Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

1

N:o 152.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till ''Riksdagen med förslag till
förordning angående en särskild stämpelafgift vid köp
och lyte af fondpapper; gifven Stockholms slott den 3
april 1908.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 6 nästlidne mars och denna dag vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till förordning
angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Sivartz.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami 1 Afd. 116 Höft.

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

Förslag

till

Förordning

angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

1 Kap.

Allmänna grunder för stämpelafgiftens utgörande.

1 §•

Vid öfverlåtelse af fondpapper genom köp eller byte skall erläggas
en särskild afgift till belopp och i den ordning här nedan. sägs.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier i inländska och
utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter)
samt obligationer.

2 §•

När fondpapper öfverlåtes genom köp eller byte, skall afräkningsnota
upprättas.

Afslutas dylikt aftal i kommission, d. v. s. handlar kontrahent i
aftalet för annans räkning men i eget namn (kommissionär), skall ändock
anses såsom en särskild öfverlåtelse ej mindre uppgörelsen, mellan
kommissionären och den person, för hvars räkning kommissionären
handlar (kommittenten), än äfven vippgörelsen mellan kommissionären
och tredje man.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 152.

3

3 §•

1. Afräkningsnota, hvarom i 2 § förmäles, skall, där oj nedan
annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,
nämligen:

a) vid köp af aktier och banklotter 30 öre, då de öfverlåtna aktiernas
eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger 200 kronor, och
därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,

b) vid köp af obligationer 20 öre, då de öfverlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och därutöfver 20 öre
för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och aftalet
afslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission, afräkningsnotan
skall förses

c) vid köp af aktier och banklotter med stämpel af 15 öre, då
de öfverlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger
200 kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp
af 200 kronor, samt

d) vid köp af obligationer med stämpel af 10 öre, då de öfverlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och
därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

Äfvenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, afräkningsnota
vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen

e) vid byte af aktier och banklotter 15 öre, då det värde, som

enligt 4 § 4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200

kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200
kronor, samt

f) vid byte af obligationer 10 öre, då det värde, som enligt 4 §

4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200 kronor,

och därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 2Ö0 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare äfvensom annan, som drifver
sådan rörelse med fondpapper, att han på grund däraf är pliktig föra
handelsböcker.

2. Afslutas aftal om köp eller byte af fondpapper i utlandet,
och är den ene kontrahenten bosatt i utlandet, utgöres stämpeln med
hälften af det belopp, hvarmed afräkningsnotan enligt de i 1 mom.
gifna bestämmelser eljest skolat förses.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Såsom afslutadt i utlandet anses ock sådant aftal, som kommit till
stånd medelst post, telefon eller telegraf mellan ort i Sverige och ort
i utlandet.

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och aftalet å hvardera
sidan afslutas icke för egen räkning utan i kommission;

b) då aktie eller banklott utan mellangift utbytes mot annan eller
andra aktier eller banklotter i samma bolag och till enahanda eller
lägre belopp;

c) då obligation utan mellangift utbytes mot annan eller andra
obligationer af samma utgifvare samt med samma räntefot och till enahanda
eller lägre belopp;

d) då vid öfverlåtelse af aktie eller obligation den ene kontrahenten
är svenska staten eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt
verk eller styrelse, Riksdagens verk eller Sveriges allmänna hypoteksbank,
samt slutligen

e) vid sådan öfverlåtelse af obligation, då enligt förordningen angående
stämpelafgiften obligationen skall före utlämnandet eller före
öfverlåtelsen förses med särskild stämpel.

4. Ahirdet å de öfverlåtna fondpapperen skall vid köp anses motsvara
köpeskillingen och må vid byte icke upptagas till lägre belopp än det
vid tiden för bytesaftal i allmänhet gällande.

2 Kap.

Om afräkning snota.

4 §•

1. Afräkningsnota skall upprättas samma dag, som köp- eller
bytesaftal afslutas.

2. Vid köp skall afräkningsnota upptaga kontrahenternas) (säljarens
och köparens eller kommissionärens och kommittentens eller kommissionärens
och tredje mans) namn och bostad, ort och dag för köpets afslutande,
föremålet för öfverlåtelsen äfvensom den öfverenskomna köpeskillingen.

Skyldigheten att upprätta afräkningsnota åligger, där ej nedan
annorlunda sägs, säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning
eller såsom kommissionär.

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

År fondhandlare köpare vare sig för egen räkning eller i egenskap
af kommissionär, och är den andra kontrahenten ej fondhandlare,
skall köparen upprätta afräkningsnotan.

Där vid öfverlåtelse af fondpapper någon, utan att själf uppträda
vare sig som säljare eller köpare, förmedlat avtalet mellan kontrahenterna,
åligger det förmedlaren att upprätta afräkningsnotan, som därvid skall
upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.

Då fondhandlare afslutar köpeaftal, icke för egen räkning utan
såsom kommissionär, skall han förse afräkningsnota med påskrift: i
kommission (afräkningsnota i kommission).

Afräkningsnota behöfver icke vara underskrifven.

3. Då köpeaftal afslutas mellan kontrahenter, hvilka bägge äro
fondhandlare, skall kontrahent, som köper i kommission, öfver uppgörelsen
mellan fondhandlarna upprätta särskild ostämplad afräkningsnota i
kommission.

4. I fall, där bytesaftal afslutas mellan, å ena sidan, kommissionär,
som är fondhandlare, och, å andra sidan, kontrahent, som icke är dylik
kommissionär, upprättas afräkningsnota endast af fondhandlaren. Afslutas
bytesaftal genom förmedlare, skall denne upprätta särskild afräkningsnota
för en hvar af kontrahenterna. Vid bytesaftal i andra än
nu nämnda fall skall hvardera kontrahenten upprätta afräkningsnota.

I afräkningsnota vid bytesaftal upptages värdet allenast å de
fondpapper, som öfverlåtas af den kontrahent, hvilken själf har att upprätta
notan eller för hvilkens räkning sådant åligger förmedlaren. År vid
bytesaftal fondhandlare kontrahent, och har aftalet afslutats icke för dennes
egen räkning utan i kommission, skall i afräkningsnotan upptagas värdet å
de fondpapper, som öfverlåtas af den andre kontrahenten (kommittent
eller tredje man). Skall vid byte kontrahent utgifva mellanafgift, tilllägges
denna afgift värdet å de fondpapper, samma kontrahent öfverlåter.

Rörande afräkningsnotas innehåll i öfrigt gäller hvad i 2 mom.
sägs med afseende å afräkningsnota vid köp.

5. Afräkningsnota upprättas i två lika lydande exemplar. Då den,
hvilken det åligger att upprätta afräkningsnotan, handlar för egen
räkning eller såsom kommissionär, skall det ena exemplaret af notan
stanna i förvar hos upprättaren och det andra sist å tredje dagen, efter
det aftalet kommit till stånd, afsändas till kontrahenten. År aftalet åter
slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid afsända båda
exemplaren, ett till hvardera kontrahenten.

6. Då fondpapper säljas å exekutiv auktion, anses auktionsförrättaren
såsom förmedlare.

6

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 152.

5 §.

Då fondhandlare utfärdar afräkningsnota, skall notan tagas ur eu
för ändamålet inrättad bok, hvari blanketterna äro inhäftade och försedda
med nummer i fortlöpande följd. Hvarje blankett skall genom
perforering vara delad i två lika lydande och med samma nummer försedda
hälfter.

Fondhandlare, som vid köp eller byte mottagit ostämplad afräkningsnota
i kommission, skall bilägga densamma det hos honom förvarade
exemplaret af den utaf honom själf öfver köpet eller bytet utfärdade
notan.

Blankettbok med tillhörande exemplar af upprättade afräkningsnotor
äfvensom vid köp- eller bytesaftal bekomna afräkningsnotor skola
af fondhandlare bevaras i två år.

3 Kap.

Om den, hvilken stämpelplikten åligger, och sättet för dess fullgörande m. m.

6 §■

Den, som enligt 4 § 2 och 4 mom. är pliktig upprätta afräkningsnota,
är skyldig att belägga densamma med föreskrifven stämpel.

För utgörandet af föreskrifven stämpel svare likväl i hvarje fall
såväl hvardera kontrahenten för sig som ock förmedlare, med den inskränkning
att, om köp- eller bytesaftalet afslutats i utlandet, ansvaret
ligger endast å bär i riket bosatt kontrahent och förmedlare.

1. För stämpelbeläggning af afräkningsnota skall användas dubbel
beläggningsstämpel (öfverlåtelsestämpel). Öfverlåtelsestämplar skola vara
att tillgå af följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50,
60 och 75 öre samt 1, 1.20, 1.50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 15,
20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

7

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 152.

De två exemplaren af afräkningsnotan förses med livar sin hälft
af stämpeln, därvid iakttages, att den med n:o 1 märkta hälften anbringas
å det exemplar af notan, som skall förblifva i upprättarens förvar, eller,
där afräkningsnotan upprättas af förmedlare, å det. exemplar af notan,
som öfversändes till öfverlåtaren.

Ofverlåtelsestämpeln fästes å afräkningsnota med hela den limmade
sidan och skall, med angifvande af datum, maki deras genom lämplig
påteckning, färg eller svartstämpling.

2. När till afräkningsnota erfordras stämpel till större belopp än
eu stämpel innehåller, må två eller liera stämplar begagnas. Där stämpelbeloppet
utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes eller hvartill flera
stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas, skall stämpel å det
lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

3. Förmedlare, som drifver sådan rörelse med värdepapper, att
han på grund däraf är pliktig föra handelsböcker, åligger att i sina
böcker göra anteckning om beloppet af den stämpel, som blifvit åsatt
afräkningsnota, hvars båda exemplar afsändts till kontrahenterna.

4. För stämpel, som af förmedlaren åsatts afräkningsnota, äger
denne utbekomma ersättning hos hvilken af kontrahenterna som helst.
Stämpel å afräkningsnota, som, efter försäljning af fondpapper å exekutiv
auktion, af auktionsförrättaren upprättas, skall gäldas på sätt i
164 § utsökningslagen om kostnad för utmätt egendoms försäljning
stadgas.

8 §’

Fullgör ej deri, som det jämlikt 4 § 2 och 4 mom. åligger att
upprätta och till kontrahent afsända afräkningsnota, denna skyldighet,
skall kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, inom fjorton
dagar efter köpets eller bytets afslutande upprätta och till den andra
kontrahenten afsända sådan nota, vederbörligen stämpelbelagd. Har
kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, emottagit afräkningsnota,
hvilken icke blifvit försedd med föreskrifven stämpel, åligger
det honom att inom sagda tid förse notan med felande stämpel.

Där, vid aftal om köp eller byte mellan fondhandlare, den ene,
som utfärdat ostämplad afräkningsnota i kommission, icke från kontrahenten
mottagit dylik eller ock vederbörligen stämpelbelagd afräkningsnota
öfver samma köp eller byte, åligger det den förre att inom nyssnämnda
tid förse det hos honom förvarade exemplaret af den utaf
honom utfärdade afräkningsnotan med stämpel till det belopp, som
skolat för köpet eller bytet utgå, om kontrahenten icke varit kommissionär.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Då i fall, hvarom i denna § förmäles, stämpelbeläggningen äger
rum utan att afräkningsnotans bägge exemplar äro för den, som utför
stämpelbeläggningen, tillgängliga, åligger det denne att belägga det för
honom tillgängliga exemplaret med den med n:o 1 märkta delen af stämpeln
och en afskrift af samma exemplar med den andra delen af samma
stämpel; börande denna afskrift omedelbarligen öfversändas till kontrahent.

4 Kap.

Kontrollföreskrifter.

9 §•

Bolag, förening eller enskild person, som, i eller utan samband
med annan rörelse eller näring, ämnar drifva handel med fondpapper
vare sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handel
af sådant slag börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i
Stockholm, lros öfverståthållarämbetet och eljest hos Konungens befallningshafvande
i det län, där rörelsen skall drifvas.

Anmälan om handel med fondpapper, som redan drifves, när denna
författning träder i kraft, skall i enahanda ordning ske inom en månad
efter nämnda tidpunkt.

Anmälningsskyldighet, hvarom i denna § förmäles, åligger dock
icke af handels- och sjöfartsnämnd antagen fondmäklare samt ej heller
solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag, savidt angar banks hufvudkontor.

10 §.

Tillsyn öfver efterleta aden af de i denna förordning gifna föreskrifter
tillkommer öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande
i länen.

Sådan tillsyn utöfvas, hvad angår annan fondhandlare än solidariskt
bankbolag och bankaktiebolag, genom särskilda tillsyningsmän, som
utses af öfverståthållarämbetet för rörelse, som drifves inom Stockholm,
och eljest af Konungens befallningshafvande i vederbörande län. Nämnda
tillsyningsmän äga uppbära dels särskildt arfvode, som på förslag af
öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande fastställes
af Konungen, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande rese -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152. 9

kostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande
resereglemente.

Beträffande de solidariska bankbolagen och bankaktiebolagen utölvas
tillsynen genom de af öfverståthällarämbetet och Konungens befallningshafvande
jämlikt gällande banklagar utsedda allmänna ombud,
dock att Konungen vill, där så finnes lämpligt, förordna, att å viss
ort, där handel med fondpapper drifves vid banks afdelningskontor,
tillsynen äfven öfver sådan rörelse skall utöfvas af tillsyningsman,
hvarom ofvan förmäles.

11 §•

Fondhandlare, som står under tillsyn af tillsyningsman, är skyldig
att, när helst så. påfordras, för tillsyningsmannen förete sina räkenskaper
och handlingar. Filter därom af allmänna ombudet vid bank
gjord tillsägelse åligger bank att till hufvudkontoret för granskning
införskaffa bankens vid afdelningskontor förefintliga blankettböcker samt
andra handlingar och räkenskaper, såvidt de angå bankens handel med
fondpapper å ort, där icke på grund af Konungens förordnande tillsynen
öfver dylik rörelse skall utöfvas af tillsyningsman.

Tredskas bank eller annan fondhandlare att fullgöra hvad honom
sålunda åligger, äge öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande
förelägga den tredskande vite och till sådant vite fälla.

5 Kap.

Ansvarsbestämmelser.

12 §.

Den, som enligt 4 eller 8 § är pliktig upprätta afräkningsnota
öfver köp eller byte af fondpapper, men underlåter att sådant fullgöra
eller att förse upprättad nota med föreskrifven stämpel, böte tjugu
gånger det felande stämpelbeloppet, dock minst tio kronor.

Hade afräkningsnotan ej skolat förses med stämpel, böte tio kronor.

Har någon i afräkningsnota, som af honom upprättats, mot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom föranleda att stämpelafgift
icke till behörigt belopp blifvit utgjord, böte från och med tjugu
till och med femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga
förfarandet undandragits, dock minst femtio kronor.

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 116 Höft.

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

6 Kap.

Öfriga bestämmelser.

18 §.

Statskontoret skall genom därtill antagna försäljningsman låta tillhandahålla
allmänheten stämplar af de särskilda slag, som enligt denna
författning skola vara att tillgå.

Sådana försäljningsman utses, för Stockholm af statskontoret, och
för hvarje annan stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet af
Konungens befallningshafvande.

Ett exemplar af denna författning bör tillställas försäljningsman;
och åligger det honom att, då upplysning begäres om det stämpelbelopp,
som erfordras för en viss afräkningsnota, utan ersättning meddela sådan
upplysning.

Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när sa proivas
skäligt, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.

19 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
o-odkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med. därom
fällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition, hos
statskontoret få stämplar sig tillställda inom det belopp, för hvilket

säkerhet sålunda blifvit ställd. . .

För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, hvilken förordnat försäljningsmannen.

20 §.

Då försäljningsman af Kungl. Maj:ts befallningshafvande antages
eller entledigas, göre Kungl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen
därom anmälan hos statskontoret. Detsamma galle ock, ifall den säkerhet,
som af sådan försäljningsman blifvit ställd, undergått förändring.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

11

13 §.

Har någon, som är skyldig förse afräkningsnota med stämpel,
försummat att makulera stämpel, hvarmed sådan handling blifvit belagd,
vare påföljden böter fem kronor.

Den, som bryter mot de i 4 § 5 mom., 5 § eller 7 § 1 eller
3 mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, där ej i 12 § annan
påföljd blifvit för förseelsen utsatt, med böter från och med fem till
och med femhundra kronor.

14 §.

Försummas anmälan, som i 9 § föreskrifves, straffes den försumlige
med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

15 §.

De i 12, 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän
åklagare vid allmän domstol.

Varder kontrahent i aftal om köp eller byte af fondpapper ställd
under tilltal för det han icke fullgjort honom åliggande skyldighet att
upprätta eller stämpelbelägga afräkningsnota, vare till fredande från
ansvar pliktig förete afräkningsnotan, där han icke i annan ordning
gitter förete bevisning därom, att han fullgjort hvad honom i berörda
afseende ålegat.

16 §.

Böter enligt denna förordning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän lag.

17 §■

Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften
åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han
hälften af åklagarens andel.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

21 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för öfverlåtelsestämplar skall
i tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen
angående stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för
öfverlåtelsestämplar icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader
räkna sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket
öfverlåtelsestämplar under året försålts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1909.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

13

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson.

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

PtOOS,

SWARTZ,

grefve H amilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde i underdånighet: Vid

underdånig föredragning den 13 nästlidne januari af de till
statsregleringen för år 1909 hörande frågor hemställde jag, att till
täckande af de för kommande år beräknade statsutgifter eu ökad stämpelbeskattning
skulle anlitas; och föreslog jag i sådant afseende införande
af en stämpelafgift vid öfverlåtelser genom köp eller byte af aktier,
banklotter och obligationer. En sådan stämpelafgift beräknades kunna
tillföra staten en årsinkomst af 500,000 kronor.

Jag anhåller nu att få framlägga ett i ämnet utarbetadt författningsförslag.

14

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Såsom jag vid nyssnämnda tillfälle erinrade, föreslog Knngl.
Maj:t i proposition af den 18 april 1906 Riksdagen att antaga vissa
ändringar i gällande stämpelförordning i syfte, bland annat, att införa
stämpelskatt vid öfverlåtelser af aktier och banklotter. Enligt sagda
förslag skulle vid öfverlåtelse genom köp, byte eller gåfva af aktie i
inländskt aktiebolag eller af lott i inländskt solidariskt bankbolag aktiebrefvet
eller lottbrefvet förses med stämpel af 5 öre för hvarje fulla
20 kronor af aktiens eller lottens värde. Detta värde skulle anses utgöra
det efter fem för hundrade kapitaliserade medelvärdet af den utdelning,
som bestämts för de tre senaste räkenskapsåren eller eventuellt
för kortare tid, på sätt i den nådiga propositionen närmare angifves.
Vid öfverlåtelse af aktie eller lott i utländskt bolag skulle stämpeln
beräknas i förhållande till aktiens eller lottens nominella värde. Rörande
förslaget i öfrigt må anmärkas, att stämpeln skulle läggas å själfva
det värdepapper, som utgjorde föremål för öfverlåtelsen.

I skrifvelse af den 23 maj 1906 anmälde emellertid Riksdagen,
att Riksdagen ej kunnat biträda Kungl. Maj:ts proposition i nämnda
del, dock icke därför att sådana transaktioner som de, om hvilka här
är fråga, skulle vara för beskattning olämpliga. Tvärtom syntes dessa
slag af affärer, hvilka för öfrigt på senare tider tagit en knappast öfverskådlig
omfattning, särskildt böra komma i fråga, då det gällde att
genom en utsträckt stämpelbeskattning träffa det rörliga kapitalet. Härvid
mötte emellertid ganska stora svårigheter att så anordna skatten,
att den blefve fullt effektiv och att följaktligen syftemålet med densamma
uppnåddes.

Efter att i detta afseende hafva mot Kungl. Maj:ts förslag anfört
åtskilliga anmärkningar och betänkligheter, yttrade Riksdagen vidare,
att då emellertid Riksdagen ansåge dessa slag af affärstransaktioner
böra snarast möjligt underkastas särskild beskattning, det syntes böra
tillses, huruvida icke till uppnående af detta mål annan utväg än den
af Kungl. Maj:t ifrågasatta läte tänka sig. Riksdagen ville i detta afseende
erinra att, då afsikten med den föreslagna stämpelskatten kunde
antagas hafva varit att träffa icke så mycket själfva öfverlåtelsen af
aktien, som fastmera de vanligen förekommande aktieaffärerna, det förvisso
kunde ifrågasättas, huruvida icke köpeskillingen borde vara den
grund, efter hvilken stämpelafgiften skulle beräknas. Möjligen kunde
för sådant ändamål — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad fallet
vore exempelvis i Tyskland — föreskrifvas, att slutnota eller annan
skriftlig handling utfärdades rörande den ifrågavarande transaktionen,

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

och att nämnda handling, genom hvilken alltså en öfverflyttning af
värden från en till annan ägde rum, skulle förses med en efter värdet
af den afslutade affären lämpad stämpel. Dylika bestämmelser påkallade
emellertid förändringar äfven i gällande civillagstiftning. Vid sådant
förhållande hade några föreskrifter i detta ämne från Riksdagens sida
icke då kunnat fastställas, men hade Riksdagen dock ansett sig böra
antyda en väg, som i berörda afseende kunde anses lämplig.

Det nu uppgjorda förslaget har byggts på de af Riksdagen angifna
grunder, att köpeskillingen skall vara normerande för bestämmandet af
stämpelns belopp, samt att stämpeln skall läggas å slutnota — i förslaget
benämnd afräkningsnota — och att förty afräkningsnotetvång
bör införas beträffande affärer af ifrågavarande slag.

Då Riksdagen angifvit syftet med den ifrågavarande skatten vara
hufvudsakligen att träffa de vanligen förekommande s. k. aktieaffärerna,
har jag dock ansett mig böra uttala eu härifrån i viss mån afvikande
mening. Visserligen torde eu skatt af det slag, hvarom här är fråga,
komma att till eu viss grad lägga hämsko på de i våra dagar alltför talrikt
förekommande, rent spekulativa affärerna i aktier. Eu sådan verkan af
skatten må ock i sin mån tala för skattens införande. Gifvet är dock, att
skatten skulle träffa icke blott rena spekulationsaffärer utan äfven, och
under normala ekonomiska förhållanden framför allt, fullt legitima transaktioner,
och då dessa transaktioner med hvarje dag som går intaga ett
allt betydelsefullare rum i det ekonomiska lifvet, kan den bärande
grunden för eu särskild skatt å sådana transaktioner icke vara annan
än krafvet på ökade skattekällor och skattebördornas jämna fördelning.

Från dessa synpunkter sedd, kan frågan om införande af stämpelplikt
vid öfverlåtelse af fondpapper icke lämpligen bedömas fristående
för sig; utan bör en dylik stämpelplikt betraktas såsom ett led i den
skattskyldighet med afseende å det rörliga kapitalet, som redan göres
gällande eller eljest kan anses påkallad.

Kapitalomsättningsskatten afser att träffa kapitalet, när det söker
sin placering eller omplacering. Då förmögenhetsskatt är en personlig
skatt, afsedd att, såsom ett komplement till inkomstskatten, träffa den
verkliga skatteförmågan hos individen, är kapitalomsättningsskatten åter
snarare att förlikna vid eu objektsskatt, som träffar kapitalet, när detsamma
så att säga visar sig eller flyter till ytan. Medan sålunda i det
förra fallet kapitalistens personliga skatteförmåga lägges till grund för
skattskyldigheten, tages åter vid kapitalomsättningsskatten kapitalets
egen inneboende skattekraft i anspråk. Denna skattekraft har utomlands *

16

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 152.

för det allmännas räkning utnyttjats i stor omfattning. Hos oss åter
träffas det rörliga kapitalet af skatt allenast då det i och för placering
framträder under vissa särskilda former. Därvid har så godt som helt
och hållet lämnats å sido, att det kapital, som omvandlas från eller till
värdepapper, hvilkas saluvärden äro underkastade så godt som ständiga
fluktuationer i sammanhang med räntans växlingar eller växlingarna å
allmänna varu- och penningmarknaden, utan någon större svårighet kan
vid omvandlingstillfället bära en särskild afgift.

Utom lag-fartsstämpeln, gåfvostämpeln samt stämpeln vid öfverlåtelse
af fartyg och å skuldebref, därför inteckning sökes, förefinnes
enligt II art. stämpelförordningen i sammanhang med penningeplacering
stämpelplikt hufvudsakligen endast vid

1) emission af aktier och banklotter,

2) emission af obligationer samt

3) insättning å depositions- eller kapitalräkning i bank.

Granskar man närmare de motiv, som anförts vid införande af

emissionsstämpel å aktier, finner man emellertid, att denna stämpelskatt
därvid mindre betraktats såsom en kapitalomsättningsskatt än såsom en
särskild afgift till staten för de fördelar, staten bereder kapitalet genom
att möjliggöra dess användning för ekonomisk verksamhet under formen
af aktiebolag eller solidariskt bankbolag. Enligt stämpelförordningen
skall också aktie- eller lottbref, innan det af bolaget utgifves, förses
med stämpel. Likaledes skall i fråga om obligation oblig ationsutgifvar en
före utlämnandet förse obligationen med föreskrifven stämpel. Och
äfven om den, som tecknat aktien eller lottbrefvet, eller den, som öfvertagit
obligationslånet, i en eller arman form får betala jämväl den
papperet åsätta stämpeln, blir stämpeln i detta fall dock endast skatt
å en första placering.

Någon skattskyldighet i sammanhang med framtida nya placeringar
i de en gång emitterade värdepapperen förefinnes emellertid icke.
Vill man nu genom en kapitalomsättningsskatt söka införa dylik skattskyldighet
i vårt beskattningssystem, kunde möjligen ifrågasättas, huruvida
icke densamma borde erhålla sådan räckvidd, att den omfattade
äfven vissa andra slag af kapitalplaceringar, således jämväl öfverlåtelse
af skuldebref, insättningar äfven å andra bankräkningar än depositionsoch
kapitalräkningar m. m. En dylik mera utsträckt beskattning af
kapitalomsättningen förutsätter emellertid ett ganska betydande förarbete
och en genomgripande revision af stämpelförordningen. I anled•
ning häraf och då statens behof i allt fall icke för närvarande kräfver

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152. 17

en sådan mera utsträckt skattskyldighet, torde omsättningsskatten nu
lämpligen kunna inskränkas till en skatt å fondaffärer. Denna fondaffärsskatt
skulle omfatta ej blott aktier i inländska och utländska aktiebolag
och lottbref i inländska solidariska bankbolag utan äfven obligationer,
d. v. s. alla fondpapper, äfven sådana, som icke äro underkastade
emissionsstämpeln, såsom svenska statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks
obligationer. Att inskränka en sådan skatt å kapitalet endast
till affärer i aktier och banklotter synes icke vara befogadt. Det kapital,
som kommer till synes vid omsättning i obligationer, bör, om ock
icke i lika hög grad som det kapital, hvilket visar sig vid aktieaffärer,
drabbas af omsättningsskatten. Därtill förefinnes en särskild anledning
i det förhållandet, att det redan utgår skatt för en viss form af kapitalplacering,
som i förevarande afseende kan jämställas med placering
i obligationer.. Härmed åsyftar jag gällande stämpelskatt å bevis om
insättning å vissa bankräkningar.

Den fondaffärsskatt, hvartill förslag nu uppgjorts, skulle otvifvelaktigt
i stor utsträckning träffa det rörliga kapitalet och därigenom,
finansiellt sedt, gifva ett godt resultat. Med de former, fondpappersaffärerna
tagit, förefinnes möjlighet att, utan ändring i civillagstiftningen,
genom vissa för allmänna rörelsen föga besvärande åtgärder
införa en relativt taget effektiv kontroll däröfver, att skatten verkligen
utgöres. Säljare och köpare af värdepapper söka nämligen i regel
spekulanter å den officiellt anordnade fondbörsen eller genom banker,
fondmäklare eller andra bankir- eller mäklarefirmor, som antingen såsom
bankerna redan äro underkastade kontroll eller ock, såsom pliktiga att
föra handelsböcker, utan någon större svårighet kunna kontrolleras i
sin verksamhet.

Jämte den emissionsstämpel, som redan stadgats för aktier, banklotter
och obligationer, skulle alltså vid en öfverlåtelse af dylika värdepapper
utgå en särskild afgift i form af stämpel (öfverlåtelsestämpel).
Såsom redan antydts, torde emellertid dessa papper icke böra beskattas
efter enahanda, grunder. Af skäl, som strax skola anföras, kunna nämligen
affärer i aktier och banklotter draga en högre stämpelskatt än
affärer i obligationer. Redan emissionsstämpelns belopp tyder härpå.
År 1894 infördes en emissionsstämpel af 3/10 procent för obligationer,
men den år 1906 införda emissionsstämpeln för aktier och banklotter
utgår åter med V2 procent för aktier och banklotter i nybildade bolag
och med 1 procent för aktier och banklotter, som eljest utfärdas.

Följdriktigast synes vara, att stämpeln vid öfverlåtelse af obligationer
fastställes till samma belopp som den redan förefintliga kapitalBih.
till Riksd. Prot. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 116 Höft. 3

18 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

placeringsskatt, hvilken, på sätt redan antydts, kan i skattehänseende
jämställas med kapitalplacering i obligationer.

Stämpeln å depositionsbevis är bestämd sålunda: bevis å belopp,
som öfverstiger 100 kronor men icke 300 kronor, skall förses med
stämpel af 20 öre och bevis å belopp, som öfverstiger 300 kronor men
ej 500 kronor, med stämpel af 30 öre samt bevis å belopp, som öfverstiger
500 kronor men ej 1,000 kronor, med stämpel af 50 öre, och
därutöfver med stämpel af 50 öre för hvarje påbörjadt tusental kronor.

När kapitalet söker sig in i banks depositionsräkning, är denna
transaktion, sedd såsom föremål för kapitalomsättningsskatten, ensidig.
Kapitalet visar sig hos deponenten. Stämpeln drabbar alltså endast
det af honom i banken insatta kapitalet. Annorlunda är förhållandet
vid köp af värdepapper. Såväl den ene som den andre kontrahenten
vid transaktionen framvisar kapital. Säljaren värdepapper och köparen
betalningsmedel. Om sålunda deponentens transaktion med banken
kan kallas ensidig, blir transaktionen vid öfverlåtelse af värdepapper
tvåsidig. Det kapital, som deltager i transaktionen, bör i ena som andra
fallet beskattas. Häraf följer, att vid öfverlåtelse åt obligationer stämpeln,
om densamma skall ställas i angifvet förhållande till stämpeln
vid deposition af penningar, bör bestämmas till dubbla beloppet af
depositionsstämpeln. Öfverlåtelsestämpeln beträffande dylika värdepapper
bör alltså utgå med 1 krona för 1,000 kronor af de öfverlåtna
obligationernas värde. På hvad sätt denna skattskyldighet bör i
författningen uttryckas, skall jag strax angifva.

Från nu angifna skattskyldighet böra emellertid göras vissa undantag,
till hvilka jag, i den mån de äro gemensamma för öfverlåtelser
af andra slag af fondpapper än obligationer, vidare skall återkomma.
I detta sammanhang tillåter jag mig därför allenast att beträffande sistnämnda
slag af papper framhålla, att öfverlåtelse, som äger rum mellan
obligationens utgifvare och obligationens förste köpare, gifvetvis icke
är afsedd att träffas af nu ifrågavarande beskattning. Då nämligen obligationsutgifvare
har att utgöra skatt i form af emissionsstämpel, skulle,
om därjämte stadgades särskild skatt för eu första öfverlåtelse af obligationen,
detta i verkligheten innebära en höjning af emissionsstämpeln,
en höjning, som så mycket mindre kan vara på sin plats, som ernissionsstämpeln
redan uppgår till tre gånger det stämpelbelopp, hvilket
enligt föreliggande förslag skulle utgå vid öfverlåtelse af obligation.

Enligt förordningen angående stämpelafgiften äger frihet från
emissionsstämpeln rum för svenska statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks
obligationer. Samma skäl, som legat till grund för dessa

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

undantagsbestämmelser med afseende å emissionsstämpeln, torde jämväl
tala för, att de öfverlåtelser af obligationer, där hypoteksbanken eller
ock svenska staten, vare sig denna representeras af riksgäldskontoret
eller riksbanken, är kontrahent, undantagas från stämpelplikten. Det
inträffar nämligen allt emellanåt, att staten eller hypoteksbanken själf
inköper och säljer redan emitterade obligationer, och äfven om vid
inköp säljaren enligt den föreslagna anordningen för öfverlåtelsestämpeln
är den närmast stämpelpliktige, torde det icke kunna undvikas,
att köparen får med säljaren på ett eller annat sätt dela skattebördan.

Kapital, som insättes å depositionsrälming i bank eller nedlägges
i obligationer, kan med ganska stor säkerhet beräknas att allt emellanåt,
åter blifva föremål för omsättning. Detta förhållande har flera anledningar.
I och för sig är det kapital, som insättes i bank, ganska rörligt.
Kapitalet insättes nämligen allenast på viss bestämd tid eller mot
uppsägningsrätt för såväl deponent som bank. Och, hvad obligationer
beträffar, äro de så godt som undantagslöst amortisabla eller ock viss
tid efter emission uppsägbar. Allt detta gör, att kapital, nedlagdt i
dylika papper eller insatt å räkning i bank, esomoftast kommer att
träffas af en kapitalomsättningsskatt. Annorlunda kan förhållandet vara
med det kapital, som användes till inköp af aktier och banklotter.
Utom det att tvångsinlösning af dylika papper under bolagets tillvaro
endast i sällsynta fall kan ifrågakomma, förefinnes, där affärer i aktier
eller banklotter göras i ändamål att verkligen placera kapital, stor
antaglighet för, att detta kapital en vida längre tidrymd än det kapital,
hvarom jag nyss talat, stannar på samma hand och därför undslipper
kapitalomsättningsskatten.

Redan på denna grund synes en kapitalplacering i aktier och
banklotter böra kunna utan olägenhet vidkännas eu högre skatt än
placering i öfriga omförmälda fondpapper eller genom insättning å
räkning i bank. En dylik något kraftigare beskattning synes ock
motiverad däraf, att förstnämnda papper på grund af sin natur i sig
bära utsikten till högre vinst vid gynnsamma konjunkturer, hvaremot
de öfriga äro begränsade till en fix, under alla förhållanden bestämd
afkastning.

Häraf kunde visserligen synas följa, att kommanditlotter i enskildt
solidariskt bankbolag, hvilka lotters andel i bolagets vinst är på förhand
bestämd, borde i skatteafseende likställas med obligationer. En
för sådant ändamål genomförd skillnad mellan öfverlåtelse af hufvudlotter
i dylika bolag och öfverlåtelse af kommanditlotter skulle emellertid
kunna vålla förvecklingar vid tillämpningen af skattebestämmelserna.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Då härtill kommer, att de solidariska bankbolagens kommanditlotter
representera ett förhållandevis alltför obetydligt kapital — eller sammanlagdt
4,750,000 kronor — för att med hänsyn till allmänna rörelsen
ett undantag i skatteafseende behöfver göras för dylika papper, hvilka
till sin karaktär i allt fall, liksom bufvudlotter i solidariska .bankbolag
och aktier, äro att anse såsom andelsbevis i bolag, bar jag icke ansett
mig böra göra någon skillnad i skatteafseende mellan papper af sist
omförmälda slag och kommanditlotter.

Under nu angifna förhållanden och under förutsättning att öfverlåtelsestämpeln
för obligationer fastställes till 1 krona för 1,000 kronor
af de öfverlåtna värdepapperens värde, toi’de stämpeln vid öfverlåtelse
af aktier och banklotter kunna bestämmas till en och eu half gångnyssnämnda
skattesats eller till 1 krona 50 öre för 1,000 kronor. För
de legitima affärerna, som ju i regel hafva till ändamål en stadigvarande
kapitalplacering, lärer icke en sådan skattesats eller 15/ioo procent åt
papperens värde kunna anses verka hämmande. Däremot torde den
föreslagna skattskyldigheten i viss mån lägga hämsko på de allmänt
gängse spekulationsaffärerna, särskildt de, där den ene eller bägge kontrahenterna
sakna egna medel och alltså spekulera enbart i kursväxlingar
under viss kort tid (terminsspekulationer.)

Stämpelplikten måste emellertid så anordnas, att icke öfverlåtare
genom uppdelning af fondpapperen skulle kunna undandraga sig stämpelplikten.
Detta blir i fråga om aktier och banklotter så mycket nödvändigare,
som dylika papper, särskildt aktier, otta nog lyda å jämförelsevis
små belopp, 100 kronor och därunder. Hvarje öfverlåtelse bör alltså
draga stämpelskatt; och efter förut angifna skattesats åt 1 krona 50 öre
för 1,000 kronor slaille i fall, där vid öfverlåtelse aktiernas eller banklotternas
sammanlagda värde icke öfverstege 100 kronor, stämpeln
uppgå till 15 öre. Med hänsyn till alla de tall, där, såsom strax skall
visas, stämpelafgiften bör delas med hälften på hvar af två skilda afräkningsnotor,
synes det mig emellertid lämpligast, att minimum för
öfverlåtelsestämpeln, i syfte att icke brutna öretal vid dylika transaktioner
skall uppstå, bestämmes efter ett öfverlåtelsevärde af 200 kronor
eller till 30 öre, då de öfverlåtna aktiernas eller banklotternas sammanlagda
värde icke öfverstiger 200 kronor, och därutöfver 30 öre. för
hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor. Fn sådan anordning torde icke
kunna anses betungande. Omsättning af aktier och banklotter i de
särskilda fallen lärer nämligen i de flesta fall omfatta högre belopp än
till och med 1,000 kronor. Att i öfverensstämmelse med en dylik anordning
bestämma öfverlåtelsestämpeln vid köp af obligationer till 20

21

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 152.

öre, då de öfverlåtna obligationernas sammanlagda värde icke öfverstiger
200 kronor, och därutöfver 20 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200
kronor, lärer ännu mindre föranleda några erinringar. Obligationer lyda
nämligen, som bekant, oftast å 1,000 kronor och därutöfver; och obligations
försäljningspris står i allmänhet ganska nära dess nominella värde.

Med stämpelskatten afses, som nämndt, att träffa kapitalet vid det
tillfälle, då detsamma omsättes eller, för att fortfarande begagna den
förut använda bilden, flyter till ytan. Vid köp och försäljning af värdepapper
visar sig kapitalet i bägge kontrahenternas händer. Detta
sammanlagda kapital, motsvarande två gånger de öfverlåtna fondpapperens
värde, utgör föremål för beskattningen. Under sådana förhållanden
bör det gifvetvis vara utan betydelse för skattens belopp, om
mellan den ursprunglige säljaren och den slutlige köparen en eller flera
personer uppträda i egenskap af kommissionärer. Något annat kapital
än det, som presteras af nyssnämnda köpare och säljare, blir i allt fall
icke synligt. A andra sidan kunde det ifrågasättas, huruvida icke genom
uttrycklig bestämmelse stämpeln borde delas med hälften på säljaren
och hälften på köparen. En sådan anordning låter sig emellertid svårligen
genomföras, utan att samtidigt den fordran uppställdes, att eu
hvar af kontrahenterna upprättade afräkningsnota. Eu sådan föreskrift
skulle dock säkerligen visa sig opraktisk och därjämte obehöflig, enär
betalning af stämpelskatten lärer vid aftalet om öfverlåtelsen, oafsedt
lagbestämmelserna, af kontrahenterna sjkifva ordnas.

Hänsyn har emellertid måst tagas till de .allmänt förekommande
fall, där försäljning eller köp äger rum genom kommissionär. Denne
uppträder därvid såsom kontrahent gent emot såväl papperens säljare
som deras köpare. Å ena sidan sker eu uppgörelse mellan kommissionären
och kommittenten eller den, osom gifvit kommissionären uppdrag
att köpa eller sälja fondpapper. Å andra sidan har kommissionären
måst vända sig till tredje man för fullgörande af köp- eller försäljningsorderu.
Öfverlåtelsen sönderfaller alltså i två transaktioner och påfordrar
särskilda afräkningsnotor till kommittent och tredje man. Härigenom
gifves en naturlig anledning till stämpelns fördelning med ena hälften
å transaktionen mellan kommissionären och papperens säljare och med
andra hälften å transaktionen mellan kommissionären och papperens
köpare. I dessa fall bör alltså stämpeln för hvardera transaktionen
bestämmas, räknadt efter 200 kronor af de öfverlåtna papperens värde,
till 10, respektive 15 öre, allt eftersom föremålet för öfverlåtelsen varit
obligationer eller andra fondpapper.

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Vid omförmälda transaktioner kommer sålunda särskild stämpel
att utgå för det kapital, fondpapperen representera i säljarens hand,
och särskild stämpel för det kapital, köparen i form af köpeskilling
presterar. Stämplarna tillsammans uppgå till öfverlåtelsestämpelns fulla
belopp.

På fondpappersrörelsens område är det emellertid eu ständigt återkommande
företeelse, att flera kommissionärer uppträda såsom mellanhänder
mellan samma säljare och köpare. En säljare (X) vänder sig
till en bank (B 1) med säljorder, och banken, som själf icke har någon
köporder på samma papper, vänder sig i sin tur till eu annan bank
(B 2). Har då denna bank köpare till papperen (Y), sker tre skilda
fång, nämligen dels mellan X och B 1, dels mellan B 1 och B 2 och
dels slutligen mellan B 2 och Y. Det kapital, som under dessa transaktioner
blifvit synligt, är emellertid icke större, än om X direkt vändt
sig till Y, eller B 1 kunnat direkt uppgöra försäljning och köp med
X och Y utan anlitande af B 2. Att under sådana förhållanden
beskatta uppgörelsen mellan kommissionärerna B 1 och B 2 vore
stridande mot omsättningsskattens natur och skulle uppenbarligen leda
till dubbelbeskattning af kapitalet, och detta i växande skala, allt efter
som antalet mellanhänder ökades. I det gifna exemplet uppgjordes
affären utom fondbörsen, men äfven om banken B 1 där sökt köpare,
hade kommissionärernas antal det oaktadt uppgått till två (om icke det
undantagsfall inträffade, att köparen å börsen varit bank, som köpt för
egen räkning). När bank eller mäklare i landsorten såsom kommissionär
för sina kunder söker köpare eller säljare i hufvudstaden eller å annan
ort, där fondpappersrörelsen är centraliserad, kan det under nu angifna
förhållanden näppeligen undvikas, att kommissionärernas antal vid hvarje
särskild transaktion uppgår till två eller flera. Allmän bestämmelse
därom, att enligt nyss angifna regler vid kommissionärsaftal endast half
stämpel skulle utgå eller ock stämpelfrihet äga rum, kunde emellertid
innebära en frestelse att under kommissionärskapets täckmantel söka
kringgå skattebestämmelserna. Försiktigheten synes därför bjuda att
uttryckligen inskränka nämnda skattelindring eller frihet från stämpel
till de fall, där, på sätt nedan vidare skall utvecklas, en verklig kontroll
öfver transaktionen är från statens sida möjlig, d. v. s. där kommissionär
är bank, fondmäklare eller annan, som drifver sådan rörelse med värdepapper,
att han på grund däraf är skyldig föra handelsböcker, en kategori
värdepappershandlare, som i förslaget benämnes fondhandlare. I
verkligheten innebär dock ett dylikt stadgande allenast begränsning i

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

de säkerligen högst sällsynta fall, där en person tillfälligtvis utöfvar
kommissionärsverksamhet med värdepapper. I alla andra fall, d. v. s.
då han utöfvar kommissionsrörelsen yrkesmässigt, är han enligt gällande
lag skyldig att föra handelsböcker och sålunda enligt förslaget berättigad
till lindring i eller frihet från stämpelskatten vid k o m in i s sio n s affärer.

Ej sällan inträffar, att den, som biträder vid köp och försäljning af
värdepapper, icke själf uppträder såsom kontrahent (d. v. s. kommissionär)
utan allenast såsom ombud eller förmedlare. Öfverlåtare och köpare framträda
då själfva såsom kontrahenter, och stämpeln bör då också utgå med
det belopp, som är bestämdt för direkt öfverlåtelse.

För sådant fäll har enligt förslaget ansvaret för skattepliktens
fullgörande och afräkningsnotans upprättande lagts å förmedlaren.
Skälet härtill är, bland annat, det, att enligt den allmänna mäklareordningen
mäklare icke äger uppträda såsom kommissionär utan
allenast såsom förmedlare, och då den officiellt anställde mäklaren i
denna sin egenskap är underkastad kontroll, synes det ju vara lämpligt
att ålägga honom sådana förpliktelser vid värdepappersförmedling, som
kunna garantera skattepliktens behöriga fullgörande.

Enligt förut angifna bestämmelser rörande öfverlåtelsestämpelns
belopp skulle full stämpelskatt utgå vid direkt öfverlåtelse af värdepapper
samt half stämpelskatt för uppgörelse mellan kommissionär och
hans kommittent eller mellan kommissionär och tredje man, men däremot
icke någon stämpelskatt vid uppgörelse mellan kontrahenter,
som bägge handla såsom kommissionärer, allt under förutsättning att
kommissionär tillika är fondhandlare.

I detta sammanhang bör till bedömande upptagas frågan om
skattskyldigheten för öfverlåtelse, därom aftal afslutas i utlandet. Beträffande
dylika aftal, därunder jämväl torde höra inbegripas de, som
komma till stånd genom korrespondens mellan ort i Sverige och ort i
utlandet, är att märka, att i de flesta fäll stämpelafgift erlägges äfven
i utlandet, och att således vid tillämpning af de allmänna bestämmelserna
rörande stämpelplikten dubbelbeskattning komme att äga rum.
I Tyskland gäller emellertid rörande dylika aftal, att full afgift skall
utgöras, om båda kontrahenterna äro bosatta i Tyskland, men endast
half afgift, om den ene kontrahenten är bosatt i utlandet. Då våra
flesta affärer af ifrågavarande slag göras med Tyskland, torde, till förebyggande
i någon mån af dubbelbeskattning, motsvarande bestämmelser
lämpligen böra äfven hos oss införas.

Såsom redan angifvits, utgår förevarande förslag därifrån, att

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

köpeskillingen lägges till grund för skattskyldigheten. Med den uppfattning
rörande skattens karaktär af kapitalomsättningsskatt, som förut
gjorts gällande, stämmer det också utan tvifvel bäst, att stämpeln beräknas
i visst förhållande till den öfverenskomna köpeskillingen, hvilken
måste anses utgöra den säkraste exponenten för det öfverlåtna kapitalets
storlek. En anmärkning kan härvid göras, nämligen att då med aktieöfverlåtelsen
följer utdelningskupong för sista året, skatten drabbar
icke allenast själfva kapitalet utan äfven dess årsafkastning. Denna
oegentlighet torde dock få anses vara af mindre betydelse och kan för
öfrigt svårligen undvikas.

Hvad hittills anförts beträffande skattskyldighet för öfverlåtelse
af fondpapper har närmast haft afseende å köp. Af öfriga former för
öfverlåtelse af dylika värdepapper — här är naturligen endast fråga
om öfverlåtelse mellan lefvande (inter vivos) och således icke om sådana
fall, då äganderätten öfvergår genom arf eller testamente, hvilka fång
redan nu äro föremål för stämpelbeskattning efter särskilda grunder —
gäller till en början beträffande gåfva, att gåfva af lös egendom enligt
gällande bestämmelser i stämpelförordningen drager en stämpel af minst
60 öre och högst 1 krona 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens
värde. Stämpeln skall läggas å afhandling om gåfvan vid
afhandlingens utgifvande. Skattskyldigheten har alltså gjorts beroende
däraf, att afhandling upprättas. Att utöfver den stämpelskatt, hvarmed
sådan afhandling skall förses, fordra särskild stämpel för öfverlåtelse
af värdepapper, bör tydligen icke ifrågakomma. Icke heller synes
anledning föreligga att för gåfva af fondpapper mer än för gåfva af
annan lösegendom stadga stämpelskatt, i det fall att afhandling om
gåfvan ej upprättas.

Öfverlåtelse af fondpapper kan vidare ske under form af byte.
Därest stämpelskatt införes vid köp, torde däraf böra följa, att jämväl
bytesaftal beskattas, enär eljest lätteligen en frestelse kunde uppstå att
genom formen af bytesaftal kringgå stämpelplikten. Till grund för
beräknande af stämpelskattens belopp vid byte åt fondpapper bör likasom
vid köp läggas de öfverlåtna fondpapperens värde. Då emellertid någon
direkt värdemätare vid byte saknas, torde böra bestämmas, att vid sådant
aftal det värde, å hvilket stämpelafgiften skall beräknas, icke får upptagas
till lägre belopp än det vid tiden för öfverlåtelsen för papper af det ifrågavarande
slaget i allmänhet gällande. Utredning om detta värde kan emellertid
icke gärna åstadkommas på annat sätt än genom vederbörande öfverlåtares
egen försorg, hvilket med afseende på det relativt ringa antal fall, då

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152. 25

byte af ifrågavarande slags papper förekommer, icke torde verka betungande
på den allmänna rörelsen. Då det sålunda uträknade värdet gifvetvis
ofta nog för hvardera kontrahenten kommer att sluta å skilda belopp
och svårighet därför understundom skulle kunna möta för bestämmande
af det värde, efter hvilket en för transaktionen i dess helhet beräknad
stämpel skulle utgå, samt det för öfrigt enligt sakens natur icke vid
byte såsom vid köp låter sig göra att uttryckligen angifva, hvilken
kontrahent, som vid bytet skall upprätta afräkniogsnotan, torde det
lämpligast vara, att en hvar af kontrahenterna utfärdar afräkningsnota
och belägger densamma med stämpel efter det värde, de af honom
öfverlåtna värdepapperna ansetts äga. Häraf följer, att skattesatsen vid
byte bör sättas till hälften af stämpeln vid köp.

Slutligen bör framhållas, att då aktier eller banklotter utan mellangift
utbytas mot andra aktier eller banklotter i samma bolag å enahanda
eller lägre belopp och obligationer, likaledes utan mellangift, utbytas
mot andra obligationer af samma utgifvare och med samma räntefot å
enahanda eller lägre belopp, ingen öfverflyttning af kapital från en till
annan äger rum och att förty bestämmelserna om stämpelplikten därför
ej böra i dylika fall komma till tillämpning. Till förebyggande af all
tvekan torde detta böra i författningen uttryckligen anmärkas.

I detta sammanhang torde böra beröras frågan om den afkastning,
den ifrågasätta stämpelskatten kan förväntas skänka. Enligt upplysningar,
som jag införskaffat rörande fondmäklarnas i Stockholm och
bankinrättningarnas i riket fondpappersrörelse, har omsättningen hos
fondmäklarna under tiden från början af år 1907 till den 30 november
samma år uppgått till i rundt tal 121,300,000 kronor i aktier och banklotter
samt 1,700,000 kronor i obligationer. Bankernas omsättning i
enahanda hänseende under tiden den 1 januari — den 15 december 1907
bär uppgått till öfver 700,000,000 kronor, däraf belöpa minst 640,000,000
kronor a aktier och banklotter samt ungefär 60,000,000 kronor å obligationer.
Hela omsättniugssumman hos fondmäklare och banker utgjorde
alltså under sagda tider öfver 823,000,000 kronor, däraf 761,300,000
kronor å aktier och banklotter samt 61,700,000 kronor å obligationer.
Ehuru nu icke medräknats omsättningen under senaste tiden af år 1907
och ehuru omsättningen å fondpappersmarknaden under senare halfåret
1907 var allt annat än liflig, beroende pa den då inträdande penningknappheten
och räntestegringen, bjuder likväl försiktigheten, synes mig,
att för år 1909 taga i beräkning en ytterligare nedgång i fondpappersrörelsen,
helst skatten, såsom redan angifvits, torde i någon mån verka
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 116 Raft. '' 4

26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

hämmande på de rena spekulationsaffärerna. För år 1909 har jag därför
beräknat hela omsättningen hos fondmäklare och banker till allenast
750,000,000 kronor. Vidkommande fondpappersomsättningen i öfrigt
må erinras, att, då fondmäklare och banker ensamma äga tillträde till
fondbörsen i Stockholm, omsättningen å samma börs ingår i förut
omförmälda omsättningssummor, samt att förty det allenast återstår att
beräkna omsättningen hos de fria mäklarne och mellan enskilde. Denna
omsättning torde icke uppskattas för högt, om den sättes till 300,000,000
kronor. I enlighet med de sålunda gjorda beräkningarna skulle omsättningen
under år 1909 kunna uppskattas till 970,000,000 kronor i aktier
och banklotter samt ungefär 80,000,000 kronor i obligationer. Att
beräkna skatten å omsättningen, såsom om densamma droge full stämpel,
blefve naturligtvis vilseledande. Omsättningen afser nämligen jämväl
de transaktioner, som ägt rum genom kommissionär och alltså draga
half stämpel eller äro från stämpelskatt befriade. Nödig försiktighet
torde emellertid vara iakttagen, om man beräknar skatten vid affärer i
aktier och banklotter till ungefär tredjedelen af de stämpelafgifter, som
skulle utgå, därest omsättningen gjorts utan anlitande af mellanhänder.
Vid obligationsaffärer torde man däremot kunna påräkna minst half
stämpel för hela omsättningssumman. Enligt dessa beräkningar skulle
stämpelafgiften för omsättningen i aktier och banklotter uppgå till
485,000 kronor och för omsättningen i obligationer till minst 40,000
kronor. Med de af mig föreslagna skattesatser bör alltså öfverlåtelsestämpeln
kunna lämna eu statsinkomst af åtminstone 500,000 kronor
eller det belopp, som vid statsregleringen för år 1909 beräknats.

Af Riksdagens förut omförmälda skrifvelse framgår, att ett hufvudskål
till Riksdagens afslag å Kungl. Maj:ts föregående framställning
om införande af öfverlåtelsestämpel är att söka däruti, att Riksdagen
med stämpelafgiftens föreslagna anordning funnit det i så godt som de
flesta fall icke blifva möjligt att utöfva en fullt verksam kontroll däröfver,
att stämpelafgiften behörigen utgjordes. I anledning af detta
Riksdagens yttrande torde den allmänna anmärkning kunna göras, att,
därest man vill utsträcka stämpelskattens tillämpning till andra tillfällen
än sådana, då skattens utgörande kan förknippas med handlingens företeende
till någon åtgärd inför vederbörlig myndighet, såsom fallet är
med t. ex. stämpeln vid lagfarter, inteckningar och bouppteckningar,
det icke låter sig göra att träffa sådana anordningar, att skatten kommer
att utgå med samma så att säga automatiska säkerhet som i de nyssnämnda
fallen. Uppställer man som fordran på skatten, att den i hvarje

27

Klingi. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

fall skall träffa med osviklig säkerhet, nödgas man därför afstå från
skattens införande, ty en sådan fordran låter sig icke realisera — åtminstone
icke med mindre man vill underkasta de civilrättsliga bestämmelserna
rörande transaktioner af ifrågavarande slag modifikationer, som
på ett synnerligen genomgripande sätt skulle inskränka den enskilda
och allmänna rörelsefriheten, något, som ingalunda kan anses önskvärdt.

I anordningar, så vidt möjligt oberoende af civillagarna, bör kontrollen
sökas. Innan jag redogör för de anordningar, som i sådant
syfte föreslås, tillåter jag mig mera allmänt framhålla, att man torde
vara berättigad att, liksom i fråga om den förr stadgade stämpelplikten
för inrikes växlar och beträffande skyldigheten att afgifva deklaration
till ledning vid inkomsttaxering, i viss mån lita till den skattskyldiges
egen goda vilja, allrahelst den skatt, som skulle följa med kapitalplacering
i fondpapper, icke i regel torde för de skattskyldige kännas
mera utan oftast mindre betungande än den skattskyldighet, som grundar
sig å inkomstdeklaration, nämligen skattskyldighet till stat och kommuner
m. fl. samfälligheter.

Och äfven om, särskildt i början, öfverträdelser af de ifrågasatta
skattebestämmelserna komme att inträffa, synes man hafva full anledning
till det antagandet, att, i den mån skyldigheten att utgöra skatten
kommer att ingå i allmänhetens medvetande, dylika öfverträdelser komma
att varda allt mera sällan förekommande. Särskildt beträffande de nu
ifrågavarande affärstransaktionerna lärer man äga skäl till en sådan
förhoppning, då man erinrar sig, att det vida öfvervägande flertalet
öfverflyttningar af aktier, banklotter och obligationer sker genom förmedling
af banker eller mäklare, officiellt anställda eller icke, om hvilka
man som regel torde kunna antaga, att de icke genom att lämna sitt
biträde till lagöfverträdelser vilja riskera sitt anseende och sin ställning.
A andra sidan är det naturligtvis erforderligt att, i den mån sådant
utan rörelsens oskäliga betungande kan ske, söka, utöfver de nödvändiga
straffbestämmelserna, vidtaga särskilda anordningar till kontroll
å skattebestämmelsernas efterlefnad, särskildt som vid de nu ifrågavarande
transaktionerna skattesvek enligt sakens natur i många fäll
eljest lätt kan undandraga sig upptäckt.

Såsom eu dylik kontrollanordning är i Tyskland stadgad skyldighet
att vid öfverlåtelser af affärspapper af nu ifrågavarande slag upprätta
slutnota; och torde, på sätt Riksdagen i sin skrifvelse af den 23
maj 1906 antydt, en likartad anordning väl lämpa sig till införande
äfven hos oss. Ett sådant slutnotetvång kan icke sägas blifva för

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

affärsrörelsen i afsevärd mån betungande, och anordningen låter sig utan
större svårigheter i lagstiftningsväg genomföras. Det bör erinras, att
i Tyskland dessa slutnotor äro tillskapade af skattelagstiftningen för
rent fiskaliskt ändamål. De äro främmande för civillagstiftningen och
sakna följaktligen betydelse ur privaträttslig synpunkt, hvilket förhållande
bland annat tager sig uttryck däruti, att de icke behöfva vara
underskrifna. Ej heller hos oss torde föreligga någon nödvändighet
att gifva dessa handlingar annan karaktär eller större räckvidd än i
Tyskland. Ehuru sålunda någon öfverflyttning af värden icke skulle
ske genom en dylik handling, torde likväl denna — som till skillnad
från andra af mäklare utgifna slutnotor torde böra benämnas afråkningsnota
— och icke själfva värdehandlingen böra beläggas med stämpel.
Detta är ändamålsenligt äfven ur den synpunkten, att det blefve
opraktiskt att vid hvarje öfverlåtelse af ett aktie- eller lottbref förse
detsamma, som ju i regel är afsedt att gälla för en obestämd framtid,
med stämpel. Omtryckning af aktie- och lottbrefven skulle härigenom
ofta nödvändiggöras.

Afräkningsnota, hvilken enligt förslaget skall upprättas vare sig
öfverlåtelsen sker skriftligen eller endast muntligen, bör upptaga ort
och tid för öfverlåtelsen, öfverlåtarens och mottagarens namn och bostad,
föremålet för öfverlåtelsen och värdet af det öfverlåtna, men behöfver
icke vara underskrifven.

Vidare skall enligt förslaget afräkningsnota upprättas i två exemplar,
af hvilka upprättaren, om han handlar för egen räkning eller såsom
kommissionär, behåller ett och det andra afsändes till kontrahenten. I
fall, då förmedlare biträdt vid köpets afsilande, har förmedlaren visserligen
ålagts skyldighet att upprätta notan, men de båda exemplaren
sändas ett till hvardera kontrahenten. För stämpelbeläggningen ansvarar
däremot notans utfärdare och därvid användas dubbla beläggningsstämplar,
hvilket möjliggör, att hvarje exemplar af notan kan
förses med stämpel. Genom bestämmelsen, att eu hvar kontrahent skall
vid stämpelpliktig öfverlåtelse erhålla en stämpelbelagd slutnota, vinnes
en ömsesidig kontroll från kontrahenternas sida öfver stämpelpliktens
fullgörande. I följd däraf har ock ansvaret för underlåtenhet i sådant
afseende kunnat läggas å en hvar af kontrahenterna.

Kontroll häröfver att afräkningsnota verkligen upprättas och
stämpelbelägges kan i affärer mellan enskilde säljare och köpare gifvetvis
icke af staten direkt anordnas. Med den nu föreslagna anordningen
måste emellertid ett undandragande af stämpelplikten förutsätta försummelse
eller svek från bägge kontrahenternas sida, något som väl

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

endast undantagsvis lärer ifrågakomma. Den ömsesidiga kontrollen
liksom straffliotet synes mig därför innebära de bästa garantier för
författningens efterlefnad i de fall, där offentlig kontroll icke låter sig
anordna. I sådana fall kunde det ju vara likgiltigt, hvilkendera af
kontrahenterna afräkningsnotetvånget närmast ålägges. I förslaget har
sådant tvång i första hand lagts å säljaren. I de fall åter, där den
ene kontrahentens verksamhet kan från statens sida kontrolleras, är det
uppenbarligen af vikt, att afräkningsnotetvånget lägges i första rummet
å denne kontrahent.

Från den allmänna regeln vid köp, att notans upprättande skall
åligga den, som på annan öfverlåter värdehandlingen, har därför gjorts
ett undantag, h vilket med afseende å mängden af de fall, i hvilka undantagsbestämmelsen
kommer till tillämpning, i högst väsentlig mån
inskränker betydelsen af den allmänna regeln. Det är nämligen ett
obestridligt sakförhållande, att i alldeles öfvervägande grad omsättningen
al aktier, banklotter och obligationer sker genom fondhandlare,
d. v. s. genom mäklare, officiellt anställda eller privata, samt banker.
Mäklare eller åtminstone bank tager väl i vanligaste fall såsom kommissionär
befattning med fondpappersaffarer, d. v. s. mäklaren eller banken
köper eller säljer för annans räkning, och vare sig detta är fallet eller
ock mäklaren eller banken köper eller säljer för egen räkning, blir
banken eller mäklaren dock kontrahent i uppgörelsen, i förra fallet
med såväl kommittent som tredje man. Med kontrahent i köpeaftal kan
nämligen ej förstås annan än den, som gent emot den andra parten
framträder såsom den synlige säljaren eller köparen, öfverlåter eller
emottager papperet, med andra ord: handlar i eget namn om än för
annans räkning. När fondhandlare afyttrar vare sig för egen räkning
eller såsom kommissionär för annans räkning fondpapper, är han enligt
den allmänna regeln pliktig upprätta afräkningsnota. Enligt förslaget
skall emellertid fondhandlare, som till kontrahent har annan än fondhandlare,
äfven för de fall, att han förvärfvar värdepapper vare sig för
egen räkning eller på uppdrag af kommittent, upprätta afräkningsnota
och förse denna med stämpel.

En dylik allmän skyldighet att upprätta afräkningsnota åligger
slutligen enligt förslaget den, som uppträder icke för egen räkning
eller såsom kommissionär utan allenast såsom förmedlare, i hvilken
händelse afräkningsnotan bör innehålla, utom kontrahenternas, jämväl
förmedlarens namn. Detta har, såsom redan antydts, sin särskilda betydelse
i den omständigheten, att, då mäklare enligt gällande allmänna

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

mäklareordning biträder vid köp och försäljning af värdepapper, afräkningsnotetvånget
lägges å en person med officiell anställning.

I alla de fall, där fondhandlare eller mäklare tager befattning med
öfverlåtelse af en värdehandling af det slag, hvarom här är fråga, har
alltså ansvaret för stämpelpliktens fullgörande i första hand lagts å
fondhandlare eller mäklare.

Det är emellertid icke nog att, såsom jag ärnar föreslå, officiellt
anställda kontrollanter skola äga rätt att granska fondhandlares räkenskaper
och handlingar, däri inbegripet afräkningsnotorna, utan vissa
särskilda föreskrifter böra därjämte lämnas, som möjliggöra, att dessa
kontrollanter skola kunna på ett nöjaktigt sätt konstatera transaktionens
beskaffenhet.

I de fall, där afräkningsnota belagts med half stämpelafgift och
fondhandlaren alltså handlat i kommission, skall af fondhandlarens böcker
framgå, att, i sammanhang därmed att han genom ifrågavarande transaktion
på uppdrag af en person köpt eller sålt värdepapperen, han
äfven för annans räkning sålt, respektive köpt samma papper. Blott
härigenom kan han visa, att han icke något ögonblick varit papperens
ägare. I analogi med hvad i Tyskland gäller har tillika i förslaget
stadgats skyldighet för fondhandlaren att i nu omförmälda fall förse
afräkningsnotan med påskrift: i kommission.

Man får emellertid icke heller förbise de fall, där öfverlåtelse äger
rum genom ett flertal kommissionärer och där sålunda enligt förut
angifven regel en, två eller ännu flera transaktioner från och till kommissionär
blifva stämpelfria. I anledning häraf har föreslagits, att, där
på grund af nyssnämnda förhållande transaktion mellan fondhandlare
är skattefri, en hvar af kontrahenterna skall till den andre utfärda
afräkningsnota, ett förfaringssätt, som för öfrigt vid transaktioner mellan
banker redan nu äger rum, samt att hvardera kontrahenten gifver den
af honom utfärdade notan påskrift: i kommission. Härigenom har denne
kontrahent förklarat, att han handlat i nyssnämnda egenskap eller såsom
kommissionär, och allenast under förutsättning att en så beskaffad förklaring
kommit den andra kontrahenten tillhanda, befrias denne från
ansvar för underlåten eller felande stämpelbeläggning. Härjämte åligger
det kontrahent i aftalet att vidfoga den honom tillhandakomna, i kommission
utfärdade notan det hos honom förvarade exemplar af den nota,
han själf i anledning af samma aftal utfärdat. Vid misstanke om svek
blir det sålunda möjligt att med ledning af dessa afräkningsnotor undersöka,
huruvida vederbörande fondhandlare kan anses i det angifna fallet
hafva handlat såsom kommissionär.

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

För beredande i allmänhet af kontroll öfver fondhandlares verksamhet
bör stadgas, att, då fondhandlare utfärdar afräkningsnota, notan
tages ur eu för ändamålet inrättad bok, däri blanketterna äro inhäftade
och försedda med nummer i fortlöpande följd. Då enligt den allmänna
regeln nota skall upprättas i två exemplar, bör blankett vara dubbel
och de båda hälfterna åtskiljas från hvarandra medelst perforering.

På sätt redan antydts, åligger det enligt förslaget fondhandlare
att hålla sina räkenskaper och handlingar tillgängliga för tillsyn därå,
att föreskrifterna i förevarande ämne efterlefvas. Sådan tillsyn skulle
enligt förslaget tillkomma öfverståthållarämbetet och Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länen och utöfvas, beträffande de af Kungl. Magt
oktroj erade bankbolagen, i regel af de enligt banklagarna af öfverståthållarämbetet
och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedda allmänna
ombud, samt, hvad angår Övriga fondhandlare, af särskilda utaf
samma myndigheter förordnade tillsyningsman. I fråga om bankbolagen
är emellertid att märka, att de allmänna ombudens verksamhet är begränsad
till bankernas hufvudkontor. Där bank vid afdelningskontor
drifver obetydlig fondpappersrörelse, finnes naturligen icke något hinder
att till hufvudkontoret för granskning införskaffa afdelningskontorets
handlingar och räkenskaper rörande fondpappersrörelsen. Hänsyn måste
emellertid tagas till de fall, där bank vid afdelningskontor drifver så
omfattande fondpappersrörelse, att olägenheter skulle uppstå vid kontoret,
om äfven för en kortare tid räkenskaperna därifrån aflägsnades.
Därjämte torde det för kontrollens effektivitet vara lämpligt, att å de
orter, där fondrörelsen är centraliserad, tillsynen i dess helhet utöfvas
å platsen för rörelsen. I anledning häraf skall, enligt förslaget, Konungen
kunna förordna, att å viss ort, där handel med fondpapper drifves vid
banks afdelningskontor, tillsynen äfven öfver sådan rörelse skall utöfvas
af tillsyningsmän.

Kostnaderna för en sålunda anordnad kontroll skulle inskränka
sig till arfvode och eventuellt vid resor rese- och traktamentsersättning
till omförmälda tillsyningsmän. Enligt banklagarna skola nämligen
bankerna själfva vidkännas kostnaden för den tillsyn öfver bankrörelsen,
bankerna enligt samma lagar äro underkastade. Då i banks rörelse
jämväl ingår handel med fondpapper, kan det alltså inträffa, att till
följd af det ökade arbete, som af nu ifrågavarande tillsyn skulle föranledas,
banks kostnader för tillsynen något höjas. Utöfvas tillsynen vid
banks aldelningskontor af särskild! förordnad tillsyningsman, bör dock
staten vidkännas denna utgift.

32

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

Fondrörelsen är, som bekant, i vårt land ganska centraliserad.
Om jag undantager Stockholm och möjligen Göteborg, lärer å ort, där
fondrörelse af annan än bank bedrifves, icke erfordras mer än en tillsyningsman.
I Stockholm däremot erfordras säkerligen för behörig
kontroll å verksamheten hos de många enskilda fondmäklarna, två eller
flera tillsyningsmän. Äfven om tillsyningsman en gång i kvartalet
skulle genomgå fondhandlarnas böcker och handlingar, lärer i allt fall
kostnaden för hela kontrollen, hvad beträffar Stockholm, icke komma
att uppgå till högre belopp än 6,000 å 7,000 kronor om året. För
öfriga orter i riket torde sammanlagda kostnaden för tillsynen icke
öfverstiga samma belopp. I hvarje fäll kan man hafva anledning antaga,
att tillsynskostnaden i dess helhet stannar vid högst 15,000
kronor. Denna kostnad synes lämpligen kunna utgå från det å sjunde
hufvudtiteln anvisade förslagsanslag till stämpelomkostnader. Detta anslag
höjdes år 1907 från 234,000 kronor till 280,000 kronor. Att med
hänsyn till det jämförelsevis ringa belopp, de tillsynskostnader, hvarom
nu är fråga, skulle uppgå, redan innevarande år, innan erfarenhet om
sagda anslags tillräcklighet i öfrigt vunnits, föreslå en ytterligare höjning
af samma anslag anser jag icke erforderligt.

För att i korthet sammanfatta de föreslagna bestämmelserna i
fråga om kontrollen, gå dessa sålunda ut på följande. Afräkningsnotetvång
och stämpelplikt hafva ålagts bägge kontrahenterna vid öfverlåtelsen.
Afräkningsnota upprättas i två exemplar och bägge exemplaren stämpelbeläggas.
När hvardera kontrahenten skall hafva ett exemplar, har
sålunda en ömsesidig kontroll genomförts; och då öfverlåtelse enskilda
personer emellan äger rum, måste alltså vid bristande stämpelbeläggning
underlåtenhet i eller utan sviklig afsikt från bägge sidor föreligga.
Den större delen af fondpappersomsättningen försiggår emellertid genom
bank- och mäklarefirmor, som i de särskilda fallen handla antingen för
egen räkning eller såsom kommissionärer. I förhållande till den enskilde
säljaren eller köparen förefinnes, då banken eller mäklaren köper
eller säljer för egen räkning, samma ömsesidiga kontroll som vid direkt
öfverlåtelse mellan enskilda personer. Vid handel i kommission mellan
fondhandlare, å ena, samt enskild person eller annan fondhandlare, å
andra sidan, är så ordnadt, att underlåtenhet att helt eller delvis
stämpelbelägga afräkningsnota förutsätter upprättandet af nota, som
falskeligen uppgifves vara grundad å kommissionsuppdrag. Genom
stadgandena om blankettböcker och om bevarandet af utväxlade afräkningsnotor
i kommission har material för kontrollerandet af träns -

33

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152.

aktionernas beskaffenhet åvägabragts. Denna kontroll kommer att
utgöras af officiellt anställda kontrollanter.

Beträffande bestämmelser i förslaget, hvilka icke redan berörts,
tillåter jag mig anmärka, att den tid af två år, under hvilken fondhandlare
ålagts bevara afräkningsnotor och blankettböcker, bestämts
med hänsyn därtill, att brott mot författningen skulle enligt allmänna
strafflagens bestämmelser vara preskriberadt efter utgången af samma
tid. Att såsom i Tyskland tillika lämna föreskrift därom, att enskilda
personer vore pliktiga att vid äfventyr af ansvar under viss tid bevara
af dem upprättade eller dem tillhandakomna afräkningsnotor, synes vara
något för oss främmande. Ändamålet med ett dylikt stadgande vinnes
i det stora hela därigenom, att, såsom i 15 § af författningsförslaget
angifves, i mål angående underlåtenhet att utfärda och stämpelbelägga
afräkningsnota bevisningsskyldigheten lägges å den, som sådant ålegat.

Slutligen har i författningsförslaget till undvikande af missförstånd
uttryckligen stadgats, att vid exekutiv auktion å fondpapper auktionsförrättaren
skall anses såsom förmedlare. Denne åligger det alltså att
upprätta och stämpelbelägga afräkningsnota, och skall stämpelkostnaden
gäldas liksom andra utsökningskostnader ur köpeskillingen, eller, där
denna därtill icke förslår, af den, som påkallat förrättningen.

Bestämmelserna rörande öfverlåtelsestämpeln kunna möjligen synas
hafva bort införas i gällande förordning angående stämpelafgiften. Det
har emellertid under arbetets fortgång visat sig medföra stora svårigheter
att med samma förordnings nuvarande uppställning vidtaga en
sådan anordning, utan att samtidigt bestämmelserna rörande öfverlåtelsestämpeln
skulle förlora i reda och öfverskådlighet. I anledning häraf
hafva bestämmelser rörande öfverlåtelsestämpeln sammanförts i ett förslag
till förordning angående en särskild stämpelafgift vid köp och
byte af fondpapper, hvilket torde få biläggas dagens protokoll.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst samma
författningsförslag, yttrade departementschefen vidare:

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreskrifva, att utdrag af dagens protokoll skall öfverlämnas till statskontoret
med nådig befallning att afgifva underdånigt utlåtande öfver
omförmälda författningsförslag.

Häruti instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Axel Nyström.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 116 Höft. 5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Bilaga.

Förslag till Förordning angående

en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper.

1 Kap.

Allmänna grunder för stämpelafgiftens ''utgörande.

1 §•

Vid öfverlåtelse af fondpapper genom köp eller byte skall erläggas
en särskild afgift till belopp och. i den ordning bär nedan sägs.

Med fondpapper i denna förordning förstås aktier i inländska och
utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter)
samt obligationer.

2 §•

När fondpapper öfverlåtes genom köp eller byte, skall afräkningsnota
upprättas.

Afslutas dylikt aftal i kommission, d. v. s. handlar kontrahent i
aftalet för annans räkning men i eget namn (kommissionär), skall ändock
anses såsom en särskild öfverlåtelse ej mindre uppgörelsen mellan
kommissionären och den person, för hvars räkning kommissionären
handlar (kommittenten), än äfven uppgörelsen mellan kommissionären
och tredje man.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 152.

35

1. Afräkningsnota, hvarom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan
annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,
nämligen:

a) vid köp af aktier och banklotter 30 öre, då de öfverlåtna aktiernas
eller banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger 200 kronor, och
därutöfver 30 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor,

b) vid köp af obligationer med stämpel af 20 öre, då de öfverlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och
därutöfver 20 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och aftalet
afslutas icke för dennes egen räkning utan i kommission, afräkningsnotan
skall förses

c) vid köp af aktier och banklotter med stämpel af 15 öre, då
de öfverlåtna aktiernas och banklotternas sammanlagda värde icke öfverstiger
200 kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp
af 200 kronor, samt

d) vid köp af obligationer med stämpel af 10 öre, då de öfverlåtna
obligationernas sammanlagda värde ej öfverstiger 200 kronor, och
därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

Äfvenledes skall, där ej nedan annorlunda staddas, afräkninsrsnota
vid byte lörses med stämpel till följande belopp, nämligen

e) vid byte af aktier och banklotter 15 öre, då det värde, som
enligt 4 § 4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200
kronor, och därutöfver 15 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200
kronor, samt

f) vid byte af obligationer 10 öre, då det värde, som enligt 4 §
4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas, ej öfverstiger 200 kronor,
och därutöfver 10 öre för hvarje påbörjadt belopp af 200 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,
bankaktiebolag och fondmäklare äfvensom annan, som drifver
sådan rörelse med fondpapper, att han på grund däraf är pliktig föra
handelsböcker.

2. Afslutas aftal om köp eller byte af fondpapper i utlandet,
och är den ene kontrahenten bosatt i utlandet, utgöres stämpeln med
hälften af det belopp, hvarmed afräkningsnotan enligt de i 1 mom.
gifna bestämmelser eljest skolat förses.

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Såsom afslutadt i utlandet anses ock sådant aftal, som kommit till
stånd medelst post, telefon eller telegraf mellan ort i Sverige och ort
i utlandet.

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och aftalet å hvardera
sidan afslutas icke för egen räkning utan i kommission;

b) då aktie eller banklott utan mellangift utbytes mot annan eller
andra aktier eller banklotter i samma bolag och till enahanda eller
lägre belopp;

c) då obligation utan mellangift utbytes mot annan eller andra
obligationer af samma utgifvare samt med samma räntefot och till enahanda
eller lägre belopp;

d) då vid öfverlåtelse af obligation den ene kontrahenten är
svenska staten, Sveriges riksbank eller Sveriges allmänna hypoteksbank,
samt slutligen

e) vid sådan öfverlåtelse af obligation, då enligt förordningen angående
stämpelafgiften obligationen skall före utlämnandet eller före
öfverlåtelsen förses med särskild stämpel.

4. Värdet å de öfverlåtna fondpapperen skall vid köp anses motsvara
köpeskillingen och må. vid byte icke upptagas till lägre belopp
än det vid tiden för bytesaftalet i allmänhet gällande.

2 Kap.

Om afräkningsnota.

4 §•

1. Afräkningsnota skall upprättas samma dag, som köp- eller
bytesaftal afslutas.

2. Vid köp skall afräkningsnota upptaga kontrahenternas (säljarens
och köparens eller kommissionärens och kommittentens eller kommissionärens
och tredje mans) namn och bostad, ort och dag för köpets afslutande,
föremålet för öfverlåtelsen äfvensom den öfverenskomna köpeskillingen.

Skyldigheten att upprätta afräkningsnota åligger, där ej nedan
annorlunda sägs, säljaren, vare sig denne handlar för egen räkning
eller såsom kommissionär.

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

År fondhandlare köpare vare sig för egen räkning eller i egenskap
af kommissionär, och är den andra kontrahenten ej fondhandlare,
skall höparen upprätta afräkningsnotan.

Där vid öfverlåtelse af fondpapper någon, utan att själf uppträda
vare sig som säljare eller köpare, förmedlat af talet mellan kontrahenterna,
åligger det förmedlaren att upprätta afräkningsnotan, som därvid skall
upptaga, utom kontrahenternas, jämväl förmedlarens namn.

Då fondhandlare afslutar köpeaftal icke för egen räkning utan
såsom kommissionär, skall han förse afräkningsnota med påskrift: i
kommission (afräkningsnota i kommission).

Afräkningsnota behöfver icke vara underskrifven.

3. Då köpeaftal afslutas mellan kontrahenter, hvilka bägge äro
fondhandlare, skall kontrahent, som köper i kommission, öfver uppgörelsen
mellan fondhandlarna upprätta särskild ostämplad afräkningsnota i
kommission.

4. I fall där bytesaftal afslutas mellan, å ena sidan, kommissionär,
som är fondhandlare, och, å andra sidan, kontrahent, som icke är dylik
kommissionär, upprättas afräkningsnota endast af fondhandlaren. Afslutas
bytesaftalet genom förmedlare, skall denne upprätta särskild afräkningsnota
för en hvar af kontrahenterna. Vid bytesaftal i andra
än nu nämnda fall skall hvardera kontrahenten upprätta afräkningsnota.

I afräkningsnota vid bytesaftal upptages värdet allenast å de
fondpapper, som öfverlåtas af den kontrahent, hvilken själf eller för
li vilkens räkning förmedlaren har att upprätta notan. År vid bytesaftal
fondhandlare kontrahent och har aftalet afslutats icke för dennes egen
räkning utan i kommission, skall i afräkningsnotan upptagas värdet å
de fondpapper, som öfverlåtas af den andre kontrahenten (kommittent
eller tredje man). Skall vid byte kontrahent utgifva mellanafgift, tilllägges
denna afgift värdet å de fondpapper, samma kontrahent öfverlåter.

Rörande afräkningsnotas innehåll i öfrigt gäller hvad i 2 mom.
sägs med afseende å afräkningsnota vid köp.

5. Afräkningsnota upprättas i två lika lydande exemplar. Då den,
hvilken det åligger att upprätta afräkningsnotan, handlar för egen
räkning eller såsom kommissionär, skall det ena exemplaret af notan
stanna i förvar hos upprättaren och det andra sist å tredje dagen, efter
det aftalet kommit till stånd, afsändas till kontrahenten. År aftalet åter
slutet genom förmedlare, skall denne inom nämnda tid afsända båda
exemplaren, ett till hvardera kontrahenten.

6. Då fondpapper säljas å exekutiv auktion, anses auktionsförrättaren
såsom förmedlare.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 152.

5 §•

Då fondhandlare utfärdar afräkningsnota, skall notan tagas nr en
för ändamålet inrättad bok, hvari blanketterna äro inbäftade och försedda
med nummer i fortlöpande följd. Hvarje blankett skall genom
perforering vara delad i två lika lydande och med samma nummer försedda
hälfter. <

Fondhandlare, som vid köp eller byte mottagit ostämplad afräkningsnota
i kommission, skall bilägga densamma det hos honom förvarade
exemplaret af den utaf honom själf öfver köpet eller bytet
utfärdade notan.

Blankettbok med tillhörande exemplar af upprättade afräkningsnotor
äfvensom vid köp- eller bytesaftal bekomna afräkningsnotor skola
af fondhandlare bevaras i två år.

3 Kap.

Om den, hvilken stämpelplikten åligger, och sättet för dess fullgörande m. m.

6 §.

Den, som enligt 4 § 2 och 4 inom. är pliktig upprätta afräkningsnota,
är skyldig att belägga densamma med föreskrifven stämpel, i förhållande
till värdet å de försålda värdepapperen eller vid byte till det
värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i afräkningsnotan upptagas.

För utgörandet af föreskrifven stämpel svare likväl i hvarje fall
såväl hvardera kontrahenten för sig som ock förmedlare, med den inskränkning
att, om köp- eller bytesaftal! afslutats i utlandet, ansvaret
ligger endast å bär i riket bosatt kontrahent och förmedlare.

7 §•

1. För stämpelbeläggning af afräkningsnota skall användas dubbel
beläggningsstämpel (öfverlåtelsestämpel). Öfverlåtelsestämplar skola vara
att tillgå af följande slag, nämligen å 5, 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50,
60 och 75 öre samt 1,1,20, 1,50, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 15,
20, 25, 30, 50, 75, 100, 200 och 500 kronor.

De två exemplaren af afräkningsnotan förses med hvar sin hälft

39

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 152.

af stämpeln, därvid iakttages, att den med n:o 1 märkta hälften anbringas
å det exemplar af notan, som skall förblifva i upprättarens förvar, eller,
där afräkningsnotan upprättas af förmedlare, å det exemplar af notan,
som öfversändes till öfverlåtaren.

Öfverlåtelsestämpeln fästes å afräkningsnota med hela den limmade
sidan och skall, med angifvande af datum, makuleras genom lämplig
påteckning, färg eller svartstämpling.

2. När till afräkningsnota erfordras stämpel till större belopp än
en stämpel innehåller, inå två eller flera stämplar begagnas. Där stämpelbeloppet
utfaller i sådant tal, hvarå stämpel ej finnes eller hvartill flera
stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas, skall stämpel å det
lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.

3. Förmedlare, som drifver sådan rörelse med värdepapper, att
han på grund däraf är pliktig föra handelsböcker, åligger att i sina
böcker göra anteckning om beloppet af den stämpel, som blifvit åsatt
afräkningsnota, hvars båda exemplar afsändts till kontrahenterna.

4. För stämpel, som af förmedlaren åsatts afräkningsnota, äger
denne utbekomma ersättning hos hvilken af kontrahenterna som helst.
Stämpel å afräkningsnota, som, efter försäljning af fondpapper å exekutiv
auktion, af auktionsförrättaren upprättas, skall gäldas på sätt i
164 § utsökningslagen om kostnad för utmätt egendoms försäljningstadgas.

8 §•

Fullgör ej den, som det jämlikt 4 § 2 och 4 mom. åligger att
upprätta och till kontrahent afsända afräkningsnota, denna skyldighet,
skall kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, inom fjorton
dagar "efter köpets eller bytets afslutande upprätta och till den andra
kontrahenten afsända sådan nota, vederbörligen stämpelbelagd. Har
kontrahent, som svarar för stämpelafgiftens utgörande, emottagit afräkningsnota,
hvilken icke blifvit försedd med föreskrifven stämpel, åligger
det honom att inom sagda tid förse notan med felande stämpel.

Där, vid aftal om köp eller byte mellan fondhandlare, den ene,
som utfärdat ostämplad afräkningsnota i kommission, icke från kontrahenten
mottagit dylik eller ock vederbörligen stämpelbelagd afräkningsnota
öfver samma köp eller byte, åligger det den förre att inom nyssnämnda
tid förse det hos honom förvarade exemplaret af den utaf
honom utfärdade afräkningsnotan med stämpel till det belopp, som
skolat för köpet eller bytet utgå, om kontrahenten icke varit kommissionär.

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 152.

Då i fall, hvarom i denna § förmäles, stämpelbeläggningen äger
rum utan att afräkningsnotans bägge exemplar äro för den, som utgör
stämpelbeläggningen, tillgängliga, åligger denne att belägga det för
honom tillgängliga exemplaret med den med n:o 1 märkta del af stämpeln
och en afskrift af samma exemplar med den andra delen af samma
stämpel; börande denna afskrift omedelbarligen öfversändas till kontrahent.

4 Kap.

Kontroll föreskrifter.

» §•

Bolag, förening eller enskild person, som, i eller utan samband ''
med annan rörelse eller näring, ämnar drifva handel med fondpapper
vare sig för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handel
af sådant slag börjas, göra särskild anmälan, om handeln skall idkas i
Stockholm, till öfverståtkållarämbetet och eljest till Konungens befallningshafvande
i det län, där rörelsen skall drifvas.

Anmälan om handel med fondpapper, som redan drifves, när denna
författning träder i kraft, skall i enahanda ordning ske inom en månad
efter nämnda tidpunkt.

Anmälningsskyldighet, hvarom i denna § förmäles, åligger dock
icke af handels- och sjöfartsnämnd antagen fondmäklare samt ej heller
solidariskt bankbolag eller bankaktiebolag, såvidt angår banks hufvudkontor.

10 §.

Tillsyn öfver efterlefnaden af de i denna förordning gifna föreskrifter
tillkommer öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande
i länen.

Sådan tillsyn utöfvas, hvad angår annan fondhandlare än solidariskt
bankbolag och ''bankaktiebolag, genom särskilda tillsyningsman, som
utses af öfverståthåll ar ämbetet för rörelse, som drifves inom Stockholm,
och eljest af Konungens befallningshafvande i vederbörande län. Nämnda
tillsyningsman äga uppbära dels särskildt arfvode, som på förslag af
öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande fastställes
af Konungen, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande rese -

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152. 41

kostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande
resereglemente.

Beträffande de solidariska bankbolagen och bankaktiebolagen utöfvas
tillsynen genom de af öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande
jämlikt gällande banklagar utsedda allmänna ombud,
dock att Konungen vill, där så befmnes lämpligt, förordna, att å viss
ort, där handel med fondpapper drifves vid banks afdelningskontor,
tillsynen äfven öfver sådan rörelse utöfvas af tillsyningsmän, hvarom
ofvan förmäles.

11 §•

Fondhandlare, som står under tillsyn af tillsyningsman, är skyldig
att, när helst så påfordras, för tillsyningsmannen förete sina räkenskaper
och handlingar. Efter därom af allmänna ombudet vid bank
gjord tillsägelse åligger bank att till hufvudkontoret för granskning
införskaffa bankens vid afdelningskontor förefintliga blankettböcker samt
andra handlingar och räkenskaper, såvidt de angå bankens handel med
fondpapper å ort, där icke på grund af Konungens förordnande tillsynen
öfver dylik rörelse skall utöfvas af tillsyningsman.

Tredskas bank eller annan fondhandlare att fullgöra hvad honom
sålunda åligger, äge öfverståthållarämbetet eller Konungens befallningshafvande
förelägga den tredskande vite och till sådant vite fälla.

5 Kap.

Ansvarsbestämmelser.

12 §.

Den, som enligt 4 eller 8 § är pliktig upprätta afräkningsnota
öfver köp eller byte af fondpapper, men underlåter att sådant fullgöra
eller att förse upprättad nota med föreskrifven stämpel, böte tjugu
gånger det felande stämpelbeloppet.

Hade afräkningsnotan ej skolat förses med stämpel, böte tio kronor.

Har någon i afräkningsnota, som af honom upprättats, mot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift och därigenom föranledt, att stämpelafgift
icke till behörigt belopp blifvit utgjord, böte från och med tjugu
till och med femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga
påförandet undandraga, dock minst femtio kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 116 Höft.

6

42

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 152.

13 §.

Har någon, som är skyldig förse afräkningsnota med stämpel,
försummat att makulera stämpel, hvarmed sådan handling blifvit belagd,
vare påföljden böter fem kronor.

Den, som bryter mot de i 4 § 5 inom., 5 § eller 7 § 1 eller
3 mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, ''där ej i 12 § annan
påföljd blifvit för förseelsen utsatt, med böter från och med fem till
och med femhundra kronor.

14 §.

Försummas anmälan, som i 9 § föreskrifves, straffes den försumlige
med böter från och med fem till och med femhundra kronor.

15 §.

De i 12, 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas af allmän
åklagare vid allmän domstol.

Varder kontrahent i aftal om köp eller byte af fondpapper ställd
under tilltal, för det han icke fullgjort honom åliggande skyldighet att
upprätta eller stämpelbelägga afräkningsnota, vare till fredande från
ansvar pliktig förete afräkningsnotan, där han icke i annan ordninggitter
förete bevisning därom, att han fullgjort hvad honom i berörda
afseende ålegat.

16 §.

Böter enligt denna förordning förvandlas vid bristande tillgång
efter allmän lag.

17 §.

Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften
åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage han
hälften af åklagarens andel.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 152.

43

G Kap.

Öfriga bestämmelser.

18 §.

Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsman
och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla
öfverlåtelsestämplar; åliggande Konungens befallningshafvande att
för stämplarnas tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje
stad äfvensom, till erforderligt antal, för landet.

Den myndighet, som förordnat försäljningsman, äger, när så skäligt
pröfvas, entlediga honom. Däröfver må klagan ej föras.

19 §.

Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom
gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos
den myndighet, som förordnat honom, få stämplar sig tillställda inom
det belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.

_ För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till försäljningen
afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, hvilken förord nät försäljningsmannen.

20 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för öfverlåtelsestämplar skall
i tillämpliga delar iakttagas hvad som linnes föreskrifvet i förordningen
angående stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för
öfverlåtelsestämplar icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader
räkna sig till godo mer än eu procent af det belopp, för hvilket
öfverlåtelsestämplar under året försålts.

44

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 152:

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april

1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle.
Statsråden: Albert Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

SWARTZ,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensyärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde därefter
i underdånighet:

Den 6 innevarande mars förordnade Eders Kungl. Maj:t, att statskontorets
yttrande skulle inhämtas öfver ett inom finansdepartementet
utarbetadt förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift vid
köp och byte af fondpapper, för hvithet författningsförslag jag vid
underdånig föredragning samma dag närmare redogjorde; och får jag
nu i underdånighet anmäla statskontorets den 16 berörde mars i ämnet
afgifna underdåniga utlåtande. Såsom statskontoret angifver, kunna de
uttalanden, hvartill granskningen af författningsförslaget gifvit anledning,
sägas mera afse det formella än det sakliga innehållet och stundom
endast vara af redaktionell betydelse.

45

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 152.

Emot de af statskontoret föreslagna rent redaktionella ändringarna
i författningsförslaget, därför jag icke torde beköfva redogöra, har jag
icke någon anmärkning att framställa. Likaledes finner jag mig kunna
biträda statskontorets ändringsförslag i sak vidkommande 3 och 12 §§
af författningsförslaget. Enligt 3 § skulle den eljest stadgade stämpelplikten
vid öfverlåtelse af fondpapper icke äga rum, då vid öfverlåtelse
af obligation den ene kontrahenten vore svenska staten, Sveriges riksbank
eller Sveriges allmänna hypoteksbank. Denna stämpelfrihet har
emellertid statskontoret ansett böra gälla äfven vid aktieöfverlåtelser.
I enlighet härmed och då stadgandet åtminstone tills vidare lämpligen
torde böra affattas i anslutning till den lydelse, som nu förekommer i
gällande förordning angående stämpelafgiften beträffande frihet från
stämpelbeläggning af vissa depositionsbevis, synes, på sätt statskontoret
föreslagit, stämpelfrihet böra medgifvas »då vid öfverlåtelse af aktie eller
obligation den ene kontrahenten är svenska staten eller svenska statsförvaltningen
tillhörande allmänt verk eller styrelse, Riksdagens verk
eller Sveriges allmänna hypoteksbank».

I 12 § af författningsförslaget stadgas straff för underlåtenhet att
upprätta eller med föreskrifven stämpel förse afräkningsnota. Straffet
är föreslaget till tjugu gånger det felande stämpelbeloppet. Härutinnan
hemställer statskontoret, huruvida icke såsom minimum för bötesbeloppet
borde fastställas tio kronor. Detta är ock enligt min mening så mycket
lämpligare, som underlåtenhet att upprätta afräkningsnota, den där ej
skolat förses med stämpel, enligt samma § medför ett fixt bötesstraff
af tio kronor.

Enligt författningsförslaget skall kontroll öfver de s. k. fondhandlarnas
verksamhet utöfvas af särskilda tillsyningsmän, där icke vid
bank kontrollen kan utöfvas af det utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utsedda allmänna ombud. För möjliggörande af berörda kontroll
stadgas i 9 § skyldighet för bolag, förening eller enskild person, som,
i eller utan samband med annan rörelse eller näring, drifver eller ämnar
drifva handel med fondpapper, att därom göra anmälan hos Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, hvarjämte stadgats ansvar för underlåtenhet
i sådant afseende.

Då emellertid dessa stadganden egentligen afsåge näringslagstiftningen
och därför mindre lämpade sig för intagande i en förordning
om stämpelafgift, har statskontoret ansett sig böra hemställa, att innehållet
i 9 och 14 §§ måtte utbrytas och i stället meddelas i en särskild!
utfärdad förordning. Det låter sig visserligen icke förnekas, att stadganden
angående omförmälda anmälningsskyldighet i viss man beröra

46

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152.

näringslagstiftningen eller närmare bestämdt vissa i lagen angående
handelsregister, firma och prokura meddelade föreskrifter. Men å andra
sidan är det själfiället, att de stadganden om anmälningsskyldighet,
hvarom här är fråga, icke hafva betydelse annat än såsom ett led i de
åtgärder, som anses nödiga för åstadkommande af en effektiv kontroll
å öfverlåtelsestämpelns behöriga utgörande. Med afseende härå och då
det synes lända till ökad öfverskådlighet och reda, ifall samtliga nu
förevarande ämne rörande bestämmelser sammanföras i en och samma
författning, synes mig lämpligast, att äfven nyss omförmäld a stadganden
inflyta i nu ifrågavarande författning.

Vidare finner jag mig icke kunna biträda statskontorets förslag i
fråga om innehållet i andra stycket af 15 §. Enligt detta lagrum har
bevisningsskyldigheten vid åtal om försummelse att utfärda eller stämpelbelägga
afräkningsnota lagts å kontrahent, som sådant ålegat. Statskontoret
har emellertid icke ansett riktigt, att enskild person skulle
till sitt fredande från ansvar åläggas sådan bevisningsskyldighet och
därför föreslagit, att nämnda bestämmelse skulle begränsas att gälla
endast »fondhandlare);. Jag tillåter mig i anledning häraf först erinra,
hurusom i Tyskland ansvar stadgats till och med för uraktlåtenhet af
kontrahent att under viss tid bevara bevismedlet, afräkningsnotan. Om
man också, såsom jag vid föredragning af författningsförslaget anmärkte,
icke hit bör öfverföra en dylik bestämmelse, lärer dock bevisningsskyldigheten
svårligen kunna läggas å annan kontrahent i aftal. För
åklagaren torde det nämligen i regel vara ogörligt att bevisa, det afräkningsnota
icke utfärdats eller icke behörigen stämpelbelagts. Äfven
för kontrahent, som icke bevarat vederbörligen upprättad och stämpelbelagd
afräkningsnota, kan det visserligen vid åtal för underlåtenhet i
förevarande afseende allt emellanåt uppstå svårighet att förebringa
bevisning till fredande från ansvar. Men utom det att detta förhållande
bör mana kontrahent att, intill dess preskriptionstiden med afseende å
förseelse af ifrågavarande slag gått till ända, bevara upprättad eller
eljest bekommen afräkningsnota, får man icke heller förbise, att själfva
anordningen vid upprättandet af afräkningsnota i flertalet fall osökt,
kan anses erbjuda kontrahent ett annat bevismedel än hans eget exemplar
af afräkningsnotan, nämligen afräkningsnotans andra exemplar eller
det exemplar, som återfinnes hos den andre af de olika ansvariga
kontrahenterna.

Beträffande 18 och 19 §§ i författningsförslaget har statskontoret
vidare — under erinran att motsvarande bestämmelser återfinnas i 33
och 34 §§ af gällande förordning angående stämpelafgiften — fäst

47

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 152.

uppmärksamheten därå, att, om, på sätt statskontoret uti ett den 16
innevarande mars afgifvet utlåtande angående vissa af landträntmästartjänsternas
indragning påkallade ändringar i nyssnämnda förordning
ifrågasatt, sistnämnda §§ af omförmälda anledning skulle erhålla förändrad
lydelse, äfven de i nu förevarande författningsförslag under 18
och 19 §§ intagna stadganden borde hringas till öfverensstämmelse
med hvad i stämpelförordningen kunde vara stadgadt. I det förslag
dill _ ny förordning angående stämpelafgiften, som enligt Eders Kungl.
Maj:ts förut denna dag fattade beslut skall föreläggas Riksdagen till
antagande, bär åt omförmälda stadganden i nu gällande förordning i
ämnet gifvits den af statskontoret åsyftade, förändrade lydelsen, och
hafva, på sätt statskontoret anfört, jämväl nyssberörda §§ i nu föreliggande
författningsförslag i anslutning därtill omredigerats.

I sammanhang härmed har i samma förslag såsom ny paragraf
20 § införts en bestämmelse, hvarigenom stadgats enahanda
anmälningsskyldighet vid ombyte af försäljningsmän eller förändring
af utaf dem ställd säkerhet, som i förslaget till förordning om stämpelafgiften
återfinnes i 36 §.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen
antaga omförmälda inom finansdepartementet utarbetade förslag till förordning
angående en särskild stämpelafgift vid köp och byte af fondpapper
med de af statskontoret föreslagna, utaf mig biträdda ändringar.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde med föredragande departementschefen.

Hans Maj:t Konungen biföll hvad statsrådet
sålunda hemställt; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. . . . vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Algot Wahlin.