Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
1
»so 3@*
Ank. till Eiksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 1 e. m.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, i
anledning af väckta motioner angående skrifvelse till
Konungen i fråga om anordnande af en låneanstalt för
kommuner inom riket m. m.
Till utskottets behandling hafva blifvit hänvisade l:o) en af herr
Eune in. fl. väckt motion, n:o 216, hvaruti motionären hemställer, att
Riksdagen ville besluta att hos Kung! Maj:t anhålla, att Kung! Maj:t
täcktes låta utreda, huruvida och på hvilket sätt en allmän lånekassa för
Sveriges kommuner kan inrättas och, såvida utredningen därtill gifver anledning,
vidtaga de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunna
erfordras, 2:o) en af herr Jeansson i Kalmar m. fl. väckt motion, n:o 252,
hvaruti föreslås att i skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t
täcktes låta utreda, under hvilka villkor allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer skulle kunna af staten erhålla en grundfond å exempelvis
trettio millioner kronor i af staten utgifna räntebärande obligationer för
att därigenom sättas i stånd att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose
kommunernas och fastighetsägarnes i städer och stadsliknande samhällen
Bill. till Eiksd. Prof. 1908. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 35 Käft. (Ko 36). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
lånebeliof och 3:o) en af herr Johansson i Jönköping väckt motion, n:o 268,
hvaruti föreslås, att Kiksdagen ville besluta att i skrifvelse hos Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, dels huruvida och under
hvilka villkor Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle kunna
af staten erhålla, i af staten utgifna räntebärande obligationer, eu grundfond
af sådan storlek, att hypotekskassan därigenom sattes i stånd att på ett
tillfredsställande sätt tillgodose kommunernas och fastighetsägarnes i städer
och med dem jämförliga samhällen lånebehof, dels ock, om denna utredning
skulle gifva vid handen, att dessa lånebehof ej lämpligen kunna tillgodoses
af en för dem gemensam kreditanstalt, huruvida och på hvilka villkor staten
skulle kunna på nyss angifna sätt garantera såväl eu lånekassa för rikets
kommuner som äfven Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer för att
sätta dem i stånd att på ett fullt effektivt sätt fylla, den förra kommunernas,
och den senare fastighetsägarnes i städer och med dem jämförliga
samhällen kreditbehof.
Motionernas Herr linne har till stöd för sin motion anfört följande:
motivering. »yid 1907 års riksdag väckte undertecknad motion om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående inrättande af en allmän lånekassa för rikets
kommuner.
Till stöd för motionen anförde jag följande:
På senare tider hafva Sveriges kommuner funnit sig böra alltmera
åtaga sig utförandet af en del större allmännyttiga företag, livilkas åvägabringande
förr ansågs tillkomma enskild företagsamhet. Sådana företag
utföras i våra dagar i allmänhet i den omfattning och med den hänsyn
till kommande tiders större kraf, att kostnaderna blifva större än att de
kunna under kortare tid af de skattskyldiga betalas. Ofta är därjämte
fallet, att de med sådana företag afsedda ändamål först långt efter utförandet
till fullo ernås och att företaget därigenom kan anses mera gagna
en kommande generation än den, som bragt detsammma till utförande.
Yid sådant förhållande måste det vara lika nödvändigt som rättvist att på
en längre följd af år fördela kostnaderna, och för att ernå detta måste
i allmänhet lånevägen anlitas. Att detta också särskildt på senare tider
skett i mycket stor utsträckning, kan inhämtas af statistiska centralbyråns
redogörelse för kommunernas finanser. Uti denna redogörelse uppgifves
kommunernas sammanlagda skuldsumma vid slutet af nedannämnda år till
följande belopp:
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
1885 ................. |
................. 129,984,967 |
kronor |
1886 ................. |
................. 136,094,151 |
» |
1887 ................. |
................. 141,566,898 |
» |
1888 ................. |
................. 144,321,988 |
» |
1889 ................. |
................. 142,987,365 |
» |
1890 ................. |
................. 154,895,691 |
» |
1891 ................. |
................. 164,825,031 |
» |
1892 ................. |
................. 175,138,725 |
» |
1893 ................. |
................. 182,845,887 |
» |
1894 ................. |
................. 191,572,909 |
» |
1895 ................. |
................. 192,189,275 |
» |
1896 ................. |
................. 188,543,622 |
» |
1897 ................. |
................. 194,206,247 |
» |
1898 ................ |
................. 204,645,413 |
» |
1899 ................. |
................. 226,609,117 |
» |
1900 ................. |
................. 245,674,193 |
» |
1901 ................. |
................. 273,529,532 |
» |
1902 ................. |
................. 302,882,786 |
» |
1903 ................. |
................. 327,133,214 |
» |
Dessa siffror visa, att kommunernas skuldsättning alltjämt ökas, och
antagligt är val, att kommunerna i framtiden måste åtaga sig lösandet
af allt flera och allt större samhälleliga uppgifter, hvarigenom skuldsättningen
kommer att snarare ökas än minskas. Den ökade skuldsättningen
behöfver emellertid ej vara oroande, då man ju är berättigad antaga, att
de upplånade penningarna städse användas uteslutande till ändamål, hvilka
åt kommunerna och deras medlemmar bereda motsvarande förmåner och
större ekonomisk bärkraft. Då nu kommunernas lånebehof äro så stora,
måste det vara synnerligen viktigt, att deras upplåning kan ske på det
för låntagarna i alla afseenden fördelaktigaste och billigaste sätt.
Kändt är, att nödigt kapital till billigaste ränta tack vare statens
medverkan beredts vår jordbruksnäring genom inrättandet af allmänna
liypoteksbanken, och sannolikt är, att en på liknande grunder fotad allmän
lånekassa för Sveriges kommuner bäst skulle bereda möjlighet till
fördelaktigaste upplåning för kommunala behof. För att eu sådan kassa
skulle kunna å den stora penningmarknaden upplåna erforderliga medel
mot den lägsta möjliga ränta och därigenom i sin ordning förmå tillhandahålla
kommunerna lån på billigaste villkor, är dock nödigt, att
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
lånekassan understödjes af statens egen kredit. Så kar med framgång
ock utan någon som kelst uppoffring från statens sida skett i fråga om
allmänna kypotekskanken, ock minst lika stor anledning kar staten att
understödja eu kommunal lånekassa. Allmänna kypotekskanken främjar
ju ett mera enskildt intresse, ekuru visserligen ett synnerligen keaktansvärdt
sådant — jordkruksnäringens — under det att nu ifrågasatta lånekassa
skulle kereda fördelar åt Sveriges kommuner, kvilka ju fullgöra
nära nog statliga uppgifter ock i kvilka alla samkällsmedlemmar äro intressenter.
Det synes mig icke förmätet att kysa den. förhoppning, att en af
statens kredit understödd ock på ändamålsenligt sätt ordnad kommunal
låneanstalt skulle kunna kereda kommunerna lån, för kvilka räntan med
ända till eu kalf procent understege räntan å de killigaste på senare tider
erkållna kommunlån. I fråga om den stora mängden mindre kommuner,
k vilkas lån ofta upptagits på jämförelsevis ofördelaktiga villkor, komme
räntekesparingen kelt visst att uppgå ända till inemot eu kel procent.
Ock då det kär gäller lånesummor på några kundra millioner kronor, inses
lätt kvad en sådan låneanstalt kunde inkespara för Sveriges kommuner.
Lämpligt vore väl, att äfven landstingen, kvilka vid slutet af år 1903
upptagit lån till ett sammanlagdt kelopp af 8,134,686 kronor, körde keredas
möjligket att uti den ifrågasatta lånekassan erkålla lån.
För att frågan om en sådan allmän lånekassa skall kunna på lämpligaste
sätt lösas, erfordras emellertid en grundlig utredning af alla de
förkållanden, som på saken kafva inverkan, ock eu sådan utredning kör
enligt min åsikt lämpligast åvägakringas af Kung!. Maj:t. Därvid torde
äfven keaktas, att vissa ändringar uti kommunallagarna kunna klifva nödiga
för att noggrannare reglera kommunernas rätt att låna samt närmare Instämma
sättet att af en kommun uttaga fordran.
Eedan vid 1885 års riksdag väckte inom Andra Kammaren kerr
E. von der Lancken motion om utredning af förevarande fråga. Motionen
klef dock på kemställan af kammarens tredje tillfälliga utskott af kammaren
afslagen. Såsom skäl för afstyrkandet anförde utskottet kufvudsakligen,
att, vare sig den ifrågasatta lånekassan i större eller mindre mån
anordnades under statens kontroll ock garanti eller såsom en gemensam
kuskållsangelägenket för de kommuner, som däraf skulle komma att kegagna
sig, k vilket senare förutsatte eu gemensam ansvarigket dessa kommuner
emellan, så kunde man likväl kefara, att en dylik anordning skulle
genom lättketen för kommunerna att få sina förbindelser på kekväma
5
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
villkor placerade betänkligt öka farten af den kommunala skuldsättning,
som mången redan funnit vara betänklig nog. Enligt utskottets mening
kunde också ifrågasättas, om statens inblandning i kommunernas angelägenheter
medelst lämnandet af garanti för dessas förbindelser vore
lämplig och nyttig och om det kunde vara välbetänkt att utsträcka kommunernas
enligt gällande bestämmelser gemensamma hushållsangelägenheter,
sådana desamma vid kommunallagarnes tillämpning ansetts böra
fattas, ända därhän, att kommunerna skulle kunna ikläda sig ansvarighet
för hvarandras förbindelser. Utskottet påpekade vidare, hurusom de olika
kommunerna med hänsyn hade till det sätt, hvarpå de sköta sina affärer
och till deras finansiella ställning, äro förtjänta af en högst olika kredit.
De större kommunerna, som kunde betinga sig de fördelaktigaste villkoren
för sin upplåning, skulle näppeligen finna med sin fördel förenligt att
ingå uti den ifrågaställda lånekassan, och då statsmakterna icke torde
vilja göra de lånesökande kommunernas inträde i kassan obligatoriskt, så
skulle densamma sålunda komma att anlitas företrädesvis af de mindre
god kredit ägande kommunerna, hvilket skulle oförmånligt inverka på den
kredit, lånekassans obligationer skulle komma att åtnjuta. Yid sådant
förhållande funne utskottet det vara tvifvelaktigt, om den ifrågaställda
lånekassan verkligen skulle blifva i tillfälle att, på samma gång hon hade
att bära kostnaderna för sin förvaltning, erbjuda kommunerna lån på
väsentligen fördelaktigare villkor än dem, kommunerna i allmänhet själfva
kunde bereda sig.
Enligt mitt förmenande kan ifrågasättas, huruvida utskottets ofvan omförmälda
skäl till motionens ogillande, äfven om hänsyn tagas till de år 1885
rådande förhållanden, kunna anses hållbara. Säkert synes mig åtminstone,
att utvecklingen under tiden från år 1885 intill våra dagar gått i sådan riktning,
att man näppeligen kan anse, att de anförda skälen nu kunna tillräckligt
motivera ett utslag på eu föreslagen utredning i saken. Erfarenheten har visat,
att för kommunerna, äfven för mindre sådana, någon svårighet att upptaga
nödiga lån numera icke förefinnes. Fog saknas sålunda för det antagande, att
kommunerna genom en för dem afsedd allmän lånekassas inrättande skulle
skuldsätta sig mera än hvad som kan vara förenligt med ett klokt handhafvande
af deras ekonomi. Då därjämte mig veterligt aldrig en svensk
kommun visat sig urståndsatt att fullgöra sina förbindelser, synes det icke
behöfligt föreskrifva, att de kommuner, hvilka uti kassan erhållit lån, skulle
solidariskt ansvara för kassans förbindelser, men väl att kassan årligen
skulle afsätta skäligt belopp till en reservfond, ur hvilken medel kunde
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
tagas till betäckande af någon möjligen inträffande förlust. Risk eller
olägenhet för de större kommunerna att ingå såsom låntagare i kassan kan
ju under sådana förhållanden icke förefinnas. Fastmera torde det vara
sannolikt, att kassan, om den på ändamålsenligt sätt anordnas och väl
skötes, skall blifva i stånd att utlämna lån på ännu billigare villkor än
dem, de större kommunerna kunna vid sina lånetransaktioner själfva betinga
sig och att därför äfven dessa kommuner skola finna fördelaktigt att
uti kassan upptaga sina lån.»
Motionen öfverlämnades för utredning till Ändra Kammarens femte
tillfälliga utskott, som tillstyrkte skrifvelseförslaget. Fyra ledamöter af
utskottet hemställde dock uti afgifven reservation om afslag å detsamma.
Utskottets utlåtande föredrogs uti Andra Kammaren den 17 april 1907,
därvid kammaren afslog utskottets hemställan och den väckta motionen.
Af de skäl, som under debatten anfördes emot motionen, har jag icke
kunnat öfvertygas om att icke anordnandet af en allmän lånekassa för
Sveriges kommuner skulle för dessa medföra afsevärda ekonomiska fördelar,
och jag tager mig därför friheten ånyo för Riksdagen framlägga förslaget.
Den ekonomiska kris med däraf föranledd penningknapphet, som
här i vårt land inträffade i slutet af nästlidet år och ännu pågår, synes
mig hafva så tydligt visat, hvilka svårigheter under nuvarande förhållanden
kunna uppstå för kommuners upplåning af penningar mot skälig ränta,
att äfven de, som förut ansett något behof af eu sådan låneanstalt icke
förefinnas, borde hafva blifvit öfvertvgade om motsatsen. Enligt mitt förmenande
har det dessutom visat sig som en verklig fara för vårt penningväsen
i allmänhet, att ofonderade kommunlån till högst betydliga belopp
tynga våra penninginrättningar, ett förhållande, som helt visst till stor del
varit orsak till den penningknapphet, som här i landet för närvarande råder.
Fn allmän kommunal lånekassa skulle därför otvifvelaktigt visa sig
nyttig icke blott genom att bereda kommunerna billigare lån än dem, de
hittills kunnat förskaffa sig, utan äfven genom att i penningknappa tider
göra det möjligt och lättare för våra banker att tillhandahålla den legitima
handeln och industrien erforderligt rörelsekapital utan att i alltför hög
grad behöfva anlita tillfälliga utländska krediter. Efter den nu pågående
penningkrisens slut inträffa sannolikt tider med låga räntesatser, och det
synes mig därför vara af stor vikt, att, därest eu kommunal lånekassa
skall inrättas, detta sker snarast möjligt, på det att kassan må redan i början
af sin tillvaro kunna anskaffa erforderliga penningar på billigaste villkor.
På grund af nu omförmälda förhållanden och då under den nästlidne
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 5) Utlåtande Ko 36.
höst här i Stockholm sammanträdande kommunalkongressen det visat sig,
att bland Sveriges kommunalmän intresset för eu sådan lånekassa som den
ifrågasätta vore synnerligen lifligt och allmänt, har jag ansett mig böra
redan nu återkomma med motion i ämnet.
Uti flera främmande länder har den kommunala upplåningen underlättats
och ordnats.
I Danmark inrättades redan år 1899 »Kreditföreningen af kommuner
i Danmark», hvilken förening enligt stadgarna har till uppgift att lämna
sina medlemmar lån. Medlemmarne utgöras af danska kommuner.
linland äger visserligen ingen allmän lånekassa för kommunerna, men
ur de ganska stora fonder, öfver hvilka finska staten förfogar, erhålla
kommunerna dels bidrag, dels låneunderstöd mot jämförelsevis billig ränta
efter ansökan, som ställes till senaten och af densamma pröfvas.
I England hafva ett mindre antal stora städer själfva ordnat sin
kommunala upplåning, men den stora mängden af engelska kommuner tillhandahållas
af engelska staten lån till mycket billiga villkor. För anskaffande
af härför nödiga medel till billigast möjliga räntefot har engelska
staten anordnat särskild inlåning.
De franska kommunerna erhålla i allmänhet på särdeles billiga villkor
lån af hypoteksbanken Crédit Foncier. Fn franska statens depositionskassa
utlämnar emellertid också sådana lån.
Vid en år 1863 uti Italien upprättad statens depositionskassa kar
genom lag af den 24 april 1898 inrättats eu särskild afdelning för förmedling
af provinsernas och kommunernas lån.
Ömkligt vore, om det utskott, till kvilket motionen remitteras, ville
låta infordra fullständiga uppgifter från Sveriges kommuner angående deras
låneförkållanden. Härigenom torde man kanske tydligt nog finna, huruvida
upplåningen för närvarande sker på för kommunerna fördelaktiga villkor.»
Ilerr Jeansson har till stöd för sin motion anfört följande:
»Sverige är som bekant ett på naturliga tillgångar och därmed sammanhängande
utvecklingsmöjligheter synnerligen rikt, men på rörligt kapital
.ganska fattigt land. Behof vet af utländskt kapital för en mångfald af
olika ändamål är därför mycket stort; och på olika sätt har man sökt
fylla detsamma. Så hafva t. ex. en hel del af våra banker skaffat sig
betydande krediter hos utländska banker i form af trasseringskrediter,
pensionering af växlar och dylikt. Men detta har visat sig vara ett synnerligen
illa valdt sätt, ty under det att de kreditbehof, som i vårt land
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
behöfva fyllas, i regel kräfva försträckningar på lång tid, hafva nyssnämnda
utländska krediter vanligen erhållits endast på korta tider, exempelvis tre
månader. Under svåra penningtider bli dylika krediter ofta nog uppsagda,
och när det då gäller att betala åter hvad man lånat, uppstå lätt
stora besvärligheter såväl för de låntagande bankerna som i kanske ännu
högre grad för deras gäldenärer. Det är därför önskligt, att, såsom en
framstående bankman och ledamot af Första Kammaren nyligen påpekat,
detta sätt att skaffa utländskt kapital icke användes i någon större omfattning.
Ett annat och för de inhemska lånebehofven mera afpassadt sätt
att skaffa dylikt kapital är att upplåna det mot obligationer, ställda på
återbetalning under en lång följd af år. På detta sätt har svenska staten
och den af staten på visst sätt garanterade Allmänna hypoteksbanken på,
tack vare svenska statens goda kredit, billiga villkor å den utländska
penningmarknaden upplånat betydande belopp till fyllande af statens egna
och den jordägande befolkningens behof.
Det finns emellertid äfven andra mycket betydande kreditbehof, till
hvillcas fyllande medels anskaffande af långa och billiga lån på den utländska
penningmarknaden det voro högeligen önskvärdt, att staten lämnade
sitt stöd på liknande sätt som till hypoteksbanken. Bland dessa
kreditbehof torde man med all rätt kunna sätta i främsta rummet våra
kommuners och våra stadsfastighetsägares.
Hvad våra kommuner beträffar, får det väl anses ostridigt, att de allmänna
uppgifter de ha att fylla, äro så viktiga, att staten med allt skäl
bör skänka dem sitt stöd, då det gäller att kunna på billigaste möjliga
villkor anskaffa de medel, som för dessa uppgifters fyllande erfordras, så
snart det kan ske utan någon uppoffring från statens sida.
Och att staten, under nyssnämnda förutsättning, äfven bör understödja
de sträfvanden, som gå ut på att åt stadsfastighetsågarna anskaffa lån på
billiga villkor, måste nog också anses vara med statens intressen öfverensstämmande.
Ty behofvet af göda och billiga bostäder för en, ofta under
ganska ogynnsamma ekonomiska villkor lefvande stadsbefolkning är så tydligt
framträdande, att dess fyllande såväl af ekonomiska som sociala skäl,
är ett verkligt statsändamål. Och ett med afseende å tillsynen öfver de
belånade fastigheterna väl ordnadt och med billiga pengar arbetande fastighetskreditsystem
medverkar otvifvelaktigt till beredande af goda och billiga
bostäder.
Ett dylikt fastighetskreditsystem är ej minst i dessa tider så mycket
mera af behofvet påkalladt, som svårigheterna för fastighetsägarne att få
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
sina inteckningar belånade i bankerna äro särdeles stora, då de enskilda
bankerna ej numera såsom förr behöfva intecknigar såsom grundfondshypotek,
och inga af våra vanliga banker egentligen kunna vara intresserade
af att belåna inteckningar, alldenstund dessa i motsats till växlar ej kunna
vid förefallande behof i sin tur i regel belånas. Under kristid såsom nu,
då bankerna kunna blifva nödsakade att uppsäga inteckningar som kanske
varit belånade hos dem i åratal, och fastighetsägaren endast med största
möda om ens alls, kan få dem placerade på annat håll, framträder tydligast
behofvet af en kreditanstalt, där fastighetsägare alltid med visshet
kunna påräkna få sina goda inteckningar belånade på längre tid.
Önskvärdheten af statens understöd för ordnandet af stadsfastighetskrediten
gjorde sig redan för cirka 50 år sedan gällande och krafvel därpå
framställdes inom den kommitté, på hvars förslag af den 2 februari
1860 hypoteksbankens organisation grundar sig, af grosshandlaren Gust.
Lallerstedt, som i särskildt afgifven reservation yrkade, att hypoteksföreningar
emellan fastighetsägare i städerna skulle få vinna inträde i hypoteksbanken.
Detta blef emellertid icke af Rikets ständer medgifvet, enär
man, i enlighet med den af kommitténs flertal uttalade åsikten, ansåg ett
dylikt medgifvande innebära risk för staten alldenstund stadsfastigheter
förmenades vara till sitt värde mera växlande än jordbruksfastigheter, af
hvilket skäl man också, då solidarisk ansvarighet ansågs böra föreskrifvas
hypoteksbankens delägare emellan, fann det orättvist att i dylik ansvarighet
sammanföra tvenne i följd af den förmenta skiljaktigheten i säkerhetens
beskaffenhet olikställda grupper af låntagare. En af herr Lallerstedt
vid 1863 års riksdag väckt motion om upprättande af eu särskild hypoteksbank
för rikets städer och köpingar vann visserligen borgarståndets
bifall, men afslogs af de öfriga stånden. Och har man kanske att söka
orsaken till detta afslag ej blott i ofvan nämnda principiella betänkligheter,
utan ock i en viss intressemotsats emellan land och stad.
Sedan den tiden har emellertid mycket förändrats. Nu erkännes nog
allmänt, att städernas fastighetsvärden äro i stabilitet fullt jämställda med
jordbruksegendomarnes, hvarför det ej innebär större risk för staten att
stödja en hypoteksinrättning för stadsfastigheter än en sådan för jordbruksfastigheter,
och intressemotsatsen mellan land och stad synes, till vårt lands
lycka, vara på god väg att försvinna, hvilket allt gör, att den åsikten nog
torde vara allmänt utbredd, att det endast skulle vara en skyldig gärd af
rättvisa, om vår stadsbefolkning nu erhölle statens stöd för ordnande af
Bill. till Bikscl. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 35 Käft. 2
10
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
sin fastighetskredit, på samma sätt som vår landtbefolkning redan för cirka
50 år sedan erhöll det.
De motioner, som vid innevarande riksdag väckts dels om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående inrättande genom statens försorg af en allmän
lånekassa för rikets kommuner och dels om anslag för åvägabringande af
utredning i fråga om upprättande af en hypoteksbank för rikets städer
och med dem jämförliga samhällen, torde af ofvan anförda skäl till sina
syften vara förtjänta af Riksdagens synnerliga uppmärksamhet. Emellertid
torde det vara synnerligen olämpligt att för ernående af dessa syften upprätta
två skilda offentliga kreditanstalter, hvilka skulle vid sidan af riksgäldslcontoret
och hypoteksbanken på den utländska penningmarknaden söka
afsättning för sina obligationer. Tvifvelsutan skulle detta verka mindre
fördelaktigt ur kreditsynpunkt. Därtill kommer, att förvaltningskostnaderna
för två kreditanstalter gifvetvis skulle ställa sig väsentligt högre än för
en, som då skulle få till uppgift att tillgodose såväl kommunernas som
stadsfastighetsägarnes kreditbehof.
Och öfverlämnas denna dubbla uppgift till en kreditanstalt, hvilket,
på grund af hvad nyss anförts, vore det lämpligaste, torde man därvidlag
kunna ställa sig så att säga på historisk grund.
Då nämligen städernas fastighetsägare icke lyckades vare sig vinna
inträde i Allmänna hypoteksbanken eller få en särskild hypoteksbank, bildade
de själfva en kreditanstalt, som under namn af Allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer den 17 november 1365 fick sitt reglemente af
Kungl Maj:t fastställdt och till uppgift erhöll att anskaffa lån dels åt
hypoteksförening ar mellan fastighetsägare i städer och stadsliknande samhällen
och dels åt kommuner. Då Allmänna hypotekskassan, som ej i någon män
har till sitt syfte att tjäna något privatekonomiskt förvärfsintresse, utan
tvärtom afser att bereda sina låntagare så billiga och goda lånevillkor som
möjligt, är liksom hypoteksbanken fotad på den solidariska ansvarigheten
låntagarne emellan, kommunerna dock undantagna, skulle det ej för staten
medföra någon risk, därest den ville understödja Allmänna hypotekskassan
med en grundfond, sådan som hypoteksbanken erhållit. Då så är och på
grund af hvad ofvan anförts, torde det vara lämpligt, att, om, som vi våga
tro, det måste anses af behofvet påkalladt, att staten på ett eller annat
sätt lämnar sin garanti åt en för kommunerna och städernas fastighetsägare
upprättad kreditanstalt, Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer
får bli den grundstomme, kring hvilken denna anstalt uppbygges.»
11
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
Motiveringen till lierr Johanssons motion är af följande lydelse:
»Yid innevarande riksdag hafva motioner väckts dels af herrar Trapp
i Första Kammaren och Kune i Andra Kammaren om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående inrättande genom statens försorg af en allmän statsgaranterad
lånekassa för rikets kommuner, dels af herr Hägglund i Första
Kammaren om anslag för åvägabringande af utredning i fråga om upprättande
af en hypoteksbank för rikets städer och med dem jämförliga
samhällen, dels ock slutligen af herr Jeansson i Kalmar m. fl. i Andra
Kammaren om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning,
under Indika villkor Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer skulle
kunna af staten erhålla en grundfond å exempelvis trettio (SO) millioner
kronor i af staten utgrina räntebärande obligationer för att därigenom
sättas i stånd att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose kommunernas
och fastighetsägarnes i städer och stadsliknande samhällen lånebehof.
I dessa motioner har på ett tydligt och öfvertygande sätt påvisats,
att för ett effektivt ordnande af kommunernas och fastighetsägarnes i städer
och med dem jämförliga samhällen kreditförhållanden statens understöd
är af behofvet påkalladt, liksom ock att detta understöd kan af staten
lämnas utan någon uppoffring eller risk, om därför väljes den form, i hvilken
staten tidigare lämnat hypoteksbanken sin garanti.
Om sistnämnda förhållande torde nog alla kunna vara ense, likasom
ock därom att, på samma sätt som det förut pröfvats vara ett viktigt statsintresse
att medelst statsgaranti åstadkomma billiga amorteringslån åt
fastighetsägare på landet, det ock måtte vara ett lika viktigt statsintresse
att medverka därtill, att rikets kommuner, landstingen däri inbegripna,
samt fastighetsägare i städerna erhålla amorteringslån eller andra längre
lån på fördelaktigaste villkor.
Däremot äro nog meningarna delade, när det gäller frågan, huruvida
det skulle vara lämpligt att öfverlämna tillgodoseendet af kommunernas
och nyss nämnda fastighetsägares kreditbehof åt en gemensam kreditanstalt
eller åt tvenne.
För min del hyser jag visserligen den åsikten, att det väl skulle
kunna genomföras att anförtro denna dubbla uppgift åt en kreditanstalt,
och att det därvidlag vore mest praktiskt att utvidga och ombilda den
anstalt, som redan enligt sitt reglemente har denna uppgift, nämligen
Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, så att den, utrustad med statens
garanti på samma sätt som hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt effek
-
12
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 5) Utlåtande Ko 36.
tivt sätt och vida bättre än hittills, då den varit i saknad af dylik garanti,
tillgodose de berättigade låneanspråk, som på densamma kunna ställas.
Emellertid inser jag mycket väl, att mot detta sammanförande af två
i många afseenden skilda grupper af låntagare vissa invändningar kunna
göras, och tror jag därför det vara bäst att åt en af Kungl. Maj:t anordnad
utredning öfverlämna besvarandet af frågan om lämpligheten af en gemensam
eller två skilda kreditanstalter för kommunernas och stadsfastigheternas
lånebehof.»
gar!abehani FråSan om inrättandet af en allmän låneanstalt för Sveriges kommuUng
i lliks-ne1'' bär redan två särskilda gånger varit föremål för Riksdagens pröfning,
dagcn- som af herr Runes motion framgår, nämligen vid 1885 och 1907 års
Riksdagar.
Vid behandlingen af herr Runes motion vid fjolårets Riksdag afgaf Andra
Kammarens femte tillfälliga utskott, som fått densamma till sig hänvisad, i utlåtande
n:o 3 följande yttrande: Då motionären afgifvit sitt förslag, har, såsom
af motionen framgår, Allmänna hypoteksbanken föresväfvat honom som
mönster. Det torde därför vid frågans utredande kunna vara af nytta att först
något erinra om sistnämnda banks organisation. -— Allmänna hypoteksbanken,
stiftad år 1861, har till delägare samtliga landthypoteksföreningar i riket,
hvilka i sin ordning äro sammansatta af de jordägare inom hvarje län, som
önska erhålla hypotekslån. Hypoteksföreningarna hafva icke rättighet att
själfva upptaga lån annat än genom Allmänna hypoteksbankens förmedling.
Banken upptager lån mot obligationer och utlämnar amorteringslån till hypoteksföreningarna
mot viss ränta och förvaltningsbidrag samt mot säkerhet
af inteckning i hypoteksföreningsdelägarnas jordegendom. Till förstärkande
af säkerheten och på så sätt åstadkommande af en billigare räntefot kar
statsverket till Allmänna hypoteksbanken öfver lämnat ett belopp af 30 millioner
kronor uti sina 3 1/‘z °/o obligationer. Dessa obligationer få icke
tjäna till anskaffande af medel för bankens utlåningar, utan endast användas
dels ifall det vid bankens utredning för infriande af dess förbindelser
oundvikligen erfordras, dels då i följd af uraktlåten eller fördröjd
inbetalning af hvad delägande hypoteksföreningar för undfångna lån böra
erlägga eller af annan anledning banken saknar egna för tillfället användbara
tillgångar till fullgörandet af sina förbindelser mot sina långifvare. I
sistnämnda fall är banken skyldig att senast inom två år åter fylla grundfonden,
eventuellt genom uttaxering inom hypoteksföreningarna. Dessa
13
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
synas härigenom hafva iklädt sig en viss solidarisk ansvarighet. —- Att
det vore önskvärdt, att kommunernas lån, hvilkas belopp redan nu är
högst afsevärdt och alltjämt stiger, kunde erhållas till billigare ränta, synes
utskottet obestridligt. Utskottet finner det äfven kunna ifrågasättas, att
staten härvidlag, i likhet med hvad som sker med Allmänna hypöteksbanken,
lämnar sitt stöd. Väsentliga olikheter är o emellertid rådande mellan kommunernas
och jordägarnas upplåning. Under det sistnämnda låntagares
förhållanden äro mera ensartade, erbjuda däremot de kommunala låntagarnas
betydande skiljaktigheter. Det är tydligt, att landets största städer icke
kunna beräknas behöfva betala lika hög ränta som de mindre kommunerna,
och följden häraf skulle, i händelse en kommunal lånekassa kommer
till stånd, blifva, antingen att lånekassan hade att utlämna lån till
olika räntesatser eller ock att delägarskapet i kassan icke skulle blifva
obligatoriskt utan helt och hållet frivilligt. Med afseende på de större
städernas vana att själfva sköta sin till mycket stora belopp stigande upplåning
och den lägre ränta, de i allmänhet kunna betinga sig, torde det
senare alternativet företrädesvis höra ifrågakomma. Ju starkare en lånekassa
kan blifva och ju billigare villkor den i följd där af kan erbjuda sina
låntagare, desto flera delägare kan den ock förvärfva, men detta hör i så
fall ske på frivillighetens väg. — Den i § 15 af kungl. förordningen
angående Sveriges Allmänna hypotekshank föreskrifna uttaxering kan i
vissa fall tänkas föranleda, att hypoteksförening får underkasta sig eu
högre uttaxering, ifall någon eller några af de betalningsskyldiga föreningarna
icke förmå fullgöra sina andelar i uttaxeringen. Denna eventualitet,
som ju knappast i verkligheten kan inträffa, torde dock ej ens få
i teorien ifrågakomma för ett lånesystem, hvari kommuner äro delägare,
utan lånekassan bör på sig taga den minimala risken af en eller annan
kommuns eventuella oförmåga att fullgöra beslutad uttaxering. — Den
farhåga, som Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott vid 1885 års
riksdag uttalat, att kommunerna genom den större lättheten att erhålla lån
uti en kommunal lånekassa skulle frestas att alltför mycket skuldsätta sig,
torde icke behöfva utgöra ett hinder för ifrågavarande förslags genomförande.
Det måste ju alltid förutsättas, att kommunerna, innan de anmäla
sig till erhållande af lån ur kassan, måste hafva erhållit Kungl.
Maj:ts tillstånd därtill, hvarvid af den lånesökande äfven skall hafva angifvits,
till hvilket ändamål lånet skall användas. Äfven under nuvarande
förhållanden möta för öfrigt ej svårigheter för en kommun att erhålla lån
till skäligt belopp, om än räntan blifver högre än hvad man väntar kunna
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (Ko 5) Utlåtande Ko 36.
blifva fallet med den föreslagna kommunala lånekassan. Någon väsentlig
förändring uti kommunernas benägenhet att upptaga lån bör därför icke
kunna vållas af den föreslagna kassan. — Ilufvudsakliga, om ej enda
skälet för den kommunala lånekassans tillkomst skulle vara att bereda låntagarna
förmånen af en lägre räntefot. Det vill ock synas utskottet, som
om detta mål med säkerhet skulle vinnas för en stor mängd af lånesökande
kommuner, som ej tillhöra landets allra största städer, men hvilkas sammanlagda
lånebelopp ändock uppgå till betydande summor. I första rummet
beror detta naturligtvis på, huruvida statsverket stödjer företaget med
sin kredit, något som väl icke vore otänkbart, då det antagligen icke vore
förenadt med nämnvärd risk och då alla landets kommuner, som det önska,
kunde blifva delägare i kassan. -— Emellertid är den billigare räntefoten
icke den enda fördel, som skulle vinnas genom den ifrågasatta lånekassan.
Äfven åtskilliga omkostnader skulle därigenom besparas. Exempelvis borde
en lånekassa i fråga om tryckning och försäljning af obligationer kunna
betinga sig billigare villkor än en enskild lånesökande kommun. Ä andra
sidan måste naturligtvis kassans delägare ikläda sig ett visst förvaltningsbidrag
till densamma, hvilket dock, ifall kassan vinner anslutning, icke
borde blifva betungande. — Med anledning af det anförda föreslog utskottet,
att Andra Kammaren ville, med bifall till motionen, för sin del
besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på hvilket sätt en allmän
lånekassa för Sveriges kommuner måtte kunna inrättas, samt, därest utredningen
därtill gåfve anledning, vidtaga de åtgärder, som för kassans
bringande till stånd erfordrades. ■— Fyra af utskottets ledamöter reserverade
sig mot beslutet, enär, enligt deras mening, motionären hvarken
ådagalagt, att några svårigheter för närvarande mötte för kommunerna att
erhålla lån på billiga villkor eller att den föreslagna lånekassan skulle
härutinnan för kommunerna medföra några afsevärda fördelar. — Yid ärendets
slutliga behandling i Andra Kammaren afslogs utskottets hemställan
och den i ämnet väckta motionen efter votering med 153 röster mot 49.
"Vid innevarande års riksdag hafva, förutom de till utskottet hänvisade
motionerna, äfven tvenne andra motioner blifvit väckta, hvilka med
frågan äga det nära sammanhang, att utskottet ansett sig böra här i korthet
redogöra äfven för dem.
15
Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
Sålunda föreslår herr Hägglund uti en inom Första Kammaren Täckt Motioner vid
och för förberedande behandling till statsutskottet hänvisad motion, n:o 30,
att Riksdagen måtte besluta till Ivungi. Maj:t ingå med underdånig skvif-som, äga samvete
e med begäran om utredning angående upprättandet för rikets städer ^iu^^ttet
och med dem jämförliga samhällen af eu hypoteksbank, ordnad efter ena- remitterade.
banda grunder som Sveriges Allmänna hypoteksbank. Denna bank skulle Herr Häggdock,
enligt motionärens mening, hafva till uppgift endast ett ordnandelwnds motionaf
fastighetskrediten för de i motionen afsedda kommunernas fastighetsägare
och sålunda ej för kommunerna såsom sådana, åtminstone ej i annat
fall, än att dessa till äfventyra sökte lån mot säkerhet i dem tillhöriga
fastigheter.
Vidare föreslår herr Trapp, att Riksdagen ville besluta att hos Ivungi.
Maj:t anhålla om utredning i afseende å inrättandet genom statens försorg
af en kommunal låneanstalt, samt att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt
till Riksdagen inkomma med de yttranden och förslag, hvartill utredningen
kan föranleda.
Vid behandlingen af motioner hvarom nu är fråga har utskottet del- Utskottets
vis samarbetat med Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2. utlåtande.
Med anledning af hvad i de olika motionerna föreslagits, anser sig utskottet
till en början böra lämna en kort öfversikt öfver kommunernas och sättet för
finanser. Utskottet har härvid följt statistiska centralbyråns senaste utredning dess fyllande.
härutinnan, hvilken utredning hänför sig till år 1904. Enligt densamma
utgjorde vid nämnda års slut den sammanlagda kommunala skuldsumman för
A. landstingen .......
B. landskommunerna
C. stadskommunerna (jämte därmed jämförliga köpingar):
Stockholm ..
Göteborg ____
Malmö.......
Norrköping .
Gäfle .........
Öfriga städer
20 köpingar
kr. 105,523,422
» 34,901,550
» 22,885,577
» 6,665,188
10,049,871
» 108,978,110
» 2,424,089
kr.
»
9,176,660
45,581,335
291,427,807
Summa kr. 346,185,802
16
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
Dessa skuldbelopp motsvarades vid samma tidpunkt af följande tillgångssummor,
nämligen för
A. landstingen:
egna tillgångar i fastigheter och inventarier
................................. kr.
egna tillgångar i fordringar, värdepapper
och kontanta medel.................. »
länslasarettens och kurhusens tillgångar i
fastigheter och inventarier ......... »
länslasarettens och kurhusens tillgångar i
fordringar, värdepapper och kontanta
medel ................................. »
2,145,215
5,177,591
15,735,639
1,147,419 kr. 24,205,864
B. landskommunerna:
fastigheter och inventarier ............... » 78,291,738
fordringar, värdepapper och kontanta
medel ................................. » 35,221,147 » 113,512,885
C. stadskommunerna (jämte därmed
jämförliga köpingar):
fastigheter och inventarier ............... » 330,078,762
fordringar, värdepapper och kontanta
medel ................................. > 83,492,425 » 413,571,187
Summa kr. 551,289,936
Härjämte är att märka, att, enligt gällande kommunallagar, kommunernas
medlemmar äro till bestridande af utgifter, som utöfver eu kommuns
egna tillgångar kunna »till kommunens gemensamma gagn eller för särskilda
dess behof» — sålunda jämväl till skulders betalande — erfordras,
underkastade beskattning i enlighet med de i omförmälda lagar bestämda
grunder.
Till belysning af skuldsättningens tillväxt må följande siffror meddelas
:
17
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
A. landstingens skulder:
år 1899 ................................. kr. 5,401,848
» 1900 ................................. » 6,200,612
» 1901 ................................. * 6,343,528
» 1902 ................................. » 6,969,592
» 1903 ................................. » 8,134,686
» 1904 ................................. » 9,176,660
B. landskommunernas skulder:
år 1899 ................................. kr. 31,360,762
» 1900 ................................. » 33,837,386
» 1901 ................................. » 37,283,029
» 1902 ................................. » 40,563,060
» 1903 ................................. » 42,883,723
» 1904 ................................. » 45,581,335
C. stadskommunernas skulder:
år 1899 ................................. kr. 195,248,255
» 1900 ................................. » 211,836,807
» 1901 ................................. * 236,246,503
» 1902 ................................. » 262,319,726
» 1903 ................................. » 284,249,491
» 1904 ................................. » 291,427,807
Det lånebeliof, som sålunda förefinnes, fylles till väsentlig del genom
upplåning inom landet, om ock utländska lån därjämte förekomma. De
största städerna, Stockholm och Göteborg, låna i regeln själfva direkt från
utlandet, där de åtnjuta eu kredit, som gör det möjligt för dem att betinga
sig mycket förmånliga lånevillkor. Beträffande öfriga kommuner förekommer
däremot dylik direkt upplåning från utlandet endast i mindre utsträckning.
Vid upplåning inom landet för kommunala behof torde de enskilda
bankerna och bankaktiebolagen endast undantagsvis anlitas, utom i fråga om
tillfälliga lån eller eljest lån på kortare tid.
I vida större utsträckning anlitas sparbankerna, särskildt för penningförsträckningar
till landskommunerna.
I öfrigt utlämnas kommunlån till betydande belopp af postsparbanken,
brand- och lifförsäkringsbolagen samt de allmänna pensionskassorna och
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 35 Käft. 3
18
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
andra dylika penninginrättningar äfvensom skogsallmänningsfonderna, hvarvid
sålunda inhemska besparingar och inom landet samlade fonder göras
fruktbärande.
Hvad särskildt postsparbankens utlåningsrörelse beträffar, inhämtas af
den officiella statistiken rörande denna bank, att af dess tillgångar voro
vid 1906 års utgång placerade i kommunlån mot skuldebref 13,525,445
kronor och i städers obligationer 14,885,944 kronor (nominellt belopp).
Käntesatserna växlade för bägge slagen af lån mellan 3.5 ä 3.6 °/o—5 °/o
(i ett enstaka fall 5 °/o).
hypotekskas Upplåning utom landet för tillgodoseende af lånebehofvet hos de kornsa»
för Sve- muner, hvilka icke själfva uppträda på den utländska lånemarknaden, omnges
stader. Pesörjes, utom af de vanliga affärsbankerna, hvilka dock endast i ringa
utsträckning torde ägna sig häråt, äfven af Allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer. Enligt det för nämnda kassa gällande, af Kungl. Maj:t
fastställda reglemente har kassan den dubbla uppgiften, dels att för hypoteksföreningar
mellan fastighetsägare i rikets städer och köpingar äfvensom
de stationssamhällen och andra platser, där på grund af Kungl. Maj:ts förordnande
ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets
städer gälla, ombesörja den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar
bereda medel till de lån, som af dem enligt fastställda grunder
skola deras delägare tillhandahållas, och dels att för kommun, som erhållit
Kungl. Maj:ts tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga amorteringslån,
sådant lån anskaffa. I fråga om amorteringslån åt kommun förfares
sålunda, att, sedan i den ordning, som föreskrifves i gällande författningar,
beslut biff vit fattadt och af Kungl. Maj:t stadfästadt, att för kommunens
räkning till dess allmänna behof skall upptagas lån, ställdt på återbetalning
genom årlig amortering under viss tid, hypotekskassan må, om
dess tillgångar ej för hypoteksföreningars behof tagas i anspråk, meddela
det sökta lånet emot kommunens förbindelse. För sådant lån tecknas kommun
icke såsom delägare i kassan, hvars ansvariga* delägare sålunda endast
utgöras af de till densamma anslutna stadshypoteksföreningarna. Dessa
föreningar ansvara, en hvar i mån af sin delaktighet i kassan för fullgörande
af de förbindelser, kassan genom utgifna obligationer eller annorledes
iklädt sig. Någon statsgaranti lik den, som kommit Sveriges allmänna
hypoteksbank till del, förefinnes för närvarande icke.
Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar var kassans ställning
den 31 december 1907 följande:
19
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 5) Utlåtande N:o 36.
Utelöpande obligationer .................................... kr. 41,461,000: 00
Till delägande bypoteksföreningar utlämnade lån (inclu
sive
förskottslån kr. 67,123: 06)..................... » 36,766,428: 06
Delägande hypoteksföreningars amorteringsräkningar ... » 4,526,142: 66
Amorteringslån till kommuner.............................. » 7,389,165: 00
Amorteringsräkningar med kommuner..................... » 670,824: 35
Grundfonden utgjorde den sl/i2 1907..................... kr. 2,312,650:00
Eeservfonden ................................................ » 879,711: 97
kronor 3,192,361: 97
1907 års vinst utgjorde ......... kr. 201,229: 95
Härifrån afgår 5 °/o utdelning å
grundfonden .................. » 113,423: 20
Om återstoden .......................................... kr. 87,806: 75
lägges till grundfonden och reservfonden, utgöra kassans
egna fonder alltså....................................... kr. 3,280,168: 72
Den nominella räntan å lån, som från kassan utlämnats till kommuner,
lärer under tidsperioden 1903—1907 med tillägg af förvaltningsbidrag
i medeltal hafva uppgått till 4,4 ä 4,5 °/o. Då emellertid förvaltningsbidraget
under hela lånetiden är beräknadt å ursprungliga lånebeloppet,
är den effektiva räntan större än anförda siffror utvisa.
A inteckningslån, med eller utan amortering, har under samma tidsperiod
lägsta räntan utan kapitalrabatt växlat mellan 4 a/s och 4 xfi °/o,
hvartill kommer ett förvaltningsbidrag af 3/s °/o ''beräknadt under hela
lånetiden å lånets ursprungliga belopp.
Hade emellertid kassan åtnjutit förmånen af statsgaranti för sina förbindelser,
skulle otvifvelaktigt lånerörelsen, icke minst beträffande kommunlånen,
hafva varit af vida större omfattning, helst räntesatserna då
sannolikt kunnat hållas något lägre, än hvad under nuvarande förhållanden
varit möjligt.
20
Utskottets
motivering.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
För att bilda sig ett giltigt omdöme angående lämpligaste sättet för
den eller de afsedda låneanstalternas organisation, vore det önskligt att kunna
meddela en fullständig statistik öfver den utländska skuldsättningen i vårt
land, särskild! den utländska obligationsskulden. Någon sådan finnes
emellertid icke, hvarför utskottet endast kan återgifva de spridda statistiska
uppgifter härom, som kunnat anskaffas, ehuru de enligt sakens natur äro
ofullständiga och approximativa.
Svenska staten hade ännu 1857 ingen utländsk skuld. — Det första
utländska obligationslånet upptogs 1835 af Bruksägarnes hypotekskassa,
hvars exempel småningom efterföljdes af flera hypoteksföreningar och banker,
så att beloppet af den i utlandet placerade svenska obligationsskulden utgjorde
den sl/i2 1858........ 77,121,628 kr. däraf statens 15,786,732 kr.
» 1860........ 110,000,000 » » » 40,081,000 »
» 1865........ 200,000,000 »
» 1870........ 240,000,000 »
» 1876........ 300,000,000 »
» 1880........ 420,000,000 » * » 201,414,000 »
» 1885........ 600,000,000 »
därvid det totala beloppet af utelöpande obligationer beräknats till 893,353,441
kr. (»Sveriges Nationalförmögenhet» af P. E. Fahlbeck 1890.)
Under åren 1886—1893 beräknades den utländska obligationsskuldens
ökning till 58,499,674: 09 och dess minskning genom amortering
med ................................................... 26,029,000 kr.
och genom återköp med ....................................... 27,699,800 »
Summa 53,728,800 kr.
hvarigenom den verkliga ökningen under denna tid endast utgjorde
4,770,874 kr. 9 öre och således den totala obligationsskulden den 31/12 1893
604,770,874: 09 kr. (»De hårda tiderna» 1895 af J. H. Palme.)
Enligt i Sveriges Eiksbanks Statistiska afdelning upprättadt sammandrag,
hvaraf utskottet benäget erhållit del, angående obligationslånens placering,
uppgingo dessa till följande belopp:
21
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
Kapitalbelopp däraf i utlandet.
den S1/i2 1906 Svenska Staten ........
» Allm. Hypoteksbanken
> Stockholms stad.........
> Göteborg ................
> Malmö ...................
» Öfriga städer...........
420.852.000 kr
279.848.000 »
111,398,500 »
44.864.000 *
20.504.000 »
81.055.000 »
365,123,000 kr.
140,000,000 »
88.512.000 »
38.602.000 »
9.391.000 »
2.713.000 *
Summa 958,522,500 kr. 644,341,000 kr.
hvartill komma dels:
den 3% 1908 Svenska statens 1907 års statslån......... 47,000,000 »
» Stockholms stads lån ....................... 45,000,000 »
» Hypotekskassans för Sveriges städer lån 33,000,000 >
» dels Stockholms Intecknings Garanti-Bolags
under dess verksamhetstid upptagna lån 81,000,000 »
Summa 850,341,000 kr.
På grund af uppgifternas natur måste det ofvan angifna beloppet af
i utlandet placerade obligationer anses såsom ett minimum. I detta belopp
ingå icke de enskilda järnvägarnes obligationslån i utlandet, om hvilkas
belopp utredning pågår, ej heller det utländska lån, som Sveriges Allm.
Hypoteksbank nyligen upptagit å 15,000,000 francs mot egna obligationer,
lika litet som andra enskilda industriella verk och inrättningars utländska
obligationslån, som icke äro kända.
Emellertid synes på grund häraf den utländska obligationsskulden
sannolikt böra för det närvarande beräknas till omkring 1,000 millioner
kronor. Till huru stort belopp hela skulden till utlandet uppgår för närvarande
saknas material att bedöma.
Dessa obligationsskulder i utlandet anses emellertid kräfva en årlig
annuitet — eu tribut till utlandet — af omkring femtio (50) millioner kronor.
Det resultat, som statistiken, visserligen approximativt och ofullständigt,
kunnat uppvisa i fråga om den utländska skulden i allmänhet och
särskildt obligationsskulden synes utskottet icke locka till fortsättning
i oförändrad riktning och takt, utan mana till försiktighet vid användande
af den utländska krediten, där denna fortfarande befinnes för det allmänna
nödvändig och gagnelig.
Den eller de låneanstalter, som åsyftas i de här afsedda motionerna
22
Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
och som alla äro ämnade att underlätta penninganskaffningen från utlandet
för såväl kommuners som enskildes behof, synas därföre böra af staten
understödjas endast under förutsättning att statens egen utländska upplåning
och kredit icke däraf skadas samt att anstaltens organisation blir
sådan, att den icke blott främjar upplåningen i utlandet, utan äfven befordrar
upplåningen inom landet i den mån inhemskt kapital är tillgängligt.
En annan nödvändig förutsättning synes vara, att för vinnande af
erforderlig trygghet en viss förmånsrättsordning stadgas mellan olika lån,
upptagna af en och samma kommun.
De låntagare, som i de till utskottets behandling öfverlämnade motionerna
åsyftas, äro dels rikets kommuner och dels fastighetsägarne i städerna
och med dem jämförliga samhällen. Det torde icke kunna bestridas,
att, i det fall att för dessa bägge kategorier af låntagare ett oundgängligt
och berättigadt lånebehof förefinnes, det äfven ligger i det allmännas
intresse, att detta behof fylles på ett sådant sätt, att de i motionerna
åsyftade önskemålen rörande bekväm och billig penninganskaffning uppnås.
Till de berättigade lånebehofven höra enligt utskottets mening i främsta
rummet kostnaderna för sådana arbeten, som skola gagna kommande
generationer och som den nu lefvande icke ensam förmår bära. Kommunernas
ekonomiska verksamhet är så nära sammanhängande med hela
landets ekonomiska ställning, att staten med afseende å dem måste anses
hafva ett omedelbart intresse af att deras verkliga penningbehof på fördelaktigaste
sätt tillgodoses. Men äfven i fråga om fastighetsägarne i
städerna och stadsliknande samhällen föreligger ett sådant, om också mera
medelbart intresse från statens sida. Och då staten ansett sig böra med
sin garanti understödja den jordägande befolkningens behof af fastighetskredit,
synes ett motsvarande behof för stadsbefolkningen, särskildt i en
tid då städerna äro stadda i rask utveckling och bostadsbrist flerestädes
gör sig märkbar, fordra, att äfven denna befolkning för sin fastighetskredit
beredes samma förmån.
Däremot torde det, särskildt ur kreditsynpunkt, vara tvifvel underkastadt,
huruvida det skulle vara lämpligt att, såsom i herr Eunes motion
förordas, upprätta eu särskild anstalt uteslutande för fyllandet af kommunernas
lånebehof. Detta skulle -— under förutsättning att den redan befintliga,
af staten understödda kreditanstalten för jordbruksfastigheter bibehölles
oförändrad, och att därjämte en liknande anstalt för stadsfastigheter
inrättades — leda därtill, att vårt land erhölle ej mindre än tre olika
23
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
offentliga kreditinstitut, k vilka vid sidan af riksgäldskontor et och riksbanken
korn mc att uppträda pa den utländska penningmarknaden. Tvifvelsutan
skulle detta verka försvagande på krediten. Därtill kommer, att förvaltningskostnaderna
för dessa skilda kreditanstalter gifvetvis skulle ställa sig
väsentligt högre än för en gemensam. För öfrigt synes af ofvan intagna
uppgift om obligationslånens placering framgå, att rikets samtliga städer,
utom de tre största, hittills icke belånat sina obligationer i utlandet till
större belopp än 2,713,000 kronor eller 3.3 °/o af deras hela obligationsskuld.
Ur det allmännas synpunkt vore det enligt utskottets mening riktigast,
om uppgiften att tillgodose såväl kommunernas som lands- och stadsfastighetsägarnes
kreditbehof kunde öfverlåtas åt en gemensam kreditanstalt, en
rikshypotelcsanstalt, hvartill möjligen Sveriges Allmänna hypoteksbank skulle
kunna ombildas. Då emellertid en sådan anordning icke i motionerna
föreslagits och densamma dessutom till äfventyrs kunde stöta på alltför
stora svårigheter, särskildt med hänsyn till de olikartade grupper af låntagare,
för Indika anstalten skulle vara afsedd, finner utskottet sig böra,
i närmare öfverensstämmelse med hvad herr Jeansson i sin motion
uttalat, framhålla, att det måhända vore lämpligt, om den, äfven för tillgodoseende
af kommuners lånebehof afsedda Allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer, såsom densamma nyligen i skrifvelse till Kungl. Maj:t begärt,
kunde utvidgas och ombildas, så att den, utrustad med statens garanti
på samma sätt som Allmänna hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt
effektivt sätt tillgodose kommunernas och fastighetsägarnes i städer och med
dem jämförliga samhällen lånebehof. Men jämväl andra sätt att under
statens garanti ordna kreditväsendet för nu afsedda låntagare i motionernas
syfte förtjäna gifvetvis att tagas under öfvervägande.
Då utskottet, såsom af det anförda framgår, vid frågans behandling
trott sig finna, såväl att det tillsvidare torde vara för ofvan berörda kommuner
och fastighetsägare i viss mån nyttigt och nödigt att vid behof fortfarande
anlita utländskt kapital, som äfven att den utländska upplåning
och . konvertering, hvarom här är fråga, borde organiseras, bland annat så
att icke staten och ett flertal låneanstalter må komma att samtidigt trängas
med hvarandra på utländska börser, samt såvidt möjligt begränsas genom
inhemsk upplåning och effektiv kontroll, anser sig utskottet kunna i hufvudsak
tillstyrka den utredning, som mer än ofta eljest är nödvändig i
denna vidt ingripande fråga.
24
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 36.
Med anledning häraf får utskottet hemställa,.
att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t
anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida
och under h vilka villkor en eller flera hypotekskassor
med grundfond af statsobligationer, tillhandahållna af
staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverensstämmelse
med motionärernas förslag, eller huruvida
kreditväsendet för kommuner och fastighetsägare i städer
och stadsliknande samhällen må kunna på annat sätt
ordnas under statens medverkan; samt
att Kungl. Maj.t därefter ville till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill utredningen möjligen
kan föranleda.
Stockholm den 12 maj 1908.
På utskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag 1908.