Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 28 April 1908, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Iiungl. Maj:t
angående utredning, huru s. k. moderskapsförsäkring må
genom statens försorg kunna beredas barnaföderskor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 4, har herr Edvard Motionerna,
Wavrinsky föreslagit, att Riksdagen behagade besluta i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru moderskapsförsäkring
må genom statens försorg kunna beredas barnaföderskor
och i samband därmed förhud stadgas för deras arbete vid fabrik under
skälig tid äfven före barnsbörden, samt att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen
framlägga de förslag, hvartill sådan utredning kan föranleda.

Härjämte har förbemälde motionär uti motionen n:o 221 gjort ett
tillägg till motionen utan att däri innefattas någon förändring i fråga om
själfva förslaget.

1 fråga om denna motion har Andra Kammarens Andra tillfälliga Andra
utskott, till hvilket motionen för förberedande behandling blifvit hänvisad, ^TraTui-8
uti utlåtande n:o 17 yttrat sig sålunda: falliga

»Den i den föreliggande motionen berörda frågan är utan tvifvel af Yttrande.
stor betydelse. I vårt land med dess stora utvandring, låga äktenskapsfrekvens
och därmed sammanhängande svaga folkökning äro åtgärder för
minskande af barnadödligheten ännu mera af behofvet påkallade än i de
flesta europeiska länder, i det att endast de romanska staterna hafva att
uppvisa en svagare verklig folkökning än vår.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 13 Höft. (N:o 14). 1

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14.

Behofvet af skydd åt barnaföderskor har i svensk lagstiftning hittills
endast kommit till uttryck i det af motionären anförda stadgandet i
lag af den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors användande
till arbete i industriellt yrke: »Med arbete i industriellt yrke må kvinna,

som födt barn, icke sysselsättas under de fyra första veckorna efter barnsbörden,
därest icke med läkarebetyg styrkes, att hon tidigare kan utan
men börja arbetet.» — Kontrollen öfver efterlefvande! af detta lagbud
är uppdragen åt yrkesinspektionen, men torde i realiteten knappast utöfvas,
och i inspektörernas berättelser beröras ej heller hithörande förhållanden.
Men äfven om en effektiv kontroll kunde åstadkommas, torde
såsom erfarenheten från andra länder lär och af motionären äfven påpekas
föga vara vunnet, därest man icke samtidigt sörjer för tillräckligt ekonomiskt
understöd åt de från sitt arbete afstängda kvinnorna. Den ifrågavarande
lagen berör dessutom endast en del af de mindre bemedlade
barnaföderskorna, de i industriellt yrke sysselsatta, lämnande en ännu
större del, som torde vara minst lika mycket i behof af stöd och hjälp,
utan beaktande. Motionären synes också hafva riktat sin uppmärksamhet
hufvudsakligen åt förstnämnda kategori.

Att såsom motionären tyckes finna lämpligt inrätta särskilda försäkringskassor
för understöd åt barnsängskvinnor torde icke vara till fyllest
utan att samtidigt försäkring stvång för alla mindre bemedlade kvinnor
inom vissa åldersgränser införes.

I länder med högt utvecklad skyddslagstiftning hav man ansett, att
sjuk- och moderskapsförsäkring böra följas åt, och i öfverensstämmelse
härmed i fråga om vissa yrkesgrupper infört obligatorisk sjukförsäkring,
genom hvilken understöd såsom vid sjukdomsfall beredes äfven barnaföderskor.
I uttalanden, som gjorts af med saken förtrogna personer i
Tyskland och Österrike, framhålles, att denna kombinerade anordning
arbetar tillfredsställande. Vissa anmärkningar, som mot systemet framställas,
gälla icke sammanförande af de båda försäkringsformerna till en
utan afse andra förhållanden.

Såsom ett bevis för att man i Tyskland, äfven på håll, där man erkänner,
att bekämpandet af härnad ödligheten kan kräfva ytterligare åtgärder,
ändock icke vill skilja moderskapsförsäkringen från den allmänna
sjukförsäkringen, kan anföras en skrifvelse från bajerska inrikesministeriet
till ortsmyndigheterna, i hvilken framhålles, att sjukkassorna böra uppmanas
att i högsta möjliga grad vidga understödet åt barnaföderskor,
hvarjämte yrkesinspektionens särskilda uppmärksamhet fästes vid kontrollen
öfver att lagens skyddsbestämmelser rörande barnaföderskor efterlefvas.

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (.N:o 2) Utlåtande N:o 14. 3

I Österrike, synas erfarenheterna gå i samma riktning som i Tyskland.
Utan att vilja åtskilja sjuk- och moderskapsförsäkringen önskar man
utveckla den nu bestående lagstadgade sjukförsäkringen att gälla äfven
anhöriga till arbetare, tjänstefolk m. fl., för hvilka intet försäkringstvång
nu .bestar. A andra sidan hafva i förstnämnda land på privat initiativ
åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att bereda ökadt skydd åt barnaföderskor.
Så hafva vid ett stort antal fabriker bildats lokala föreningar, hvilka med
bidrag af arbetsgifvarne betala understöd åt barnsängskvinnor under 14
dagar längre tid än den lagstadgade. Vidare hafva enskilda större fabriksfirmor,
som sysselsätta många kvinnliga arbetare, inom fabriksområdet
inrättat barnkrnbbor, i hvilka de arbetande mödrarna under vissa tider
af dagen kunna ägna sina barn vård och tillsyn. Så har exempelvis skett
i Berndorf hos den stora metallvarufirman Arthur Krapp, hvilkens föredöme
på ett par håll vunnit efterföljd.

Anmärkningsvärdt år ytterligare, att i Österrike sträfvandena lära
gå ut på ett koncentrerande af do olika försäkringsformerna för arbetare
och med dem likställda personer genom att sammansluta sjuk-,
olycksfalls- och ålderdomsförsäkringen. Denna vidtutseende fråga är dock
ännu endast föremål för förberedande öfverläggningar mellan intresserade
personer och korporationer.

Inom .de länder åter, där intet lagstadgadt sjukförsäkringst vång består,
men i hvilka moderskapsförsäkring införts, synes erfarenheten icke
tala. till förmån för denna fristående försäkringsform. Så meddelas från
Italien, där af staten understödd moderskapsförsäkring finnes, att lagbestämmelserna
i berörda syfte ännu äro tämligen vanmäktiga och hafva
att uppvisa flera ödesdigra luckor. I Spanien, där enligt lag af den
./® 1900 barnaföderskor icke fä. sysselsättas i industriellt arbete förrän
tidigast tre veckor efter barnsbörden, förlänger en lag af den 8 januari
1907 denna tid till 4—6 veckor och tillstädjas dessutom af lagen berörda
kvinnor att på grund af läkareintyg anhålla om befrielse från arbetet under
åttonde månaden af hafvandeskapet. I båda fallen måste innehafd plats för
arbeterskan reserveras. Ej heller i detta land synas bestående lagbestämmelser
emellertid hafva samma effektivitet som i de länder, där moderskapsförsäkringen
utgör ett led i en allmän lagstadgad sjukförsäkring.

Af motionären anförda uttalanden från vårt eget lands främsta organ
inom sjukkasseväsendet, de allmänna sjukkassekonferenserna, synas likaledes
stödja den uppfattningen, att moderskaps- och sjukförsäkring icke
böra skiljas åt.

Motionärens framställning berör vidare behofvet af att utsträcka
det lagstadgade skyddet för barnaföderskor till viss tid före barnsbörden.

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14.

I intet land, där en förhållandevis effektiv skyddslagstiftning för barnaföderskor
kommit till stånd — med undantag af Schweiz — har skyddet
ansetts kunna utsträckas att obligatoriskt gälla äfven viss tid före förlossningen.
Alltför stora svårigheter i fråga om kontrollen synas hafva
ställt sig i vägen härför, och på i Tyskland och Österrike gjorda förfrågningar
har erhållits det svar, att en sådan utsträckning icke är tillrådlig.
Möjligen kunde den i den ofvan berörda senaste spanska lagen anvisade
utvägen att bereda skydd, utan att stadga förbud mot arbete under viss
tid före barnsbörden, vara värd beaktande. Denna specialfråga torde i
hvarje fall ej vara så klar, att den af motionären ifrågasatta förbudsskärpningen
utan vidare skulle kunna af utskottet tillstyrkas.

Ehuru utskottet för sin del känner sig öfvertygadt om, att den
enda fullt effektiva vägen för lösande af frågan om moderskapsförsäkring
är en kombination af denna försäkringsform med sjukförsäkringen, på
samma gång som denna senare göres obligatorisk för både män och kvinnor,
så anser utskottet frågan vara både af den betydelse och svårlösta beskaffenhet,
att en fullständigare och grundligare utredning än den motionären
och utskottet kunnat åstadkomma bör föregå eventuella lagstiftningsåtgärder,
och en dylik utredning torde endast genom Kungl. Maj:ts
ingripande kunna vinnas.

På grund häraf och då dessutom sjukkasseväsendets ordnande för närvarande
är föremål för speciell uppmärksamhet, tillåter sig utskottet hemställa,

att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning af frågan '' om moderskapsförsäkring under statens medverkan
samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill eu sådan utredning kan
föranleda.»

Denna hemställan har den 14 i denna månad bifallits af Andra
Kammaren, hvarefter beslutet härom enligt § 63 riksdagsordningen delgifvits
Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga
utskott.

Utskottets Utskottet är med motionären och Andra Kammarens tillfälliga ut yttrande.

skott enigt därutinnan, att det ur flera synpunkter är för staten af
synnerlig vikt, att den kvinna, som väntar sin nedkomst, må någon
tid före förlossningen likasom någon tid efter densamma kunna, ostörd
af näringsbekymmer och skadliga ansträngningar, förskaffa sig den hvila
och vård, som kräfvas för att väl fylla moderskapets plikter. I sådant

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 14. 5

syfte stadgas äfven uti § 7 af Lagen angående minderårigas och kvinnors
användande till arbete i industriellt yrke den 17 oktober 1900, att
kvinna, som födt barn, icke må med arbete i industriellt yrke sysselsättas
under de fyra första veckorna efter barnsbörden, därest icke med
läkarebetyg styrkes, att hon tidigare kan utan men börja arbetet.

Med Andra Kammarens tillfälliga utskott öfverensstämmer utskottet
vidare i det afseendet, att utskottet anser, att lämpligaste vägen för lösande
af frågan om moderskapsförsäkringen torde vara den, att denna
försäkringsform kombineras med sjukförsäkringen, hvilken sistnämnda art
af försäkring numera tagit den störa utveckling, att — då är 1892 de registrerade
sjukkassornas antal var 222 och antalet medlemmar i desamma
utgjorde 24,735 — år 1903 sjukkassorna uppgått till 1,887 med ett medlemsantal
af 360,173 och tillgångar till belopp af 6,931,656 kronor.

Ett för utskottet öfvertygande skäl för en dylik kombination synes
vara att söka i den omständigheten, att på det sättet tillfälle skulle beredas^
alla kvinnor, särskild! ogifta barnaföderskor, som torde vara mest i
behof af sådant understöd, hvarom här är fråga, att få af dem tagen sjukförsäkring
vid tillfälle af moderskap omedelbart utvidgad till att omfatta
äfven moderskapsförsäkring. Den ökning i premierna för sjukförsäkringen,
som eifoidias för att sjukkassorna skola kunna bära de häraf ökade utgifter
na, torde då böra af statsverket i sin helhet eller delvis garanteras,
och lärer eip blifvande utredning komma att visa, huruvida i hvarje fall
statsverkets bidrag må kunna, på viss tid eller måhända först efter understödets
utbetalande, få med ett samladt belopp på en gång godtgöras kassan.

Däremot vågar utskottet icke, innan utredning vunnits, instämma
i, Andra Kammarens tillfälliga utskotts åsikt därom, att vid en kombination
af moderskapsförsäkring med sjukförsäkringen, den senare bör göras
obligatorisk, enär bestämmandet af ett sådant villkor, ehuru önskvärdt som
slutmål, troligen blefve i många fall vanmäktigt och i hvarje fall antagligen
skulle under längre tid fördröja införande af moderskapsförsäkringen.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Första Kammaren ville biträda Andra Kammarens
beslut i denna fråga.

Stockholm den 28 april 1908.

På utskottets vägnar:

LARS BERG.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 13 Häft.

2