Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

1

N:o 153.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
vissa ändringar i gällande tulltaxa och tulltaxeunderrättelser;
gifven Stockholms slott den 3 april 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta,

att rubriken n:o 505 i nu gällande tulltaxa skall, med en
därtill fogad anmärkning, erhålla följande lydelse:

Ostron, kärlens vikt inberäknad........................ 1 kilogram 15 öre.

Ostronyngel och ungostron, som i minsta diameter eller
bredd icke hålla 6 cm., må tullfritt införas, därest vid införseln
företes af vederbörande fiskeriintendent utfärdadt intyg därom,
att desamma äro afsedda, att användas uteslutande för odlingsändamål.
&

dels att tulltaxans rubriker n:o 330 och 496 skola, den förstnämnda
med en därtill fogad anmärkning, erhålla följande förändrade
lydelse:

330. Kreatursfoder, ej specificeradt, såsom draf och drank, glutenfoder,
majskakmjöl och majsgroddmjöl, äfven med inblandning
af animaliska ämnen........................................................... fritt

Anm. Till denna rubrik hänföras mjölformiga produkter af majs,
för såvidt de hålla minst 20 procent protein.

496. Oljekakor, äfvensom kakor, hopprässade af sammalet
iiiajsmjöl.............................................................................................................. fria.

dels, att till tulltaxerubriken n:o 292: Kli, alla slag .............. fritt

skall fogas en så lydande anmärkning:

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 117 Höft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Anm. Då utseendet af en kliartad vara af hvete eller råg
icke gifver tillräcklig ledning för afgörande, huruvida densamma bör
hänföras till kli eller till mjöl af spannmål, skall varans askhalt utrönas.
Visar sig därvid, att askan af varans torrsubstans utgör minst 4,1
procent af torrsubstansens vikt, skall varan förtullas som kli, i annat
fall som mjöl.

dels slutligen, att den i § 9 mom. 1 af gällande tulltaxeunderrättelser
förekommande bestämmelsen angående restitution i visst fall
af tullmedlen för choklad, som ur riket utföres, skall ur momentet utgå,
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
april 1908.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i under
dånighet:

På grund af inkommen framställning eller i öfrigt gifven anledningtillåter
jag mig i underdånighet framlägga följande förslag till ändringar
i gällande tulltaxa och tulltaxeunderrättelser.

I en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift af den 9 oktober 1907
har Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen gjort underdånig
framställning om vidtagande af sådan ändring i nu gällande tulltaxa, att
ostronyngel och ungostron af viss storlek måtte få tullfritt i riket
införas.

Tullfrihet för
ostronyngel
och ungostron
i vissa fall.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Till stöd härför har kommissionen — med förmälan att den
under nära sju års tid varit sysselsatt med utredning af villkoren för
ostronens lif och fortplantning vid Sveriges västkust — vidare anfört
hufvudsakligen följande.

Resultatet af nämnda utredning hade så till vida varit synnerligen
gynnsamt, att däraf framgått, att en lönande ostronodling,
grundad på uppfödning af från Holland importerade ostronyngel, syntes
kunna utveckla sig i vissa fjordar och vikar af Bohuslän. Om sålunda
utsikt funnes för uppkomsten af en ostronodling i vår västra skärgård,
som kunde komma att tillfredsställa landets behof, vore därvidlag dock
att märka, hurusom naturförhållandena i vårt land icke medgäfve, att
ostronodlingen grundades på fortplantningen af det i våra fjordar nu
lefvande, ytterst reducerade ostronbeståndet, utan måste ostronodlingen
grundas på import och uppfödning af importeradt ostronyngel.

Ett oundgängligt villkor för att en lönande ostronodling skulle
komma till stånd i Sverige vore därför, att råmaterialet, d. v. s. ynglet,
kunde anskaffas så billigt som möjligt och att sålunda inköpspriset å
det utomlands inköpta ynglet icke ytterligare fördyrades genom erläggande
af tullafgifter vid dess införsel till Sverige.

På grund af hvad sålunda anförts och då anledning icke syntes
förefinnas att hindra införseln af ostronyngel och ungostron genom att
belägga dem med tull, förutsatt att de icke vore af den storlek, att de
enligt gällande föreskrifter kunde göras till föremål för försäljning,
hemställde kommissionen, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen att besluta sådan ändring i gällande tulltaxa,
att ostronyngel och ungostron, som ej uppnått den storlek, att de
finge försäljas inom riket, måtte få tullfritt i riket införas.

Öfver ifrågavarande framställning har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohuslän afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande och därvid, med öfverlämnande af infordradt yttrande
från tillförordnade fiskeriintendenten i västra distriktet, i likhet med
denne, tillstyrkt bifall till framställningen.

Därefter har, på grund af nådig remiss, landtbruksstyrelsen inkommit
med yttrande i ärendet.

Under erinran därvid till en början, hurusom enligt 6 § af förnyade
nådiga fiskeristadgan den 17 oktober 1900 ostron, som i minsta
diameter eller bredd icke hölle 6 centimeter, icke finge fångas, samt
att enligt 14 § i samma stadga, jämförd med 25 §, förbud mot fångande
af ostron å viss tid eller under viss minimistorlek gällde jämväl såsom
förbud att inom område, som med förbudet afsåges, till salu hålla

5

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 153.

eller utbjuda, sälja, köpa eller från ort till annan forsla sådan vara,
såframt det ej kunde visas, att den blifvit på lofligt sätt förvärfvad,
äfvensom att jämlikt sistberörda §§ dylik åtgärd icke finge vidtagas
med ostron, som man visste vara inom förbjudet område fångade,
framhåller landtbruksstyrelsen vidare, hurusom det förefölle tydligt, att
ostronyngel och ungostron, som från utlandet infördes till riket i ändamål
att här utsättas för tillväxt, innan de försåldes, måste anses vara
på lofligt sätt förvärfvade och kunna, oberoende af den i 6 § omförmälda
storlek, vara tillåtna att föras i handeln.

I likhet med kommissionen — yttrar landtbruksstyrelsen vidare
— ansåge styrelsen, som delade kommissionens uppfattning om nyttan
af tullfrihet i förevarande fall, att densamma borde inskränkas till att
gälla allenast ostronyngel eller ungostron, som importerades för odlingsändamål
eller för utsättande vid rikets västkust. Någon svårighet
syntes icke förefinnas för kontroll därå, att ungostron eller ostronynglet
vore afsedda att användas för nyssnämnda ändamål, enär under
för handen varande förhållanden och åtminstone inom en ganska lång
framtid en dylik tullfrihet ej oftare komme att sättas i fråga, än att
vederbörande fiskeriintendent kunde, där så erfordrades, lämna importören
intyg därom, att de för införsel afsedda ostronen eller ostronynglet
skulle användas i odlingsändamål. Ej heller syntes någon
olägenhet kunna uppstå af den ifrågasatta tullfriheten, då ostronyngel
och ungostron af så obetydlig storlek, att de ekonomiskt sedt inedgåfve
möjlighet till odling, icke kunde med fördel bringas i handeln
i syfte att kunna försäljas såsom ätbar vara.

Landtbruksstyrelsen ansåge sig sålunda böra hemställa, att åtgärder
måtte vidtagas för beredande af tullfrihet för ostronyngel och
ungostron, som i minsta diameter eller bredd icke hölle sex centimeter,
under villkor att för tullmyndigheten i den ort, där införseln ägde
rum, företeddes intyg från vederbörande fiskeriintendent, att ostronen
vore afsedda att användas uteslutande för odlingsändamål.

Generaltullstyrelsen, som på grund af nådig befallning afgifvit
yttrande i ärendet, har förklarat sig för sin del icke hafva något att
erinra mot bifall till den ifrågasatta tullfriheten i visst fall för ostronyngel
och ungostron; och har styrelsen förmält sig anse den däraf
betingade ändringen i gällande tulltaxa lämpligen kunna ske på sådant
sätt, att under tulltaxerubriken 505 »ostron» införes en anmärkning,
innefattande medgifvande om tullfrihet för införsel af ostronyngel och
ungostron af förut angifven storlek och under det af landtbruksstyrelsen
angifna villkor.

6

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 153-

Departements- på gatt hy

chefen. lönancle 0stronindustri i vårt land, med hänsyn till våra naturförhållanden,
icke kunna grundas på fortplantningen af det vid rikets kuster
befintliga ytterst obetydliga ostronbeståndet, utan synes framgången af
en sådan industri blifva beroende däraf, att ostronyngel och ungostron
i odlingsändamål kunna från utlandet importeras för minsta möjliga
kostnad.

Den enligt nu gällande tulltaxa för införsel af ostron bestämda
tullafgiften — 15 öre för kilogram — kan visserligen synas jämförelsevis
obetydlig, men gifvet är, att vid import af större kvantiteter, tullafgiften
kan varda tämligen betungande, i all synnerhet för en industri,
hvilken, såsom den nu förevarande, ännu befinner sig i utvecklingens
stadium.

Den gjorda framställningen synes mig därför vara förtjänt af bifall;
dock anser jag, i likhet med landtbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen,
att för åtnjutande af den ifrågasatta tullfriheten bör stadgas
det villkor, att importören skall styrka, att de införda ostronynglen
och ungostronen införts uteslutande för odlingsändamål, hvilket lämpligen
torde kunna ske genom intyg från vederbörande fiskeriintendent.

Mot generaltullstyrelsens förslag, att den af den ifrågasatta tullfriheten
betingade ändringen i tulltaxan intages i en anmärkning
under rubriken 505 har jag intet att erinra.

Tuiibehand- yip pröfning af åtskilliga af Kungl. Maj:t under de senare åren
förmalning™ afgjorda tvister rörande tullbehandling af vissa slag af förmalningsprodukter
af produkter af majs, hvilka under namn af glutenfoder eller andra växmajt
ro. ro. jan(je penämningar numera i ganska stor utsträckning äro föremål för
införsel i Sverige, har framgått, att såväl hos vederbörande tullmyndigheter
som hos för frågans afgörande särskildt tillkallade sakkunnige
uppstått tvekan och stundom meningsskiljaktighet rörande omförmälda
förmalningsprodukters rätta attestering.

Desamma hafva nämligen, efter af de sakkunnige verkställd
kemisk eller mikroskopisk undersökning, än ansetts hänförliga till tulltaxerubriken
N:o 330 »kreatursfoder, ej specificeradt», hvilken vara
åtnjuter tullfrihet, och än ansetts böra komma under rubriken N:o 600
»Spannmål: malen: mjöl och gryn, alla slag» med en tullsats af 6 kronor
50 öre per 100 kilogram; och har därvid i vissa fall framhållits, att till
grund för bedömande af frågan om ifrågavarande förmalningsprodukters
rätta attestering borde läggas den större eller mindre grad protein, desamma
vid undersökning befunnits innehålla, medan åter i andra fall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153. 7

den uppfattningen gjorts gällande, att varans stärkelsehalt borde vara
afgörande.

Med anledning af den vacklande praxis, som sålunda i förenämnda
hänseende syntes vara rådande, och då, med hänsyn särskildt till den
betydelse, ifrågavarande förmalningspr o dukter, hvilka utgjorde ett viktigt
fodermedel för kreatur, ägde för jordbruket, det syntes vara i hög grad
önskvärdt, att, så vidt möjligt, större enhetlighet och stadga kunde
ernås i fråga om tullbehandling af samma produkter och visshet
vinnas, hvilka slag däraf i sådant hänseende rätteligen borde hänföras
till »kreatursfoder, ej specificeradt», anmodade jag i skrifvelse den
25 oktober 1906 landtbruksakademiens förvaltningskommitté att verkställa
utredning, huruvida icke några allmängiltiga kännetecken skulle
kunna utfinnas, med ledning af hvilka den rätta attesteringen af
ifrågavarande förmalningsprodukter af majs kunde utan tidsutdräkt och
åtminstone i regel utan användning af kemisk undersökning åstadkommas.

Efter det nämnda kommitté verkställt den sålunda anbefallda
utredningen, afgaf densammma den 15 februari 1907 utlåtande i ärendet
af i hufvudsak följande innehåll.

Yid afgörande af frågor, huru varor af ifrågavarande slag skulle
attesteras för tullbehandling, syntes som grundprincip böra fasthållas,
att som spannmål, malen: mjöl, borde räknas endast sådana varor, som
framställts genom målning af sädeskärnan med eller utan aflägsnande
af skaldelar (kli), som kli dessa skaldelar med därvid vidhängande
yttre delar af fröets kärna, som oljekakor i kakor prässade återstoder
efter oljas utvinnande ur frön, hvilken växtart dessa än tillhörde, samt
som kreatursfoder, ej specificeradt, alla till kreatursfoder afsedda varor,
hvilka icke kunde hänföras under någon af de nyss nämnda eller eljest
i tulltaxan förekommande varurubriker.

Då af en varas yttre utseende tydligt framginge, att den tillhörde
ett visst slag af de sålunda angifna särskilda slagen af fodermedel,
borde den hänföras till detta slag, äfven om dess sammansättning vore
sådan, att den skulle kunna användas till annat än kreatursfoder. Enligt
denna grundsats borde aldrig en majsoljekaka kunna räknas som mjöl,
äfven om den innehölle så mycket stärkelse, att den skulle kunna användas
till råmaterial vid bränvinsbränning, ty trots sin högre eller
lägre stärkelsehalt vore en för oljas utvinnande prässad kaka en oljekaka
och borde som sådan attesteras.

Något annat blefve däremot förhållandet, om prässåtei’stoden hade
mjölform, såsom i handeln förekommande majskakmjöl och majsgroddmjöl
(germ oil meal, corn gerna meal). Dessa varor kunde svårligen

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

med säkerhet skiljas från majsmjöl och borde därför icke förklaras
tullfria, såvida ej genom kemisk undersökning kunde visas, att de icke
vore majsmjöl i detta ords förut angifna mening. Detta vore emellertid
möjligt i afseende på mjöl af majsgroddkakor, enär dessas proteinhalt
uppginge till 16—20 procent, under det att proteinhalten i verkligt
majsmjöl aldrig nådde 14 procent och vanligen hölle sig mellan
7 och 9 procent. Det funnes emellertid äfven majskakor med blott
10—12 procent protein, och detta material syntes i mjölform icke kunna
skiljas från verkligt majsmjöl.

Äfven borde varor, som tydligen vore majskli, tullbehandlas som
kli, trots att de ofta i stärkelsehalt närmade sig mjöl, och öfverhufvud
taget syntes stärkelsehalten icke böra, åtminstone ensam, läggas till
grund för varans attestering som mjöl, enär ett sådant förfaringssätt
skulle medföra, att sådana varor, särskildt kli, som enligt tulltaxan
skulle vara tullfria, komme att med tull beläggas.

Majsmäsk (Schlempe), som utgjordes af en grof, till följd af torkning
vid högre värmegrad mörkbrun blandning af majs- och kornrester
med lukt af rostadt malt, kunde icke förblandas med mjöl och borde
utan tvekan attesteras som kreatursfoder, ej specificerad!

Äfven verkligt glutenfoder (maizenafoder), ett affall från stärkelseoch
glukosberedning, skilde sig genom sin yttre beskaffenhet så från
majsmjöl, att det i regel borde utan någon ingående undersökning kunna
skiljas från majsmjöl. Af glutenfoder funnes två hufvudslag, amerikanskt
och engelskt, Indika, ehuru olika till färg och lukt, dock båda
hade en kliliknande struktur, i det att de till större delen bestode
af tunna flagor med inblandade finare partiklar, hufvudsakligen cellväggsrester.
Med tillgång till mönsterprof borde dessa varors säkra
igenkännande icke vara svårt. Skulle emellertid tvekan förefinnas,
borde en kemisk analys kunna gifva säkert utslag. Verkligt glutenfoder
hade nämligen en hög proteinhalt, vanligen växlande mellan 22
och 25 procent, under det att, såsom redan nämnts, majsmjöl aldrig
brukade hålla mer än inemot 14 procent och vanligen hölle endast
7—9 procent protein. Däremot kunde icke stärkelsehalten användas
som säkert igenkänningstecken på glutenfoder.

Vid stärkelse- och glukosberedning af majs erhölles, om skaldelarna
icke medtoges, en vara, som komme i handeln under namn af
glutenmjöl. Äfven denna vara borde kunna igenkännas efter jämförelse
med mönsterprof. I tveksamma fall kunde den identifieras genom
kemisk undersökning, enär dess proteinhalt uppginge till S2—38
procent.

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Under namn af diamond feed, liominy feed eller star feed utfördes
från Amerika och. England varor, som vore affall från beredning
af fint majsmjöl (hominy meal) och bestode af majskärnans yttre, spröda,
starkt färgade del. Detta vore således en förmalningsprodukt af majskärna,
om än af blott en del af densamma, och borde redan af detta
skäl, enligt den förut angifna begränsningen af begreppet mjöl, räknas
som sådant. För öfrigt kunde fodervaror af denna art hvarken på
grund af sitt utseende eller genom kemisk undersökning skiljas från
sammalet majsmjöl.

Om, såsom kommittén ansåge vara det rätta, sådana majsvaror,
som icke genom yttre kännetecken säkert kunde skiljas från majsmjöl,
icke borde attesteras som tullfria, förr än genom kemisk undersökning
visats, att de hade annan sammansättning än majsmjöl kunde
hafva, skulle antagligen införsel af dylika varor alldeles upphöra,
emedan vederbörande importörer icke skulle finna skäl att vidkännas
den kostnad, som fördröjd tullbehandling medförde, jämte risken att
få varan belagd med tull. Detta skulle dock ej medföra någon olägenhet
för jordbruket utan snarare tvärtom. Så länge nämligen majs och
däraf beredda mjölvaror vore belagda med införseltull, som hindrade
deras import för utfodringsändamål, läge det nära till hands, att jordbrukarna
i införda fodervaror af majs sökte icke kolhydratiska fodermedel,
tjänliga att ersätta sädesfoder, utan hufvudsakligen proteinrika
varor, afsedda att höja foderrationens ägghvitehalt, och under sådana
förhållanden vore det lätt förklarligt, att mjölformiga, proteinfattigare
varor, sådana som majskakmjöl och hominy feed vid försäljning ofta
ginge under det proteinrika och värdefullare glutenfodrets namn. Från
denna synpunkt sedt, vore det alls ej olämpligt, om den lägsta gränsen
för den proteinhalt, som skulle afgöra, om en mjölformig maj svara
säkert vore annat än majsmjöl och således tullfri, sattes så högt som
20 procent.

På grund af hvad förvaltningskommittén sålunda anfört, gjorde
kommittén — med öfverlämnande af åtskilliga prof å skilda slag af
varor, hvarom fråga vore — slutligen det uttalande, att hvarje af majs
beredd vara, som genom sin yttre beskaffenhet och, om så behöfdes,
efter jämförelse med mönsterprof säkert kunde igenkännas vara annat
än majsmjöl, borde utan vidare attesteras som tullfri; att sådana mjölliknande
varor, som icke på grund afsina yttre egenskaper säkert
kunde skiljas från mjöl, borde attesteras som tullfria, endast om deras
sammansättning genom kemisk analys visades vara afgjordt afvikande
Bih. till Eiksd. Prat. 1908. 1 Sami 1 Åfd. 117 Höft. 2

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 153-

från majsmjöls sammansättning; samt att dylik mjölformig vara för att
förklaras tullfri borde hålla minst 20 procent protein.

Härefter har generaltullstyrelsen afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i ämnet, därvid styrelsen, med öfverlämnande af yttranden
från packhusinspektionen i Stockholm samt från tulldirektören och
packhusinspektionen i Göteborg, förklarat sig icke hafva annat att
erinra mot de af landtbruksakademiens förvaltningskommitté afgifna
grunder för tullbehandlingen af olika slag af fodervaror, än att, såsom
äfven packhusinspektionen i Göteborg framhållit, det kunde synas
tvifvelaktigt, huruvida majskakor, bestående af sammanprässadt sammalet
majsmjöl, borde endast på grund däraf, att de till utseendet
liknade oljekakor, tullfritt införas. Om, såsom det ville synas, ett af
sistnämnda tullförvaltning jämte dess nyssberörda yttrande insändt prof
å kakor icke utgjorde en prässåterstod efter oljas utvinnande, utan
bestode af sammanprässadt sammalet majsmöl, syntes sålunda icke ens
i fråga om kakor kemisk undersökning under alla omständigheter kunna
undvikas.

Slutligen har, på grund af nådig befallning, den af Kungl. Maj:t
den 22 juni 1906 tillsatta kommitté för revision af gällande tulltaxa
den 5 sistlidne december afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet; och
har kommittén därvid anfört hufvudsakligen följande.

Hvad till en början beträffade de af generaltullstyrelsen omförmälda
majsmjölkakorna, skulle de med tillämpning af landtbruksakademiens
förvaltningskommittés förslag angående varans yttre beskaffenhet
såsom bestämmande för tullbehandlingen väl icke kunna undgå
att hänföras till oljekakor. Men, på sätt af generaltullstyrelsen framhållits,
syntes det vara tvifvelaktigt, om en dylik tullbehandling stode
i full öfverensstämmelse med tulltaxans föreskrifter. Å andra sidan
vore dock uppenbart, att likställighet i tullbehandlingshänseende mellan
foderkakor af ifrågavarande slag och vanliga oljekakor skulle i hög
grad förenkla tullbehandlingen, då i ty fall kemisk undersökning af
införda kakformiga fodervaror icke behöfde ifrågakomma. Efter hvad
kommittén af sakkunniga personer inhämtat, kunde det icke heller
antagas, att tullfrihet för sådana kakor som de af generaltullstyrelsen
omförmälda, af packhusinspektören i Göteborg öfverlämnade — hvilka
vid undersökning funnits bestå af hopprässadt sammalet majsmjöl —
skulle, under förutsättning att gällande lagstiftning kompletterades i
afseende å användningen af majs till stärkelseberedning, kunna lända
till men för något af de intressen, med hänsyn till hvilka de tullpliktiga
majsprodukterna vore belagda med tull. Enligt de sakkunniges

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

mening vore nämligen ingen anledning att befara, det sådana kakor
blefve använda till beredning af människoföda. Vidare innefattade nu
gällande bestämmelse om särskild! afgift för tillverkning af brännvin
vid bränneri under tid, då majs där användes för brännvinstillverkning,
betryggande skydd mot att majsmjölkakor till förfång för den inhemska
landtbruksnäringen blefve använda vid brännvinsbränning.

Med hänsyn härtill och i betraktande af olj ekakornas betydelse
såsom fodermedel och angelägenheten af att detta fodermedel
kunde utan besvärande tullbehandlingsformaliteter få tullfritt införas,
syntes det kommittén lämpligt, att majsmjölkakor i tullbehandlingshänseende
likställdes med oljekakor, hvarom uttrycklig föreskrift syntes
böra inrymmas i taxan.

I fråga därefter om det af landtbruksakademiens förvaltningskommitté
gjorda uttalandet ansåge sig kommittén kunna i öfrigt till
alla delar instämma i detsamma. För ernående af syftet med berörda
uttalande syntes emellertid en förändrad affattning af tillItaxerubriken
»kreatursfoder, ej specificeradt» finnas påkallad. I anslutning till
omförmälda uttalande ansåge kommittén i rubriken böra upptagas,
jämte andra lämpliga exempel på dit hänförligt kreatursfoder, äfven
de förut angifna majsprodukter, som borde åtnjuta tullfrihet, förutom
majsmjölkakorna, hvarjämte, i öfverensstämmelse med tullbehandlingspraxis,
borde angifvas, att tillblandning af animaliska ämnen icke
hindrade varans hänförlighet till denna rubrik. Slutligen syntes i en
till rubriken fogad anmärkning böra intagas stadgande om gränsen mellan
majsmjöl och mjölformiga produkter af majs, hänförliga till kreatursfoder.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde kommittén,

dels — under förutsättning att den af Riksdagen begärda utredning
rörande skatt å fin stärkelse, tillverkad af majs, utmynnade i åtgärder,
som betryggade afsättningen af den inhemska potatisen till stärkelsefabrikerna
mot menlig konkurrens af sådana majsprodukter som de
ifrågavarande majsmjölkakorna — att åt tulltaxans rubrik för oljekakor
måtte gifvas följande förändrade lydelse:

Oljekakor; äfvensom kakor, hopprässade af sammalet majsmjöl
.............................................................................................. fria;

dels ock att samma taxas rubrik för ej specificeradt kreatursfoder
måtte med en därtill fogad anmärkning erhålla följande lydelse:

Kreatursfoder, ej specificeradt, såsom draf och drank,
glutenfoder, majskakmjöl och majsgroddmjöl, äfven med
inblandning af animaliska ämnen....................................... fritt.

12

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

Anm. Till denna rubrik hänföras mjölformiga produkter af majs,
för såvidt de hålla minst 20 procent protein.

Då äfven frågan om fodervarors hänförlighet under tulltaxerubriken
»kli> — fortsätter kommittén — blifvit i det föreliggande ärendet
berörd, hade kommittén trott sig icke böra underlåta att i detta sammanhang
fästa uppmärksamheten därå, att äfven sistnämnda rubrik
syntes tarfva ett tillägg, som, ehuru icke afseende majskli, dock måhända
lämpligen kunde åvägabringas i samband med de förordade
ändringarna i tulltaxans bestämmelser om fodervaror.

Förbållandet vore nämligen det, att vid förtullning af s. k. klimjöl,
hade det, hvad beträffade hvete- och rågprodukter, visat sig
vara synnorligen svårt att afgöra, om varan borde betraktas som kli
eller hänföras till mjöl, hvilket förhållande ledt till stor osäkerhet och
ojämnhet vid tullbehandlingen af kliartade varor. I tvistig^ fall syntes
man hittills för frågans afgörande hafva gått så till väga, att klimjölet
utklappats till en jämn yta och till färgen jämförts med på samma
sätt behandladt sa,unna,let mjöl. Endast om det därvid visat sig, att
klimjölet varit mörkare än det sammalda mjölet, hade varan förtullats
som kli. Men denna metod vore ingalunda tillförlitlig, synnerligast i
fråga om hvetekli, då på grund af växlande färg hos olika hveteslag
det funnes klimjöl af hvete, som företedde lika ljus färg som sammalet
mjöl af mörkare slag. Och något annat sätt att utan kemisk undersökning
skilja mellan klimjöl och sammalet mjöl syntes, såvidt kommittén
kunnat utröna, icke finnas.

Däremot kunde de olika varuslagen bestämdt åtskiljas på grund
af deras olika askhalt. Af en i frågan gjord sakkunnig utredning hade
kommittén inhämtat, att askan af torrsubstansen — vidd- 100° Celsius
torkad vara — hos sammalet livetemjöl utgjorde lägst l.i och högst
3,2 procent af substansens vikt, och att motsvarande siffror för sammalet
rågmjöl utgjorde respektive 1.5 och 2.7 procent med ett medeltal,
som för hvardera mjölslagets askhalt ställde sig lika eller till 2,i procent,
samt att askhalten hos hvetekli växlande mellan 5.1 och 6.4 procent
med ett medeltal af 5.7 procent och hos rågkli i medeltal uppginge
till 5.1 procent. Häraf framginge, att mellan askhalten hos sammalet
mjöl och kli funnes en väsentlig skilnad, och syntes denna kunna i
vår tullagsstiftning, i likhet med hvad fallet vore i Tyskland, läggas
till grund för särskiljande i tvistiga fall af kli och mjöl af hvete eller
råg. Från sakkunnigt håll hade föreslagits, att, likaledes i öfverensstämmelse
med motsvarande tyska stadgande, gränsen skulle sättas så,

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153-

att klimjöl af hvete eller råg, skulle, då dess askhalt utgjorde minst

4.1 procent af vikten af varans torrsubstans, hänföras till kli, under
det att klimjöl med lägre askhalt skulle förtullas som mjöl.

Detta förslag hade kommittén funnit beaktansvärdt. Visserligen
kunde, såsom af de anförda procenttalen framginge, med det ifrågasatta
gränstalet inträffa, att såsom kli komrne att importeras äfven
vara, som innehölle någon kvantitet mjöl och därför möjligen kunde
blifva föremål för förnyad behandling i kvarn i afsikt att uttaga i
kliet ännu fastsittande mjöl eller kärna. Men faran härför syntes dock
vara ganska ringa, ty en askhalt af 4,1 procent medgåfve ej någon mera
nämnvärd halt af mjöl, och sannolikt kunde icke befrielse från tullafgiften
för dylikt klimjöl vara tillräcklig ersättning för det arbete,
som fordrades för att ur kliet uttaga den sista återstoden af mjöl eller
kärna. Dessutom borde man taga hänsyn till det förhållandet, att kli,
som blifvit alltför väl rensadt från kärna, hade mindre fodervärde,
hvarför man i jordbrukets intresse ej syntes höra omöjliggöra importen
af värdefullare kli.

Då sålunda kommittén, som ansåge en föreskrift om, huru kli
och sammalet mjöl af hvete eller råg i tvifvelaktiga fall skulle åtskiljas,
i hög grad af behofvet påkallad, funne ett stadgande af nyss angifvet
innehåll vara fullt ändamålsenligt, och då beträffande andra klisorter
dels importen säkerligen vore obetydlig dels motsvarande svårigheter
vid tullbehandlingen icke yppats, hemställde kommittén i underdånighet,
huruvida icke i samband med de ändringar och tillägg i tulltaxan,
som af landtbruksakademiens förvaltningsutskotts utlåtande
kunde föranledas, lämpligen borde till tulltaxerubriken »Kli, alla slag
— fritt» fogas en så lydande anmärkning:

»Anmärkning. Då utseendet af en ldiartad vara af hvete eller
råg icke gifver tillräcklig ledning för afgörande, huruvida densamma
bör hänföras till kli eller till mjöl af spannmål, skall varans askhalt utrönas.
Visar sig därvid, att askan af varans torrsubstans utgör minst

4.1 procent af torrsubstansens vikt, skall varan förtullas som kli, i
annat fall som mjöl.

Det mål, man i afseende å tullbehandlingen af sådana förmalningsprodukter
af majs, som med den härutinnan verkställda utredningen
åsyftas, bör eftersträfva, är gifvetvis ordnande af tullagstiftningen i
dessa delar på sådant sätt, att de hithörande produkter, hvilka
för jordbruket äga betydelse såsom kreatursfoder, må kunna tullfritt

Departements chefen.

Ändring aj §
9 mom. 1 tulllaxeunderrättelserna.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 153.

till riket införas, utan att de intressen, som man genom den nuvarande
tullen å majsmjöl velat skydda, därigenom åsidosättas.

Det af tulltaxekommittén, efter verkställd noggrann utredning i
ärendet, i sådant afseende framställda förslag synes mig innefatta en
lycklig lösning af den föreliggande frågan och höra läggas till grund
för förändrade bestämmelser i ämnet.

Hvad särskildt beträffar den af kommittén för dess förslag uppställda
förutsättningen, att bestämmelser blifva meddelade, betryggande
för afsättningen af den inhemska potatisen för stärkelsefabrikationen,
torde den i sådant syfte nyligen utfärdade förordningen angående särskild
skatt å majs, använd vid tillverkning af stärkelse, därutinnan få
anses tillfyllestgörande.

Den af tulltaxekommittén — för afhjälpande af den osäkerhet och
ojämnhet, som, enligt hvad kommittén erinrat, äger rum vid tullbehandling
af kliartade varor af hvete eller råg — föreslagna bestämmelsen
synes mig ock välbetänkt; och tillstyrker jag därför, att densamma
måtte i tulltaxan införas.

I § 9 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna är stadgadt, bland annat, att
vid utförsel sjöledes från stapelstad af choklad, alla slag, tillverkad inom
landet af utländskt råämne, restitution af tullmedlen beviljas till belopp
af 5 öre per kilogram.

Med erinran om berörda förhållande hemställdes i den skrifvelse af
den 28 februari 1906, hvarmed till chefen för finansdepartementet öfverlämnades
inom departementets kontroll- och justeringsbyrå utarbetadt
förslag till förordning angående restitution af erlagd sockerskatt eller
befrielse från sådan skatt för socker, som användts vid tillverkning af
exportvaror — livilket förslag den 27 nästlidne mars af mig inför Eders
Kungl. Maj:t anmäldes — att då beloppet af den sålunda medgifna
restitutionen bestämts uteslutande med hänsyn till tullsatsen å kakaobönor,
men det syntes icke böra vara tillverkare af choklad förmenadt
att, liksom tillverkare af andra varor, därtill socker användts, vid export
erhålla restitution ej allenast — på sätt nyssnämnda förslag afsåge —
af skatten för det för tillverkningen använda sockret utan äfven,
därest utländskt socker för ändamålet användts, af den därför erlagda
tullen, omförmälda i 9 § 1 mom. tulltaxeunderrättelserna förekommande
bestämmelser måtte upphäfvas.

Då den sålunda föreslagna åtgärden, hvilken skulle komma att
innebära, att § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna skulle erhålla tilllämpning
jämväl å nu ifrågavarande vara, synes riktig och lämplig,
finner jag mig böra biträda äfven det sålunda framställda förslaget.

15

Kangl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 153.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att besluta,

dels att rubriken n:o 505 i nu gällande tulltaxa skall, med en
därtill fogad anmärkning, erhålla följande lydelse:

Ostron, kärlens vikt inberäknad ........................ 1 kilogram 15 öre.

Anm. Ostronyngel och ungostron, som i minsta diameter eller
bredd icke hålla 6 cm., må tullfritt införas, därest vid införseln företes
af vederbörande fiskeriintendent utfärdadt intyg därom, att desamma
äro afsedda att användas uteslutande för odlingsändamål.

dels att tulltaxans rubriker n:o 330 och 496 skola, den förstnämnda
med en därtill fogad anmärkning, erhålla följande förändrade
lydelse:

330. Kreatursfoder, ej specificeradt, såsom draf och drank, glutenfoder,
majskakmjöl och majsgroddmjöl, äfven med inblandning
af animaliska ämnen........................................................ fritt

Anm. Till denna rubrik hänföras mjölformiga produkter af majs,
för såvidt de hålla minst 20 procent protein.

496. Oljekakor, äfvensom kakor, hopprässade af sammalet majsmjöl
........................................................................................................... fria.

dels, att till tulltaxerubriken n:o 292: Kli, alla slag — fritt,
skall fogas en så lydande anmärkning:

Anm. Då utseendet af en kliartad vara af hvete eller råg
icke gifver tillräcklig ledning för afgörande, huruvida densamma bör
hänföras till kli eller till mjöl af spannmål, skall varans askhalt utrönas.
Yisar sig därvid, att askan af varans torrsubstans utgör minst 4,1
procent af torrsubstansens vikt, skall varan förtullas som kli, i annat
fall som mjöl.

dels slutligen, att den i § 9 mom. 1 af gällande tulltaxeunderrättelser
förekommande bestämmelse angående restitution af tullmedlen
i visst fall för choklad, som ur riket utföres, skall ur momentet
utgå.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bil. litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Algot Wahlin.