Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

1

N:o 160.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående stämpelafgiften; gifven Stockholms
slott den 3 april 1908.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till förordning angående stämpelafgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Förslag

till

förordning angående stämpelafgiften.

I ART.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna
till följande afdelningar:

Första af delningen:

Underdomstolar i stad; gränsetullrätter; krigsrätter; öfverståthållarämbetet
för uppbördsärenden och öfverståthållarämbetet för
polisärenden; magistraten och öfriga till statsförvaltningen hörande
myndigheter i städer och köpingar; notarii publici; bergmästare;
direktioner för sjömanshus; tullkamrar och tullinspektioner; biskopsämbeten,
hofkonsistorium och myndigheter, hvilka handhafva styrelsen
eller förvaltningen vid statens undervisningsanstalter;

äfvensom alla statsmyndigheter, hvilka icke finnas i denna eller
öfriga afdelningar upptagna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

3

Andra afdelning en:
Underdomstolar på landet.

Tredje af delningen:

Chefsämbeten och förvaltande myndigheter vid armén och marinen;
öfverståthållarämbetets kansli; Kungl. Maj:ts befallningshafvande och
till landsstaten hörande tjänstemän; chefer för väg- och vattenbyggnadsdistrikten;
Trollhätte kanal- och vattenverk; justerare; domkapitel
och Stockholms stads konsistorium; landtmäterikontor; landtmätare.

Fjärde af delningen :

Rikets hofrätter; krigsöfverdomstolar; fångvårdsstyrelsen; arméförvaltningen;
marinförvaltningen; lotsstyrelsen; generalpoststyrelsen;
medicinalstyrelsen; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; telegrafstyrelsen;
järnvägsstyrelsen; riksförsäkringsanstalten; försäkringsinspektionen;
kammarkollegium; statskontoret; kommerskollegium; kammarrätten;
generaltullstyrelsen; statistiska centralbyrån; öfverintendentsämbetet;
patent- och registreringsverket; bankinspektionen; kontroll- och justeringsstyrelsen;
riksarkivet; öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk;
landtmäteristyrelsen med generallandtmäterikontoret; domänstyrelsen;
lan dtbruksstyrelsen.

Femte afdelningen:

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersämbetet;
Riksdagens justitieombudsman; riksrätten; hofexpeditionen; och
sekreterareämbetet vid Kungl. Maj:ts orden.

2 §•

Af de ämbets- eller tjänstemän, som icke här ofvan blifvit särskilt
uppräknade, hänföres en hvar till samma afdelning som den
myndighet, till hvilken han hörer.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

3 §•

I afseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med
de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff.

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

Adelsbref .......................................

Afflyttning sbetyg för sjöman
Afsked, då den afskedstagande
tillägges värdighet af högre
ämbete eller tjänst, förses
med stämpel lika med Fullmakt
å karaktär af ämbete
eller tjänst.

» i annat fall .........................

Afskrift af landtmätares eller med
honom i afseende på behörighet
till vissa förrättningar
likställd tjänstemans förrättningshandlingar,
äfvensom
af dylika handlingar
1 från generallandtmäterikontoret
och landtmäterikontor
en i länen, hvarje ark...
» som meddelas för vetenskapligt
ändamål...........................

» ur fartygsregistret; se Far- \
tygsregistret.

» annan, hvarje ark ...............:

Anordning ....................................j

Antagning sbevis å ämbete eden
tjänst; lika med Fullmakt.

Anvisning eller Assignation ........

Apoteksprivilegium i stad eller köping
........................................

» på landet ..........................

ö.

Kr.

Kr. ö

-fritt

-fritt—

Kr.

ö.

Kr.

250 -

■50

-fri -

50

— so

—fri -

2 5, —

fri

i

—! 1

100

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

5

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr. 1 ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. 1 ö.

Befälhafvarbref ..........................

Besiktning; se Protokoll.

Betyg öfver aflagdt kunskapsprof,
utfärdadt af domkapitel
eller Stockholms

stads konsistorium............

» öfver aflagdt kunskapsprof,
utfärdadt af annan myndighet
..........................................

» afflyttnings-, för sjöman; se
Afflyttningsbetyg.

> annat; se Bevis.

Bevis angående domstols beslut
om ersättning af allmänna
medel åt vittnen och upplysningsvis
hörda personer
i brottmål, åt den, som enligt
lagen angående förordnande
af rättegångsbiträde
åt häktad till sådant biträde
förordnats, åt personer, till
hvilka jämlikt lagen om
handräckning åt utländsk
domstol sådan ersättning
må utgå eller åt den, som
enligt lagen om tolks anlitande
vid domstol biträdt
såsom tolk utan att vara
till allmän tolk förordnad,
» af underdomstol eller därstädes
anställd tjänsteman,
tecknadt å företedd handling
» å dom eller utslag, att däremot
är vädjadt ................

» att begärd expedition icke

utbökommits..........................

» vederhäftighets-.....................

!—'' 5

fritt

-fritt_

-fritt -fritt -

-fritt

fritt

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

1

Afd.

2

Afd.

Afd.

Afd.

o

Afd.

Kr.

Bevis af chefen för justitiedepartementet
på anmälan om;

tidnings utgifvande ............

» rörande anmälan om idkande
af handel eller annat närings yrke.

....................................

» rörande tillstånd för utöfvande
af tillverkning i

skattefritt bryggeri ...........

» af landtmätare o ch j usterare

» om uppvisning af pass ......

» som erfordras för utbekommande
af belöning för rofdjurs
dödande..................

> antagnings-; se Antagnings-,
bevis.

> öfver på- eller afmönstring

af sjöman............................

» präst- ...................................

» af läkare eller karantäns tjänsteman

...........................

» vidimations- .....................

» om registrering, tecknadt
å ordning för aktiebolag
eller stadgar för förening
för ekonomisk verksamhet
eller å protokoll om beslut
angående ändring i sådant
bolags ordning eller sådan
förenings stadgar eller å
framställning om medlems
inträde i eller afgång ur

sådan förening ....................

» lagfarts-, angående fång till
fast egendom, därtaxerings-i

ö. Kr.

Kr.

Kr. | ö.

3 — B —-

— jo 0
-fritt A

fritt

Kr.

25

ö.

-fritt

-fritt—
-fritt-L

-fritt_fritt -

_fritt_

Kungl. Maj.ts Nåd* Proposition No 160.

7

" \ »

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

O

Afd.

1 Kr. 1 ö.

Kr. | ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. ö.

värdet eller köpesumman
för den egendom, som beviset
afser, icke uppgår till

1,000 kronor .......................

Bevis, annat...................................I

» ; se äfven Intyg.

Burbref i Stockholm och Göteborg
..................................j

» i andra städer ...................|

Diariibevis; se Bevis, annat.
Diplom för konsul eller vice!
konsul; se Fullmakt.

» att vara provisor...............

Doktorsbref, som utfärdas efter

aflagdt prof .......................

» som utfärdas utan aflagdt

prof ....................................

Dom med rubrik; lika med Utslag
med rubrik.

Party g sregistret, afskrift af, som
enligt lagen om inteckning
i fartyg meddelas inteck ningsdomstolen

................

Fastighetsbok, utdrag af, som
tecknas på lagfartsbeviseller
på utdrag af lagfarts- eller

inteckningsprotokoll..........

Fiskepass; se Pass.

Friherrebref ................................

Frisedel...........................................

Fullmakt för ledamot af statsrådet
.................................

» eller diplom för konsul eller
vice konsul, som icke åtnjuter
fast aflöning

50

20

50 — 150

—fritt_

50

— 1 —

5 —:

100

fritt

fri -fritt


-fri—

150

500 —

fri

-fri

8

Kungl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 160.

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr. ö.

Kr. 1 B.

Kr. ö.

Kr. ö.

Kr. J ö. |

Fullmakt för hofrättskommissarie
> för notarius publicus:

i Stockholm och Göteborg

i öfriga städer.............

» för mäklare eller skeppsklarerare
:
i Stockholm och Göteborg

i öfriga städer...................

» för annan, å ämbete eller
tjänst, förses för den, som
första gången undfått be-1
fordran till ämbete eller
tjänst med ordinarie lön,!
med stämpel till belopp af,
3 kronor för hvarje fullaj
100 kronor af lönen, men
för den, som erhållit befordran,
som medför högrej
lön, till belopp af 3 kronor
för hvarje fulla 100 kronor
af skillnaden mellan den:
stämpelafgift underkastade
lön, löntagaren näst förut;
innehaft, och den, som er-j
hålles;

dock att stämpel för fullmakt
å ämbete eller tjänst,
som icke medför rätt till,
tjänstgöringspenningar, beräknas
för allenast två tredje-!
delar af lönen. j

Vid löneförhöjning i följd
af ålderstillägg, därmed jämförlig
uppflyttning från lägre
till högre lönegrad eller löne -

100

25

200

50

—! 10

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 160.

9

reglering utgöres stämpel
med 3 kronor för hvarje
fulla 100 kronor af skillnaden
mellan den stämpelafgift
underkastade lön, löntagaren
näst förut innehaft,
och den, som erhålles.

Fullmakt för kyrkoherde att vara
prost öfver egen församling
» å karaktär af ämbete eller,
tjänst förses för den, som är
eller varit i allmän tjänst,!
med stämpel till belopp afl
20 kronor för hvarje fullai
100 kronor af den ordinarie
lön, som åtföljer dylik eller
därmed jämförlig beställning,
men för annan person
till belopp af 70 kronor
likaledes för hvarje fulla
100 kronor af sådan lön.!
» för riksdagsman....................!

Se för öfrigt 4 och 5 §§.

Förmyndarför ordnande; se Protokoll.

För myn da rka m ma res uträkning å
omyndiges medel.................

Förordnande, hvarigenom ämbete
eller tjänst tillsättes; lika
med Fullmakt.

» att viss tid eller tills vidare
förvalta ämbete eller tjänst,
då därmed följer rätt till
den med ämbetet eller tjänsten
förenade inkomst.........

1

2

3

4

5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

50

Kr.

Kr.

Kr. j ö. i Kr.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 124

fri

-fri -

3

Höft.

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

Kr.

Förordnande, annat...................

Förrättningshandiing, landtmätares
eller med honom likställd
tjänstemans; se Landt
mätares förrättningshandiing.

Förpassning, tull- .....................

Gravationsbevis: se Bevis.

Grefvebref ...................................

Hviloståndsresolution; se Resolution.

Instrument; se Protokoll.

Intyg om registrering af mönster
» att ansökning om varumärkes
registrering mottagits
eller att registrering af varumärke
förnyats.....................

Kallelse å okända borgenärer i
anledning af ansökning om
tillstånd att nedsätta aktiebolags
kapital....................

Kallelsebref i anledning af ansökning
om tillstånd att
nedsätta aktiebolags kapital
eller till aktieägare om bolagsstämma
eller till medlem
af registrerad förening

om sammanträde..................

> i mål angående konkurs,
boskillnad, årsstämning eller
försäljning af utmätt fast

egendom ................................

Karaktärs/ullmakt/ se Fullmakt.

Karta, geometrisk ........................

Dessutom förses kopia eller
utdrag af karta, som från

ö.

Kr. ö. | Kr.

Kr. ö.

5

Afd.

Kr.

fritt_

fri_

1,000

_fritt_

fritt

.fritta

_fritt_

50

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

11

generallandtmäterikontoret
utgifves, med stämpel, sva-rande mot den för annan
dylik karta stadgade lösen.

Kommunikationsresolution; se Re-solution.

Konstitutorial; lika med Förord-nande.

Kontrakt angående arrende, kro-noleverans eller entreprenad
j Kvittens.....................

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

1 ö.

Kr.

fri

ö.

lt

Kr.

!ö*

■

Kr.

:

Ö.

1 !

fritt

i

Lag fartsbevis; se Bevis.

: Landtmätares eller med honom i
afseende på behörighet till
vissa förrättningar likställd
tjänstemans förrättnings-handlinq ..................

_ fr

i

1 > & .........

Missiv för predikoprofs afläg-gande ..........................

Motbok, utfärdad af direktion för
sjömanshus eller af post-sparbank, ...................

—

—

—

2

fr,

—

—

| Matsedel

10

!

1

1 |

Mäklareslutsedel; se Slutsedel.

Mätbref förses med stämpel till
belopp af 20 öre för hvarje
fulla 10 ton af fartygets
dräktighet.

Nationalitets- och registrerings-certifikat förses med stämpel
till belopp af 40 öre för
hvarje fulla 10 ton af far-tygets dräktighet.

Notarialprotest; se Protest.

Order, hvarigenom beställning
med lön på stat tillsättes,

3:

!

3 |

6 :■

|

|

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

l

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

Kr.

Pass, fiske- .................................

» rese-:

för den, som reser i kronans

ärende ............................

för annan person:

till inrikes orter ...........

till utrikes orter ...........

» tull-: för utrikes sjöfart:

för öppen båt ....
för annat fartyg
för inrikes sjöfart
eller s. k. årspass

Patentbref ......................................

Pensionsbref..................................

Permissionssedel.............................

Praktika: se Bevis af karantänstjänsteman.

Privilegium, apoteks-; se Apoteksprivilegium.

Protest, notariat-.* protokoll där-.

öfver, hvarje ark..................j

Protokoll, hvarigenom ämbete,
eller tjänst tillsättes; lika;
med Fullmakt.

» angående förordnande eller*
entledigande af nämndeman,
stämningsman, ledamot
af ägodelningsrätt eller
god man vid landtmäteriförrättning,
af god man,
syssloman eller rättens ombudsman
i konkurs, samt
af annan person i afseende

Kr. | ö.!

Kr.

4

Afd.

5

Afd.

Kr. I ö.

2

50

—

—

25

_

1

-fritU

-fritt -

Kr.

50

-fritt -

sol

10 —'' —

-fritt-
fri -

— 50

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

13

å uppteckning eller vård
af konkursbo, äfvensom rö-rande af någon bland dem
aflagd föreskrifven ed ...

i

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

j Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

i Kr.

I

ö.

| Kr. ö.

i

fritt

i Kr.

ö.

Kr.

1 Ö''

Protokoll, angående lagfart å fång
till fast egendom, där taxe-ringsvärdet eller köpesum-man för den egendom, hvarå
lagfart sökes, icke uppgår
till 1,000 kronor................

I

1

fri

1

H

> förmynderskaps-, vidunder-domstol, utdrag däraf.........

1

1

1

j

fritt.

» vid underdomstol, om för-ordnande eller entledigande
af god man för frånvarande
dödsbodelägare eller om
föreläggande för förmyn-dare eller sådan god man
att ingifva bevis om afläm-nande af årsräkning öfver
sin förvaltning eller om
föreläggande för dödsbo-delägare att ingifva boupp-teckning ..............................

''

ii

» vid underdomstol, om för-ordnande eller entledigande
af god man för hustru, som
är ur stånd att vårda sitt
gods, eller om föreläggande
för sådan god man att in-gifva bevis om aflämnande
af årsräkning öfver sin för-valtning .................................

.

jn

fri

tv

ft

i

|

» vid underdomstol, om för-ordnande af gode män "eller

1

■

1

14

Kung!- Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

likvidatorer enligt lagen
om aktiebolag eller lagen
om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet
Protokoll vid landtmäteriförrättning;
se Lcmdtmätares förrättning
shandling.

» öfver ekonomisk besigtning
» öfver annan besiktning värdering,
utmätning, kvarstad
eller dylik förrättning,

hvarje ark.............................

» angående bevakning vid
domstol af testamente, som
bevakas senare än bouppteckning
efter testamentsgifvaren
för inregistrering
till domstolen ingifvits, skall
— där vid beräkningen af
den stämpel, hvarmed bouppteckningen
enligt II Art.
blifvit försedd, hänsyn icke
tagits till de bestämmelser
i testamentet, som bevakningen
gäller, men den
stämpelafgift, som för bouppteckningen
skolat utgöras,
om jämväl dessa bestämmelser
lagts till grund
för afgiften, är högre än
den, som för bouppteckningen
utgått — utöfver den
stämpel, som i öfrigt bör
utgå för protokollet, förses
med särskild stämpel till

l

Afd.

2

Afd.

Kr.

ö. Kr.

50

3

Afd.

Kr.

friit -

-fritt -

50

50

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

Kr. ö

1--

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

15

belopp, motsvarande skillnaden
mellan den stämpel,
hvarmed bouppteckningen
blifvit belagd, och den,
hvarmed bouppteckningen
skolat förses, därest hänsyn
jämväl tagits till ifrågavarande
testamentsbestämmelser;
börande i protokollet
antecknas de grunder,
hvarefter den särskilda
stämpeln beräknats.
Protokoll angående inregistrering
af bouppteckning, då sådant
erfordras för återfående af

erlagd stämpelafgift...........

> annat:

som utgifves till part, hvilken
utan särskild begäran
författningsenligt är skyldig
att lösa detsamma:

första arket .....................

andra arket .................

hvarje af de öfriga ......

som på begäran utgifves till
part, hvilken eljest icke
författningsenligt är skyldig
att lösa detsamma:

första arket.................I

andra arket .....................

hvarje af de öfriga ......

som eljest utgifves; lika
med Afskrift.

Prästbevis: se Bevis.

Prästebref..........................................

Resolution, hvilostånds-, för hvarje
grufveutmål, hvilket beviljadt
hvilostånd afser, samt

1

Afd.

2

Afd.

3

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

1 Ö.

Kr.

ö.

i Kr.

ö.

''fri

ti-

1

2

3

4

4

1

1

50

2

—

2

2

—

1

25

1

50

2

_

2

2

1

2

1

1

1

1

_!

1

50

1

1

1

—

1

25

1

50

1

25

1

1

—

—

4

—

—

—

—

16

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

I I i

1 ! 2 I 3

Afd. | Afd. | Afd. |

Kr. 8.

Kr.

ö. i Kr. ! ö.

för hvarje år, hviloståndet

medgifvits att gälla ..........j

skolande dock resolution,!
hvarigenom hvilo stånd

medgifvits för stenkolsgrufveanläggning,
hvarå
koncession meddelats, för-l
ses med stämpel till belopp
af:

75 öre för hvarje hektar,i
som hviloståndet afser,|
till och med etthundra
hektar,

50 öre för hvarje hektar!
därutöfver till och med
trehundra hektar, och

25 öre för hvarje hektar
därutöfver, allt beräknadt
för hvarje år,
hviloståndet medgifvits
att gälla.

Resolution, kommunikations ......

dock skall stämpel för kommunikationsresolution
icke
mera än en gång i hvarje
mål utgöras, ändå att handlingar
flera gånger kommuniceras
eller till påminnelser
utlämnas.

» angående föreläggande enligt
lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk

verksamhet.............................

> på ansökning om förordnande
för landtmätare eller;

fri

I

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160

17

1

2

3

4

5

! Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

i Kr. ö.

Kr. | ö.

Kr. | ö.

Kr. 0.

Kr. ö.

—! 2

med honom i afseende på;
behörighet till vissa förrätt-1
ningar likställd tjänsteman
att verkställa landtmäteri-1
förrättning i ändamål att
vinna afsöndring af jord,
vattenfall, fiske eller annan

dylik lägenhet .....................i

Resolution eljest innefattande hufvudsakligt
beslut, tecknad å

företedd handling, ...............j

» med rubrik; lika med Utslag
med rubrik.

Se för öfrigt 6 §.

i Salubref å utmätningsvis försåld

fast egendom ......................1

Sjöfartsbok.......................................L

Sjömansrulla eller folkpass:

för utrikes sjöfart ..............

för inrikes sjöfart ..............;__

Skeppsdagbok ...............................I_

Skiljebref i äktenskap eller trolofning
...................................; -

Slutsedel ........................................j

Styrmansbref ................................I -

Stämning ..........................................’

Tillståndsbref för utöfvande af

näring eller yrke .................|

Tullförpassning; se Förpassning.1
Tullpass; se Pass.

Tulluträkning, specifik.................I___

Underrättelse eller uppgift rö-i
rande utmätning, som af
utmätningsman meddelas1

gäldenär,.................................i_

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 124

fri_

fri.

fri
fri_

2 j5
-

fri -

—fri_
Höft,

10

20

S

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

1

Afd.

2

Afd.

B

Afd.

4

Afd.

5

Afd.

Kr. ö.

Kr. I ö.

Kr. 1 ö.

Kr. 1 ö.

Kr. | ö.

Underrättelse angående beslut
om vägrad registrering af
anmälan till aktiebolagsregistret
eller förenings registret

...............................

» angående brist i fullgörande
af sådant, som åligger sök-j
ande af patent eller registre ring

af mönster ................!

» angående beslut, att ansökning
om patent eller om
registrering af mönster afslagits
eller förklarats hafva
förfallit; att registrering af
varumärke eller förnyelse
af sådant märkes registrering
vägrats; eller att
varumärke afförts ur registret
.............................................

Utdrag af fastighetsbok; se Fastighetsbok.

» af dombok eller protokoll;
se Protokoll.

Utnämningsbref för:

riddare och kommendör af

Kungl. Maj:ts orden ........

kommendör med stora korset:

af Svärdsorden .............

af Nordstjärneorden ......

af Vasaorden ..................

kommendör:

af Svärdsorden ..............

af Nordstjerneorden ...
af Vasaorden .................

fri

fri -

- fri.

— 400

200

— — — —i 150

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition No 160.

19

i

2

3

4

1 5

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Afd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

| Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

; Kr.

ö. ]

Utnämningsbref för:

riddare af Konung Carl XIII:s

orden ..............................

150

riddare af Svärdsorden .....

riddare eller ledamot af

1

Nordstjärne orden .........

riddare eller ledamot af

—

—

—

—

—

—

50

Vasaorden .......................

dock är riddare- eller kom-mendörs!) ref, som i följd
af utnämning under fälttåg

1

meddelas, från stämpel.....

fritt

Utslag med rubrik:

som utgifves till part, hvilken,

utan särskild begäran, för-fattningsenligt är skyldig att
lösa detsamma:

första arket ...............

1

_

_

3

_

10

20

andra arket ...............

1

—

—

2

2

5

hvarje af de öfriga ..........

j som på begäran utgifves till

1

25

_

2

—

2

5

part, hvilken eljest icke för-fattningsenligt är skyldig att
lösa detsamma:

första arket .................

1

_*

_

__

1

1

1

andra arket ..........

1

_

_

1

_j

1

1

hvarje af de öfriga
som eljest utgifves; lika med

1

25

—

1 (

25!

j

1

1

—

Afskrift.

Vederhäftighet sb eris: se Bevis.
Årspass; se Pass.

Expedition, som icke här ofvan

|

är särskildt nämnd, hvarje ark

—

50

—

5 0 i

—

50:

1 -

1 t

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

4 §•

I afseende på stämpel till fullmakter och andra handlingar,
genom h vil ka ämbeten eller tjänster tillsättas, iakttages:

1. Indelt lön skall i värde beräknas efter nästföregående årets
markegång.

2. År afl ön in gen fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg,
beräknas stämpel å lönen och ortstillägget tillsammans. Är åter
aflöningen fördelad endast i lön och ortstillägg, betraktas vid stämpelbeläggningen
ortstillägget såsom tjänstgöringspenningar och stämpel
skall alltså beräknas å hela lönen.

3. Fullmakt å ämbete eller tjänst i Kungl. hofven äfvensom af
sådan beskaffenhet i allmänhet, att lön på stat därmed ej åtföljer eller
först framdeles kommer att åtnjutas, förses med stämpel enligt de för
fullmakt i allmänhet bestämda grunder, därvid stämpeln beräknas å
den ordinarie lön, som åtföljer dylik eller därmed jämförlig beställning.
Härvid iakttages, att beräkningen sker för fullmakt i regemente eller
kår eller i armén, flottan eller kustartilleriet efter staten för det regemente
eller den kår, hvarest den befordrade tjänar, för oplacerade, i
armén kvarstående officerare efter för regemente vid armén gällande
stater samt för de särskilda generalsgraderna i armén och kustartilleriet
efter den för arméfördelningschef bestämda lön, allt med beräkning af
lägsta lönen inom graden, därest olika löner inom samma grad finnas.

5 §•

Ämbets- eller tjänsteman må ej tillgodonjuta honom tillagd lön
eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet, där han äger
uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

6 §.

För de genom hofexpeditionen utfärdade resolutioner minskas
stämpelafgiften med ett belopp, motsvarande lösen och sigillpenningar. 7

7 §■

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition No 160. 21

Dessutom äro från stämpelafgift enligt clenna Art., med undantag
ai den särskilda stämpeln å protokoll angående bevakning vid domstol
af testamente, befriade:

Akademier och statens undervisningsverk;

Arrendator och brukare å egendomar, som genom domänstyrelsens
försorg utarrenderas, äfvensom å dylika egendomar bosatta
torpare och lägenhetsinnehafvare, i sådana på Konungens, domänstyrelsens
eller Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning beroende
frågor, som beröra deras rättigheter och skyldigheter gent emot kronan
såsom jordens ägare, dock med undantag af resolutioner angående
medgifven öfverlåtelse af arrende- eller nyttjanderätt;

Ämbets- eller tjänsteman i allt hvad till ämbetet eller tjänsten
hörer, sa ock i mål, som röra ansvar eller ersättningsskyldighet för
fel eller försummelse i ämbetet eller tjänsten;

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; så ock annan
som är förklarande part i fattigvårdsmål, beträffande beslut, hvilket
enligt lag bör genom vederbörande myndighets försorg honom delgifvas*

Hushållningssällskap, länens;

Häktad person i mål angående brott, hvarför han sitter häktad;

Innehafvare af nyttjanderätt till sådana statens fasta egendomar,
som innehafvas såsom boställen af ämbets- och tjänstemän inom civil-,
militie- och ecklesiastikstaterna eller blifvit anslagna kyrkor, akademier,
hospitaler eller andra allmänna inrättningar, i sådana på förvaltningsmyndighets
pröfning beroende mål och ärenden, som angå förhållandet
mellan nyttjanderättsinnehafvaren såsom egendomens brukare
och kronan såsom densammas ägare;

Kommuner och väghållningsdistrikt i mål och ärenden rörande
de allmänna vägarna och deras underhåll, jämväl vintertid;

Kyrkor;

Lappar i mål, däri utländsk lapp äger del;

Medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom
eller den eljest kunnig är;

Pensionsinrättningar;

Sjukvårdsinrättningar, allmänna;

Stiftelser, fromma; och

Utländsk domstol i mål och ärenden, som handläggas enligt lagen
om handräckning åt sådan domstol.

.c stämpel enligt denna Art. äger jämväl rum i mantals sknfmngsmål;

i bevillningsmål och mål angående kronans ränta och tionde;

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

i frågor rörande debitering, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,
utbetalning af rese- ock traktamentsersättning, stämpelafgifter, kommunala
eller andra allmänna afgifter, markegångssättning, åsättande af
rotering, fastställelse å afsöndring af jord, vattenfall, fiske eller annan
dylik lägenhet, anmärkning vid offentliga räkenskaper, redogörelse för
allmänna medel, utsyning af skog å allmänning eller ekars fällande å
kronojord, tillverkning och inlösen af salpeter och tvist om värfning,
i sådana på förvaltningsmyndighets pröfning beroende ärenden, som
angå syner å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden, som afses
i lagen rörande afgäld från afsöndrad lägenhet eller i lagen angående
aflösning af sådan afgäld; så ock i ärenden, som anhängiggjorts hos
justitiekanslersämbetet eller Riksdagens justitieombudsman.

II. ART.

Om stämpel till enskilda handlingar.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt
här nedan stadgas.

A) Bouppteckning:

Bouppteckning skall, då den för inregistrering hos domstol företes,
förses med stämpel till belopp, motsvarande hvad sammanlagdt belöper
å värdet af samtliga arfvingars och testamentstagares andelar af behållningen
i boet.

Vid stämpelberäkningen skall iakttagas:

1. Behållningen i boet beräknas med ledning af bouppteckningen

rörande beraic- jämte öfriga i ärendet företedda handlingar eller eljest inhämtade
ningen^ af boets UppiySningar; dock att afseende icke fästes vid annat den aflidnes
W9 testamente än sådant, som är i bouppteckningen intaget eller vid densamma
i hufvudskrift eller bestyrkt afskrift fogadt eller ock före bouppteckningens
inregistrering vid domstol bevakadt;

2. Bland boets tillgångar skola inräknas:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160. 28

a) lös egendom, som den aflidne innehaft såsom fideikommiss;

b) värdet af förmån eller rättighet, som i följd af dödsfallet’på
grund af fideikommissbref skall tillfalla annan än den nye fideikommissarxen; t-

i»il* hemföljd, som lämnats till delägare i boet under sådana
iorhallanden, att den vid skifte af boet skall dit återbäras.

B. Bland boets tillgångar inräknas däremot icke:

a) fast egendom af fideikommissnatur;

b) egendom, som den aflidne på grund af testamentsförordnande
med nyttjanderätt innehaft utan att därtill vara ägare eller fideikommissarie.

• ..i som är intecknad i fast egendom af fideikommissnatur,

mraknas icke bland boets skulder.

5. Från boets tillgångar må, där Konungen sådant medgifver,
undantagas värdet af sådan samling utaf historisk, vetenskaplig eller konstnärlig
beskaffenhet, som, utan att ersättning eller vederlag till någon
delägare i boet därför erlägges, på grund af fideikomisstiftelse eller testamente
är afsedd att såsom dylik samling bibehållas.

. , ■ ®- Säs°m ffVinges eller testamentstagares andel af behållningen

1 boet anses hvad å sådan andel finnes böra sig belöpa enligt lag och
sadant testamente, som vid bouppteckningens stämpelbeläggning är i
fråga, med iakttagande därvid tillika af hvad i afseende å andels beräkning
här nedan finnes stadgadt.

7. Värdet af fast egendom beräknas enligt de i 10 8 angifna
grunder i tillämpliga delar. ö

•• j i7 8 *'' Aktier, lottbref, obligationer och andra därmed jämförliga
värdehandlingar må icke beräknas till lägre värde än det, som därå
vid dodstillfallet var det i allmänhet gällande; och bör nämnda värde

estammas enligt intyg af mäklare eller andra med saken förtrogna
personer. ö

9 År i bouppteckningen viss egendom ej åsatt särskildt penningevarde,
skall dar sadant för beräkningen af arfvinges eller testamentstagares
andel är nödigt, värdet af egendomen uppskattas enligt trovärdige
mäns intyg eller efter domarens pröfning.

,, o10’ Nyttjanderätt till eller rätt till afkomst af egendom, rätt
att gång efter annan erhålla visst belopp i penningar eller varor eller
ratt att åtnjuta vissa tjänstbarheter skall, där rättigheten afser visst
bestämdt antal ar, med ledning af rättighetens årliga värde och efter

Bestämmelser
angående beräkning
af
värdet a viss
egendom och
vissa rättigheter
m. m.

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

en räntefot af fem för hundra om året, uppskattas till dess kapitalvärde
vid dödstillfället, på sätt den vid denna förordning fogade tabell
I närmare utvisar.

11. Årliga värdet al sådan rättighet, som i mom. 10 omförmäles,
anses utgöra fem för hundra af det penningvärde, som i bouppteckningen
åsatts den egendom, rättigheten omfattar. Afser rättigheten
endast del af egendom eller kan eljest årliga värdet icke enligt
nyss angifna grunder bestämmas, skall detsamma beräknas på sätt här
ofvan i mom. 9 är stadgadt.

12. År rättighet bestämd att åtnjutas under viss persons lifstid,
skall rättighetens kapitalvärde bestämmas med användande af de vid
denna förordning fogade tabeller II och III.

Har rättigheten tillfallit två eller flera vissa personer att af dem
åtnjutas gemensamt eller hvar efter annan under deras lifstid, skall
rättigheten i sin helhet anses hafva tillfallit den af nämnda personer,
som är yngst; börande därjämte i fråga om äkta makar iakttagas
hvad i mom. 17 är stadgadt.

År rättighet afsedd att tillkomma två eller flera personer hvar
efter annan under annan persons lifstid, skall stämpelafgiften beräknas
såsom om rättigheten i sin helhet tillfallit allenast en ai förstnämnda
personer; skolande afgiften, därest de personer, rättigheten år afsedd
att tillkomma, tillhöra särskilda klasser i den i mom. 24 stadgade
tariff, bestämmas enligt de grunder, som gälla för den högst beskattade
af ifrågavarande klasser.

13. År tiden för rättighets åtnjutande eljest af obestämd varaktighet,
anses rättighetens kapitalvärde utgöra tio gånger rättighetens
årliga värde. Har den person, rättigheten tillkommer, uppnått en
ålder af sjuttiofem år, beräknas dock kapitalvärdet till allenast fem
gånger årliga värdet.

14. År i testamente förordnadt, att någon skall erhålla nyttjanderätten
till egendom eller njuta af hornsten däraf, samt att äganderätten
till egendomen vid dennes död eller annan framtida tidpunkt skall tillkomma
testamentsgifvarens då lefvande arfvingar eller andra då lefvande
personer, och kan förty vid tiden för stämpelbeläggningen icke
med ledning af testamentet afgöras, hvilken eller hvilka personer komma
att varda ägare till egendomen, anses såsom ägare den eller de, som
skolat i egenskap af arfvingar eller på grund af testamente såsom
ägare tillträda egendomen, därest den framtida tidpunkt, som enligt

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160. 25

förordnandet skulle vara i ifrågavarande hänseende bestämmande intränat
samtidigt med testamentsgifvarens död.

Innefattar^ förordnande, att äganderätten skall tillfalla den längst
lefvande af två eller flera nyttjanderättshafvare eller afkomstta^are
anses äganderätten tillkomma den yngste.

+ -n Ji5'' ?arnffter den aflidne någon erhållit nyttjanderätt eller rätt
n annan förmån af egendom, men har äganderätten
därtill tillfallit eller skall densamma anses hafva tillfallit annan ber„
nas stämpelafgift särskildt för nyttjanderätten eller förmånen och
särskildt för äganderätten, därvid sistnämnda rättighets värde anses
motsvara hvad som återstår efter afdrag af nyttjanderättens eller förmanens
pa ofvan angifna sätt beräknade värde.

16. Stämpelafgiften för egendom, som tillfallit någon med fideikommissrätt
och, enligt hvad ofvan är stadgadt, är att anse såsom
tillgång i boet, beräknas pa sätt i 17 § är föreskrifvet.

17 Tillkommer på grund af testamente egendom eller rättighet
akta makar gemensamt och tillhöra de skilda klasser i den i mom. 24
stadgade tariff, skall vid beräkningen af stämpelafgiften för nämnda
egendom eller rättighet så förfaras som om båda makarna tillhörde
den lindrigast beskattade af de klasser, dit någon af dem hörer.

u i i ^rinina^e ^e^ver offer, skall stämpelafgiften utgå endast för
livad åt behållningen — såvidt denna består af egendom och rättigheter,
^ som tillhört makarna gemensamt eller den aflidne enskildt —
återstår efter afdrag af den efterlefvandes fördel, giftorätt och morgongåfva,
hviska, ehvad de utgöra mera eller mindre, sammanlagdt anses
motsvara hälften af nämnda behållning’.

19. Därest i bouppteckningen uppgifves, att, utom de i bouppec
ningen särskildt uppräknade arfvingarna, finnas andra arfvingar,
men att deras antal ej är kändt, skall stämpelafgiften för sistnämnda
arivmgars sammanlagda andelar beräknas som om dessa andelar tillkomme
allenast en af dem.

År i bouppteckningen antecknadt, att kännedom saknas, om viss
uppgifven arfvinge efterlefvat, skall stämpelafgift ändock beräknas för
den a honom belöpande andel.

r i -i°'' • i''1'' VK! ^uppteckningen fogadt i behörig ordning upprättadi
arfskifte i handskrift eller bestyrkt afskrift, hvilket, med angifvamh
af storleken utaf den andel af behållningen i boet, som tillkommei
hvarje arfvinge eller testamentstagare, upptager och fördelar boeti
liih. till Eiksd. Prof. 1908. 1 Samt. l Afd, 124 Håft. 4

Vissa allmänna

bestämmelser.

26 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

samtliga tillgångar, skall arfskiftet i ifrågavarande delar läggas till
grund för beräkningen af stämpelafgiften å bouppteckningen.

Hvad nu är sagdt vare dock ej gällande, där boets behållning
enligt arfskiftet upptagits till lägre värde än det, hvartill densamma
enligt bouppteckningen, med iakttagande al här ofvan gifna föreskrifter

angående beräkning af boets behållning, uppgår.

21. Företes bouppteckning för inregistrering hos underdomstol
i stad skall från det belopp, hvartill stämpelafgiften å bouppteckningen
uppgår, afdragas ett belopp, motsvarande den för bevis om bouppteckningens
inregistrering vid domstolen bestämda lösen, äfven om på
grund af gällande författning dylik lösen ej må fordras.

22. Har afliden å flera orter efterlämnat egendom, därötver särskilda
bouppteckningar upprättats, erlägges stämpelafgift med hvad
enligt ofvan stadgade grunder sammanlagdt belöper å samtliga ailvingars
och testamentstagares andelar af behållningen i boet och utgöres,
då bouppteckningarna ingifvas till domstolen i den ort, där den
aflidne vid dödsfallet varit mantalsskrifven.

23. I det protokoll, hvari bouppteckningen inregistreras, antecknas
dels beloppet af samtliga, på sätt ofvan stadgats, beräknade andelar
af behållningen i boet, dels den stämpelafgift, som, enligt hvad har
nedan sägs, å hvarje andel belöper, eller, där stämpelfrihet för visst
fall är medgifven, uppgift därom, dels ock beloppet af den stämpel,
hvarmed bouppteckningen enligt sålunda angifna grunder blifvit belagd.

24. Stämpelafgift beräknas icke för andel, som på grund af arf
eller testamente tillkommer bröstarfvinge eller på grund af testamente
efterlefvande make eller bröstarfvinges afkomling, där samma andels
värde understiger 400 kronor, ej heller för annan andel, som icke
uppgår till ett värde af 200 kronor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

27

I öfrigt beräknas stampelafgiften enligt denna

Tariff.

Klass I. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
bröstarfvinge eller på grund af testamente efterlefvande make
eller bröstarfvinges afkomling, utgör stämpelafgiften

50 öre för hvarje falla

100 kr. af andel,

som uppgår till

400 kr., men

icke till

2,000 kronor,

60 »

»

»

2,000 :>

»

4,000 »

70 » »

»

»

4,000

»

6,000 »

80 »

»

»

6,000 »

»

8,000

90 »

»

»

8,000

»

10,000

1 kr. »

»

»

10,000

»

12,000 »

1 » 10 öre »

»

»

12,000

»

25,000 »

1 » 20 » »

»

»

25,000 »

»

40,000 »

1 t> 30 » »

»

»

40,000

»

55,000 »

1 » 40 » »

»

»

55,000 »

75,000

1 » 50 » »

»

,)

75,000 kr. och därutöfver.

Klass II. För andel, som på grund af arf eller testamente tillkommer
fader, moder, broder (halfbroder), syster (halfsyster) eller broders
(halfbroders) eller systers (halfsysters) afkomling, utgör stämpelafgiften

50 öre för hvarje

fulla 100 kr. af andel,

som uppgår till

200 kr.,

men

icke till

500 kronor,

(30 »

»

»

»

500

»

»

1,000

»

70 »

»

»

»

1,000

»

»

1,500

»

80 »

>

»

S>

1,500

»

»

2,000

90 »

»

2,000

»

»

2,500

»

1 kr.

»

»

»

2,500

»

3,000

»

1 » 10

öre

>

»

»

3,000

»

»

3,500

»

1 » 20

»

»

»

>

3,500

'' »

»

4,000

»

1 » 30

»

»

»

»

4.000

»

4,500

»

1 » 40

»

»

».

»

•4,500

»

» ''

5,000

»

i » 50

»

»

»

5,000

»

»

5,500

»

1 » 60

»

»

»

»

5,500

»

»

6,000

»

1 » 70

»

»

»

6,000

»

»

6,500

»

1 » 80

»

»

»

»

6,500

»

»

7,000

»

1 » 90

»

»

»

»

7,000

»

»

7,500

»

2 kr.

»

»

»

7,500

»

»

8,500

»

2 » 10

öre

»

»

»

8,500

»

»

10,000

»

2 » 20

»

»

»

»

10,000

»

15,000

»

2 » 30

»

»

»

»

15,000

»

20,000

»

2 » 40

»

»

»

»

20,000

»

»

25,000

»

2 » 50

»

»

»

25,000

»

»

30,000

»

2 » 60

• »

»

»

30,000

»

5>

35,000

2 » 70

»

»

»

»

35,000

»

»

40,000

2 » 80

»

»

»

40,000

»

45,000

»

2 » 90

»

»

»

45,000

»

»

50,000

3 kr.

»

»

50,000 kr.

och därutöfver.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Klass III. För andel, som tillkommer annan arfvinge eller
mentstagare än sådan, som omförmäles under Klass I eller Klass

testaII,
så

50 öre för hvarje
75 » »

1 kr. »

1 »

1 »

1 »

2 kr.

2 »

2 »

2 »

“ kr.

fulla 100 kr.

25 öre
50 »

25

50

75

kr.

kr.

kr.

25

50

75

25

50

75

25

50

75

till

200 kr.,

men

icke till

500 kronor,

500

»

»

1,000

»

»

1,000

»

»

1,500

»

»

1,500

»

»

2,000

»

»

2,000

»

»

2,500

»

»

2,500

»

»

3,000

»

»

3,000

»

»

3,500

»

»

3,500

»

»

4,000

»

»

4,000

»

»

4,500

»

»

4,500

5>

»

5,000

»

»

5,000

»

»

5,500

»

5,500

»

»

6,000

»

»

6,000

»

6,500

»

»

6,500

»

»

7,000

»

7,000

»

»

7,500

»

»

7,500

»

»

10,000

»

»

10,000

»

»

15,000

»

»

15,000

»

»

20,000

»

20,000

»

J>

25,000

»

»

25,000

»

»

30,000

»

»

30,000

»

35,000

35,000

»

»

40,000

»

»

40,000 kr.

och därutöfver.

B) Fideikommissbref om fast egendom, Gåfvobref, Morgongåfvobref,
Testamente och Äktenskapsförord:

Fideikommissbref om fast egendom skall, då det för lagfart företes, förses
dels med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde, dels ock med ytterligare stämpel enligt de grunder,
som under A) äro stadgade för beräkning af stämpelafgift för andel
i död mans bo, för samma värde efter afdrag ej mindre af den i
egendomen intecknade gäld, som vid siste fideikommissariens död
kan vara obetald, samt af hvad den nye fideikommissarie^ enligt
fideikommissbrefvet är skyldig till annan utgifva, än äfven af det
enligt förenämnda grunder beräknade kapitalvärdet af nyttjanderätt
till eller afkomst af egendomen i dess helhet eller någon del
däraf, därest sådan rätt visas tillkomma annan än den nye fideikommissarien.

Se för öfrigt 10, 13, 17 och 18 §§.

Gåfva af fast egendom: afhandling därom skall, då den för lagfart
företes, förses med stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60
öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160. 29

i annat fall: 1 krona GO öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13 och 18 §§.

Gåfva eif lös egendom: afhandling därom skall vid utgifvandet förses med
stämpel till nedannämnda belopp:

då egendomen gifvits till skyldeman i rätt nedstigande led: 60
öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; samt

i annat fall: 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.

Morgongåfvobref skall, då det till intagande i domstols protokoll företes,
förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af gåfvans
värde.

Testamente, som bevakats; se under A) Bouppteckning äfvensom, under
I Art.,. Protokoll angående bevakning vid domstol af testamente.

» som ej bevakats, men hvaraf testamentstagare vill sig begagna,
skall — då hänsyn till detsamma ej tagits vid stämpelbeläggning
af bouppteckningen efter testamentsgifvaren samt den stämpelafgift,
som för bouppteckningen skolat utgöras, om jämväl testamentets
bestämmelser lagts till grund för afgiften, är högre än den, som
för bouppteckningen utgått — så snart laga tid för dess bevakning
ute är och detsamma af arfvinge godkänts, vare sig detta skett
genom påskrift , å testamentet eller annorledes, förses med stämpel,
motsvarande skillnaden mellan berörda afgiftsbelopp.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöfver
den stämpel, som, enligt hvad ofvan stadgas, kan erfordras, förses
med särskild stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
egendomens värde.

Se för öfrigt 10, 13 och 18 §§.

Äktenskapsförord skall, då det för intagande i domstols protokoll företes,
förses med stämpel af 5 kronor.

C) Ofriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Afkomst eller annan förmån af fast egendom : afhandling därom skall
då den för vinnande af inteckning eller betalning hos offentlig
myndighet företes, förses med stämpel af 50 öre.

Aktiebref i inländskt aktiebolag skall, innan brefvet af bolaget utgifves
förses med stämpel enligt följande grunder:

a) i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5

ore för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

afsedda aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera
aktier, af det belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda; dock att,
ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med
högre belopp än det, hvarå aktien lyder, stämpeln skall beräknas
i förhållande till det högre beloppet.

b) Aktiebref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af
10 öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i
brefvet afsedda aktie lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller
flera aktier, af det belopp, hvarå aktierna sammanlagdt lyda;
dock att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning
med högre belopp än det, hvarå aktien lyder, stämpeln
skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

Aktiebref, som utan erläggande af betalning utfärdas såsom ersättning
för förkommet eller förstördt sådant bref eller i utbyte
mqt aktiebref i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det
nya aktiebrefvet utfärdas å belopp, icke öfverstigande det, hvarå
det förkomna, förstörda eller utbytta aktiebrefvet lydt, eller, om
det nya aktiebrefvet skall ersätta flera äldre bref, dessas sammanlagda
belopp, samt det eller de äldre brefven varit försedda med
stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.
Aktiebref, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas
enligt ofvan stadgade grunder, skall förses med anteckning om
orsaken därtill.

För aktiebrefs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med
anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare
ledamöterna i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen
enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera
af dem, dessa ledamöter.

Anvisning; lika med Växel.

Arrendekontrakt; se Nyttjanderätt.

Bodmeribref; lika med Skuldebref.

Byte af fast egendom, afhandling därom; lika med afhandling om Köp
af fast egendom.

Byte af fartyg, hvars dräktighet öfverstiger 40 ton: afhandling därom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 15 öre för hvarje ton
af fartygets dräktighet.

Certeparti skall, då det för vinnande af betalning hos offentlig myndighet
företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor
af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är certeparti fritt från stämpel, då på grund däraf fordran
bevakas i konkurs.

31

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N. o 160.

Check; lika med Växel.

Depositionsräkning hos bank eller bankir: bevis om insättning därå
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 50 öre för deponeradt
belopp, som ej öfverstiger 1,000 kronor, och därutöfver 50 öre
lör hvarje påbörjadt tusental kronor;

dock att bevis om insättning å depositionsräkning af belopp,
ej öfverstigande 100 kronor, är fritt från stämpel, samt att dylikt

i belopp’ som öfverstiger 100 kronor, men icke 300 kronor

skall förses med stämpel af 20 öre och bevis å belopp, som öfverstiger
300 kronor, men icke 500 kronor, med stämpel af 30 öre.

Hvad sålunda är stadgadt om stämpelbeläggning af depositionsbevis
äger icke tillämpning i afseende å bevis om insättning å
depositionsräkning af medel för statsförvaltningen tillhörande allniänt
verk eller styrelse samt Riksdagens verk, så länge dessa
medel för sådant verk eller styrelse innestå.

Sökes på grund af depositionsbeviset hos offentlig myndighet
betalning, skall detsamma förses med särskild stämpel af 25&öre
för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning
sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelafgift då
på grund däraf fordran bevakas i konkurs.

Fraktslut om fartyg; se Certeparti.

Fördelskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Förnyelse af försäkring, bevis därom; se Försäkringsbref.

Förpantning skref; lika med Skuldebref.

Försäkringsbref eller annan handling, hvarigenom försäkring meddelaslika
med Certeparti.

förvärf af fast egendom i enlighet med gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om afledning af
vatten: fångeshandling därå; lika med afhandling om Köp af fast
egendom. 1 ''

Ffyreskontrakt; se Nyttjanderätt.

Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag därom och
emot hvars företeende eller aflämnande betalning fordras- lika
med Växel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom
postverkets försorg eller genom s. k. efterkraf. är från stämpel fri.

Intecknadt skuldebref; se Smädebref.

Invisning; lika med Växel.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Jordafsöndring, afhandling därom:

för alltid: se Köp af fast egendom;

till besittning för viss tid eller på lifstid; se Nyttjanderätt.

Kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskildt
bevis mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning
återbetalas: bevis om insättning därå; lika med bevis om
insättning på Depositionsråkning.

Kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än
fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;

dock att kvittens, som afser inkassering af penningar genom
postverkets försorg eller genom s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.

Köp af fast egendom: afhandling därom eller af offentlig myndighet utfärdad
köpehandling skall, då den för lagfart företes, förses med
stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde; dock att köpeafhandling, på grund hvaraf lagfart sökes
för aktiebolag, som icke drifver bankrörelse, bör beläggas med
stämpel af 1 krona 20 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor
af egendomens värde.

Där köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
villkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt
från första fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt
köpeafhandlingen därvid är åtföljd af skriftlig, af såväl säljare
som köpare på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i
någon form lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet
än den, som finnes upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen,
äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund hvaraf sökes lagfart å järnväg, är
från stämpel fri.

» af lösören, hvilka i säljarens vård kvarblifva: afhandling därom
skall, då den för intagande i vederbörande myndighets protokoll
företes, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af köpesumman.

» af fartyg, hvars dräktighet öfver stig er 40 ton: afhandling därom
skall vid utgifvandet förses med stämpel af 60 öre för hvarje falla
100 kronor af köpesumman eller, där denna icke är till bestämdt
belopp angifven, af 15 öre för hvarje ton af fartygets dräktighet.

Sökes på grund af köpeafhandling, hvarom här ofvan förmäles,
hos offentlig myndighet inteckning eller betalning för ogulden
köpeskilling, skall köpeafhandlingen förses med särskild stämpel
af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för
hvilket inteckning eller betalning sökes;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160. 33

dock är köpeafhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

däraf fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i iärnväp1

Se för öfrigt 9, 10 och 13 §§. 6''

Lifränta: afhandling därom skall, då den för vinnande af inteckning
företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor
af lifräntans kapitalvärde.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med stämpel af"2 5 öre för hvarje
fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är afhandling om lifränta fri från sistnämnda stämpel då
på grund däraf fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 12 §.

Lottbref i inländskt solidariskt bankbolag skall, innan brefvet af bolaget
utgifves, förses med stämpel enligt följande grunder:
a) Lottbref i nybildadt bolag skall förses med stämpel af 5 öre
för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet afsedda
lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera lotter,
af det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att, ifall
enligt bolagets beslut för lott skall erläggas betalning med högre
belopp än det; hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande
till det högre beloppet.

b) Lottbref, som eljest utfärdas, skall förses med stämpel af 10
öre för hvarje fulla 10 kronor af det belopp, hvarå den i brefvet
afsedda lott lyder, eller, om brefvet utfärdats å två eller flera
lotter, af det belopp, hvarå lotterna sammanlagdt lyda; dock att
Hall enligt bolagets beslut för lott skall erläggas betalning med
högre belopp än det, hvarå lotten lyder, stämpeln skall beräknas
1 förhållande till det högre beloppet.

Lottbref, som utan erläggande af betalning utfärdas såsom ersättning
för förkommet eller förstördt sådant bref eller i utbyte
mot lottbref 1 samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya
lottbrefvet utfärdas å belopp, icke öfverstigande det, hvarå det
förkomna, förstörda eller utbytta lottbrefvet lydt, eller, om det
nya lottbrefvet skall ersätta flera äldre bref, dessas sammanlagda
belopp, samt det eller de äldre brefven varit försedda med
stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.
Lottbref, som sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt

ofvan stadgade grunder, skall förses med anteckning om orsaken
därtill.

Bih. till Likså. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 124 Höft. 5

34

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

För lottbrefs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med
anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare
ledamöterna i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen öfver stämpelbeläggningen
enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera af
dem, dessa ledamöter.

Lösöreköp: afhandling därom; se köp.

Nyttjanderätt till fast egendom: afhandling därom skall, då den för vinnande
af inteckning företes, förses med stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af afgälden för ett år eller, där aftalet
afser kortare tid, för legotiden.

Erlägges för nyttjanderätten viss afgift en gång för alla, beräknas
stämpeln å det belopp, som motsvarar fem procent af denna afgift,
med tillägg af den årliga afgälden, där sådan är utfäst.

Sökes på grund af afhandlingen hos offentlig myndighet betalning,
skall afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för
hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning
sökes.

Se för öfrigt It och 13 §§.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall åt obligationsutgifvaren före
utlämnandet förses med stämpel af 30 öre för belopp, ej öfverstigande
100 kronor, och därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt
hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens
och Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer.

Obligation, som utgifvits i utlandet, skall, innan den härstädes
belånas, försäljes eller på hvad sätt det vara må öfverlåtes, förses
med stämpel enligt nyssnämnda grund. Sådan obligation vare
dock fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning
å obligationen styrkes, att den blifvit för magistraten uppvisad
före den 1 januari 1895.

Sökes på grund af obligation, för hvilken ofvanstående stämpelafgift
icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall
obligationen förses med stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100
kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund
däraf fordran bevakas i konkurs.

Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen
eller förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller
obligationer af samma utgifvare och med samma räntefot, är fri
från stämpel, därest den nya obligationen utfärdas å belopp, icke

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 160. 35

öfverstigande det, hvarå den förkomna, förstörda eller utbytta
obligationen lydt, eller, om den nya obligationen skall ersätta flera
aldre obligationer, dessas sammanlagda belopp samt den eller de
äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig
ordning eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som
sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ofvan stadgade
grunder, skall af obligationsutgifvaren förses med anteckning om
orsaken därtill.

Se för öfrigt 19 och 20 §§.

Postremissväxel; se Växel.

Premiekvittens; se Försäkringsbref.

Revers; se Skuldebref.

Räkning, godkänd, skall, då den för vinnande af inteckning eller betalmng
hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25
öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket
inteckning eller betalning sökes;

dock är godkänd räkning fri från stämpel, då på grund däraf
fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg

Servitutsaftal afhandling därom; lika med afhandling om Afkomst eller
annan förmån af fast egendom.

Skattelösen af kronojord: bref eller resolution därå, skall, då handlingen
föi lagfart företes, förses med stämpel af 5 kronor; dock att dylik
ändring, på grund hvaraf lagfart sökes för aktiebolag, som icke
drifver bankrörelse, bör förses med stämpel af 10 kronor.

Skogsavverkning: afhandling därom skall vid upprättandet eller, om sådant
vl~ < !^ta ^1^11e icke låter sig göra, sist inom två månader därefter
förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i
afhandlmgen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt
antal af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet.

Sökes på grund af afhandling hos offentlig myndighet betalningskall
afhandlingen förses med särskild stämpel af 25 öre för hvarje
kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes.

Skuldebref skall, då det för vinnande af inteckning eller betalning hos
offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje
tulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket inteckning eller
betalning sökes;

dock är skuldebref fritt från stämpel, då på grund däraf fordran
bevakas 1 konkurs eller inteckning sökes i järnväg-.

Se för öfi-igt 21 och 22 §§.

36

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

Undantagskontrakt; se Afkomst af fast egendom.

Växel, godkänd eller protesterad; lika med Skuldebref.

Där växel ställes att å utrikes ort betalas eller är utlärdad a
utrikes ort, skall, oberoende af den stämpel, som i allmänhet är
stadgad, växeln, då den utställes eller, om den utfärdas utom riket,
innan den här i riket öfverlåtes eller till godkännande eller betalning
företes, förses med stämpel af 50 öre för belopp, ej öfverstigande
1 000 kronor, och därutöfver 50 öre för hvarje påbörjadt
tusental kronor, hvarå den lyder, dock att frihet från stämpel äger
rum för växel, som är ställd att vid uppvisandet betalas åt medel,
som hos bank eller bankir föras i räkning för utställaren, äfvensom
för växel, som är dragen från utlandet på utlandet och endast
är betalbar i''utlandet, så ock för växel, som ställes att betalas
till statsförvaltningen tillhörande allmänt verks eller styrelses order
År växel utfärdad i liera exemplar och har ett af dem.blifvit
med nyssnämnda särskilda stämpel försedt, vare de otriga tran

sådan stämpel fria.

Se för (ifrigt 20 §.

Öfverlåtelse af kronohemman eller skattlag dt krononybygge: åt handling
därom skall, då åborätt på grund däraf vinnes, förses med stämpel
för kronohemman till belopp af 60 öre och för nybygge till belopp
af 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens värde; dock
att afhandling, på grund hvaraf åborätt vinner för aktiebolag,
som icke drifver bankrörelse, bör förses med stämpel för kionokemman
till belopp af 1 krona 20 öre och för nybygge till belopp
af 40 öre likaledes för hvarje fulla 100 kronor af egendomens vär e.

9 §•

Till köpe- och bytesbref, på grund hvaraf lagfart sökes, bestå
kontrahenterna hälften hvardera till stämpeln, om ej annorlunda därom

slutadt är. . , . .... . «..

Då lagfart sökes å fång, som skett i enlighet med gällande författningar
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om
afledning af vatten, skall dock stämpeln af lagfartssökanden ensam galdas.

10 §•

Då stämpelafgift skall utgå efter värdet af fast egendom, må detta
icke upptagas lägre än nästföregående årets taxeringsvärde, men skall,

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

hvad angår köp af fast egendom eller öfverlåtelse af kronohemman
eller nybygge, beräknas efter den i penningar bestämda köpe- eller
löseskillingen, så framt denna öfverstiger nämnda värde.

I fråga om fast egendoms taxeringsvärde må debetsedel, så upprättad,
som gällande bevillningsförordning föreskrifver, äga lika vitsord
med af vederbörande tjänsteman utfärdadt taxeringsbevis.

11 §•

Där uti afhandling om nyttjanderätt till fast egendom afgälden
är bestämd att under olika år af legotiden utgå med olika belopp,
beräknas stämpelafgiften å den högsta afgäld, som för något år utgöres.

I afgälden ingående persedlar eller tjänstbarheter beräknas efter
det värde, hvartill de vid upplåtelsen uppskattats, eller, där visst värde
därvid icke blifvit dem åsatt, efter senast fastställda markegångspris,
så framt de i markegångstaxa finnas upptagna, men eljest efter det i
orten gängse pris.

12 §.

Uppskattning af lifräntas kapitalvärde sker med användande af
de vid denna förordning fogade tabeller II och III.

13 §.

Har fast egendom, belägen inom särskilda domstolars områden,
blifvit upplåten under ägande- eller nyttjanderätt genom en handling,
hvarå lagfart eller inteckning sökes, skall denna handling förses med
stämpel efter fulla värdet vid den domstol, där den först företes.

14 §.

Stämpelafgift till bouppteckning förskjutes af boet.

Sådan afgift skall af delägare i boet sålunda gäldas, att enhvar
vid tillträde af den honom tillkommande andel af behållningen i boet
erlägger så mycket af samma afgift, som enligt därför stadgade grunder
å nämnda andel belöper.

Skall stämpelafgift utgå ej mindre för äganderätt än äfven för
nyttjanderätt till samma egendom, men ägaren först vid en framtida

38

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

tidpunkt får tillträda egendomen, skall afgiften jämväl för äganderätten
till boet erläggas af den, som efter den aflidne i första hand bekommit
egendomen; skolande berörda afgift af den eller dem, som med äganderätt
få egendomen tillträda, vid tillträdet återgäldas i den mån och i
det förhållande dem emellan, tillträde äger rum; vederbörande obetaget
att dessförinnan återgälda afgiften. Hvad sålunda blifvit stadgadt
äge motsvarande tillämpning, där någon erhållit nyttjanderätt,
afkomsträtt, rätt att uppbära penningar eller varor eller åtnjuta annan
förmån, ifall den egendom, dylik rätt afser, i första hand tillkommer
annan delägare i boet och den, som rättigheten tillfallit, först vid en
senare tidpunkt äger komma i åtnjutande af densamma.

15 §.

Har vid beräkning af stämpelafgift å bouppteckning hänsyn icke
tagits till sådana bestämmelser i fideikommissbref eller testamente,
som, därest fideikommissbrefvet eller testamentet varit företedt vid
bouppteckningens inregistrering, skolat å beräkningen af stämpelafgiften
inverka, vare fideikommissarien eller testamentstagare!! skyldig
att vid egendomens tillträde till boet återgälda ett belopp, motsvarande
skillnaden emellan det stämpelbelopp, hvarmed bouppteckningen blifvit
belagd, och den stämpelafgift, som för densamma skolat utgöras, därest
till grund för stämpelberäkningen icke jämväl lagts den fideikommitterade
eller borttestamenterade egendomen.

*16 §.

Å stämpelbelopp, som jämlikt 14 eller 15 § skall till boet eller
delägare däri återgäldas, erlägges jämväl fem procent ränta; dock
att, där i följd af oafslutad boutredning tillträde af egendom eller
rättighet kunnat ske först efter den tidpunkt, som vid stämpelberäkningen
antagits, ränta för den mellanliggande tiden ej beräknas.

17 §•

För fideikommitterad egendom skall värdet vid stampelafgifts
bestämmande beräknas såsom om egendomen tillfallit fideikommissarien
med äganderätt och denna öfvergått till honom från hans närmaste
företrädare i fideikommissrätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

39

18 §.

Fideikommissbref äfvensom annat testamente eller afhandling om
gåfva, då enligt bestämmelserna däri fast egendom skall öfvergå till
flera personer efter hvarandra, förses med stämpel hvarje gång, då,
efter det egendomen öfvergått till ny innehafvare, lagfart därå sökes.

19 §•

Den obligationsutgifvare, som här i riket utlämnar obligation,
dagtecknad före den 1 januari 1895, skall förse obligationen med anteckning
om dagen, då den utlämnas.

20 §.

Då handling, lydande å utländskt myntslag, skall beläggas med
stämpel i förhållande till det i handlingen uttryckta värde, skall det
utländska myntslagets värde i svenskt mynt beräknas efter den vid
tiden för stämpelbeläggningen gällande växelkurs, hvartill på den ort,
där stämpelbeläggningen sker, eller på närmaste inländska växelplats
växlar, utställda i det främmande myntslaget och lydande på betalning
vid uppvisandet, köpas.

21 §.

Därest handling, hvilken för vinnande af lagfart, inteckning eller
betalning varit inför ofientlig myndighet företedd och därvid blifvit
försedd med stämpel, å nyo i samma afseende som tillförene ingifves,
äge, med undantag för de fall, som i 18 § omförmälas, förnyad stämpelbeläggning
ej rum.

Samma stadgande gälle, där på grund af skuldebref eller annat
fordringsbevis betalning sökes för belopp, för hvilket inteckning tillförene
varit sökt, eller där inteckning sökes för belopp, för hvilket
betalning tillförene varit sökt.

22 §.

Då på grund af skuldebref eller annan handling betalning hos
offentlig myndighet sökes och därvid i stället för hufvudskriften företes
afskrift, bör denna förses med den för hufvudskriften stadgade stämpel.

40

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

Styrkes med intyg af domare, magistratsperson eller kronobetjänt,
att hufvudskriften blifvit försedd med stämpel för det belopp, hvarför
betalning sökes, eller för någon del däraf, eller visas, att tillförene
inteckning eller betalning varit för samma belopp eller någon del
däraf hos offentlig myndighet sökt, belägges dock afskrift^ icke med
stämpel i vidsträcktare mån än till det belopp, som för hufvudskriften
brister.

23 §.

Från stämpelafgift enligt denna Art. är kronan befriad.

III. Art.

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

24 §.

1. Har testamente lagts till grund för beräkningen af erlagd
stämpelafgift och varder testamentet genom domstols beslut helt eller
delvis ogilt förklarad!, må stampelafgiften, i den män densamma icke
bort utgå, därest vid stämpelafgiftens beräkning hänsyn icke blifvit
tagen till de upphäfda testamentsbestämmelserna, kostnadsfritt återbekommas
i den ordning, som i fråga om restitution af kronoutskylder

är föreskrifven. .

Hvad nu blifvit stadgadt skall dock icke äga tillämpning pa den
stämpel, hvarmed testamente vid ansökan om lagfart å fast egendom
skall forsos

2. Yppar sig, sedan bouppteckning för inregistrering till domstol
ingifvits, gäld efter den döde, må den för bouppteckningen erlagda
stämpelafgift, i den mån densamma icke bort utgå, därest vid stämpelafgiftens
beräkning sagda gäld varit känd. och hänsyn därtill b Invit
tagen, kostnadsfritt återbekommas i den uti mom. 1 här ofvan stadgade
ordning, om framställning därom göres inom två år efter bouppteckningens
inregistrering.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

41

25 §.

Vill någon i annat fall, än i 24 § sägs, föra talan om återfående
af stämpelafgift, som af ämbets- eller tjänsteman debiterats eller i
enlighet med dennes tillsägelse blifvit erlagd för sådan handling, hvars
stämpelbelägg-ning enligt 40 § skall i hofrätt granskas, må dylik talan
inom sex månader, från det klandrade stämpelbeläggningen ägt rum,
anhängiggöras i den hofrätt, hvarunder ämbets- eller tjänstemannen
lyder. Part, som ej nöjes åt hofrättens beslut, så ock advokatfiskal
i hofrätten, där han finner sådant nödigt för bevarande af kronans
rätt, äga mot beslutet fullfölja talan genom besvär, hvilka skola till
Konungen ingifvas inom den tid, som i 30 kap. 23 § rättegångsbalken
stadgas.

26 §.

Förmår i fall, som afses i 25 §, den, hvilkens rätt är af skedd stämpelbeläggning
beroende, visa, att talan om återfående af för högt debiterad
stämpelafgift icke kunnat af honom föras i den ordning, som i samma
paragraf är föreskrifven, ankomme efter därom gjord ansökning på
Konungen att efter pröfning af föreliggande omständigheter förordna
om restitution af hvad i stämpelafgift för mycket erlagts.

Hvad sålunda är stadgadt gälle ock, där någon i fall, hvarom i
denna Art. icke eljest år stadgadt, måst vidkännas stämpelafgift, som
antingen alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än
det erlagda.

IT ART.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

27 §.

Stämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen:
a) helarksstämplar å 50 öre samt 1, 1,25, 1,50, 2 och 3 kronor, samt
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd, 124 Höft. 6

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Pi oposition No 160.

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 5, 10, 15, 20, 25,
30, 40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 1,20, 1,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10,
12, 15, 20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

28 §.

När till en handling, som skall förses med stämpel, erfordras
sådan till större belopp, än eu stämpel innehåller, må två eller flera
stämplar begagnas.

Där stämpelbeloppet utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes
eller hvartill flera stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas,
skall stämpel å det lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

29 §.

Till handlingar, som för vinnande af lagfart eller inteckning vid
domstol företes, till bouppteckning, äktenskapsförord, morgongåfvobref
och afhandlingar om lösöreköp, hvilka till underdomstol ingifvas, skola
begagnas dubbla beläggningsstämplar.

Sådana stämplar skola ock begagnas, då protokoll angående bevakning
af testamente skall med särskild stämpel förses.

30 §.

Beläggningsstämplar anbringas på det sätt, att den enkla beläggningsstämpeln
och den med n:o 1 märkta delen af den dubbla å
handlingen fästas med hela den limmade sidan.

31 §•

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med
angifvande af datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller
svartstämpling.

Den som till offentlig myndighet ingifver handling, som skall
förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 39 §
3 mom. stämpeln skall makuleras af vederbörande ämbets- eller tjänsteman,
makulera den med n:o 1 märkta delen, hvaremot den andra
delen makuleras af ämbets- eller tjänstemannen.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

43

32 §.

Stämpling af blanketter till aktiebref, lösbref och obligationer
må på därom hos statskontoret gjord ansökning verkställas genom
nämnda myndighets försorg; börande sådan ansökning vara åtföljd af
blanketterna, tvefald uppgift å dessas valörer och antalet af hvarje
valör samt penningar motsvarande det erforderliga stämpelbeloppet.

Stämpling, hvarom här sägs, verkställes dock icke, med mindre
antalet af de till stämpling samtidigt öfverlämnade blanketterna uppgår
till minst ett hundra stycken.

33 §.

Statskontoret skall genom därtill antagna försäljningsman låta
tillhandahålla allmänheten stämplar af de särskilda slag, som enligt
denna författning skola vara att tillgå. Sådana försäljningsman utses,
för Stockholm af statskontoret och för hvarje annan stad äfvensom,
till erforderligt antal, för landet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;
och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,
som erfordras för en viss handling, utan ersättning meddela
sådan upplysning.

Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när så pröfvas
skäligt, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.

34 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer eller aflämna försäkringsbref
i enlighet med därom gällande föreskrifter; ägande försäljningsman
att efter rekvisition hos statskontoret få stämplar sig tillställda
inom det belopp, för hvithet säkerhet sålunda blifvit ställd.

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till
försäljningen afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen
förordnat. A landet skall försäljningsman vid hvarje lagtima ting
tillhandahålla allmänheten stämplar, där sådant icke af vederbörande
domare besörjes.

44

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

35 §.

Har ämbete- eller tjänsteman i Stockholm hos statskontoret och
i länen hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställt säkerhet, som i
nästföregående § sägs, äge han likaledes efter rekvisition hos statskontoret
erhålla de vid hans tjänsteutöfning erforderliga stämplar inom
det belopp, för hvilket säkerhet blifvit af honom ställd.

Då ämbets- eller tjänsteman, hvilken har att å tjänstens vägnar
emottaga handling, som enligt II Art. skall vid företeendet inför
offentlig myndighet förses med stämpel, tillhandahåller stämplar, skola
de till handlingen erforderliga stämplar hos honom köpas; börande i
sådant fall ämbets- eller tjänstemannen verkställa stämpelbeläggningen.

Ämbets- eller tjänsteman, som på grund af föreskriften i nästföregående
stycke uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel,
utan att handlingen samtidigt därmed stämpelbelagts, åligger dels att,
med användande af tryckta i löpande följd numrerade blanketter,
omedelbart och utan ersättning lämna kvitto å sålunda uppburna
medel samt därvid anteckna kvittots hufvudsakligaste innehåll å en
till blanketterna hörande, på samma sätt numrerad talong, dels ock att,
så snart lämpligen ske kan och minst en gång i månaden, till statskontoret
inleverera hvad som sålunda må hafva influtit, med bifogande
därvid af den del af nyssnämnda talong, som motsvarar de utfärdade
kvittona.

36 §.

Då försäljningsman af Kungl. Maj:ts befallningshafvande antages
eller entledigas, göre Kungl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen därom
anmälan hos statskontoret. Detsamma gälle ock, ifall den säkerhet,
som af sådan försäljningsman blifvit ställd, undergått förändring.

Hvad sålunda st adgats, äge motsvarande tillämpning äfven i fråga
om ämbets- eller tjänsteman, som för utbekommande af stämplar ställt
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd och förvarad säkerhet.

37 §.

Har genom misskrifning eller annorledes stämpel blifvit för sitt
ändamål obrukbar, må densamma, helarksstämpel likväl allenast så
framt det blad, hvarå stämpeln är satt, är ostympadt, hos försäljnings -

45

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 160.

man utbytas mot annan stämpel. Dylikt utbyte må äfven äga rum
för stämpel å växel, som på grund, af uteblifvet godkännande återgått
till växelutställaren, då af denne blifvit styrkt, att godkännande å
växeln icke erhållits. Vid utbyte, som här är omförmäldt, skall för
hvarje stämpel betalas 3 öre.

Stämplar till underskrift^ expeditioner må afgiftsfritt på enahanda
sätt utbytas, så vida behörigen styrkes, att expeditionerna icke
varit för ändamålet begagnade, eller att lösen för dem icke erhållits.

Y ART.

Om tillsyn å stämpelafgiftens utgörande.

38 §.

Ansvarighet därför, att expedition i vederbörlig ordning förses
med stämpel, åligger vid statsdepartementen och hofexpeditionen den
tjänsteman, till hvilkens tjänstebefattning hörer att hålla expeditionen
vederbörande till hända, samt vid öfriga myndigheter den tjänsteman,
som för expeditionen ansvarar; dock att, där annan tjänsteman vederbörligen
förordnats att stämpelbeläggningen verkställa, ansvarigheten
åligger denne.

39 §.

Ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus eller mäklare, till
hvilken stämpel underkastad handling ingifves, bör tillse, att handlingen
är behörigen försedd med stämpel, och att stämpeln är makulerad
på sätt i 31 § föreskrifves.

År handlingen icke behörigen försedd med stämpel och erlägges
ej genast efter erhållen tillsägelse penningar till det felande stämpelbeloppet
eller, där ämbets- eller tjänstemannen ej är stämpelförsäljningsman,
nämnda stämpelbelopp, må handlingen ej mottagas.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt 35 § 2 mom. verkställer
stämpelbeläggning af handling, som ingifves till offentlig myndighet,
åligger honom ock att utan ersättning makulera stämpeln. År i annat
fall stämpel till ingifven handling ej vederbörligen makulerad, bör
ämbets- eller tjänstemannen, notarius publicus eller mäklaren besörja

46 Kungl. Muj-ts Nåd. Proposition N:o 160.

fullgörandet däraf mot ersättning för besväret därmed af 5 öre för
hvarje stämpel; dock må denna ersättning ej beräknas för flera stämplar
än det minsta antal, som för handlingen erfordras.

40 §.

Då renoveradt exemplar af underrätts protokoll öfver lagfarter,
inteckningar, äktenskapsförord samt bouppteckningar, testamenten, som
vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och afhandlingar om lösöreköp
till hofrätt insändas, skola därvid fogas de med n:o 2 märkta
delarna af de dubbla, beläggningsstämplar, med hvilka de till protokollen
hörande handlingar blifvit försedda; börande dessa stämpeldelar
antingen fastliäftas i brädden vid den § af protokollet, där det ärende,
som föranledt stämpelbeläggningen, förekommer, eller ock, med domstolens
sigill genomdragna, särskildt medfölja protokollet med åtecknad
hänvisning, till hvilka §§ de höra.

41 §.

1. De insända stämpeldelarne skola i liofrätternas advokatfiskalskontor
granskas och med protokollen jämföras genom därtill af liofrätterna
förordnade tjänstemän, hvilka böra förekommande felaktigheter
hos advokatfiskal anmäla; ägande desse tjänstemän att för
omförmälda granskningsarbete, hvilket för alla under ett år till advokatfiskalskontoret
aflämnade protokoll bör vara fulländadt senast inom
slutet af det nästföljande året, uppbära af stämpelmedlen utgående
arfvoden.

2. Finner advokatfiskalen på grund af anmälan, hvarom i mom.
1 blifvit sagdt, anledning att mot ämbets- eller tjänsteman anställa
åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning, förfares
på sätt 54 § stadgar. Advokatfiskalen vare jämväl obetaget att, där
han för bevarande af kronans rätt finner sådant nödigt, i hofrätten
föra talan mot enskild part om utgifvande af felande stämpelbelopp.

42 §.

Å brädden af de i 40 § omförmälda protokoll bör, i afseende å
handling, hvars stämpelbeläggning skall i hofrätt redovisas, göras
anteckning dels om värdet, som ligger till grund för stämpelberäkningen,
dels ock om stämpelns belopp.

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

På enahanda sätt bör i fråga om handling, som förut blifvit
försedd med. stämpel för hela eller någon del af det värde, efter hvilket
stämpeln eljest skolat beräknas, antecknas när och hvarest stämpelbeläggningen
ägt rum, så ock beträlfande testamente, som vid domstol
bevakas, innan bouppteckning efter testamentsgifvaren för inregistrering
dit ingifvits, anteckning göras därom, att bouppteckningen ännu icke
blifvit inregistrerad.

43 §.

A stämplar, som blifvit till hofrätt insända, må kvitto kunna
erhållas, därest afsändaren aflämnar två lika lydande, af honom underskrifna
förteckningar å stämplarnes antal och sammanräknade belopp,
• af hvilka förteckningar den ena kvarstannar hos hofrätten, den andra
återställes kvitterad.

Yl ART.

Om uppbörd och redovisning.

44 §.

Försäljningsman åligger att inom åtta dagar efter hvarje kvartals
slut till statskontoret inleverera under kvartalet influtna stämpelmedel.

45 §.

Hvarje år å sista söckendagen skall i Stockholm genom statskontorets
och i länen genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg
inventering hos försäljningsman anställas till utrönande, huru mycket
af emottagna stämplar är osåldt; och må därvid hos domare å landet
stämplar, som blifvit använda till sådana, något årets ting tillhörande
expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen,
kronofogde eller länsman, ännu icke äro utlösta, i instrumentet
öfver förrättningen upptagas såsom osålda.

Jämväl å annan tid må, när omständigheterna därtill föranleda,
inventering hos försäljningsman kunna äga rum och då tillika redovisning
honom affordras för hvad af emottagna stämplar icke finnes
i behåll.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

46 §.

Försäljningsman skall föra och för kalenderår afsluta räkning
öfver emottagna stämplar och hvad därför i penningar inflyter; hörande
denna räkning jämte kvittenserna å hvad under året i penningar levererats
vara aflämnad till statskontoret sist den 15 januari nästföljande
år vid vite af en krona för hvarje dag, försäljningsmannen därutöfver
med räkning uteblifver.

Samtidigt härmed skall jämväl återstoden af stämpelmedlen för
året vara inlevererad till statskontoret vid påföljd i annat fall, att försäljningsmannen
anses hafva försålt alla af honom emottagna stämplar;
och åligger i följd häraf statskontoret att genast låta indrifva det däremot
svarande, dittills icke redovisade belopp jämte laga ränta därå.

47 §.

På framställning af försäljningsman äger statskontoret efter föregången
granskning att för sådana stämplar, hvilka enligt 37 § få utbytas,
bevilja afskrifning i räkenskapen emot den i nämnda § stadgade
afgift, där sådan skall utgå; börande å hvarje stämpel, för hvilken
afskrifning sålunda medgifves, medelst färg- eller svartstämpling anbringas
ordet »makulerad».

Innan afskrifning beviljats, må stämplarna i räkenskapen upptagas
såsom behållning.

48 §.

Den hos statskontoret anställde stämpelkassören skall det åligga
att före utgången af februari månad hafva till statskontoret aflämnat
sin uppbördsredogörelse för nästförflutna kalenderår med därtill hörande
verifikationer vid vite af en krona för hvarje dag, han därutöfver uteblifver
med redogörelsen.

Inom den 15 januari skola af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
till statskontoret insändas instrumenten öfver de hos försäljningsmännen
hållna inventeringar.

Statskontoret har att inom den 1 april till kammarrätten öfverlämna
ej mindre en öfver stämpeluppbörden i riket upprättad redogörelse
för det nästföregående kalenderåret än äfven stämpelkassörens
redogörelse, försäljningsråkningarna och instrumenten öfver de hos försäljningsmännen
hållna inventeringar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

49

49 §.

I redovisning för stämplar äger försäljningsman såsom ersättning
för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm tre procent
samt i öfriga städer och å landet fyra procent af det belopp, för hvilket
stämplar försålts, till] och med en årlig försäljningssumma af 20,000
kronor. För öfverskjutande belopp till och med 200,000 kronor beräknas
provisionen efter två procent och för belopp utöfver 200,000
kronor efter en tiondedels procent.

Har på grund af oriktig debitering genom laga kraft ägande beslut
förordnats, att erlagd stämpelafgift må återbekommas, skall därå
belöpande provision gå åter.

50 §.

Hvad i denna Art. är stadgadt om försäljningsman gälle äfven i
fråga om ämbets- eller tjänsteman, hvilken jämlikt 35 § för sin tjänsteutöfning
erhållit stämplar; dock med iakttagande, förutom af den i
35 § tredje stycket gifna föreskriften om inleverering af förskottsvis
uppburna stämpelmedel,

dels att domhafvande å landet må, äfven om han är boende i
Stockholm, tillgodoföra sig provision med fyra procent af det belopp,
för hvilket stämplar försålts, till och med en årlig försäljningssumma
af 20,000 kronor,

dels ock att, där samma ämbete eller tjänst under ett kalenderår
uppehållits af flera personer, hvilka hvar för sig begagnat den ämbetsocli
tjänsteman medgifna rätt att mot ställd säkerhet erhålla stämplar,
provisionen för de stämplar, som blifvit af dessa personer tillsammans
försålda, skall beräknas såsom om alla,, stämplarna försålts af endast en
person, hvarefter det härvid uppkommande samfällda provisionsbeloppet
skall fördelas mellan de olika redogörarna efter förhållandet mellan de
belopp, hvartill provisionen för en hvar af dem skulle hafva uppgått,
därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma.

Skall provisionsbelopp fördelas mellan flera redogörare på sätt i
nästföregående punkt sägs, äge statskontoret att, sedan samtliga dessa
redogörelser för det ifrågavarande året inkommit och blifvit granskade,
samt bruttoförsäljningssumman behörigen inlevererats, till eu hvar af
redogörarna från vederbörligt anslag utbetala den honom tillkommande
andel i det samfällda provisionsbeloppet.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft.

7

50

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Har ämbets- eller tjänsteman, som begagnat sig af den honom
i 35 § medgifna rätt att för sin tjänsteutöfning utbekomma stämplar,
tillhandahållit annan ämbets- eller tjänsteman stämplar i syfte att på
detta sätt bereda sig eller, den andre stämpelprovision till högre belopp
än som skolat utgå, därest hvar för sig varit redogörare, straffes såsom
för tjänstefel efter allmän lag.

Detsamma gälle ock, om ämbets- eller tjänsteman, som på grund
af bestämmelsen i 35 § fått stämplar till sig utlämnade, försäljer till
allmänheten stämplar, hvilka icke varit erforderliga vid hans tjänsteutöfning,
i syfte att därigenom bereda sig förmånen af provision å de
sålunda försålda stämplarna.

Där särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjänsteman,
hvilken vid ämbetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpelbeläggning
af expeditioner, gäller hvad sålunda är stadgadt.

VII ART.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

51 §.

Fel eller försummelse af ämbets- eller tjänsteman, notarius publicus
eller skeppsklarerare vid fullgörande af hvad enligt denna författning
honom åligger, så ock försummelse af mäklare att förse af honom utfärdad
handling med föreskrifven stämpel anses efter allmän lag.

52 §.

1. Den, som utgifver växel, anvisning, invisning, handling, som
innefattar uppdrag om inkassering af penningar och emot hvars företeende
eller aflämnande betalning fordras, kvittens, som, för inkassering
af penningar genom annan person än fordringsägaren, från
en ort till en annan försändes, eller bevis om insättning å depositionsräkning
hos bank eller bankir eller å kapitalräkning utan att därvid
förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som öfverlåter eller
till godkännande eller betalning företer å utrikes ort utfärdad växel,
anvisning, invisning, sådan handling, innefattande uppdrag om in -

51

Kunc/l. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 160.

kassering, eller sådant kvittens, som ofvan säges, utan att handlingen
är med föreskrifven stämpel försedd, skall bota tio gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem kronor.

2. Åsidosätter någon hvad i 8 § finnes föreskrifvet om stämpelbeläggning
af aktie- eller lottbref, då det af aktiebolag eller solidariskt
bankbolag utfärdas, böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgifvare, som utlämnar obligation utan att
därvid förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar,
försäljer eller på hvad sätt det vara må öfverlåter i utlandet
utgifven obligation, utan att handlingen är försedd med föreskrifven
stämpel eller sådan påteckning af magistrat, som här ofvan under rubriken
obligation i 8 § omförmäles, skall bota tjugu gånger den felande
stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

4. Den obligationsutgifvare, som här i riket utlämnar obligation,
dagtecknad före den 1 januari 1895, samt underlåter att förse
obligationen med den i 19 § föreskrifna anteckning, skall bota tjugu
gånger den å handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta
bot tjugufem kronor.

Varder, enligt hvad i 8 § stadgas, aktie- eller lottbref eller obligation,
som utlämnas i ersättning för eller utbyte mot annan dylik handling,
ej belagd med stämpel, och underlåter någon, som är pliktig förse
aktie- eller lottbrefvet eller obligationen med anteckning om orsaken
därtill, att verkställa sådan anteckning, straffes med böter från och
med tio till och med etthundra kronor.

5. Utgifvare af gåfvobref om lös egendom, af köpe- eller bytesbref
om fartyg eller af afhandling om skogsafverkning skall för underlåtenhet
att vid utgifvandet eller, i fråga om afhandling om skogsafverkning,
sist inom två månader därefter förse dylik handling med
stadgad stämpel, höta två gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

6. Underlåter testamentstagare, som erhållit vederbörande arfvinges
godkännande af testamente, till hvilket testamentstagaren veterligen
hänsyn icke tagits vid stämpelbeläggning af bouppteckningen efter
testamentsgifvaren och hvilket icke heller blifvit för bevakning vid domstol
företedt, att, då tid för testamentsbevakning ute är och en månad
förflutit, sedan godkännande erhållits, förse testamentet med föreskrifven
stämpel, böte två gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.

52

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 160.

7. Där handling, i afseende å hvars stämpelbeläggning ansvar i
1, 3, eller 5 inom. stadgas, icke blifvit af den, hvilken stämpelbeläggningen
ålegat, försedd med behörig stämpel, vare äfven den, hvilken
såsom bevis om förvärfvad rättighet mottager handlingen eller densamma
för annans räkning försäljer, belånar eller till godkännande
eller betalning företer utan att belägga den med felande stämpel,
underkastad det för felaktig eller försummad stämpelbeläggning af
handlingen stadgade ansvar.

8. Köpare eller säljare af fast egendom, som genom aftal om
betalning utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeafhandling
innehåller eller genom erläggande eller mottagande af sådan
betalning föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts
för hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad
därtill hörer, skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock
ej under tjugufem kronor.

9. Den, som uppgifver död mans bo, men därvid uppsåtligen
döljer undan tillgång af det värde eller lämnar annan falsk uppgift
af sådan beskaffenhet, att bouppteckningen af den anledning blifvit
belagd med stämpel till lägre belopp, än eljest vederbort, böte två
gånger den felande stämpelns belopp, dock vare minsta bot tjugufem
kronor; och må den domstol, där bouppteckning skall ingifvas, på
yrkande vid underrätt af allmän åklagare och vid hofrätt af advokatfiskal,
vid vite tillhålla den, som uppgifvit död mans bo, att med ed
fästa uppgiftens riktighet.

10. Har någon i skriftlig förklaring, hvarom i 8 § C. under
rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot bättre vetande lämnat
oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något
fång till fast egendom icke blifvit erlagd, böte från och med fyra till
och med tio gånger det felande stämpelbeloppet; dock vare minsta bot
tjugufem kronor.

11. I de fall, hvarom sägs i denna §, följe ock skyldighet att
ersätta kronans förlust.

53

Har någon, som i de fall, om hvilka i 52 § förmäles, är skyldig
förse handling med stämpel, försummat att makulera stämpel, hvarmed
handling blifvit belagd, vare påföljden böter fem kronor.

53

Kungi. Maj ts Nåd. Proposition N:o 160.

54 §.

Åtal mot ämbets- eller tjänsteman för öfverträdelse af denna författning
anhängiggöres och utföres i den ordning, som i afseende på
åtal för tjänstefel i allmänhet är föreskrifven; dock att tiden för anställande
af åtal för fel eller försummelse i afseende å stämpelbeläggning,
för hvilken enligt 40 § skall i hofrätt redovisas, beräknas till
två år från den dag, då renoveradt protokoll till hofrätten inkommit.

55 §.

De i 52 och 53 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän åklagare
vid allmän domstol.

56 §.

Mål, som angår brist hos försäljningsman eller ämbets- eller
tjänsteman i uppbörden för de till honom utlämnade stämplar, handlägges
i den ordning, som är för balansmål stadgad.

57 §.

Böter enligt denna författning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän strafflag.

58 §.

1. Af böter och annat skadestånd, än i 2 mom. här nedan sägs,
som enligt denna författning ådömas, tillfälle hälften åklagaren och
hälften kronan.

2. Har anmärkning af särskild enligt 41 § förordnad tjänsteman
föranledt, att högre stämpelbelopp, än vid handlings stämpelbeläggning
varit beräknadt, kommit statsverket till godo, utgår anmärkningsarfvode
å dessa medel med femton procent, hvaraf hälften tillfaller
denne tjänsteman och hälften advokatfiskalen i hofrätten.

Om stämpelafgift för spelkort, om stämpelafgift för försäljning af
punsch, arrak och rom samt om stämpelafgift vid köp och byte af
fondpapper är särskildt stadgadt.

Denna författning träder i kraft den 1 januari 1909 och skall
lända till efterrättelse till slutet af det år, under hvars lopp ny stämpelbevillning
varder af Riksdagen fastställd.

54

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Tabell i,

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af fem för hundra, af en under
ett visst antal år utgående ränta eller annan förmån till värde af 1 krona.

(Se 8 §.)

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

Antal

år.

Kapitalvärde.

Kronor.

i

1,0000

23

14,1630

45

18,6628

2

1,9524

24

14,4886

46

18,7 741

3

2,8594

25

14,7986

47

18,8801

4

3,7232

26

15,0939

48

18,9810

5

4,5460

27

15,3752

49

19,07 72

6

5,3295

28

15,6430

50

19,168 7

7

6,0757

29

15,8981

51

19,2559

8

6,7864

30

16,1411

52

19,3390

9

7,4632

31

16,3725

53

19,4181

10

8,1078

32

16,5928

54

19,4934

11

8,7217

33

16,8027

55

19,5651

: 12

9,3064

34

17,0025

56

19,6335

13

9,8633

35

17,1929

57

19,6985

14

10,3936

36

17,3742

58

19,7605

15

10,8986

37

17,5469

59

19,8195

16

11,3797

38

17,7113

60

19,8758

17

11,8378

39

17,8679

61

19,9293 .

18

12,2741

40

18,0170

62

19,9803

19

12,6896

41

18,1591

63

20,0000

20

13,0853

42

18,2944

och där-

21

13,4622

43

18,4232

utöfver.

22

13,8212

44

18,5459

.

55

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 160.

Tabell III*),

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af fem för hundra, af en lifränta
eller annan förmån, som vid slutet af hvarje år under en persons
af kvinnkön lifstid utgår med belopp eller till värde af 1 krona.

(Se 8 och 12 §§.)

Ålde

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

0

1

2

3

4

5
tf

7

8
9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20
21
22

23

24

25

26

14,3449
16,1021
16,5813
16,8 515
17,0369

17,1575

17,2279

17,2631

17,2715

17,2568

17,2268

17,1768

17,1160

17,0426

16,9662

16,8867
16,8059
16,723 1
16,6380
16,5507

16,4619
16,3 7 22
16,2816
16,1897
16,0966

16,0029

15,9086

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52

Utgår lifräntan el

15,8132

15.7 155
15,6146

15,5094

15,3998

15,2853

15,1663

15,0430

14,9158

14.7 834
14,6461
14,5046
14,3602

14,2107

14,0550

13,8913

13,7190

13,5369

13,3447

13,1425

12,9315

12,7125

12,4868

12,2539

12,0151

11,7699

53

54

55

56

57

58

59

60
61
62

63

64

65

66

67

68

69

70

71

72

73

74

75

76

77

78

79

11,5178

11,2585

10,9910

10,7160

10,4347

10,1485

9,8581

9,5640

9,2663

8,9663

8,6647

8,3610

8,0554

7,7487

7,4431

7,1380

6,8340

6,5310

6,2312

5,9343

5,6422

5,3573

5,0802

4,8098

4,5464

4,2908

4,0439

80

81

82

83

84

85

86

87

88

89

90

91

92

93

94

95

96

97

98

99

100

101

102

3,8019

3,5641

3,3278

3,0968

2,8734

2,6592

2,4543

2,2595

2,0854

1,9395

1,8284
1,7309
1,6308
1,5056
1,3 5 99

1,2162
1,0934
0,9938
0,9 0 0
0,818

0,718

0,644

0,34

.er förmånen i stället med eu fjärdedel vid slutet
af hvarje kvartal, ökas förestående kapitalvärden med 0,375. Utgår den
halfårsvis, är ökningen af värdet 0,2 5. Utgår den helårsvis, men i
början af året, ökas värdet med 1.

*) grundad på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871 — 1880.

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Tabell II*),

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot af fem för hundra, af en lifränta
eller annan förmån, som vid slutet af hvarje år under en persons
af mankön lifstid utgår med belopp eller till värde af 1 krona.

(Se 8 och 12 §§.)

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

Ålder.

Kapitalvärde.

1

Ålder.

Kapitalvärde.

0

13,8142

25

15,5930

50

11,5655

75

4,6017

1

15,87 7 7

26

15,4947

51

11,3318

76

4,3350

2

16,3794

27

15,3921

52

11,0916

77

4,0774

3

16,6578

28

15,2833

53

10,8449

78

3,8309

4

16,8408

29

15,1692

54

10,5922

79

3,5957

5

16,9578

30

15,0488

55

10,3344

80

3,3690

6

17,0252

31

14,9248

56

10,0709

81

3,149 7

7

17,0480

32

14,7960

57

9,8015

82

2 ? 9 3 3 5

8

17,0499

33

14,6627

58

9,5269

83

2,7226

9

17,0280

34

14,5235

59

9,2478

84

2,5180

85

2,3235

i 10

16,9837

35

14,3081

60

8,9658

86

2,1368

11

16,9258

36

14,2316

61

8,6798

87

1,9546

12

16,8542

37

14,0780

62

8,3892

88

1,7826

! 13

16,7638

38

13,9188

63

8,0925

89

1,6325

14

16,6657

39

13,7544

64

7,7932

90

1,5019

15

16,5587

40

13,5856

65

7,4932

91

1,3745

16

16,4514

41

13,4118

66

7,1958

92

1,2445

17

16,3452

42

13,2312

67

6,8979

93

1,1130

18

16,2413

43

13,0432

68

6,5999

94

1,0053

19

16,1413

44

12,8486

69

6,3025

95

0,9016

20

16.0458

45

12,6487

70

6,0096

96

0,8433

21

15,9554

46

12,4440

71

5,7227

97

0,8185

22

15,8674

47

12,2328

72

5,4384

98

0,8223

! 23

15,7787

48

12,0159

73

5,1560

99

0,551

24

15,6874

49

11,7932

74

4,8758

100

0,48

Utgår lifräntan eller förmånen i stället med en fjärdedel vid slutet
af hvarje kvartal, ökas förestående kapitalvärden med 0,3 7 5. Utgår den
halfårsvis, är ökningen af värdet 0,2 5. Utgår den helårsvis, men i början
af året, ökas värdet med 1.

*) grundad på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för åren 1871 — 1880.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

57

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Magi Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 april 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde vidare:

I senast utfärdade stämpelförordning af den 2 juni 1899 hafva
under hvart och ett af de påföljande åren, med undantag af år 1903,
beslutats förändringar af större eller mindre omfattning och betydelse.
De sålunda förändrade bestämmelserna återfinnas i särskilda nådiga
kungörelser af den 15 juni 1900, den 14 juni 1901, den 13 juni 1902,
den 1 juli 1904, den 25 maj 1905, den 8 juni 1906 samt den 15 mars
och den 14 juni 1907.

Tid efter annan hafva dessutom dels från Riksdagens sida och
dels från andra håll framkommit förslag till ändringar i eller tillägg
till vissa af nu gällande stadganden i stämpelförordningen, hvilka förslag,
Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 124 Höft. 8

58

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

efter föregången förberedande behandling, nu torde befinnas i det utredda
skick, att de böra till slutlig pröfning af Eders Kungl. Maj:t upptagas.

De framställningar och förslag, på hvilka jag här närmast syftar, äro:

Riksdagens skrifvelse den 2 maj 1902 (n:o 57) i anledning af
justitieombudsmannens framställning rörande provision vid försäljning af
stämplar; i hvilken fråga rikets hofrätter och statskontoret afgifvit
infordrade underdåniga utlåtanden;

Riksdagens skrifvelse den 20 februari 1903 (n:o 10) i anledning
af justitieombudsmannens framställning om kontrollen öfver stämpeluppbörden;
i hvilket ärende Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
äfvensom statskontoret med infordrade underdåniga utlåtanden inkommit;

Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1904 (n:o 146) med begäran
om utredning och förslag till afhjälpande af vissa missförhållanden i
afseende å stämpelbeläggning af köp af fast egendom m. in.; i anledning
hvaraf öfverståthållareämbetet och Eders Kungl. Maj:ts samtliga
befallningshafvande blifvit hörda samt statskontoret afgifvit underdånigt
utlåtande;

statskontorets och kammarrättens underdåniga skrifvelse den 9
mars 1897 med förslag till bestämmelser om frihet från stämpelafgift
för vissa intyg och underrättelser, som utlämnas på grund af förordningen
angående patent samt lagarna om skydd för varumärken och
om skydd för vissa mönster och modeller; i hvilket ärende patent- och
registreringsverket med underdånigt utlåtande inkommit;

kommerskollegii underdåniga skrifvelse den 6 juni 1899 angående
förändrade bestämmelser om stämpelafgiften för vissa hviloståndsresolutioner;
i anledning hvaraf statskontoret och kammarrätten med gemensamt
underdånigt utlåtande inkommit;

särskilda underdåniga framställningar från Kalmar läns norra hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och från Östergötlands läns hushållningssällskap
om frihet från stämpelafgift enligt II Art. för hushållningssällskapen
såsom förmedlare af egnahemslånerörelsen;

från justitiedepartementet framställda förslag å ena sidan om
stämpelfrihet dels för sådan afskrift ur fartygsregistret, som enligt lagen
om inteckning i fartyg bör meddelas vederbörande domstol, dels ock
för besked rörande beslut om ersättning af allmänna medel till tolk,
som domstol anlitat, samt å andra sidan om upphörande af den stämpelfrihet,
som nu äger rum för kommunikationsresolution, utfärdad i
nedre justitierevisionen; samt

ett på sin tid inom finansdepartementet af tillkallade sakkunniga
uppgjordt förslag till förtydligande och fullständigande af stämpelför -

59

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 160.

ordningens bestämmelser rörande arfsskatten; öfver hvilket förslag statskontoret
och kammarrätten afgifvit infordradt gemensamt underdånigt
utlåtande.

Slutligen har ock i dessa dagar från civildepartementet till mig
gjorts framställning om vidtagande af de förändringar i stämpelförordningen,
som skulle blifva en följd, därest vissa i sammanhang med
landträntmästartjänsternas indragning föreslagna anordningar beträffande
distribueringen af stämplarna m. m. komme att vidtagas; i anledning
hvaraf statskontoret med utlåtande inkommit.

Af nu omförmälda förslag synas åtskilliga vara af beskaffenhet
att böra föranleda nådig framställning till Riksdagen att i gällande
stämpelförordning besluta förändringar, af hvilka flera äro mycket omfattande.
Det har vid sådant förhållande synts mig, för vinnande af
nödig öfverskådlighet och reda, erforderligt att utarbeta ett fullständigt
förslag till ny stämpelförordning, hvari dels iakttoges de efter 1899
beslutade ändringarna och dels på sina behöriga platser infördes förslagsvis
sådana nya bestämmelser, som af gjorda framställningar, ändrade
förhållanden eller andra skäl funnes påkallade. I detta syfte hafva
alltså gällande stadganden angående stämpelafgiften blifvit underkastade
en revision, hvars resultat framgår af det förslag till ny förordning
angående stämpelafgiften, som jag härmed anhåller att få för Eders
Kungl. Maj:t framlägga, och för hvars detaljbestämmelser, i den mån
de äro nya eller afvikande från hittills gällande, jag nu ber att få
något närmare redogöra: därvid i hufvudsak följande den ordning, hvartill
stämpelförordningens nuvarande uppställning gifven anledning.

I ART.

Om stämpel till statsmyndigheternas expeditioner.

1 §.

Bland statsmyndigheter, tillhörande fjärde afdelningen, hafva här
upptagits de nytillkomna: riksförsäkringsanstalten, försäkringsinspektionen,
patent- och registreringsverket samt bankinspektionen. Till tredje
afdelningen har hänförts styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk.

Vid grupperingen inom de olika afdelningarna har statsdepartementsindelningen
blifvit följd.

60

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 160.

Frihet från
stämpelafgift
för vissa intyg
och underrättelser.

a) Kungl. bref
den 16 januari
1897 till statskontoret
och
kammarrätten.

3 §•

I nådig proposition den 9 januari 1897 hade Kungl. Maj:t för
Riksdagen framlagt ett förslag till lag om skydd för vissa mönster och
modeller, i hvilken sålunda föreslagna lag stadgades: i 6 §, att, om
den myndighet, som hade att verkställa registrering af mönster, funne
att den, som sökt dylik registrering, ej fullgjort hvad enligt 5 § 1
mom. honom ålegat, skriftlig underrättelse därom skulle hållas sökanden
tillhanda; i 8 §, att, om ansökning förklarats förfallen eller blifvit
afslagen, underrättelse om beslutet med skälen därför skulle skriftligen
delgifvas sökanden; samt i 9 §, att, om ansökningshandlingarna vore
fullständiga och anledning ej förekommit att afslå ansökningen, mönstret
skulle registreras och intyg därom samt om dagen, då ansökningen
inkom, hållas sökanden tillhanda.

Då Kungl. Maj:t fann det böra komma under öfvervägande, huruvida
icke frihet från stämpel borde medgifvas för de i nyssberörda
paragrafer af den föreslagna lagen omförmälda handlingar, i sammanhang
hvarmed jämväl syntes böra meddelas uttryckligt stadgande om frihet
från stämpel för de handlingar af enahanda eller likartad beskaffenhet,
som omförmäldes i 5, 6 och 7 §§ af nådiga förordningen angående
patent den 16 maj 1884 samt 3, 5, 9 och 11 §§ i lagen om skydd
för varumärken den 5 juli samma år och hvilka, på sätt som måste
anses öfverensstämmande med grunderna för nyss nämnda författningar,
redan utlämnades utan afgift, erhöllo genom nådigt bref den 16 januari
1897 statskontoret och kammarrätten befallning att inkomma med
underdånigt utlåtande, huruvida, under förutsättning att berörda lagförslag
blefve af Riksdagen antaget, i förordningen angående stämpelafgiften
lämpligen borde införas bestämmelser om frihet från stämpel
dels för intyg, att mönster blifvit registreradt, att ansökning om registrering
af varumärke blifvit mottagen eller att registrering af varumärke
blifvit förnyad, och dels för underrättelse, att den, som sökt registrering
af mönster, ej fullgjort hvad honom enligt 5 § 1 momentet af lagen om
skydd för vissa mönster och modeller ålegat, att ansökning om registrering
af mönster förklarats förfallen eller afslagits, att den, som sökt
patent, ej fullgjort hvad honom enligt 4 § 1 mom. af förordningen angående
patent ålegat, att ansökning om patent blifvit afslagen, att
registrering af varumärke eller förnyelse af sådan registrering vägrats,
eller att varumärke blifvit ur registret affärd!.

61

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Med afseende härå erinrade ämbetsverken i underdånigt utlåtande t>) utlåtande af
den 9 mars 1897, att enligt det för Riksdagen framlagda förslaget till tTtZZl
lag om skydd för vissa mönster och modeller en registreringsafgift för ^ rmZ*''
hvarje mönster eller modell af 10 kronor skulle erläggas utan rätt för
sökande, hvilkens ansökning blefve afslagen, att återbekomma större
eller mindre del häraf; att enligt 11 § (jämförd med 4 § 3 mom.) af
nådiga förordningen angående patent den 16 maj 1884,''sådana dessa
paragrafer lydde i nådiga förordningen den 14''april 1893, vid hvarje
ansökning'' om patent skulle fogas afgift af tjugu kronor; att för beviljadt
patent därjämte skulle under patenttiden erläggas vissa årliga
afgifter; att enligt 3 § i lagen om skydd för varumärken den 5 juli
1884 ansökning om registrering skulle åtföljas af afgifter för registreringen
och dess kungörande, fyrtio kronor; att skyddet för registreradt
varumärke upphörde efter tio år, därest ej förnyelse inom denna tid
söktes; samt att vid förnyelse af registrering af varumärke afgift skulle
erläggas med tio kronor. Då alltså sökande af sådan registrering, för
hvilken af ämbetsverken redogjorts, hade att vidkännas kostnader i
form af afgifter till staten, hvilka afgifter i vissa fall finge anses ganska
betydliga, hemställde ämbetsverken, att stämpelfrihet måtte föreskrifvas
för omförmälda intyg och underrättelser.

Det för 1897 års Riksdag framlagda lagförslaget blef visserligen C) Departc
icke af Riksdagen antaget; men lagen om skydd för vissa mönster och mmtseujm.
modeller den 10 juli 1899 innehåller beträffande sådana intyg och
underrättelser, hvarom nyss nämnts, enahanda bestämmelser som 1897
års förslag.

Numera hafva jämväl stadgandena i patentförordningens 6 och
7 §§ om skyldighet att meddela underrättelse om beslut, att patentansökning
afslagits, genom lagen den 9 maj 1902 om ändrad lydelse
af vissa paragrafer i förordningen angående patent den 16 maj 1884
ersatts med bestämmelsen i 8 § af nämnda lag, att sådan underrättelse
skall meddelas, om en patentansökning förklarats förfallen eller afslagits.

I underdånigt utlåtande den 28 november 1905 har patent- och d) utlåtande af
registreringsverket anfört, att samtliga ifrågavarande underrättelser af ZlTeZgl
ämbetsverket expedierats såsom bref till vederbörande och utlämnats verket.
utan afgift. Äfven de i lagen om skydd för varumärken omförmälda
intyg, hvilka meddelats af verkets registrator, hade tillställts vederbörande
utan afgift. Endast de intyg, som på grund af § 9 i lagen
om skydd för vissa mönster • och modeller utfärdats om mönstrets
registrering, hade belagts med en stämpelafgift af en krona, men varit
fria från lösen. Dessa intyg hade utfärdats af ämbetsverket samt ut -

e) Departement
sche fen.

Stämpelafgiften
å hviloståndsrcsolution,
utfärdad
enligt
lagen angående
eftersökande
och bearbetande
af stenkolsfgndiglieter.

a) Framställning
från
kommerskollegium.

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

gjort bevis om ett af verket fattaclt beslut, hvarför de såsom »bevis,
annat» belagts med nämnda stämpelafgift, och syntes en dylik obetydlig
afgift icke vålla de registreringssökande någon olägenhet.

Då den inom patent- och registreringsverket tillämpade praxis i
förevarande afseenden synes mig öfverensstämma med grunderna för
gällande lagstiftning i hithörande ämnen, men stämpelfriheten dock
torde böra utsträckas att gälla jämväl för de bevis, som utfärdas om
mönsters registrering, har i det af mig nu framlagda författningsförslag
införts föreskrifter, enligt hvilka samtliga här ifrågakomna intyg och
underrättelser skola åtnjuta stämpelfrihet.

I underdånig skrifvelse den 6 juni 1899 har kommerskollegium
anfört, att enligt då gällande stämpelförordning af den 9 augusti 1894
hviloståndsresolution, som af bergmästare meddelades, skulle förses
med stämpel till belopp af fem kronor för hvarje grufveutmål eller,
där grufvelägenhet ej blifvit med utmål försedd, för hvarje inmutadt
område, hvilket beviljadt hvilostånd afsåge, samt för hvarje år, hviloståndet
medgifvits att gälla. Däremot omförmäldes i berörda förordning
icke något om stämpel till af bergmästare utfärdad resolution,
hvarigenom, med stöd af 27 § i lagen den 28 maj 1886 angående
eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter, hvilostånd medgifvits
i afseende å område, därå koncession enligt nyssnämnda lag
beviljats. Något skäl för ett dylikt förhållande syntes kommerskollegium
desto mindre kunna med fog åberopas, som dels ett koncessionsområde
kunde omfatta ända till 1,600 hektar, under det att ett utmål enligt
grufvestadgan den 16 maj 1884 omfattade högst 4 hektar, dels ock den
arbetsskyldighet, från hvars fullgörande beviljadt hvilostånd befriade,
vore i fråga om koncessionsområde så väsentligt mycket större än i
fråga om grufveutmål. Tvärtom syntes giltig anledning förefinnas att
för resolution, hvarigenom hvilostånd beviljats för koncessionsområde,
föreskrifva särskild stämpelafgift, hvilken, i betraktande däraf att omfattningen
af den årliga arbetsskyldigheten för område, därå koncession
meddelats, vore lämpad efter områdets storlek, borde fastställas att utgå
för hvai''je hektar af koncessionsområdet och hvarje år, hvarunder hviloståndet
åtnjötes.

I fråga om bestämmandet af stämpelbeloppets storlek anförde
kommerskollegium följande. För det största område, en och samma
koncession finge omfatta, eller 1,600 hektar, finge enligt 26 § i lagen
den 28 maj 1886 den årliga arbetsskyldigheten icke sättas lägre, än
att värdet af arbetet motsvarade 10,000 dagsverken. Kostnaden härför

63

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 160.

utgjorde efter en beräkning af 2 kronor 50 öre för hvarje dagsverke
25,000 kronor. Skulle stämpelafgiften ifråga, i likhet med hvad som
ägde rum beträffande hviloståndsresolutioner för grufveutmål, utgå med
tio procent utaf värdet af den årliga arbetsskyldigheten, komme den
sålunda att i förevarande fall utgå med sammanlagdt 2,500 kronor
eller med 1 krona 56 öre för hvarje hektar. Den koncessionsinnehafvare
åliggande årliga arbetsskyldighet vore emellertid icke bestämd lika för
hvarje hektar af det område, hvarå koncession meddelats, utan aftoge
i visst förhållande till områdets vidd. Med hänsyn till de härom i
sistnämnda författningsrum meddelade bestämmelser, och då en årlig
afgift af omkring 1 krona 50 öre för hvarje hektar kunde betraktas
såsom väl hög, ansåge kollegium den ifrågavarande stämpelafgiften
skäligen kunna bestämmas till 75 öre för hvarje hektar, som hviloståndet
afsåge, till och med etthundra hektar, 50 öre för hvarje hektar
därutöfver till och med trehundra hektar och 25 öre för hvarje hektar
därutöfver.

Därjämte har kommerskollegium i sin förenämnda underdåniga
skrifvelse påpekat, att stadgandet i stämpelförordningen om stämpel å
resolution rörande hvilostånd för inmutadt, men icke med utmål försedt
område, hvilket stadgande oförändradt upptagits från stämpelförordningen
af den 6 september 1883, efter utfärdandet af gällande
grufvestadga, enligt hvars 42 § hvilostånd ej finge meddelas, därest ej
utmål blifvit grufvan tilldeladt, upphört att äga tillämpning.

Kommerskollegium hemställde därför, att, med uteslutande af sist
omförmälda stadgande, till stämpelförordningen måtte fogas ett tillägg
af innehåll, att resolution, hvarigenom hvilostånd medgifvits för stenkolsgrufveanläggning,
därå koncession meddelats, skulle förses med
stämpel till belopp af 75 öre för hvarje hektar, som hviloståndet afsåge,
till och med etthundra hektar, 50 öre för hvarje hektar därutöfver
till och med trehundra hektar och 25 öre för hvarje hektar därutöfver
samt för hvarje år, hviloståndet medgifvits att gälla.

Statskontoret och kammarrätten, livilkas gemensamma underdåniga
utlåtande i ämnet infordrats, hafva anfört, att uti bestämmelserna om
de förutsättningar, under hvilka hvilostånd kunde medgifvas innehafvare
af koncession å område, afsedt för stenkolsgrufvedrift, väl
kunde anses ligga en viss garanti för att befrielse från bearbetande af
dylik grufva icke komme att beviljas i andra fall, än då befrielse
pröfvades vara af verkligt behof påkallad, men då den förmån, som
läge i befrielse från arbetsskyldighet, hvarom här vore fråga, onekligen
kunde vara högst afsevärd, och då det framför allt vore af vikt, att

b) Utlåtande
af statskontoret
och kammarrätten.

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

stadgandet om stämpel å hviloståndsresolution erliölle en sådan affattning,
att däraf med full tydlighet framginge, att jämväl resolution,
hvarigenom medgifvits hvilostånd för stenkolsgrufveanläggning, skulle
med stämpel förses, hafva ämbetsverken förklarat sig icke böra göra
annan erinran mot kommerskollegii hemställan i denna del, än att afgiften,
med tillämpning af de föreslagna stämpelsatserna, syntes kunna
under vissa förhållanden komma att uppgå till val höga belopp.

c) Deparu- Då jag för egen del ansett mig kunna biträda kommerskollegii

mentschefen. försiag { sin helhet, så hafva de af kollegium förordade ändringarna
blifvit iakttagna i förslaget till ny stämpelförordning.

Stämpelfrihet
för besked,
rörande beslut
om ersättning
till tolk, som
domstol anlitat.

a) Uttalande
af chefen för
justitiedepartementet
den li
november 1902.

I anledning af lagen den 13 juni 1902 angående tolks anlitande
vid domstol erhöll statskontoret nådig befallning att inkomma med
underdånigt förslag till föreskrifter, som kunde anses erforderliga i
fråga om sättet och villkoren för utbetalning af ersättning af allmänna
medel till den, som enligt nämnda lag biträdde såsom tolk utan att
vara till allmän tolk förordnad. Det förslag till kungörelse i ämnet,
som af statskontoret underställdes Kungl. Maj:ts pröfning, innehöll,
bland annat, bestämmelse därom, att skriftligt besked om beslut, hvarigenom
ersättning enligt förenämnda lag blifvit tolk tillerkänd, skulle
utan lösen tolken tillhandahållas. Vid ärendets föredrag inför Kungl.
Maj:t den 14 november 1902 framhöll emellertid chefen för justitiepartementet,
att, då besked om ersättning till tolk syntes böra, i likhet
med besked angående vittnesersättning i brottmål, vara fritt från
såväl lösen som stämpel, en sådan bestämmelse som den af statskontoret
föreslagna icke borde inflyta i den nämnda kungörelsen, utan
stadgande om afgiftsfrihet för dylikt besked införas i förordningarna
angående expeditionslösen och angående stämpelafgiften. I enlighet
med denna uppfattning intogs i 2 § af nådiga kungörelsen den 14
november 1902 angående ordningen för utbetalning af ersättning af
allmänna medel till den, som enligt lagen om tolks anlitande vid domstol
biträdt såsom tolk utan att vara till allmän tolk förordnad, väl
ett stadgande därom, att framställning om utbekommande af sådan
ersättning skulle vara åtföljd af skriftligt besked om det beslut, hvarigenom
ersättning blifvit tolken tillerkänd, men utan något tillägg om
afgiftsfrihet för sådant besked.

b) Departc- Då stämpelfrihet för besked af ifrågavarande slag synes äfven

mentschefen. ^öra mec]gifvaS) ]iar bestämmelse härom blifvit införd i nu före liggande

förslag till ny förordning angående stämpelafgiften.

65

Kungl. Maj-M Nåd. Proposition No 160.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet har jämväl i
förordningen införts bestämmelse om stämpelfrihet för bevis angående
ersättning åt den, som enligt lagen angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad till sådant biträde förordnats.

Kommunikationsresolution skall enligt nu gällande bestämmelser upphörande af
beläggas ined stämpel af en krona, då den utgår från hofrätt, men
vara fri från stämpel, då den utgår från nedre justitierevisionen. Det f°r kommuhar
erinrats: att denna stämpelfrihet varit af mindre betydelse, innan
lagen af den 14 juni 1901 angående ändring i vissa delar af rätte- färda(l * nedre
gångsbalken trädde i kraft, men att numera sådana resolutioner fått jus£<mZ.*
mycket stor användning inom nedre justitierevisionen, samt att det vid
nämnda förhållande syntes vara oegentligt, att dessa kommunikationsresolutioner
mer än dylika resolutioner inom hofrätterna skulle vara
fria från stämpel.

Då jag ansett, att stämpelfrihet för kommunikationsresolution, som J)
från nedre justitierevisionen utfärdas, icke vidare bör äga rum, utan " ^
dylik resolution draga en stämpelafgift af två kronor, har jag låtit
vidtaga sådan förändring i det af mig framlagda författningsförslaget.

Lagen om inteckning i fartyg den 10 maj 1901 innehåller i 11
§ följande stadgande: »Finnes ej ansökan om inteckning böra genast iw-fartyg*
afslås, anskaffe rätten, innan yttrande öfver ansökningen meddelas, resistret> medfrån
den myndighet, som förer fartygsregistret, afskrift af hvad däri rande inteclcfinnes
infördt om det fartyg ansökningen afser.» mngsdomtoi.

Då förslag till nämnda lag den 30 december 1899 inför Kungl. a) Uttalande
Maj:t anmäldes, erinrade föredraganden, chefen för justitiedepartementet,
hurusom don omständigheten, att intecknings väsendet och fartygs- m^det den 30
registreringen icke lämpligen kunde hos oss såsom i andra länder för- decemberlS99-enas hos samma myndighet, ej syntes böra för de inteckningssökande
föranleda ökadt besvär och särskilda kostnader. Enligt föredragandens
uppfattning borde alltså stämpel icke skäligen kunna åsättas afskrift
ur fartygsregistret, om hvars anskaffande inteckningsdomstolen hade
att taga befattning; men då af gällande föreskrifter om stämpelafgiften
icke med full bestämdhet framginge, att dylik afskrift skulle vara
stämpelfri, syntes uttryckligt stadgande härom böra i stämpelförordningen
meddelas.

Under erinran att genom nådig kungörelse den 27 september b) Deparle1901
stadgats, att sådan afskrift ur fartygsregistret, hvarom här är montsebefenfråga,
skall utan lösen tillhandahållas inteckningsdomstolen, får jag,
under åbeiopande af hvad till statsrådsprotokollet den 30 december
Bill. till BiJcscl. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd, 124 Höft. 9

Stämpelbeläggningen
af
vissa produlctionsbevis
och
pass.

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

1899 blifvit i ärendet af dåvarande chefen för justitiedepartementet
anfördt, hemställa, att jämväl i stämpelförordningen måtte intagas en
bestämmelse, enligt hvilken afskrift af ifrågavarande slag skall vara
fri från stämpel, på sätt det nya författningsförslaget närmare utvisar.

Numera saknas tydligtvis anledning att bibehålla såväl den hittills
medgifna stämpelfriheten för »produktionsbevis eller intyg om varors
tillverkningsort, då de sändas till Norge», som ock den i jämförelse med
stämpelafgiften för pass till andra utrikes orter betydligt lägre stämpeln
å pass till Norge; och hafva fördenskull bägge dessa bestämmelser
i författningsförslaget uteslutits.

4 och 5 §§.

Punkt 2 af 4 § har hittills haft denna lydelse: »Stämpel till
fullmakt å ämbete eller tjänst vid utrikesdepartementet eller lydande
därunder beräknas allenast å den del af lönen, som motsvarar svenska
statsverkets bidrag.»

Då aflöningen till innehafvarna af berörda ämbeten och tjänster
numera utgår helt och hållet af svenska statsmedel, har detta stadgande
blifvit i det föreliggande förslaget till ny stämpelförordning
uteslutet.

I dess ställe har emellertid såsom punkt 2 i 4 § införts ett annat
stadgande, för hvars tillkomst jag nu skall redogöra.

I senast fastställda stat för beskickningar och konsulat förekommer
icke aflöningstiteln: tjänstgöringspenningar, utan i dess ställe
upptages eu ny aflöningsförmån, benämnd »ortstillägg», hvilken liksom
tjänstgöringspenningar får uppbäras endast för den tid, tjänstinnehafvaren
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester. I de för statskontoret
och arméförvaltningen år 1907 fastställda nya lönestater upptages,
jämte titlarna lön och tjänstgöringspenningar, äfven aflöningstiteln
»ortstillägg», hvilken förmån här emellertid har samma karaktär och
åtnjutes under enahanda villkor som lönen.

För att klargöra denna aflöningsförmåns inverkan vid stämpelbeläggning
af fullmakt å tjänst, hvarmed den är förenad, har det synts
mig behöfligt att meddela särskilda föreskrifter. Dessa hafva blifvit
införda under 4 § och innebära, att i de fall, där »ortstillägget» har
karaktären af lön, detsamma också skall vid stämpelberäkningen behandlas
såsom lön, och där »ortstillägget» måste anses närmast mot -

67

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 160.

svara tjängstgöringspenningar, det vid stämpelberäkningen skall medföra
samma verkan, som om med lönen varit förenade tjänstgöringspenningar.

Då numera benämningen »indelt» infanteriregemente är föråldrad
samt staterna för arméns samtliga truppförband äro inbördes lika, har
ined anledning däraf nödiga redaktionsförändringar i dessa §§ vidtagits.
Öfriga i hithörande delar vidtagna redaktionsändringar torde icke kräfva
särskild motivering.

II Art.

Om stämpel till enskilda handlingar.

Den 7 december 1900 erhöll dåvarande chefen för finansdepartementet
nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att inom
departementet biträda vid utarbetande af förslag till förändrade bestämmelser
i stämpelförordningen, såvidt det afsåge arfsskatten. Vid
detta tillfälle yttrade departementschefen, att, ehuru i stort sedt
bestämmelserna om den nya arfsskatten syntes hafva verkat på ett
tillfredsställande sätt, det dock visat sig, att beträffande vissa punkter
olika meningar rådt rörande den riktiga tolkningen af författningen,
äfvensom att i vissa andra delar behofvet af fullständigande bestämmelser
gjort sig kändt; och hade departementschefen därför ansett det
önskvärdt, att med stöd af den erfarenhet, som vunnits under den tid,
författningen varit i tillämpning, bestämmelserna rörande arfsskatten
underkastades en granskning i syfte af deras förtydligande och fullständigande,
dock utan rubbning i afgifternas belopp.

Såsom sakkunnige blefvo sedermera tillkallade häradshöfdingen
C. B. Hasselrot och dåvarande hofrättsassessorn J. Ernberg, hvilka på
hösten 1901 afgåfvo förslag i ämnet, hvaröfver statskontoret och kammarrätten
under den 7 januari 1902 inkommit med infordradt gemensamt
utlåtande.

Uti den motivering, som åtföljde sakkunniges förslag, hade erinrats
: att de nu i stämpelförordningen meddelade bestämmelser rörande
arfsskatten förekomma spridda å flera skilda ställen i författningen;
att det, till vinnande af större åskådlighet och reda, därför synts lämpligt,
att nämnda bestämmelser, i den mån så kunde ske, i författningen
erhölle sin plats i ett sammanhang; samt att i sådant syfte åt författningen
uti ifrågavarande delar borde gifvas den uppställning, att i 8 §

Komplettering
af iestämmelserna
angående
arfsskatten.

Departements chefen.

68 Kungl. Maj:1s Nåd. Proposition N;o 160.

under litt. A) sammanfördes de hufvudsakliga stadgandena angående
stämpelbeläggning af bouppteckning jämte hänvisningar till de bestämmelser,
som rörde äfven andra slag af handlingar, hvarefter under
litt. B) borde införas öfriga under litt. A) nu omförmälda handlingar
samt under litt. C) öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.

Då jag funnit sakkunniges förslag till förändrad uppställning af
8 § lämpligt, har denna uppställning blifvit följd i nu föreliggande
omarbetning af stämpelförordningen; och anser jag mig redan i detta
sammanhang böra tillkännagifva, att hvad de sakkunniga i öfrigt förordat
äfven i de flesta fall synts mig vara af den beskaffenhet, att det
kunnat läggas till grund för nämnda omarbetning. För förslaget i de
delar, livilka af mig ansetts böra upptagas, blifver jag i tillfälle att
efter hand redogöra, då jag nu öfvergår till behandling af vissa under
II Art. 8 § af stämpelförordningen förekommande stadganden.

A. Bouppteckning.

I enlighet med nyssnämnda förslag hafva, i den mån så lämpligen
låtit sig göra, hithörande bestämmelser sammanförts under en
gemensam rubrik, därvid under 24 särskilda moment intagits de föreskrifter,
som med afseende å stämpelbeläggning af bouppteckning
skulle vara att iakttaga. I de fem första momenten förekomma stadganden
rörande'' beräkningen af boets behållning. Därefter följa i
mom. 6—19 hufvudsakligen bestämmelser angående beräkningen af
värdet å den egendom och de rättigheter, som må hafva tillfallit
arfvinge eller testamentstagare, äfvensom reglerna i öfrigt för beräkningen
af arfvinges eller testamentstagares andel i boet. I mom. 21—23
innehållas vissa allmänna bestämmelser, hvarefter i mom. 24 intagits
tariffen för bestämmande af stämpelns belopp jämte reglerna för stämpelfriliet,
där sådan på grund af andels ringa värde äger rum.

Mom. 1 innehåller den grundläggande bestämmelsen i fråga om
behållningens beräkning. Då därvid stadgats, att behållningen skall
beräknas jämväl med hänsyn till i ärendet inhämtade upplysningar,
har härmed icke åsyftats att göra någon rubbning i den hittills i allmänhet
vedertagna grundsatsen, att domstolen har att taga bouppteckningen,
sådan densamma föreligger, för god, i den mån icke med hänsyn
till de i fråga om stämpelberäkningen meddelade särskilda föreskrifter
rörande beräkning af boets behållning eller värdering af boets

69

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 160.

särskilda delar i bouppteckningen förekommande anteckningar eller
eljest i ärendet tillgängliga upplysningar till annat föranleda.

För att, beträffande viss slags egendom, förekomma all tvekan,
huruvida den bör betraktas såsom tillgång i boet eller icke, hafva i
mom. 2 och 3 intagits härutinnan vägledande stadganden.

Sålunda har i mom. 2 a, i enlighet med städse följd praxis
afisetts böra meddelas en bestämd föreskrift, att fideikommitterad lös
egendom bör inräknas bland boets tillgångar. I samma mom. b har,
ehuru i något förkortad och förtydligad form, upptagits en bestämmelse,
motsvarande de i nuvarande stämpelförordning under 8 § A)
mom. a i enahanda hänseende meddelade föreskrifter; hvarjämte, då i
praxis stundom yppats olika meningar, i hvilka fall af arflåtaren gifven
hemföljd bör vid stämpelberäkning tagas i betraktande, i mom. 2 c
uttryckligen föreskrifvits, att hemföljd, som till delägare i boet lämnats
under sådana förhållanden, att den skall återbäras vid skifte af boet,
skall inräknas bland tillgångarna.

I mom,. 3 a har införts den redan nu meddelade bestämmelsen,
att fast egendom af fideikommissnatur undantages vid beräkning af
boets behållning; och inom. 3 b ansluter sig till ett stadgande, som
upptagits i mom. 14, och till hvilket jag framdeles skall återkomma.

Mom. 4. Enahanda stadgande förekommer i nu gällande stämpelförordning
8 § a; och innehållet i mom. 5 är ordagrant hämtadt
från 8 § b.

Mom. 8 motsvarar nuvarande 15 § utan annan ändring i sak, än
att den tidpunkt, som skall vara bestämmande för beräkningen af
värdet å här ifrågavarande handlingar, satts till »dödstillfället» istället
för den tid, då bouppteckningen upprättas.

Till stöd för denna, af sakkunniga förordade förändring har af
dem anförts, att syftet med den i 15 § meddelade bestämmelsen, att tiden
för bouppteckningen borde i ifrågavarande hänseende vara afgörande,
hufvudsakligen torde vara att förekomma, att sådana handlingar, som
där omförmälas, i bouppteckningen upptagas allenast till deras nominella
värde; att af stadgandets nuvarande affattning emellertid blefve en följd,
att, i händelse under tiden emellan dödsfallet och bouppteckningen en
värdeförhöjning inträdde, arfsskatten i enahanda förhållande höjdes;
att detta emellertid icke stode i full öfverensstämmelse med de i 9 kap.
1 § ärfdabalken stadgade allmänna grunder för upprättande af bouppteckning,
enligt hvilka allt i boet skall upptagas sådant det vid dödstimman
var; samt att 17 § mom. b i nuvarande stämpelförordning

70

Kungl Majds Nåd. Proposition No 160.

stadgade, att stämpelafgift för rättighet skulle utgå enligt dess kapitalvärde
vid dödstillfället.

I denna fråga hafva ämbetsverken ansett sig böra erinra, att den
af sakkunniga åberopade lagbestämmelsen, enligt hvilken »allt i boet
skall upptagas såsom det vid dödstimman var», näppeligen i och för
sig borde utgöra tillräckligt motiv för vidtagande af en förändring,
hvilken exempelvis skulle innebära, att, därest vid bouppteckningen
vore utrönt, att en aktie, som vid tiden för dödsfallet noterades till
fullt värde, blifvit genom sedermera inträffade händelser alldeles värdelös,
den i allt fall skulle i bouppteckningen upptagas med det värde,
som den vid dödsfallet ansetts äga. Detta skulle, enligt ämbetsverkens
mening, vara lika orimligt som om man af åberopade lagstadgande
ansåge sig böra draga den slutsats, att egendom, som under mellantiden
genom eldsolycka eller dylikt upphört att finnas till, eller att
fordran, som genom gäldenärens efter dödsfallet iråkade obestånd
blifvit värdelös, ändock borde i bouppteckningen upptagas med det
värde, denna egendom eller fordran vid dödsfallet ansåges äga. Ämbetsverken
hafva för öfrigt ansett det vara med arfsskattens begrepp väl
öfverensstämmande, att till grund för värdesättningen lades värdet
af egendomen sådan den öfverginge till arftagaren, äfven om detta
skulle skilja sig från det värde, den ägde i arflämnarens hand.

Då emellertid den af sakkunniga uttalade uppfattning i förevarande
fråga synes äga stöd i allmänna lagens bestämmelser om bouppteckning,
har jag ansett mig böra för min del ansluta mig till deras uppfattning.

Mom. 9 motsvaras af 17 § a i gällande stämpelförordning med
en något förtydligad redaktion.

Mom. 11. Beträffande nuvarande 17 § c i stämpelförordningen
erinra de sakkunniga, att detta stadgande synes hafva erhållit en
mindre lycklig affattning. Enligt sakkunnigas mening torde mera
sällan förekomma, att en rättighets årliga värde uppgåfves i bouppteckningen;
och då med nämnda stadgande torde hafva afsetts, att, så
snart rättigheten afsåge viss egendom, årliga värdet skulle antagas
utgöra fem procent af dess i bouppteckningen angifna värde, men
att, då med ledning af bouppteckningen värdet å den ifrågavarande
egendomen icke kunde bestämmas, detta skulle ske genom en uppskattning
af gode män eller efter domarens pröfning, hade sakkunniga
ansett, att åt detta mom. borde gifvas eu lydelse, som tydligare uttryckte
afsikten med stadgandet.

71

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

Med anledning häraf har åt detta moment gifvits den af sakkunniga
föreslagna lydelse.

Mom. 12 motsvarar i första punkten 12 § i nuvarande stämpelförordning.

Mom. 13 motsvarar i första stycket 17 § e. Då det synts hårdt.
att en till hög ålder kommen person skulle nödgas för eu honom tillfallen
rättighet betala efter tioårigt värde och således kanske få betala
mera, än om rättigheten beräknats såsom lifränta, har med ledning
af de vid gällande förordning fogade lifräntetabeller II och III, i detta
mom. tillika införts en bestämmelse, som har till syfte att förekomma
en sådan oegentlighet.

Mom. 14. Under erinran, hurusom i testamente ofta förekomme
förordnande, att egendom i första hand skulle med nyttjanderätt tillkomma
en person och äganderätten vid en viss framtida tidpunkt eu
annan, såsom exempel hvarå anförts det fall, då äkta makar i inbördes
testamente förordnade, att den af dem, som öfverlefde den andre,
skulle sitta i orubbadt bo, samt att äganderätten efter bådas död
skulle tillfalla deras då lefvande arfvingar eller andra personer, hafva
sakkunniga framhållit, att det i sådana fall mötte svårighet atfc afgöra,
hvilka ägarna vore. Stämpelförordningen, anföra de sakkunniga vidare,
lämnade föga ledning för lösning af hithörande spörsmål. Lagskipningen
hade ock härutinnan visat sig synnerligen vacklande, i det att man än
hade beskattat endast den kapitaliserade nyttjanderätten och lämnat
äganderätten obeskattad, än betraktat ny ttj anderätten såsom en fideikommissrätt
och följaktligen beskattat densamma såsom äganderätt.
Det förstnämnda förfaringssättet innebure, att den del af egendomens
värde, som motsvarade själfva äganderätten, icke alls blefve föremål
för arfsskatt. Egendomen behöfde nämligen icke och borde väl,
konsekvent, icke heller upptagas i bouppteckningen efter nyttjanderättshafvaren,
men resultatet häraf stode tydligen icke väl
tillsammans med grunderna för den nuvarande stämpelförordningen,
enär redan den allmänna regeln, att bouppteckning skall
förses med stämpel till belopp, motsvarande hvad sammanlagdt belöper
å värdet af samtliga arfvingars och testamentstagares andelar af
behållningen i boet, pekade åt annat håll. Äfven § 17 mom. f)
antydde, att ett sådant förfarande icke varit afsedt, utan att fasthellre
författningens mening varit, att egendomens värde i dess helhet skulle
beskattas.

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Ehuru i senare tid det andra af ofvan omförmälda tillvägagångssätt.
eller att beskatta nyttjanderätten såsom fideikommiss, alltmera syntes
hafva gjort sig gällande, och ehuru detta förfarande onekligen ägde
fördelen af enkelhet och konsekvens samt ock i allmänhet lände statsverket
till förmån, hade dock sakkunniga ansett det knappast vara
med en på billiga grunder fotad arfsbeskattning öfverensstämmande att
vid arfsbeskattningen tillämpa fideikommissprincipen jämväl å här afsedda
fall. Under fideikommitterad egendom borde nämligen med afseende
å stämpelbeskattning icke inbegripas annat än så kallade familjefideikommiss
i egentlig mening eller sådan egendom, därtill fideikommissrätten
enligt fideikommissbrefvet skulle öfvergå från den ene
till den andre inom en viss släkt eller flera släkter, utan att en sådan
öfvergång begränsats till vissa bestämda personer.

Af de flera utvägar, som kunde tänkas, då det gällde att finna
en regel för ifrågavarande fall, hade sakkunniga ansett den lämpligaste
vara att stadga, att äganderätten efter testator skulle anses hafva
tillfallit den eller dem, som på grund af arf eller testamente skulle
varit ägare, därest nyttj ander ättshafvaren aflidit samtidigt med testator
eller den framtida tidpunkt, som eljest vore i fråga, inträffat samtidigt
med testators död. Enligt hvad sakkunniga påpeka, skulle detta visserligen
stundom leda till nackdel för statsverket, i det att t. ex. de
verkliga ägarna i följd af mellankommande dödsfall eller andra omständigheter
sedermera kunde befinnas tillhöra en högre beskattad
klass i skattetariffen, och i vissa fall till nackdel för de skattdragande,
i den mån nämligen andelarna inom samma skatteklass i anledning af
dödsfall eller eljest till antalet ökats. Men å andra sidan borde i en
stor mängd fall det här förutsatta antagandet sammanfalla med testamentets
tillämpning i verkligheten, i många andra fall åter den afvikelse,
som därifrån uppkomme, föga inverka å stämpelns belopp.
Därjämte skulle ett dylikt förfaringssätt i allmänhet icke för de skattepliktige
framstå såsom en obillighet. Yäl kunde det invändas, att ett
sådant stadgande, som ofvan nämnts, hvilade på antaganden, samt att
det icke kunde vara rättvist att ålägga personer skattskyldighet, som
måhända aldrig finge tillträda egendomen. Härvid borde man dock
enligt sakkunnigas mening icke förbise, att, så länge arfsskatten uttoges
i dess nuvarande form eller medelst stämpel å bouppteckning
utan föregående boutredning, man svårligen i vissa fall kunde undvika
att tillgripa fiktioner. Skulle emellertid de gjorda antagandena visa
sig strida mot verkligheten, komme ju dock onekligen skatten, därest
densamma i vanlig ordning fördelats, att drabba andra än de verkliga

73

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

ägarne. Denna olägenhet syntes dock kunna undvikas, i fall ett
sådant stadgande som det föreslagna kombinerades med en bestämmelse,
att den stämpel, som belöpte å den ifrågavarande egendomen,
skulle förskjutas af den, som i första hand bekomme egendomen
(nyttjanderättshafvaren), och till denne eller hans rättsinnehafvare af
(de verkliga) ägarna med ränta återgäldas i den mån och i det förhållande
dem emellan, som de sedermera i verkligheten finge tillträda egendomen.
Val kunde, såsom ofvan nämndt, inträffa, att vid tillämpningen
häraf ägarna finge vidkännas en något högre beskattning än den, som
skulle utgått, därest den verkliga fördelningen af egendomen vid
skattens uträknande varit känd, men i regel borde de afvikelse!’ i
sådan riktning, som kunde förekomma, visa sig blifva tämligen ringa
och föga kännbara. Att statsverket i följd af förskjutningar i motsattriktning
stundom gånge miste om någon mindre del af det skattebelopp,
som eljest rätteligen skulle till statskassan inflyta, borde enligtsakkunnigas
åsikt icke tillerkännas någon afgörande vikt.

Därest beskattningen i nu afsedda fall ordnades på detta sätt,
syntes det de sakkunniga, som om man skulle hafva funnit en i det
hela tämligen tillfredsställande lösning.

Att med bibehållande af bouppteckningsstämpeln såsom form för
arfsskatten kunna åstadkomma en regel, som innefattade en för alla
här åsyftade fall fullt rättvis lösning torde knappast vara möjligt. Den
af de sakkunniga föreslagna bestämmelsen synes mig emellertid på ett
ganska praktiskt sätt lösa det ifrågavarande spörsmålet; och har jag
därför i denna punkt anslutit mig till deras förslag.

Mom. 15. Med detta stadgande har afsetts att gifva ett tydligt
uttryck åt den redan nu i stämpelförordningens 17 § f angifna
grundsats, att all egendom, i den mån densamma vid bouppteckningens
stämpelbeläggning är föremål för arfsbeskattning, skall beskattas i sin
helhet, såväl själfva äganderätten som ock å egendomen hvilande sekundära
rättigheter, på det sätt att alla de beskattade värdenas summa
sammanfaller med det skattepliktiga egendomsvärdet i dess helhet.

Mom. 18. Innehållet motsvarar det nu i 8 § A mom. c förekommande
stadgande.

Mom. 19. Första stycket motsvarar 8 § A mom. f i nu gällande
stämpelförordning. Stadgandet afser endast sådana fall, då man vet, att
andra arfvingar finnas än de kända, i bouppteckningen uppräknade
men ej känner deras namn eller antal. Däremot bör detsamma icke
äga tillämpning, då man ej med visshet vet, om en eller flera uppgiga
arfvingar ännu vid tiden för det ifrågavarande dödsfallet lefvat
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft. 10

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

eller ej. Till förekommande af en sådan misstydning liar i momentet
tillagts ett nytt, andra stycke.

Mom. 20 motsvarar stadgandet i nuvarande 8 § A mom. e, hvilket
emellertid i syfte af förtydligande erhållit en något förändrad redaktion.

Mom. 21. Den här intagna bestämmelsen äger sin motsvarighet
i 8 § A mom. g af nuvarande stämpelförordning.

Mom. 22 är af samma lydelse som stadgandet i 14 § af gällande
stämpelförordning.

Mom. 23 motsvaras af stadgandet i nuvarande 8 § A mom. In

Mom. 24. Genom lag den 17 mars 1905 tillerkändes oäkta barn
rätt att lika med äkta barn taga arf efter moder och möderne
fränder. Härigenom äro dessa barn att betrakta såsom bröstarfvingar
såväl i fråga om frihet från arfsskatt, där sådan frihet eljest äger rum,
som beträffande beräkningsgrunden för arfsskattens utgörande. Då det
icke torde vara följdriktigt att gifva nu ifrågavarande förmån större
utsträckning än den civila lagstiftningen i fråga om arf medgifvit, har
jag icke ansett mig kunna biträda ämbetsveivkens mening, att såsom
bröstarfvinge skulle i detta fall anses äfven andra än dem, lagen tillerkänner
arfsrätt.

I afseende å tariffen ifrågasattes icke någon ändring.

B. Fideikommissbref om fast egendom, gåfvobref, morgongåfvobref,
testamente och äktenskapsförord.

Fideikommissbref om fast egendom.

Beträffande den förändrade redaktionen af detta stadgande torde
det tillåtas mig att endast åberopa förut gjorda uttalanden.

C. Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.

1. lörpantningsbref.

Som inteckning jämlikt 3 § sjölagen, sådant detta lagrum lyder
enligt lagen den 10 maj 1901, icke lärer ifrågakomma, har den under
rubriken förpantningsbref nu medgifva stämpelfriheten uteslutits.

2. Afhandling om köp af fast egendom samt om skogsavverkning.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 14 maj 1904 har Riksdagen
anfört:

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition .No 160.

»Genom motioner, väckta inom Andra Kammaren, har Riksdagens 01 Riksda$ens
uppmärksamhet blifvit fäst därå, att till följd af bristande effektivitet
i gällande bestämmelser angående utgörandet af stämpelafgift vid
fastighetsköp förluster för statskassan icke endast på stämpelbeskattningens,
utan äfven på andra beskattningsområden kunna uppstå därigenom,
att stämpelafgiften icke kommer att utgöras efter fastighetens
hela försäljningsvärde, ity att detta värde genom en eller annan åtgärd
från de kontraherande parternas sida icke blir för den stämpelbeläggande
myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning åtkomligt.»

»Särskildt vid försäljning af fastigheter, å hvilka afverkningsbar
skog till större värde finnes, lära i afsevärd omfattning sådana åtgärder
förekomma. Vid dylika försäljningar kommer, enligt vunna
upplysningar, det förfaringssätt ofta till användning, att den i verkligheten
för fastigheten betingade köpeskilling uppdelas sålunda, att
endast en mindre del däraf i köpehandlingarna upptages såsom likvid
för själfva fastigheten och blir föremål för stämpelbeskattning. Den
större delen af köpeskillingen betraktas däremot utgöra ersättning för
afverkningsrätten till den å fastigheten befintliga skog, och undandrages
denna del af köpeskillingen på dylikt sätt från att beskattas
medels stämpelafgift.»

»Genom stämpelförordningens bestämmelse, att där köpehandling,
utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor, öfverlåtes inom
den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från första fånget, och inom
samma tid för lagfart företes, äger stämpelbeläggning rum allenast för
sista fånget, förefinnes jämväl tillfälle att undandraga staten stämpelafgift.
Och det lärer ingalunda vara sällsynt, att, särskildt vid transport
af köp af stadsegendomar, det förfarande kommer till användning,
att den högre köpeskilling, som till äfventyrs därvid betingats, icke
uppgifves och sålunda icke heller blir föremål för lagenlig stämpelbeskattning.
»

»Förfaringssättet, att i köpehandling hela den angående en fastighet
aftalade köpeskilling icke uppgifves, synes enligt nu gällande lagbestämmelser
och domstols praxis icke kunna beläggas med ansvar.

Det torde likväl vara obestridligt, att åtgärder, sådana som de här
ofvan nämnda och till syftet därmed likartade, icke kunna sägas stå
i öfverensstämmelse med den nuvarande stämpellagstiftningens anda
och mening eller med de för en rationell stämpelbeskattning gällande
principer.»

»Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse som med hänsyn
till de moraliska vador, hvilka en ytterligare utbredning af nu berörda

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

förfaringssätt skulle medföra, kar Riksdagen funnit förändring af lagstiftningen
å ifrågavarande område vara af behofvet väl påkallad.
Hvilka åtgärder, som kärutinnan köra vidtagas, kar emellertid ansetts
kunna framgå först genom en mera omfattande utredning än den, Riksdagen
varit i tillfälle att verkställa.»

»Redan genom aflijälpande medelst en lämplig straffbestämmelse
af den brist i lagstiftningen, som synes förefinnas, torde, om icke full,
så dock i allt fall större effektivitet än nu kunna vinnas i förevarande
känseende. Huruvida en dylik straffbestämmelse bör inflyta i allmänna
strafflagen eller i stämpelförordningen, torde på frågans nuvarande
stadium icke med säkerhet kunna afgöras. Het i 54 § 8 mom.
stämpelförordningen förekommande stadgandet om ansvar för den,
som genom lämnandet af falsk uppgift förorsakar, att bouppteckning
blir belagd med stämpel till lägre belopp än eljest vederbort, torde
möjligen kunna utsträckas att omfatta jämväl fall, då i afhandling
angående köp af fast egendom köpeskillingen upptagits till lägre
belopp, än den verkligen utgjort. Med afseende å stadgandets art
vill Riksdagen i detta sammanhang äfven fästa uppmärksamheten å
den i 33 § inkomstskatteförordningen förefintliga bestämmelse angående
påföljden för lämnande af oriktigt meddelande i och för inkomstskattetaxeringen.
»

»För det särskildt framhållna missförhållandet, att skog, som
ingått i fastighetsköp, undandrages stämpelskatt, torde rättelse åtminstone
i viss mån kunna vinnas genom förändrade bestämmelser i fråga
om stämpelbeläggning af afliandlingar om skogsafverkning.»

»Särskild bestämmelse rörande stämpelbeläggning af skogsafverkningskontrakt
förekom först i kungl. kungörelsen angående stämplade
pappersafgiften den 21 november 1854. Bevillningsutskottet vid nämnda
års riksdag yttrade i sitt angående sagda afgift afgifna betänkande,
bland annat, att det icke sällan inträffade, att sådana afhandlingar,
hvarigenom skog från hemman på viss tid föryttrades, till laga åtgärd
vid domstolarna företeddes, men att dylika afhandlingar icke funnes i
gällande kartasigillata-förordning omförmälda. Utskottet, som ansåge
desamma böra förses med stämpladt papper efter enahanda grund,
som för andra köpebref vore stadgadt, hemställde därför, att under
rubriken köpebref i stämpelpappersförordningen måtte införas, att
sådana afhandlingar skulle, för att vara gällande, förses med stämpladt
papper i förhållande till värdet efter samma tariff, som gällde beträffande
köpebref m. m. på fast egendom, äfvensom bestämmas, att, då i sådan

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

afhandling värdesumma ej funnes utsatt, den borde innehålla uppgift
om skogsskiftets areal samt karteras efter 12 skilling för hvarje fullt
tunnland.»

»De af bevillningsutskottet förordade bestämmelserna inflöto i
ofvannämnda kungörelse den 21 november 1854.»

»Vid 1859—1860 års riksdag gjordes den förändring af ifrågavarande
stadgande, att orden ''för att vara gällande’ borttogos. Såsom
hufvudsakligt skäl för denna förändring anfördes, att det icke kunde vara
rätt att förklara, det ett kontrakt, som, därest det muntligen inginges,
kunde äga lagligen förbindande kraft, skulle, då det skriftligen affattades,
för att vara gällande beläggas med stämpel.»

»I det inom Eders Kungl. Maj:ts finansdepartement utarbetade
förslag till kungörelse angående stämpelafgiften, hvilket lades till grund
för Eders Kungl. Maj:ts proposition i ämnet vid 1883 års riksdag,
stadgades däremot stämpelafgift för dylik afhandling, endast då den
för vinnande af inteckning företeddes, eller då betalning på grund af
handlingen söktes hos offentlig myndighet. Den ovillkorliga stämpelskyldighetens
upphörande motiverades i berörda förslag därmed, att dels
hvarje föreskrift om kontroll å uppbörden eller påföljd för underlåten
stämpling saknades för de fall, att företeende inför offentlig myndighet
icke ägde rum, dels ock någon grund, hvarför ifrågavarande kontrakt,
framför andra nyttjanderättsaftal, skulle underkastas ovillkorlig
stämpelskyldighet, icke torde kunna uppvisas.»

»Eders Kungl. Maj:t, som i ofvanberörda proposition för åtskilliga
fall ifrågasatt införandet af handlingars stämpelbeläggning, oberoende
af deras företeende hos offentlig myndighet, ansåg sig emellertid icke
böra i sammanhang därmed förorda upphäfvandet af redan befintliga
stadganden om vissa handlingars förseende med stämpel i sådan ordning
och föreslog på grund häraf, att de äldre bestämmelserna om
stämpel för afhandling om skogsafverkning måtte med några jämkningar
bibehållas oförändrade. I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed
var äfven bevillningsutskottets förslag i ämnet affattadt, hvilket
förslag af Andra Kammaren godkändes.»

»Inom Första Kammaren anmärktes emellertid, att afhandlingar
om skogsafverkning ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svårighet
måste möta vid att anskaffa de föreskrift^ stämplarna, och beslöt
denna kammare på grund häraf, att afhandling om skogsafverkning
skulle vara underkastad stämpelafgift, endast då den för intagande i
vederbörande myndighets protokoll företeddes. Vid gemensam omröstning
blef detta äfven af Riksdagen beslutadt.»

b) Infordrade
yttranden.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

»Af 1884 års Riksdag vidtogs den förändring af ifrågavarande
bestämmelse, att afhandling om skogsafverkning skulle vara försedd
med stämpel, endast då den för vinnande af inteckning företeddes,
samt att, då på grund af afhandlingen betalning söktes hos offentlig
myndighet, afhandlingen skulle vara belagd med särskild stämpel lika
med skuldebref.»

»Sin nuvarande lydelse erhöll slutligen rubriken skogsafverkning
i stämpelförordningen genom beslut af 1894 års Riksdag.»

»Ett återinförande af den ursprungliga bestämmelsen, att afhandling
om skogsafverkning för att vara gällande skall förses med stämpel,
torde kunna antagas i ganska afsevärd män, om äfven icke fullständigt,
komma att trygga statens säkerhet, för att icke på nu anmärkt
sätt betydande förmögenhetsdelar undandragas stämpelskatt. Medgifvas
måste visserligen, att effektiv kontroll öfver stämpelafgiftens behöriga
utgörande icke torde kunna anordnas, men å andra sidan skulle med
en föreskrift i berörda hänseende naturligen förenas stadgande, hvarigenom
underlåtenhet att stämpelbelägga en afhandling af nu ifrågavarande
slag blefve eu straffbar lagöfverträdelse, hvithet förhållande
med säkerhet k om me att verka till lagens efterlefnad.»

»Såsom ofvan erinrats, anfördes vid 1883 års riksdag, att föreskriften
om skogsuf verkningskon tråk tens beläggande med stämpel vid
utgifvandet under vissa omständigheter erbjöde svårighet, nämligen
då aftalen träffades i trakter, där tillgång på stämplar saknades. Denna
svårighet torde emellertid lätt kunna undanrödja^ genom medgifvande,
att med stämpelbeläggningen finge anstå till viss tid efter handlingens
utfärdande.»

»Genom det nu anförda har Riksdagen icke afsett att förorda
något visst sätt för afhjälpande af ofvanberörda missförhållanden,
utan har därmed endast åsyftats att gifva en sammanfattning af vissa
åsikter, som under frågans handläggning framställts.»

»Då sagda missförhållanden enligt Rikdagens uppfattning äro af
den art och betydelse, att desamma böra i möjligaste mån undanröjas,
får Riksdagen anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes taga under
ompröfning, genom hvilka åtgärder här ofvan anmärkta missförhållanden
i afseende å stämpelbeläggningen af fastighetsköp må kunna afhjälpas,
samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna
pröfning kan föranleda.»

I anledning af denna Riksdagens framställning hafva infordrade
underdåniga utlåtanden inkommit ej mindre från öfverståthållareäm -

79

Kung!,. Ma) ds Nåd. Proposition No 160.

betet och samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen
än äfven från statskontoret; och hafva vid vissa länsstyrelsers utlåtanden
fogats yttranden jämväl af häradshöfdingar eller kronofogdar
inom länet.

Statskontoret har till eu början erinrat, hurusom de i frågan c) statskoninkomna
yttranden finge anses hafva lämnat full visshet därom, att toret''
de öfverklagade missförhållandena förekomme i den utsträckning, att,
på sätt Riksdagen antagit, särskilda åtgärder till deras stäfjande vore
af verkligt behof påkallade. Kunde det alltså, fortsätter statskontoret,
anses råda stor enighet -beträffande behofvet af dylika åtgärder, förefölle
det däremot, som om meningarna varit något delade, när det
gällt att föreslå, hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas. Af de
olika förslag, som härutinnan framkommit, ansåge statskontoret uppmärksamhet
särskilt böra fästas vid dem, som afsåge: l:o) upphäfvande
af den i gällande stämpelförordning 8 § B förekommande bestämmelsen,
att för fastighetsfång i visst fall stämpelbeläggning icke
behöfde ä^,a rum; 2:o) införande af bestämmelse därom, att hvarje
lagfartsansökning skulle vara åtföljd af eu deklaration, afgifven på
heder och samvete af såväl säljare som köpare och af innehåll, att
intet sidoaftal rörande fastigheten eller hvad därtill hörde förefunnes
mellan säljaren och köparen, samt att icke i någon form lämnats annan
betalning för köpet än den, som funnes angifven i den för lagfart
företedda fångeshandlingen; 3:o) stadgande af ovillkorlig skyldighet att
vid upprättandet af afhandling om skogsavverkning eller, om sådant
då skulle vara omöjligt, sist inom två månader därefter, förse afhandlingen
med stämpel till belopp, motsvarande det för köp af fast egendom
stadgade; 4:o) bestämmelser om ansvar och ersättningsskyldighet
för underslef eller underlåtenhet i iakttagande af de i nu ifrågavarande
hänseende gifna föreskrifter.

De nu nämnda åtgärderna, hvilka äfven afsåge att komplettera
hvarandra, skulle nog, om de genomfördes, komma att i högst väsentlig
grad främja det syftemål, man hade för afsikt att vinna, men enligt
statskontorets uppfattning syntes det dock, som om man vid framställande
af dessa förslag i vissa fall hade gått längre i stränghet, än
hvad Riksdagen åsyftat och förhållandena i själfva verket finge anses
Påkalla. Sålunda skulle till en början mot vidtagande af den första
af de föreslagna åtgärderna kunna anföras, att det sedan gammalt
befintliga stadgandet om eventuell stämpelfrihet vid öfverlåtelse af köp
om fast egendom måste förutsätta, att vid dess tillkomst stämpelfrihet

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

i dylika fall ansetts vara en befogad eftergift å statens sida. Efter
statskontorets förmenande borde också fortfarande, under enahanda
förutsättningar, som nu vore stadgade, förefinnas anledning att medgifva
stämpelfrihet för öfverlåtelser, hvarom här vore fråga; och statskontoret
ansåge sig därför icke kunna förorda upphäfvande af det
befintliga medgifvandet af sådan eventuell stämpelfrihet. Däremot
syntes, enligt statskontorets åsikt, vara af behofvet påkalladt att för
vederbörande kontrahenter kraftigare inskärpa den vikt, som läge
därpå, att det skulle gälla en ren öfverlåtelse och ingenting annat. I
sådant syfte syntes det statskontoret lämpligen kunna af kontrahenterna
fordras ett deklarationsförfarande såsom ytterligare villkor för
att komma i åtnjutande af den förmån, som det ifrågavarande medgifvandet
i sig innebo re. Ett sådant villkor borde, efter hvad statskontoret
vidare anfört, vara, att köpeafhandlingen skulle vara åtföljd af
skriftlig, af såväl säljare som köpare på heder och samvete afgifven förklaring,
att icke i någon form lämnats eller skulle lämnas annan
betalning för köpet än den, som funnes upptagen i den för lagfart
företedda fångeshandlingen; hvarjämte under 54 § äfven borde på
lämpligt ställe införas ett särskildt ansvarsstadgande för den, som i
sådan skriftlig förklaring, som nyss nämnts, mot bättre vetande lämnat
oriktigt meddelande och därigenom föranledt, att stämpelafgift å något
fång till fast egendom icke blifvit erlagd.

Att för åtnjutande af en endast villkorligt medgifven särskild
förmån uppställa bestämd fordran på en förklaring af nyss omförmälda
slag borde nämligen, enligt statskontorets mening, väl låta försvara
sig; men att, såsom ifrågasatt blifvit, affordra hvarje lagfartssökande
en förklaring af liknande eller än mera omfattande innehåll, skulle
däremot i statskontorets tanke knappast kunna anses tillräckligt befogadt
och mången gång, såsom t. ex. då fråga vore om något synnerligen
obetydligt fång, kunna verka nästan meningslöst.

Statskontoret har därför icke ansett sig kunna tillstyrka införande
i stämpelförordningen af ett stadgande om sådan generell deklarationsplikt,
men däremot ansett anledning förefinnas att under stämpelförordningens
54 § stadga verkande ansvars- och därmed förbunden ersättningsskyldighet
för den, som genom en eller annan obehörig åtgärd
sökte undandraga sig den fulla stämpelskattens utgörande vid lagfart
af köp om fast egendom.

Beträffande förslaget att i stämpelförordningen stadga skyldighet
att med stämpel förse hvarje afhandling om skogsafverkning, oafsedt
huruvida den blefve för intecknings vinnande företedd eller icke, har

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

statskontoret förklarat sig hafva funnit detta förslag vara godt; hvaremot
statskontoret icke ansett sig kunna förorda vare sig ett återupptagande
af den en gång borttagna bestämmelsen, hvarigenom sådan
afhandlings beläggande med stämpel gjordes till ett villkor för dess
giltighet, eller utfärdandet af en särskild förordning, innehållande föreskrift
om skogsafverkningskontralcts inregistrering i rättens protokoll
m. m., livilket senare förslag nog kunde antagas komma att göra
stadgandet om stämpelbeläggning fullt effektivt men på samma gång
skulle förutsätta en hel följd af lagstiftningsåtgärder, de där dock
näppeligen torde kunna anses erforderliga, då det hufvudsakliga syftet,
efter statskontorets antagande, borde stå att vinna genom införande
dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet att stämpelbelägga hvarje
skogsafverkningskontrakt dels ock af ett stadgande om ansvars- och
ersättningsskyldighet för underlåtenhet att ställa sig den sålunda gifna
bestämmelsen till efterrättelse.

Under åberopande af det anförande, som nu blifvit af mig återgifvet,
har statskontoret slutligen hemställt, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå Pdksdagen besluta:

att det nu i stämpelförordningen II Art. B. med rubrik: köp af

fast egendom förekommande stycket: »Där köpeafhandling---

sista fånget», skall erhålla följande lydelse:

»Där köpeafhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade
villkor, öfverlåtes inom den för lagfart föreskrifna tid, räknadt från
första fånget, och inom samma tid för lagfart företes, samt köpeafhandlingen
därvid är åtföljd af skriftlig, af såväl säljare som köpare
på heder och samvete afgifven förklaring, att icke i någon form lämnats
eller skall lämnas annan betalning för köpet än den, som finnes
upptagen i den för lagfart företedda fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning
rum allenast för sista fånget.»

att det likaledes i II Art. B. förefintliga stadgandet om stämpelbeläggning
af afhandling om skogsafverkning skall erhålla denna förändrade
lydelse:

»Skog saf''verkning: afhandling därom skall vid upprättandet eller,
om sådant vid detta tillfälle icke låter sig göra, sist inom två månader
därefter förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af
hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhandlingen
till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal
af 10 ar utaf det upplåtna skogsskiftet;»

samt att i 54 § af stämpelförordningen skall
Pik. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Åfd. 124 Höft.

11

82

d) Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

dels åt femte punkten gifvas denna lydelse: »Utgifvare af gåfvobref
om lös egendom, af köpe- eller bytesbref om fartyg eller af afhandling
om skogsafveikning skall för underlåtenhet att vid utgifvandet
eller, i fråga om afhandling om skogsafverkning, sist inom två månader
därefter förse dylik handling med stadgad stämpel bota tva gangei
den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor;»

dels efter åttonde punkten införas en ny punkt, så lydande:
»Köpare eller säljare af fast egendom, som genom aftal om. betalning
utöfver hvad den för lagfarts vinnande företedda köpeafhandling innehåller
eller genom erläggande eller mottagande af sådan betalning
föranledt, att honom åliggande stämpelafgift icke utgjorts för hela det
belopp, som betingats för den fasta egendomen med hvad därtill hörer,
skall bota två gånger den felande stämpelns belopp, dock ej under

tjugufem kronor;» _ .

dels ock mellan nuvarande nionde och tionde punkterna införas
.ett nytt stadgande af detta innehåll: »Har någon i skriftlig förklaring,
hvarom i 8 § B under rubriken: Köp af fast egendom stadgas, mot
bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och därigenom föranledt,
att stämpelafgift å något fång till fast egendom icke blifvit erlagd,
böte från och med fyra till och med tio gånger det felande stämpelbeloppet;
dock vare minsta bot tjugufem kronor.»

Efter den allsidiga utredning den föreliggande frågan numera
vunnit, torde det få anses till visshet ådagalagdt, att de i Riksdagens
skrifvelse åsyftade missförhållanden förekomma i den omfattning, att
man genom införande af skärpta bestämmelser måste söka i möjligaste
mån af hjälpa desamma, Därvid torde man dock böra låta sig angeläget
vara att icke ålägga de rättsökande förpliktelser utöfver hvad
som kan anses nödvändigt för det hufvudsakliga målets vinnande eller
af den art, att de skulle kunna komma att betraktas såsom om de i
och för sig innebure något kränkande för den, som måste fullgöra dem.

Genom den begränsning af deklarationsförfarandet, som förordats
af statskontoret, synes mig detta, i de fall där det skulle förekomma,
icke kunna gifva rimlig anledning till klagan öfver onödig stränghet
eller omständlighet; ty det torde val icke få anses såsom någon öfverdrifven
fordran på den, som till sin förmån vill åberopa ett visst förhållande,
att han också skall lämna en bekräftelse på tillvaron af
detta förhållande. Då jämväl öfriga af statskontoret föreslagna tillägg
till de nu gällande bestämmelserna om stämpelbeläggning af köpeaf -

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

handling om fast egendom och aftal om skogsafverkning äfvensom
ändringar i och tillägg till de nu i 54 § förekommande ansvarsbestämmelser
synts mig vara ändamålsenliga och i öfrigt lämpliga, hafva stadganden
i enlighet härmed blifvit införda i förslaget till ny stämpelförordning.

3. Obligation.

Åt de under denna rubrik förekommande andra och tredje
styckena, hvilka röra stämpelbeläggning af obligation, som utgifvits i
utlandet, har gifvits en affattning, som synts mera lämplig med hänsikt
till tiden för en blifvande ny stämpelförordnings utfärdande. I sak
innebär omredigeringen ingen förändring.

9 §•

Den i sista stycket af nuvarande 9 § intagna föreskriften har
framflyttats till 14 §; i öfrigt är 9 §:s innehåll oförändradt.

14 §.

I afsikt att gifva något fullständigare och mera öfverskåclliga
bestämmelser än de nuvarande för reglering af boets och bodelägarnes
inbördes skyldigheter i fråga om förskjutande af stämpelafgift för bouppteckning
och dess slutliga fördelning delägarna emellan, har i denna §
att börja med intagits en bestämmelse, att stämpeln skall förskjutas
af boet, något som ju redan nu kan anses allmänneligen äga rum.

Andra stycket innehåller ett stadgande, i hufvudsak motsvarande
det tredje stycket i nuvarande 9 §, dock med den modifikation att
den omförmälda betalningsskyldigheten inträder först i och med tillträdet
af egendomen eller rättigheten i fråga.

Stannade man vid eu sådan bestämmelse, skulle emellertid, såsom
de för revision af bestämmelserna angående arfsskatten tillkallade sakkunniga
erinrat, följden blifva, att den slutliga regleringen af skattskyldigheten
i förhållande emellan boet, å ena, och dess delägare, å
andra sidan, skulle kunna oskäligt lång tid fördröjas.

Därför har i ett följande, tredje stycke, intagits bestämmelsen
att, där egendom eller rättighet först i andra hand får tillträdas, den
rättsägare, som i första hand bekommer den egendom, som är i fråga,
skall till boet erlägga stämpeln jämväl i hvad rörer öfriga rättigheter
i afseende å samma egendom, med skyldighet för den eller dem, som

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

senare komma i åtnjutande af sådan rätt (äganderätt eller annan rättighet),
att, i den mån så i och med tillträde af egendomen eller rättigheten
sker och i det förhållande emellan rättsägarne inbördes, som
tillträdet äger rum, till den, som förskjutit afgiften, återbetala hvad
efter berörda grunder å dem belöper af den förskjutna afgiften. Denna
bestämmelse har, såsom nämnts, sin särskilda betydelse i de i 8 §
14 mom. afsedda fall.

Genom de sålunda i 14 § införda bestämmelserna synes jämväl
innehållet i första delen af den nuvarande 16 § vara uttömdt, utom i
hvad angår stadgandet, att vid återbetalning af stämpelafgift jämväl
skall gäldas ränta.

15 §.

Innehållet i denna paragraf motsvarar senare delen af nuvarande
16 § med undantag af bestämmelserna om ränta.

16 §.

I enlighet med de sakkunnigas förslag har här intagits en allmän
bestämmelse om skyldighet att gälda ränta i sådana fall, där stämpel
af boet eller delägare däri förskjutits. Undantag har gjorts för det
fall, att vid stämpelbeläggning af bouppteckning värdet af egendom
eller rättighet beräknats under förutsättning af tillträde genast eller
vid en viss senare tidpunkt, men tillträdet i följd af oafslutad boutredning
i verkligheten sker senare. Med boutredning är här icke afsedd
uppkommen rättegång stärbhusdelägare emellan angående utbekommande
af den egendom, som är i fråga. I dylikt fall lärer stärbhusdelägare,
som vinner sådan rättegång, vara berättigad till ränta
(eller ersättning för mistad nyttjanderätt) å hvad honom tillkommer
och synes följaktligen ock böra vara pliktig att erlägga ränta å
stämpelbeloppet.

17 §•

Till nuvarande 18 § har, i enlighet med hvad sakkunniga föreslagit,
fogats ett tillägg af innehåll, att vid beräkning af stämpelafgiften
för fideikommitterad egendom äganderätten skall anses hafva
öfvergått till ny fideikommissarie från hans närmaste företrädare i
fideikommissrätten, således icke från fideikommissets stiftare. Ett så -

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

dant stadgande står i öfverensstämmelse med den af högsta domstolen
i särskilda fall uttalade uppfattningen i ämnet och har därför ansetts
böra i författningen inflyta.

19 §.

Åt denna paragraf, som i 1899 års stämpelförordning bibehölls
med samma affattning som i stämpelförordningen af år 1894, har
gifvits en efter nuvarande tidpunkt lämpad lydelse. Att helt och
hållet utesluta denna bestämmelse torde ännu vara för tidigt.

23 §.

Med anledning af innehållet i denna paragraf anhåller jag att
få för Eders Kungl. Maj:t redogöra för innehållet i de redan af mig
omförmälda tvänne underdåniga framställningar, som inkommit från
Kalmar läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott och från
Östergötlands läns hushållningssällskap. Bägge dessa framställningar
gå ut på, att hushållningssällskap måtte i sin egenskap af förmedlare
af egnahemslånerörelsen komma i åtnjutande af frihet från stämpel
enligt II Art.

Till stöd för den sålunda sökta befrielsen bär hufvudsakligen
anförts, att, om hushållningssällskapen, hvilka åtnjöte befrielse från
stämpelafgift enligt I Art., blefve befriade från utgörande af stämpel
jämväl enligt II Art., denna förmån skulle medföra en afsevärd lindring
i omkostnaderna för egnahemslånen och sålunda lättnader i sträfvandena
för åstadkommande af egna hem.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtanden öfver dessa framställningar
inhämtats, har däri erinrat och anfört:

att hushållningssällskapens ställning inom den egnahemslånerörelse,
som grundade sig på bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 17 juni
1904, uti nu förevarande hänseende icke kunde anses skilja sig från
den ställning, som intoges af öfriga i samma kungörelse omförmälda
låneförmedlare;

att, då med framställningarna ytterst afsåges att bespara egnahemslåntagarna
utgifter för egna hems förvärfvande, den undantagsställning
beträffande stämpelafgift, som kunde komma att blifva hushållningssällskapen
i deras berörda egenskap medgifven, alltså svårligen
skulle kunna förvägras sådana aktiebolag och föreningar, hvilka bildats

a) Framställningar
från
tvänne hushållningssällskap

om stämpelfrihet
vid f örmedlande
af
egnahemslånerörelse.

b) Statskontorets

utlåtande.

c) Departementschefen» -

86 Kungi. Maj:is Nåd. Proposition N:o 160.

i ändamål att förmedla egnahemslån, i hvilken händelse det äfven syntes
följdriktigt, att hvarje mindre bemedlad arbetare, som önskade att på
landsbygden åt sig förvärfva eget hem, finge komma i åtnjutande åt
den förmån, hvarom nu vore fråga;

. att en sådan subjektiv befrielse från skyldigheten att utgöra
stämpel enligt art. II emellertid skulle föga öfverensstämma med det
åskådningssätt, som i allmänhet och särskildt i senare tiders stämpelförordningar
legat till grund för hithörande bestämmelser eller det,
att kronan bör utgöra det enda och naturliga undantaget i fråga om
subjektiva befrielser från stämpelskyldighet enligt II Art.;

samt att, därest erfarenheten skulle komma att gifva vid handen,
att ytterligare lättnader utöfver dem, som man redan genom inrättande
af egnahemslånefonden och genom de för statens egnahemslånerörelse
stadgade allmänna villkoren sökt åstadkomma för främjande af egna
hems bildande å landsbygden, befunnes nödiga eller önskvärda, enligt
statskontorets uppfattning annan utväg syntes böra anlitas än den
ifrågasatta.

På grund af hvad statskontoret sålunda andragit, har jag icke
ansett mig böra föreslå någon ändring i den nuvarande lydelsen af
denna paragraf.

III ART.

Om återfående af erlagd stämpelafgift.

24 §.

I afseende å det här införda nya momentet tillåter jag mig
åberopa hvad under 8 § blifvit af mig anfördt.

26 §.

De bestämmelser beträffande tillvägagångssättet för återfående af
erlagd stämpelafgift, hvilka inrymmas i 25 och 26 §§ af gällande
stämpelförordning, hafva endast afseende å sådana fall, där antingen
ett testamente, hvartill hänsyn tagits vid beräkningen af erlagd stämpelafgift,
sedermera förklarats ogilt, eller det yppat sig ett vid boupp -

87

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

teckningens stämpelbeläggning obekant gäldbelopp efter den döde,
eller oclc oriktig debitering ägt rum vid stämpelbeläggning i ärenden!
som röra lagfarter, inteckningar, äktenskapsförord, bouppteckningar
ock testamenten i andra fall än de redan nämnda, samt morgongåfvobref
ocli afkandlingar om lösöreköp.

De senare årens erfarenliet kar emellertid gifvit vid kanden,
kurusom dessa beträffande restitution af stämpelafgifter nu befintliga
stadgande!! icke kunna anses tillfyllestgörande. Fall kafva nämligen
förekommit, där befogenketen af en gjord framställning om återbekommande
af erlagd stämpelafgift varit fullständigt ådagalagd, men
där detta oaktadt framställningen, för kvars bifallande saknades uttryckligt
stöd i stämpelförordningen, måst afvisas uteslutande af denna
formella grund. I andra fall åter har Kungl. Maj:t visserligen funnit
sig oförhindrad att förordna om ett erlagdt stämpelbelopps återbetalande,
men saknaden af ett direkt medgifvande härtill i stämpelförordningen
har dock äfven kär gjort sig gällande.

Skulle någon anse sig hafva blifvit af vederbörande tjänsteman
affordrad stämpelafgift, som icke bort utgå eller skolat utgöras med
lägre belopp än det affordrade och erlagda, ock alltså grunda sitt
anspråk att återbekomma stämpelafgift därpå, att den, som gent emot
statsverket är ansvarig för att riktigt stämpelbelopp inflyter, tillskyndat
honom förlust, så kan väl denne enskilde, i händelse stämpelbeläggaren
icke erkänner sitt misstag ock godvilligt återbär det för högt debiterade
beloppet, kafva utsikt att, efter angifvelse ock åtal mot den skyldige
för tjänstefel, återbekomma hvad kan för mycket erlagt; men det synes
mig dock kunna ifrågasättas, huruvida det må anses tillbörligt att
tvinga den enskilde att anlita denna med stor omgång ock kanske
kostnader förenade procedur, om det gäller utfående af en klar och
ostridig fordran. Vare sig den försumlige stämpelbeläggaren frivilligt
eller af nödtvång återbure den för högt debiterade afgiften, vore dock
saken härmed icke slutförd, ty tydligt är, att stämpelbeläggaren måste
äga regress till statsverket, som bör vara den i sista kand återbetalningsskyldige.
Rätt att af staten återbekomma sålunda återburna stämpelmedel
är emellertid icke i stämpelförordningen uttryckligen medgifven;
således icke keller någon bestämmelse om sättet därför meddelad.

I afsikt att afhjälpa nu antydda ofullständigheter i bestämmelserna
om återfående af erlagd stämpelafgift hafva i författningsförslaget införts
kompletterande bestämmelser i sådant syfte.

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 160.

Framställning
patt civildepartementet.

IV ART.

Om stämplarna och deras tillhandahållande.

32:§.

Genom beslut vid 1906 års Riksdag och nådiga kungörelsen den
8 juni samma år erhöll nuvarande 32 § förändrad lydelse. Med borttagande
af den dåmera otidsenliga bestämmelsen, att stämpling af
blanketter till växlar och anvisningar finge på därom hos statskontoret
gjord ansökning verkställas genom nämnda myndighets försorg, infördes
i dess ställe ett motsvarande medgifvande beträffande stämpling af
blanketter till aktiebref, lottbref och obligationer.

Afsikten med sistnämnda medgifvande var tydligen i främsta
rummet att bereda en lättnad i besväret vid stämpelbeläggningen af
dylika handlingar, då de till stort antal på en gång skulle utlämnas.
Emellertid har det visat sig råda en uppenbar missuppfattning af
denna bestämmelses syfte så till vida som det, enligt hvad från statskontoret
meddelats, stundom varit småposter af ända ned till 12 å 15
aktieblanketter, som hos detta ämbetsverk anmälts till stämpling; och
gifvet torde vara, att, då i sådana fall kostnaderna för den begärda
stämplingens verkställande kunna komma att uppgå till belopp, flerdubbelt
öfverstigande den stämpelafgift, som belöper på hela det till
stämpling anmälda partiet blanketter, statsverket tillskyndas en direkt
förlust, större eller mindre, hvilket naturligtvis icke under några förhållanden
borde ifrågakomma.

För att förebygga detta missförhållande och på samma gång
angifva stadgandets egentliga syfte och innebörd, har till denna paragraf
i förevarande förslag fogats ett tillägg, enligt hvilket antalet af de till
stämpling samtidigt öfver! ämnade blanketterna skall uppgå till minst
ett hundra stycken.

33 §.

Uti en från statsrådet och chefen för civildepartementet den 10
sistlidne mars till mig afbiten skrifvelse har — jämte erinran hurusom
den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående

89

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

lönereglering för landsstaterna i länen in. m. innebure, bland annat,
att länsstyrelsernas kassarörelse skulle från den 1 januari 1909 öfverflyttas
på riksbankens skilda kontor i residensstäderna, och att landträntmästare
änsterna skulle indragas, i mån som dessa tjänsters innehafvare
afginge — vidare anförts, att genomförandet af detta förslag
kräfde, att länsstyrelserna befriades från omhänderliafvandet af stämpelförråden,
och att distribueringen af stämplar öfvertoges af statskontoret,
hvilken förändrade anordning emellertid förutsatte ändring i gällande
stämpelförordning och måhända äfven påkallade någon förstärkning i
statskontorets arbetskrafter; och har med anledning häraf chefen för
civildepartementet hemställt, att de i berörda afseenden erforderliga
åtgärder måtte vidtagas.

Statskontoret, som genom nådig remiss erhållit befallning att u^^™t6ret*n
öfver nämnda framställning afgifva underdånigt utlåtande, har uti ett ledning af förderi
16 mars 1908 dagtecknadt utlåtande rörande de ifrågasatta ändrin- ‘tagel om ildtgärna
i stämpelförordningen till en början anfört, att statskontoret, tjänsteman invid
afgifvande af sitt förslag till de af landträntmästartjänsternas dragning.
indragning påkallade ändringar i stämpelförordningen, med stöd af
anförandet till det vid berörda nådiga proposition fogade statsrådsprotokoll
ansett sig kunna utgå från den förutsättning, att hos länsstyrelserna
fortfarande skulle bibehållas bestyren dels med försäljningsmäns
antagande och entledigande samt pröfning och bevakning af
deras och öfriga stämpelredogörares uppbördssäkerheter dels ock med
de inventeringar, som författningsenligt skola förrättas hos dessa försäljningsmän
och redogörare, under det att på statskontoret skulle
ankomma, att ''från länsstyrelserna mottaga vederbörliga anmälningar
om antagna försäljningsman samt om beloppet af den säkerhet, som
af hvarje försäljningsman och redogörare blifvit till länsstyrelsen aflämnad
och af länsstyrelsen godkänd; att öfver allt detta föra nödiga
anteckningar; att på ingående rekvisitioner, i mån af gjorda inbetalningar
eller ställd säkerhet, tillhandahålla äfven utom Stockholm boende försäljare
och redogörare erforderliga stämplar; att omedelbart från hvarje
försäljningsman och redogörare mottaga inkommande redogörelse och
låta granska densamma med ledning jämväl af instrumenten öfver de
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förrättade inventeringar,
hvilka instrument det alltså borde åligga Eders Kungl. Maj :ts befallningshafvande
att genast till statskontoret öfversända; samt att öfver rikets
hela stämpeluppbörd afgifva och till kammarrätten öfverlämna verificerad
årsredogörelse.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 194 Höft.

12

90

Departements chefen.

a) Framställ•
ning af justitieombudsmannen

till 19 It3 års
riksdag.

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

Under åberopande af dessa sina uttalanden ocli med tillkännagifvande,
att statskontoret ansett, dels att innehållet i nuvarande 36 §
af stämpelförordningen lämpligen skulle kunna upptagas under 33 §,
dels ock att bestämmelserna i 48 och 50 §§ af samma förordning
borde utan någon olägenhet kunna helt och hållet uteslutas, enär
hvad af deras innehåll komme att återstå i själfva verket endast blefve
hänvisningar till annorstädes meddelade föreskrifter, har statskontoret
afgifvit förslag till ändrad lydelse af 33, 34, 35, 36, 44, 46, 47, 49
och 51 §§ af nu gällande stämpelförordning.

Då jag funnit de af statskontoret föreslagna ändringar i berörda
paragrafer dels ansluta sig till de förändrade anordningar i afseende å
länsstyrelsernas kassarörelse, hvilka skulle blifva en följd af antagandet
af Eders Kungl. Maj:ts i nådiga propositionen den 21 februari innevarande
år (n:o 71) angående lönereglering för landsstaterna m. in. härutinnan
gjorda förslag, dels ock i öfrig! vara lämpliga, anser jag mig böra för
min del i sak biträda hvad statskontoret sålunda förordat. I detta
sammanhang har jag äfven tagit i öfvervägande det af chefen för civildepartementet
uti hans anförande till statsrådsprotokollet den 21 sistlidna
februari vid behandling af frågan om landträntmästartjänsternas indragning
väckta spörsmålet, huruvida för de med afseende å postgång alltför
aflägset från hufvudstaden belägna länen särskilda stämpelförråd
skulle kunna inrättas, där sådant undantagsvis pröfvades nödigt. Då
jag därvid trott mig finna, att äfven med den af statskontoret föreslagna
affattning af nu förevarande paragraf eu anordning sådan som
den af chefen för civildepartementet antydda lärer kunna af Eders Kungl.
Maj:t anbefallas, om och när helst sådana stämpelförråd skulle visa sig
vara af behofvet påkallade, har det icke synts mig erforderligt, att
särskildt stadgande i sådan riktning infördes i den nya stämpelförordningen.
Jag får alltså, med erinran att 33 § i det uppgjorda nya förfa
ttningsförslaget till innehållet motsvaras af bestämmelserna i 33 och
36 §§ af 1899 års stämpelförordning hemställa, att 33 § må affatta®
i enlighet med statskontorets förslag.

34 och 35 §§.

Uti sin vid 1903 års riksmöte afgifna ämbetsberättelse hade
justitieombudsmannen förmält, att en af honom verkställd granskning

91

Kungl. Maj: t k Nåd. Proposition No 160.

af de i stämpelförordningen intagna stadganden beträffande kontrollen
öfver uppbörd och redovisning af stämpelmedel samt därmed sammanhängande
bestämmelser gifvit vid handen: att enligt gällande stadganden
vissa försäljningsmän kunde komma att af den rättssökande allmänheten
förskottsvis uppbära stämpelafgifter, angående hvilka medels
inlevererande föreskrifter visserligen gifvits men någon direkt kontroll
öfver dessa föreskrifters iakttagande ej stadgats; att försäljningsmannen
icke ens vore lagligen förbunden att öfver ifrågavarande medel föra
anteckningar, i följd hvaraf beloppet af de stämpelafgifter, en försäljningsman
vid ett gifvet tillfälle rätteligen skulle innehafva, i många
fall icke kunde med ledning af tillgängliga officiella handlingar fastställas;
att de föreskrifna inventeringarna afsåge allenast det förlag af
stämplar, försäljningsmannen fått emottaga, äfvensom för stämplar, som
till försäljningsmannen utlämnats, influtna och vid inventeringstillfället
ännu icke inlevererade medel; att säkerheten, som försäljningsmannen
skulle ställa för sin uppbörd, ofta vore formligen begränsad till de
mottagna stämplarna och torde, äfven där detta icke vore förhållandet,
näppeligen i och för sig medföra trygghet för de i förskott inbetalda
stämpelmedlens behöriga inlevererande, enär ju under nuvarande förhållanden
t. ex. kunde inträffa, att eu stämpelförsäljare, som i förskott
mottoge en stämpelafgift, redan häftade i skuld för uttagna och använda
stämplar, fullt motsvarande beloppet af den af honom ställda säkerheten,
hvartill komme att gällande lagstiftning icke lade hinder i
vägen ens därför, att en tjänsteman, som alls icke ställt någon
säkerhet, kimde vid emottagande af stämpelpliktiga handlingar uppbära
stämpelafgifter; att det saknades hvarje föreskrift om sättet,
hvarpå försäljningsman borde hafva stämpelmedel förvarade; att det
tillika torde saknas verksam kontroll däröfver, att handlingar, för
hvilka stämpelafgifter förskottsvis inbetalts, blefve inom föreskrifven
tid med stämplar försedda; samt att domhafvande å landet och expeditionsliafvande
vid rådstufvurätt kunde, genom underlåtenhet att iakttaga
den i lag stadgade expeditionstiden eller genom att tillika försumma att
i behörig tid till vederbörande hofrätt insända renoverade exemplar af
småprotokollen, fördröja stämpelbeläggningen och på sådant sätt förlänga
tiden för omhänderhafvandet af de i förskott erlagda stämpelafgifterna.

Då sålunda omförmälta oegentligheter i den gällande stämpellagstiftningen
hade synts justitieombudsmannen äga den betydelse, att
han enligt hvad i åberopade skrifvelse vidare förmäles, trott sig böra
å dem fästa uppmärksamheten, hade han, utan att framlägga något

92 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

bestämdt förslag för aflägsnande af dessa oegentligheter, lämnat några
antydningar om den hufvudsakliga riktning, i hvilken en eventuell
reform enligt hans mening borde gå för att åstadkomma en tidsenlig
kontroll öfver stämpeluppbörden genom jämförelsevis enkla och för
försäljningsmännen föga betungande åtgärder, i hvilket syfte till en
början af justitieombudsmannen framhållits, hurusom en af förhållandena
påkallad, föga omständlig åtgärd syntes vara att ålägga hvarje stämpelförsäljare,
till hvilken stämpelafgifter kunde komma att i förskott inbetalas,
att föra anteckningar öfver influtna stämpelmedel eller åtminstone
öfver de förskottsvis erlagda, hvarjämte skulle kunna föreskrifvas, att
vid de kvartalsvis skeende inlevereringarna af influtna stämpelmedel
också borde till bestyrkande af leveransens riktighet öfverlämnas utdrag
ur nyss nämnda anteckningar, dock att, om det skulle anses vara för
stämpelförsäljaren allt för betungande att föra dylika anteckningar
beträffande alla slag af stämplar, skyldigheten härutinnan, enligt justitieombudsmannens
mening, möjligen kunde begränsas till dubbla beläggningsstämplar.
I sådant fall kunde vid leveranserna af stämpelmedel
exakta uppgifter lämnas allenast om medel, som influtit för dylika
stämplar, under det att i fråga om enkla beläggningsstämplar och
skrifstämplar då lämpligen skulle kunna uppgifvas och inlevereras ett
approximativt beräknadt belopp. Enligt justitieombudsmannens åsikt
borde dessa utdrag eller uppgifter sedermera tillhandahållas hofrättens
stämpelkontrollant för vederbörlig granskning; och skulle genom åläggande
af skyldighet att ombesörja en dylik enkel bokföring också åt
förekommande inventeringar eller inspektioner gifvas ökad betydelse.

Beträffande influtna stämpelmedels förvarande under tiden, intilldess
de af stämpelförsäljaren aflämnades å vederbörligt ställe, hade
justitieombudsmannen ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke
borde stadgas, att försäljningsman skulle förvara dylika medel antingen
kontant eller insatta i bank å särskild tjänsteräkning.

Till förekommande af dröjsmål med stämpelbeläggning eller med insändande
af renoverade exemplar af småprotokollen hade justitieombudsmannen
vidare föreslagit ett påbud, att de med n:o 2 märkta
delarna af använda dubbla beläggningsstämplar skulle insändas till
vederbörande hofrätt inom viss kort tid, efter det stämpelbeläggningen
sist skolat vara verkställd; och skulle, sedan de renoverade protokollen
inkommit till hofrätten, utan svårighet kunna kontrolleras, att dylik
föreskrift blifvit behörigen efterkommen.

Vidkommande till sist frågan om den säkerhet, försäljningsmän,
till hvilka stämpelafgifter förskottsvis kunde inbetalas, borde ställa för sin

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

uppbörd, hade justitieombudsmannen uttalat den tanke, att man möjligen
skulle kunna åtnöjas med att stadga, att sedan försäljningsrnarmén
för sin uppbörd, d. v. s. för de medel, lian såsom stämpelförsäljare
komme att uppbära, ställt säkerhet af föreskrifven beskaffenhet,
skulle han äga att efter rekvisition å behörigt ställe på kredit erhålla
stämplar i visst förhållande till det belopp, för hvilket säkerhet ställts;
och skulle på detta sätt någon del af säkerheten kunna reserveras till
betäckande af förskottsvis uppburna stämpelafgifter.

I anledning af denna justitieombudsmannens framställning har
Riksdagen uti skrifvelse den 20 februari 1903 förklarat sig hafva 20 februari
funnit det tydligt framgå, att de i stämpelförordningen förekommande W03-bestämmelser om redovisning af stämpelmedel icke vore så fullständiga
och klara, att de kunde anses fullt tillfredsställande. Enligt hvad
Riksdagen vidare förmält, komme härtill ytterligare, att alla föreskrifter
saknades om kontroll däröfver, att af ämbets- eller tjänstemän,
hvilka hade att å tjänstens vägnar mottaga enskilda stämpelpliktiga
handlingar, i förskott uppburna stämpelmedel blefve behörigen till
statsverket inlevererade och således den enskilde, som inbetalt stämpelmedel,
skyddad mot eventuell förlust genom bristande redovisning af
uppbördsmannen. Det vore tydligt, fortsätter Riksdagen, att kontrollföreskrifter
i detta hänseende vore af behofvet påkallade, och detta
så mycket mera som riktigheten af den af justitieombudsmannen uttalade
åsikt, att vid brist hos den redovisningsskyldige ämbets- eller
tjänstemannen skadan måste drabba statsverket, väl icke kunde anses
så erkänd, att utan en -särskildt härom gällande lagstiftning ett dylikt
statsverkets ansvar skulle inträda; och vid sådant förhållande hade
Riksdagen därför icke kunnat annat än finna justitieombudsmannens
framställning böra föranleda till vidtagande åt åtgärder i syfte att
söka åstadkomma en effektiv kontroll öfver redovisningen af stämpelmedel.
Huruvida i berörda afseende borde föreskrifvas skyldighet för
personer, hvilka vore redovisningsskyldiga för stämpeluppbörd, och
således jämväl för nyssnämnda ämbets- och tjänstemän att, i likhet
med hvad som vore genom kungörelse den 10 juli 1899 för annat fall
stadgadt, föra kassajournal, eller om någon annan form för kontrollen
borde väljas, därom ansåge sig emellertid Riksdagen icke äga anledning
att för det dåvarande uttala sig, enär det finge anses i sin ordning,
att de föreskrifter angående kontrollen å statens ämbets- och tjänstemän,
som kunde finnas nödiga, borde genom Kungl. Maj:t utarbetas
och för Riksdagen framläggas; och tillägger Riksdagen, att den funnit

94

c) Inkomna
yttranden.

Ä) Statskontorets

utlutande.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

sig så mycket hellre böra hänskjuta denna fråga till Kungl. Maj:t,
som, på grund af Riksdagens förut, aflåtna skrivelser, frågor om vissa
tillägg till och ändringar i stämpelförordningen, däribland den med
nu förevarande fråga nära sammanhängande frågan om provisionen
vid försäljning af stämplar, vore på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Riksdagen har fördenskull anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till bestämmelser, hvarigenom
en ej mindre för statsverket än äfven för den enskilde betryggande
kontroll öfver redovisningen och inlevereringen till statsverket
af stämpelmedel skulle kunna åvägabringas.

Efter det samtliga länsstyrelser med infordrade underdåniga
yttranden i ärendet inkommit, erhöll jämväl statskontoret nådig befallning
att sig i frågan utlåta, i anledning hvaraf statskontoret den
2 februari 1905 afgifvit underdånigt utlåtande, hvari ämbetsverket
ansett det för ett rätt bedömande af den föreliggande frågan böra
till eu början bemärkas:

att enligt nu gällande lagstiftning ingen statens ämbets- eller
tjänsteman, såsom sådan, kunde anses äga skyldighet att tillhandahålla
stämplar, hvadan detta måste betraktas såsom ett frivilligt åtagande,
åtminstone hvad anginge stämplar till inkommande handlingar, hvilket
otvetydigt framginge af stadgandet i 39 § 2 mom. af gällande stämpelförordning
;

att den i 35 § samma förordning omförmälda uppbördssäkerhet
endast afsåge att utgöra ett surrogat för den kontanta likviden för
inköpta stämplar, hvaraf följde, dels att den, ''som kontant betalte sina
hos statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande rekvirerade
stämplar, icke behöfde ställa någon uppbördssäkerhet, dels ock att
sålunda inköpta stämplar i själfva verket vore att anse såsom köparens
privata egendom, för hvilken någon redovisning icke kunde honom
affordrats, såsom innehållet i 46 § 2 mom. jämväl gåfve vid handen;

att den i 46 § 1 mom. stadgade skyldighet att »föra räkning»
alltså tydligen icke kunde hafva tillämpning på annan försäljningsman
än den, som på kredit fått stämplar till sig utlämnade;

att någon effektiv kontroll öfver att stämpelafgift rätt beräknades
och behörigen inflöte i statens kassa endast utöfvades i de fall, då
dubbla beläggningsstämplar skulle användas (29 §) och renoveradt
exemplar af underrätts protokoll i ärendet skulle till hofrätt insändas
(40 §);

95

Kung!,. Majds Nåd. Proposition No 160.

atfc bestämmelse!’ saknades i afseende å skyldighet såväl att ställa
säkerhet för som att föra räkning öfver den uppbörd af kontanta
medel, som kunde och, i visst fall, skulle äga rum, då enskilda öfverlämnade
stämpelpliktiga handlingar till åtgärd af vederbörande häradseller
rådstufvurätt;

att emottagaren af sålunda aflämnade kontanta medel endast
under viss förutsättning vore skyldig att därå meddela kvitto (34 §);

att statens säkerhet, såvidt det gällde likvid för på kredit utlämnadt
stämpelpapper af alla slag, enligt statskontorets åsikt, finge
anses vara nöjaktigt tillgodosedd genom redan befintliga stadganden;

att däremot den enskildes säkerhet att erhålla behörig valuta för
de kontanter, han kunde hafva öfverlämnat för stämplars anskaffande,
icke kunde sägas vara fullt betryggad genom nu gällande bestämmelser;

samt att till följd af sistnämnda förhållande äfven statens säkerhet
att erhålla stadgad stämpelinkomst kunde komma att äfventyras.

Efter att hafva gjort dessa erinringar och tillika framhållit, hurusom
de af länsstyrelserna i ämnet afgifna yttranden alla öfverensstämde
därutinnan, att stämpelförordningens stadganden uti hithörande delar
borde fullständigas i det af Riksdagen angifna syfte, hvaremot meningarna
visat sig vara i viss mån skiljaktiga beträffande sättet för åstadkommande
af erforderlig kontroll å stämpeluppbördsmännen, förklarar
sig äfven statskontoret vara af den uppfattning, att bestämmelser,
bättre än de nuvarande ägnade att befordra nödig trygghet såväl för
den enskilde som för staten, vore af behofvet påkallade. I statskontorets
tanke vore det emellertid uppenbart, att vid meddelande af föreskrifter
i den antydda riktningen, hvilka föreskrifter alltid måste komma att
medföra ökadt besvär och mera tidsutdräkt för vederbörande domhafvande,
det icke finge lämnas ur sikte, att förutsättningen för att
underdomstolarna skulle kunna, utan särskild kostnad för statsverket,
åtaga sig den betydande uppbörd, som genom arfsskattens upptagande
i form af stämpel å bouppteckning med flera handlingar blifvit dem
pålagd, torde hafva varit, att med nämnda uppbörd icke förknippades
bestyr, hvilka kunde komma att i mera nämnvärd grad hindrande
inverka på dessa domstolars hufvudsaldiga uppgifter. Vid utfärdande af
de ifrågasatta kontrollbestämmelserna borde därför, efter statskontorets
mening, tillses, att dessa bestämmelser icke gjordes mera betungande
för redogöraren än som för syftets vinnande vore oundgängligen nödvändigt.

Statskontoret erinrar vidare, hurusom i sammanhang med införande
i 1894 års stämpelförordning af de nya bestämmelserna om

96

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

bouppteckningsstämpel stadgats, bland annat, dels att, då ämbets- eller
tjänsteman, hvilken hade att å tjänstens vägnar emottaga handling,
som enligt II Art. skulle vid företeende inför offentlig myndighet förses
med stämpel, tillika vore försäljningsman, de till handlingen erforderliga
stämplar skulle köpas hos honom, i hvilket fall han borde verkställa
stämpelbeläggningen, dels ock att å medel, som blifvit för inköp
af stämplar aflämnade till ämbets- eller tjänsteman, denne skulle vara
pliktig utan ersättning meddela kvitto, därest köparen aflämnade två
lika lydande, af honom underskrift^ reversal, angifvande medlens belopp
och den handling, för hvilken stämplarna afsåges; af hvilka reversal
det ena skulle Qvarstanna hos ämbets- eller tjänstemannen och det
andra återställas kvitteradt. Under det att syftet med den förra af
dessa bestämmelser vore att tillförsäkra den tjänsteman, som hade
besväret med och ansvaret för uträkningen af arfsskattebeloppet, förmånen
att äfven komma i åtnjutande af den i författningen stämpelförsäljare
medgifna provision å försålda stämplar, hade, enligt hvad
statskontoret förmäler, med den senare bestämmelsen afsikten varit att
bereda den, som varit skyldig att aflämna kontanter till inköp af
stämplar utan att i utbyte genast kunna återfå den ingifna handlingen,
belagd med stämplar till motsvarande belopp, tillfälle att styrka den
af honom gjorda inbetalningen, dock att köparen för att erhålla kvitto
skulle vara skyldig att låta betalningen åtföljas af reversal.

Efter att hafva påpekat, hurusom ovetenhet om tillvaron af
berörda stadgande eller obenägenhet att synas på något sätt misstänksam
sannolikt i många fall gjort och fortfarande gjorde, att kvitto å
stämpelförskottsmedel icke ifrågasattes, har statskontoret framhållit,
att det emellertid såväl ur ordnings- och kontrollsynpunkter som med
hänsyn till den betalningsskyldiges befogade anspråk på något erkännande
af det honom affordrade skattebeloppets mottagande torde befinnas
önskvärdt, att kvitto å dylika medel alltid och oberoende däraf,
huruvida särskild begäran därom framställdes eller icke, blefve aflämnadt
till inbetalaren. Vid sådant förhållande borde det, enligt statskontorets
förmenande, knappast råda någon tvekan om lämpligheten
och rättmätigheten af en sådan förändring af meranämnda stadgande,
att skyldighet att omedelbart aflämna kvitto å inbetalda stämpelförskottsmedel,
hvarom fråga vore, ålades den. som å tjänstens vägnar
både att emottaga den handling, för hvars stämpelbeläggning medlen
vore afsedda, äfvensom att denna skyldighet icke ställdes i beroende
af det förhållande, huruvida de inlevererade medlen hade åtföljts af
reversal eller icke. Genom införande af en dylik bestämmelse skulle,

97

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

i den mån sådant vore förenligt med nuvarande uppbördssätt för
stämpelskatt, i statskontorets tanke kunna anses sörjdt för att enskild
part icke skulle blottställas för kraf å stämpelbelopp, som eu gång
blifvit af honom erlagdt, och, därest sådant kraf skulle framställa^
vara i tillfälle att styrka dess obefogenhet. För att ej föreskriften
skulle komma att blifva alltför betungande, borde den, anser statskontor
et, kunna, inskränkas till att gälla endast dubbla beläggningsstämplar,
alldenstund beträffande öfriga stämpelförskottsmedel, * där
sådana förekomme, nu gällande bestämmelse om kvittos afgifvande
finge anses tillfyllestgörande. I anledning af väckt fråga därom, att
staten skulle uttryckligen ikläda sig garanti för medel, som till inköp
af stämplar blifvit af enskild person aflämnade till vederbörande tjänsteman,
har statskontoret erinrat om innebörden af en Kungl. Maj:ts dom
den 19 augusti 1904, af hvilken kunde anses framgå, att den. som å
tjänstens vägnar emottagit och lagfört handling, som vid ingifvandet
skolat förses med stämpel, är ansvarig gent emot statsverket för det
stadgade stämpelbeloppets redovisande, af hvilket förhållande emellertid
icke syntes kunna dragas någon slutsats, som vore ägnad att förringa
den enskildes anspråk på eller behof af kvitto å ett''för stämpelinköp
förskottsvis erlagdt belopp.

Statens intresse syntes dock statskontoret kräfva, att inbetalta
stämpelförskottsmedel snarast möjligt förvandlades i stämplar; och
jämväl för den enskilde borde det vara af vikt, att icke expeditionen
af ärendet obehörigen fördröjdes till följd af åstundan å någon expeditonshafvandes
sida att för egen räkning få under längre eller kortare tid
förfoga öfver de till stämpelinköp afsedda medlen. Statskontoret har
därför förklarat sig anse, att i stämpelförordningen borde införas ett
stadgande af innehåll, att det skulle åligga ämbets- eller tjänsteman,
som uppburit betalning för dubbel beläggningsstämpel utan att handlingen
samtidigt därmed belagts med stämpel, att så snart lämpligen
kunde ske och minst en gång i månaden, i Stockholm till statskontoret
och i länen till landtränteriet, inleverera dessa medel; och skulle,
erinrar statskontoret, därest ett sådant stadgande komme att meddelas!
därigenom äfven vinnas den fördel, att ämbetsmännens behof af på
kredit inköpta stämplar i ganska väsentlig mån inskränktes.

För vinnande af ökad snabbhet och säkerhet i afseende å kontrollen
öfver att en sådan föreskrift som den af statskontoret nu förordade
efterlefdes, skulle det, fortsätter statskontoret, helt visst vara
af den största betydelse, därest, i sammanhang med utfärdandet af en
Bih. till Eiksd. Prof, 1908. 4 Sami. 1 Afd. 124 Höft. 13

98

Kung!.. Maj.is Nåd. Proposition N:o 160.

bestämmelse af nyssberörda innehåll, tillika kunde meddelas stadgande,
hvarigenom insändandet till hofrätten af de renoverade s. k. småprotokollen
påskyndades. Då statskontoret emellertid icke tilltrodde sig att
kunna afgöra, huruvida och i hvilken mån den i sådant hänseende
nu bestämda tiden möjligen skulle kunna förkortas, har statskontoret
endast ansett sig böra uttala sig för önskvärdheten af en sådan förkortning.
Det vore nämligen, enligt statskontorets uppfattning, blott
i den mån man lyckades bringa öfvervakandet af de ifrågasatta bestämmelsernas
efterlefnad under den kontroll, hvilken redan, fastän
hufvudsakligen i annat syfte, utöfvades af vederbörande hofrättstjänsteman,
som man skulle kunna hafva anledning hoppas ett fullt tillfredsställande
resultat af dylika stadganden.

Beträffande frågan om förskottsmedlens eller samtliga stämpeluppbördsmedlens
bokföring på ett visst föreskrifvet sätt, yttrar statskontoret,
att ett sådant påbud väl ur ordningssynpunkt kunde anses
vara fullt på sin plats, men att det ur kontrollsynpunkt måste blifva
af mindre värde, så länge tillfälle saknades att utöfva någon som helst
effektiv granskning af riktigheten af bokförarens uppgifter.

Blefve det, såsom statskontoret redan föreslagit, en ovillkorlig
skyldighet för emottagaren af en viss stämpelpliktig handling att genast
meddela kvitto å de kontanta medel, som för handlingens förseende
med stämplar till erforderligt belopp aflänmats, syntes det statskontoret
ligga nära till hands att förbinda nämnda skyldighet med ett af ordningshänsyn
fullt påkalladt åliggande att föra räkning öfver sådan
penningeuppbörd. För dessa medel måste nämligen vederbörande tjänsteman,
enligt statskontorets mening, under alla omständigheter anses
bära uppbörsmannaansvar gent emot såväl den person, som varit
förpliktad att inbetala medlen, som staten, intilldess handlingen blifvit
belagd med stämplar till belopp motsvarande uppbördsmedel.; och
statskontoret har därför hemställt, att, i sammanhang med införande
i stämpelförordningen af föreskrift om skyldighet för emottagare af
stämpelförskottsmedel att därå meddela kvitto, det måtte utfärdas en
bestämmelse, hvarigenom det ålades uppbördsmannen att bokföra alla
dylika medel.

Då det, såsom statskontoret antydt, vore af vikt att icke utöfver
det nödvändiga betunga vederbörande domstolstjänstemän med
de ifrågasatta nya bestyren, och då statskontoret föreställde sig, att
detta besvär skulle i väsentlig grad underlättas genom användandet
af för ändamålet afpassadt blankettryck, har statskontoret uttalat sig
för meddelande af en föreskrift därom, att kvitto å förskottsmedel för

99

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

inköp af stämplar skulle utfärdas å tryckt blankett enligt antaget
formulär, i hvilken händelse bokföringen af medlen borde kunna
inskränka sig till en kvittots hufvudsakliga innehåll motsvarande anteckning
å en talong. För berörda ändamål borde alltså enligt statskontorets
mening komma till användning blanketthäften, i hvilka
talongbladen, liksom kvittensblanketterna, skulle vara numrerade i
löpande följd och för öfrigt så inrättade, att de använda talongbladen
med lätthet kunde afskiljas från de ännu obegagnade för att såsom
verifikationer åtfölja den remiss af stämpelmedel, till hvilken de hörde;
och har statskontoret för åskådliggörande af denna anordning bifogat
ett förslag till kvittensblankett med tillhörande talong.

Med afseende å det af justitieombudsmannen ifrågasatta och af
ett flertal länsstyrelser tillstyrkta stadgande, hvarigenom det skulle
åläggas stämpelförsäljare att, intilldess »influtna stämpelmedel» aflämnades
å vederbörligt ställe, hafva dylika medel förvarade antingen
kontant eller insatta i bank å särskild tjänsteräkning, har statskontoret,
med anslutning till en af ämbetsverket redan uttalad uppfattning, erinrat,
att ett sådant stadgande syntes vara mindre befogadt, därest med »influtna
stämpelmedel» skulle afses medel, som influtit för stämplar, hvilka
utbekommits mot en i författningsenlig ordning ställd säkerhet, och
mindre lämpligt, i den mån det kunde komma att åsyfta medel, som
af enskilde afl ämnats för inköp af stämplar, enär dylika medel rätteligen
borde, såsom också af statskontoret tidigare framhållits, inlevereras
så snart utan olägenhet kunde ske.

Under åberopande af hvad statskontoret sålunda anfört, har
statskontoret slutat sitt underdåniga utlåtande med en hemställan, att
Kungl. Maj:t täcktes i anledning af Riksdagens förevarande skrifvelse
vidtaga erforderliga åtgärder i syfte, dels att till gällande stämpelförordning
måtte göras de tillägg, hvilka blifvit af statskontoret förordade,
dels ock att den kontroll öfver stämpeluppbörden, som utöfvades af
vederbörande hofrättstjänstemän, måtte göras än mera effektiv genom
föreskrifter afseende största möjliga skyndsamhet beträffande de till
hofrätterna ingående renovationerna af underdomstolarnas s. k. småprotokoll
med därtill hörande stämpelverifikationer; hvarjämte statskontoret,
som gjort en formell erinran mot redaktionen af nuvarande
34 §, afgifvit förslag till ny formulering af stämpelförordningens 34
och 35 §§.

Genom den utredning af åtskilliga på föreliggande fråga inverkande
omständigheter, som vunnits af nu från skilda håll gjorda

e) Departementschefen.

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

uttalanden, synes det äfven mig vara tydligen ådagalagdt, att de för
närvarande i 84 och 35 §§ af stämpelförordningen förekommande stadgan
den i hithörande delar behöfva fullständigas; och då det förslag
till omredigering och komplettering af nyssnämnda bägge paragrafer,
som blifvit af statskontoret framlagdt, bör vara ägnadt att icke blott
bereda väsentligen ökad trygghet för den enskilde mot kraf på redan
fullgjord skatteplikt, utan äfven tillgodose krafvet på en mera effektiv
kontroll, särskildt öfver uppbörden af den betydande inkomst, som
genom bouppteckningsstämpeln tillflyter statskassan, har jag trott mig
böra förorda en framställning till Riksdagen i enlighet med detta förslag.
Det besvär, som genom dess antagande komme att tillskyndas
underdomstolarnas expeditionshafvande, torde icke blifva i afsevärd grad
större än hvad nödig reda och öfverskådlighet beträffande en uppbörd
af ifrågavarande slag i allt fall måste anses kräfva.

Den i detta sammanhang väckta frågan om utfärdande af stadgande^
hvarigenom hofrätternas vederbörande tjänstemän sattes i tillfälle
att tidigare än nu är fallet utöfva sin kontrollerande verksamhet
i afseende å underdomstolarnas stämpeluppbörd, torde få öfverlämnas
till justitiedepartementet.

36 §.

Här intagna bestämmelser påkallas af den förändrade anordning,
hvarigenom all utlämning af stämplar till försäljningsman och redogörare
hädanefter skall ske från statskontoret.

V ART.

Om tillsyn å stämpeiafgiftens utgörande.

39 §.

Till följd af paragrafernas omnumrering bör i tredje stycket hänvisas
till 35 § 2 mom. i stället för 34 § 3 mom.

41 S.

I 2 mom. bör hänvisas icke till 56 § utan till 54 §.

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 16Q.

101

VI ART.

Om uppbörd och redovisning.

45—48 §§.

I afseende å här vidtagna ändringar torde få hänvisas till mina
uttalanden under 33 §.

49 och 50 §§.

Uti sin till 1902 ars Riksdag afgifna ämbetsberättelse hade justitieombudsmannen
i fråga om beräkningen af den i förordningen den 2
juni 1899 angående stämpelafgiften försäljningsmän tillerkända provision
vid försäljning af stämplar fäst uppmärksamheten på två särskilda förhållanden,
hvilka inverkade förryckande på den i förordningen stadgade
begränsning af sagda provision. Dels kunde nämligen hinder för eller
inskränkning i den föreskrifna reduktionen af berörda provision inträda,
när en med stämpelförsäljning förenad tjänst under samma år utöfvades
åt flera personer, dels kunde samma verkan uppkomma genom sådana
överenskommelser och åtgöranden i fråga om stämpelförsäljningen,
som af justitieombudsmannen i hans berättelse närmare omförmäldes.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1902 har Riksdagen
hvad anginge först nämnda förhållande uttalat den åsikt, att det icke
kunde anses tillfredsställande eller med statens intresse förenligt, att
den omständigheten, att en tjänst, hvarmed stämpelförsäljning vore
förenad, under samma år utöfvats af flera personer, skulle kunna medföra,
att statens utgift för stämpelförsäljningen blefve större, än om
tjänsten under hela året föreståtts af endast en person. Då emellertid
ett sådant förhållande, med den affattning 51 § i förordningen angående
stämpelafgiften för närvarande hade och med den däri angifna
grund för åtnjutande af försäljningsprovisionen, enligt Riksdagens åsikt
icke borde kunna anses stridande mot författningen, helst, såsom justitieombudsmannen
framhållit, det syntes vara tvifvelaktigt, huruvida ens
ämbets- eller tjänsteman, som icke tillika vore antagen till försäljningsman,
vore berättigad att under tjänstledighet rekvirera stämplar för
vikariens behof, syntes det nödigt, att sådana bestämmelser i fråga om
beräkning af stämpelprovision blefve meddelade, att det anmärkta förhållandet
kunde förekommas. I sådant afseende hade af justitieom -

a) Framställning
af justitieombudsmannen

till 1902 års
Riksdag.

b) Riksdagens
skrifvelse den
2 maj 1902.

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

budsmannen antydts två olika vägar, den ena, att vikarier å tjänster
af nämnd beskaffenhet — äfvensom vikarier för antagna försäljningsman
— i intet fall borde få i provision uppbära mera än två procent
af försäljningssumman, och den andra bestående i en anordning, enligt
hvilken provisionen beräknades å den sammanlagda årsförsälj ningen
och fördelades mellan de personer, som under året utöfvat tjänsten,
efter förhållandet mellan de af en hvar af dem under året uppnådda
försäljningsbelopp. Mot den första af dessa utvägar hade emellertid,
enligt hvad Riksdagen erinrar, justitieombudsmannen själf anfört skäl,
som syntes göra densamma mindre lämplig. Mera tilltalande syntes
däremot den andra af justitieombudsmannen anvisade utvägen vara.
Mot grunden för fördelningen kunde emellertid göras den anmärkning,
att det icke syntes billigt, om en tillfällig större stämpelförsäljning
under den enes tjänstutöfning finge i den omfattning, förslaget innebure,
föranleda nedsättning i den eller de andres inkomst af provisionen.
Lämpligare vore måhända därför, fortsätter Riksdagen, att fördelningen
skedde efter förhållandet mellan de provisionsbelopp, hvartill de särskilda
tjänstinnehafvarne skulle varit berättigade, därest icke reduktion
skolat äga rum. Men äfven andra sätt för frågans lösning borde enligt
Riksdagens mening kunna ifrågasättas, såsom t. ex. att provisionen
beräknades för kortare tid än ett år — naturligtvis med i samma
mån nedsatt procenttal — hvarigenom en utjämning af de olika tjänstinnehafvarnes
inkomst af provisionen kunde tänkas inträda.

Hvad återigen anginge det af justitieombudsmannen anmärkta
förhållande, att mellan personer, som under olika delar af året förvaltat
samma ämbete eller tjänst — eller hvilket äfven torde förekomma,
mellan innehafvare af likartade med stämpelförsäljning förenade
tjänster — träffats överenskommelser i syfte att genom en konstlad
fördelning af stämpelförsäljningen undgå eller minska reduktionen af
stämpelprovisionen, vore det enligt Riksdagens mening otvifvelaktigt,
att dylika överenskommelser, äfven om de icke kunde anses och straffas
såsom tjänstefel, likväl icke ägde något som helst stöd i förordningen
och kunde vara af sådan beskaffenhet, att det väl kunde sägas, att de
folie utom de legitima transaktionernas område. Det syntes emellertid
kunna tänkas, att en anordning med beräkningen af stämpelprovisionen
i syfte att förhindra det första af de utaf justitieombudsmannen anmärkta
missförhållandena skulle kunna på det sätt genomföras, att
intresset af dylika överenskommelser blefve så förringadt, att någon
särskild föreskrift till deras stäfjande, i den mån de kunde anses otillbörliga,
icke vore erforderlig; men om en bestämmelse i sådant syfte

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ISO.

kunde anses påkallad, syntes det afsedda ändamålet kunna vinnas genom
ett förbud för ämbets- och tjänstemän, hvilka försäljningsrätt tillkomme,
att tillhandahålla hvarandra stämplar eller åtminstone därå beräkna
provision. Härvid borde dock icke förbises, att det svårligen skulle
kunna anses otillbörligt, att t. ex. eu domare till häradsskrifvare eller
länsmän försålde det mindre belopp stämplar, hvaraf desse tjänstemän
kunde vara i behof, och att fördenskull ett förbud, sådant som det
nyss nämnda, möjligen i vissa fall kunde synas väl strängt.

Ehuru Riksdagen sålunda funne de af justitieombudsmannen anmärkta
missförhållandena vara värda att uppmärksammas och såsom
sin mening måste uttala, att åtgärder till deras förekommande borde
ju förr desto hellre vidtagas, ansåge sig dock Riksdagen icke kunna
afgöra, hvad i sådant afseende lämpligen borde åtgöras. Denna fråga
vore nämligen af en synnerligen grannlaga natur, och svårigheter
skulle nog uppstå, på kvilket sätt man än sökte lösa densamma. Valet
af de åtgärder, som borde ifrågakomma till de anmärkta missförhållandenas
afhjälpande, vore därför svårt; och att häruti träffa det lämpligaste
förutsatte ett noggrant öfvervägande af alla på saken inverkande
omständigheter. Då emellertid inom finansdepartementet arbeten
påginge för eu revision af vissa delar af stämpelförordningen, hade
Riksdagen ansett lämpligt, att äfven nu omförmälda frågor komme
under ompröfning i sammanhang med nämnda arbeten; och har Riksdagen
på grund häraf anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda,
hvilka åtgärder lämpligen skulle kunna vidtagas till förekommande af
de utaf Riksdagens justitieombudsman omförmälda missförhållanden
med afseende å beräkningen af stämpelprovisionen, samt till Riksdagen
inkomma med det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

I detta ärende inhämtades först samtliga rikets hofrätters yttranden,
hvarefter äfven statskontoret erhöll nådig befallning att inkomma
med underdånigt utlåtande.

Under erinran att den provision, stämpelförsäljare på grund af
gällande bestämmelser ägde räkna sig till godo vid redovisning för
stämplar, vore att anse såsom en honom tillkommande ersättning för
besvär och kostnader jämte ej obetydlig risk, samt att.det därför
kunde ifrågasättas, huruvida den omständigheten, att under ett år mer
än en innehafvare af samma ämbete eller tjänst varit stämpelförsäljare,
skäligen borde föranleda nedsättning af den i allmänhet stadgade provisionen,
har Svea hofrätt, för den händelse att sådan nedsättning ansåges
böra äga rum, förordat det af justitieombudsmannen framställda

Infordrade

yttranden.

^.) Svea hoj- •
rätt.

b.) Sota hofrätt.

e.) Hofrätten
öfver Skåne
och Blekinge.

104 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

förslag, enligt hvilket provisionen skulle beräknas å den sammanlagda
årsförsäljningen och fördelas mellan de personer, som under året utöfvat
tjänsten, efter förhållandet mellan de af en hvar af dem under
året uppnådda försäljningsbelopp; hvarjämte hofrätten uttalat den
åsikt, att, till förebyggande däraf att överenskommelser träffades i
syfte att genom en konstlad fördelning af stämpelförsäljningen undgå
eller minska reduktionen af stämpelprovisionen, i stämpelförordningen
borde intagas stadgande af innehåll, att ämbets- eller tjänsteman, som
begagnade sig af den honom i 35 § af förordningen medgifna rätt att
utfå stämplar, ej skulle äga att försälja någon del af de utaf honom
till redovisning mottagna stämplar till annan ämbets- eller tjänsteman,
som själf under året gjort bruk af den i åberopade paragraf omförmälda
rätt.

Göta hofrätt har utgått från den uppfattning, att den sammanlagda
stämpelprovisionen borde vara densamma, ehvad en tjänst under
kalenderåret förvaltats af en eller flera personer. Hofrätten har därför
i fråga om stämpelprovisionens beräkning och fördelning förordat enahanda
bestämmelser som Svea hofrätt, men vid det förhållande att
försäljningsmäns rätt att rekvirera stämplar vore på det sätt begränsad,
att de ägde erhålla de vid tjänsteutöfningen erforderliga stämplar,
hvadan tjänsteman, som i syfte att åt sig eller annan bereda ekonomisk
fördel rekvirerade stämplar till högre belopp än för tjänsteutöfningen
erfordrades, uppenbarligen öfverskrede sin befogenhet och åsidosatte
sin tjänsteplikt, har Göta hofrätt ansett några särskilda föreskrifter
icke vara af nöden till förekommande eller stäfjande af sådana missbruk,
som i justitieombudsmannens framställning omförmäldes; hvarjämte
hofrätten förklarat sig kunna antaga, att frestelsen till dylika
missbruk komme att väsentligen minskas, därest beträffande provisionens
beräkning, för det fall att under ett år två eller flera personer
utöfvat samma tjänst, ändrade föreskrifter meddelades i den af Riksdagen
angifna syftning.

Äfven hofrätten öfver Skåne och Blekinge har ansett det, till
förekommande af anmärkta missförhållanden, vara behöfligt, att ändring
i stämpelförordningen vidtoges, och i afseende å beräkningen af stämpelprovisionen
förordat samma förslag som de bägge andra hofrätterna;
hvaremot, beträffande sättet för provisionens fördelning, denna hofrätt
funnit sig böra gifva företräde åt det af Riksdagen angifna förslag,
enligt hvilket delningen skulle ske efter förhållandet mellan de belopp,
hvartill provisionen för hvar och en skulle uppgått, därest den beräknats
allenast på hans försäljningsbelopp. Under uttalande att hof -

105

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition lS:o 160.

rätten icke kunnat biträda Riksdagens mening, i hvad den afsåge meddelande
af förbud för ämbets- och tjänstemän, hvilka försäljningsrätt
tillkomme, att tillhandahålla hvarandra stämplar eller därå beräkna
provision, men att hofrätten vore af den öfvertygelsen, att en uttrycklig
bestämmelse i stämpelförordningen därom, att överenskommelser, som
träffats i syfte att därigenom erhålla vinst utöfver den, som kunnat
ifrågakomma om försäljningsmannen vändt sig direkt till vederbörande
myndighet för fyllande af sitt stämpelbehof, vore att betrakta såsom
tjänstefel, straffbara efter allmänna strafflagen, kom me att verksamt
bidraga till ståtande af missbruk af den art, hvarom fråga vore,
har hofrätten slutligen förordat, att jämväl ett stadgande af berörda
innehåll måtte införas i stämpelförordningen.

Statskontoret yttrar i den föreliggande frågan följande:

»Då erfarenheten ådagalagt behofvet af föreskrifter, hvilka komme
att göra den nu stadgade begränsningen af stämpelredogörares provision
mera effektiv än hvad för närvarande kan blifva händelsen, anser sig
statskontoret i anledning af den föreliggande framställningen böra förorda,
att i stämpelförordningen å lämpligt ställe införas bestämmelser
af hufvudsakligt innehåll: att, där samma ämbete eller tjänst under
ett kalenderår uppehållits af flera personer, hvilka hvar för sig begagnat
den enligt 85 § ämbets- eller tjänsteman tillkommande rätt att mot
ställd säkerhet erhålla stämplar, skall provisionen för den af dessa
personer samfäldt försålda myckenheten af stämplar beräknas såsom
om alla stämplarna försålts af endast en person, hvarefter det härvid
uppkommande provisionsbeloppet skall mellan dem fördelas efter förhållandet
mellan de belopp, hvartill provisionen för hvar och en redogörare
skulle uppgått, därest den beräknats allenast på hans försäljningssumma.
»

»Därigenom att det å den samfällda försäljningen belöpande
provisionsbeloppet mellan de olika redogörarna fördelas på nyss angifvet
sätt och icke i förhållande till det af en hvar bland dem försålda
stämpelbeloppet, varder uträkningen af hvars och ens andel visserligen
förenad med något mera omgång, men den fördel vinnes, att äfven vid
provisionens fördelning de i 51 § af förordningen angående stämpelafgiften
stadgade grunder för reduktion i vissa fall af provisionens belopp
få göra sig gällande, eller med andra ord: enligt den af statskontoret
nu förordade fördelningsgrund komme, såsom rättvist synes vara, hvarje
särskild provisiönsandel att reduceras i alldeles samma förhållande, som
tillämpats vid det samfälda provisionsbeloppets reduktion, hvilket icke
skulle blifva händelsen, därest provisionen fördelades efter förhållandet
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 124 Höft. . 14

d.) Statskontoret.

Departements chefen.

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

mellan de af en hvar af redogörarna under året uppnådda försäljningsbelopp.
»

»I de fall, där nu förordade beräknings- och fördelningssätt skola
tillämpas, påkallas dock äfven ett annat sätt för provisionens utbekommande
än det i 51 § stadgade. Enligt denna § äger försäljningsman
eller redogörare att i redovisning för försålda stämplar räkna sig till
godo den medgifna provisionen och afdrager ett däremot svarande
belopp vid inlevereringen af försäljningsmedlen. För ett sådant tillvägagående
är dock förutsättningen den, att provisionsbeloppet skall
vid redovisningens aflämnande vara till siffran kändt; men då enligt
nu framstälda förslag till beräkning och fördelning af provisionen, för
bestämmande af provisionens belopp i det särskilda fallet nödigt är
att hafva tillgång till alla de redogörelser för året, som afse samma
tjänst, kan tydligen ett sådant förfaringssätt icke tillämpas, och nödigt
lärer därför blifva, att föreskrift meddelas därom, att hvarje redogörare
skall i dylika fall, hvarom nu är fråga, inleverera sin bruttoförsäljningssumma
med rättighet att, sedan samtliga samma tjänst afseende stämpelredogörelser
för året inkommit, få till sig från sjunde hufvudtitelns
anslag till stämpelkostnader anordnad författningsenlig försäljningsprovision.
»

»Vidkommande slutligen det ifrågasatta förbudet för ämbets- och
tjänstemän, hvilka för sin ämbetsutöfning äro i behof af stämplar och
alltså berättigade att utbekomma sådana hos statskontoret eller Eders
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande, att tillhandahålla hvarandra
stämplar, så kan ett sådant förbud — helst detsamma såsom i
Riksdagens skrifvelse jämväl erinrats, svårligen skulle kunna göras
ovillkorligt — icke af statskontoret förordas; hvaremot statskontoret
icke har något att erinra mot införande i stämpelförordningen af
bestämmelse därom, att, om ämbets- eller tjänsteman tillhandahåller
annan ämbets- eller tjänsteman stämplar i syfte att därigenom bereda
sig eller denne stämpelprovision till belopp, öfverstigande det i stämpelförordningen
afsedda, dylik handling är att betrakta såsom tjänstefel.»

Ostridigt måste anses vara, att affattningen af de nuvarande
bestämmelserna om sättet för beräkningen af provision för försålda
stämplar visat sig lämna utrymme för ett förfaringssätt, hvarigenom
dessa bestämmelsers syfte väsentligen förfelats. I likhet med Riksdagen
och flertalet af de i ärendet hörda vederbörande finner jag det vid
sådant förhållande vara nödvändigt, att åt hithörande stadganden gifves
eu så tydlig lydelse, att någon tvekan om deras rätta mening icke

107

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 160.

beliöfver äga rum, vare sig det gäller att i ett visst fall beräkna själfva
provisionsbeloppet eller fråga uppstår, huru förfaras bör vid fördelningen
af provisionen, då flera personer på grund af samma tjänst varit redogörare
under ett och samma kalenderår.

Ur nuvarande 51 §, hvars innehåll eljest återfinnes i 49 § af det
författningsförslag, som här framlägges, har utbrutits hvad som rörer
ämbets- och tjänstemäns förhållanden, då det synts vara följdriktigare
att behandla dessa i ett sammanhang under nästföljande §.

Hvad beträffar det öfriga innehållet i 51 § har jag ansett mig
böra i hufvudsak ansluta mig till statskontorets förslag, hvilket i fråga
om fördelningen af ett provisionsbelopp mellan flere däruti delaktiga
redogörare sammanfaller med hvad Riksdagen alternativt framkastat
såsom lämpligt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge för sin del
förordat.

Det lär emellertid understundom förekomma, att tjänsteman begagnar
den honom tillförsäkrade rättighet att hos statskontoret eller
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande erhålla de vid hans tjänstutöfning
erforderliga stämplar på sådant sätt, att han, ehuru icke till
försäljningsman för orten antagen, bereder sig tillfälle att tillhandahålla
allmänheten stämplar och därigenom kanske mångdubbla den försäljningssumma,
hvilken han i annat fall kunnat uppnå, samt sålunda
i väsentlig grad öka sin af försäljningssumman beroende provision.
Att ett sådant förfaringssätt icke blott står i direkt strid med stadgandet
i 35 § utan jämväl leder till förfång för den för orten antagne
försäljningsmannen, lärer vara uppenbart. Icke nog härmed; äfven
staten torde oftast härigenom tillskyndas större eller mindre förlust,
i det att den provision, som af nämnda anledning tillfaller den obehörige
försäljaren af stämplar, i regel lärer komma att utgå efter ett
högre procenttal, än hvad som blifvit fallet, om dessa stämplar inköpts
hos den af vederbörande myndighet för platsen antagne försäljningsmannen.

För att framhålla det oriktiga uti nu nämnda förfaringssätt, hvilket,
såsom redan anmärkts, äfven för staten kan blifva förlustbringande,
torde därför i stämpelförordningen böra införas ett stadgande, hvari
sådant tillvägagående uttryckligen stämplas såsom tjänstefel; och förslag
till dylikt stadgande har alltså intagits i denna paragraf.

Enligt den nuvarande 51 § är föreskriften om återgång af stämpelprovision
begränsad till det fall, som afses i nuvarande 2 C § (förslagets
25 §). Alldenstund emellertid en dylik återgång gifvetvis bör

108

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 160.

äga rum i hvarje fall, där i sammanhang med beviljande af restitution
af erlagd stämpelafgift visas, att vid stämpelbeläggningen förfarits oriktigt,
har ifrågavarande stadgande, hvilket återfinnes i förslagets 49 §,
erhållit en därmed öfverensstämmande affattning.

YII ART.

Om ansvar för öfverträdelse af denna författning.

52 §.

Uti denna paragraf, motsvarande 54 § i nu gällande stämpelförordning,
hafva på sina behöriga platser blifvit införda de tillägg,
hvarom jag redan haft anledning att yttra mig.

58—58 §§.

Innehållet i dessa paragrafer är detsamma som i nuvarande 55—
60 §§ förekommande.

Föredragande departementschefen uppläste härefter det upprättade
förslaget till förordning angående stämpelafgiften och hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att
antaga samma förslag.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Algot Wahlin.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Rättelse:

Det i motiveringen (sid. 86) förekommande uttalandet rörande 24 § utgår.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sand.

1 Afd. 124 Häft.