Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4.) Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1908, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4
i anledning af hr M. Sundströms motion, n:o 95, om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om
jordafsöndringar, livilka såsom arf afsöndrats på viss
tid och mot vissa skyldigheter till stamhemmanet m. m.
I en inom Andra, Kammaren under n:o 95 väckt motion har hr
Sundström hemställt,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.
Maj:t täcktes låta undersöka i huru stor utsträckning j ordafsöndringar
från hemman, hvilka såsom arf afsöndrats på viss tid och mot vissa skyldigheters
utgörande till stamhemmanet, förekomma, samt därpå för Riksdagen
framlägga förslag, hvarigenom dylika lägenheters innehafvare antingen
tryggas i den fortsatta besittningen af desamma eller ock vid besittningstidens
slut tillförsäkras ersättning för å lägenheterna gjorda förbättringar.
Såsom stöd för motionen har motionären anfört:
»I min hembygd finnes en del från hemman under förra tider såsom
arf på viss tid och mot vissa skyldigheters utgörande till stamhemmanet
afsöndrade torplägenheter. Dessa afsöndrade torplägenheters tillkomst har
vanligen tillgått på följande sätt:
Agaren af ett hemman önskade på grund af hög ålder öfverlämna
egendomens drift och skötsel i yngre händer. Nu funnos kanhända två
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Käft. (N:o 9). 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4.) Utlåtande N:o 9.
eller flera barn i familjen. Han träffade då öfverenskommelse med dessa,
att ett af dem mot en viss, vanligen mycket billig lösesumma skulle
öfvertaga hemmanet, under det han själf betingade sig vissa förmåner ur
gården till döddagar. Den kontanta lösesumman skulle delas mellan arfvingarna.
Stundom brukade man emellertid i stället för penningar tilldela
dessa en mindre, från hemmanet afsöndrad torplägenhet. Dessa afsöndringar
gjordes på viss tid, t. ex. 50 år, eller ock under deras och
deras barns lifstid. Vanligen föreskrefs, att lägenhetens innehafvare skulle
vara skyldig att till stamhemmanet utföra vissa dagsverken under året.
Däremot saknas bestämmelser om någon som helst godtgörelse till lägenhetens
innehafvare, då lägenheten vid besittningstidens slut återfaller till
hemmanet.
Jag förmodar, att orsaken till denna egendomliga form för afsöndring
är att söka dels i forna Jåders trånga lagbestämmelser om j ordafsöndring,
dels uti allmogens kända motvilja mot att stycka sina egendomar i alltför
små lotter.
Huru stort antalet af dylika afsöndrade lägenheter kan vara, är för
mig omöjligt att uppgifva. Personer med sakkännedom på dessa områden
hafva sagt mig, att det på vissa orter är ganska afsevärdt, ehuru
antalet naturligtvis med hvarje år som går förminskas. Jag förmodar
emellertid, att det för myndigheterna bör vara jämförelsevis lätt att åstadkomma
en utredning i detta fall.
Det säkra är, att på vissa orter finnas ganska många innehafvare af
dylika lägenheter, hvilka med bekymmer motse den dag, då lägenheterna
skola återfalla till stamhemmanet. Må vi tänka oss in i deras förhållanden!
De hafva under årtionden innehaft sina lägenheter. Under försakelser
och sparsamhet hafva de här åt sig uppfört ett eget hem. Jorden
har förbättrats genom omsorgsfull skötsel samt utvidgats genom nya odlingar.
Så kommer en dag, då besittningstiden upphör. Byggnaderna
blifva ytterst litet värda, då de stå på annans grund. För de å jorden
åstadkomna förbättringarna och odlingarna hafva de enligt kontrakten
ingen rätt till ersättning. Alltsammans, med undantag af uppförda byggnader,
återfaller utan lösen till stamhemmanets ägare.
Det förefaller mig dock bra hårdt, att barnen skola lida för föräldrarnas
missgrepp eller forna tiders trångbröstade lagbestämmelser; och
jag undrar, huruvida man icke genom lämpliga åtgärder skulle i någon mån
kunna vinna rättelse häruti. Det råder ju i våra dagar en allmän sträfvan
att underlätta den enskildes bemödanden att skapa ett eget hem. Här
3
Andra'' Kammarens Tillfälliga ''Utskotts (N:o 4.) Utlåtande N:ö 9.
hafva vi en del egna hem, från hvilka deras ägare förr eller senare skola
aflägsnas af orsaker, för hvilka de näppeligen kunna sägas vara ansvariga.
Jag anser, att man borde taga i öfvervägande, huruvida åtgärder kunna
vidtagas till dessa missförhållandens afhjälpande.»
Motionen afser ett alldeles särskildt slag af afsöndringar, nämligen
sådana torplägenheter, som afsöndrats såsom arf på viss tid och mot vissa
skyldigheters utgörande till stamhemmanet.
Till en början vill utskottet anmärka, att inom utskottet med dess
erfarenhet befintligheten af så beskaffade afsöndringar som dem motionen
afser icke äro för utskottet kända. Någon som helst utredning om
omfattningen, hvari dylika afsöndringar till äfventyra förekomma, föreligger
ej i motionen och har det icke heller varit möjligt för utskottet
att ens i någon mån fullständiga hvad som i motionen härutinnan felas.
En'' sådan utredning skulle i utskottets tanke förutsätta genomgående och
granskning af de särskilda domsagornas i landet inteckningsprotokoll.
Någon annan väg att erhålla de erforderliga upplysningarne kan utskottet
ej tänka sig. Utskottet saknar alltså helt och hållet ledning för bedömmande
af hvilken allmän betydelse de af motionären anmärkta missförhållanden
praktiskt sedt kunna äga. Motionären hemställer nu om en
undersökning, hvilken motionären, enligt hvad han anför i motiveringen,
tror blifva jämförelsevis lätt för myndigheterna att åstadkomma. Utskottet
är dock på redan anförda skäl af motsatt uppfattning och håller
före, att undersökningen i fråga skulle blifva både mycket svår och ganska
kostsam, och då utskottet, såsom nyss är nämndt, ej är öfvertygadt
om vikten af denna undersökning, saknar utskottet skäl att biträda motionen,
såvidt den afser en dylik undersökning.
Beträffande motionens senare del, som åsyftar framläggande af förslag,
hvarigenom innehafvare af ifrågavarande lägenheter skulle antingen
tryggas i den fortsatta besittningen af desamma eller ock vid besittningstidens
slut tillförsäkras ersättning för å lägenheterna gjorda förbättringar,
synes det utskottet, som åtgöranden i sådan riktning skulle falla inom
den civila rättens område och inom den del däraf, som gjorts till föremål
för lagstiftning så nyligen som genom lagen den 14-juni 1907 om nyttjanderätt
till fäst egendom. Utskottet tilltror sig icke vid sådant förhållande
att närmare ingå på denna del af motionen, och utskottet vill
endast, vidkommande motionens sista del, anmärka, att, då torplägenheterna
i fråga förvisso icke i allmänhet lära vara mottagna efter syn
4 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 4.) Utlåtande N:o 9.
och en ganska lång tid i de flesta fall torde förflutit sedan upplåtelsen
ägde rum, den erforderliga bevisningen om möjliga förbättringars befintlighet
och värde skulle möta synnerliga svårigheter.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte af kammaren bifallas.
Stockholm den 21 februari 1908.
o
A utskottets vägnar:
ERIK MARTIN.
Tryckeri-Å.-B. Skandia, Stockholm 1908.