8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
N:o 19.
Ank, till Riksd. kansli den 16 mars 1908, kl. 11 f. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående revision af reglementet för trafiken på statens
järnvägar.
Herr E. P. W. Ilöing har i en inom Andra Kammaren väckt och
till utskottet för förberedande behandling hänvisad motion, n:o 42, hemställt,
att Kiksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om
revision af Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för trafiken på statens järnvägar
af den 4 april 18G2.
Till stöd för denna hemställan anför motionären:
»De nu gällande bestämmelserna rörande trafiken på statens järnvägar
äro angifna i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente af den 4 april 1862.
Detta reglemente innehåller enligt mitt förmenande en del olämpliga
och obilliga föreskrifter, hvilka kräfva en revision. För att visa
befogenheten af detta mitt påstående, tillåter jag mig framdraga följande
belysande exempel.
I § 37 af nämnda reglemente föreskrifves, att gods, hvars emottagande
förvägras af den, till hvilken det är adresseradt, eller hvars
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
■m
emottagare ej kunnat anträffas, eller som är destinera dt att kvarligga
till dess efterfrågan sker, men ej afkämtas inom 48 timmar efter ankomsten,
förblifver liggande för afsändarens räkning och risk. Visserligen
åligger det stationsbefälet att så fort sko kan underrätta afsändare!)
om sådant förhållande, men redan afstånden äro numera ofta så stora,
att en varuafsändare till följe af de nu gällande bestämmelserna omöjligen
kan skydda sig från förlust i den händelse godset, som magasineras af
statens järnvägar och ej inom 48 timmar af adressaten af hämtats,
därefter på ett eller annat sätt skulle ha för statens järnvägar förkommit.
Huru en godsafsändare utan egen förskyllan på grund häraf kan
utsättas för förlust, torde följande nyss inträffade fall utvisa. Den 18
maj i fjol afsände eu Göteborgsfirma — herrar Hagberg, Hedenlund &
(ko — till Stockholms södra station 1 kolly väf ocli erhöll från järnvägen
omkring en vecka därefter underrättelse, att varme mottagaren
vägrade utlösa gödsel! Götcborgsfirman satte sig ofördröjligen i förbindelse
med godsemottagaren i Stockholm, hvilken upplyste, att hans
vägran att mottaga godset var beroende på försenad leverans af kollyt
i fråga. På grund häraf anhöllo herrar Hagberg, Hedenlund & C:o
genast hos järnvägen, att godset ofördröjligen skulle returneras till Göteborg.
Först den 18 juni erhöll firman i stället för varan följande underrättelse
från Stockholms södra station:
''Hot af eder till Södra Klädesmagasinet hitsända ett kolly väf,
som med anledning af emottagarens vägran att utlösa samma begärdes
retur, bär på obekant sätt försvunnit från härvarande ankommande godsmagasin,
antagligen bortstulet. Lämpligt torde därför vara att, med bifogande
af ursprungliga fakturan, ingifva Edra ersättningsanspråk till
distriktsför vattningen vid I distriktet, adress Stockholm.’
Denna skrifvelse besvarades af herrar H., H. & (ko med följande
bref:
’I anledning af ingånget meddelande från Stockholms södra stations
ankommande godsexpedition, dat. den IT d:s, hvari meddelas, att ett af
oss den 18 sistl. maj till Klädesmagasinet a Söder, Stockholm, afsändt
kolly väf på ett för dem oförklarligt sätt försvunnit, och i följd däraf
icke kan till oss återställas, få vi med bifogande af ursprungliga fakturan,
hvilken kunden återsända jämte järnvägsfraktsedel, härmed anhålla, det
ni håller oss skadelösa och ersätter oss fakturabeloppet kr. 152: 75.’
Den 3 september ingick från trafikinspektören i Stockholm följande
Bih. till Bilesd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afd, 2 Band 19 Höft. 2
10
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
''Beslut
i målet angående af herrar Hagberg, Hedenlund & C:o begärd ersättning
för gods förkommet under järnvägstransport.
Sedan anmäldt blifvit, att en packe väf, hvilken som fraktgods den
20 sistlidne maj från Göteborg ankommit till Stockholms södra och
emottagande af Klädesmagasinet å Söder, förkommit å sistnämnda stations
godsmagasin, och afsändare]!, herrar Hagberg, Hedenlund & C:o,
i anledning häraf anhållit om ersättning med 152 kronor och 7,5 öre,
har undersökning gjorts, hvaraf framgått, att emottagare!! vägrat utlösa
godset, hvarom afsändaren i vederbörlig ordning underrättats; att då
godset på afsändare^ begäran den 29 samma månad skulle returneras
till Göteborg, detsamma icke kunde återfinnas; att oaktadt efterforskningar
och efterlysningar genom allmänna telegram och anmälan hos
vederbörande polismyndighet godset icke kunnat tillrättaskaffas, samt att
järnvägspersonalen icke visat vårdslöshet eller försumlighet, så att densamma
kan anses skyldig gälda förlusten. Vid dessa förhållanden och
då jämlikt § 37 i Kungl. Maj:ts nådiga reglemente för trafiken på statens
järnvägar den 4 april 1862 gods, hvars emottagande förvägras af
den, till hvilken det är adresseradt, ej afhämtas inom 48 timmar efter
ankomsten, förblifver liggande för afsändarens räkning och risk, finner
jag med stöd af sagda §, jämförd med § 39 d. mom. I i ofvan åberopade
reglemente, bifall icke kunna lämnas till ifrågavarande ersättningsanspråk,
ägande firman Hagberg, Iledenlund & (ko i händelse af
missnöje med detta beslut att jämlikt § 41 af ofvan åberopade reglemente
senast inom 14 dagar efter erhållen del af beslutet hos distriktschefen
tillkännagifva sin önskan att hänskjuta frågan till afgörande af
gode män samt därvid uppgifva namn och adress på den person, firman
för sin del utser till god man.’
Herrar Hagberg, Hedenlund & (ko hänsköto frågan till afgörande af
godo män, Indika enligt § 37 i gällande reglemente underkände det
fram ställda ersättningsanspråket.
Då statens järnvägar debitera afgift för magasinering af godset, bör
ansvarstiden för statens järnvägar enligt mitt förmenande icke blott utsträckas
till dagen efter den, då statens järnvägar underrättat varuafsändaren
om emottagarens vägran att utlösa godset, utan staten bör äfven
ytterligare ansvara för godset under några dagar t. ex. eu vecka, på det
godsafsändaren möjligen skall kunna undanröja orsaken till adressatens
vägran att mottaga godset.
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskolts (N:o 8) Utlåtande N:o 19.
11
Enligt § 39 cl. mom. I rörande statens ansvarighet för gods föreskrifver
reglementet, att statens ansvarighet räknas ifrån den tid, då
godset blifvit jämte fraktsedel till vederbörande expedition inlämnadt oeli
därstädes emottaget, samt upphör, då godset blifvit på bestämmelsestationen
ställ dt till emottagarens förfogande samt i hvarje fall som helst
senast 24 timmar efter ankomsten. Äfven denna bestämmelse fritager
staten efter eu alltför kort tid från allt ansvar, därför att ej godset
blifvit ofördröjligen afkämtadt efter ankomsten. Mången gång torde det
knappast vara möjligt för en godsemottagare af en eller annan anledning
att inom loppet af 24 timmar afhämta godset, och bör därför tiden utsträckas,
då statens ansvar i dylika fall upphör.
Samma paragraf föreskrifver rörande statens ansvarighet för bagage,
som förkommit eller blifvit förstördt, i mom. 2, att högsta ersättning för
hvarje bagage-persedel, såsom kappsäck, nattsäck, hattfodral o. d., som
förkommit eller blifvit i allo förstörd eller ohjälpligt skadad under transporten
å järnvägen, utbetalas med 2 rdr per skålpund af persedels annoterade
eller genom beräkning utrönta vikt, och i mom. 3, att inträffad
skada på eu bagage-persedels innehåll ersättes, endast då skadan står i
omedelbart sammanhang med eu på persedelns yttre betäckning synbar
åverkan samt ej högre än efter 2 rdr per skålpund af dess vikt, sedan
afdrag skett för hvad af innehållet återstår oskadad! Att bestämma en
dylik ersättning efter vikt är i hög grad olämpligt och oriktigt, då de
skadade sakerna oafsedt sin vikt kunna ha ett ofantligt olika värde.
Staten bör i stället själfklart lämna bagageägaren full ersättning för den
verkliga skada, som på detta sätt uppstått. Godkännes ej af trafikiuspektören
det af bagageägaren åsätta värdet, bör detta afgöras af gode
män i öfverensstämmelse med § 41 i reglementet.
Dessa exempel torde vara tillräckliga för att visa behofvet af ändrade
bestämmelser för trafiken å våra stats]ärnvägar, och hänvisar jag dessutom
till den af herr J. O. V. Lindgren i Örebro vid 1905 års riksdag väckta
motionen i samma fråga. Långt dessförinnan framhölls likväl i ett betänkande
från kommittén för revision af statens järnvägstaxa af den 1
oktober 1888 behofvet af eu omarbetning af 18(52 års trafikreglemente.
Kung!, järnvägsstyrelsen ansåg dock enligt sitt betänkande af den 5
september 1889, att med revisionen af detta reglemente borde anstå, till
dess det under utarbetning varande internationella trafikreglementet för
banorna å kontinenten blifvit antaget. Trots att berörda internationella
fördrag ratificerades af vederbörande länders regeringar, så att detsamma
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
kunde träda i kraft den 1 januari 1893, ha vi ännu ej här i landet fått
ett nytt trafikreglemente till stånd.
Visserligen hänsköts frågan därpå till särskilda kommitterade, kvilka
dock läto arbetet i hufvudsak ligga nere till 1901, då en särskild föredragande
för taxeärenden förordnades inom järnvägsstyrelsen, hvilken
föredragande skulle utarbeta ett utkast till alla detaljer i ett nytt reglemente
.Enligt 1905 års tillfälliga utskotts utlåtande, n:o 14, ansågs då
arbetet ha framskridit så långt, att utkastet kunde vara fullt färdigt
inom eu eller två månader, men såvidt jag erfarit, föreligger ännu ej inom
järn vägsförvaltningen något utarbetadt förslag till nytt trafikreglemente.
Då förarbetet till nytt reglemente således enligt lämnade upplysningar
skulle afslutas inom den närmaste tiden, föreslog 1905 års utskott,
som behandlade herr Lindgrens motion, att oaktadt det delade motionärens
uppfattning, att reglementet onekligen var föråldradt och i många
afseenden olämpligt, motionen icke skulle till någon Andra Kammarens
åtgärd föranleda.
Tre år äro sedan dess förgångna, men fortfarande lider, som sagdt,
den trafikerande allmänheten af de föråldrade bestämmelserna.»
Frågan om omarbetning af 1862 års trafikreglemente har, såsom
motionären i sin motion omförmält, vid 1905 års riksdag varit föremål
för Andra Kammarens pröfning. I eu då af herr Lindgren i Örebro
väckt motion föreslogs, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kung!. Maj:t täcktes låta utarbeta nytt reglemente
för trafiken på statens järnvägar och motiverades detta förslag
på följande sätt:
»Sedan järnvägar för omkring 50 år sedan börjat anläggas i vårt
land af såväl staten som enskilda bolag, utgaf Kungl. Maj:t den 4 april
1862 ett reglemente för trafiken på statens järnvägar, hvilket reglemente
med vissa tillägg och ändringar än i dag är gällande, och detta äfven
för enskilda banor.
Det är ju gifvet, att med det stora uppsving, järnvägarne fått i
vårt land under ett hälft sekel, de bestämmelser, som 1862 fastställdes,
innan man ännu hunnit få eu mera djupgående inblick i järnvägsdriften,
måste efter nuvarande förhållanden anses otillfredsställande, och tillåter
jag mig dessutom fästa uppmärksamheten på en del missförhållanden,
13
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 18.
som kanske kunna vara tillräckliga för att påvisa behofvet af ett nytt
reglemente.
För den, som endast helt ytligt ögnar igenom reglementet, visa sig
sådana uttryck såsom mil, riksdaler, skålpund, centner och dylikt, hvilka
för längesedan äro föråldrade och därför endast bidraga att göra reglementet
ännu otydligare och svårare att tillämpa för såväl järnvägspersonal
som allmänhet,
Vid litet närmare skärskådande skall man finna, att delar af reglementet,
såsom bestämmelsen angående transport af sjuka (§ 11), skrymmande
gods (g 27) ej längre äga tillämpning.
TJti § 9 äro bestämmelserna rörande utväxling af främmande mynt
så snäft tilltagna, att de för längesedan upphört hafva någon tillämpning
i praktiken.
Onskligt vore ju äfven, att bestämmelserna i § 11 angående transport
af sjuka finge en tydligare och bestämdare form, så att allmänheten
kunde utan svårighet skaffa sig upplysning om kostnaderna för alla förhållanden
vid dylika transporter, vare sig de äga rum i boggievagnar,
korta personvagnar eller delar däraf samt i godsvagnar.
Ben. i § 20 fastställda bestämmelsen om tillvaratagandet af upphittade
eller kvarglömda effekter lärer val näppeligen längre äga tillämpning,
ej heller kan det anses lämpligt, att t. ex. eu resväska, kvarglömd
i ett tåg, som stannar i Örebro, skall efterhöras i Stockholm, där alltså
kvarglömda effekter från ett helt distrikt skola hopa sig. Den resande
allmänheten, som har förlorat något, vänder sig helt visst i första hand
till stationsbefälet å den station, där tåget stannar, eller också till närmaste
trafikinspektör, och borde väl dessa svara för å deras trafiksektioner
kvarglömda eller upphittade effekter samt dessa ej skickas till Stockholm,
Göteborg, Malmö, (Ks t er sund och Luleå att där försäljas, för den händelse
de ej afhämtas inom behörig tid. Föreskriften i § 32, att afsändare
skulle själf vara skyldig underskrifva inlämnad fraktsedel å gods, äger
ej längre tillämpning i praktiken. Man behöfver bara tänka sig jultrafiken
på Stockholms central med flera tusen paket om dagen.
Uti § 35 tillätes visserligen afsändare att i vissa fall och mot
vissa villkor återfå till transport å järnväg angifvet och atlämnadt gods,
men å andra sidan saknas bestämmelse, huruvida afsändare äger dispositionsrätt
öfver gods, som redan framkommit till mottagningsstationen,
men ännu ej hunnit utlämnas till emottagaren. Att detta har sin synnerligt
stora betydelse, inses lätt, om man betänker, att en köpman,
14
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 8) Utlåtande N:o 19.
som sändt varor till ansenligt värde till en kund och omedelbart efteråt
träffas af underrättelse, att personen i fråga är insolvent, just genom
bristande bestämmelser ser sig utsatt för en afsevärd förlust, som dock
skulle kunnat undvikas. Nuvarande reglemente lämnar enligt § 37 afsändare
dispositionsrätt endast i det fäll, att emottagare]! vägrar utlösa
godset eller emottagaren ej kan anträffas, men förbigår helt möjligheten,
att afsändare skulle kunna vilja disponera af honom afsändt gods, som
ej hunnit öfverlämnas till emottagare. Föreskrifterna i § 36 om emottagares
underrättande, att gods anlända gifva ofta nog anledning till
klagomål och missnöje. Det synes mindre berättigad!'', att person, som
af eu eller annan anledning ej önskar emottaga notiser om ankommet
gods, ej härvidlag äger bestämmanderätt, utan skall detta helt och hållet
vara beroende på af sändaren. Detta står visserligen i förbindelse med
förut omnämnda äganderätt, men borde mycket lätt kunna lösas alldeles
oberoende däraf. Äfvenledes torde bestämmelserna i samma paragrafs
stycke 3 rörande sättet och kostnaden för underrättande af emottagare,
som är bosatt på ett längre afstånd från stationen, tarfva omändring.
I nära samband härmed och af ej så liten betydelse är frågan, huruvida
någon som helst notislösen bör erläggas af eu emottagare och om ej
den afgiften, som egentligen afsett att bereda järnvägen ersättning för
aflönande af den personal, hvilken användes i och för detta arbete,
egentligen borde ingå i de sedvanliga omkostnader för drifvande af det
stora affärsföretag, som ju all järnvägsdrift i grund och botten är. Lång
tid har nu förflutit, sedan t. ex. kung!, postverket fann sig föranlåtet
att gå i författning om afskaffande af utbäringsafgiften (3 öre) för
bref in. m.
Den del af trafikreglementet, som från allmänhetens sida tilldragit
sig största uppmärksamheten, är § 39 med bestämmelser rörande statens
och äfven enskilda järnvägars ansvarsskyldighet rörande gods, som skadats
eller förkommit under transporter. Här är man inne på ett område,
som i hög grad berör hela den trafikerande allmänheten.
Då ersättningar för skador eller förluster enligt denna paragraf endast
utbetalas i de fall, att de förorsakats genom banbetjäningens oaktsamhet
eller försummelse, genom stöld, eldsvåda eller olyckshändelse, hvilken
uppenbarligen varit föranledd af tjänstemännens eller banbetjäningens försummelse
eller vårdslöshet, är gifvet, att många ersättningsanspråk, som
moraliskt sedt bort af järnväg godtgöra?, ej fallit inom ramen för reglementets
bestämmelser och därför nfslagits. Exempel härpå skulle kunna
Andra Kammarem Tillfälliga Utskotts (.N;o 3) Utlåtande N:o 19.
15
framdragas i hundratal. -Tag nämner emellertid endast ett, som dock
upprepats flera gånger.
Genom tullkammarens i Stockholm försorg hade i eu järnvägsvagn
inlastats ett visst antal kaffebalar samt vagnen häruppå blifvit ej mindre
tilläst med hänglås och af tulltjänsteman i vederbörlig ordning plomberad
än äfven af statens järnvägar emottagen för befordran till en större station
i mellersta Sverige. Emellertid hade ur vagnen, som under natten fick
kvarstå å Stadsgården, tillgripits eu bal kaffe, och då sedermera ersättningsanspråk
i vanlig ordning framställdes, underkändes dessa af såväl
distriktschef som tillsatt kompromiss på den grund, att »tillgreppet ej
föranledts af stationsbetjäningeus uppenbara vårdslöshet eller sådan olyckshändelse,
som berott på stationsbefälet att förekomma».
Eu följd af det föråldrade reglementet har blifvit, att mången kompromiss
tillerkänt ersättning, där klaganden ansetts moraliskt berättigad
därtill, då däremot annan kompromiss endast hållit sig till bestämmelserna,
sedda från juridisk synpunkt, hvaraf följt, att likartade förhållanden
erhållit olika domar, hvilket är beklagligt.
Rörande sättet för beräkning af ersättningens storlek kunna ju finnas
många önskemål.
Exempelvis må framhållas, att 2 riksdaler pr skålpund ej kan anses
tillräckligt för eu kappsäck, som innehåller eu paraduniform, en ny frack
eller sidenklädning.
Af det anförda torde tydligt framgå, att berättigade kraf finnas på
ett nytt och tidsenligt trafikreglemente. Helt säkert skulle ej blott allmänheten,
utan äfven järnvägarnes personal med tillfredsställelse emotse
eu förändring af det nu gällande, som redan fört eu mer än fyratioårig
tillvaro och därför ej lian — i sitt nuvarande skick — vara tillfredsställande
för nuvarande förhållanden och nutida kraf.
Det Andra Kammarens tillfälliga utskott, som afgaf utlåtande öfver
denna motion, yttrade:
»Enligt hvad utskottet inhämtat, lär tanken på utarbetandet af ett nytt
trafikregler»!ente första gången hafva kommit till uttryck i det betänkande,
som den 1 oktober 1888 afgafs af kommittén för revision af statens
järnvägstaxa, i hvilket betänkande kommitterade bland annat uttalade den
åsikt, att gällande trafikreglemente behöfde omarbetas. I anledning häraf
yttrade kungl. järnvägstyrelsen i underdånigt betänkande den 5 september
1889, att förslag till ett internationellt trafikreglemente för banorna å
16
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
kontinenten nyligen blifvit upprättadt åt därtill utsedde delegerade, hvadan
kung!, styrelsen, med afseende på den alltmera växande samfärdseln med
nämnda banor, ansåg lämpligast, att med omarbetning af statsbanornas reglemente
finge anstå, till dess att förstnämnda reglementsförslag blifvit antaget.
Berörda ''Internationella fördrag angående godsbefordring å järnväg''
ratificerades på sin tid af vederbörande länders regeringar och trädde i
kraft den 1 januari 1893.
Sedan fördragets bestämmelser hunnit under hägra år visa sina
verkningar, återupptogs frågan om nytt trafikreglemente för de svenska
järnvägarna och föranledde densamma tillsättandet af en kommitté, representerande
såväl kungl. järnvägsstyrelsen som enskilda järnvägarnas förening,
åt hvilken kommitté lämnades uppdrag att uppgöra förslag till
nytt trafikreglemente. Arbetet härvid låg emellertid i hufvudsak nere,
till dess i slutet af år 1901 en särskild föredragande för taxeärenden
förordnades inom kungl. järnvägsstyrelsen. För att arbetet å trafikreglementet
skulle få ett bestämdt underlag och därigenom kunna mera koncentreras,
ha inom kung!, järnvägsstyrelsen träffats anstalter för utarbetandet
af ett i alla detaljer fullständigt utkast, att utgöra stomme för det förslag,
som de utsedde kommitterade skulle slutligen uppgöra. Arbetet å detta
utkast har flera gånger blifvit åsidosatt till följd af andra viktiga och
brådskande ärenden, men lär dock nu hafva framskridit så långt, att
utkastet om en eller två månader kan vara fullt färdigt. Sedan härefter
kommitterade med ledning af nämnda utkast uppgjort förslag till trafikreglemente,
samt kungl. järnvägsstyrelsen och de enskilda järnvägarnas
förening behandlat ärendet, lär det vara kungl. styrelsens afsikt att ingå
till Kungl. Maj:t med hemställan om fastställelse af det slutliga förslag,
som kan blifva frukten af berörda förhandling och granskning.
Af ofvanstående framgår således, att man inom en icke allt för
aflägsen framtid torde kunna förvänta en lösning af den numera rätt
gamla frågan om nytt; trafikreglemente i stället för det onekligen föråldrade
och i många afseenden olämpliga reglementet från år 1862 med
dess särskilda tillägg och ändringar.
Börande det förenämnda internationella fördraget angående gods
befordring å järnväg, som på sätt och vis ställts i samband med frågan
om nytt inrikes trafikreglemente, har utskottet inhämtat,
dels att kungl. järnvägsstyrelsen den 21 april 1903 hos Kungl. Maj:t
i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,
17
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o in.
som kunna finnas behöfliga för förvärfvande af medlemskap för Sveriges
räkning i ifrågavarande förbund,
dels att den utredning, som i anledning af denna framställning föranstaltats,
lär hafva gifvit vid handen, att för Sveriges anslutning till
förenämnda internationella konvention vissa förändrade lagbestämmelser
kunna till vinnande af reciprocitet vara erforderliga i syfte,
l:o) att uti tvister, som uppkommit på grund af nämnda konvention,
ernå verkställighet här i landet af domar, som meddelats utomlands;
2:o) att åstadkomma rätt, att i visa fall kunna instämma utländska
banförvaltningar till svenska domstolar; samt
3:o) att inskränka rätten till utmätning och kvarstad å utländska
banors här i landet befintliga rullande materiel och trafikmedel.
Kungl. järnvägsstyrelsen förklarar sig i förenämnda underdåniga
skrifvelse redan hafva förvärfvat en icke obetydlig erfarenhet om verkningarna
åt de principer, på hvilka det internationella fördraget är byggdt,
och om de särskilda bestämmelserna däri, alldenstund st dan år 1897 för
viss trafik å statens järnvägar redan tillämpas med det internationella
fördraget öfverensstämmande regler. Denna anordning, sou) blifvit en
följd åt Danmarks anslutning till nämnda fördrag, gäller befordran af
il- och fraktgods samt lefvande djur i internationell trafik mellan Sverige,
Norge och Danmark å ena samt Tyskland å andra sidan, och har visat
sig dels medföra mycken reda och ordning i godstrafiken med Tyskland,
dels ock på ett rättvist sätt tillgodose såväl trafikanternas intressen mot
järnvägarna som järnvägarnas intressen mot trafikanterna i en del fall,
där svenska trafikreglementet antingen icke alls innehåller några bestämmelser.
eller dör bestämmelserna äro otydliga eller ofullständiga.
Hvad nu beträffar arbetet a ett inrikes trafikreglemente, så är
detsamma i fråga om tiden alls icke beroende af frågan om Sveriges
anslutning till det internationella fördraget, utan sambandet mellan dessa
bada frågor ligger endast däri, att kungi. järnvägsstyrelsen, enligt hvad
utskottet inhämtat, ansett sig böra vänta med att framlägga förslag till
svenskt trafikreglemente, till dess erfarenhet vunnits om lämpligheten af
ait lägga det internationella reglementets principer till grund för vårt
inrikes trafikreglemente.
Då således förarbetet till nytt trafikreglemente för statens järnvägar
lär blifva afslutadt inom den närmaste tiden, och kommitténs verksamhet
därefter kan obehindradt fortgå, torde skäl icke vara för handen, att
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Höft. 3
18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande K:o 19.
Riksdagen i anledning af förevarande motion kos Kungl. Maj:t anhåller
om utarbetandet af nytt reglemente för trafiken på statens järnvägar.
Utskottet får därför hemställa, att herr Lindgrens ifrågavarande motion
icke måtte till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.»
Denna hemställan blef af kammaren bifallen.
Då det synts utskottet nödigt att erhålla tillförlitlig kännedom om
i hvilket läge frågan om revision af trafikreglementet nu befunne sig,
har utskottet hos kungl. järnvägsstyrelsen begärt uttalande i ämnet, därvid
utskottet från sagda styrelse erhållit eu så lydande
»Promemoria.
I järnvägsstyrelsen har utarbetats en jämförande sammanställning af
de svenska, danska, tyska och schweiziska trafikreglementena att tjäna
till ledning vid utarbetande af det till ämnade nya reglementet.
Utkastet till ''Allmänna bestämmelser’ och till de paragrafer, som
afse befordringen af personer och resgods föreligga färdiga.
I fråga om de paragrafer, som afse befordringen af gods, har styrelsen,
efter det 1906 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts proposition om
Sveriges anslutning till det internationella fördraget angående godsbeforöring
å järnväg, hvilken anslutning emellertid ägde rum först den 1
november 1907, velat tillgodogöra sig den erfarenhet, som i Tyskland
föranledt, att det för de tyska järnvägarne gällande trafikreglementet,
ehuru baseradt å nämnda fördrag, f. n. är under omarbetning i syfte att
de önskemål, som från representanter för den tyska handeln och näringarne
uttalats, skulle kunna bättre tillgodoses än som med det nuvarande
reglementet vore fallet. Enligt hvad styrelsen inhämtat, skall förstnämnda
reglemente träda i kraft den 1 januari 1909, hvarför detsamma inom
den närmaste tiden torde föreligga i definitiv gestalt.
Med beaktande af det ’I Entwurf’ till ''Eisenbahnverkehrs-Ordnung’
som styrelsen under hand förskaffat sig, pågår f. n. utarbetande af utkast
till de paragrafer, som afse befordringen af gods.
Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
19
Under tiden skola särskilda tillkallade linjetjänstemän underkasta
det föreliggande utkastet en förberedande granskning för att, sedan utkast
till de paragrafer, som afse befordringen af gods, jämväl föreligger, underkasta
äfven denna eu förberedande granskning.
Det sålunda granskade förslaget skall därefter undergå pröfning hos
distriktsförvaltningarna och svenska järn vägsföreningen, för att slutligen
handläggas i styrelsen och underställas Kung!. Maj:ts godkännande.»
Beträffande här ofvan intagna promemoria anser sig utskottet böra utskottet *
erinra, hurusom i Tyskland vederbörande insett betydelsen af att vid Vttrand«''
omarbetning af för järhvägarne därstädes gällande trafikreglemente beakta
de önskemål, som framställts af representanter för handel och
näringar. I anslutning härtill vill utskottet uttala den fasta förhoppningen,
att äfven i vårt land representanter för näringar och handel måtte beredas
tillfälle att yttra sig öfver det nu under utarbetande varande nya
trafikreglementet, innan detsamma fastställes.
Vidkommande själfva motionen finner utskottet i likhet med motio
nären det synnerligen viktigt, att det nu gällande otidsenliga reglementet
för trafiken på statens järnvägar snarast möjligt varder ersatt med ett
nytt och efter nutida förhållanden afpassadt reglemente. Anmärkningsvärdt
är, att detta önskemål, som af trafikanter så länge närts och
hvarom af en kommitté framställning för snart 20 år sedan gjorts, ej af
vederbörande ägnats större uppmärksamhet. Det här förut omnämnda
internationella fördraget, angående godsbefordring å järnväg, kan emellertid
ej längre åberopas såsom skäl för vidare undanskjutande af denna angelägenhet.
1906 års Biksdag godkände nämligen Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag i anledning af Sveriges anslutning till den
internationella godstrafikkonventionen. Denna lag promulgerades den
22 sistlidne november att gälla frän och med den 1 därpå följande
december, från hvilken dag Sveriges anslutning till den internationella
godstrafikkonventionen ägt rum.
Vid sådant förhållande och då af kungl. järnvägsstyrelsens här
ofvan intagna promemoria, rörande det läge, i hvilket frågan om revision
af trafikreglementet nu befinner sig, framgår, att det uppenbarligen är
styrelsens afsila att utan tidsutdräkt bringa denna revision till fullbordan,
synes det utskottet, som om den af motionären föreslagna skrifvelsen i
ämnet icke skulle vara behöflig.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (S:o H) Utlåtande N:o 19.
Utskottet hemställer fördenskull,
Stockholm |
att herr Eöings förevarande motion icke måtte den 13 mars 1908. På utskottets vägnar: |
AXEL RUNE. |
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1907.