Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 114.

1

N:o 114.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående anvisande
af anslag till export- och handelsstudiestipendier; gifven
Stockholms slott den 20 mars 1908.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att under Riksdagens sjunde hufvudtitel på extra stat för år 1909 anvisa
dels, såsom reservationsanslag, ett belopp af 20,000 kronor för att
utdelas såsom understöd med benämning exportstipendier till personer,
som, utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalfön eller
i länder utom Europa verka för afsättning af svenska exportartiklar,
dels ock ett belopp af likaledes 20,000 kronor till handelsstudiestipendier,
att tjäna såsom understöd för förvärfvande utomlands af
praktiska insikter i handelsyrket.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Carl Swartz.

Bih. till B de sd. Prof. 1908. 1 Samt. 1 Afd. 87 Höft.

1

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 114-

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Mag t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
mars 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,
Statsråden: Albert Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Roos,

Swartz,

grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,

Malm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Swartz anförde vidare:

Vid underdånig föredragning den IB innevarande januari af de till
regleringen af riksstatens sjunde hufvudtitel för nästkommande år hörande
frågor anmälde jag, bland annat, hurusom kommerskollegium i underdånig
skrifvelse den 30 december nästlidet år gjort framställning om
meddelande af förändrade föreskrifter i fråga om sättet och villkoren
för utdelande af statens handelsstipendier äfvensom, i anslutning till
hvad sålunda föreslagits, hemställt, bland annat, att Eders Kung]. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att, med indragning af det hittills utgående
anslaget till handelsstipendier, anvisa dels ett reservationsanslag af
20,000 kronor om året för att utdelas såsom understöd med benämning

3

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

exportstipendier till personer, som, utan officiell ställning, företrädesvis
i Ryssland, på Balkanhalfön eller i länder utom Europa verkade för
afsättning af svenska exportartiklar, dels ock ett anslag af likaledes 20,000
kronor om året till handelsstudiestipendier, att tjäna såsom understöd
för förvärfvande utomlands af praktiska insikter i handelsyrket. Enär
emellertid ärendet i vissa delar kräfde åtskillig ytterligare beredning,
innan definitivt förslag i ämnet kunde föreläggas Eders Kungl. Maj:t
till afgörande, inskränkte jag mig, under uttalande, att kollegii förslag
syntes mig, såvidt jag då varit i tillfälle att bilda mig en mening i den
föreliggande frågan, välgrundad! och förtjänt af bifall, för det dåvarande
till eu liemställan, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att i afvaktan på den nådiga proposition i ämnet, som kunde komma
att till Riksdagen aflåtas, till export- och handelsstudiestipendier beräkna
å extra stat för år 1909 ett belopp af 40,000 kronor. Denna
min hemställan blef ock af Eders Kungl. Maj:t bifallen.

Sedan ärendet undergått nödig beredning, får jag nu ånyo i
underdånighet anmäla detsamma.

Särskild! anslag till handelsstipendier anvisades af Riksdagen
första gången år 1896. Anslaget, som uppfördes å extra stat för år
1897, bestämdes då till ett belopp af 10,000 kronor. Äfven för år 1898
beviljades,^ likaledes på extra stat, anslag för ändamålet till samma
belopp. År 1898 höjdes anslaget till 20,000 kronor, med hvilket belopp
detsamma utgått för hvart och ett af åren 1899—1904. För åren
1905—-1907 har anslaget utgått med ett till 30,000 kronor förhöjdt
belopp; och har enahanda anslag för ändamålet anvisats jämväl för
nu innevarande år.

I fråga om grunderna för stipendiernas fördelning och de fordringar,
som borde ställas på deras innehafvare, meddelades på förslag
af kommerskollegium genom nådigt bref den 27 november 1896 bestämmelser,
hvilka fortfarande äro gällande.

Enligt berörda nådiga bref fördelas stipendierna af Kungl. Maj:t
efter förslag af kommerskollegium; och plägar kollegium före afgifvande
af sitt förslag inhämta yttranden i ärendet af Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges kontoristförening och kontoristföreningen i
Göteborg.

I nyssnämnda nådiga bref är vidare föreskrifvet, bland annat:

att för kompetens till erhållande af dylikt stipendium erfordras
att styrka sig ej mindre hafva med goda betyg genomgått antingen
handelsinstitut eller högre tekniskt läroverk eller ock på annat sätt
förskaffat sig motsvarande teoretiska förkunskaper än äfven hafva för -

4

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 114.

värfvat praktiska insikter i handel sväsendet antingen genom sjelfständig
agenturverksamhet med artiklar, som kunna blifva af någon betydelse
för svensk export eller genom någon tids väl vitsordad kontorsverksamhet
på handelskontor eller vid industriell anläggning, helst sådan, där
verksamheten omfattar artiklar af nyssberörda slag;

att vid stipendiernas fördelning hänsyn företrädesvis skall tagas
till de sökandes praktiska duglighet och förfarenhet i handel och
industri;

att stipendiat må antingen uppehålla sig å någon viss handelsplats
i det land, där han önskar vinna vidare utbildning, eller besöka
flera länder och handelsplatser, likasom han ock må taga anställning
på utländskt handelskontor, vare sig som volontär eller mot lön;

att stipendiebeloppet, som i regel utgör tvåtusen till femtusen
kronor för år, i hvarje särskildt fall bestämmes med hänsyn till, bland
annat, aflägsenheten af och lefnadskostnaderna i det eller de länder,
stipendiat skall besöka;

att stipendiat är skyldig att inom tid, som vid stipendiets tilldelande
bestämmes, inställa sig i det land eller något af de länder,
där han skall uppehålla sig under stipendietiden, samt i öfrigt ställa
sig till efterrättelse hvad vid stipendiets tilldelande blifver bestämdt i
fråga om såväl den eller de utrikes platser, han skall besöka, som ock
föremålet för hans verksamhet med mera;

att stipendiat är skyldig att för hvarje hälft år af stipendietiden
rörande sin verksamhet och sina iakttagelser beträffande handelsförhållanden,
afsättningsmöjligheter för svenska varor med mera i det främmande
land, där han vistas, eller det land eller de länder, han under
sina resor besökt, afgifva berättelse, som skall till kommerskollegium
insändas senast inom två månader efter utgången af den tid, berättelsen
skall omfatta, samt vara åtföljd af intyg, att stipendiaten uppehållit sig
i det land eller de länder, som i berättelsen afses, äfvensom, därest
stipendiaten vunnit anställning hos affärsman i utlandet, af intyg därom
samt rörande arten af den tjänstgöring, som därvid varit honom ålagd;

att af stipendiebeloppet må af stipendiat eller hans befullmäktigade
ombud lyftas en tredjedel vid utresan, eller, därest stipendiat redan
vistas i det land, där han tänker vidare uppehålla sig, genast efter
stipendiets beviljande, den andra tredjedelen efter det den första samt
den sista tredjedelen efter det den andra halfårsberättelsen afgifvits
och godkänts; och böra dessa berättelser, i den mån sådant af kommerskollegium
pröfvas lämpligt, i tryck offentliggöras; samt

att ansökningar i ämnet böra vara åtföljda af prästbevis jämte

D

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

de betyg och intyg i (ifrigt, som må kunna företes, samt innehålla
uppgift å det land eller de länder, dit sökanden ämnar begifva
sig och den plan för sin verksamhet, sökanden tänker under vistelsen
utomlands följa.

Vidkommande det för år 1907 beviljade anslaget å 30,000 kronor
till handelsstipendier, har, sedan kommerskollegium afgifvit förslag till
fördelning af detsamma, därvid kollegium tillika hemställt, att en å
äldre handelsstipendieanslag uppkommen behållning om 4,333 kronor
32 öre, hvilka al skilda anledningar icke blifvit använda af vederbörande
stipendiater, måtte år 1907 få användas, Kungl. Maj:t genom
beslut den 13 september samma år såsom fortsättningsstipendier tilldelat
en stipendiat 7,000 kronor för att i Ostasien företrädesvis Japan,
inhämta erfarenhet om villkoren för afsättning af svenska exportartiklar,
en stipendiat 3,000 kronor för att i södra Afrika verka för afsättning
af svenska industrialster, en stipendiat 4,000 kronor för att i södra Asien,
företrädesvis Siarn, samt i Ostasien inhämta erfarenhet om villkoren
för afsättning af svenska exportartiklar, en stipendiat likaledes 4,000
kronor för att å Madagaskar verka för afsättning af svenska industrialster
samt slutligen en stipendiat 1,500 kronor för att i Ryssland
verka för sistnämnda ändamål.

Därjämte har Kungl. Maj:t tilldelat fyra personer nya stipendier,
nämligen dels 4,500 kronor åt en stipendiat för att i La Plataländerna
verka för afsättning af svenska industrialster, dels 4,500 kronor åt en
stipendiat för att i Mexiko verka för afsättning af svenska exportartiklar,
dels. 4,000 kronor åt en stipendiat för att i La Plataländerna
studera möjligheterna för svensk export dels ock 1,500 kronor åt en
stipendiat för att i Storbrittannien och eventuellt Frankrike studera afsättningsmöjligheterna
för den svenska pappersindustrien. I sammanhang
härmed bär, med anlitande af dels å anslaget till handelsstipendier
återstående 333 kronor 32 öre, dels en af Kungl. Maj:t enligt nådigt
beslut den 9 november 1906 odisponerad återstod, 1,500 kronor, af det
för år 1907 anvisade anslag till befrämjande af afsättning i främmande
länder af alster af svensk industri och svenska näringar dels ock ett
å de för åren 1904 och 1905 anvisade anslag för sistberörda ändamål
besparadt belopp, 3,000 kronor, hvithet icke af vederbörande stipendiat
tagits i anspråk, Kungl. Maj:t utdelat tre nya stipendier, nämligen åt
en stipendiat 2,000 kronor för att i Egypten och eventuellt andra
delar af norra och nordöstra Afrika verka för afsättning af svenska
industrialster, åt en stipendiat 2,133 kronor 32 öre för att i Chile och
Peru verka för afsättning af svenska exportartiklar samt åt en stipen -

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

diat 700 kronor för att i Tyskland och England studera afsättningsmöjligheterna
för svenska lingon samt metoderna för varans förädling.

Anslaget till handelsstipendier för innevarande år har ännu icke
fördelats.

Den af Kungl. Maj:t den 17 november 1905 tillsatta kommittén,
som erhöll i uppdrag att utarbeta förslag till nya organisationer af
utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet m. m., upptog
i sitt den 23 mars 1906 afgifna betänkande jämväl frågan om handelsstipendierna
samt sättet och grunderna för deras utdelning.

Kommittén har därvid erinrat, att syftet med dessa stipendier
ursprungligen varit att bereda unge män tillfälle att erhålla kännedom
om utländska handelsförhållanden, men att härutinnan under årens lopp
inträdt en förändring så tillvida, att stipendiaterna alltmera öfvergått
till att betrakta sig såsom agenter för afsättningen af svenska varor i
utlandet.

Det hade emellertid synts kommittén mer än tvifvelaktigt, huruvida
en dylik sammanblandning af skilda syften varit ändamålsenlig.
Från åtskilliga håll hade ock inför kommittén framhållits olämpligheten
häraf.

Om en ung stipendiat — yttrar kommittén härutinnan — hade
ringa affärsvana och otillräcklig språkkännedom, då han begåfve sig
till utlandet för att förkofra sig i handelsyrket, kunde man icke med
fog af honom fordra ett effektivt arbete för afsättning af svenska industrialster,
särskildt icke på orter, där han på förhand icke hade
några förbindelser, och i ett land, som han måhända aldrig förut besökt.
Hans verksamhet försvårades också helt naturligt därigenom,
att de jämförelsevis låga stipendiebeloppen i regel tvingade honom
att söka anställning å något affärskontor. Detta kunde väl för hans
personliga utbildning vara af nytta, men då upphörde också hans
egenskap och hans förmåga att verka som exportagent.

Handelsstipendiaterna vore vidare för närvarande ålagda att
hvarje halfår afgifva berättelse. Dessa berättelser hade dock icke förefallit
äga något synnerligen praktiskt värde, hvilket i betraktande af
stipendiaternas oerfarenhet icke heller skäligen kunde läggas dem
till last.

Kommittén hade på grund af dessa omständigheter kommit till
den uppfattning, att de olika ändamål, som skulle med handelsstipendierna
främjas, kunde bättre vinnas genom en annan anordning
än hittills. Den förslog därför, att det belopp å 30,000 kronor, som

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

staten för närvarande årligen lämnade till liandelsstipendier, måtte fördelas
i 3 stipendier om 5,000, 5 om 2,000 och 5 om 1,000 kronor, allt
för år. De större stipendierna om 5,000 kronor skulle tilldelas köpmän,
som ägde särskildt goda förutsättningar för att i aflägsnare länder eller
Ryssland kunna etablera egen affärs- eller agenturverksamhet med svenska
produkter, mot moralisk förpliktelse att till statskassan återbära stipendiebeloppet.
så snart deras verksamhet blifvit så inbringande, att dylik
återbetalning utan skada för densamma kunde äga rum. Stipendierna å
2,000 kronor skulle utgå till begåfvade unge män, som genomgått handelsinstitut
eller blifvande handelshögskola samt styrkt sig äga lofvande
merkantila anlag och kunde förete goda vitsord från tjänstgöring
å något affärskontor i Sverige, för att bereda dem tillfälle att förvärfva
kännedom om handelsförhållandena i aflägsnare länder eller
Ryssland. Stipendierna å 1,000 kronor skulle slutligen kunna tilldelas
unge män, som genomgått handelsskola eller tekniskt läroverk
med goda vitsord, för att sätta dem i tillfälle att genom anställning
antingen i Tyskland, i England eller i Frankrike förkofra sin
språkkunskap. Samtliga slagen af stipendier syntes böra utdelas för
ett år, men borde kunna förlängas för ytterligare ett år, hvad de sistnämnda
stipendierna anginge dock endast under villkor, att stipendiaten
under det andra året icke vistades i samma land som under
det första. För att hafva någon kontroll öfver de två sistnämnda
slagen af stipendiater borde stipendiebeloppet månadsvis utbetalas till
dem genom närmaste konsulat, som borde tillse, att det med stipendiet
afsedda ändamålet fullföljdes.

Med anledning af kommitténs berörda uttalande har kommerskollegium
nu upptagit frågan till behandling.

Kollegium har därvid till en början för frågans utredning inhämtat
yttranden i ämnet af Sveriges allmänna exportförening, Sveriges
kontoristförening, Stockholms köpmannaförenings handelskammare, handelskammaren
i Göteborg och Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare.
Samtliga dessa korporationer hafva gifvit uttryck åt
den uppfattningen, att handelsstipendierna på ett mera verksamt sätt
än hittills skulle komma att tjäna sitt ändamål, om utdelningen skedde
enligt i viss mån andra grunder och vid stipendierna fästes delvis
andra bestämmelser än de nu gällande.

_ Sveriges allmänna exportförening har sålunda föreslagit, att stipendierna
skulle indelas i två hufvudgrupper, yrkes stipendier och studiestipendier.
Yrkesstipendierna skulle afse beredande af statsunderstöd
åt svenskar eller firmor med svensk delägare, som i utlandet drefve

8 , Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

handelsyrke hufvudsakligen med svenska varor. Dylika stipendier borde
enligt föreningens mening ock kunna tilldelas företag, som i utlandet
bedrefve förädlingsindustri, där svenska alster och halffabrikat inginge
som hufvudbeståndsdelar. Studiestipendierna åter skulle tilldelas svenskar,
som i utlandet önskade vidare förkofra sig vid högre handelshögskolor
eller öka sina erfarenheter inom handelsväsendet i utlandet.

Sveriges kontoristförening har anfört, att vid handelsstipendiernas
utdelning borde i hufvudsak följas nu tillämpade grundsatser men
att vid sidan häraf borde under formen af ett särskildt anslag inrättas
stipendier för exportagenter, hvilka skulle hafva till uppgift att direkt
verka för afsättningen af svenska alster i främmande länder.

Stockholms köpmannaförenings handelskammare har likaledes ansett,
att en bestämd åtskillnad borde göras mellan de anslag, som afsåge
att sätta vederbörande i tillfälle att verka såsom agenter för svenska
produkters afsättning i främmande, företrädesvis aflägsna, länder, och
de understöd, som skulle användas enbart i studieändamål. De förutsättningar
— yttrar föreningen — som borde kräfvas af de båda
slagen af liandelsstipendiater vore väsentligt . olika. För att vinna
framgång i verksamhet såsom agent inom de aflägsna länder, som
härvid syntes komma i fråga, fordrades ej mindre att redan äga en
viss köpmannaerfarenhet än äfven att ej vara fullständigt obekant med
den marknad, där man skulle arbeta. För att kunna tillgodogöra sig
ett endast för studier lämnadt understöd vore däremot de hufvudsakliga
villkoren att söka i beskaffenheten af vederbörandes föregående
teoretiska och praktiska utbildning.

Handelskammaren i Göteborg har uttalat den åsikten, att statens
handelsstipendier kufvudsakligast borde tjäna till att möjliggöra därtill
lämpliga personers vistelse i och för studieändamål i utlandet och
företrädesvis i de utomeuropeiska länderna eller Ryssland. Dock borde
det enligt föreningens mening icke vara uteslutet, att dylika stipendier
äfven skulle kunna tilldelas personer, hvilka i nyssnämnda länder hade
för åt sikt att etablera egen själfständig affärs- eller agenturverksamhet.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare har, i likhet med
diplomat- och konsulatkommittén, ansett en sammanblandning af handelsstipendier
för studieändamål och exportstipendier icke vara ändamålsenlig
samt därför, med framhållande af önskvärdheten däraf, att
det nuvarande anslaget till handelsstipendier oförminskadt användes till
förstnämnda slag af stipendier, anslutit sig till den af kommittén uttalade
meningen, att de för nämnda båda ändamål afsedda stipendier
borde utgå ur skilda anslag.

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114-

Samtliga nu omförmälda korporationer kafva därjämte framhållit
vikten däraf, att för ifrågavarande ändamål afsedda anslag blefve så tillmätta,
att stipendierna kunde utgå med tillräckliga belopp, hvarjämte
jämväl gjorts uttalanden rörande de villkor och närmare bestämmelser,
som borde fästas vid de olika slagen af stipendier.

För egen del har kommerskollegium i sin förenämnda underdåniga
skrifvelse anfört, att behofvet af en väsentlig omläggning af handelsstipendieinstitutionen
bekräftades jämväl af kollega erfarenhet.

Den ursprungliga afsikten med handelsstipendierna, förmäler kollegium
i sin berörda skrifvelse vidare, hade — såsom diplomat- och konsulatkommittén
framhållit — varit att bereda unge män tillfälle att
erhålla kännedom om utländska handelsförhållanden, men denna afsikt
hade under årens lopp undergått en betydande förändring. Vid stipendiernas
utdelning hade nämligen hänsyn allt mera kommit att tagas
till sökandenas förmodade lämplighet att verka för afsättning af svenska
exportartiklar. Att utvecklingen gått i sådan riktning hade sin förklaring
däri, att behof af personer med uppgift att i främmande länder
verka i den svenska exporthandelns tjänst förefunnes och måste tillgodoses.

Det vore själffallet, att, såsom också några af de i ämnet hörda
korporationerna, särskilt Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare
betonat, behofvet af egentliga studiestipendier för personer,
som ägnade sig åt handelsyrket, samtidigt icke minskats; tvärtom
syntes man kunna antaga, att med den raska utveckling, som utmärkt
vårt lands affärslif under de senare åren, ifrågavarande behof vore
mera starkt framträdande nu än vid den tid, då medel först anvisades
till handelsstipendier.

I detta sammanhang har kollegium erinrat, att Riksdagen till befrämjande
af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri
och svenska näringar anvisat ett anslag, hvilket för år 1907 utgått
med 20,000 kronor och som därförut under några år varit bestämdt
till 18,000 kronor om året. Detta anslag hade emellertid till sin
väsentligaste del tagits i anspråk för uppehållande af dels en mejeriagent-
och landtbrukskonsulentbefättning i England dels en fiskeriagentur
i norra Tyskland. Allenast återstoden af anslaget, 1,500 kronor,
hade under åtskilliga år i sammanhang med fördelningen af anslaget
till handelsstipendier tilldelats någon person för att i främmande länder
verka för afsättning af svenska industrialster. Med afseende å de
ändamål, hvartill den ojämförligt största delen af ifrågavarande anslag

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 87 Häft. 2

• 10

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 114.

faktiskt blifvit använd, syntes det vara naturligt och lämpligt, att hela
anslaget för framtiden uttryckligen anvisades till befrämjande af afsättning
i främmande länder af alster af svenskt jordbruk och dess binäringar.

Om, fortsätter kollegium, det till handelsstipendier under senaste
tiden anvisade anslaget å 30,000 kronor om året skulle tjäna det
dubbla ändamålet att användas både såsom understöd åt personer, som
i främmande länder skulle verka för afsättning af svenska exportartiklar,
och såsom studiestipendier, vore det knappast tillräckligt.
För att bägge ändamålen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt
tillgodoses, erfordrades minst 40,000 kronor om året. Det vore då
ock angeläget, att redan vid medlens anvisande bestämdes, huru
stort belopp finge för hvardera ändamålet afses. Mest lämpligt syntes
vara, att hela den nämnda summan delades i två anslag. Det ena,
som borde afse understöd åt personer, hvilka i främmande länder skulle
verka för afsättning af svenska exportartiklar, syntes lämpligen kunna
under benämning anslag till exportstipendier bestämmas till 20,000
kronor, medan det andra under benämning anslag till handelsstudiestipendier
kunde upptagas till enahanda belopp eller 20,000 kronor.

På detta sätt skulle både det ändamål, hvartill det nuvarande
anslaget till handelsstipendier ursprungligen afsetts, blifva behörigen tillgodosedt
och den användning, anslaget faktiskt erhållit, jämväl vinna
fullt beaktande.

Utom bägge dessa arter af stipendier hade diplomat- och konsulatkommittén
ifrågasatt inrättande af stipendier att utdelas till unge män,
som genomgått handelsskola eller tekniskt läroverk med goda vitsord,
för att sätta dem i tillfälle att genom anställning antingen i Tyskland,
i England eller i Frankrike förkofra sin språkkunskap. Då språkkunskapen
utgjorde ett moment snarare i den för affärsmannen erforderliga
allmänbildningen än i hans särskilda fackbildning och sålunda i förhållande
till denna hade en mera grundläggande och elementär karaktär,
ansåge kollegium, att frågan om inrättande af stipendier för yngre
köpmän, som ville förkofra sig i språkkunskap, icke i detta sammanhang
behöfde tagas i öfvervägande. Denna fråga syntes däremot lämpligen
blifva föremål för behandling, när det skredes till en ny organisation
af handelsunderAusningen.

Om, i enlighet med hvad kollegium nu ifrågasatt, särskilda anslag
anvisades för de båda af kollegium föreslagna arterna af stipendier,
blefve en äfven i och för sig önskvärd förändring af de vid nuvarande
handelsstipendier fästade villkor och bestämmelser än mera

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

erforderlig. För de skilda slagen af stipendier måste nämligen delvis
olika villkor och bestämmelser blifva gällande.

Beträffande handélsstudiestipendierna har kollegium härutinnan anfört
följande:

För att komma i fråga till erhållande af dylikt stipendium borde
sökande hafva styrkt sig äga viss teoretisk kompetens. De för handelsstipendier
nu gällande föreskrifter i denna punkt syntes härvid lämpligen
böra bibehållas oförändrade i hufvudsak, likasom bestämmelserna
om sättet för utdelandet.

Däremot ansåge kollegium att, i motsats till hvad nu gällde beträffande
handelsstipendier, det icke borde fordras såsom ett oeftergifligt
villkor för erhållande af studiestipendium, att sökanden styrkte
sig hafva förvärfvat praktiska insikter i handelsväsendet. Då emellertid
sådana i regel måste anses bereda en stipendiat ökad möjlighet att
tillgodogöra sig stipendiet, borde det framhållas såsom ett önskemål,
att stipendiat kunde åberopa sig därpå. Det syntes också själffallet,
att företräde under i öfrigt lika förhållanden lämnades sökande, som
visade sig äga dylika insikter.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande bestämmelser
borde vidare föreskrifvas, att stipendiat skulle uppehålla sig i visst
land, samt att han borde taga anställning å utländskt handelskontor.
Beloppen af dessa stipendier, hvilka skulle utdelas för år, borde i regel
icke öfverstiga 2,000 kronor årligen. Stipendiat borde efter stipendieåret
kunna tilldelas nytt stipendium, dock endast för studier i annat
land än det, hvari han vistats under föregående år.

Diplomat- och konsulatkommittén hade ifrågasatt, att kontroll
öfver stipendiaterna skulle utöfvas af närmaste konsul. Kollegium, som
i underdånig skrifvelse af den 19 juni 1906 angående användande af
anslaget för handelsstipendier för år 1906 framhållit, att vederbörande
konsul måtte få sig ålagdt att öfvervaka det sätt, hvarpå inom hans
distrikt verkande stipendiat fyllt sin uppgift, kölle före, att denna
kontroll borde utöfvas på det sätt, att konsul rörande stipendiaten
dels hade att i förekommande fall till kollegium göra de anmärkningar
i afseende å stipendiatens verksamhet och uppförande, hvartill konsul
funne fog, dels ock i hvarje fall skulle efter stipendieårets slut till
kollegium insända rapport, huru stipendiaten förhållit sig.

Någon skyldighet att afgifva berättelse borde icke föreskrifvas
för dessa stipendiater.

Jämväl nuvarande föreskrifter om sättet för stipendiernas utbetalning
borde blifva föremål för ändring. Ur synpunkten af stipendiaternas

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

intresse syntes det kunna bestämmas, att stipendium skulle utbetalas
månadsvis. Den del af stipendiet, som belöpte sig på första månaden,
syntes lämpligen böra utbetalas af kollegium, öfriga delar borde stipendiat
sättas i tillfälle att förskottsvis kunna lyfta hos den konsul,
under hvilkens kontroll han stode.

Innehafvare af exportstipendierna, anför kollegium vidare, skulle,
såsom redan blifvit antyda, komma att få en helt annan uppgift än
de förra, i det att de skulle hafva att verka för afsättningen i främmande
länder af svenska exportartiklar. Kommittén hade i fråga om
stipendier af denna art anfört, att de borde tilldelas köpmän, som ägde
särskildt goda förutsättningar för att i aflägsnare länder eller Ryssland
kunna etablera egen affärs- eller agenturverksamhet med svenska produkter.
Häri kunde kollegium instämma.

Då exportstipendiaternas uppgift vore att förmedla affärer, vore
det icke lämpligt att tilldela dem någon som helst officiell ställning.
En följd häraf vore, att det icke finge vara dem tillåtet att begagna
titel, som angåfve eller antydde sådan ställning. Då, enligt hvad kollegium
från flera håll försport, titel af sådan natur varit af handelsstipendiater
använd, syntes erforderligt, att i sammanhang med utdelande
af exportstipendierna uttryckligt förbud därom meddelades.

Beträffande kompetensen för erhållande af exportstipendier ansåge
kollegium, att allmänna bestämmelser icke borde därom meddelas. I
stället borde för hvarje särskildt fall pröfvas sökandes lämplighet för
verksamheten i fråga inom visst land eller vissa länder.

Exportstipendiernas uppgift likaväl som deras karaktär i öfrigt
gjorde det önskligt, att så stor frihet som möjligt funnes vid bestämmandet
af deras belopp. Härutinnan vore att taga i betraktande, att
det särskildt för vissa främmande länder hade visat sig i hög grad
behöfligt, att en väsentlig ökning af de hittills utgående stipendiebeloppen
måtte kunna äga rum. Det läge stor vikt uppå, att exportstipendier
icke tilldelades andra sökande än dem, som kunde anses synnerligt
väl kvalificerade. Skulle hela anslaget något år icke komma att
utdelas, vore det lämpligt att kunna efter omständigheterna låta med
utdelningen till större eller mindre del af samma års anslag anstå till
kommande år.

Exportstipendiernas utbetalning borde icke, såsom fallet vore
med de nuvarande handelsstipendierna, göras beroende af ett periodiskt
afgifvande af berättelser öfver stipendiaternas verksamhet. I stället
för den nuvarande utbetalningen i tredjedelar föresloge kollegium, att
stipendierna måtte utbetalas kvartalsvis, sålunda att första fjärdedelen

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

utbetalades i förskott och enhvar af de tre återstående fjärdedelarna,
sedan stipendiaten styrkt sig hafva under det kvartal, som vore i fråga,
vistats inom verksamhetsområdet. Utbetalningen, som borde göras af
kollegium, borde ske genom insättning hos svensk bankinrättning, som
af stipendiaten bestämdes.

Kommittén hade ifrågasatt, att tilldelandet af dessa stipendier
skulle förbindas med moralisk förpliktelse för stipendiaten att till statskassan
återbära stipendiebeloppet, så snart hans verksamhet blifvit så
inbringande, att dylik återbetalning utan skada för densamma kunde
äga rum. Denna tanke, som ej vunnit understöd af de utaf kollegium
i ämnet hörda korporationerna, funne ej heller kollegium anledning
att förorda.

I likhet med hvad kollegium föreslagit i fråga om studiestipendierna
ansåge kollegium, att jämväl exportstipendierna borde utdelas
årsvis och efter omständigheterna kunna förnyas. Ansökning om förnyelse
af stipendium borde vara åtföljd af intyg från vederbörande
svenska beskickning eller konsul om sökandens verksamhet såsom stipendiat.

Exportstipendiaterna borde gifvetvis vara personer med så stor
erfarenhet, att man från dem kunde vänta rapporter af beskaffenhet
att till vägledning och upplysning för svenska exportörer och industriidkare
kunna efter omständigheterna offentliggöras eller delgifvas vederbörande
under hand. Under sådan förutsättning syntes stipendiaterna
komma att fylla sin uppgift med afseende å upplysningsarbetet på ett
vida mera verksamt sätt, om rapporter meddelades från stipendiaten
så ofta som omständigheter i affärslifvet inom verksamhetsområdet
påkallade det, än om, såsom fallet vore i fråga om de nuvarande
handelsstipendiaterna, berättelser behöfde afgifvas endast halfårsvis.
En eventuell föreskrift i nämnda syfte borde emellertid enligt kollega
åsikt blott helt allmänt och utan fastställande af bestämda tider ålägga
stipendiat att till kollegium insända rapporter om ekonomiska företeelser
i det främmande landet, hvilka kunde vara af intresse för den
svenska affärsvärlden och särskildt svenska exportörer. Det läge i
sakens natur, att arten och gedigenheten af en sådan rapportverksamhet
borde utöfva inflytande på frågan om tilldelande af fortsättningsstipendium.

Om exportstipendiat hade sin verksamhet i ett främmande land,
där svensk handelsattaché funnes anställd, syntes det kollegium synnerligen
angeläget, att stipendiaten underhölle en nära förbindelse med
handelsattachén. Detta syntes lämpligast ske på det sätt, att stipen -

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

diaten hölle handelsattachén underrättad om den allmänna plan, efter
hvilken han arbetade, samt om mera betydelsefulla affärer, som han
hade för afsikt att söka förmedla, samt i öfriga förekommande fall
meddelade handelsattachén de upplysningar, stipendiaten kunde vara i
tillfälle att lämna. Utan en sådan anordning syntes statens arbete för
den svenska exportens främjande i det land, som vore i fråga, lätt
kunna blifva planlöst.

Hvad slutligen beträffade sättet för tilldelandet af dessa stipendier,
ansåge kollegium anledning icke förefinnas att göra ändring i
hvad härutinnan för närvarande gällde för handelsstipendierna.

Med stöd af hvad sålunda anförts har kollegium hemställt, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, med indragning af
det hittills utgående anslaget till handelsstipendier, anvisa

dels ett reservationsanslag af 20,000 kronor om året för att utdelas
såsom understöd med benämning exportstipendier till personer,
som utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalfön
eller i länder utom Europa verkade för afsättning af svenska exportartiklar,

dels ock ett anslag af 20,000 kronor om året till handelsstudiestipendier
att tjäna såsom understöd för förvärfvande utomlands af
praktiska insikter i handelsyrket.

Beträffande exportstipendierna ansåge kollegium, i enlighet med
hvad anförts, det i öfrigt böra föreskrifvas:

att sökande hade att inom tid, som kollegium kungjorde, till
kollegium ingifva sin till Konungen ställda ansökning, hvilken borde
vara åtföljd af prästbetyg och intyg i öfrigt, som kunde företes, samt
innehålla uppgift å det land eller de länder, dit sökanden ämnade
förlägga sin verksamhet,

att ansökning om fortsättningsstipendium skulle vara åtföljd jämväl
af intyg från vederbörande beskickning eller konsul om sökandens
verksamhet såsom stipendiat;

att efter ansökningstidens utgång kollegium skulle till Kungl.
Maj:t öfverlämna samtliga ansökningshandlingarna jämte eget yttrande ;

att stipendierna skulle af kollegium utbetalas kvartalsvis, sålunda
att första fjärdedelen utbetalades i förskott och en hvar af de tre återstående
fjärdedelarne, sedan stipendiat styrkt sig hafva under det kvartal,
som vore i fråga, vistats inom sitt verksamhetsområde;

att stipendiat skulle inom tid, som vid stipendiets tilldelande
bestämdes, infinna sig å föreskrifvet verksamhetsområde, samt i början
af stipendietiden underrätta såväl kollegium som vederbörande svenska

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 114. 15

beskickning och konsul om sin adress och senare meddela nämnda
myndigheter uppgift om förändring af adressen;

att, där svensk handelsattaché funnes anställd i det land, där
stipendiaten hade sin verksamhet, stipendiaten skulle hålla handelsattachen
underrättad om den allmänna plan, efter hvilken han arbetade,
samt om mera betydelsefulla affärer, som stipendiaten hade för afsikt
att förmedla, äfvensom i öfriga förekommande fall meddela handelsattachen
de upplysningar, stipendiaten kunde vara i tillfälle att lämna;

att stipendiat skulle så ofta omständigheter inom vederbörande
verksamhetsområde förelåge, Indika syntes äga intresse för den svenska
affärsvärlden och särskildt svensk export, därom genom vederbörande
konsul^ eller generalkonsul insända rapport till kollegium, dock icke i
fall, då sådant meddelande skulle kunna lända stipendiatens egen verksamhet
till men; samt

att stipendiat icke ägde antaga titel, som kunde ingifva den
uppfattning, att han intoge officiell ställning eller innehade officiellt
uppdrag.

I afseende å handelsstudiestipendierna åter syntes, i enlighet med
hvad kollegium härutinnan hemställt, böra förordnas,

att till Kungl. Maj:t ställda ansökningar, afseende praktiska handelsstudier
i visst land, skulle inom tid, som af kollegium kungjordes, till
kollegium ingifvas samt vara åtföljda af prästbetyg och de intyg i öfrigt
som kunde företes;

att fortsättningsstipendium endast finge tilldelas för studier i annat
land än det, hvarest vederbörande stipendiat vistats under föregående år;

att efter ansökningstidens utgång kollegium skulle till Kung!
Maj:t öfverlämna samtliga ansökningshandlingarna jämte eget yttrande;

att för kompetens till erhållande af stipendium skulle erfordras
att. styrka sig hafva med goda betyg genomgått antingen handelsinstitut
eller tekniskt läroverk eller ock på annat sätt förskaffat sig
motsvarande teoretiska förkunskaper;

att vid stipendiernas fördelning hänsyn skulle tagas till de sökandes
praktiska insikter i handelsyrket;

att stipendiebeloppet skulle i regel utgöra högst 2,000 kronor;
att stipendiat skulle inom föreskrifven tid infinna sig i det land,
som blifvit bestämdt, och, så snart han dit anländt, underrätta så väl
kollegium som vederbörande svenske konsul om sin adress;

att stipendiat borde taga anställning å utländskt handelskontor
och skulle stå under kontroll af vederbörande konsul, som hade att
till kollegium dels göra de anmärkningar i afseende å stipendiats verk -

Departements chefen.

16 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

samhet och uppförande i öfrigt, hvartill konsuln funne anledning, dels
ock efter utgången af stipendieåret insända rapport, huru stipendiaten
i sådan egenskap förhållit sig; samt

att stipendiat skulle äga lyfta den på första månaden belöpande
andelen af stipendiet före stipendieårets början hos kollegium samt
återstoden hos vederbörande konsul månadsvis efter ingången af den
månad, som vore i fråga.

Det för innevarande år beviljade anslaget till handelsstipendier,
är, såsom förut nämnts, ännu icke disponerad!. I särskild underdånig
skrifvelse den 30 december 1907 har kommerskollegium, med åberopande
af hvad i dess förenämnda skrifvelse af samma dag föreslagits,
hemställt, att berörda anslag jämte möjligen uppkommande besparingar
på handelsstipendieanslaget från tidigare år måtte, i den mån ifrågavarande
medel icke toges i anspråk för fortsättningsstipendier, få användas
med högst hälften till exportstipendier och återstoden till
handelsstudiestipendier samt enligt de grunder för hvartdera slaget af
dessa stipendier, som kollegium i sin sistberörda skrifvelse föreslagit;
och har kollegium därjämte anfört, att beträffande fortsättningsstipendierna
lämpligen syntes böra i hvarje särskild! fall pröfvas, huruvida
och i hvilken mån, med eftergifvande af hittills gällande bestämmelser,
de vid de nya slagen af stipendier fästade villkoren skulle lända till
efterrättelse.

Utan tvifvel har, såsom ej mindre diplomat- och konsulatkommittén
än äfven kommerskollegium erinrat, syftet med de till
handelsstipendier anvisade anslag ursprungligen i första hand varit att
därigenom bereda unge män, som ägnat sig åt handelsyrket, tillfälle
att inhämta kännedom om handelslifvets utveckling i främmande länder,
och att sålunda främja utbildandet af duglige och erfarne köpmän i
allmänhet. Indirekt har emellertid gifvetvis äfven med nämnda anslag
åsyftats främjande af den svenska exporten. Genom stipendierna har
man nämligen ock naturligen velat sätta unga lofvande adepter inom
handelsyrket i tillfälle att under vistelse i utlandet knyta förbindelser
med utländska handelshus för att sedermera antingen efter vunnen
anställning i utlandet eller grundande därstädes af egen affärsverksamhet
verka för afsättning af svenska produkter eller, efter återkomsten
till fäderneslandet, göra sina i utlandet inhämtade insikter och erfarenheter
fruktbärande till gagn för den svenska exporten. I mån som
denna antagit större dimensioner och intresset för dess ytterligare utveckling
stegrats, har emellertid vid stipendiernas utdelning den senare

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

synpunkten småningom mera trädt i förgrunden. Att så skett kar
emellertid, såsom kommerskollegium påpekat, varit ganska naturligt.

1 ock med den ökade kandelsförbindelsen med främmande länder kar
nämligen bekofvet af personer, villiga ock lämpliga att i utlandet direkt
verka för afsättningen af svenska alster, allt starkare framträdt,
ett bekof, som stipendierna lämnat ett tillfälle att, åtminstone i någon
mån, tillgodose. Å andra sidan kar, såsom kollegium jämväl framkållit,
bekofvet af anslag äfven för utdelande af handelsstipendier
i egentlig mening eller sådana, som närmast afse att bereda unge män
—- särskildt dem, som icke kafva råd att af egna medel bekosta en
vistelse i utlandet — tillfälle att på ett mera ingående sätt studera
handelsförhållandena därstädes ock därigenom utbilda sig för handelsyrket
i allmänhet ock speciellt för den utrikes handeln, ingalunda
minskats utan tvärtom i senare tid gjort sig än mera gällande
än förr.

Uppenbart är, att de förutsättningar, som kos en stipendiat i ena
eller andra fallet böra förefinnas, därest det med stipendiet åsyftade
ändamålet verkligen skall vinnas, äro tämligen olika.

För att med framgång kunna under vistelse i utlandet befordra
afsättningen af svenska artiklar ock sålunda direkt verka såsom agent
för den svenska exporten fordras gifvetvis, utom andra egenskaper, en
förutgående praktisk köpmannautbildning. Utan en sådan föregående
utbildning hos stipendiaten kan man icke keller vänta, att de meddelanden
eller rapporter, som af honom böra hemsändas angående förhållandena
å den utländska marknaden ock afsättningsmöjligheterna
därstädes, skola erhålla något större praktiskt värde. Då det gäller
studier af utländska handelsförhållanden för den egna edukationen, är
däremot en sådan föregående praktisk utbildning, om än naturligen för
studiernas resultat af stort värde, gifvetvis icke oundgängligen nödvändig.
Grundliga teoretiska förkunskaper, icke minst i språkligt hänseende,
som sätta stipendiaten i tillfälle att med lätthet tillägna sig hvad
han ämnar studera, är naturligen äfven härvid af nöden, om det åsyftade
resultatet skall ernås. De olika förutsättningar, som sålunda hos
stipendiaten i ena eller andra fallet erfordras, äfvensom de väsentligen
olika uppgifter, han i de särskilda fallen närmast för sig uppställt,
synes ock, på sätt diplomat- och konsulatkommittén äfvensom koinmerskollegium
framhållit, böra föranleda därtill, att för de ifrågavarande
båda slagen af stipendier väsentligen olika villkor och bestämmelser
meddelas.

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 87 Häft.

3

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Nu nämnda förhållanden äfvensom den omständigheten, att svårighet
understundom kan uppstå att finna personer fullt lämpliga såsom
exportagenter i egentlig mening — en omständighet, som lämpligen bör
föranleda, att härför afsedda medel från ett år till ett annat besparas
— gorå, synes mig ock, lämpligt, att de för ifrågavarande särskilda
ändamål afsedda stipendier hädanefter bestämmas att utgå af
skilda anslag.

De medel, som hittills anvisats till handelsstipendier, eller under
senare åren 80,000 kronor, äro emellertid alltför knappt tillmätta för
att båda omförmälda ändamål skola kunna på ett tillfredsställande sätt
tillgodoses. A sjunde hufvudtiteln finnes visserligen uppfördt ett särskildt
anslag för befrämjande af afsättning i främmande länder af
alster af svensk industri och svenska tillverkningar. Detta anslag, som
under senare åren utgått med 20,000 kronor om året, har emellertid, såsom
kommerskollegium erinrat, sedan många år tillbaka användts så
godt som uteslutande till främjande af afsättningen af dels svenska
mejeri- och andra jordbruksprodukter i England och dels af svenska
fiskerivaror i Tyskland; och torde anslaget äfven för framtiden komma
att behöfvas för liknande ändamål. Sistnämnda anslag är därför i nu
förevarande afseende icke i nämnvärd mån att påräkna. Man är
sålunda härutinnan för närvarande hänvisad hufvudsakligen till handelsstipendieanslaget,
hvilket emellertid, som nämnts, föranledt, att det
direkta exportintresset på senare tider blifvit företrädesvis uppmärksammadt,
medan å andra sidan det ursprungliga ändamålet med
handelsstipendierna endast i mindre mån kunnat tillvaratagas.

Båda de ifrågavarande ändamålen äro emellertid af den vikt, att
tillräckliga medel för desammas tillgodoseende böra beredas.

Inrättande af särskilda stipendier för exportagenter har redan
tidigare varit ifrågasatt. Redan den kommitté, som den 1 juli 1898
tillsattes för behandling af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln
rörande frågor, uttalade sig för åtgärder i sådan riktning. Med framhållande
af önskvärdheten däraf, att yngre svenska köpmän, i likhet
med hvad särskildt från tysk sida med framgång praktiserats, på mera
varaktigt sätt sloge sig ned i utlandet för att där söka främja Sveriges
handelsintressen vare sig såsom själfständiga agenter för svenska artiklar
eller chefer för svenska handelshus, föreslog nämligen berörda
kommitté, som ansåg understöd i form af stipendier såsom en lämpligutväg
att främja nämnda syftemål, att medel för utdelande af särskilda
stipendier äfven för sådant ändamål borde beredas, och att an -

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

slaget till handelsstipendier, som då utgick med allenast 20,000 kronor,
borde för bland annat detta ändamål kojas.

En ledamot i nyssnämnda kommitté, numera envoyén G. O.
Wallenberg uttalade i särskildt afgifven reservation den mening, att
dylika för exportagenter afsedda stipendier borde uppå ansökan ställas
till enskilda större industrifirmors disposition — och företrädesvis inom
sådana branscher, med afseende å hvilka utsikt förefunnes för inarbetande
af deras tillverkningar å den utländska marknaden — för
utsändande till utlandet af kvalificerade personer såsom ombud eller
agenter för främjande af afsättningen af nämnda tillverkningar därstädes.

Kommerskollegium, som den 23 december 1.901 afgaf infordradt
underdånigt utlåtande öfver denna del af handels- och sjöfartskommitténs
betänkande, ställde sig emellertid då afvisande mot förslaget om inrättande
af särskilda stipendier för exportagenter. Hufvudsakliga anledningen
härtill var den, att den svenska industrien enligt kollega
mening då ännu icke nått den utveckling, att densamma kunde med utsikt
till verklig framgång konkurrera med de större industriidkande
länderna å världsmarknaden, och att därför de uppoffringar, som
genom dylika anslag från statsverkets sida komme att göras, sannolikt
icke skulle medföra åsyftadt gagn. Med den af kollegium sålunda intagna
ståndpunkt var ock gifvet, att kollegium än mindre fann sig
kunna understödja det i förenämnda reservation framställda förslaget
att af statsmedel lämna enskilda firmor bidrag till omkostnaderna för
af dem använda ombud för afsättning i utlandet af deras varuartiklar,
ett förslag som enligt kollegii mening för öfrigt icke uppbures af den
allmännytta, som måste utgöra förutsättning för statsanslag och icke
heller ur konkurrenssynpunkt syntes vara att anbefalla.

De i berörda hänseende sålunda framställda förslag hafva icke
heller hittills föranledt någon åtgärd från Kungl. Majrts sida.

Sedan den tid, kommerskollegii nyssnämnda utlåtande afgafs,
hafva emellertid förhållandena, glädjande nog, i icke oväsentlig mån
förändrats. Den svenska industrien företer nämligen numera, åtminstone
inom vissa branscher, en sådan utveckling, att densamma
utan tvifvel kan med hopp om framgång inlåta sig i täflan på
den utländska marknaden. Ett villkor härför är dock tydligen, att
denna industri utrustas med nödiga hjälpmedel för att kunna bestå
i denna konkurrens. Ett ingalunda oviktigt medel härför är
utsändande af Väl kvalificerade agenter med direkt uppgift att verka

20 Kungl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 114.

för afsättning^!! af svenska alster ock tillverkningar i främmande
länder. Som nämndt, kar ock bekofvet däraf i senare tid alltmera
gjort sig gällande. Den marknad, på kvilken uppmärksamheten därutinnan
för närvarande företrädesvis kör riktas, synes vara det östliga
Europa jämte vissa utomeuropeiska länder.

Önskvärd! vore visserligen, att de anslag, som erfordras för tillgodoseende
af nu ifrågavarande båda ändamål och särskild! det sist
omförmälda, kunde sättas något högre, än kommerskollegium föreslagit.
För närvarande anser jag mig dock icke böra gå utöfver detta förslag.

Hvad angår de af kommerskollegium föreslagna villkor och bestämmelser
för de särskilda slagen af stipendier kar jag i hufvudsak
däremot intet att erinra. Att, såsom af förenämnda reservant i handelsoch
sjöfartskommittén föreslagits, ställa exportstipendierna till enskildes
förfogande, torde som regel icke för närvarande böra ifrågakomma,
åtminstone icke utan föregående utredning rörande förhållandena i
hvarje särskild! fall. Det af diplomat- och konsulatkommittén väckta
förslaget att gifva de för exportagenter afsedda stipendierna formen
af ett slags iån, med eventuell (moralisk) återbetalningsskyldighet
synes mig ej heller för närvarande höra läggas till grund för bestämmelser
i ämnet.

Samma villkor och bestämmelser, som, enligt kominerskollegii
af mig tillstyrkta förslag, sålunda skulle föreskrifvas i fråga om de
stipendier, hvilka skulle komma att utdelas af för nästkommande eller
följande år beviljade anslag, synas ock, på sätt och i den mån kollegium
hemställt, böra vinna tillämpning med afseende å de stipendier, hvartill
anslag anvisats för innevarande år.

Lika med kommerskollegium finner jag frågan om beredande af
anslag till stipendier för studier vid utländsk handelshögskola icke
böra i nu förevarande sammanhang upptagas.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen . att under
riksstatens sjunde hufvudtitel på extra stat för år 1909 anvisa

dels, såsom reservationsanslag, ett belopp af 20,000 kronor för
att utdelas såsom understöd under benämning af exportstipendier till
personer, som. utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på
Balkanhalfön eller i länder utom Europa verka för afsättning af svenska
exportartiklar,

dels ock ett belopp af likaledes 20,000 kronor till handelsstudiestipendier,
att tjäna såsom understöd för förvärfvande utomlands af
praktiska insikter i handelsyrket.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt och tillstyrkt, däri statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla
; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse bil. litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
O. Wetterström.

Bill. till Riksd. Prof. 1908.

1 Sami. 1 Afd. 87 Häft.

4