Andra Hammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

1

X:0 27.

Ank. till Riksd. kansli den 6 april 1908, kl. 4,30 m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 5, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående, förslag till lag om näringsmedel.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 6, har herr E. O. V.
Wavrinsky i Stockholm hemställt, »att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t förelägga Riksdagen förslag
till näringsmedelslag.»

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande:

»Med undantag för några enstaka förordningar, såsom den angående
margarin, och utöfver den allmänna strafflagens bestämmelser rörande att
sälja »mängdt för omängdt» ha vi i vårt land, till skillnad från andra
kulturländer, ingen speciell lifsmedelslagstiftning. Tyskland har sedan
år 1879 en detaljerad lag angående närings- och njutningsmedel. England
har en allmän lifsmedelslag af år 1875 jämte flera specialförordningar
och talrika hithörande bestämmelser i tullagstiftningen. Frankrike
har, utom bestämmelserna i Code pénale, tre speciallagar af åren 1851,
1855 och 1857 med senare bearbetningar och tillägg. Belgien har.en
lifsmedelslag sedan år 1890, Schweiz sedan 1876, Danmark sedan 1894
o. s. v.

I Förenta staterna, där äfven detaljerade bestämmelser på detta
område finnas, har frågan om deras skärpande blifvit aktuell genom den
bekanta »köttskandalen» i Chicago.

Bill. till Ililcsd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band, 26 Käft. (N:o 27.) 1

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

År det nu bättre hos oss? Svaret få vi genom att taga del af de
erfarenheter, som framlagts i det svenska arbetet Illustreradt Varulexikon
af Ekenberg och Landin, Stockholm 1894. En utredning i frågan har
vidare lämnats år 1898 af handelskemisten i Stockholm, John Landin,
i n:o 73 af studentföreningen Verdandis småskrifter, behandlande ämnet
»Förfalskningar af närings- och njutningsmedel». Ur inledningen till
denna broschyr tillåter jag mig hämta följande bemärkningar af den erfarne
fackmannen:

I sin sista afhandling »Den hvita rasens framtid» fäller Viktor Bydberg bl. a. följande
omdömen öfver »de hvita» i vår tid: »Varuförfalskningar och andra slag af kommersiellt svek

betraktas knappt längre som vanhederliga handlingar, de kunna åtminstone vänta ett mycket
mildt omdöme, när de krönas af framgång»; samt: »Förfalskningen af födoämnen, af drycker
och industriella alster har fått vetenskapliga grundvalar. Kemien och fysiken användas lika
mycket till att bedraga och fördärfva människosläktet som till att gagna det.»

Är det verkligen så illa ställdt?

Omdömena må synas starka, men en opartisk fackman på varukännedomens område måste
erkänna, att de innebära åtminstone en ganska hög grad af sanning. Tvifvelsutan hafva varuförfalskningar
förekommit i lägre eller högre grad sedan urminnes tid, men i våra dagars ohejdade
ekonomiska täflings- och utträngningsstrider på alla områden, då därjämte den moderna
naturforskningens resultat gifvit möjlighet till åstadkommande af »finare» förfalskningar, synas
dessa hafva nått ett större omfång än någonsin tillförene. Detta gäller ej minst om de otvifvelaktigt
viktigaste varuslagen: våra närings- och njutningsmedel.

Att vi till de viktigaste varaslagen hänföra näringsmedlen torde ej förvåna någon, enär
dessa ju äro nödvändiga för lifvets uppehållande. Och njutningsmedlen? Ja, i många fall är
det svårt att exakt uppdraga gränsen mellan näringsmedel och njutningsmedel (såsom i fråga
om socker, maltdrycker etc), men äfven i allmänhet taget får njutningsmedlens betydelse för
den mänskliga näringen helt visst icke underskattas, och ej utan skäl säger en framstående
vetenskapsman på detta område, (v. Pettenkofer), att njutningsmedlen äro sanna människovänner,
som förhjälpa vår organism öfver många svårigheter. De kunna liknas vid smörjmedel
för kraftmaskiner, i det att de visserligen icke ersätta ångan och göra densamma umbärlig,
men bidraga till en lättare och mera regelbunden verksamhet samt i väsentlig män förekomma
maskinens nötning. För att åstadkomma detta senare är dock valet af njutningsmedel af största
betydelse; de få icke angripa maskindelarna, utan måste, som man säger, vara oskadliga». Då
sålunda vårt välbefinnande, vår häsla och vårt lif äro beroende bland annat af, att våra näringsoch
njutningsmedel äro oförfalskade och af god beskaffenhet, så är ju frågan härom ägnad att
vara föremål för vår största uppmärksamhet och vårt lifligaste intresse.

Lifsmedelsundersökningar utföras dock äfven hos oss i ganska stort omfång af hälsovårdsmyndigheter
och kemiska laboratorier och hafva dylika bland annat utgjort en icke obetydlig
procent af de hundratusen analyser, som utförts å kemiskt tekniska byrån i Stockholm sedan
dennas etablerande för något öfver 25 år sedan. Det är på grund af dels de resultat, som vunnits
under dessa undersökningar, dels föreliggande erfarenhet i öfrigt från in- och utlandet, som
efterföljande framställning om förfalskningar af närings- och njutningsmedel samt sätten för
deras påvisande skall gifvas.

Afhandlingen redogör för förfalskningar af: I. Animaliska näringsmedel,
först och främst mjölk. Författaren visar af erfarenhet för hvilka
mångfaldiga förfalskningar och tillblandningar mjölken är utsatt och hvilka
anspråk, som böra ställas på densamma. Vidare redogöres för förfalskningar
af smör, ost, kött, fisk, korf och diverse kött- och fiskkonserver;

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

II. Vegetabiliska näringsmedel: mjöl, bröd, konditorivaror, grönsakskonserver,
vegetabiliska oljor, socker och sirap; samt III A. Njutningsmedel, som
innehålla antingen alkaloider eller eteriska oljor såsom kaffe, té, kakao,
chokolad, kryddor, ättika och tobak; B. Alkoholhaltiga njutningsmedel såsom
vin, maltdrycker, konjak, rom, arrak, brännvin, likörer, punsch; och C.
Mineralvatten. Att något måste göras äfven hos oss, har man väl ock
småningom börjat mera allmänt inse. Sålunda upptages uti det utarbetade
förslaget till ny giftstadga en hel del bestämmelser angående »för förtäring
afsedda varor». Frånsedt det mindre lyckliga formulerandet af
en del af sistnämnda bestämmelser (så t. ex. skulle enligt dessa lutfisk
blifva en förbjuden vara!) äro de alltför litet omfattande. Sådant lappverk
som dylika bestämmelsers kombinerande med en giftstadga blefve
i hvarje händelse till föga gagn. Hvad som behofves är en särskild svensk
näringsmedelslag i analogi med förhållandet i de öfriga kulturländerna.
Exakta bestämmelser rörande renhetsbegrepp och tillåtna halter af vissa
inblandningar i olika varor äro i såväl producenters och handlandes som
konsumenters intresse.

På det fjärde allmänna svenska teknikermötet i Norrköping 1906
höll förenämnde handelskemisten Landin ytterligare ett föredrag i detta
ämne, och mötet beslöt enhälligt att göra följande uttalande: Teknikermötets
i Norrköping 1906 kemiska sektion anser en särskild svensk näringsmedelslag,
i likhet med förhållandet i andra kulturländer, vara af beliofvet
påkallad.

Kemistsamfundet i Stockholm har med anledning af frågans stora
vikt vidtagit anstalter för en del närmare utredningar rörande lagstiftningen
i andra länder till belysande af ämnet, för att därmed, om möjligt,
påskynda de nödiga lagstiftningsåtgärderna.»

Då motionen icke meddelar något angående de lagar, förordningar
och stadganden, som i vårt land för närvarande äro tillämpliga på det
af motionären åsyftade området, och då den i afseende på utländska
förhållanden endast innehåller rubrikerna på en del lifsmedelslagar, så
har utskottet ansett som sin första uppgift vid behandlingen af den föreliggande
motionen att redogöra för det väsentligaste af nu gällande
bestämmelser angående handel med närings- och njutningsmedel såväl
inom vårt eget land som ock inom de af motionären åberopade länderna
Tyskland, Belgien, Danmark och Frankrike.

Utskottets

yttrande.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

Sverige.

Strafflagen kap. 22.

§ 3. Säljer man eller utlämnar eljest till annans begagnande veterligen
förfalskade lifsmedel, och är vid den förfalskning ämne nyttjadt,
som för människors lif eller hälsa farligt är; dömes till straffarbete från
och med två till och med sex år. Får någon af de lifsmedel svår kroppsskada;
då skall till straffarbete från och med sex till och med tio år
dömas. Ljuter någon däraf döden; varde den brottslige dömd till straffarbete
på lifstid eller i tio år.

Bjuder man till annan ut sådana veterligen förfalskade lifsmedel,
som ofvan sagda äro; varde, där de ej emottagas, ändå dömd till straffarbete
i högst två år.

Beträdes handlande eller annan, hvars yrke är att sälja eller bereda
lifsmedel, med brott, som i denna § sägs; miste han ock den näringsrätt.

§ 13. Fordrar man betalning för gäld — — — — — — —;
straffes med böter eller fängelse.

Lag samma vare, där man säljer eller annorledes emot vedergällning
föryttrar ondt för godt, mängdt för omängdt eller det, hvaruti man vet
fel vara, utan att sådant uppenbara — — — — — — — — — —;

Kungl. Maj ds hälsovärdsstadga för riket 25 sept. 1874.

§ 15 mom. 1. Kött af djur, som varit behäftad! med sådan smittosam
sjukdom, att dess förtärande är skadligt, samt födoämne eller dryckesvara,
som till följd af förskämning, felaktig beredning eller af annan
orsak är skadlig för hälsan eller otjänlig till människoföda, må icke i stad
till salu hållas eller för sådant ändamål dit införas. (Kungl. kungörelsen
den 6 november 1885.)

2) . Hälsovårdsnämnden äger fördenskull att låta anhålla sådan
vara, om hvilken i föregående moment sägs, då den anträffas å allmän
saluplats, i lägenhet afsedd för sådan varas försäljning eller yrkesmässiga
beredning eller för allmän spisning eller utskänkning med till samma
lägenhet hörande upplag och förvaringsrum af hvad beskaffenhet de vara
må; så ock vid hamn, järnvägsstation eller annat dylikt ställe under förhållanden,
som utvisa, att varan är afsedd till försäljning såsom människoföda.
(Kungl. kungörelsen den 6 november 1885.)

3) . Hälsovårdsnämnd äger, där sådant anses nödigt, att af till för -

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

säljning afsedt födoämne eller dryckesvara låta taga prof för undersökning,
dock emot ersättning enligt vanligt handelspris. I afvaktan på resultatet
af sådan undersökning, som bör med största möjliga skyndsamhet utföras,
må försäljning af en skäligen misstänkt vara kunna af nämnden förbjudas.
För prof, som erfordras vid köttbesiktning enligt lagen angående köttbesiktning
och slakthus, äger ersättning ej rum. (Kungl. kungörelsen den
31 december 1897.)

4). Där farsot härjar eller annan giltig anledning förefinnes, äger
hälsovårdsnämnden äfven förbjuda att, så länge anledningen fortfar, till
salu i stad hålla omogen frukt eller frukt af visst slag eller annat födoämne,
hvars förtärande vederbörande läkare intygar vara menligt för
hälsotillståndet. (Kungl. kungörelsen den 6 november 1885.)

Lag angående köttbesiktning och slakthus 22 december 1897 (med ändring

25 maj 1905).

§ 1. mom. 1. Köttbesiktningstvång, innefattande förbud att inom
visst område till salu hålla eller utbjuda till människoföda afsedt, färskt,
rått kött af nötkreatur, får, get, svin eller häst, därest köttet icke är,

efter undersökning af besiktningsman, försedt med stämpel---eller

åtföljdt af sådant bevis — — — må för stad eller visst område däraf
på framställning af stadsfullmäktige — — — af Konungens befallningshafvande
stadgas, under villkor att genom stadens försorg och på dess
bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän och vidtagas de öfriga
åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning inom ifrågavarande område
må kunna utan större vare sig tidsutdräkt eller annan olägenhet äga
rum; — — —.

§ 2. mom. 1. Slakttvång, innefattande förbud att slakta djur af
de slag, som äro nämnda i § 1 annorstädes än i särskildt för ändamålet
inrättadt och till allmänt begagnande upplåtet offentligt slakthus, kan
stadgas för stad eller visst område däraf. — — — Det ankommer på
Konungens befallningshafvande att i den ordning och under de villkor,
som i § 1 omförmälas, stadga, att slakttvång skall vara gällande — —.

§ 4, mom. 1. Besiktningsman skall vara legitimerad veterinär.

Kungl. Maj:ts förordning angående åtgärder mot missbruk i vissa fall vid
bedrifvande af slakterirörelse 31 december 1897.

§ 1. Uppstår i stad, där slakttvång är gällande, särskild fara i
hälsoväg till följd af någon utanför staden bedrifven slakterirörelse eller

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

yrkesmässig beredning af köttvaror, äger på framställning af stadens hälsovårdsnämnd
Konungens befallningshafvande föreskrifva anordningar och
vidtaga åtgärder, som pröfvas tjänliga och leda till farans undanröjande.

Kungl. Maj:ts kungörelse 31 december 1897 med särskilda föreskrifter om
besiktning och stämpling af kött enligt lagen ''angående köttbesiktning
och slakthus.

Kungl. Maj:ts förordning 13 oktober 1905 angående kontroll ä tillverkningen
af margarin m. m.

Kungl. Maj:ts giftstadga 7 december 1906.

§ 23. Giftigt ämne må ej förvaras eller utlämnas i Öl-, vin-,
brännvin- eller mineralvattenflaska eller i annat kärl (dricksglas, kopp,
tillbringare eller dylikt), som på grund af dess sedvanliga användning
kan gifva anledning till förväxling.

§ 27. Ej må till salu hållas eller försäljas

a) kosmetiskt medel eller annat toalettmedel, innehållande blyförening
eller giftig färg,

b) barnleksak, målad eller tryckt med giftig färg eller eljest innehållande
giftigt ämne. — — —

§ 29. Vara, afsedd till förtäring, må ej till salu hållas eller försäljas,
om den innehåller giftigt ämne af första eller andra klassen, och
ej heller om den innehåller ämne, som omförmäles i Förteckning IV vid
denna stadga. Denna förteckning skall minst hvart tredje år af medicinalstyrelsen
hos Kungl. Maj:t anmälas till revision. Lämpliga färgämnen för
vissa varor, afsedda till förtäring, äro angifna i Förteckning V vid denna
stadga. (Denna förteckning innehåller lämpliga färgämnen för konditorivaror
m. m.)

. § 30. 1. Ämne, som enligt § 29 icke får tjäna som tillsats till vara,
afsedd till förtäring, må icke till salu hållas eller försäljas, om vid saluhållandet
eller försäljningen ämnet genom anvisning angifves vara lämpligt
för ändamål (konservering eller dylikt), som enligt nyssnämnda paragraf
är förbjudet.

2. Sådant ämne må icke under någon förevändning förvaras eller
till något som hälst ändamål användas inom lokal, där vara, afsedd till
förtäring, beredes, ej heller i lokal, som därmed står i samband.

7

Andra Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

§ 31. Ej må vara, afsedd till förtäring, till salu hållas eller försäljas,
om den är omedelbart förpackad i papper eller annat omslag, som
är färgad!, måladt, glättadt eller tryckt med giftig färg eller annat giftigt
ämne, ej heller i folium af annan metall än tenn eller tennfolium, hvars
blyhalt är större än 1 procent; dock att detta stadgande ej har afseende
å te, inneslutet i originalpackning.

§ 32. 1. Ej må tillverkas, till salu hållas eller försäljas kärl eller
redskap för beredning, förvaring eller servering af vara, afsedd till förtäring,
såvida kärlet eller redskapet är så beskaffad!, att vid dess användning
varan kommer i omedelbar beröring med bly, blyhaltig kautschuk
eller färg, eller med emalj (glasyr), hvarur vid en halftimmes kokning
med fyra-procentig ättiksyra bly utlöses, eller med legering (förtenning),
innehållande mer än 1 % bly, där ej legeringen användts till lödning, i
hvilket fall den må innehålla 10 % bly.

2. Kärl eller redskap, som enligt föregående moment ej får tillverkas,
till salu hållas eller försäljas, må ej användas eller förvaras inom
lokal, där servering åt allmänheten äger rum, ej heller inom lokal, som
därmed står i samband.

§ 40. Öfverträdelse af hvad i § 27, § 28 mom. 1, § 29 första
punkten samt §§ 30, 31 och 32 är stadgadt, straffes med böter från och
med tio till och med tvåhundra kronor; och vare i dessa fall godset
förbrutet.

§ 41. Till böter enligt denna stadga må icke dömas, då den felaktige
för öfverträdelsen dömes till ansvar enligt allmän strafflag.

§ 43. Hälsovårds- och kommunalnämnder åligger att öfvervaka
efterlefnaden af de i § 29 första punkten samt §§ 30, 31 och 32 gifna
föreskrifter. Där nämnden icke förmår genom tjänliga föreställningar
verka rättelse vid förefallande missbruk, bör nämnden om förhållandet
göra anmälan hos vederbörande polismyndighet.

Enligt § 24 af kung!, hälsovårdsstadgan kunna nya eller ytterligare
föreskrifter i afseende å allmänna hälsovården i stad utfärdas, sedan förslag
därom väckts och pröfvats af hälsovårdsnämnden samt antagits af
stadsfullmäktige (eller allmän rådstuga) och gillats af Konungens befallningshafvande.
Såsom ett exempel på dylika stadganden skall här nedan
redogöras för Ofverståthållareämbetets kungörelse den 11 april 1905
angående särskilda hälsovårdsföreskrifter för Stockholm angående dels

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

slakterier, dels handel med vissa lifsförnödenheter, deras förarbetande, förvaring
m. m.

I afseende på matvarahandeln gälla §§ 2—7 för en hvar, som i
Stockholm eller å dess område idkar handel med bröd, konditorivaror,
mjölk, mejeriprodukter, kött, fläsk, färsk fisk eller grönsaker eller för
försäljning bearbetar, förvarar eller transporterar sådana varor. Lägenhet
med därtill hörande lokaler, som är afsedd för sådan rörelse, får ej därtill
användas utan att ha blifvit och fortvarande vara godkänd af hälsovårdsnämnden.
Lägenheten skall vara sund, ljus, rymlig och ändamålsenligt
inredd samt tillfredsställande ventilerad; golf, väggar och tak skola
vara anordnade, så att de ständigt kunna hållas i rent och snyggt skick.
Lägenheten får icke användas för annat ändamål. Den i och för rörelsen
sysselsätta personalen skall städse iakttaga snygghet och renlighet med
afseende å såväl egen person som klädedräkt. Som omslag för matvaror
får ej användas tryck- eller skrifmakulatur, ej heller annat material af
oren beskaffenhet. Ämnen, som kunna bibringa födoämnen främmande
lukt eller bismak eller påskynda deras förskämning eller på annat sätt
göra dem skadliga för hälsan eller till människoföda otjänliga, få ej förvaras
i samma lägenhet som födoämnena.

Vidare meddelar den nämnda kungörelsen föreskrifter angående
råämnenas eller de färdiga produkternas förvarande i bagerier (§ 8), angående
handel med mjölk och grädde med noggrant formulerade villkor
för tillåtelse att sälja »barnmjölk», »kontrollmjölk» (§§ 9—14), angående
handel med kött och fläsk (§§ 15—16), angående transport af födoämnen
(§ 17) och angående handel med födoämnen å öppen plats (§ 18). Slutligen
meddelas straffbestämmelser (böter från och med två till och med
ett hundra kronor).

I flertalet städer och andra tättbebyggda samhällen torde redan nu
finnas särskilda ordningsföreskrifter rörande slakterier, mejerier o. d.
Dessutom äro dylika inrättningar föremål för förste provinsialläkarnas
särskilda uppmärksamhet vid deras årliga inspektionsresor.

Tyskland.

På grund af talrika klagomål öfver en del arbetsmetoder inom tillverkningen
och beredningen af vissa allmänt använda förbrukningsartiklar
och därvid förekommande förfalskningar tillsatte Reichsgesundheitsamt år
1877 en kommitté af läkare och kemister för att studera dessa metoder och

9

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

förfalskningar, för att påpeka de faror, som däraf kunde för det allmänna
hälsotillståndet uppkomma, och för att anvisa sättet att förebygga dessa
faror. Denna kommittés arbeten, som lämna god ledning vid bedömandet
af den tyska lagens verkningsområde, rörde kött, korf, mjölk, smör, sockerbagerivaror,
socker, choklad, kaffe, te, öl, vin, mineralvatten, lysoljor,
tyger, mattor, färger, leksaker, glaserade lerkärl, köks- och andra hushållsartiklar
af metall och emalj. Kommittén påpekade de gällande lagbestämmelsernas
otillräcklighet och framhöll behofvet af verksammare såväl förebyggande
(preventiva) som hämmande (repressiva) åtgärder, än de dittills
vidtagna.

Lagen af den 14 maj 1879 blef häraf en följd. Dess första del,
§§ 1—7, omfattar de preventiva, dess senare del, §§ 8—17, de repressiva
bestämmelserna. Denna lag ställer under myndigheternas kontroll all
handel med närings- och njutningsmedel, leksaker, mattor, färger, mat-,
dryckes- och kokkärl samt lysoljor, och ger åt polismyndigheterna rätt
att hos handlande för undersökning uttaga prof af varuslag, som i lagen
afses, hvarjämte stadgas, att genom särskilda kejserliga förordningar förbud
kan utfärdas mot tillverkning, saluhållande och försäljning af näringsoch
njutningsmedel af viss angifven beskaffenhet äfvensom af en de!
förbrukningsartikar af viss angifven art. Vidare kan på samma sätt förbud
utfärdas mot tillverkning, saluhållande eller försäljning af ämnen, afsedda
för förfalskning af närings- och njutningsmedel, och slutligen stadgas
straff i form af böter eller fängelse för förfalskning af närings- och
njutningsmedel äfvensom för saluhållande eller försäljning af förfalskade
varor af ifrågavarande slag. Äfven försök till förseelser mot lagen äro
straffbara.

För kontrollen öfver lagens efterlefnad upprättades på skilda orter
i tyska riket laboratorier, under ledning af särskildt för ändamålet utbildade
näringsmedelskemister, och infördes en institution af sakkunnige,
förtrogna med tillverkningen af de i lagen afsedda varorna. Emellertid
visade det sig, dels att polismyndigheternas åtgärder vid tillämpningen af
lagen framkallade upprepade berättigade klagomål från näringsidkarne, och
dels att de föreskrifna kontrollbestämmelserna ändock icke voro likformigt
och tillräckligt effektiva. På grund häraf utfärdades tid efter annan, äfven
under de senast förflutna åren, föreskrifter, afseende att undanröja dessa
missförhållanden, utan att de med lagen åsyftade fördelarna till fullo
synas hafva uppnåtts.

Bill. till IUlcsd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. Häft. 2

10 '' Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

Belgien.

Den belgiska lagen af den 4 augusti 1890 rörande förfalskning åt
lifsmedel berättigar regeringen att reglera och öfvervaka tillverkningen
och handeln med närings- och fodermedel, dock endast med hänsyn till
den allmänna hälsovården, i syfte att förhindra svek och förfalskningar.
Lagens ändamål är att stödja kommunernas verksamhet i här berörda
afseenden genom statens medverkan på grundvalen] af en verksam och
ständig kontroll öfver handeln med lifsmedel och andra i lagen afsedda
varor. Samma lag belägger förfalskning af läkemedel och droger med
samma straff som förfalskning af näringsmedel och stadgar stränga straff
för brott mot lagen.

En af de bestämmelser i denna lag, som blifvit lifligast omstridda,
är den, som ger åt de myndigheter, som hafva att vaka öfver lagens
efterlefnad, tillträde till alla de lokaler, som äro afsedda för försäljning
af näringsmedel äfvensom till för allmänheten icke tillgängliga lokaler
för tillverkning eller beredning af näringsmedel.

O DO

Danmark.

Lagen af den 1 april 1894, som upprepade gånger blifvit förnyad,
senast år 1903 för en tid af 7 år, berättigar justitieministern att för en
kostnad af 8,000 kr., sedermera 10,000 kr., årligen låta upprätta ett
kemiskt laboratorium, för sådana undersökningar af lifsmedel, som åt detsamma
anförtros af domstolar, polismyndigheter eller hälsovårdsnämnder.
Ministern får vidare befogenhet att genom förordning bestämma de tilllåtna
gränserna i fråga om beredning af vin och spritdrycker. Dessutom
stadgar denna lag straff för förfalskning af näringsmedel och för saluhållande
af förfalskade sådana.

Frankrike.

Lagen af den 1 augusti 1905 angående förhindrande eller undertryckande
af svek vid varuhandeln i allmänhet och af förfalskning af
närings- och njutningsmedel och jordbruksprodukter kompletteras genom
en förordning af den 31 juli 190G, i hvilken lämnas föreskrifter angående
de myndigheter, som skola uttaga prof af i lagen afsedda varor, samt
angående tillträde till handlandes m. fl. lokaler. Vidare innehåller denna
förordning bestämmelser angående laboratorier för undersökningarna och

11

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

tillkallandet af särskilda sakkunniga, när så fordras. I förordning af den
1 augusti 1906 lämnas utförliga och noggranna föreskrifter angående
uttagande af profver af olika slag af närings- och njutningsmedel.

Den ifrågavarande lagen har till ändamål att möjliggöra bestraffandet
af hvarje svikligt förfarande i varuhandeln men att lämna åt särskilda
förordningar att sörja för detalj föreskrifterna i fråga om hvarje
särskildt slag af bedrägeri på detta område. Man tog till utgångspunkt
den belgiska lagen af den 4 augusti 1890 och sammanförde dessutom en
del äldre bestämmelser i strafflagen och andra lagar, som dels voro riktade
mot vissa leveransbedrägerier, dels föreskrefvo straff för förfalskning1 af
närings- och njutningsmedel. Man satte dock ej samtidigt ur kraft vissa
nyare speciallagar rörande försäljningen af ett flertal olika varor, såväl
närings- ocli njutningsmedel som andra, hvilka lagar redan hunnit vissa
välgörande verkningar.

Att här ingå på en närmare redogörelse för den franska lagens
innehåll synes på grund af lagens synnerligen omständliga och omfattande
beskaffenhet icke vara lämpligt.

Af det ofvan anförda torde framgå, att vårt land redan i lagar och
förordningar, gällande dels för hela riket, dels för städerna och slutligen
för vissa städer eller andra tätt bebyggda orter, äger såväl beaktansvärda
föreskrifter i fråga om lifsmedels förarbetning, försäljning och förvaring
som straffbestämmelser i fråga om förfalskning af lifsmedel.

Klart är att detaljerade bestämmelser icke kunna utfärdas att gälla
för hela riket. Redan vår hälsovårdsstadga är uppdelad i för stad och
landsbygd skilda kapitel, men den ger ju öfverallt de kommunala myndigheterna
möjlighet att i afseende på bland annat slakterier, korffabriker,
mejerier, matvaruhandel m. m. utfärda bestämmelser, i den mån sådana
af Konungens befallningshafvande fastställas.

De utländska lagar, som ofvan refererats, torde knappast i och Rusig
vara mera effektiva än de bestämmelser, som vi äga i nu omtalade
hänseenden, om också i vårt land icke finnes någon speciell lagstiftning
angående näringsmedel.

De »exakta bestämmelser rörande renhetsbegrepp och tillåtna halten
af vissa inblandningar i olika varor», som motionären framhåller såsom
önskvärda, torde rörande vissa närings- och njutningsmedel kunna med -

12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.

delas, men i fråga om de flesta lifsmedel torde detta vara otänkbart
redan på den grund, att hvardagsspråkets beteckningar för dylika handelsartiklar
icke äro och icke kunna vara så noggranna, att de precisera den
ena eller andra varan med afseende på dennas sammansättning och öfriga
egenskaper, så som sker exempelvis i fråga om läkemedel, rörande hvilka
gällande farmakopé föreskrifver noggranna bestämmelser i afseende på
sammansättning, frihet från tillblandningar in. in.

Slutligen måste en lagstiftning i motionens syfte för att varda effektiv
innehålla bestämmelser om kontrollen å födoämnen etc., öfver deras förarbetning,
försäljning o. s. v. Införande af en dylik kontroll är förenad!
med stora kostnader och torde därför knappast kunna anordnas utom i
våra större städer, som ju sedan länge äga i stort sedt tillfredsställande
kontrollanordningar. Skillnaden mellan befolkningsförhållandena och samfärdsmöjligheterna
i vårt land å ena sidan samt de stora kulturländerna
å andra sidan gör dessutom, att den ofvan refererade utländska lagstiftningen
knappast är tillämplig hos oss i fråga om möjligheten af att
anordna en effektiv kontrollapparat, verksam inom skilda delar af vårt vidsträckta
land.

På gi''und af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr E. O. V. Wavrinskys i Stockholm förevarande
motion icke må till någon Andra Kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 april 1908.

På utskottets vägnar:
KNUT KJELLBERG.

STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAGET, 1908.