Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o. 6.

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari, kl. 2 e. in.

Andra Kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående den nomadiserande lappbefolkningens vidmakthållande
m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling hänvisad
motion, n:o 163, har herr G. A. E. Kronlund jämte 27 af kammarens
ledamöter föreslagit, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda och taga under ompröfning,
hvilka åtgärder böra vidtagas för att dels vidmakthålla, värna
och trygga den nomadiserande lappbefolkningens tillvaro och främja renskötselns
utveckling och dels förhjälpa den öfriga lappbefolkningen ur
dess betryckta ställning och bereda den lämpliga existensmöjligheter, samt
för Riksdagen snarast möjligt framlägga de förslag, hvartill en dylik utredning
och pröfning kunna gifva anledning».

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Genom den af motionärerna förebragta utredning samt de vid motionen
fogade särskilda utlåtanden och skrivelser från olika håll*) torde behofvet
af den utaf motionärerna ifrågasatta utredning få anses obestridligen
ådagalagdt.

De åtgärder, som borde från statens sida vidtagas till fromma för lap *)

Utskottets yttrande.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. G Häft. (N:o G.) 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga UWkotts (N:o 4) Utlåtande N:o 6.

parne, skulle, enligt motionärernas förmenande, gå ut på dels att söka vidmakthålla,
värna och trygga de nomadiserande lapparnes existens och dels
att bringa hjälp och undsättning åt de icke renägande lapparne och åt
dem, som ej uteslutande kunde lefva af renskötseln. Motionärerna anse,
att »af den nuvarande egendomslösa och hemlösa lappbefolkningen kunde
skapas ett vaket, intresseradt, kunskapsrikt, hemägande släkte, förtroget,
såsom ingen annan, med sitt hemlands egendomliga förhållanden och fästadt
vid detsamma genom sitt hem, sitt språk och sina traditioner». Det
kräfdes ur både humanitär och social samt ekonomisk synpunkt, att man
med raskhet och beslutsamhet grepe sig an med lösningen af lappfrågan.

Då förhållandena lära vara ganska olikartade å olika trakter, torde
det innebära afsevärda svårigheter att angifva, hvad som fördelaktigast
kan vara att göra, innan en allsidig undersökning och utredning af hithörande
ämnen föreligger. Det måste emellertid framstå såsom statens
oafvisliga skyldighet att å ena sidan sörja för att de renskötande lapparnes
villkor bli så tillfredsställande som möjligt och att å andra sidan
söka på bästa sätt underlätta icke renägande lappars möjligheter att bli
bofasta jordägare, där så kan befinnas verkligen önskvärdt och lämpligt.

Börande lappfrågan i dess helhet råder som bekant äfven bland de
mest sakkunniga rätt skilda meningar.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t år 1906 hemställde Konungens befallningshafvande
i Jämtlands län, att anordningar måtte vidtagas för beredande
af möjlighet till utkomst åt sådana lappar, som öfvergifvit nomadlifvet.
Öfver nämnda skrifvelse afgaf Konungens befallningshafvande i
Västerbottens län samma år utlåtande, och har nu Konungens befallningshafvande
i Norrbottens län inkommit med yttrande i ärendet. Sistnämnde
befallningshafvande finner det vara tvifvel underkastadt, huruvida den lappska
befolkningen, som sedan urminnes tider utbildats för nomadiserande
renskötsel, skulle lämpa sig att bli bofasta kolonister. Konungens befallningshafvande
ville dock ej förneka, att man genom upplåtande af mark åt
lapparne samt anskaffande af kor eller möjligen getter kunde ge lapparne
ett bidrag till deras utkomst, som kunde vara till ett visst gagn. Då de
tre nordligaste länens lappfråga kommit på tal, ansåge Konungens befallningshafvande
det vara af största vikt, att en verklig utredning företoges be
träffande det antal renar, som kunde under vanliga förhållanden födas inom
dessa län, äfvensom att en vetenskaplig undersökning, sådan som företagits i
Jämtland, komme till stånd jämväl i Västerbotten och Norrbotten rörande
renmossans förekomst och förhållanden i öfrigt å fjällen och i skogarne.

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 6.

Därefter borde, enligt Konungens befallningshafvande® åsikt, den s. k. inre
lappfrågan bli föremål för en ingående behandling.

I fråga om nödvändigheten häraf synas för öfrigt alla intresserade
vara tämligen ense.

Med stöd af hvad sålunda inhämtats och anförts, finner sig utskottet
böra tillstyrka, att kammaren med bifall till förevarande motion för sin
del beslutar,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller,
det Ivungl. Maj:t täcktes låta utreda och taga
under ompröfning, hvilka åtgärder böra vidtagas för att
dels vidmakthålla, värna och trygga den nomadiserande
lappbefolkningens tillvaro och främja renskötselns utveckling
och dels förhjälpa den öfriga lappbefolkningen
ur dess betryckta ställning och bereda den lämpliga
existensmöjligheter, samt för Riksdagen snarast möjligt
framlägga de förslag, hvartill en dylik utredning
och pröfning kunna gifva anledning.

Stockholm den 21 februari 1908.

På utskottets vägnar:

FRITHIOF SÖDERBERGS.