Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
1
N:0 29.
Ank, till Riksd. kansli den 7 april 1908, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Magt
angående tillsättande af en kommitté för utredning af
statstjänarnes löner enligt angifva, grunder.
Till utskottet har för förberedande behandling hänvisats en i Andra
Kammaren af herr C. G. Scedén väckt motion, i hvilken hemställes, »att
Riksdagen beslutar hos Kungl. Maj:t anhålla, att en kommitté måtte tillsättas
för att närmare utreda statstjänarnes löneregleringsfråga enligt
de grundsatser, som i motionen uttalats, och sedan till Riksdagen inkomma
med förslag i ämnet.»
Som stöd för denna sin hemställan anför motionären följande:
»Det är icke troligt, att ämbets- och tjänstemannalönerna komma att
stanna vid deras nuvarande belopp. Nästan allting fördyras genom höjda
lefnadskostnader och stigande anspråk på lifvets bekvämligheter. Ännu alltid
menar sig den ena tjänstemannaklassen efter den andra hafva behof af
ökad aflöning, sammansluter sig därför att begära löneförhöjning, ömmande
omständigheter anföras och Riksdagen ser sig nödsakad att bevilja. Man
Bill. till Riksd, Prot. 1908. 8 Sami. 3 Afä. 3 Band. 28 Höft. (l\T:o 29.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
kan undra, hur länge våra resurser förmå bära de städse höjda skatterna,
om dessa ock i samma mån skola stiga, eller om det icke finns något
annat sätt att reglera denna del af statsutgifterna.
Tjänstemannalönernas nuvarande storlek är ju beroende af flere omständigheter:
1) det med tjänsten förenade arbetet och ansvaret, 2) de
kunskaper, den duglighet och den energi den krafvel1 samt icke minst
3) tjänstemannens berättigade anspråk på lönens tillräcklighet för ett
ståndsenligt underhåll äfven för familjen, den må vara större eller mindre.
Man måste medgifva, att, när staten fordrar, att tjänstemannen offrar
sina krafter i dess tjänst, den ock är skyldig att åt hvar och eu af dem
gifva en anständig bärgning.
Emellertid kan man icke undgå att märka, att en lön, som räcker
väl till för den ene, allra helst för den ensamme, däremot är väl knapp
för den, som har familj, särskild! större familj. Huru mången familjefäder,
som ju ock anser sig hafva rätt att lefva efter sitt stånd, har
icke svårt att få inkomsterna att räcka till för de många familjemedlemmarnes
behof, medan den ensamme med samma lön kan lefva i öfverflöd
eller samla förmögenhet. Man kan undra, om staten har råd att
till somliga utdela onödigt stora löner, medan den knappt har råd att
till andra lämna nödigt underhåll, samt om det icke finns något sätt
att i någon mån lämpa aflöningen efter tjänstemännens olika behof. Det
är nog tillämpningen af grundsatsen, att enahanda tjänst och arbete
kräfva enahanda lön, som sätter den ene i tillfälle att lefva i öfverflöd,
medan den andre i samma tjänst har det alltför knappt. Sedan
fjolårets Eiksdag i större utsträckning medgifvit äfven kvinnan tillträde
till statens ämbeten och därmed förenade löneförmåner, har helt visst
den frågan blifvit mera brännande: Kan det ur nationalekonomisk synpunkt
anses rätt, att ogift kvinna eller man för sin tjänst åtnjuter eu
lön, som är ämnad att räcka för en hel familj? Ja, menar man, när de
fullgöra samma tjänst som familjefadern, då böra de ock hafva samma
lön. Men fråga är just, om dessa olika grupper göra fosterlandet samma
tjänst. Den ogifte sköter sin tjänst; men detta är ock allt. Familjefadern
däremot gör fosterlandet en dubbel tjänst; han icke blott fullgör
sina tjänsteåligganden, utan gör därjämte något, som, särskild! när lönen
är knapp, krafvel1 icke ringa omtanke och kostnad: han fostrar åt sitt
land medborgare, som under nästa generation skola fylla hans eller andras
platser i fosterlandets tjänst, och detta är något, hvars värde icke kan
uppskattas i penningar, men som berättigar den frågan: Är icke staten
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29 3
då skyldig tillse, att en sådan tjänsteman och familjeförsörjare för sin
ställning i någon mån gynnas framför den ogifte? I privatlifvet och
dess affärer göres dock i allmänhet åtskillnad. Medan den unge tjänstemannen
ännu är ogift, är ock hans lön där lämpad efter hans mindre
behof; men när han gifter sig, höjes vanligen hans lön, såvida principalen
vill behålla honom i sin tjänst. Detta är något så vanligt och
har så gått in i det allmänna rättsmedvetandet, att ingen undrar därpå.
Men när det gäller statens tjänstemän, då skulle det icke få anses tillbörligt.
Det har dock synts, som tiden nu vore inne, att äfven Riksdagen bör
följa den allmänna rättskänslans och billighetens kraf och gorå det på
sådant sätt, att icke heller ogifta tjänstemän finna rättmätig anledning
till klagomål. En sådan reglering kunde ske på det sätt, att för statens
tjänstemän (hvilken tjänsten än må vara, högre eller lägre, civil eller
militär) bestämmes eu lön, grundlön om man så vill, olika för olika
tjänster, allt efter deras sociala betydelse och de förutsättningar, som erfordras
för deras skötande, men lika för alla i samma tjänst, för gifta
och ogifta, för män och kvinnor. Denna grundlön bör vara så tilltagen,
att den är tillräcklig för de olika lefnadsbehofven, till amortering af
skulder vid god hushållning o. s. v., men icke sådan, att den frestar till
slöseri eller lefnadsvanor, som icke kunna följas efter ingånget äktenskap.
Eu sådan grundlön skulle sedan såsom hittills i mån af behof
kunna ökas medelst ålders- eller dyrtid stilla gg. Utom denna grundlön
skulle dock en familjeförsörjare i statens tjänst (man eller kvinna), erhålla
ett tillskott, icke under namn af lönetillskott utan hellre familjeunderstöd
eller kanske ännu hellre tjänstemannafamiljeunderstöd. Detta
tillskott skulle beviljas, så snart någon tjänsteman genom bevis styrker,
att han ingått äktenskap, och bestämmas olika för olika tjänster samt
ökas för hvarje barn som födes, äfven denna ökning lämpad efter tjänsternas
olika lönegrad.
De fördelar, som genom sådan reglering skulle vinnas, blefve många.
Ogifta tjänstemän hade med förståndig hushållning tillräckligt för sina
behof i sin sociala ställning, men blefve liksom nu fortfarande genom
den måttligt tilltagna lönen städse påminda om nödvändigheten att hushålla
och därigenom vanda vid ett lefnadssätt, som med tillskott af
lämpligt familjeunderstöd tilläte dem, när de så önska, att gifta sig. När
så den unge mannen ville gifta sig, då visste han, att han i samma
tjänst hade att påräkna det genom lag bestämda tjänstemannafamilje
-
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
understödet lämpadt efter hans sociala ställning och att detta ökas med
barnens antal. Staten skulle genom sådan reglering på ett värdigt sätt
uppmuntra till äktenskap och därtill äfven humant sörja för de uppväxande
barnens underhåll, hvilket i sin mån skulle främja villkoren fölen
önskad folkökning. Genom att gorå denna skillnad mellan gifta och
ogifta blefve ock Riksdagen bättre i tillfälle att på ett tillfredsställande
sätt höja lönerna för dem, som däraf vore i behof, medan de ogifta, som
kunde reda sig detta förutan, icke hade anledning att begära löneförhöjning.
TJngkarlslifvet skulle ock genom den efter behofvet afpassade
aflöningen ledas i sundare riktning med måttliga lefnadsvanor, mindre
utelif och bättre moral. Staten skulle fostra sina tjänstemän till ett förståndigare
lefnadssätt. Äktenskapen blefve mera lockande; folkökning
och barnuppfostran skulle ock i sin mån ledas in på bättre väg. Den
odiösa frågan om ungkarlsskatt finge på detta sätt sin bästa lösning.
Klagan öfver att kvinnan tager lefvebrödet från familjeförsörjarne finge
mindre skäl för sig. Och mycket snart skulle alla finna det alldeles i
sin ordning, att staten genom sådan reglering afpassat tjänstemännens
inkomster efter deras olika behof.
En sådan omreglering af tjänstemannalönerna kan naturligen icke
ske på kort tid. Mun om Riksdagen finner förslaget behjärtansvärdt
torde den ock finna något lämpligt sätt att i sin tid börja och genomföra
reformen.»
För frågans närmare skärskådande har utskottet införskaffat upplysningar
om huruvida ifrågavarande spörsmål i någon män beaktats i
andra europeiska stater, och lämnas härmed en redogörelse för de upplysningar,
som därvid vunnits.
I Danmark, England och Nederländerna tillämpas icke af motionären
ifrågasatt lönesystem och hafva sträfvanden i dylik riktning ej förekommit.
I Norge har något förslag i sådan riktning ej förevarit och tillämpas
följaktligen detta lönesystem ej i vidare mån, än att underordnade tjänstemän
vid de norska statsbanorna i vissa fall komma i åtnjutande af högre
hyresbidrag i händelse att de äro gifta,
I Österrike- Ungarn har visserligen vid därstädes under år 1907
genomförd lönereglering i tidningspressen framförts aflöningsförslag i nyss
angifven riktning, men utan att vinna understöd af vare sig regering,
representation eller tjänstemannakår.
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
I Italien, hvarest det nu samlade parlamentet har att besluta öfver
ett af regeringen den 12 sistlidne december framlagdt förslag om reglering
af de civila tjänstemännens löner — eu lönereglering som berör
öfver 18,000 tjänstemän och medför eu ökad årlig utgift för staten af
7,351,870 lire (1 lire cirka 72 öre) — tillämpas ej denna princip mera
än i ett fall: beskickningschefer berättigas erhålla eu förhöjning af sitt
ortstillägg med Vs, om de ha hustru och barn boende med sig under
minst 8 månader af året.
I Frankrike har i vissa fall ett dylikt system vunnit tillämpning.
Sålunda erhålla de tjänstemän vid- post- och telegrafverken, som hafva eu
aflöning ej öfverstigande 2,000 francs och hafva mera än 3 barn under 16
års ålder, under vissa villkor ett lönetillskott af 50 francs (en franc cirka
72 öre) per år för hvarje barn utöfver tre. Vid flottan gälla följande
bestämmelser angående lönetillägg för familjeförsörjare: militär af manskapsklass
erhåller ett tillägg af 10 centimes (10 centimes cirka 7 öre)
per dag och barn under 10 års ålder, underofficer, som är gift, eller som
är frånskild eller änkeman, men har att sörja för minderårigt barn,
eller som har ådömts att utbetala underhåll åt hustru, från hvilken han
blifvit skild till säng och säte, har rätt att erhålla ett tillägg —
indemnité de logement — af 50 centimes per dag. Till betjänte i deputeradekammarens
kansli utbetalas regelbundet en gratifikation till enhvar
familjeförsörjare, som liar flera än tre barn, af 50 francs per år
ocli barn utöfver tre. Deputeradekammaren bär för närvarande att pröfva
ett af abbé Lemire väckt förslag om ett allmänt genomförande af detta
system, och antages som sannolikt, att i de lägsta lönekategorierna ett
särskilt tillägg för familjeförsörjare kommer att bestämmas.
Från Belgien har inhämtats, att lönetillägg för gifta och familjefäder
förekommer endast undantagsvis och beroende af särskilda omständigheter,
såsom hyresersättning åt vissa underordnade tjänstemän inom tull- och
uppb örds verken.
I Preussen tillämpas icke detta lönesystem. I preussiska landtdagen
förefinnes dock eu starkt understödd sträfvan att bevilja tjänstemän,
som äro familjeförsörjare, ett högre hyresbidrag än till icke-familjeförsörjare.
Preussiska statsregeringen har emellertid ej hittills lyssnat
till de röster, som höjts till förmån för dessa sträfvanden.
Från Sachsen har meddelats, att skillnad i löneförmåner endast förekommer
i så måtto, att icke-familjeförsörjare i regel erhålla endast hälften
så högt hyresbidrag som familjeförsörjare.
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
Utskottets
yttrande.
1 Bayern förekommer ej heller en dylik skillnad i vidare utsträckning
än så, att då sedan 1904 tjänstemännen erhöllo ett dyrortstillägg
och detta alltefter olika orters dyrhet indelades i två klasser, tjänstemän,
som icke voro familjeförsörjare, utan undantag erhöllo sådant tillägg
efter lägsta klassen. I det till innevarande landtdag framlagda förslag
till omreglering af tjänstemännens löner har emellertid regeringen föreslagit,
att all skillnad måtte bortfalla. Krafter synas emellertid vara
verksamma i motsatt riktning.
I Finland har systemet i viss mån genomförts. Öfverstyrelsen för
skolväsendet inlämnade nämligen till senaten förslag till reglering af
lönerna för lärarepersonalen i Finlands landskommuner och gick detta
förslag därpå ut, att hvarje ogift lärare och lärarinna skulle åtnjuta lika
grundlön, och att hvarje gift lärare och sådan lärarinna, som vore änka
och hade barn att försörja eller som, ehuru gift, vore familjens enda försörjare,
skulle åtnjuta lika grundlön. Alderstilläggen skulle likaledes
utgå i olika storlek för dessa båda kategorier. Regeringen föreläde
landtdagen proposition i enlighet med detta förslag, som alltså var byggdt
på likställighetsprincipen, modifierad efter den af familjeförhållanden betingade
olikheten i lefnadskostnader.
Landtdagen godkände emellertid ej propositionen oförändrad. Det
utskott, som behandlade propositionen, ansåg, att ingående af äktenskap
i och för sig icke borde gifva anledning till erhållande af högre lön,
utan att denna borde utgå allenast till sådana lärare och lärarinnor, som
hade barn att försörja och äro sina familjers hufvudsaklig a försörjare.
Landtdagen fattade beslut i ärendet sistlidne oktober månad. I enlighet
härmed utgå lönerna till lärarepersonalen sålunda:
för ogifta samt gifta men barnlösa lärare och lärarinnor begynnelselön:
900 mark, 4 ålderstillägg, hvardera å 180 mark = 720; summa
1,620 mark som slutlön;
för gifta lärare och lärarinnor med barn samt änklingar och änkor
med oförsörjda barn: begynnelselön: 1,100 mark, 4 ålderstillägg, hvardera
å 220 mark = 880 mark; summa 1,980 mark som slutlön. Alderstilläggen
utgå efter respektive 5, 10, 15 och 20 år.»
Reglering af aflöningsförhållandena för i statens tjänst anställd personal
har i vårt land under de sista åren genomförts i rätt omfattande
utsträckning. För åstadkommande af en sådan reglering jämte utredning
och pröfning af förhållanden, som därmed kunde äga samband, till
-
7
Andra Kammarens ''Tillfälliga Utskotts (N:o B) Utlåtande N:o 29.
satte Kungl. Maj:t år 1902 en kommitté, den så kallade löneregleringskommittén.
Utskottet kar rörande dess arbete erfarit, att den afgifvit,
förutom ett principbetänkande angående allmänna förutsättningar och grunder
för en reglering af löneförhållandena m. in. inom de centrala ämbetsverken,
betänkande och förslag rörande följande ämbetsverk, kårer och
stater, nämligen: kammarkollegium, kammarrätten, statskontoret, landsstaten,
skogsstaten och de allmänna skogsläroverken, landtbruksstyrelsen,
landtmäteristyrelsen, domänstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning,
stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten. Därjämte har kommittén afgifvit
betänkande och förslag rörande den af Riksdagen väckta frågan om
fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.
Samtidigt med att löneregleringskommitténs arbete pågått, har det
emellertid varit nödvändigt att dels inom respektive statsdepartement
uppgöra löneregleringar för en del verk och stater, dels genom särskildt
utsedde kommitterade uppgöra löneregleringsförslag för några statens
mera betydande verk såsom telegrafverket, järnvägsstaten, poststaten
m. 11. Af dessa hafva telegrafverkets, järnvägsstatens, arméförvaltningens
m. fl. stater underställts 1907 års riksdags pröfning och godkännande.
De kommittéförslag, som ligga som grund för telegraf- och järnvägsstaterna
hafva hvad själfva aflöningssystemet vidkommer, i hufvudsak
följt det s. k. Tenowska systemet, hvilket innebär låga begynnelselöner
med mindre men tätt återkommande lönetillägg. Såsom stöd för detta
lönesystem anföra kommitterade för reglering af löneförhållandena vid
telegrafverket bland annat följande: »Om man utgår ifrån, att tjänstemännens
aflöning bör beräknas icke allenast med hänsyn till hans egna
personliga lefnadsbehof utan till hans behof såsom familjefader och
fostrare af det kommande släktet, är det uppenbarligen oriktigt att vid
beräknande af hvad till tjänstemannens nödiga bärgning hörer icke taga
hänsyn till, huru utgifterna för en familjs underhåll tilltaga, i den mån
barn tillkomma och med dessas uppväxt. Rent abstrakt låter det säga
sig, att aflöningen bestämmes med hänsyn till tjänstens vikt och ansvar
och icke med hänsyn till dess innehafvare, men när detta betraktelsesätt
skall tillämpas på hela den grupp af befolkningen, som ägnar sig åt
utförande af statens arbete, visar sig denna abstraktion leda till orimligheter.
Det gäller för tjänstemannen som för hvarje annan samhällsmedlem,
att de behof, som måste tillfredsställas, äro grunddriftädern för hans
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
arbete. Den som vill använda arbetskraften kan därför icke frånse
dessa behof.» Och vidare anföres: »En synpunkt, som vid afvägandet
af dessa lönesatser i förhållande till lefnadsbehofven särdeles kraftigt
gjort sig gällande för kommitterade, är den, att staten bör så ordna sina
förhållanden, att den ej själf ytterligare bidrager till äktenskapsfrekvensens
sjunkande. Hvilken betydelse det har i moralisk styrka för ett
samhälle, att detta verkligen bygges på familjebildandet, behöfva kommitterade
endast påpeka.»
Den kommission, som utarbetat förslag till lönereglering för tjänstemän
vid postverket, har anslutit sig beträffande lönebeloppen till samma
system. De uttalanden, som telegrafkommitterade gjort och här ofvan
återgifvits, synas följaktligen gillats af postkommissionen. Då emellertid
slutledningen skulle dragas ur de gifna förutsättningarne, förefaller det
dock som vederbörande i ett hänseende kommit något på sidan: någon
skillnad har icke gjorts mellan, aflöning till familjeförsörjare och icke
familjeförsörjare, endast mellan manlig och kvinnlig tjänstinnehafvare.
Sålunda säger postkommissionen rörande föreslagna kvinnliga postmästare
af 3:dje klassen, att »det synts kommissionen som om deras aflöning
borde fastställas till ett lägre bolopp, så mycket hellre som, enligt hvad
kommissionen afsett, endast några af de minst fordrande postkontoren
inom denna klass böra förvaltas af kvinnliga föreståndare.» Emellertid
har kommissionen föreslagit inrättande jämväl af postkontor af 4:e klassen,
som föreslås förvaltas af såväl män som kvinnor. Arbetet vid ett
postkontor af denna klass bör ju i allmänhet bli mindre kräfvande än
vid något af 3:e klassen. Det oaktadt anser sig kommissionen för manlig
postmästare vid 4:e ldassens postkontor böra föreslå eu begynnelseaflöning, som
öfver stiger slutaflöningen för kvinnlig postmästare vid 3:e klassens postkontor.
Motiven härför angifvas ej, men man kan tydligt förstå, att de sammanfalla
med telegrafkommitterades förut återgifna uttalanden. Det är otvifvelaktigt
behofsprincipen, som man ansett nödigt att taga hänsyn till.
Det har understundom i fråga om löneregleringar framhållits, att
satsen »lika lön för lika arbete» borde vara den enda bestämmande.
Denna sats kan måhända vid ett flyktigt bedömande förefalla vara såväl
rättvis i sin grund som enkel att tillämpa. Vid en närmare undersökning
skall man emellertid finna, att den är endast skenbart rättvis. Den
är därjämte så godt som omöjlig att genomföra.
Sålunda torde det ej kunna jäfvas, att personer, som innehafva lika
tjänstebefattningar, dock ej kunna åstadkomma eu fullt jämförbar arbets
-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29. 9
produkt med användande af lika lång daglig tjänstetid. Begåfning och.
arbetsförmåga äro väsentligt olika hos olika individer. Flit, intresse och
omtanke äro likaledes individuellt växlande. Dessa faktorer, jämte andra,
inverka emellertid högst väsentligt på den arbetsprodukt, som olika personer
i lika tjänst kunna åstadkomma. Fn synpunkt, som ifråga om
denna princips riktighet äfven bör beaktas, är den, att samma tjänstebefattning
kan vara mera kräfvande på en plats än på en annan.
Yid bestämmandet af tjänstemännens löneförmåner har ej heller
principen lika lön för lika arbete varit den afgörande. Ty förutom
beaktande af det med respektive befattningar förenade arbete och ansvar,
den kunskap och duglighet, som befattningen klöfver af dess innehafvare,
har därjämte hänsyn i viss mån måst tagas till lefnadsbehofvet.
Såsom upplysande härutinnan hänvisas till de citat, som utskottet
förut anfört ur kommittébetänkanden. Därjämte vill utskottet erinra
hurusom redan år 1856 vid föredragning inför Konungen den 11 oktober
af förslag till lönereglering af statens med penninglöner försedda ämbetsoch
tjänstemän, af chefen för finansdepartementet anfördes, att vid en
sådan reglering noggrant afseende borde fästas dels å de särskilda
statsfunktionernas behof af ämbets- och tjänstemän, dels å dessas behof
af anständig bärgning. Intetdera beliofvet fick öfversltridas, men också
intetdera åsidosättas. För en första lönegrad föreslogs för den skull
ett belopp med hvilket den ogifte tjänstemannen kunde beredas en tarflig
men någorlunda anständig bärgning. För andra lönegraden föreslogs ett
belopp med hvilket tjänstemannen äfven som gift borde äga sin bärgning.
För tredje lönegraden föreslogs det högre lönebeloppet med hänsyn till
att en tillväxande familj och barnens uppfostran medförde ökade utgifter.
Den fjärde lönegraden borde utgöra yttersta målet för en utmärkt duglig
ämbetsmans sträfvanden. Den femte lönegraden omfattade allenast
rikskollegiernas presidenter.
Det är också otvifvelaktigt, att det mindre lefnadsbehof, som en
ogift kvinna i allmänhet har i jämförelse med en gift man, varit anledningen
till att lägre löner bestämts för kvinnor än för män i lika tjänsteställning.
För att klart belysa huru man ansett sig böra på grund häraf
föreslå olika lönebelopp för samma tjänstebefattningar tillåter sig utskottet
göra ett utdrag ur det betänkande, som afgifvits af kommissionen
för lönereglering för tjänstemän vid postverket m. m. i hvad detta förslag
rörer tjänstebefattningar, som föreslås att beklädas af såväl män som
kvinnor. Lönerna hafva föreslagits sålunda:
Bill. till BiJcsd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Käft.
2
10
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29,
w CD CfQ P P CD DO CD O: P |
Lönebelopp efter antal tjänsteår |
|||||||||||
3 |
3 |
3 |
2 |
2 |
2 |
2 |
3 |
Q 0 |
3 |
3 |
||
Postmästare af klass 3, manlig |
3,800 |
4,200 |
4,600 |
5,000 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
— |
s » » kvinnlig |
2,900 |
3,100 |
3,400 |
|||||||||
» » klass 4, manlig |
3,500 |
3,800 |
4,200 |
4,600 |
||||||||
» » » kvinnlig |
2,700 |
2,900 |
3,100 |
|||||||||
Förste postexpeditör, manlig |
3,200 |
3,500 |
3,800 |
4,200 |
— |
|||||||
» » kvinnlig |
1,900 |
2,100 |
2,300 |
2,500 |
||||||||
Postexpeditör, manlig............ |
1,800 |
— |
— |
— |
2,000 |
2,200 |
2,400 |
2,600 |
2,900 |
3,200 |
3,500 |
3,800 |
» kvinnlig ... ..... |
1,500 |
1,700 |
1,900 |
2,100 |
Därjämte föreslås, att dessa tjänstemän i den händelse de äro
stationerade å orter, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskildt
höga, skola äga att, så länge de å sådan ort tjänstgöra, uppbära ortstillägg,
utgående enligt af generalpoststyrelsen fastställda grunder med
15 eller 10 procent af den fasta atlöningen, dock högst 450 respektive
B00 kronor till manlig tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor
till kvinnlig tjänsteman.
Nu torde ej gärna kunna bestridas, att under förutsättning att den
uppfattning är riktig, som utskottet har rörande anledningen till olikheten
i lön för manlig och kvinnlig tjänsteman i lika tjänstebefattning,
följdriktigheten jämväl krafvel'', att tillbörligt afseende borde fästas vid
det olika lefnadsbehof, som förefinnes mellan manliga tjänstemän, beroende
på huruvida de äro familjeförsörjare eller ej. Så har likväl ej skett. Utskott
et delar emellertid i det hänseendet motionärens mening, att denna
omständighet vid bestämmande af tjänstemäns löneförmåner borde beaktas.
Särskildt må framhållas, hurusom det olika behofvet framför allt
gör sig gällande med afseende å bostad. Det synes fördenskull utskottet
vara rätt och billigt att, i fall tjänstemannen är berättigad erhålla hyresbidrag
eller hyresersättning, denna till icke familjeförsörjare må utgå
med lägre belopp än till familjeförsörjare.
Motionärens förslag till nytt aflöningssystem går därpå ut att familjeförsörjare
skulle såsom tillägg till en till alla i samma tjänst efter lika
11
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
grunder utgående grundlön äga att uppbära ett »familjeunderstöd» eller
»tjänstemannafamiljeunderstöd» utgående med olika belopp efter familjens
storlek. Utskottet, som finner förslaget förtjänt af beaktande, anser sig
dock i detta sammanhang böra erinra, hurusom det finnes många ogifta,
män såväl som kvinnor, hvilka därigenom att de försörja ålderstigna
eller minderåriga anhöriga kunna och böra i viss mån betraktas som
familjeförsörjare. Därjämte vill utskottet erinra, att de i alla lönestater
utgående ålderstilläggen sannolikt afse att möta de ökade behof, som en
tillväxande familj medför.
Benämningen »understöd» å det ifrågasatta lönetillägget finner utskottet
mindre lämpligt. Denna benämning synes nämligen ej böra
gifvas åt en viss del af en utgående lön.
För ett rätt och allsidigt bedömande af detta spörsmål erfordras en
mera ingående och fullständig utredning än den utskottet, på den tid
och med de resurser, som stått utskottet till buds, varit i tillfälle att
åstadkomma. Saken är dock af den vikt och betydelse, att den bör
fullständigt utredas. Yäl är det sant, att för det ojämförligt största antalet
statstjänare hafva lönerna nyss reglerats eller äro föremål för reglering.
Denna omständighet synes dock utskottet ej vara skäl nog för
att undanskjuta utredning om en betydelsefull princip.
Att svårigheter skola möta för genomförande af en lönereglering
efter angifna grunder, inser utskottet mycket väl. Men är grundtanken
buren af rättvisa och billighet, och detta synes den vara, så böra svårigheterna
förvisso kunna öfvervinnas.
Angående sättet för utredningens åstadkommande, kan utskottet ej
utan vidare ansluta sig till motionärens mening. Det är ju möjligt, att
utredningen lämpligast och bäst kan utföras af den här förut omnämnda
löneregleringskommittén. Under alla förhållanden synes Kungl. Maj:t i
denna del böra hafva fria händer.
Utskottet får på grund af det anförda hemställa,
att Andra Kammaren i anledning af herr C. G.
Smdéns motion för sin del måtte besluta att i skrifvelse
hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, huruvida och i hvad mån vid
reglering af statstjänarnes löneförmåner må ifrågakomma
ändrade grundsatser i syfte att mera än hit
-
12
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 29.
tills tillgodose det större lefnadsbehof, som de statstjänare,
hvilka äro familjeförsörjare, hafva i jämförelse
med dem som icke äro familjeförsörjare.
Stockholm den 7 april 1908.
På utskottets vägnar:
AXEL RUNE.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.