Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande 2V:o 24,

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1908, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande
n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Katigt. Maj-.t angående inskränkning i tiden för jakt
å älg m. m.

Herr A. P. Gustafssons i Sjögesta in. fl. motion n:o 18 Sr af följande
innehåll:

»För hvarje år som går inses allmännare det stora värde, som finnes
i våra skogsbär, synnerligast lingon, men ett väsentligt hinder för tillvaratagandet
däraf är att jakten på älg under den för bärplockningen lämpligaste
tiden är tillåten. Där ordnad jaktvård existerar, aflyses bärplockning
å skogarne under älgskyttet, men där så icke är förhållandet, genomströfvas
skogarne af mer och mindre försiktiga älgjägare, och detta häfver
till följd, att tillvaratagandet af nämnda bär dels afstanna!1 och dels försiggår
under stor fara för människors lemmar och lif.

Inseende det stora värde, som finnes och bör tillgodogöras af omförmälda
skogens högdjur, kan likväl icke förbises att betydligt därutöfver
bör sättas värdet och tillvaratagandet af »skogens röda guld», våra lingon,
hvilket dessutom bereder vår på landet varande mindre kraftiga arbetarebefolkning
en väl behöflig inkomst. Då det desslikes inom landet har
Kih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 Höft. (N:o 24.) 1

*

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o $4,

uppstått eu god industri för förädling af skogsbär, jämte en betydande
export däraf, bör enligt mångens förmenande förberörda hinder för bärens
tillvaratagande undanröjas, hvilket utan skada för älgjakten kunde ske
genom jakttidens framflyttning till oktober månads senare hälft i de sydligare
delarue af landet och måhända något tidigare i de norra.

I sammanhang härmed torde äfvenledes böra tagas under ompröfning,
om ej jakttiden borde inskränkas samt nedskjutning af årskalfvar efter
älg helt och hållet förbjudas. Under älgjakttiden dödas, enligt tillgängliga
uppgifter, betydande antal älgar, och man frågar sig: är det möjligt
att detta ståtliga och värdefulla villebråd kan bestå med en dylik årligt
tillåten nedskjutning, då det genom skogarnes fortgående uthuggning blir
svårare för villebrådet att undkomma samt lättare för skytten att nedlägga
det jagade djuret.

Är det betänkligt att alltför hardt ansätta det vuxna älgbeståndet,
förefaller det än betänkligare med nedskjutandet af årskalfvar, hvilket
i betraktande af deras ringa värde i förhållande till de vuxna djuren,
är en okynnig åderlåtning af älgstammen, och bör sålunda med allt skäl
förbjudas.

För att i vidsträcktare mån bereda möjlighet för tillvaratagandet af
skogsbär samt för att erhålla en vårdad älgstara får jag på grund af hvad
här förut anförts vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan
ändring i gällande jaktstadga, att tiden för rätt till älgars dödande eller
fångande förkortades till en vecka, och att den tillåtna tiden förlädes till
oktober månad, samt att fångande eller dödande af årskalfvar efter älg
blefve under hela året förbjuden.»

Jämlikt Kungl. Majts nådiga bref af den 12 mars 1890 skall kungl.
domänstyrelsen hvarje år i april månad låta i Svensk författningssamling
införa en sammanfattad redogörelse för gällande bestämmelser rörande
fridlysning af vildt.

I öfverensstämmelse med denna föreskrift har kungl. domänstyrelsen
senast den 20 april 1907 kungjort, att, med undantag för sådan jakt inom

3

Andra Kammarens TiUfäUiga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 24.

hägnad jaktpark eller djurgård, som enligt jaktstadgan är ägare medgifven,
följande fridlysningstider äro gällande med afseende på älg:

från och med den 1 januari till och med den 31 augusti och från
och med den 16 september till och med den 31 december; enligt särskilda
bestämmelser är första fridlvsniugsterminen ytterligare utsträckt
till och med den 9 september i följande län:

inom Norrbottens län under åren 1907, 1908 och 1909;

» Jämtlands och Västernorrlands län under åren 1907 och 1908;

» Göteborgs och Bohus samt Älfsborgs län (med undantag för
kronoparkerna Edsmären, Halle- och Hunueberg) under
åren 1907—191 1;

» Västerbottens, Gäfleborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar läns
norra landstingsområde och Blekinge län tills vidare hvarje år.
Därjämte är tills vidare förbjudet att fånga eller döda årskalfvar efter
älg i Östergötlands, Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands,
Gäfleborgs, Jönköpings, Kalmar läns norra landstingsområde och
Västmanlands län samt under åren 1907—1911 i Älfsborgs län (med
undantag för förut omnämnda kronoparker).

Häraf framgår, att bestämmelsen om 15 dagars jakttid nu tillämpas
i följande län: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar
läns södra landstingsområde, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs
samt efter år 1908 i Jämtlands och Västernorrlands län; efter år li»09 i
Norrbottens län; efter är 1911 i Göteborgs och Bohus samt Älfsborgs län.
Motionärens yrkande om förkortning af jakttideu berör sålunda dessa län.

Vidare synes, att fångande eller dödande af årskalfvar efter alg icke
är förbjudet i följande län: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,
Kalmar läns södra landstingsområde, Gottlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs samt efter år 1911 ej heller i Älfsborgs län. Det
föreslagna förbudet för dödande af årskalfvar afser sålunda nu uppräknade
län. Dessutom yrkar motionären för hela riket en framflyttning af jakttiden
till oktober månad.

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N;o 24.

Vid behandling af detta ärende får utskottet först erinra om den af
herr Sandin vid sistlidne riksdag väckta motion angående skrifvelse till
Kungl. Majt om sådan »ändring af gällande jaktstadga, att nuvarande olägenhet,
som jakten, särskildt å älg, lägger i vägen för lingonplockningens
ostörda fortgång, måtte undanröjas».

Utan debatt afslog kammaren denna framställniug. Kammarens tillfälliga
utskott (n:o 1) hade som hufvudskål för hemställan om afslag på
motionen anfört, att bestämmelserna angående ändring af tiderna för jakt
falla inom området för Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning. Visserligen
hade Kiksdagen under åren 1869,1877 och 1891 hos Kungl. Maj:t gjort
hemställan om ändringar af då gällande bestämmelser angående älgjakt,
men vid dessa tillfällen hade framställningarna gällt allmänna, för hela
landet gällande ändringar. I de fall, då en åtgärd af mera lokal natur
af Kungl. Majt vidtagits på jaktstadgans område, hade detta oftast skett
på grund af hemställan från vederbörande landsting, och det syntes som
om det af herr Sandin gjorda yrkandet äfven vore af den natur, att de
särskilda landstingen lämpligast borde, i den mån ett verkligt behof af
ändring gör sig gällande, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning.

Utskottet ansluter sig i hufvudsak till hvad i fjolårets utskottsutlåtande
sålunda anförts, men då årets motionärer till stöd för sitt förslag
icke allenast framhålla de vådor, som förefinnas för lingonplockarne
genom nu gällande tidsbestämmelser för jakt å älg, utan äfven upptaga
andra synpunkter, som synas dem böra föranleda till ändring af i frågavarande
bestämmelser och på grund däraf framställa ganska bestämda
yrkanden, så har utskottet ej ansett sig kunna inskränka sig till att
endast af samma skäl som förra årets utskott yrka afslag å ifrågavarande
motion, utan utskottet har sökt att från sakkunnigt håll inhämta upplysningar
rörande de förhållanden, som böra beaktas vid nu föreliggande
frågas bedömande, och med stöd häraf får utskottet anföra följande.

Den första synpunkt, man har att ta i betraktande, vid bestämmande
af jakttid för älg, är att älgen får skydd under fortplantningstiden.
Denna, så att säga biologiska, sida af saken bär beträffande många fridlysta
djurarter varit den vid lagstiftningen ensamt bestämmande och måste
anses som grundvalen för all jaktskyddslagstiftning. Vanligen fridlyser
man därför eu djurart i god tid innan parningstiden börjar, för att sedan
låta denna fridlysning sträcka sig öfver parningstiden, honans dräktighetsperiod
samt den tid ungarna äro så små. att de behöfva moderns vård

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N;o 24. 5

och dessutom själfva äro mer eller mindre värdelösa som föda. Jakten
bör alltså i regel börja först sedan årsungarna äro matnyttiga.

I de fall, där dräktighetsperioden är lång och fostrets utveckling i
början försiggår helt långsamt, finnes emellertid från djurbiologisk synpunkt
intet hinder att förlägga jakttiden till den första delen af dräktighetstiden,
blott den blifvande modern erhåller skydd under tiden närmast
före födseln samt då ungarne äro små.

Betrakta vi nu närmare älgens fortplantning och i sammanhang därmed
stående förhållanden, så finna vi, att parningstiden infaller i senare
hälften af september och. början af oktober månader. Älgkon går sedan
dräktig omkring nio månader och föder i slutet af maj eller början af
juni månad. Under de närmaste tre månaderna behöfva kalfvarna alltför
väl moderns skydd, och jakttiden kan alltså tidigast börja den 1 september.
Redan en vecka in i september kommer man emellertid i kollision
med nästa parningsperiod, i det att tjurarne då börja uppsöka korna, äfven
om parningen i regel först senare äger rum. Jakten under september
kommer därför att verka störande under eu period, då älgarna väl behöfva
vara i fred, hvarför den nu rådande jakttiden från biologisk synpunkt
lämnar åtskilligt öfrigt att önska. Lägges endast denna synpunkt till
grund, borde alltså en jakttid senare på hösten, efter brunstperiodens slut,
exempelvis i oktober eller november vara att föredraga.

Emellertid förtjäna härvidlag ett par andra synpunkter beaktande.
Omedelbart efter brunsttidens slut äro djuren vid synnerligen dåligt hull,
och hvad älgtjuren beträffar, har köttet dessutom i början af oktober liksom
under senare delen af september i följd af brunsten en frän smak
och sålunda ett betydligt lägre värde än före brunsttiden. Från denna
synpunkt torde tiden närmast efter brunsten ej böra föreslås som lämplig
jakttid, åtminstone ej förrän saklig utredning företagits.

November månad eller till och med möjligen senare delen af oktober
skulle nog från de tvenne hittills berörda synpunkterna, och under förutsättning
att djuren till denna tid verkligen återvunnit sitt goda hull.
kunna anses lämplig för älgjakt. Men nu tillkommer en annan faktor,
hvartill hänsyn bör tagas, nämligen den åtminstone i norra delarna af
landet tidiga spårsnö!!, som i hög grad underlättar djurens förföljande, ja,
rent af kan sätta älgstammens hela existens på spel. Redan de starka
nattfrosterna i september med riklig rimfrost på marken underlätta spårandet,
men den första snön, som i Norrland ofta faller redan i oktober,
skulle med säkerhet bli ödesdiger för älgen. Från denna synpunkt blir

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 24.

alltså en mot hösten så långt framskjuten jakttid synnerligen olämplig för
Norrland.

För södra delarna af landet torde däremot en framflyttning af jakttiden
möjligen kunna ha skäl för sig, endast densamma ej göres till dagarne
närmast efter brunsttidens slut.

Beträffande den föreslagna inskränkningen af jakttiden för hela landet
från 14 dagar till en vecka, må erinras därom, att för stora delar af
vårt land jakten är tillåten endast 9—15 september. Detta är just de
delar, hvarest älgstammen är svag och därför anses behöfva särskildt
skydd. Att för öfriga delar i riket, hvarest älgtillgången kan anses normal,
kanske riklig, införa en kortare jakttid, måste betecknas som mindre
välbetänkt. Den korta jakttiden utgör nämligen ett svårt hinder för en
mera rationellt ordnad jaktvård. Redan de nuvarande 14 dagarna äro en
alltför knappt tillmätt tid, huru mycket mera skall ej detta gälla en vecka.
För mången, som under nuvarande förhållanden endast skjuter djur af viss
ålder och visst kön, skulle det med endast hälften så lång jakttid bli alltför
frestande att ta hvad han kommer åt för att få något med. Motionären
uttrycker sina farhågor för älgstammens fortbestånd. Statistiken visar
emellertid ej någon tillbakagång i den årliga afskjutningen för hela landet,
och det står i Kungl. Maj:ts fria skön att, när helst någon decimering
af älgstammen anses hafva inträdt i viss del af riket, införa kortare jakttid
eller totalförbud under några år för länet i fråga.

Frågan om det berättigade uti ett förbud att döda älgkalf är inom
jägarekretsar mycket debatterad. I viss grad är denna beroende på huruvida
jakttiden infaller tidigare eller senare på hösten. Motionären betecknar
nedskjutande af årskalfvar som »okynnig åderlåtning af älgstamraen».
Denna uppfattning lär icke alltid öfverensstämma med en högre
och intensivare jaktvårds principer. Bortskjutande af svaga årskalfvar
anses i den kunnige jaktvårdarens hand vara ett af de säkraste medlen
att höja älgstammen. Svårigheten här som i så många andra jaktlagsfrågor
ligger däri, att man, samtidigt som man genom fridlysning och
inskränkningar söker hämma den förödelse, som hotar från icke jaktvårds intresserade

skyttars sida, också lägger hinder i vägen för jaktvårdaren

vid utöfvande af hans ofta otacksamma uppgift.

Är det sålunda redan ur biologisk synpunkt svårt att bestämma rätta
tiden för älgjakten, blir frågan om denna tids bestämmande ännu mera

invecklad, om hänsyn äfven skall tagas till andra förhållanden. Som mo tionären

framhåller, sammanfaller nu jakttiden för älg med den för bär -

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 24. 7

plockning i skogarne lämpligaste tiden, och när för jakt af älg numera
användas synnerligen långskjutande gevär, måste man utan tvifvel gifva
motionären rätt däri, att jakten i fråga innebär fara för i skogen varande
bärplockare. Någon tillförlitlig uppgift å antalet olyckor, som till följd
häraf inträffat, torde ju vara mycket svår att åstadkomma, men att önskan
om ändring af jakttiden just för bärplockningens skull börjat blifva
allmän inom olika orter af landet torde bäst framgå af de återkommande
riksdagsmotionerna samt äfven däraf, att motioner i detta syfte föregående
år behandlats inom flere landsting, hvarvid önskvärdheten af ändring i
nuvarande förhållanden kraftigt betonades. Motionerna afslogos emellertid
i de flesta landsting på den grund, att man ej kunde enas om hvilken tid
borde föreslås i stället för den nuvarande.

Tar man i betraktande den vidsträckta omfattning, i hvilken lingonplockning
i en del län nu äger rum, samt huru denna årligen torde blifva
större, får man nog vänta, att krafvet på ändrad jakttid för älg kommer
att göra sig alltmera gällande. Lingonskörden är redan en icke obetydlig
faktor i vårt lands ekonomi och som sådan mycket viktigare än älgjakten.
Senast tillgängliga uppgifter utvisa, att endast den för export
skördade lingonmängden uppgår till ett värde af omkr. 1,500,000 kr. årligen,
medan värdet af de under ett år skjutna älgarne, omkring 3,000
stycken, torde få sättas till bortåt 400,000 kronor.

Af hvad ofvan anförts torde framgå, att frågan om ändrade bestämmelser
för älgjakten är af synnerligen svår och invecklad natur, särskildt då de
olika intressen, som i motion beröras, böra tillgodoses. — Det torde därför
få anses mindre lämpligt att Riksdagen uttalar sig för frågans lösning
i så bestämd riktning som motionärerna föreslå, desto hellre, som anledning
är att antaga att önskningar beträffande ändringarna i jakttiden för
ifrågavarande djur äro olika inom de olika delarna af landet och därför
lämpligast böra frambäras genom respektiva landsting.

Utskottet får sålunda hemställa,

att den föreliggande motionen icke må till någon
Andra Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1908.

På utskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA,