Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ant. till Riksd. kansli den 20 februari 1908, kl. 3 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning
af vackt motion angående skrifvelse till Konungen
i fråga om revision af stadgan för mogenhetsexamen.
Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr Blekeri
väckt motion, n:o 11, hvaruti motionären föreslår, att Riksdagen behagade
i skrifvelse till Kungl. Magt hemställa om revision af stadgan
för mogenhetsexamen.
Såsom stöd för motionen har anförts följande:
»Studentexamen aflades tidigare, i Sverige liksom öfverallt annorstädes,
vid universitetet, oaktadt en stor del af de examinerade ej hade
för afsikt att ägna sig åt universitetsstudier. I stadga af år 1693 bestämdes,
att för tillträde till universitetet skulle fordras såväl afgångsexamen
för gymnasierna som nyssnämnda inträdesexamen. Den förra
hade icke det minsta sammanhang med den senare, så att en i afgångsexamen
godkänd yngling ej hade någon garanti för att bli godkänd i
studentexamen, liksom det å andra sidan ej utgjorde något hinder för
godkännande vid universitetet, att examinanden blifvit underkänd i ett
eller annat ämne vid afgången från skolan.
Examen verkställdes af akademiadjunkter eller docenter, och på
grund af den täta växlingen af examinatorer tick examensväsendet ej
någon enhetlig och konsekvent utveckling. Då missförhållandena blefvo
alltför stora, började studentfabriker uppblomstra, vid hvilka undervisningen
hufvudsakligen bestod i inpluggandet af examinators »frågekatekes»,
och i skolorna var det ständiga slitningar mellan lärare, som
ville tillämpa skolstadgans föreskrifter, och lärjungar, som blott tänkte
på hvad som fordrades eller brukade förekomma i studentexamen.
Bill. till Riksd. Prot. 1908■ 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. (1V:o 3). 1
Motionens
motivering.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3-
För att kunna genomföra de idéer, som ända från 1800-talets
början trängt sig fram, rörande såväl organisation som ämnesplan och
undervisningsmetoder, var det nödvändigt att befria skolan från det förryckande
inflytandet af en examen, som icke stod i organiskt sammanhang
med undervisningen. Den kommitté, som behandlade skolstadgan af år
1856, framlade också ett förslag till stadga för »afgångsexamen», hvilken
stadga trots en hel del invändningar och spådomar om bildningsnivåns
sjunkande vann så mycket erkännande, att den blef grundval för den
1862 utfärdade och från 1864 tillämpade »stadga för afgångsexamen»,
som i sina hufvuddrag ännu gäller och så godt som oförändrad ingår i
nya läroverksstadgan.
I förslag till stadga för mogenhetsexamen 30 november 1859 gafs
något större inflytande åt läroverkets lärare i förhållande till censorerna,
än hvad som blef fallet i Kungl. Maj:ts stadga 1862.
»De skriftliga profven skola genomses och rättas af öfverstå
klassens ämneslärare och därpå bedömas i hvarje ämne af 2 censorer,
skolans rektor eller den han i sitt ställe utsett, samt den lärare, som
granskat profven. I händelse af olika röstantal, äger den af censorerna
utslagsröst, som förut blifvit utsedd därtill. Enhälligt besliit af alla
lärare och censorer kan befria häraf förtjänt lärjunge från muntligt prof.»
»Efter slutad muntlig pröfning, hvilken förrättas af ämneslärarne,
med rätt för censorerna att bestämma frågeområde och äfven deltaga i
examinationen, bedömes examens utgång för hvarje lärjunge särskildt,
af censorerna, rektor och de lärare, som examinerat. Därvid yttra sig
först rektor och lärarne öfver lärjungens både under lärotiden och
särskildt vid examen ådagalagda kunskaper i de ämnen, som varit föremål
för pröfningen; hvarefter, med afseende såväl på lärjungens vitsordade
kunskaper under lärotiden, som på hans i den skriftliga och
muntliga examen ådagalagda bildning, hans mogenhet bedömes af censorerna,
(i regel 5 stycken) och ett lika antal lärare, bland hvilka rektor
är själfskrifven och de öfriga blifvit af de profvande lärarne därtill
utsedde. I händelse af lika röstantal vid betygets afgifvande, tillhör
utslagsrösten den bland censorerna, hvilken dessa mellan sig utsett.
Totalomdömet öfver hvarje lärjunges mogenhet uttryckes med något af
vitsorden: Med utmärkelse godkänd, Godkänd eller Icke godkänd.»
Censorernas verksamhet var sålunda afsedd att blifva mera positiv
och deras makt mindre absolut, än stadgans bestämmelser sedan kommo
att föreskrifva. Inflytandet från tyska anordningarna ligger i öppen
dag. (Se nedan.)
Att censorerna fingo den makt, som stadgan tilldelade dem,
berodde på universitetets obenägenhet att släppa sin dittills bestående
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
rätt att bevilja tillträde först efter af dess representanter förrättad examen,
hvilket beträffande Uppsala universitet gått så långt, att det afstyrka
flyttandet af examen till skolorna.
De i 1862 års stadga ingående bestämmelserna äro i korthet följande.
Inträdesexamen till universitetet afskaffas och afgångsexamen vid
läroverket anställes emellan 15 april och 21 juni, å tid, som af chefen
för ecklesiastikdepartementet bestämmes.
Skriftliga examen fördelas på 3 eller 4 dagar och anställes samtidigt
vid alla läroverken. Uppgifter bestämmas af chefen för ecklesiastikdepartementet.
Profven äro:
a) Uppsats på modersmålet
b) Latinare: öfversättning till latin
Realister: öfversättning till engelska eller tyska
c) Öfversättning till franska eller tyska
d) Matematiskt arbete (olika uppgifter för latinare och realister).
I det matematiska profvet ingick äfven prof i fysik för realisterna.
Hjälpmedel: ordböcker och logaritmtabell.
Lärjungarnes arbeten genomses och rättas af liufvudlärarne och
bedömas af desse och andra lärare, som kollegiet utsett. Vid olika
mening afgöre rektor eller hans ställföreträdare.
Godkänd vare den, som fått betyget godkänd för 1) uppsats 2) latinsk
öfversättning (matematiskt arbete, real.) 3) ett af de öfriga. Sistnämnda
fordran kunde bortfalla, om V3 af klassens lärare röstade för lärjungens
godkännande.
Den muntliga examen, som ej må utsträckas utöfver 3 dagar, anställes
under ledning af en eller flere af Kungl. Maj:t förordnade censorer,
livilka hafva att rätta sig efter särskild instruktion; och böra vid
examen jämväl närvara minst tre andra för insikt och oväld kände män,
dem Eforus utser.
Examen omfattar: kristendom, latinska, grekiska och franska språken,
matematik och fysik, historia och geografi, filosofisk propedevtik samt
frivilligt: engelska och hebreiska,
för realister: kristendom, engelska och franska språken, matematik,
fysik och kemi, historia och geografi samt filosofisk propedevtik.
Examen skall hafva till föremål de i läroverkets högsta klasser
genomgångna lärostycken, afse att utröna icke blott måttet af lärjungens
kunskaper i de särskilda ämnena, utan äfven och förnämligast halten af
den bildning, han därigenom tillägnat sig.
Lärarna i högsta klassen verkställa den muntliga pröfning inom
det omfång, som censor bestämmer; den senare äger, om han för godt
finner, att i pröfningen själf deltaga.
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 3.
Sedan afgifvas öfver lärjungens i examen ådagalagda insikter,
betyg af hvarje lärare, hvarefter, med hänsyn till vitsord under lärotiden
och skriftliga och muntliga pröfningens resultat, de examinerande
lärarna medelst omröstning bestämma, om och i hvilken grad lärjungen
äger mogenhet; rektor har utslagsröst. Om lärjunge i ett eller annat
ämne icke blifvit godkänd, må han dock kunna förklaras mogen, om
han gjort mer än vanliga framsteg i ett eller flera andra ämnen, företrädesvis
klassiska språk eller matematik (för latinare) — matematik,
naturvetenskap eller lefvande språk (för realist).
De betyg, han vid flyttningen till 7:de klassen erhållit i tyska
och naturalhistoria, gälla som betyg i afgångsexamen.
Finner censor, att någon lärjunge, som af lärarne förklarats mogen,
saknar därför erforderliga insikter, åligger det honom att underkänna
dennes examen. År det flere än en censor, bör detta omdöme delas åt
mer än halfva antalet för att bli gällande. Skälen till underkännandet
antecknas till protokoll.
Privatister hänvisas af chefen för ecklesiastikdepartementet till
något läroverk, hvarefter med dem förfares som med skolans egna lärjungar.
Hafva de icke betyg för tyska och naturalhistoria från 6:te
klassen, ingår examen i dessa ämnen i deras muntliga examen.
Redan här gäller för privatist stadgandet att de få undergå examen
redan på hösten, medan samma tillåtelse ges endast åt den af en skolas
elever, som varit berättigad att föregående vår anmäla sig till examen.
Censorsstadgan af år 1864 innehåller detsamma som den nu gällande,
att ledningen af examen tillkommer censorerna.
Stadgan fullständigades 1875 med föreskrift, att yngling, som icke
blifvit godkänd i ett eller annat ämne men dock mogen förklarad, skulle
få i vanlig ordning undergå förnyad examen i sådant ämne i sammanhang
med afgångsexamen.
Redan 3 år därefter utfärdades eu kungörelse, som till sina principer
stod i strid med ofvanstående. Det gällde latinares komplettering
i matematik, fysik och kemi för inträde vid tekniska högskolan, och
Kungl. Maj:t bestämde, att pröfning skulle verkställas af lärare i 7:de
klassen å tid och i ordning, som rektor i samråd med dessa lärare bestämmer,
hvarpå resultatet meddelas i form af protokollsutdrag. Sålunda
en ganska viktig gräfning utan kontroll.
Efter den nya ordningens införande börjar ett ständigt fortsatt
motionerande i Riksdagen om lindring i fordringarna. Föista \ orkan
af detta var, att lärjunge på latinlinjen 1865 befriades från att läsa
grekiska.
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Alltså första begynnelsen till B-linjen, hvars kurser närmare bestämdes
genom kungörelse 10 mars 1869.
Motioner vid riksdagarna 1869 och 1870 ge anledning till en
skrifvelse med anhållan om revision af läroverksstadgan. Den på grund
däraf tillsatta kommittén gaf 1872 förslag till stadga för »mogenhetsexamen»,
hvilken benämning nu föreslogs. Do förändringar, som kommittén
villo införa, voro i hufvudsak följande:
Censorer utses för en tid af 5 år, »på det de må känna uppfordran
till planmässighet och konsekvens i utförandet af sina åligganden».
Censorerna bestämma på gemensamt möte de skriftliga uppgifterna.
Ett öfversättningsprof bortfaller, så att profven bli: a) uppsats på
modersmålet, b) öfversättning till latin; för realister (franska, tyska eller
engelska), c) 2 matematiska uppgifter. De fysikaliska uppgifterna utgå.
Af hjälpmedel tillkommer grammatik för öfversättningsprofven. Ej mer
än ett prof får anställas på en och samma dag.
Befrielse från muntlig examen på grund af vitsord under lärotiden
och skriftliga profven kan föreslås af minst 8/s af hans lärare och meddelas,
om censorerna äro ense därom. »Detta till uppmuntran och för
att få mera tid att höra de tvifvelaktiga.»
De skriftliga profven skola af censorerna granskas vid deras gemensamma
möte före början af muntliga examen, för att de må få en riktigare
uppfattning om lärjungarnas mogenhet — »de examinerande
lärarne äga ju redan förut tillräcklig kännedom om sina lärjungars
kunskaper och mogenhet, men kunna sakna förmågan att vid sitt förhör
låta dessa kunskaper framlysa».
I de ämnen, som förekomma i muntliga förhöret, har rätt stor
förändring föreslagits: kristendom och filosofisk propedeutik utgå och i
stället tillkommer tyska och naturalhistoria, samt för B-linjen: grekiska
ersättes med engelska och fysik.
Med afseende på mogenlietsbedömandet föreskrifves, att innan omröstningen
försiggår, skola betyg afgifvas öfver lärjungens insikter i
alla öfverstå klassens ämnen, således äfven modersmålet, kristendom och
filosofisk propedevtik, fastän dessa ej i examen förekommit, och dessa
betyg skola ej uteslutande afse de i examen ådagalagda kunskaperna.
Vidare preciseras föreskriften om »mer än vanliga framsteg i andra
ämnen», så att det skall betyda högre betyg än godkänd, och till ytterligare
lättnad införas mellanbetygen: Med utmärkt beröm godkänd och
Icke utan beröm godkänd.
För privatister gälla samma bestämmelser med den skärpning, att
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
de skola förhöras i kristendom och filosofisk propedevtik samt modersmålet,
hvilket här för första gången föreslås som examensämne.
Kommitténs öfriga förslag gingo dock alltför mycket emot Riksdagens
uppfattning för att kunna godkännas, och med dessa föll också
förslaget till ny stadga för mogenhetsexamen. En ny kommitté fick
1874 uppdrag att komma med ett annat till sina grunder noga bestämdt
förslag. Med afseende på mogenhetsexamen uttalades, att pröfningen i
tyska och naturalhistoria till 7:de klassen skulle bortfalla, och att fordringarna
i examen borde inskränkas.
Den lättnad, kommittén ansåg sig kunna föreslå, inskränkte sigill
skriftliga profven och skulle bestå däruti, att ett öfversättningsprof
för realisterna bortföll och likaså för latinlinjen B, medan A-linjen skulle
befrias från matematiskt arbete. Grammatikor skulle tillåtas som hjälpmedel
vid öfversättning, och tiden förlängas till 4 timmar för moderna
språken. Fordringarna för matematiska arbetets godkännande sänktes,
men tiden förkortades till 6 timmar för latinarna och 9 timmar för realisterna.
Villkoren för godkänd skriftlig examen voro för öfrigt precis
desamma som i 1862 års stadga.
Öfverensstämmelsen med 1872 års förslag är i öfriga stycken påtaglig.
Utöfver detta går t. ex. bestämmelsen, att de af censorerna föreslagna
examensuppgifterna skola underställas chefen för ecklesiastikdepartementet
»för att motverka ensidighet», samt att censor äger att
efter omständigheterna utesluta ämnen från muntliga examen. Eljest
skola samtliga ämnen, »äfven modersmålet», bli föremål för pröfning och
lärjunge må ej befrias från muntlig examen. Kommitténs skäl emot
sådan befrielse äro rätt belysande för uppfattningen om examens betydelse.
»Den muntliga examen har visserligen i första rummet till
uppgift att gifva censorerna tillfälle att bilda sig ett omdöme om lärjungarnas
mogenhet, men den bör äfven bereda censorerna och vittnena
såsom ombud för allmänheten ett tillfälle att döma om slutresultaten af
skolans verksamhet. Det skulle då utöfva ett nedslående inflytande på
särskildt lärarne, ifall de bästa lärjungarne saknades; hvartill kommer,
att dessa senare i de flesta fall icke skulle anse det för en uppmuntran
utan snarare såsom en afsaknad att ej få vid sina kamraters sida deltaga
i nämnda pröfning.»
Med afseende på godkännandet af examen föreslås, att underbetyg
»i ett eller högst tvenne» ämnen må uppvägas af »mer än vanliga framsteg
i ett eller flera andra», utan att det skall angifvas några, i hvilka
framsteg skulle särskildt betonas som önskvärda.
Utsträckning af muntliga examen öfver 1 dag föreslås icke (»ehuru
den kunde vara önsklig») för andra än privatister.
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Någon nv stadga för afgångsexamen blef ej utfärdad, utan allt
förblef vid det gamla med ett par undantag. Genom kungl. cirkuläret
af 12 mars 1875 förklarades grammatikor tillåtna som hjälpmedel vid
öfversättning. Lättnad i skriftliga examen bereder kungl. kungörelsen
1 november 1878 genom att helt radikalt borttaga matematiska profvet
för latinlinjen, hvarjämte samma kungörelse föreskrifver förändrad lydelse
för paragrafer, som beröras af linjedelningen på latinafdelningen och.
naturalhistoriens fortsättande till öfverstå klassens realafdelning i enlighet
med 1878 års stadga.
Följande år kom ännu gällande stadga för censorer: »Censor åligger
l:o) att inhämta noggrann kännedom om de i den skriftliga afgångsexamen
verkställda arbeten för att däraf vinna ledning för bedömandet
af examinandernas bildning och mogenhet,
2:o) att tillse, att muntliga pröfningen å utsatt tid tager sin början,
bestämma, hur lång tid examen skall upptaga etc.
3:o) att ej allenast taga i betraktande lärjungarnes i de skriftliga
profven och det muntliga förhöret ådagalagda kunskaper utan ock göra
skäligt afseende på de terminsbetyg, som under de närmaste föregående
läseåren blifvit dem vid läroverket gifna;
4:o) att, —■ —--infinna sig i Stockholm för att till ecklesiastik
departementet
afgifva berättelse om hvad i afseende å ej mindre den
skriftliga än den muntliga afgångsexamen förekommit och befunnits
vara af beskaffenhet att förtjäna en närmare uppmärksamhet eller påkalla
någon åtgärd.
Följande 10-tal år utmärker sig för kampen om latinets ställning,
och det enda af betydelse för mogenhetsexamen är frågan om öfversåttningsprof
från latin, hvilken så småningom arbetar sig fram och
som förordas af 1882—84 års kommitté.
Kommer så 1890 års kommitté med förslag till ny stadga för
afgångsexamen, först år 1891 och sedan år 1894 med vissa obetydliga
förändringar, hvilket förslag i sistnämnda form utgör 1895 års stadga
för mogenhetspröfning.
De förändringar, denna medför, till större delen föreslagna i 70
och 74 års kommittéutlåtanden, äro:
Skriftliga uppgifterna bestämmas af chefen för ecklesiastikdepartementet
efter censorernas gemensamma förslag.
Ej mer än ett prof må förläggas till en och samma dag; realisternas
niotimmars matematiska arbete delas på 2 dagar.
Skriftliga profvens antal ökas:
Alla: 1) uppsats på modersmålet
Latinare: 2) öfversättning från latin
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o o.
dessutom A-linjen 3) öfversättning till tyska
4) v „ franska
Il-linjen 3) öfversättning till franska eller tyska
4) matematiskt arbete
Realister 2) öfversättning till engelska eller t ka
3) „ „ franska
4) ett matematiskt arbete
5) fysikaliskt arbete
Hjälpmedel: Grammatik förhjöds åter, och endast vissa lexika tillätos.
I muntliga examen äge censor att utesluta för A-linjen. 2 af
ämnena: filosof, propedevtik, matematik och fysik, för B-linjen 2 af
ämnena: tyska, engelska, filosof, propedevtik, naturalhistoria samt för reallinjen:
2 af ämnena: tyska, filosof, propedevtik, naturalhistoria och kemi.
Uteslutningsrätten hade mött mycket motstånd, men ansågs nödvändig
för vinnande af nödig tid för öfriga ämnen; både tyska och
naturalhistoria hade ju tillkommit som möjliga examensämnen. Däremot
hade icke modersmålet upptagits bland dessa, men läraren i detta ämne
fick rösträtt vid mogenhetsbedömandet.
Villkoren för att bli förklarad mogen preciserades så, att underbetyg
i uteslutbart ämne ej fordrade motsvarande öfverbetyg i annat
ämne, men att sådan fordran tillkomme, om lärjunge dessutom blifvit
underkänd i ett andra ämne. .
Privatist äger ej rätt att få ämne uteslutet och kan få sm examen
utsträckt öfver 2 dagar.
Kompletteringsstadgandet utvidgas, så att examen tor högre betyg
å samma linje eller betyg å annan linje i hvarje fall skulle afläggas i
sammanhang med mogenhetspröfningen.
I sammanhang med den 1905 afgitna nya stadgan tör likets allmänna
läroverk har den däri ingående stadgan för »studentexamen»
rönt vissa förändringar, som nödvändiggjorts af förändrade kursplaner
och framför allt valfriheten.
Examens ändamål angifves vara det »att utröna, huruvida lärjungarna
inhämtat det mått af kunskaper, hvilket i de stadgade undervisningsplanerna
är angifvet som mål lör gymnasiets undervisning, samt
vunnit den mogenhet, som erfordras för bedrifvande af studier vid
universitetet eller högre tillämpningsskola».
Beträffande skriftliga profven — uppgifterna bestämmas af ölverstyrelsen
efter censorernas gemensamma förslag — inträder den förändringen,
att franskt prof bortfaller och ersättes öfver hela linjen med
tyskt (A-linjen har försvunnit som själfständig), realisternas matematiska
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (.Ko 2) Utlåtande N:o 3. 9
arbete inskränkes till 1 dag, 6 timmars arbetstid, under det att fysikaliska
ökas till 5 timmar med fordran på 2 lösta uppgifter.
»För att omdömet öfver examen måtte varda så litet som möjligt
beroende af tillfälligheter och så mycket som möjligt motsvara lärjungens
verkliga ståndpunkt», har kommittén ansett, att längre tid behöfves
för de enskilda ämnena, samt att hänsyn skall vid betygsättandet tagas
till förut ådagalagda kunskaper. Mera tid skall vinnas genom censors
rätt att utesluta ämne, hvilken så formulerats, att lärjungens examen
bör omfatta minst 7 ämnen. Därvid är att observera, att modersmålet
är lagstadgadt examensämne, samt att filosofisk propedeutik ej, som
kommitterade föreslagit, utgått ur timplanen.
Hänsyn till det föregående skall åstadkommas genom att censor
skall beredas tillfälle att taga kännedom om de 2 föregående årens
skriftliga arbeten, samt därigenom, att lärares betyg, i likhet med hvad
hittills varit praxis i de flesta skolor, skall afse e] blott muntliga examen
utan äfven den skriftliga och föregående terminers arbete. För att
kunna godkännas, måste lärjunge vara godkänd i minst 9 ämnen (d. v. s.
alla ämnen, som återstå efter fullständigt bortval).
Bestämmelserna för fyllnadspröfning öfverensstämma mera med
förhållandena före 1896, i det pröfning ej behöfver ingå i studentexamen,
utan öfverlämnas åt den enskilde läraren efter plan, som i samråd
med rektor uppgjorts. Läroverk, där prof ningen skall försiggå, bestämmes
af öfverstyrelsen. På så sätt undgår man, såsom kommittén påpekar,
den oformligheten, att censor skall yttra sig om en lärjunges
mogenhet, hvilken redan blifvit mogen förklarad, eller ock utan rättighet
uttala sig om bctygsr/rad. Fyllnadspröfning får ej aflägga® mera
än en gång i samma ämne och å samma linje.
För privatister gälla samma föreskrifter i tillämpliga delar. Sålunda
. hafva äfven de uttryckligen rättighet att komma under omröstning
i samma fäll som läroverkets egna lärjungar, men omröstningen
försiggår endast bland de lärare, som granskat de skriftliga profven.
Muntliga examen blir strängare än hittills, i det privatisternas
examen skall försiggå skild från de öfrigas, för hvar och eu omfattande
minst V4 timme i hvarje ämne, och dessutom kunna utsträckas öfver 2
dagar. Intet af de i anmälan uppgifna ämnena må heller uteslutas. Genom
denna utsträckning af examen anser man, »att de enskilda okontrollerade
tentamina blifva obehöfliga, och sålunda hvarje misstanke om våld
undvikes».
Bih. till Biksd. Prat. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Käft.
2
10
Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Samma olägenheter, som examens verkställande vid universitetet
hade med sig hos oss, hafva också utomlands framtvingat förändringar.
Om England, där särskilda skol- och universitetsförhållanden äro rådande,
och Förenta staterna, som raskt genomgår gamla världens utvecklingsfaser
och i obegränsad frihet bjuder exempel på alla dessa, från fritt
tillträde till universitet till ganska stränga inträd espröfningar (resp.
fordringar) — om dessa bada stater undantagas, kunna de examensanordningar,
som våra grannland och de stora kulturländerna ha att
uppvisa, rangeras in under någon af följande 4 grupper:
I. Examen förrättas icke af elevens lärare utan af en särskild
kommission vid eller utom skolan.
(Finland, Frankrike, Holland).
I Finland aflägges den skriftliga delen af examen vid skolorna,
den muntliga för dem, som ämna studera vid universitetet, därstädes
inför akademiska lärare.
Frankrike kvarstår på det ursprungliga stadiet, examen vid universitet,
med den förändring, att det är skolman, som examinera under
öfverinseende af dekanus. b örslag om flyttandet af examen till skolorna
ha afvisats nästan enhälligt under antydan om det obehagliga för lärare
och anstalter att behöfva utsätta sig för misstankar om partiskhet o. s. v.
Fasthållandet vid det gamla sättet är också lätt förklarligt af tvenne
orsaker. Dels existera en mängd konkurrerande privatskolor, hvilka
gärna vilja uppvisa vackra examensresultat, dels har pa grund af det
störa tilloppet till ämbetsmannabanorna en ofantligt stor vikt kommit
att läggas vid specialbetygen, och sålunda har det blifvit önskvärdt,
att en större kontingent examinander hänvisades till en opartisk kommitté.
I Holland slutar den praktiska linjen mod examen inför en kommission
af läroverkslärare, hvilka bedöma såväl den skriftliga som muntliga
examen. Skri frun garna försiggå samtidigt vid alla skolor, den
muntliga pröfningen på en gemensam plats för hvarje provins. Examen
med ett 12-tal lärjungar räcker 3 dagar, högst 3 timmar hvarje dag.
I hvarje ämne fungerar eu lärare som examinator och en annan som
åhörande medbedömare.
IT. Examen förrättas af skolans lärare, ämnescensorer afgöra specialbetygen.
(Danmark, Norge).
Danmark fick 1850 sin studentexamen flyttad till läroverken, och
anföres som stödjande exempel i kommittéförslaget 1859 utan att dock
tagas till förebild.
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
I Norge förlädes examen först 1883 till skolorna och anordnades
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med danska förhållanden. Uppgifter
för skriftliga profven föreläggas af undervisningsinspektionen efter förslag
af utsedde skolman. Skrifningarna äga rum samtidigt öfver hela
riket, en på hvarje dag af 4 följande. De korrigeras af utsedde censorer
(skolman i aktiv tjänstgöring, som åtminstone en gång fört klass
till examen), 3 för hvarje skriptum. Sedan domen fallit, afhålles muntlig
examen, hvarvid examinanderna indelas i grupper, så att de 4 å 5
ämnen, som hvarje grupp skall pröfvas uti, bli förlagda med 1 eller 2
dagars mellanrum under sista läsveckan. Privatister pröfvas i alla ämnen,
hvadan deras examen sträcker sig'' öfver en vecka mera än de öfrigas.
Hvarje elev examineras nu för sig af sin lärare i närvaro af censor.
Betyget bestämmes af examinator och censor i förening, med afgörande
makt hos censor. Examen är godkänd, om lärjungen uppnått
vissa bestämda vitsord. Öfver examens resultat och förhållande rörande
denna i öfrigt afge censorerna rapport.
Eftersom censorerna äro aktiva skolmän, blir betygssättningen
ganska . konsekvent. Intresset för betyg är så stort hos'' allmänheten,
att tidningarna publicera betygslistorna.
III. Examen förrättas af,skolans lärare, vid bedömandet medverka
en eller flere fullmäktige för andra myndigheter.
(Tyska riket, Österrike och Ullgarn).
(Anordningarna stämma väsentligen öfverens i de tre rikena, i det
att förhållandena i Preussen tjänat som mönster.)
Redan 1812 förlädes examen för statsskolornas lärjungar till respektive
skolor, och från 1834 hänvisas äfven privatister till skolorna.
Hufvuddragen af examens yttre anordning ha icke undergått någon
större förändring. Den nu gällande ordningen är utgifven 1901.
Examen verkställes af en examenskommission, bestående af en
kungl. »kommissar» som ordförande, rektor och de ämneslärare, som
undervisa i öfverstå klassen. Till kommissar förordnas alltid den medlem
af provinsskolrådet (Provinzschulkollegium), som brukar handlägga
ifrågavarande skolas angelägenheter. Dock står det rådet fritt att utnämna
annan person till ställföreträdare, speciellt skolans rektor. I andra
än statens skolor får den myndighet, som har det ekonomiska ansvaret
för skolan, insätta en person i kommissionen med rösträtt som de andra.
Sedan lärjungarne anmält sig till examen, skola rektor och lärare,
på grund af de i de båda högsta klasserna afgifna Autsorden om kunskaper,
flit och uppförande, afgöra, om en lärjunge bör nekas tillträde
eller få något af omdömena: »otvifvelaktigt mogen» eller »med tvekan
12
Första Kammarens Tillfälliga -Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
mogen». Dessa omdömen jämte andra uppgifter, bl. a. om tillämnad
lefnadsbana, insändas till provinsskolrådet, som äger att besluta öfver
tillträde till examen.
Uppgifter till skriftliga examens 4 å 5 prof bestämmas af kungl.
kommissaren efter förslag af fackläraren. Lärjungarnes arbeten genomses
först och bedömas af fackläraren, hvarefter de, försedda med betyg
och uppgift om deras förhållande till lärjungens föregående prestationer,
cirkulera bland examinatorerna. På gemensam konferens beslutas, hvilka
lärjungar skola föreslås till underkännande eller befrielse från muntlig
examen. Alla arbeten samt öfriga handlingar sändas därpå till kungl.
kommissaren, hvilken har rätt att ändra betygen eller föranstalta ny
pröfning i större eller mindre utsträckning.
Muntliga examen skall äga rum under de sista sex veckorna af
skolåret. Härvid skola alla skolans ämneslärare vara närvarande första
dagen. Examenskommissionen rådgör nu och beslutar, hvilka lärjungar
skola underkännas, och hvilka på grund af sitt förhållande vid skolan
kunna befrias från muntlig examen. Under gången åt examen föreslår
fackläraren och bestämmer kommissionen betyget öfver muntlig
examen. Efter densammas slut afgifves för hvarje ämne ett sammanfattande
betyg för klassarbetet, skriftliga och muntliga examen. Därefter
afgöres efter bestämda föreskrifter, om examinand skall godkännas
eller icke. Vid alla omröstningar har kommissaren utslagsröst och
äger dessutom vetorätt. Om denna begagnas, hänskjutes saken till
provinsskolrådet i och för pröfning.
Den, som icke blifvit godkänd, får högst 2 gånger till försöka
ny examen.
Privatister anmäla sig hos provinsskolrådet, hvilket hänvisar dem
till någon skola. Har privatist tillhört skola, får han ej tillträde till
examen förrän så lång tid förflutit, att han efter regelbunden uppflyttning
skulle varit berättigad att anmäla sig som skolans lärjunge.
I de skriftliga profven föreläggas privatisterna andra uppgifter än
skolans egna lärjungar. Muntliga examen — från hvilken ingen kan
vare sig uteslutas eller befrias — anställes skild från skolans examinanders
och likaså konferensen om pröfningens resultat. Om någon
icke blifvit godkänd, har kommissionen rättighet att bestämma, att han
ej må få förnya examen förrän efter 1 år.
IV. Ingen särskild examen för tillträde till universitet.
(Belgien.)
De öfver alla klasser utsträckta skriftliga täfiingarnas resultat antecknas
noga och utgöra elevens viktigaste merit. Afgångsexamen är,
13
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
som alla andra, skriftlig. Privatister mottagas ej till pröfning. För
att aflägga akademisk examen fordras godkändt betyg från alla klasser
i ett gymnasium.
I följd af sin egenskap att vara en sammanslagning af tvenne
examina, afgångs- och inträdesexamen, fick mogenhetsexamen vid de
svenska läroverken sin nuvarande gestaltning. Det blef på sätt och
vis en af gångspr öfning som förut, hvilken omedelbart godkändes eller
underkändes af f. d. examinatorer i inträdespröfningen. Ur detta historiska
sammanhang förklaras det stora inflytande, som censorerna fingo
på examensresultatet, och som i viss mån förringade värdet af den
vunna fördelen, att lärjungarna skulle få examineras och bedömas i
hvarje ämne af den, som bäst kände till dem, deras egen lärare. Penna
öfverdrifvet skarpa kontroll ter sig eljest rätt märklig, om man tänker på,
huru andra examina, som med afseende på de rättigheter, de meddela,
äro ojämförligt mycket viktigare för stat och individ än studentexamen,
försiggå utan någon kontroll alls, vare sig beträffande fordringar eller
uppfyllandet af dessa. Man skulle förmoda, att en universitetslärare,
som haft sig anförtrodt att helt på eget ansvar bedöma kandidater eller
licentiater, kunde anses värdig samma förtroende, om han något år
senare kornrne att föra en klass tipp i studentexamen. Icke kan hans
omdömesgillhet ha blifvit så försämrad af den dagliga samvaron med
de lärjungar, hvilkas kunskaper han blifvit satt att bedöma, att han
nu mindre än förr skulle kunna betros med makt att uttala ett afgörande
godkänd eller icke godkänd.
De olikartade förslag till ändring i stadgan för studentexamen,
som tid efter annan framkommit, ha alla — bortsedt från sådana, som
berott på förändringar i studieplanen — grundat sig på att denna
examen är för svår, och att domen öfver examinanderna ofta är orättvis
eller ojämn, beroende på den roll slumpen kan spela i en sä kort pröfning
som den nuvarande.
Förslagen, som afse att göra examen mindre svår, hänföra sig
så godt som uteslutande till den skriftliga delen, och dock är det beträffande
den muntliga delen, som svårigheterna i särskild grad hopa
sig för lärjungarna i fråga om såväl förberedelse till densamma som
själfva förhöret. År det redan mycket nog, att under en följd af dagar,
i den spänning, som medvetandet om examens vikt eller åtminstone de
ovanliga yttre anordningarna ej kunna underlåta att framkalla, kastas
mellan mer eller mindre kräfvande uppgifter, så är det oresonligt mycket,
att pa en dag vara beredd att som ett konversationslexikon ge svar
på frågor inom en mängd vidt skilda områden. Äfven under fullt
14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
normala omständigheter är det ett kraftprof, som icke hvem som helst
skulle gå i land med — ja, säkerligen skulle de allra flesta efter ett
par år få omdömet »icke mogen», om de försökte sin lycka om igen —
hur mycket större fordringar ställer då icke profvet på den, som efter
ett läsårs tröttande arbete, under trycket af det tyngande medvetandet,
att slumpen kan göra, att han kuggas, skall ställas inför en för honom
okänd person, i hvars händer hans öde hvilar, och hvars omdöme kommer
att bestämmas af de svar, som han under så vidriga omständigheter
kan prestera. Ty hur mycket det än talas om att det icke är
fråga om detaljer utan förnämligast att få ett intryck af examinandens
mogenhet, så kan det ej förnekas, att ett allmänintryck grundar sig på
detaljer, och dessa äro ingenting annat än svar på frågor, afgifna under
ytterst ogynnsamma omständigheter. Sannolikt skulle procenten kuggade
stiga högst betydligt, om icke i praxis både erfarne censorer och lärare
i de flesta fall toge hänsyn till examinandernas svåra ställning och
läte saker passera, som eljest icke skulle anses förenliga med anspråk
på godkändt betyg.
Att så många graverande anmärkningar kunna riktas mot examen
efter alla förbättringsförsök innebär tydligen, att man i dessa försök ej
tagit syfte på de egentliga grundfelen i examen. De hufvudvägar, som
försökts — nedsatta fordringar och valfrihet eller uteslutning — kunna
knappast drifvas längre, utan att examens bestånd äfventyras. Nedsatta
fordringar och en utsträckt valfrihet skulle endast draga med sig fyllnadspröfningar
i oändlighet, tills studentexamen blir utan betydelse.
Ett af grundfelen i denna examen är den absoluta makt, som
stadgan lagt i censors händer, och som vid närmare eftertanke och
jämförelse med förhållandena vid andra långt viktigare examina måste
väcka undran. Och hade denna makt i begynnelsen något sken af berättigande,
i det skolorna ännu ej hade så synnerligen fast organisation,
lärarna kanske brusto i bildning och förmåga på mer än ett. sätt
och tillsynen var skäligen klen, så har utvecklingen nu framskridit så
långt, att eu kontroll af denna art är absolut obehöflig. Ett officiellt
bevis på att denna uppfattning länge varit rådande är den bestämmelsen,
att kompletteringspröfningarna, hvilkas rättsverkan blir alltmera
vidtgående, undandragits censorskontroll.
Kunde hopandet af så många ämnen på en dag upphäfvas, skulle
tvifvelsutan examen ställa sig på ett helt annat sätt. I stället för att
nu fruktan för examen för mången sätter en prägel af nervös oro på
hela sista årets arbete, skulle lärjungen lugnt kunna fortsätta det dag
-
15
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
liga arbetet, tills skrifningsperioden närmade sig, hvarefter han finge
successivt koncentrera sina repetitioner på det ena ämnet efter det andra.
Efter afsilande skrifningar skulle den muntliga examen taga vid, på
samma sätt fördelad med fria beredelsedagar under en längre tidsföljd,
så att företrädesvis ett ämne åt gången skulle kunna bli föremål för
repetition.
Detta skulle bli ett ordentligt samlande och demonstrerande af do
kunskaper, man under skoltiden förvärfvat; sålunda icke en sträfvan
blott för examens egen skull, utan ett viktigt led i förberedelsen till
kommande studier och lifsarbete både med afseende på arbetets innehåll
och form.
1905 års stadga synes mig böra ändras på i hufvudsak följande sätt.
Till vittnen vid muntlig studentexamen förordnar öfverstyrelsen
läroverkets inspektor samt två i samma stad boende, för skolan intresserade
män.
Vittnena äga rätt att bestämma område, inom hvilket examen skall
röra sig, att till protokollet göra anmärkningar samt att underkänna
privatister.
Examen aflägges i hvarje ämne inom den termin, då undervisningen
i ämnet afshitas. Under sista vårterminen hållas, med lämpliga
mellantider, skriftliga examina i månaderna februari—mars och muntliga
examina i april.
För privatister anordnas särskilda examina i de ämnen, i Indika
skolans elever under föregående terminer blifvit godkända.
Lärjunge, som blifvit underkänd i två eller högst tre ämnen, beviljas
rättighet att under kommande hösttermin, i den ordning öfverstyrelsen
bestämmer, aflägga nya examina.
Detta förslag innebär således, att skolans lärare få förtroendet att
förklara dess ordinarie elever godkända, samt att kontrollen öfverflyttas
från kringresande censorer till stationära vittnen. I stället för att nu
de skriftliga examina koncentreras på några dagar och de muntliga pa
en dag, hvarvid eleven skall som ett konversationslexikon besvara alla
frågor som kunna framställas inom de tio ämnen, som han studerat
under nio år, afslutas i lugn och ro det ena ämnet efter det andra. I
stallet för att nu en del läroverk få vänta på censorerna till långt fram
i juni, skola alla examina vara afslutade i april, och första maj, vårens
och ungdomens dag, skola de hvita mössorna svingas i jubel öfver
hela landet.
Mången torde invända, att förslaget är baseradt på ett alltför
Utskottets
yttrande.
Gällande
stadganden
om studentexamen
m. m.
Sammanfattning
af
motionärens
förslag.
16 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
stort förtroende till skolan och lärjungarna. Men under de 44 år, som
förflutit sedan censorsinstitutionen inlördes, har skolundervisningen utvecklats
kvalitativt och kvantitativt — det senare alldeles för mycket —
lärarnes sociala och ekonomiska ställning har i hög grad förbättrats,
och vår tids allvarliga gymnasister påminna bra litet om 1860-talets
glada och sorglösa slynglar. Ynglingen känner lifvets skoningslösa
kraf och rustar sig tidigt till kampen för tillvaron. Det reformförslag,
som förra året framställdes af representanter från Stockholms gymnasier,
vittnar om en storslagen och intelligent uppfattning af undervisningens
betydelse. Och den insats Sveriges ungdom gjort i nykterhetsfrågan
är sådan, att man kan våga hoppas, att denna fråga ej skall bereda
nästa generation några större bekymmer. Eu intelligent, målmedveten
ungdom förtjänar ej att pinas med den otidsenliga och opraktiska
procedur, som kännetecknar vår nuvarande mogenhetsexamen.»
Såsom motionären erinrat, återfinnas nu gällande bestämmelser
angående studentexamen uti Kungl. Maj:ts stadga för rikets allmänna
läroverk den 18 februari 1905; och anser utskottet sig böra uti särskild
bilaga till detta betänkande intaga nämnda bestämmelser, som innehållas
uti §§ 92—118. Se bilagan Kitt. A.
Tillika finner utskottet sig böra återgifva lydelsen af den för
censorerna fastställda instruktionen. Se bilagan Litt. B.
Motionärens förslag torde kunna sammanfattas uti följande två
hufvudgrupper:
1. Censorsinstitutionen (censoratet) vid studentexamen afskaffas
och ersättes af, så att säga lokala vittnen, hvilka, förutom läroverkets
inspektor, utses af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk samt utgöras
af två i samma stad boende, för skolan intresserade män. Dessa
vittnen äga endast i fråga om privatister befogenhet att underkänna
examen men för öfrigt icke annan rätt än att bestämma område, inom
hvilket examen skall röra sig samt att till protokollet göra sina anmärkningar
beträffande examen.
2. Examen aflägges i hvarje ämne under den termin, då undervisningen
i ämnet afslutas; examen hålles under vårterminen sista läsåret,
den skriftliga pröfningen under februari och mars samt den muntliga
under april månad; privatister examineras tillsammans med skolans
lärjungar, men uti de ämnen, där dessa under föregående terminer redan
17
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
undergått studentexemen, anordnas för privatisterna särskild examen;
lärjunge, som blifvit underkänd uti två eller högst tre ämnen, äger att
under nästföljande hösttermin aflägga ny examen.
Censoratets inrättande sammanfaller med den omreglering af studentexamen,
som ägde rum genom stadgan angående afgångsexamen den
11 april 1862. Därförinnan hade studentexamen kunnat afläggas
endast vid universiteten i Uppsala och Lund, men emot denna anordning
hade riktats flere anmärkningar. Eu af de hufvudsakligaste torde
hafva varit den, som uti vederbörande kommitterades betänkande den
30 november 1859 angifves, att, allt ifrån studentexamens inrättande och
för att kunna tillfredsställa fordringarna i densamma, undervisningen vid
elementarläroverken efterhand antagit en förändrad karaktär, så att
skolan, i stället för att göra själsfÖrmögenheternas utveckling till sitt
förnämsta syfte, ofta nog nödgats på grundlighetens och den sanna
bildningens bekostnad rikta sitt närmaste bemödande på de mångartade
kunskapsämnenas och de stegrade kunskapsmåttens inlärande, för att lärjungarne
skulle kunna med en viss färdighet ur minnet återgifva dessa
i don blifvande studentexamen. Af sådan anledning ansågo kommitterade,
att pröfningen borde så inrättas, att den mera afsåge mognaden af lärjungarnes
bildning än detaljkunskapen, att studentexamen därför borde
utgöras af ett slags afgångsexamen vid läroverken, hvilken bestod dels
af skriftliga prof, dels af muntlig examen, samt att »öfvervakande af
afgångsexamen vore en garanti, som staten, äfven med det största förtroende
för elementarläroverkens lärare, icke torde kunna öfvergifva.» Af
denna anledning och äfven på andra grunder tillstyrktes införande af
censorsinstitutionen.
Nyttan och ändamålsenligheten af den sålunda förordade och sedermera
införda anordningen med censorer finner utskottet hafva blifvit af
en mera än fyratioårig erfarenhet till fullo bekräftad. Utskottet, som
lör sin del hyser fast tillit därtill, att allmänna läroverkens lärare, Indika
fungera såsom examinatorer i studentexamen, fullgöra denna funktion
med samvetsgrannhet och plikttrogenhet, finner emellertid äfven, att
staten icke gärna kan eftergifva sin plikt att tillse och kontrollera, på
hvad sätt dessa examensprof på skilda orter tillgå. Och såväl för
lärarne själfva, gentemot ohemula beskyllningar för partiskhet, som
ock för lärjungarne, såsom garanti emot en åtminstone såsom tänkbar
möjlig orättvisa vid bedömandet, måste en utanför stående, fullt själf
-
Frågan om
censor sinstitutionens
afskaffande
och ersättande
med
lokala vittnen.
Bill, till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft.
3
18
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande- N:o 3.
ständig myndighets öfvervakande och kontrollerande verksamhet utgöra
ett godt och kraftigt stöd.
Nu synes motionären emellertid antaga, att en fullt tillfredsställande
kontroll skulle kunna utöfvas af s. k. lokala vittnen, hvilkas
afgörande inflytande, jämförd med censorernas, dock skulle inskränkas
i samma mån som de examinerande lärarnes inflytande, ökades; men
gent emot eu sådan anordning tillåter utskottet sig sätta i tvifvelsmål,
huruvida å alla orter, där studentexamen aflägges, kunna utom
kretsen af allmänna läroverkets lärarekår finnas att påräkna sådana
för skolan intresserade män, hvilka äga den specialkunskap, som måste
förutsättas för ett sakkunnigt bedömande af en studentexamen. ^ Och
äfven om, livilket gifvetvis på de flesta orter är förhållande^ sådana
vittnen äro att finna, måste dock efter utskottets mening de i sådant
hänseende erforderliga insikterna i allmänhet vara större och mera omfattande
inom de kretsar, från hvilka censorerna nu väljas.
Att censorerna sålunda i allmänhet väljas bland universitetslärare
torde dessutom icke uteslutande bero på de framstående kvalifikationer,
Kungl. Maj:t därigenom vill åt censoratet förvärfva, utan äfven af den
likaledes helt naturliga anledningen, att i fråga om den examen, som
skall bereda tillträde till universiteten, bör finnas ett, så att säga, lefvande
samband mellan allmänna läroverken och universiteten, ett öfvervakande
att studierna vid de förra bedrifvas på sådant sätt, att de godkända
examinanderna äro mogna för universitets studier under friare
former.
Visserligen har i fråga om den nyligen inrättade realskoleexamen
afgörande t uteslutande blifvit lagdt uti lärarnes händer och kontrollen
anordnats genom föreskriften, att vid pröfningen skall närvara eforus
eller inspektor samt minst tre af vederbörande kommunalstyrelse utsedde
ojäfvige examensvittnen äfvensom vid samskola dess _ styrelse.
Men äfven med detta förhållande för ögonen, finner utskottet icke skäl
att tillstyrka afskaffandet af censorsinstitutionen, i all synnerhet innan
erfarenheten hunnit visa, huru anordningen vid studentexamen kommer
att verka. Redan nu har emellertid uttalats, att betygen från säxskilda
realskolor visat sig ojämna på det sätt, att betygen vid vissa af dessa
läroverk där för samtlige därifrån utexaminerade lärjungar varit anmärkningsvärd!
höga.
I detta sammanhang kommer utskottet till ett icke mindre tungt
vägande skäl för afslag å motionärens framställning om censorsinstitutionens
afskaffande.
19
Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Detta skäl ligger däruti, att, efter utskottets mening, censoratet
visat sig mycket verksamt och kraftigt för att upprätthålla en jämvikt
vid bedömandet af examinanderna, en vid särskilda läroverk och på
skilda orter lika högt ställd nivå för mogenhetspröfningen. Borttoges
censoratet för att ersättas med lokala vittnen, vore det att befara, att
fordringarne för mogenhetsförklarande vid somliga läroverk kunde
komma att ställa sig ringare än vid andra läroverk; och en sådan
ojämnhet skulle vara mycket att beklaga.
Vidare bör icke förbises utan fastmera nogsamt beaktas, att studentexamen
för närvarande aflägges icke allenast vid statens allmänna, på
båda linjerna eller endera af dem fullständiga läroverk, utan äfven vid
sexton enskilda läroanstalter, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att
anställa sådan examen. Utskottet håller för mycket osannolikt, att, om
censoratet icke förefunnits, sådant tillstånd skulle hafva lämnats dessa
läroanstalter; och icke förefaller det mycket troligt, att sådana anstalter
skulle komma att beviljas demissionsrätt, om kontrollen vid studentexamen
inskränktes till de lokala vittnen, motionären föreslagit.
Innan utskottet lämnar frågan om censorsinstitutionen, vill utskottet
emellertid upptaga ett uttalande af motionären, hvilket utskottet
anser fordra särskildt bemötande. Motionären framhåller nämligen såsom
ett grundfel i den nuvarande studentexamen den »absoluta makt»,
som blifvit lagd i censorernas händer. Denna makt är dock icke så
omfattande, som motionären antyder. Censorerna hafva nämligen icke
någon rätt att underkänna den skriftliga examen eller inverka på betygsättningen
vare sig i denna eller i den muntliga examen; och i fråga
om den sistnämnda inskränker sig censorernas rätt till att inom hvarje
examensämne bestämma det område, inom hvilket pröfningen skall företagas,
att, därest de finna lämpligt, sjkifva öfvertaga pröfningen, samt
att i vissa fall underkänna examen. För att ett sådant underkännande
skall anses hafva skett, erfordras dock, att mera än halfva antalet af
censorerna skola i beslutet därom sig förena, d. v. s. för att en lärjunge
skall underkännas, måste, om censorerna äro två, de vara ense i
sitt beslut, och om de äro tre, måste två förena sig om beslutet. Censorernas
rätt är äfven begränsad på det sätt, att, då lärarne underkänna
en lärjunge, censorernas motsatta beslut icke föranleder ett godkännande.
Det är sålunda hufvudsakligen endast en vetorätt, som
blifvit lagd i censorernas händer.
Hvad angår den andra gruppen af förslag och önskemål, som uti
motionen innehålles, så finner utskottet sig i vissa delar kunna omfatta
dessa önskemål och de synpunkter, från hvilka motionären utgått.
Frågan om
utsträckning
af examenstiden
m. m.
20 Första Kammarens lillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Med motionären delar utskottet sålunda den uppfattningen, att
det är ett viktigt önskemål, att allmänna läroverkens lärjungar icke må
i och för studiernas bedrifvande eller särskildt för studentexamens
afläggande utsättas för öfveransträngning, vare sig i andligt eller kroppsligt
afseende. Men utskottet håller för sin del före, att studentexamen,
sådan den nu är anordnad, icke gärna kan medföra någon sådan
öfveransträngning för de lärjungar, hvilka äro utrustade med någorlunda
god begåfning och under studietiden användt erforderlig flit; och
att underlätta genomgående af denna examen för lärjungar med mindre
begåfning än den nyssnämnda torde icke vara något eftersträfvansvärdt
önskemål, om saken betraktas ur allmän synpunkt.
Men för dessa nu afsedda lärjungar — lärjungarne vid allmänna
läroverken — skulle det, efter utskottets åsikt, icke vara någon lindring
uti deras examen, om densamma utsträcktes att äga rum vid fortsatta
muntliga pröfningar under en hel månad. Nu pågår examen endast en
dag och får ej utsträckas öfver sex timmar. Den utgör nu den naturliga
af slutningen af lärjungens arbete vid läroverket och innefattar det
allmänna bedömandet, om han är mogen att lämna läroverket och få
tillträde till universitetet eller viss lefnadsbana, som han utan universitetsstudier
ämnar välja, men som fordrar mogenhetsexamen. Därest
motionärens förslag om den till en b el månads tid förlängda examenspröfningen
bifölles, skulle studentexamen däremot verkligen blifva hvad
man kallar eu examen rigorosum, d. v. s. en examen, hvaruti lärjungens
detaljkunskap uti alla däruti ingående läroämnen sattes på det
strängaste prof. Och med en sådan genomgående pröfning skulle man
nog kunna tänka sig eu öfveransträngning, äfven om, såsom motionären
afsett, examen uti ett eller annat ämne ett föregående år blifvit aflagd.
För de skriftliga profven däremot, hvilka för lärjunge tillhörande
realgymnasiet utgöra fem och för lärjunge tillhörande latingymnasiet
fyra, och hvilka nu förrättas under en tidsföljd af fem dagar, anser
utskottet i likhet med motionären, att de nu följa alltför tätt uppå
hvarandra. Före hvarje skriftligt prof bör det nämligen, enligt utskottets
mening, lämnas lärjunge tillfälle till behöflig repetition åt det ämne,
som med profvet afses, och böra därför profven utsträckas till eu längre
tidsföljd, hvilken dock icke torde böra förlängas utöfver eu månad.
Vidare torde möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke i vissa
ämnen mogenhetspröfning borde äga rum redan i klassen G: 2 och i
andra i klassen 7: i, hvilken pröfning kunde ske samtidigt med
studentexamen och af censorerna öfvervaras. Genom en sådan anordning
blefve antalet ämnen i den slutliga examen väsentligen minskadt.
21
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Oaktadt dessa medgifvande!! ifråga om önskemålen i motionen,
anser utskottet sig dock icke böra tillstyrka den föreslagna revisionen.
Föreskrifterna rörande studentexamen räkna nämligen, såsom förut
blifvit angifvet, sin tillkomst från icke längre tid tillbaka än den 18
februari 1905, äfven om dessa föreskrifter i väsentliga delar öfverensstämma
med stadganden, som förut varit gällande. Men härtill kommer
en annan viktig omständighet. Enligt § 8 uti stadgan af den 18
februari 1905 skall lärjunge, som blifvit fattad till gymnasiets tredje
ring, äga en viss frihet att »bortvälja» läroämne; och till följd häraf
samt på grund af andra förhållanden skola, enligt fastställda öfvergångsstadganden,
bestämmelserna angående studentexamen i deras helhet
komma att tillämpas först vid vårterminen 1910. Att nu föreslå
en förändring uti stadganden, som ännu icke kommit till sin fulla
tillämpning och om hvilka man ännu icke kan känna, huru de kunna
komma att verka, kan utskottet icke finna lämpligt.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,
att herr Richerts ifrågavarande motion icke måtte
föranleda till någon Första Kammarens åtgärd.
Stockholm den 20 februari 1908.
På utskottets vägnar:
GUSTAF BERG.
Reservation af herr Richert.
22
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
Bil. litt. A.
Studentexamen.
Studentexamen för läroverkets lärjungar.
§ 92.
Vid de högre allmänna läroverken anställes årligen mellan den
10 april och den 21 juni studentexamen med de lärjungar i gymnasiets
fjärde ring, hvilka behörigen anmält sig till afläggande af sådan examen;
och afser denna examen att utröna, hurvida lärjungarna inhämtat det
mått af kunskaper, hvilket i de stadgade undervisningsplanerna är angifvet
som mål för gymnasiets undervisning, samt vunnit den mogenhet,
som erfordras för bedrifvande'' af studier vid universitet eller högre
tillämpningsskola.
§ 93.
1. 1 ledningen af examen deltaga censorer, hvilka efter förslag
af öfverstyrelsen för hvarje år af Kungl. Maj:t förordnas. Vid fullgörandet
af sitt uppdrag hafva censorerna att ställa sig till efterrättelse
den af Kungl. Maj:t för dem särskild! utfärdade instruktion.
2. Censorerna åtnjuta den ersättning, som af Kungl. Maj:t bestämmes.
§ 94.
1. Skriftlig anmälan till studentexamen skall före den 1 mars
göras hos läroverkets rektor. Därvid skall lärjunge lämna uppgift å de
ämnen, i hvilka han med hänsyn till bestämmelserna i §§ 96, 100 och
102 samt § 106 mom. 1 önskar blifva i den skriftliga och muntliga
examen pröfvad. Rektor åligger att före den 15 mars till öfverstyrelsen
insända efter fastställdt formulär upprättad förteckning på de anmälda.
23
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
2. Den, som anmäler sig till examen, skall därvid erlägga tjugu
kronor, hvilka utgifter, afsedda att användas till bestridande af kostnaderna
för censorernas resor och arfvoden samt öfriga med examens
anordnande förenade utgifter, skola af rektor uppbäras samt inom en
månad till statskontoret insändas.
§ 95.
1. I studentexamen är pröfningen dels skriftlig, dels muntlig.
2. Den skriftliga pröfningen anställes samtidigt vid alla högre
allmänna läroverk på tid, som af öfverstyrelsen bestämmes. Uppgifter
för de arbeten, som tillhöra denna pröfning, bestämmas, sedan censorerna
därtill gemensamt uppgjort förslag, af öfverstyrelsen. Uppsikten vid
arbetenas verkställande utöfvas af lärarne i den ordning, rektor bestämmer.
3. Den muntliga pröfningen tager sin början å dag, som öfverstyrelsen
för hvarje särskildt läroverk utsätter. Vid denna pröfning
närvaro, jämte censorerna, äfven eforus eller inspektor samt minst tre
andra aktade, insiktsfulla och ojäfviga män, som eforus till vittnen utser.
4. Vid studentexamen äger allmänheten ej tillträde.
§ 96,
1. För lärjungar, tillhörande realgymnasiet, auordnas skriftlig
pröfning i modersmålet, tyska, engelska, matematik och fysik, och skall
pröfningen i hvarje ämne försiggå’på särskild, för densamma bestämd
dag. Profven skola utgöras af:
en svensk uppsats öfver ett bland flera uppgifna ämnen;
en öfversättning från svenska till tyska eller, om lärjunge så
önskar, en på tyska författad uppsats öfver ett bland flera uppgifna
lättare ämnen;
en öfversättning från svenska till engelska eller, om lärjunge så
önskar, en på engelska författad uppsats öfver ett bland flera uppgifna
lättare ämnen;
ett matematiskt arbete; samt
ett fysikaliskt arbete.
2. För lärjungar, tillhörande latingymnasiet, anordnas skriftlig
pröfning i modersmålet, latin, tyska och matematik, och skall pröfningen
i hvarje ämne försiggå på särskild, för densamma bestämd dag. Profven
skola utgöras af:
en svensk uppsats öfver ett bland flera uppgifna ämnen;
24
Första Kammarens lillfiilliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3-en öfversättning från latin till svenska;
en öfversättning från svenska till tyska eller, om lärjunge så
önskar, en på tyska författad uppsats öfver ett bland flera uppgifna
lättare ämnen; samt
ett matematiskt arbete.
3. Lärjunge skall å den bildningslinje, hans examen afser, deltaga
i minst tre af de för vederbörande gymnasium i mom. 1 eller 2 angifna
skriftliga prof, men äger, där han så önskar, utbyta å realgymnasium
det skriftliga profvet i tyska eller engelska emot motsvarande prof i
franska samt å latingymnasium det skriftliga profvet i tyska emot motsvarande
prof i engelska eller franska.
4. Lärjunge är berättigad att å den bildningslinje, hans examen
afser, undergå skriftlig pröfning såväl i ett på grund af § 8 bortvaldt
ämne som i ämne, i hvilket han icke önskar muntligen pröfvas.
§ 97.
1. För den svenska uppsatsen må intet hjälpmedel begagnas,
därest icke öfverstyrelse]! med hänsyn till något ämnes beskaffenhet
annorlunda förordnar. För öfversättningen från latin till svenska samt
för profven i främmande lefvande språk må användas af öfverstyrelsen
bestämda ordböcker samt för de matematiska och de fysikaliska arbetena
logaritmiska tabeller.
De närmare föreskrifter, som rörande de skriftliga profven i öfngt
kunna finnas erforderliga, meddelas af öfverstyrelsen.
2. Lärjunge, som använder andra hjälpmedel, än här äro medgift,
eller som anlitar annans hjälp eller lämnar hjälp åt annan, har
förverkat rättighet att i den påbörjade examen vidare deltaga, hvarom
det åligger rektor att före den skriftliga pröfningens början erinra
lärjungarna.
§ 98.
1. För utarbetandet af den svenska uppsatsen samt af öfversättningen
från latin medgifves till hvartdera en tid af sex timmar, för
profvet i hvartdera af de främmande lefvande språken fyra timmar, för
det matematiska arbetet sex timmar samt för det fysikaliska arbetet
fem timmar, häri dock ej inräknad den tid, som åtgår till uppgifternas
delgifvande åt lärjungarna.
2. År arbetet vid den föreskrifna tidens utgång icke afslutadt,
25
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
må det ändock till pröfning upptagas och jämväl kunna godkännas,
om det i sitt ofullbordade skick anses däraf förtjänt; börande dock, för
att kunna godkännas, det matematiska arbetet nöjaktigt behandla minst
tre och det fysikaliska minst två af de förelagda uppgifterna.
§ 99.
1. De skriftliga arbetena genomses och rättas af de lärare, som
inom gymnasiets högsta ring undervisa i de ämnen, till hvilka dessa
arbeten höra. Hvarje särskild! arbete pröfvas och bedömes därefter
samfäldt af den lärare, som genomsett och rättat detsamma, och en
lärare, som kollegiet inom sig utsett. Uppstå dem emellan olika meningar,
tillkallas rektor eller, om han redan deltagit i pröfningen, en annan,
al kollegiet utsedd lärare, och gälle den mening, som den sålunda tillkallade
biträder.
2. Öfver bedömandet af de skriftliga arbetena före rektor protokoll,
hvilket af honom och vederbörande lärare undertecknas.
3. Såsom vitsord användes något af uttrycken: Berömlig, Med
utmärkt beröm godkänd, Med beröm godkänd, Icke utan beröm godkänd,
Godkänd, Icke godkänd.
§ ioo.
Lärjunge, som erhållit minst vitsordet Godkänd för den svenska
uppsatsen och två andra skriftliga prof, äger att undergå muntlig pröfning
a därför bestämd tid; dock att lärjunge å realgymnasiet, som
hvarken i matematik eller i fysik aflagt godkändt skriftligt prof, ej må
äga undergå, dylik pröfning, såvida icke två tredjedelar af de lärare,
som under sista terminen undervisat honom i de till den muntliga pröfningen
hörande ämnen, anse sådant böra honom medgifvas.
§ ioi.
Inom två veckor, sedan de till den skriftliga pröfningen hörande
arbeten blifvit af lärjungarna afskräde, skola dessa arbeten tillika med
det vid deras bedömande förda protokoll jämte katalog öfver de åt
lärjungarna under de tre näst föregående läseterminerna tilldelade vitsord
äfvensom uppgift å de lärare, hvilka i de olika ämnena skola förrätta
den muntliga pröfningen, af rektor insändas till öfverstyrelsen för
att hållas vederbörande censorer till hända.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band, 3 Höft.
4
26 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
§ 102.
1. I den muntliga pröfningen är lärjunge skyldig att underkasta
sig förhör i kristendom och modersmålet samt i minst åtta af öfriga
läroämnen, som å den bildningslinje, hans examen afser, finnas upptagna
å ijärde ringens timplan, eller i sju af dessa ämnen, såvida i
detta senare fall de två återstående läroämnena å timplanen tillsammans
ej upptaga mera än sex veckotimmar.
2. Lärjunge, som tillhör främmande trosbekännelse och varit
frikallad från deltagande i undervisningen i kristendom, vare befriad
från pröfning i detta ämne, men vare skyldig att före den muntliga
pröfningens början till rektor aflämna skriftlig redogörelse för den
undervisning, han åtnjutit i religionskunskap, samt intyg öfver sina
insikter i detta ämne.
3. Lärjunge, som förklarats berättigad till muntlig pröfning, äger
att å den bildningslinje, hans examen afser, muntligen pröfvas såväl i
ett på grund af § 8 bortvaldt ämne som i ämne, i hvilket han icke
undergått skriftlig pröfning, äfven om sådan pröfning jämlikt § 96 varit
i ämnet anordnad.
§ 103.
Vid den muntliga pröfningen skola till censorernas kännedom tillhandahållas
lärjungarnas under senaste läsåret utförda skriftliga arbeten
och arbeten i teckning.
§ 1(M
1.
Ordning för den muntliga pröfningen bestämmes af vederbörande
censorer i samråd med läroverkets rektor; dock må icke pröfningen
för någon lärjunge utsträckas utöfver eu dag, ej heller utöfver
sex timmar.
2. Censorerna bestämma i hvilka af fjärde ringens läroämnen
pröfning skall verkställas; börande denna för hvarje lärjunge å den
bildningslinje, hans examen afser, omfatta minst sju af de å nämnda
rings timplan upptagna läroämnen samt hufvudsakligen hafva till föremål
de i gymnasiets två högsta ringar genomgångna lärostycken. Vid
pröfningen i främmande lefvande språk äfvensom latin böra jämväl
27
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
till extemporera*! öfversättning förläggas af öfverstyrelsen för ändamålet
bestämda arbeten.
3. Lärarna i fjärde ringen verkställe, enhvar i sitt läroämne,
den muntliga pröfn ingen under den för ämnet enligt examensordningen
anslagna tiden samt inom det omfång, som af censor bestämmes; ägande
censor jämväl, därest han så finner lämpligt, öfvertaga pröfningen.
§ 105.
1. Sedan den muntliga pröfningen blifvit förrättad, afgifvas öfver
lärjungens insikter i samtliga vid hans anmälan uppgifna läroämnen
vitsord af vederbörande lärare; och bör härvid hänsyn tagas såväl till
den skriftliga pröfningen, där sådan i ämnet förekommit, som till
lärjungens förut och hufvudsakligen under de båda sista läsåren ådagalagda
kunskaper.
2. Häröfver före rektor protokoll, och skola i detsamma jämväl
upptagas: de vitsord, som tilldelats lärjunge i den skriftliga pröfningen;
det vitsord i geografi äfvensom, därest lärjunge anmält sig till examen
i grekiska, de vitsord i matematik och teckning, som han vid flyttning
till tredje ringen erhållit; af vederbörande lärare afgifna vitsord i teckning,
gymnastik och vapenöfning samt musik för lärjunge, som i fjärde
ringen i dessa ämnen åtnjutit undervisning; af kollegiet afgifna vitsord
öfver flit och uppförande, företrädesvis afseende de sista läsåren.
3. Såsom vitsord användas:
för läro- och öfningsämnen: de i § 99 mom. 3 angifna uttryck;
för flit: mycket god, god, mindre god;
för uppförande: mycket godt, godt, mindre godt.
§ 106.
1. Om lärjunge erhållit vitsordet godkänd eller därutöfver i minst
tio af de läroämnen, som å den bildningslinje, hans examen afser, finnas
upptagna å fjärde ringens timplan, eller i nio af dessa ämnen, och i
detta senare fall de två återstående läroämnena å timplanen tillsammans
ej upptaga mer än sex veckotimmar, skall han i examen godkännas,
såvida ej mera än halfva antalet af censorerna finner honom böra på
grund af bristande insikter och mogenhet underkännas, dock att beträffande
lärjunge, som tillhör främmande trosbekännelse och varit frikallad från
deltagande i undervisningen i kristendom, erfordras, under i öfrigt
enahanda villkor för examens godkännande, vitsordet godkänd i ett
28 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
läroämne mindre än här ofvan sagts. Har lärjunge blifvit af censor
underkänd, skola skälen härtill upptagas i protokollet.
2. Examensprotokollet, hvilket jämväl bör innehålla uppgift å de
ämnen, som förekommit i den muntliga pröfningen, skall underskrifvas
af läroverkets rektor och de lärare, som till protokollet afgifvit vitsord,
äfvensom af censorerna. Afskrift af detta protokoll skall inom två
veckor efter den muntliga pröfningens afslutande af rektor insändas
till öfverstyrelsen.
§ 107.
För lärjunge, hvars examen blifvit godkänd, utfärdas af rektor
betyg i enlighet med fastställdt formulär.
§ 108.
Lärjunge, som varit berättigad att anmäla sig till undergående af
studentexamen å den enligt § 92 utsatta tid, men under vårterminen
sådan examen icke undergått eller i densamma icke blifvit godkänd,
må, i händelse han önskar att under nästföljande hösttermin aflägga
denna examen, före den 15 september därom göra anmälan hos vederbörande
rektor, på sätt ofvan är stadgadt; och åligger det rektor att
före samma månads slut till öfverstyrelsen insända ^Åteckning på dem,
som sig sålunda anmält, jämte uppgift å deras examensämnen; ankommande
det pa öfverstyi-elsen att utsätta tid och ort för pröfningen, i
afseende hvarpå ofvan meddelade föreskrifter skola i tillämpliga delar
tjäna till efterrättelse.
§ 109.
A Ilagd studentexamen medför icke1 allenast behörighet att utan
ytterligare pröfning varda såsom studerande vid universitetet inskrifven.
utan därjämte, därest ej annorlunda framdeles varder stadgadt, de öfriga
rättigheter och förmåner, som hittills åtföljt godkänd mogenhetspi''öfning.
Studentexamen för lärjungar från enskild undervisning.
§ no.
1. Lärjunge, vare sig manlig eller kvinnlig, som åtnjutit enskild
undervisning och önskar aflägga studentexamen, skall inom tid, som i
29
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
§§ 94 och 108 stadgas, därom göra skriftlig anmälan hos rektor vid
högre allmänt läroverk samt därvid lämna uppgift å de ämnen, i hvilka
han, med hänsyn till bestämmelserna i §§ 96 och 102, § 106 mom. 1
samt § 112, önskar blifva i den skriftliga och muntliga examen pröfvad.
Vid denna anmälan skall examinanden foga vederbörande prästerskaps
intyg om ålder och god frejd, uppgift om bostad, redogörelse för sina
studier under de fyra sista åren och den undervisning, han därvid begagnat,
samt uppgift å de kurser, han i de särskilda ämnena inhämtat,
äfvensom, därest han inom de två sista åren bevistat offentligt läroverk,
vederbörligt afgångsbetyg därifrån.
2. Den, som anmäler sig till examen, skall antingen genom betyg
från gymnasiets andra ring eller ock genom intyg öfver pröfning, verkställd
i den ordning, som i mom. 3 sägs, styrka, att han i geografi
och, därest han anmält sig till undergående af pröfning i grekiska,
jämväl i matematik blifvit inom de tre sista åren pröfvad och godkänd
enligt fordringarna för flyttning till gymnasiets tredje ring.
3. Den i mom. 2 omförmälda pröfning skall, efter anmälan hos
rektor vid något af de högre allmänna läroverken, anställas af lärare,
som undervisar i andra ringen, å den tid och i den ordning, som rektor
efter samråd med sagde lärare bestämmer. Vitsord öfver dylik pröfning
skall antecknas i kollegiets protokoll och genom utdrag därur den
examinerade meddelas.
Examinand erlägger för hvarje ämne den afgift, som i § 118
stadgas för ämne, i hvilket skriftligt prof ej aflägges.
4. Den, som önskar inom de i § 102 mom. 1 angifna gränser
befrias från muntlig pröfning i ett eller två ämnen, skall styrka, att
han, på sätt i mom. 2 och 3 af denna § sägs, i dessa ämnen blifvit
inom de tre sista åren pröfvad och godkänd enligt fordringarna för
flyttning till tredje ringen.
5. Den, som vill undergå examen, skall vid anmälan erlägga
tjugu kronor, hvilka af rektor inom tid, som i § 94 mom. 2 sägs, till
statskontoret insändas, samt före den skriftliga pröfningen tio kronor
och före den muntliga pröfningen tjugu kronor; varande de bägge
senare afgifterna afsedda att fördelas mellan rektor och de lärare, som
i pröfningarna deltagit.
6. Uppgift å dem, som sig sålunda anmält, jämte de af dem
företedda handlingar aflämne rektor, då han insänder den i § 94 mom. 1
och § 108 föreskrift^ förteckning.
30 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
§ in.
Lärjungar från enskild undervisning skola undergå samma skriftliga
pröfning som läroverkens lärjungar, men skild, mera omfattande
muntlig pröfning. Examen skall anställas vid det läroverk, som för
hvarje examinand af öfverst.yrelsen bestämmes.
§ 112.
Examinand, som erhållit minst vitsordet Godkänd för den svenska
uppsatsen och två andra skriftliga prof, äger att undergå muntlig pröfning
å därför bestämd tid; dock att examinand å realgymnasiet, som
hvarken i matematik eller i fysik aflagt godkändt skriftligt prof, ej må
äga att undergå muntlig pröfning, såvida icke två tredjedelar af de
lärare, som deltagit i bedömandet af hans skriftliga arbeten, anse sådant
böra honom medgifvas.
§ Hö.
Sedan de skriftliga profven blifvit bedömda, skall rektor vid det
läroverk, där detta skett, underrätta examinand om utgången af den
skriftliga pröfningen samt, så snart ske kan, om tiden för det muntliga
förhöret.
§ 114.
1. Vid bestämmandet af ordningen för den muntliga pröfningen
skall tiden för examen så beräknas, att minst en half timme i hvarje
läroämne anslås till pröfning af en eller två lärjungar; dock må icke
förhöret för någon lärjunge utsträckas utöfver två dagar, ej heller utöfver
sex timmar någondera dagen.
2. Förhöret skall afse gymnasiets lärokurser och omfatta samtliga
de å fjärde ringens timplan upptagna läroämnen, i hvilka examinanden
anmält sig vilja undergå muntlig pröfning.
o. Det muntliga förhöret förrättas af lärarna i gymnasiets fjärde
ring eller, om flera afdelningar af denna ring finnas, af dem bland
nämnda lärare, som rektor bestämmer.
4. Lärjunge från enskild undervisning äger att, om han så önskar,
före den muntliga pröfningens början förete af vederbörande lärare vid
31
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
högre allmänt läroverk afgifvet vitsord i teckning, gymnastik och
vapenöfning samt musik.
5. I protokollet öfver den muntliga pröfningen upptagas: vitsord
öfver den skriftliga och muntliga pröfningen, de i § 110 mom. 2 omförmälda
vitsord äfvensom företedda vitsord i teckning, gymnastik och
vapenöfning samt musik.
§ HB
För
examen med lärjungar från enskild undervisning gäller för
öfrigt i tillämpliga delar hvad ofvan är stadgadt om examen med läroverkens
lärjungar; dock må lärjunge från enskild undervisning, som i
något ämne visat sig icke hafva inhämtat insikter, motsvarande dem,
hvilka fordras för flyttning till tredje ringen, ej i examen godkännas.
Fyllnadspröfning efter aflagd studentexamen.
§ 116.
Den, som aflagt godkänd studentexamen, äger rätt dels att i
ämne, som icke förekommit i hans examen, undergå pröfning, dels
ock att i ämne, som ingått i hans examen, undergå förnyad pröfning
af sina insikter; dock att sådan pröfning icke af någon må afläggas
mera än en gång i samma ämne och å samma linje.
§ 117-
Anmälan till dylik pröfning skall göras hos rektor vid något af
de högre allmänna läroverken, hvilken det åligger att inom två veckor
till öfverstyrelsen insända anmälningshandlingarna. Pröfningen skall
ske vid det läroverk, som öfverstyrelsen för hvarje examinand anvisar,
och anställas af lärare, som undervisar i fjärde ringen, å den tid och
i den ordning, som rektor efter samråd med sagde lärare bestämmer.
Betyg öfver dylik pröfning skall antecknas i kollegiets protokoll och
genom utdrag därur den examinerade meddelas.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
§ 118.
Den, som anmäler sig till fyllnadspröfning, skall därvid erlägga
tre kronor, som tillfalla läroverkets rektor, samt dessutom, att tilldelas
vederbörande lärare, sex kronor för hvarje läroämne, i hvilket han
önskar undergå pröfning, såvida i detta ämne skriftligt prof aflägges,
eljest, där icke annorlunda är föreskrifvet, tre kronor för hvarje ämne.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3. . 83
Bilaga liit. B.
Kung]. Maj:ts nådiga instruktion lör de censorer, hvilka hafva att
öfvervaka öfvergångsexamina vid de högre allmänna läroverken;
gifven Stockholms slott den 28 februari 1879.
Censor åligger:
l:o) att inhämta noggrann kännedom om de i den skriftliga afgångsexamen
verkställda arbeten för att däraf vinna ledning för bedömandet
af examinandernas bildning och mogenhet;
2:o) att i behörig tid inställa sig vid de honom af chefen för
Kungl. Maj:ts ecklesiastikdepartement anvisade läroverk och tillse, att
den muntliga pröfningen å utsatt tid tager sin början, hvarmed ej må
uppskjutas äfven om af någon anledning en eller flera af de personer,
som eforus äger utse vid examen vara närvarande, icke skulle hafva
kommit tillstädes; ägande föröfrigt censor eller, där flera censorer vid
samma _ läroverk öfvervaka examen, dessa gemensamt att bestämma ej
mindre huru lång tid examen skall upptaga än ock, inom de uti nådiga
stadgan angående afgångsexamen af den 11 april 1862 angifna gränser,
på huru många dagar den må fördelas, äfvensom å hvilka tider på
dagen den skall äga rum;
3:o) att vid tillämpning af den i afgångsexamensstadgans § 13
mom 3 i meddelade föreskrift ej allenast taga i betraktande lärjungarnes
i de skriftliga profven och det muntliga förhöret ådagalagda kunskaper
utan ock göra skäligt afseende på de terminsbetyg, som under
de närmast föregående läsåren blifvit dem vid läroverket gifna; samt
4:o) att på kallelse af chefen för ecklesiastikdepartementet infinna
sig i Stockholm, om sådant af honom pröfvas nödigt, såväl före
den muntliga examens början, för det i mom. 1 af denna instruktion
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. 5
34 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
angifna ändamål, som ock efter samma examens slut för att till nämnda
departement afgifva berättelse om hvad i afseende å ej mindre den
skriftliga än den muntliga afgångsexamen förekommit och befunnits
vara af beskaffenhet att förtjäna en närmare uppmärksamhet eller påkalla
någon åtgärd.
Hvilket vederbörande etc.
OSCAR.
Carl Gustaf Malmström.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
35
Innehållsförteckning.
Sid.
Motionens motivering............................................... 1
Utskottets yttrande:
Gällande stadganden om studentexamen in. m................................................. 16
Sammanfattning af motionärens förslag................................................................ 16
Frågan om censorsinstitutionens afskaffande och ersättande med lokala vittnen 17
Frågan om utsträckning af examenstiden m. m................................................. 19
Utskottets hemställan ............................................................................................ 21
Bilagor:
Utdrag af stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905 ........ 22
Kungl. Maj:ts instruktion för censorer den 28 februari 1879 ........................ 33