Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 20.
1
N:0 26.
Ank. till Riksd. kansli den 4 april 1908, kl. 11 f. in.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
utredning om kommunernas bärkraft i förhållande till
dem åliggande skattebördor in. in.
Uti en inom Andra Kammaren väckt till einte tillfälliga utskottet
hänvisad motion, n:o 229, hemställer herr K. A. Staaff in. fl. »att Riksdagen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Magt så
snart som möjligt låta anställa en allsidig utredning rörande hvilka kommuner,
som äga allt för ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till dem
åliggande skattebördor, samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen gifver anledning».
Till stöd för berörda hemställan anföres:
»Redan vid flere tillfällen hafva af enskilda motionärer gjorts framställningar
åsyftande eu utjämning af kommunala skattebördor. Dessa
framställningar hafva med åtskilliga talande exempel ådagalagt, huru
olika särskilda kommuner kunna tryckas af sådana bördor. Det tillfälliga
utskott inom Andra Kammaren, som vid 1907 års riksdag behandlade
frågan, konstaterade ock, att »kommunaluts kyl derna i olika kommuner
alltjämt trycka på ett med hänsyn till resp. kommuners bärkraft så olika
sätt, att rättvisa och billighet därmed kunna anses kränkta.» Och statsutskottet,
hvilket vid samma riksdag haft att bereda eu motion om utBih.
till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Ajd. 2 Rand. 25 Raft. (N:o 20.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 26.
redning rörande större direkta statsbidrag till folkskoleundervisningen åt
kommuner, hvilka vore af kostnaderna för denna undervisning särskildtekonomiskt
betungade, konstaterade i anledning däraf »de olägenheter,
som för närvarande måste anses råda i afseende å ojämn kommunalbeskattning
för folkskoleändamål».
Undertecknade anse för sin del, att detta spörsmål nu bör på allvar
bringas på dagordningen och underkastas den ingående och allsidiga
utredning, som i detta fall utgör en ovillkorlig förutsättning för att finna
det riktiga botemedlet.
Kommunerna hafva hos oss två särskilda uppgifter. Dels har staten
åt dem öfverlåtit omsorgen om vissa, statsändamål, synnerligen folkundervisningen,
fattigvård och prästerskapets aflönande. Dels äga kommunerna
vid sidan häraf en befogenhet, som i praxis fattats mycket vidsträckt, att
sköta sina egna angelägenheter — därunder inräknade jämväl sådana
intressen som deltagande i anläggningen af stora järnvägsföretag in. in.
Då det nu gäller att åstadkomma ett rättvist upphjälpande af vissa
kommuners betryckta ställning, är det gifvet, att man måste taga hänsyn
till beskaffenheten af de orsaker, som bragt de särskilda kommunerna i
en sådan ställning. Utgångspunkten synes nämligen böra vara den, att
det är de kommuner, hvilka i anseende till sin folkfattigdom och den
ringa ekonomiska styrkan hos sina medlemmar äga för liten bärkraft för
de ändamål, hvilkas tillgodoseende ålegat dem, som härvid böra erhålla
hjälp. Gifvet är nämligen, att då kostnaden för statsändamål, som ju
principielt borde drabba invånarne öfver hela riket med jämnhet, pålades
kommunerna, det också borde ha tillsetts, att dessa blefve sådana,
att en naturlig utjämning af sig själf komme att äga rum. De borde med
andra ord hafva erhållit ungefär liknande bärkraft i förhållande till de
bördor, som de förpliktades åtaga sig. Då så ej skett, föreligger i själfva
verket en fullt lika stor orättvisa, som om staten pålade en direkt skatt
på sina medborgare med fullkomligt godtycke i fråga om de noirner, efter
hvilka medborgarna i olika landsdelar hade att utgöra skatten.
A andra sidan får man naturligtvis ej af det blotta faktum, att en
kommun, som befinner sig i svårigheter, är folkfattig och icke har stora
ekonomiska förutsättningar, draga den ovillkorliga slutsatsen, att en sådan
kommun hör till dem, hvilka här afses. Ty det kan ju hända, att den
ägt normal förmåga att fylla de uppgifter, som ålegat densamma, ehuru
den genom vanvård åsamkat sig en mindre god ställning.
Det är följaktligen en mycket omsorgsfull undersökning, som här
är erforderlig för att kunna komma till ett i allo rättvist resultat.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 86.
Men skälfva önskemålet, att rättvisa bör åstadkommas i förevarande
fall, synes böra från alla håll erkännas.»
Den tanke, som fått uttryck i motionen eller att eu af kommunala
bördor synnerligen tryckt kommun bör på något sätt hjälpas, är såsom
ock i motionen anförts icke ny. Vid upprepade tillfällen har den i eu
eller annan form framburits hos Riksdagen. An har det då gällt
utjämning af utgifter för fattigvården, än har det åsyftat utjämning af
folkskoleutgifterna och än har en allmän utjämning af de kommunala
bördorna föreslagits. Äfven kommunalskattekommittén har i utlåtande
den 18 maj 1900 framhållit, att omvårdnaden om de fattiga och orkeslösa
icke borde vara en uteslutande kommunal uppgift, utan fastmera en för
statslifvets kraft och hälsa betydelsefull angelägenhet, som ägde berättigade
anspråk på statens understöd, och emot denna kommitténs uppfattning
gjordes ej någon invändning af de myndigheter, som hade att yttra sig
öfver kommitténs utlåtande.
Att icke allenast folkundervisning utan jämväl sjukvård och fattigvård
äro i väsentlig grad eu statsangelägenhet, synes ock tid efter annan
allt mer och mer inses och erkännas.
Såsom ofvan anförts ha under senare åren flera motioner väckts,
åsyftande en utjämning af de kommunala bördorna eller ett underlättande
af en viss sådan börda.
Sålunda väckte vid 1904 års riksdag herrar M. Matsson, C. J. Berggren
och G. M. Sandin förslag om »att Riksdagen måtte besluta att ingå
till Kung!. Maj:t med anhållan om att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda,
huru utgifterna till allmänna fattigvården i riket lämpligen kunde emellan
kommunerna utjämnas samt därom för Riksdagen framlägga det förslag,
som kan af sådan utredning föranledas». Andra Kammarens tillfälliga
utskott n:o 4, som hade denna motion till förberedande behandling,
tillstyrkte efter en utredning, som visade, att skattebördan under senaste
15 åren såväl i stads- som landtkommuner varit j ständig stegring, i
enlighet med motionärernas hemställan en skrifvelse till Kungl. Maj:t,
häruti uttalades den uppfattningen, att den önskade utjämningen möjligen
kunde ske därigenom att staten öfvertoge alla i kommunernas fattigvårdskostnader
ingående utgifter för sinnessjuka, sinnesslöa eller på annat sätt
abnorma fattiga, eller därigenom att staten trädde hjälpande emellan i de
fall, där den kommunala utdebiteringen vore särdeles hög, exempelvis
öfver 50 öre per fyrk eller 5 kronor per bevillningskrona och i densamma
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 26.
inginge fattigvårdskostnader till afsevärdt belopp t. cx. 10 öre per fyrk
eller 1 krona per bevillningskrona. T den kostnad för fattigvård, som
öfversteg detta belopp, borde enligt utskottets mening staten deltaga med
viss kvotdel.
Andra Kammaren antog utskottets förslag.
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1, som därefter hade
motionen till behandling, gillade det uttalade önskemålet om eu utjämning
i de fall, då kostnaderna ansågos alltför betungande, men ansåg sig dock
ej kunna biträda förslaget om att staten skulle öfvertaga de i kommunernas
fattigvårdskostnader ingående utgifter för sinnessjuka, sinnesslöa eller på
annat sätt abnorma fattiga, enär detta mången gång ej skulle lända till
utjämning. Ej heller ansåg utskottet sig kunna biträda förslaget om att
staten med viss kvotdel skulle träda hjälpande emellan i de fall, där
den kommunala utdebiteringen vore särdeles hög och i densamma inginge
fattigvårdskostnad till afsevärdt belopp.
Då utskottets förslag föredrogs i Första Kammaren, afslog kammaren
detsamma, emedan det ansågs olämpligt, att bägge kamrarna beslöto
skrifvelse till Konungen med väsentligen olika motivering.
Vid 1905 års riksdag förnyade motionärerna sin föregående år gjorda
hemställan. Motionen blef då af det utskott, som fått densamma till
beredning, afstyrkt af skäl att samma års Riksdag fattat beslut dels om
ändrad fördelning af brännvinsförsäljningsmedlen, af hvilka flertalet kommuner
skulle komma att erhålla större andel än förut, dels om skrifvelse
till Kung!. Maj:t med begäran om utredning, huruledes förbättringar, då
så erfordrades, kunde åstadkommas i den enskilda och kommunala sinnessjukvården,
och dels om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om
omarbetning i vissa delar af fattigvårdsförordningen, särskildt i syfte att
31 § 2 mom. måtte ändras därhän, att fattigvårdssamhällen obetingadt
kunde påräkna ersättning af statsmedel för fattigvårdskostnad, som sådant
samhälle måste vidkännas för de fattigvårdssamhället tillhörande personer,
hvilka varit borta från samhället viss tid, äfvensom att fattigvårdssamhället
skulle berättigas till godtgörelse af staten för kostnader i anledning af
fattigvård åt sinnesslöa personer och fallandesjuka och med dylika personer
jämförliga. Motionen blef vid föredragning i kammaren af angifna
skäl afslagen.
Vid 1907 års riksdag väcktes ånyo några motioner afseende en
utjämning i de kommunala utskylderna.
Så väcktes af grefve Raoul Hamilton i Första Kammaren eu motion
åsyftande utredning och förslag i fråga om jämnare fördelning al
o
Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 5) Utlåtande N:o 26.
vissa skatter som betunga landsbygden. I denna motion sökte motionären
med siffror visa, huru oerhördt ojämnt skatterna å landsbygden drabbade
de olika skattedragarna och ansåg han, att de af honom påvisade missförhållandena
med det snaraste borde afhjälpas.
Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1, som fått motionen till
förberedande behandling, afgaf däröfver yttrande, däruti utskottet erinrade,
att, ehuru hvad motionären anfört angående den ojämna fördelningen af
kommunalutskylderna, afgifterna till prästerskapet och vägskatten syntes
värda beaktande, utskottet dock icke kunde biträda väckta förslaget om
skrifvelse till Kungl. Maj:t i motionens syfte, enär den omständigheten,
att skatteskalan utvisade, att ett större eller mindre antal kommuner
tyngdes af höga kommunalskatter, icke kunde tillmätas afgörande betydelse
vid bedömandet af de missförhållanden motionären velat påvisa, synnerligen
som detta kunde bero på särskilda omständigheter och stora ojämnheter
säkerligen förefunnos i taxeringen kommunerna emellan, enär Riksdagen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit dels att Kungl. Maj:t täcktes låta
utreda, huruledes förbättringar, där så erfordrades, må kunna åstadkommas i
den enskilda och kommunala sinnessjukvården, dels att Kungl. Maj:t täcktes
utreda och för Riksdagen framlägga förslag till ändrade bestämmelser i afseende
å fattigvården, hvarigenom till en del lindring skulle vinnas i kommunala
fattigvårdst ungan, och enär beträffande aflöningen till prästerskapet
denna vore beroende på konventioner, gällande för lång tid, och att ändring
uti dessa svårligen kunde ifrågasättas samt förändrade bestämmels r angående
väghållningsbesväret år 1905 antagits och verkningarna af dessa bestämmelser
ännu icke kunde bedömas, och hemställde utskottet på angifna
skäl, att motionen icke måtte till någon kammarens åtgärd föranleda.
Denna utskottets hemställan blef ock af kammaren gillad.
Vidare föreslog herr M. Matsson inom Andra Kammaren en skrifvelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i fråga om
jämnare fördelning af kommunernas skattebördor, och erinrade motionären
därvid, att i samma mån de kommunala skattebördorna ökats krafvet på
ändring af dessa bördors otillfredsställande fördelning blifvit allt mer
oafvisligt och sökandet efter utvägar att tillfredsställa detta kraf blifvit
allt ihärdigare och att därvid fattigvårdsbördan, såsom hårdast tyngande,
tilldragit sig största uppmärksamheten.
Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 4 afgaf öfver denna motion
utlåtande, däruti utskottet hufvudsakligen anförde följande. Det vore väl sant,
att med afseende å fattigvårdstungans jämnare fördelning åtskilligt blifvit
åtgjord t och att i sinom tid torde vara att förvänta förslag, som afsåge
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 26.
att ytterligare bereda någon lindring i kommunernas bördor för sinnessjukdom
och fattigvård, äfvensom att rörande den stora ojämnhet, som
förekom i utgifter till prästerskapets aflöning med hänsyn till gällande
konventioner, någon ändring icke torde kunna åstadkommas förrän konventionerna
inom närmaste 10 till 15 åren utgå och att hvad väghållningsbesväret
anginge verkningarna af 1905 års förändrade bestämmelser ännu
icke kunde bedömas, men att då i allt fall det vore kändt, att kornmunalutskylderna
i olika kommuner alltjämt tryckte på ett med hänsyn
till respektive kommuners bärkraft så olika sätt, att rättvisa och billighet
därmed kunde anses kränkta, och då Riksdagen icke borde försumma
att tillse, huruvida de redan inslagna sträfvandena till kommunalskattebördornas
utjämnande kunde och borde i någon större omfattning fortsättas,
därvid gifvetvis grundläggande skillnad borde göras emellan olika
slag af bördor, samt då därjämte stor del af ojämnheterna i den kommunala
beskattningen sammanhängde med förhållanden, hvaröfver kommun
icke själf kunde råda, och af skatter svårt betungade kommuner ofta just
i följd af de höga skatterna såge sin skatteförmåga allt mer förminskad
därigenom att de mer rörliga skatteobjekten flytta därifrån till andra
kommuner, som genom sin låga skattebörda finge ökad dragningskraft,
hemställde utskottet, att Riksdagens Andra Kammare i anledning af motionen
måtte besluta i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa en såvidt möjligt fullständig, jämförande utredning
angående de olika kommunala skattebördorna jämte därå ''inverkande
förhållanden till ledning för eventuella vidare åtgärder i motionens
allmänna syfte.
Andra Kammaren gillade utskottets förslag.
Ärendet öfverlämnades sedan till Första Kammaren, hvars tillfälliga
utskott n:o 1 i afgifvet yttrande tillstyrkte kammaren att biträda Andra
Kammarens beslut. Vid ärendets behandling inom kammaren gjordes
emellertid invändning däremot, och blef utskottets hemställan med 58
röster emot 50 afslagen.
Grefve Hugo Wachtmeister föreslog slutligen inom Första Kammaren,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta verkställa utredning efter hvilka bevillningsgrunder och
i hvilken omfattning direkta statsbidrag till folkskoleundervisningen må utöfver
de nu utgående till kommuner, hvilka äro af kostnaderna för denna
undervisning särskilt ekonomiskt betungade, meddelas, samt därefter för
Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.
Öfver denna motion afgaf statsutskottet utlåtande, däruti utskottet, med
Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (N:o SJ Utlåtande Ko 26. 7
erkännande att utredning i den af motionen a ngå fria riktningen enligt
utskottets uppfattning otvifvelaktigt skulle vara af stor vikt för af hjälpan de
af de olägenheter, som ansågos råda i afseende å ojämn kommunalbeskattning
för folkskoleändamål, därvid emellertid jämväl borde ägnas uppmärksamhet
åt såväl sättet hvarpå skolväsendet i de olika kommunerna
är tillgodosedt, särskild!, om och i hvilken omfattning s. k. halftidsläsning
förekom, som ock huruvida de utgifter, för hvilkas bestridande kommunernas
skatteinkomster i (ifrigt voro afsedda, kunde anses vara för dem nödvändiga
och stå i rimligt förhållande till deras ekonomiska bärkraft,
men att utskottet dock i följd af det läge, hvari frågan kommit genom
Riksdagens beslut att afstå den med anledning af herr Matssons motion
ifrågasatta statistika utredningen, som skulle omfatta jämväl frågor af
nu förevarande art, ansett sig ej kunna tillstyrka motionen, utan hemställde,
att densamma icke måtte till någon riksdagens vidare åtgärd
föranleda. Motionen blef ock af kammaren a.fslagen.
Äfven vid årets riksdag hafva motioner väckts i syfte att till underlättande
af de kommunala bördorna få statens bidrag till folkundervisningen
höjd!, men hafva samtliga dessa motioner, möjligen ock i någon
man med hänsyn till den nu föreliggande motionen, blifvit afslagna.
Af hvad nu anförts framgår icke allenast, att förslag om åtgärder
i ett eller annat afseende för vinnande af någon utjämning af de kommunala
skattebördorna år efter år framburits inom riksdagen, utan äfven
att Riksdagen i allmänhet erkänt behofvet af dessa åtgärder.
Formella skäl eller tillfälliga anledningar hafva hufvudsakligen föranledt
till afslag å de framställningar, som gjorts i antydda syfte.
Enligt upplysningar, som utskottet inhämtat, torde nu tillgängliga
statistiska uppgifter icke vara tillräckliga för att däraf vinna en utredning
så tillförlitlig, att den kan läggas till grund för beslut om väsentliga åtgärder
för en önskad utjämning af de kommunala skattebördorna, utan
synes en blifvande utredning kräfva ytterligare ingående undersökningar.
En sådan utredning torde komma att medföra ett drygt arbete, men detta
arbete skulle icke blifva förgäfves, om man därigenom lyckades vinna
klarhet öfver de missförhållanden, som härvidlag förefinnas. Utskottet
finner det äfven vara synnerligen önskvärd!, att rättelse i dessa missförhållanden
snarast möjligt ernås, så att rättvisa i fråga om kommunala
skattebördor i största möjliga mån åstadkommes.
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N-.o 26.
Utskottet föreslår sålunda,
att Riksdagens Andra Kammare med bifall till
den af herr K. A. Staaff m. fl. väckta motionen måtte
besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t så snart som möjligt låta anställa
eu allsidig utredning rörande hvilka kommuner, som
äga alltför ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till
dem åliggande skattebördor, samt därefter för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen gifver
anledning.
Stockholm den 2 april 1908.
På utskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1908.