Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 139.
1
Mso 139.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förordning angående ändrad ordning för utbetalning af
indelning sersättning m. m.; gifven Stockholms slott den
3 april 1908.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad ordning
för utbetalning af indelningsersättning m. m.
De till ärendet hörande handlingarna skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
GUSTAF.
Carl Swartz.
1
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 108 Höft. (No 139.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 139.
Förslag
till
förordning angående ändrad ordning för utbetalning af
indelningsersättning m. m.
Med ändring af hvad i § 3 inom. 1 af förordningen angående förändring
af grundräntor och kronotionde den 23 juli 1869 är stadgadt i
fråga om ordningen för utbetalande af ersättning för sådana indragna räntor
och tiondeanslag, som åtnjutits i och för fullgörande af något besvär
eller varit anordnade till prästerskapets aflöning eller till kyrkors underhåll,
förordnas härigenom, att sådan ersättning skall af länsstyrelsen i det
län, där hemmanet, hvilket besväret åligger, är beläget, lönen utgår eller
kyrkomedlen uppbäras, efter det medelmarkegångsprisen för det år, ersättningen
afser, blifvit slutligen bestämda, så snart ske kan utanordnas för
att genom vederbörande magistrat eller kronofogde emot kvitto tillställas
ersättningstagare.
På samma sätt skall jämväl den enligt lagen den 2 december 1892
utgående lindringen i rustnings- och roteringsbesvären tillhandahållas vederbörande
rusthåll och rotar.
Penna förordning träder i kraft den 1 september 1908.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 139.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
april 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Lindman,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena TROLLE,
Statsråden: Albert Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Eoos,
Swartz,
grefve HäMILTON,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Departementschefen, statsrådet Swartz anförde i underdånighet:
I nu gällande uppbördsreglemente stadgas, att den allmänna kronouppbörden
skall förrättas under januari, februari eller mars månader eller,
där särskilda omständigheter gifva anledning till längre anstånd med uppbördens
företagande, senast inom medlet af april månad. Därvid uppbäras
bevillning och inkomstskatt på grund af den taxering, som ägt rum under
nästföregående år. Enligt planen för den omläggning af den direkta statsbeskattningen,
som på Kungl. Maj:ts framställning beslöts af 1907 års
Biksdag, skola däremot bevillning och inkomstskatt uppbäras under samma
år som den taxering skett, på grund hvaraf skatterna utgå. De sak
-
4
Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 139.
kunnige, som utarbetat förslag till ifrågavarande ändringar i hithöranda
författningar, föreslogo därför, att stadgandet om uppbördstiden skulle
ändras sålunda, att allmän uppbördsstämma för emottagande af kronouppbörden
skulle hållas under tiden från och med den 1 november till och
med den 15 december.
Statskontoret och kammarrätten, som den 8 december 1906 afgåfvo
infordradt underdånigt utlåtande öfver förslaget till ändringar i uppbördsreglementet,
anförde däri bland annat, att de indelningsersättningar, som
skulle vid uppbördsstämmorna utbetalas på grund af förordningen angående
förändring af grundräntor och kronotionde den 23 juli 1869 och kungörelsen
den 5 oktober 1871 med föreskrifter för verkställighet af berörda
förordning, i åtskilliga fall skulle utgå efter medelmarkegångsprig och att
detta i sin ordning vore beroende af de inarkegångstaxor, hvilka granskades
hos kammarkollegium. Då emellertid denna granskning med afseende
på tiden för markegångssättningarna hittills icke medhunnits förrän i slutet
af året, syntes det böra tagas under öfvervägande, huruvida icke markegångssättningarna
kunde tidigare slutföras, på det att utbetalningarna måtte
kunna företagas vid uppbördsstämman samma år, ersättningarna afsåge.
Indelnings- Med anledning af hvad ämbetsverken sålunda anfört anmodades kam
ersättningar.
mar kollegium att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande. Kammarkollegium
hörde först Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande och
inkom därefter med utlåtande, hvithet är dagtecknadt den 22 februari
1907. Innan jag redogör härför, anhåller jag att få i korthet erinra om
innehållet i åberopade förordningen den 23 juli 1869, såvidt nu är i fråga.
Därigenom stadgades, att ränta af hemman och lägenheter, som vore
bestämd i vissa persedlar att lösas efter markegångspris, så ock den kronotiondespannmål,
hvilken likaledes borde lösas efter sådant pris, skulle, vare
sig nämnda ränta och tionde vore kronan behållen eller för särskilda ändamål
indelt och anordnad, omsättas i penningar efter beräkning af medelvärdet
emellan 1834—1853 årens medelpris samt 1862 års medebnarkegångspris
och med detta värde framgent utgöras. Indelta och anordnade räntor och
tiondeanslag, med undantag af militär-, civil- och ecklesiastikboställens räntor
samt af sådana, som vore påförda hemman och lägenheter, af hvilka
något besvär i stället utgjordes, skulle indragas till statsverket emot ersättning
medels statsanslag i penningar. Dessa statsanslag skulle, intilldess
annorlunda blefve förordnadt eller innehafvare af rånte- och tiondeanslag
förklarade sig nöjd med godtgörelse efter nyssnämnda medelvärde, utgå till
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
belopp, motsvarande de indelta och anordnade räntornas och tiondeanslagens
värden efter årligt medelmarkegångspris. Vidare föreskrefs i § 3,
att godtgörelse för sådana indragna räntor och tiondeanslag, som åtnjötes
i och för fullgörande af något besvär eller som yore anordnade till prästerskapets
aflöning eller till kyrkors underhåll, skulle utbetalas vid uppbördsstämman.
i den ort, där hemmanet, hvilket besväret ålåge, vore beläget, .
lönen utginge eller kyrkomedlen uppbures.
Genom kungörelsen den 5 oktober 1871 meddelades närmare föreskrifter
angående utbetalningen af dylik godtgörelse. Med anledning af
de sålunda förefintliga bestämmelserna utgår fortfarande vid uppbördsstämmorna
godtgörelse till indelningshafvare för indragna räntor och tiondeanslag
eller så kallad indelningsersättning, hvilken beräknas efter årligt
medelmarkegångspris. Jag anser mig därför i detta sammanhang böra i
de allmänna hufvuddragen påminna om ordningen för markegångsprisens
fastställande.
Markegångstaxan är indelad i tre afdelningar: A, B och C. I afdel-Markegång*
ningen A upptagas gällande pris på det löpande årets skörd och öfriga sättning.
räntepersedlar, för att läggas till grund vid vissa likvider mellan ränteeller
tiondegifvare och kronan m. m. I afdelningen B upptages det årspris,
som jämte enahanda pris för de nio närmast föregående åren skall
ingå i beräkningen af årets medelmarkegångspris. Sistnämnda pris utföres
i afdelningen C.
Prisen bestämmas i hvarje län af markegångsdeputerade, som sammanträda
i november månad före den 5. Till ledning för deputerades
prissättning skola ligga priskuranter, som förut fögderivis uppgjorts. Med
afseende på afdelningen A i markegångstaxan uppgöras sådana priskuranter
af sockenombud jämte kronofogden i midten af oktober. För afdelningen
B uppgifvas pris vid sammanträden af sockenombud och kronofogden dels
i början af januari och dels i slutet af mars. Tillika inhämtas kännedom
om de i länets städer gängse prisen.
Sedan markegångsdeputerade i början af november upprättat markegångstaxan,
skall denna skyndsamt insändas till kammarkollegium samt
kungöras i länets kyrkor senast andra söndagen efter markegångssättningen.
Taxan skall granskas af kammaradvokatfiskalen, som inom femton dagar
efter delfåendet har att hos kollegium anmäla uppkomna anmärkningar.
Räntegifvare eller räntetagare äger anföra besvär hos kollegium senast å
femtonde dagen efter kungörandet. Öfver anmärkning eller besvär
skall kollegium meddela beslut inom fjorton dagar. Underdåniga besvär
Kammar
kollega
yttrande.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
öfver kollegii beslut få anföras senast å trettionde dagen från delfåendet.
Yinnes ändring, gäller denna, hvad beträffar afdelningen A i markegångstaxa^
endast för klaganden, men beträffande afdelningarna B och C för
hela markegångsdistriktet.
I detta ämne har kammarkollegium uti sitt af mig nyss omförmälda
underdåniga utlåtande andragit bland annat följande:
»Sedan, på sätt nådiga kungörelsen angående sättet för grundräntors
och kronotiondes utgörande den 11 maj 1855 närmare visar, den vederbörande
räntegifvare och räntetagare förut tillkommande optionsrätt att antingen
efter markegång lösa persedlarna eller att till leverering in natura
uppsäga de af markegång beroende anslagen i hufvudsak upphört för räntetagare
samt för räntegifvare begränsats till spannmålen, i afseende å hvilken
persedel optionsrätten bibehållits i ändamål att under år, då skörden
utfallit rikligare än vanligt, underlätta afsättningen, uppstod ett starkt kraf
på en mera objektiv grund för det från och med år 1855 i markegångstaxan
införda medelmarkegångspriset, efter hvilket pris jämväl kronans
räntor och tionde då skulle uppbäras och redovisas. I sådant afseende blef
ock stadgadt, att det i markegångstaxan under afdelningen B upptagna
årspris, som jämte de nio föregående årens i enahanda ordning bestämda
årspris skall ingå i beräkning för bildande af medelmarkegångspriset för
det år, markegångstaxan är daterad, skall grundas hufvudsakligen å uppgiften
om de pris, som verkligen varit gällande den tid, de skattdragande
själfva enligt beräkning fått afyttra sina produkter, hvilken tid ansetts
omfatta månaderna oktober, november och december det ena året samt
januari, februari och mars det år, markegångstaxan är daterad.
En grundväsentlig åtskillnad förefinnes sålunda mellan å ena sidan
det från och med år 1855 i markegångstaxorna under afdelningarna B
och C införda markegångspriset och å andra sidan den i markegångstaxan
bibehållna, under afdelningen A upptagna särskilda markegången, hvilken,
ehuru densamma är afsedd att motsvara gällande pris å det löpande årets
skörd samt å öfriga i markegångstaxan under denna afdelning ingående
persedlar, kan blifva rätt otillförlitlig och missvisande, då markegångsprisen
under denna afdelning jämväl enligt nu gällande bestämmelser måste fastställas
utan säker kännedom beträffande de förhållanden, som mot slutet
af det år, markegångssättningen afser, kunna inträffa.
Häraf torde följa, att den i markegångstaxan under afdelningen A
upptagna särskilda markegången, såvidt densamma skall i någon mån fylla
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 139.
sin angifna uppgift, ej lärer kunna bestämmas, innan årets skörd blifvit
inbärgad och aftröskad samt genom att utsläppas i marknaden fått tillbörligen
inverka på gällande pris. I likhet med hvad de flesta i ärendet
hörda vederbörande nu yttrat finner sålunda kollegium den i markegångstaxan
under denna afdelning förekommande markegången ej kunna slutföras
nämnvärdt tidigare än nu äger rum.
Annorlunda ter det sig härutinnan, om man tar hänsyn allenast till
de i markegångstaxan under afdelningarna B och C införda markegångsprisen,
hvilka lämpligast skulle kunna bestämmas under april månad hvarje
år eller sålunda omedelbart efter utgången af den angifna tidsperioden af
sex månader, som för markegångsprisen under dessa två afdelningar äga
en nästan afgörande betydelse. Eu dylik tidig markegångssättning skulle
emellertid, såvidt markegångstaxans A-pris skola framgent bibehållas, ovillkorligen
medföra, utom ett sönderbrytande af markegångstaxan i dess nuvarande
form, en kostsam uppdelning af markegångsdeputerades förrättning,
i följd hvaraf kollegium, likaledes i anslutning till hvad Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen härom yttrat, desto hellre
finner sig böra afstyrka den nu väckta frågans lösning i denna riktning,
som utredning om hela markegångsväsendets omgestaltning för närvarande
pågår i anledning af Eders Kungl. Maj:ts den 16 november 1906 aflåtna
nådiga remiss på Biksdagens skrifvelse i ämnet den 31 mars 1905.
Tanken på markegångssättningarnas tidigare slutförande i angifvet
syfte måste sålunda enligt kollega förmenande åtminstone för närvarande
alldeles uppgifvas, äfven om till följd häraf indelningsersättningstagarna
skulle gå miste om förmånen att uppbära sina ersättningar i samband med
utskyldernas inbetalning å de allmänna uppbördsstämmorna. Kollegium
finner sig dock böra på det kraftigaste förorda, att åtgärder vidtagas för
möjliggörande af indelningsersättningarnas utbetalning inom december månads
utgång det år, för hvilket ersättningarna utgå. Ett uppskof med
dessa utbetalningar till början af det kommande året, på sätt de flesta i
ärendet hörda länsstyrelserna synas hafva tänkt sig, skulle nämligen enligt
kollegii mening illa öfverensstämma med det föreslagna nya systemet i afseende
å beskattning och uppbördstid med mera samt torde jämväl med
hänsyn till indelningsersättningarnas afsevärda belopp gifva upphof till en
mindre tillfredsställande bokföring af kronans medel.
För möjliggörande af indelningsersättningarnas utbetalning mot slutet
af det år, för hvilket ersättningen utgår, yppar sig sålunda, såvidt kollegium
kan finna, ingen annan säker utväg än att rätten till besvärstalan
B
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 139.
mot kollegii beslut, i hvad angår den i markegångstaxan under afdelningarna
B och O upptagna markegången, efter hvilken, utom annat, ej mindre
indelningsersättningen än äfven åtskilliga dels till kronan och dels till
biskopslöneregleringsfonden eller prästerskapets löneregleringsfond utgående
arrenden beräknas, förklaras skola upphöra. Kollegium finner sig desto
hellre böra tillstyrka en förklaring i nu antydt syfte, som, enligt hvad
ofvan är nämndt, det i markegångstaxan under afdelningarna B och C
införda markegångspriset framstår såsom ett på fullt objektiva grunder
fotadt, med ledning af tillförlitliga uppgifter om verkliga förhållanden uträknadt
markegångspris, hvilket, sedan föreskrifven granskning å kollegii
advokatfiskalskontor ägt rum samt de anmärkningar, hvilka vid berörda
granskning framställts, äfvensom de öfriga medelmarkegångspriset berörande
besvär, som kunna inkomma till kollegium, blifvit af kollegium vederbörligen
pröfvade, torde böra betraktas såsom ett i alla afseenden fullt tillförlitligt
markegångspris. De fall, då markegångspriset under dessa afdelningar
genom underdåniga besvär dragits under Eders Kungl. Maj:ts nådiga
pröfning, äro ock synnerligt få, och ännu färre torde de fall vara, då underdåniga
besvär föranledt ändring af kollegii beslut, såvidt angår nämnda pris.
I sammanhang härmed tillåter sig kollegium jämväl framhålla, hurusom,
på sätt särskildt finnes föreskrifvet i nådiga förklaringen den 24 februari
1860 och kammarkollegii därpå grundade allmänna cirkulär den
8 mars 1861, beslut om ändring af den uti taxan under litt. A upptagna
särskilda markegången skall gälla till förmån allenast för den eller dem,
som den vunna ändringen i rättan tid sökt, men hvarje i behörig ordning
fastställd förändring i det under litt. B bestämda årspris å räntepersedlar,
hvilket skall ingå i beräkningen af medelpriset för de senaste tio åren,
skall tillämpas inom hela länet eller markegångsdistriktet, utan afseende
därå, om ändringen genom besvär af flera eller färre blifvit föranledd.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt finner sig kollegium böra
hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd i syfte att, med
ändring härutinnan af åberopade nådiga kungörelsen angående grunderna
och sättet för markegångsprisets bestämmande den 11 maj 1855, talan mot
kammarkollegii beslut, såvidt angår den i markegångstaxan under afdelningarna
B och C upptagna markegången, ej må föras. Härigenom skulle
vinnas den fördelen, att utan ändring af hittills följd ordning för markegångsprisens
bestämmande markegångstaxan skulle kunna redan vid slutet
af november månad användas för uträkning af den vederbörande indelningsersättningstagare
tillkommande ersättningen.
9
Kung!. Majds Nåd. Proposition No 139.
A de uppbördsstämmor, som köllos mot slutet af den angifna terminen,
skalle vill en del indelningsersättningar sålunda kunna i hittills följd ordning
till vederbörande utbetalas, men enär ett likartadt förfarande torde
böra iakttagas för utbetalning af all ännu utgående indelningsersättning,
tillåter sig kollegium, under angifven förutsättning att den föreslagna förändringen
i afseende å tiden för uppbördstämmornas hållande kommer till
stånd, hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes, med ändring härutinnan
af bestämmelserna i oftanämnda nådiga förordning den 23 juli 1869 och
nådiga kungörelsen den 5 oktober 1871, utfärda nya bestämmelser i ämnet
af innehåll, att indelningsersättningen må kunna under december månad det
år, för kvilket ersättningen utgår, från länets ränteri utanordnas att på
lämpligt sätt genom vederbörande magistrat eller kronofogde mot kvitto,
som sedermera skulle till ränteriet insändas, tillställas indelningsersättningstagare,
hvarvid jämväl torde böra iakttagas, att den sålunda utanordnade
indelningsersättning, som ej enligt till ränteriet inkommande kvitto blifvit
före december månads utgång utbetald, skulle såsom en indelningsersättningstagares
fordran i räkenskaperna utbalanseras för att sedermera, så
snart ske kan, till vederbörande i angifven ordning utbetalas.»
Af hvad sålunda förekommit framgår följaktligen, att införandet af Indelningsen
ordning, hvarigenom medelmarkegångspriset varder definitivt bestämdt er8attmnffari
så god tid, att de med ledning däraf beräknade indelningsersättningarna
kunna utbetalas vid uppbördsstämmor, som taga sin början den 1 november,
kan äga rum allenast under förutsättning, att markegångsdeputerades förrättning
uppdelas så, att deputerade sammanträda två gånger årligen, en
gång för att bestämma prisen i markegångstaxans afdelningar B och C samt
en gång för att uppgöra afdelningen A i taxan. Lika med kammarkollegium
finner jag en sådan anordning icke böra allenast för här ifrågavarande
syftemål ifrågasättas. I följd häraf kunna indelningsersättningstagarna efter
genomförandet af de ändrade tiderna för uppbördsstämmorna icke vidare
få sådana ersättningar, hvilkas belopp bero af markegångspris, utbetalade
vid uppbördsstämmorna i sammanhang med utskyldernas erläggande. De
ersättningar, som, på grund däraf att innehafvarna åtnöjts med godtgörelse
efter medelvärdet emellan 1834—1853 årens medelpris samt 1862 års
medelmarkegångspris, utgå med fixa belopp, skulle väl fortfarande kunna
utbetalas vid uppbördsstämmorna. Gifvetvis skulle det dock icke vara lämpligt
att i förevarande afseende förfara olika i fråga om de särskilda erBih.
till [likså. Prof. 1908. 1 Sami 1 Åfd, 108 Höft. 2
10
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 139.
sättningarna, utan för vinnande af reda och enkelhet måste man behandla
dem alla på samma sätt.
Indelningsersättningarna böra således senare utanordnas från länsstyrelserna
i särskild ordning. Kammarkollegium har därvid framhållit,
att ersättningarna dock borde vederbörande tillhandahållas i december
månad hvarje år, och för sådant ändamål föreslagit, att bestämmelser måtte
meddelas i syfte att kollegii beslut i fråga om afdelningarna B och C i
markegångstaxan icke vidare skulle få öfverklagas. Detta förslag kan jag
för min del icke biträda. Enligt min mening bör rätten att få förevarande
ärenden underställda Eders Kungl. Maj:ts pröfning icke utan
tvingande orsaker afskäras, och detta i synnerhet icke för närvarande, då
bestämmelserna om markegångssättningen, såsom kammarkollegium framhållit,
stå under fullständig omarbetning. Ej heller synes det mig föreligga
något starkare behof att tillförsäkra indelningshafvare utbekommande
af ersättningarna redan i december månad. Indelningskafvarna kunna,
äfven om rätten att öfverklaga kollegii beslut bibehålies och besvärstidens
utgång således måste afvaktas för ersättningarnas utanordning, i regel, d.
v. s. i det alldeles öfvervägande antal fall, då besvär icke anföras,
erhålla ersättningarna redan i januari följande året. Härigenom vållas
allenast ett uppskof på omkring en månad i jämförelse med hvad kollegium
föreslagit, och utbetalningen skulle i allt fall ske tidigare än hvad nu i allmänhet
är förhållandet, då den äger rum vid uppbördsstämma, som kan
hållas så sent som i april.
Till stöd för sitt förslag har kammarkollegium anfört, att en så snar
utbetalning som möjligt vore en konsekvens af det nya beskattningssystemet.
Om detta också icke kan bestridas, så är emellertid, såsom jag
nämnt, tidsskillnaden ingalunda afsevärd. Det af kollegium i andra rummet
anförda skälet, att eljes en mindre tillfredsställande bokföring af
kronans medel skulle uppkomma, kan jag däremot ej omfatta. Hittills
hafva bevillningen och inkomstskatten uppdebiterats i räkenskapen för det
år, taxeringen skett, ehuru skatterna influtit först i början af det följande
året. Likaledes uppföras indelningsersättningarna såsom skuld i räkenskapen
för det år, för kvilket de utgå. Den förändring, som kommer att
inträffa, blifver endast den, att de omnämnda skatterna enligt den nya ordningen
äfven inflyta under året, medan ersättningarna i regel fortfarande
komma att kvarstå såsom bokförd skuld vid årsskiftet. Men näppeligen
kan en sådan bokföring anses otillfredsställande. Såsom kammarkollegium
erinrat, hafva också de flesta i ärendet hörda länsstyrelserna uttalat sig
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 139. 11
för att utbetalningen af ersättningarna skall ske i början af det följande
året.
Jag tillåter mig därför föreslå, att ifrågavarande angelägenhet ordnas
på det sätt, att indelningsersättningarna skola, efter det medelmarkegångsprisen
blifvit slutligen fastställda, så snart ske kan af länsstyrelserna utanordnas
för att genom vederbörande magistrat eller kronofogde ersättningstagarna
mot kvitto tillhandahållas.
Inom några få län förekommer, att af statsmedel i sammanhang med
indelningsersättningarna ännu utbetalas ersättning till roterade kom ministers- komministersboställen
med mera, hvilken ersättning, som skall beräknas efter den i bostallen
markegångstaxan för dessa län under afdelningen A upptagna vakansafgiften
för hel soldat- eller båtsmansrote, inom den närmaste framtiden, i
den mån fullständig vakans inträder, alldeles upphör. I fråga härom har
kammarkollegium anfört, att, då vederbörande säkerligen komme att hädanefter
som hittills vid utbetalning af dessa allt obetydligare belopp utan
vidare följa den föreskrift om tid och sätt för de verkliga indelningsersättningarnas
utbetalning, som kunde varda meddelad, det syntes som om beträffande
sättet för dessa försvinnande ersättningars utbetalning ej vidare
skulle erfordras något uttryckligt stadgande. Till denna kollegii uppfattning
finner jag mig kunna ansluta mig, i följd hvaraf jag icke anser mig
böra föreslå någon bestämmelse i förevarande hänseende.
Med frågan om utbetalning af indelningsersättningar sammanhänger Ersättning
äfven tillhandahållandet af den lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
som utgår till effektiva rusthåll och rotar. Enligt § 11 i lagen angående rotering.
lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 2 december 1892 gäller
nämligen i afseende å tid och ställe för utbetalning af denna lindring hvad
i förordningen den 23 juli 1869 och kungörelsen den 5 oktober 1871 är
stadgadt i fråga om utbetalning af ersättning för indragna ränte- och tiondeanslag,
som åtnjutas i och för fullgörande af något besvär.
I kungörelsen med föreskrifter i fråga om indelningsverkets upphörande
m. m. den 29 november 1901 är stadgadt, att, då rusthåll eller
rote, som efter ingången af år 1904 helt eller delvis utgör rustningseller
rotcringsbesväret effektivt och å den för året fastställda ersättnings(lindrings-)längden
är i sådant afseende upptagen, varder helt eller delvis
vakant, skall vid ersättningens utbetalande så mycket innehållas, som svarar
mot tiden från och med månaden näst efter den, då vakansen uppstod,
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 139.
till årets slut. Häraf följer, att det först efter december månads ingång
kan utrönas, huru stort belopp som skall i lindring utgå, enär det först
då bestämdt visar sig, i hvad mån besväret under året effektivt utgjorts.
Men vid sådant förhållande kan ej heller den enligt § 11 i lagen den 2
december 1892 gällande föreskriften, att lindringen skall utbetalas vid
uppbördsstämma, vidare i alla förekommande fall tillämpas, då uppbördsstämma
skall hållas redan under tiden från och med den 1 november till
och med den 15 december.
Det torde kunna göras gällande, att, om ändring i förevarande hänseende
vidtages i den författning, förordningen den 23 juli 1869, till hvilken
i 11 § af lagen den 2 december 1892 hänvisas, sådan ändring skulle utan
vidare tillämpas äfven å utbetalningen af den i sistnämnda lagrum omförmälda
ersättningen för effektiv rustning och rotering. För undvikande af
tvetydighet får jag emellertid, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet
och i enlighet med hvad kammarkollegium härom hemställt,
föreslå, att föreskrift meddelas därom, att dylik ersättning, i den mån densamma
vidare skall utgå, må kunna utfås i öfverensstämmelse med hvad
härutinnan stadgas beträffande indelningsersättningen.
Om den ändring, som må böra ske i kungörelsen den 5 oktober
1871, anhåller jag att framdeles få göra framställning.
Föredraganden uppläste härefter ett inom finansdepartementet upprättadt
förslag till förordning angående ändrad ordning för utbetalning af indelningsersättning
in. m. samt hemställde, att detsamma måtte genom nådig
proposition framläggas för Eiksdagen.
Denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
till Eiksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilagan
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Algot Wahlin.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1908.