Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 37.
1
N:o 37.
Ank. till Eiksd. kansli den 13 maj 1908, kl. 12 midd.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, med
anledning af Första Kammarens beslut i fråga om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående inrättande af ett
under statens vård ståltät penninglotteri och om åtgärder
till förhindrande eller inskränkning i spel å utländska
lotterier.
Till utskottet har blifvit hänvisadt Första Kammarens protokollsutdrag
n:o 301, med delgifning att nämnda kammare för sin del besluta, att
Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj it anhåller, att, i sammanhang med
nu pågående utredning af frågan om revision af gällande lagstiftning
angående lotterier och om nya bestämmelser till förhindrande af utländska
lottsedlars spridande i riket, Kungl. Maj :t täcktes taga under öfvervägande,
huruvida till stäfjande i möjligaste mån af det i Sverige förekommande
spelandet å utländska lotterier ytterligare åtgärder böra vidtagas, vare sig
utan inrättande af ett under statens vard stående penninglotteri ellei
i förening med ett sådant lotteri, hvaraf vinsten må användas endast till
främjande af särskilda kulturella och filantropiska ändamål, samt därefter
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
Tillkomsten af detta beslut hade föregåtts af tvenne särskilda behandlingar
af ärendet i Första Kammaren. I en i Första Kammaren väckt
motion, n:o 48, hade herr K. Bergendahl med flere hemställt, att Första
Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhåller, det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, om och
Bih. till Eiksd. Prot. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 36 Käft. (N:o 37). 1
2
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 37.
under Indika villkor ett under statens vård stående penninglotteri må
kär i landet inrättas, samt för Eiksdagen framlägga det förslag, hvartill en
sådan pröfning kan föranleda.
Till stöd för denna hemställan hade motionärerna anfört, bland annat,
att de föreskrifter, som hittills gifvits till förekommande af allmänhetens
deltagande i utländska lotterier, icke haft åsyftad verkan, och att man
hade all anledning antaga, att författningsbestämmelser enbart icke skulle
vara tillfyllestgörande i sådant afseende. För att förebygga den ekonomiska
kraftförlusten och då lotterispel näppeligen kunde förekommas, ansågo
motionärerna, att staten ägde rätt att efter faktiska förhållanden träffa sådana
anordningar, att lotterispel komme att medföra minsta möjliga olägenheter;
ett dylikt statslotteri under sträng statskontroll borde omgärdas af
största möjliga garanti mot missbruk och dess vinst borde användas till
kulturella och filantropiska ändamål.
Första Kammarens första tillfälliga utskott uttalade, att det svårligen
kunde bestridas, att det för de spellystne vore bäst att sätta tillit till
arbetsamhet och sparsamhet såsom medel till framgång och icke i lättsinniga
förhoppningar om att genom lyckans gunst hastigt nå en bättre
ställning äfventyra mången gång under försakelser samlade tillgångar, men
ansåg, att mycket tydde på att en sådan klok förtänksamhet icke skulle
få. göra sig så gällande, att spelbegäret hölles tillbaka. Utskottet, som i
princip icke gillade lotterispel, hade emellertid funnit mycket starka skäl
tala för att genom ett väl kontrolleradt statslotteri söka aflägsna de mest
framträdande olägenheterna af lotterispel, såsom det nu påginge, och hade
icke kunnat undgå att påverkas af det förhållande, att spellusten gifvits
en kraftig uppmuntran af de penninglotterier för olika ändamål, hvilka
Kungl. Maj:t medgifvit. Utskottet hade dock icke velat gifva ett bestämdt
uttryck af eu mening, att det vore fördelaktigt och lämpligt, att staten
inrättade ett penninglotteri, utan endast framhålla, att det funnes ganska
tungt vägande skäl för att statsmakterna toge frågan under öfvervägande
och därvid toge den i betraktande äfven från de synpunkter, utskottet
omnämnt. Saken syntes vara af så allvarlig beskaffenhet, att den väl förtjänade
en allsidig undersökning. En sådan borde lämpligen kunna ske
i sammanhang med den revision af gällande lotteriförordning och den utredning
angående ytterligare åtgärder till förhindrande af utländska lottsedlars
spridande inom riket, hvarom Kungl. Maj:t nyligen förordnat.
Utskottet hemställde alltså, att Första Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhölle, det täcktes
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 37.
Kung!. Maj:t taga under öfvervägande, om och under hvilka villkor ett
under statens vård stående penninglotteri måtte här i riket inrättas, samt
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en sådan pröfning kunde
föranleda.
hfär detta betänkande föredrogs i Första Kammaren, hade emellertid
denna kammare mottagit Andra Kammarens meddelande om dess beslut i
lotterifrågan, hvilket som bekant innebar, att kammaren, sedan den afslagit
herr Lyckholms med fleres motion i hvad den rörde att Kungl. Maj:t måtte
förelägga Riksdagen förslag till upprättande af och bestämmelser för ett
under statens förvaltning ställdt permanent penninglotteri, däremot, med
anledning af herr Lyckholms med fleres och herr C. R. Johanssons motion,
för sin del beslutit, att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t efter verkställd utredning låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till nya bestämmelser angående lotterier äfvensom
förslag till åtgärder, genom hvilka — utan inrättande af ett svenskt statslotteri
— det i Sverige förekommande spelandet å utländska lotterier måtte
kunna förhindras eller i möjligaste mån inskränkas.
Med anledning af att sålunda ett nytt moment tillkommit, beslöt
Första Kammaren åter remittera till sitt utskott dess utlåtande om herr
Bergendahls med fleres motion, att behandlas i sammanhang med Andra
Kammarens hemställan. I sitt nya utlåtande yrkade Första Kammarens
första tillfälliga utskott, under delvis upprepande af sina förut anförda
skäl, att Första Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhåller, att, i sammanhang med nu pågående
utredning af frågan om revision af gällande lagstiftning angående lotterier
och om nya bestämmelser till förhindrande af utländska lottsedlars spridande
i riket, Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida till stäfjande
i möjligaste mån af det i Sverige förekommande spelandet å utländska
lotterier ytterligare åtgärder böra vidtagas, vare sig utan inrättande af ett
under statens vård stående penninglotteri eller i förening med ett sådant
lotteri, hvaraf vinsten måtte användas endast till främjande af särskilda
kulturella och filantropiska ändamål, samt därefter för Riksdagen framlägga
de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Första Kammaren fattade, såsom redan nämnts, sitt beslut i enlighet
med denna hemställan.
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o o7.
Såsom såväl af debatten som af beslutet tydligen framgått, innebar
Andra Kammarens beslut ett afvisande af tanken om ett permanent penninglotteri
under statens garanti. _ /
Kammaren har nämligen dels afslagit motionen om ett dylikt lotteri,
dels i fråga om utredningen bestämdt uttalat: att den bör gälla åtgärder
»titan ersättande af ett svenskt statslotteri». Det kan därför ifrågasättas,
såsom ock skett under debatten i Första Kammaren, huruvida Andra
Kammaren ens är konstitutionellt berättigad att uppgifva den intagna
ståndpunkten och ännu en gång vid denna riksdag upptaga frågan om
inrättande af ett statslotteri. I hvarje fall vore ett bifall till; Första
Kammarens hemställan från Andra Kammarens sida icke följdriktigt.
Då nu dessutom Kungl. Maj:t redan anbefallt en utredning,. som
åsyftar eventuell revision af gällande lotterilagstiftning samt ytterligare
åtgärder till förhindrande af utländska lotterisedlars spridande i riket,
kan man antaga, att de synpunkter, som under debatten i kamrarne
kommit till uttryck, skola under utredningens fortgång beaktas, äfven om
icke någon skrifvelse till Kungl. Maj :t kommer till stånd, liksom ock att
Kungl. Maj :t sätter Riksdagen i tillfälle att yttra sig om de förslag till
åtgärder och den nya lagstiftning, som kunna ifrågasättas.
Under sådana förhållanden får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren måtte besluta att icke biträda
Första Kammarens beslut i ärendet.
Stockholm den 12 maj 1908.
På utskottets vägnar:
KARL WARBURG.
Reservation .
af herr S. Nordström: »Då jag icke ändrat mening, sedan jag bi
trädde
reservanternas förslag rörande tillfälliga utskottets n:o 1 utlåtande
n:o 6 i fråga om den af herr Lyckholm m. fl. afgifna motion, afseende
inrättandet af ett svenskt penninglotteri för att därigenom i möjligaste
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 37. 5
mån förhindra den guldström, som i alltmera oroväckande grad årligen
utflödar till de utländska lotterierna, och jag anser denna fråga vara af
utomordentlig nationalekonomisk betydelse, så måste jag äfven nu uttala
min från utskottet afvikande mening. En utredning, sådan som af Första
Kammaren föreslagits, kan, enligt min mening, endast tjena till att klargöra
frågan och om möjligt föranleda ett förslag, som vore egnadt att
verka hälsosamt och hämmande på den nu allmänt spridda spelpassionen.
Därigenom är kammaren ingalunda bunden för framtiden, utan äger fullkomlig
handlingsfrihet att besluta efter sig föreetende omständigheter.
Jag hemställer därför,
att Andra Kammaren, med frångående af sitt föregående
beslut, måtte biträda Första Kammarens beslut
i denna fråga.»
Det skulle antecknas, att herr C. R. Johansson icke deltagit i ärendets
behandling.
Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 36 Raft.
2