vidtagande af alla de besparingar, kommittén
tänkt sig, torde det icke vara möjligt att nedbringa medelanläggningskostnaden
till det af kommittén beräknade belopp. Erfarenheten från
såväl statens som kommunernas byggnadsverksamhet för sjukvårdsändamål
gifver nämligen vid handen, att man måste räkna med högre
siffror. Medicinalstyrelsen håller före, att medelkostnaden bör sättas
till 3,500» kronor per säng, och öfverintendentsämbetet har förklarat
sig anse denna kostnad icke vara för högt tilltagen. Vid sådant förhållande
anser jag vara försiktigast att lägga sist nämnda beräkning
46
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 166.
till grund för fortsatt kalkylering. Den af kommittén antagna medelanläggningskostnaden
skulle således ökas med nära 50 procent.
Med motsvarande höjning skulle följaktligen anläggningskostnaden
per säng i medeltal kunna uppskattas till 3,000 kronor för tuberkulossjukstugor
och 3,750 kronor för större tuberkulossjukhus. För tuberkulosafdelningarna
vid lasarett skulle ifrågavarande siffra komma att
stiga till inemot 6,000 kronor. Emellertid lära kommitténs beräkningar
rörande anläggningskostnaderna stämma bättre öfverens med verkliga
förhållandet, såvidt angår tuberkulosafdelningar vid lasarett än särskildt
hvad beträffar tuberkulossjukstugorna. I fråga om dessa tuberkulosafdelningar
tjänar nämligen till god ledning erfarenheten från lasarettskygg611
under senaste år, hvilka visat en medelanläggningskostnad af
i allmänhet omkring 4,000 kronor per säng. Såsom kommittén anmärkt,
lära dessutom byggnadskostnaderna för tuberkulosafdelnibgarna komma
att understiga anläggningskostnaden för själfva lasaretten, då ju vid de
förra icke behöfva tagas i beräkning kostnaderna för de vid lasaretten
redan befintliga anordningar, som måst utföras, därest tuberkulosafdelningen
skolat anläggas såsom själfständig vårdanstalt.
Beträffande nu storleken af det bidrag till byggnadskostnaderna,
staten bör lämna, synes mig detta skäligen kunna bestämmas till en
fjärdedel af verkliga kostnaden, däri ej inberäknade utgifterna för anskaffande
af tomt, ej heller för inventarier och sängutstyrsel. Räkenskaperna
böra gifvetvis också vara underkastade granskning, så att
med ledning däraf kostnadsbeloppet kan fastställas.
Emellertid torde ytterligare en begränsning böra göras till förekommande
däraf, att å anstalternas uppförande nedläggas större kostnader
än som kan anses skäligt. I sådant hänseende anser jag böra stadgas,
att statsbidrag icke i något fall må utgå med högre belopp än 1,000
kronor per säng. Med hänsyn till den utredning rörande de beräknade
anläggningskostnaderna, hvarför jag nyss redogjort, torde i så
fall en fjärdedel af verkliga kostnaden i regel också blifva betäckt.
An vidare synes mig, i anslutning till hvad kommittén föreslagit
rörande statsbidrag till driftkostnaderna, jämväl bidraget till anläggningskostnaden
böra sättas i visst förhållande till folkmängden inom
vederbörande stad eller län. Då jag anser samma bestämmelser i förevarande
afseende böra blifva gällande beträffande såväl det ena som
det andra slaget af statsbidrag, ber jag att här i ett sammanhang få
yttra mig i frågan.
Enligt kommitténs förslag skulle statsbidraget blifva föremål för
begränsning såtillvida, att för län eller stad, som ej deltager i lands
-
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.
ting, bidrag icke i något fall skulle utgå till flera sjukplatser än en
på hvarje tusental af länets eller stadens invånare. Ehuru det icke
torde kunna bestridas, att det för tuberkulossjukvården i dess helhet
skulle vara mest fördelaktigt, om statsbidraget kunde utgå utan inskränkning
i förhållande till länets eller stadens invånarantal, anser jag
dock, att de skäl kommittén anfört till stöd för sitt ifrågavarande förslag
äro af beskaffenhet att böra tillmätas en afgörande betydelse. Det
lider nämligen icke något tvifvel, att de större städerna, hvilka i
främsta rummet komma att drabbas af den föreslagna begränsningen,
äro i stånd att åtaga sig relativt större utgifter för tuberkulossjukvården
än de mindre städerna och landsbygden.
Om jag således än är med kommittén ense därutinnan, att en begränsning
af statsbidraget bör äga rum, synas mig dock starka skäl tala
för, att ifrågavarande bestämmelse bör något modifieras till förmån
för sådana delar af vårt land, där tuberkulosen är synnerligen utbredd
och befolkningens ekonomiska ställning svag. Enligt den af kommittén
verkställda, å sid. 5 i dess betänkande intagna beräkningen angående
behofvet af vårdplatser inom de olika sjukvårdsområdena, erfordras i
följande städer och län mera än en sjukplats på 1,000 invånare:
Erforderligt antal
Stad eller län. vårdplatser pr
1,000 invånare.
Göteborg............................................ 2,55
Gäfle .................................................................. 2,27
Norrköping ...................................................... 2,23
Stockholm......................................................... 2,16
Malmö ............................................................... 2,01
Norrbottens län ............................................. 1,34
Jämtlands län.................................................. 1,32
Göteborgs och Bohus län........................... 1,22
Västmanlands län .......................................... 1,it
Ifrågavarande städer och län skulle följaktligen med afseende å statsbidraget
komma att beröras af den ifrågasatta begränsningen. Hvad
städerna angår, torde emellertid, såsom ofvan nämnts, deras ekonomiska
ställning vara sådan, att de detta oaktadt skola vara villiga att anordna
det antal vårdplatser behofvet kräfver. Annorlunda torde saken komma
att ställa sig beträffande åtminstone vissa af ofvannämnda fyra län. Att
behofvet af vårdplatser därstädes är större än i andra län visar ju, att
tuberkulosen där är mera allmänt spridd, och att följaktligen särskildt
kraftiga åtgärder mot densamma måste vidtagas. Därest statsbidraget
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 166.
begränsas på sätt kommittén föreslagit, kan emellertid befaras, att
det erforderliga antalet vårdplatser icke kommer till stånd. Genom
att inskränka detta till högst en på 1,000 invånare skulle man nämligen
komma i åtnjutande af ett relativt högre statsbidrag. Särskildt
synes fara vara för handen, att så kommer att blifva fallet i
Jämtlands och Norrbottens län, där sjukdomen är mest spridd, lefnadskostnaderna
uppdrifna och kommunernas ekonomiska ställning mindre
god än i öfriga län. Vid sådant förhållande och då det är af synnerlig
vikt, att tillräckligt antal vårdplatser anskaffas i dessa af sjukdomen
svårt hemsökta delar af vårt land, håller jag före, att i sistnämnda
båda län statsbidrag bör utgå för hvarje vårdplats utan någon inskränkning
i förhållande till invånarantalet.
Vid beräkning af sammanlagda beloppet, hvarmed staten skulle
komma att bidraga till anläggning af tuberkulosvårdanstalter i den omfattning,
kommittén tänkt sig, har man, såsom förut nämnts, att utgå
från en medelanläggningskostnad af 3,500 kronor per säng. Under
antagande vidare att 4,600 vårdplatser skulle behöfva anskaffas, kommer
man till en totalkostnad af 16,100,000 kronor, hvaraf staten
skulle bidraga med eu fjärdedel eller 4,025,000 kronor. Om man än
vidare förutsätter, att den af kommittén förordade planen skulle, såsom
kommittén ifrågasatt, komma att genomföras under loppet af 10 år,
skulle för hvarje år kräfvas ett byggnadskapital af 1,610,000 kronor,
däraf på staten skulle belöpa 402,500 kronor, en summa, som lämpligen
torde kunna afjämnas till 400,000 kronor. Härvid är emellertid att
märka, att statsbidraget sannolikt kommer att understiga det sålunda beräknade
maximibeloppet, detta med hänsyn till föreslagna begränsningar.
Emellertid anser jag mig böra förorda, att för år 1909 begäres
anslag för ifrågavarande ändamål till belopp af 400,000 kronor, i förhoppning
att landsting och kommuner skola visa sig så intresserade
af saken, att detta belopp också kan komma till användning.
Hvad nu angår driften vid de föreslagna tuberkulosanstalterna utgår
kommittén från att medelkostnaden per dag oeh patient skulle
blifva vid tuberkulossjukstugorna 1 krona 60 öre och vid de större
sjukhusen 1 krona 75 öre.
Denna kostnad torde nog i verkligheten komma att ställa sig högre.
Särskild! synes mig kommitténs beräkning af utspisningskostnaden
kunna göras till föremål för anmärkning. Denna har af kommittén
satts så lågt som till 70 öre om dagen. Med hänsyn till den stora
betydelse utspisningen har för uppnående af goda resultat vid behandlingen
af tuberkelsjuka, måste denna post i kommitténs driftkalkyler
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 166.
anses för låg. Den af kommittén beräknade personalen är måhända
också för knappt tilltagen.
Ehuru man således torde kunna antaga, att kommittén räknat med
för låga siffror, synes å andra sidan den af medicinalstyrelsen antagna
driftkostnaden, 2 kronor 25 öre per underhåll sdag, vara väl hög.
Jag tillåter mig här nämna, att totalkostnaden per dag och patient
under åren 1901—1905 i medeltal uppgått vid lasaretten till 2 kronor
13 öre och vid sjukstugorna till 1 krona 79 öre. Om man därför, särskildt
med hänsyn till att flertalet sjuka skulle komma att vårdas å
tuberkulossjukstugor, vid kalkyleringen utgår från en medelkostnad af
2 kronor per underhållsdag, håller jag för sannolikt, att man befinner
sig på den säkra sidan.
Kommittén har nu föreslagit, att statsbidraget med förut angifna
begränsning med hänsyn till folkmängden skulle bestämmas till 50 öre
per dag för hvarje å anstalt vårdad patient. Flertalet af de i ärendet
hörda lokala myndigheterna har ansett detta belopp för lågt, och medicinalstyrelsen
har föreslagit, att statsbidraget skulle höjas till 75 öre
per underhållsdag, dock att bidraget icke för någon anstalt bör få utgå
med mera än tredjedelen af hela driftkostnaden, större reparationer,
tillbyggnader och dylikt oberäknade. För egen del anser jag mig böra
ansluta mig till kommitténs förslag, särskildt om hvad jag hemställt
rörande statsbidrag till anläggningskostnaden skulle vinna bifall. Såsom
jag förut nämnt, synes medelkostnaden per underhållsdag kunna beräknas
till 2 kronor. Därest staten däraf betalar 50 öre, skulle staten
således bidraga med lika stor del af driftkostnaden som af anläggningskostnaden
eller en fjärdedel. Om vidare patientafgiften i allmänt rum,
såsom kommittén föreslagit, bestämmes till 1 krona per dag, skulle
landstingens och kommunernas utgifter för tuberkulosanstalternas drift
kunna beräknas uppgå till 50 öre per dag och patient, eller samma
belopp, hvarmed staten skulle bidraga. Det bör också kunna förutsättas,
att vederbörande skola vara villiga åtaga sig en dylik utgift.
Gifvet är, att därest staten skall lämna sitt understöd åt ifrågavarande
sjukvårdanstalter vare sig till deras uppförande eller i form af
bidrag till driftkostnadernas bestridande, anstalterna böra motsvara vissa
fordringar i afseende å ändamålsenlighet äfvensom vara underkastade
kontroll från statens sida.
Sålunda torde såsom villkor för statsbidrag böra stadgas, att anstalten
skall vara till läge, plan och ritningar pröfvad och godkänd i
den ordning, Eders Kungl. Maj:t bestämmer. Statsbidrag till anläggningsBili.
till Riksd. Prot. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 130 Raft. 7
50
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 166.
kostnaden torde icke böra utbetalas, förrän anstalten fullbordats samt
blifvit afsynad och godkänd.
Därjämte synes böra föreskrifvas, att vederbörande icke må använda
anstalten till annat än det därmed afsedda ändamål, utan att Eders
Kungl. Maj:t därtill lämnar medgifvande.
Kommittén har jämväl i öfrigt föreslagit en del villkor för erhållande
af statsunderstöd; och har jag i hufvudsak icke något att härvid erinra,
om ock vissa detaljer torde tåla jämkning. Emellertid synes mig icke
nödigt att nu ingå någon närmare granskning af dessa villkor, då det
torde böra öfverlåtas åt Eders Kungl. Maj:t att därom bestämma, sedan
Riksdagen fattat beslut i själfva hufvudfrågan.
Såsom förut nämnts skulle vid beviljande af statsbidrag till anläggningskostnaden
icke tagas hänsyn till kostnaderna för anskaffande
af erforderliga byggnadstomter. Dessa kostnader skulle följaktligen
helt och hållet bestridas af vederbörande i orterna. Bland de i ärendet
hörda lokala myndigheterna hafva emellerid vissa uttalat önskvärdheten
däraf, att staten jämväl i så måtto lämnar sitt understöd,
att å kronodomänerna upplåtes fri mark för tuberkulosanstalters uppförande.
Dessa uttalanden finner jag vara förtjänta af beaktande. Det
torde nämligen icke kunna förnekas, att anskaffandet af lämpliga byggnadstomter
för ifrågavarande anstalter mången gång skall vara förenadt
med icke obetydliga kostnader. Särskildt torde detta blifva fallet hvad
tuberkulossjukstugorna angår. Då dessa anstalter icke skola hafva läkare,
som odeladt eller hufvudsakligen ägnar sig åt dem, måste de
nämligen i regel förläggas till närheten af städer eller orter med mera
sammanträngd befolkning, de enda platser där tillgång till läkare finnes.
Att tomtpriserna därstädes ställa sig afsevärdt högre än å andra
orter, torde nogsamt vara bekant. För att minska kostnaderna för tuberkulosanstalternas
anläggning, synes det mig därför lämpligt att, där
förhållandena sådant medgifva, fria byggnadstomter upplåtas å kronan
tillhörig mark. Att staten icke är i stånd att öfverallt bereda vederbörande
en dylik förmån, är visserligen sant. Men denna omständighet
bör icke utgöra hinder för att, där så kan ske, en dylik markupplåtelse
äger rum. För de större tuberkulossjukhusen, hvilka skola
hafva egen läkare, torde det i allmänhet icke möta några svårigheter
att å kronans domäner utfinna lämpliga byggnadsplatser. Under sådana
förhållanden och då ifrågavarande markupplåtelser i de flesta fall
kunna ske utan att staten därigenom tillskyndas några mera afsevärda
utgifter, har jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,
ansett mig böra förorda, att landsting, kommuner, föreningar och en
-
51
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 166.
skilda, hvilka ämna uppföra tuberkulossjukvårdanstalter, må, efter af
Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskild! fall verkställd pröfning, utan
kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Eders Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, erhålla upplåtelse af för anläggningen erforderlig,
kronan tillhörig mark, som står under dess omedelbara disposition;
dock att, när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild
person på arrende upplåten kronojord, ersättning därför skållaf vederbörande
lämnas i enlighet med gällande expropriationsförordning.
Det har synts mig lämpligt att redan nu uttala min åsikt beträffande
föreliggande ärende i hela dess vidd. Jag anser dock, att med
frågan om statsbidrag till bestridande af kostnaderna för tuberkulosvårdanstalternas
drift bör anstå till nästkommande år. Det är nämligen
framför allt angeläget att söka så snart ske kan åstadkomma nya vårdplatser.
De redan existerande anstalterna lära säkerligen i allmänhet
hafva sin ekonomi så ordnad, att de äfven utan statsbidrag kunna uppehålla
sin verksamhet jämväl under år 1909. Jag vill därför föreslå
Eders Kungl. Maj:t att hos Riksdagen nu äska medel till bidrag för
tuberkulossjukvårdanstalters anläggande äfvensom utverka bemyndigande
att ’ medgifva upplåtelse å kronans mark af erforderliga byggnadstomter.
Jag ber slutligen få meddela en sammanställning, utvisande de
belopp,^ hvarmed staten skulle under de närmaste 11 åren komma att
bidraga till tuberkulossjukvården, under förutsättning att mina förslag
en gång vinna godkännande.
År. |
Antal patienter. |
Statsbidrag Er. |
Statsbidrag till driftkost-nader efter 50 |
Summa. Kr. |
1909 ...................................................... |
460 |
400,000 |
400,000 |
|
1910 ...................................................... |
1,460 |
400,000 |
266,450 |
666,450 |
1911 ...................................................... |
1,920 |
400,000 |
350,400 |
750,400 |
1912 ...................................................... |
2,380 |
400,000 |
434,350 |
834,350 |
1913 ..................................................... |
2,840 |
400,000 |
518,300 |
918,300 |
1914 ...................................................... |
3,300 |
400,000 |
602,250 |
1,002,250 |
1915 ...................................................... |
3,760 |
400,000 |
686,200 |
1,086,200 |
1916 ...................................................... |
4,220 |
400,000 |
770,150 |
1,170,150 |
1917 ...................................................... |
4,680 |
400,000 |
854,100 |
1,254,100 |
1918 ..................................................... |
5,140 |
■ 400,000 |
938,050 |
1,338,050 |
1919 ..................................................... |
5,600 |
— |
1,022,000 |
1,022,000 |
Summa kr. |
4,000,000 |
| 6,442,250 |
10,442,250 |
52
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.
Från och med år 1919 skulle den årliga statsutgiften således
komma att belöpa sig till omkring 1,000,000 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
1:°) att till bidrag för uppförande ellerinrättande af tuberkulossjukvardanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkuiossjukhus och
tuberkulosafdelningar på andra sjukvårdanstalter, på extra stat för år
1909 anvisa ett belopp af 400,000 kronor;
2:o) att i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande af ifrågavarande
statsbidrag besluta:
a) att, innan statsbidrag beviljas, anstalten skall vara till läge, plan
och ritningar pröfvad oeh godkänd i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;
b)
att statsbidraget må bestämmas till högst en fjärdedel af den
enligt vederbörligen gianskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,
däri ej inberäknad utgift för anskaffande af byggnadstomt
dock med den inskränkning,
att statens bidrag icke må öfverstiga 1,000 kronor för hvarje sjukplats,
vederbörande anstalt beräknas rymma, samt
att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej i
något fall ma utg''a till flera sjukplatser än en på hvarje tusental af
länets eller stadens invånare, med undantag beträffande Jämtlands och
Norrbottens län, där statsbidrag ma utgå för hvarje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånarantalet;
c) att statsbidrag må utbetalas först sedan vederbörande anstalt
blifvit afsynad och godkänd; och
d) att Kungl. Maj:t i öfrig! må föreskrifva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga; samt
3:o) att medgifva, att landsting, kommuner, föreningar och enskilda
ma, efter af Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall verkställd pröfning, utan
kostnad eller årlig ersättning på de villkor i öfrigt, Kungl. Maj:t kan
finna skäligt bestämma, undfå upplåtelse af för ''anläggning af tuberkulossjukvårdanstalter
erforderlig, kronan tillhörig mark, som står
under dess omedelbara disposition; dock att, när fråga är om boställsjord
eller annan åt enskild person på arrende upplåten kronojord,
ersättning därför af vederbörande bör lämnas i enlighet med gällande
expropriation sförordning.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 166.
53
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen skulle
aflåtas proposition i ärendet af den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Pehr Thyselius.
B
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 130 Haft.
8