Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N-.o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Eiksd. kansli den 14 februari 1908, kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i anledning
af väckt motion om åtgärder för införande af
förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i kyrkobok
rörande svenskar, som från utlandet återinflyttat till
Sverige.
Till utskottets behandling har blifvit hänvisad en af herr Heuman
väckt motion, n:o 25, hvaruti motionären hemställer, att Riksdagen ville
besluta alt i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t snarast möjligt vidtaga åtgärder för införande af förenklade bestämmelser
i fråga om anteckning i kyrkobok af från utlandet återinflyttade
svenskar, särskildt med afseende på dessas äktenskapsförhållanden.
Såsom stöd för motionen har anförts följande: Motionens
»I våra dagar pågår med rätta en stark rörelse för att underlättamoUvertnrjvåra
emigrerade landsmäns återvändande till fosterjorden. Till ett sådant
underlättande skulle efter min mening i ej ringa grad bidraga, om förenklade
bestämmelser infördes i fråga om kyrkoskrifningsförhållanden
i Sverige för dessa återvändande emigranter, särskildt i fråga om deras
äktenskapsförhållanden.
Ifästa, fall, där det icke är förkommet, återlämnas nu vid återinflyttning
till Sverige det gamla utflyttningsbetyget härifrån till det
främmande landet.
Till. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Häft. (N-.o 1.)
1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
Men återkommer personen såsom ogift och sedan här vill för ingående
af äktenskap styrka sin äktenskapsledighet, så återstår för honom
eller henne icke annat än att göra detta antingen med borgen af två
vittnesgill personer från ort och ställe, hvilka i allmänhet äro ganska
svåra att anskaffa, eller ock att vänta i sex månader, medan, jämlikt
lagen af den 14 oktober 1898, lysning sker i allmänna tidningar.
Det synes, som om denna tid kunde saklöst förkortas till tre månader
eller samma tid, som är stadgad för äktenskapsjäfs anförande, då
sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark och Finland.
Ännu olägligare ställa sig förhållandena, ifall den återvändande
emigranten å utrikes ort afslutit äktenskap, särskildt då denna utrikes ort,
såsom i de flesta fall, är Amerikas Förenta stater, som icke biträdt de
konventioner, på hvilka kungl. förordningen af den 8 juli 1904 om reglerande
af vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
m. m. stöder sig.
Ett i Amerika ingånget äktenskap för en till hemlandet återvändande
svensk blir visserligen enligt § 1 i lagen af den 1 juli 1898 här
antecknadt, men utan att äktenskapet därmed är på något sätt juridiskt
legaliseradt eller kontrahenternas och deras barns rättsliga ställning
därmed betryggad.
I detta fall skulle många svårigheter för hem vändande svensk-amerikaner
kunna undanröjas, om för dessa af präst i Augustanasynoden utfärdade
flyttningsattester kunde under vissa garantier vinna rättslig giltighet
såsom inflyttningsbetyg till kyrkoskrifningsort i Sverige.
Önskligt vore, att åtgärder i detta syfte kunde vidtagas så snart,
att förslag till bestämmelser härom kunde föreläggas årets kyrkomöte,
att icke en så välbehöflig reform behöfde ytterligare fördröjas i fem år.»
Gällande Utskottet har ansett sig böra till en början erinra om de nuva
sta
gan ew-rancje bestämmelserna angående anteckning af i utlandet ingångna
äktenskap. I lagen af den 1 juli 1898 stadgas: »§ 1. Äktenskap, som
å utrikes ort slutits, utan att ''svensk lags föreskrifter därvid blifvit iakttagna,
må i kyrkobok antecknas, så framt äktenskapet, enligt intyg af
utländsk myndighet, blifvit å den utrikes orten i där föreskrifven form
inför kyrklig eller borgerlig myndighet slutet, eller ock Konungen på
grund af särskilda omständigheter funnit skäl att sådan anteckning eljes
medgifva. År intyg, hvarom ofvan sägs, utfärdadt af annan myndighet
än norsk, skall myndighetens behörighet att sådant intyg utfärda vara
bestyrkt af svensk beskickning eller konsul. — § 2. Utan hinder däraf,
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 3
att utrikes slutet äktenskap blifvit i kyrkobok antecknadt, må äktenskapets
giltighet rättsligen pröfvas.»
Den grundsats, hvarpå bestämmelsen i § 1 hvilar, är närmare utförd
i lagen af den 8 juli 1904 § 6, som lyder: »År äktenskap å utrikes
ort slutet i form, som lagen å den ort föreskrifver, skall äktenskapet,
ehvad fråga är om svenska eller utländska undersåtar, här i riket anses
vara i behörig form afslutadt».
I fråga om anteckningen af hinderslöshet till äktenskap gäller
för dem, som under sin vistelse utomlands förblifvit svenska undersåtar
eller efter återkomsten återfått svensk medborgarrätt, bestämmelsen
i 15 kap. 19 § kyrkolagen:
»Om någon obekant person vill låta lysa för sig, skall det ej ske,
förrän han till prästen framter säkra bevis om sitt lefverne och sina
villkor; eller några tillstädesvarande vissa och trovärdiga män därom
kunna vittna.»
Till dessa bestämmelser komma dessutom föreskrifterna i lagen
af den 14 oktober 1898:
»Svensk man eller kvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan
på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet,
äge genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna
tidningarne, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt
namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, där han eller hon
vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings präst och inom
hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan
anmälan utgöra, där sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark
och Finland, minst tre månader och i annat fall minst sex månader
från det att tillkännagifvandet sista gången införts. Har icke inom sålunda
utsatt tid äktenskapshinder hos prästen anmälts eller eljest blifvit
för honom kunnigt, må lysning för sökanden i vanlig ordning utfärdas.»
1 fråga om sådana personer åter, som äro vid sin återkomst främmande
undersåtar, hvilka utgöra det ojämförligt största antalet, gäller
kung], förordningen huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap
inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot det äktenskaps
afslutande ej är för handen, den 8 juli 1904 § 1, som lyder: »Utländsk
undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, skall
med intyg af behörig myndighet i den stat, han tillhör, styrka, att enligt
lagen i sagda stat hinder ej finnes emot afslutande af det äktenskap,
hvarom fråga är. I intyget skall särskildt, angifvas, huruvida
mellan dem, som vilja gifta sig, veterligen finnes skyldskap eller svågerlag;
är sådan förvandtskap kunnig, skall dess beskaffenhet meddelas.
Utskottets
yttrande.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.
Intyget skall ock innehålla upplysning, huruvida den främmande statens
lag innehåller föreskrifter om lysning för det fall att undersåte i den
stat vill ingå äktenskap utom sitt hemland, samt, där sådan lysning är
stadgad, underrättelse, huruvida den ägt rum. Intyg, hvarom nu är
sagdt, skall, där det ej utfärdats af norsk myndighet eller af här i riket
anställd diplomatisk eller konsulär ämbetsman, vara åtföljdt af sådan
ämbetsmans bevis, att intyget är af behörig myndighet utfärdadt.»
Dessa bestämmelser vålla i regeln stora svårigheter vid tillämpningen,
beroende därpå, att de intyg från utländsk myndighet, med
hvilka vederbörande immigranter hafva att hos pastor i den svenska församling,
dit de inflytta, styrka ingånget äktenskap eller hinderslöshet
till äktenskap, i de flesta fall saknas och icke kunna af immigranten
utan betydande kostnader, tidsutdräkt och besvär anskaffas. Vederbörande
pastor är då förhindrad att i kyrkoboken anteckna äktenskapet
såsom giltigt eller att, annorledes än efter iakttagande af ofvan omnämnda
lagstadgade formaliteter utfärda lysning till äktenskap. Enahanda
är förhållandet, då från utlandet medförda intyg äro i ett eller
annat afseende ofullständiga. I sådant fall torde dock mången gång, då
pastor känner sig öfvertygad om det bristfälliga bevisets trovärdighet,
detsamma godtagas såsom fullt bevis angående däri angifna omständigheter.
Likaså lärer stundom bestämmelsen i 15 kap. 19 § kyrkolagen
om vittnesmål angående hinderslöshet till äktenskap af »tillstädesvarande,
vissa och trovärdiga män» tolkas så, att densamma får gälla äfven om
skriftliga intyg från i utlandet boende vittnen. Någon enhetlig praxis
i dessa afseenden torde emellertid icke förefinnas.
Utskottet anser det vara otvifvelaktigt, att med nuvarande bestämmelser
åtskilliga svårigheter uti de af motionären angifna hänseenden
uppstå för från utlandet hemflyttande landsmän, äfvensom att
ett undanröjande eller minskande af dessa svårigheter skulle i sin mån
underlätta återinvandringen till Sverige.
Det vore, enligt utskottets mening, önskvärdt, om förenklade former
kunde införas för''sättet att hos pastor i den svenska församling,
dit inflyttningen sker, styrka verkligheten och lagligheten af utomlands
ingånget äktenskap äfvensom hinderslöshet till äktenskap. I all synnerhet
borde en förenkling kunna åstadkommas i det fall, då vederbörande
under sin vistelse utomlands varit medlem af församling tillhörande ett
fast organiseradt kyrkosamfund, sådant som t. ex. Augustanasynoden i
Norra Amerika.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1. 5
De vägar, på hvilka en lättnad i afgifna afseenden skulle kunna
beredas och hvarigenom en återinvandring skulle i sin mån främjas, lära
ej utan en närmare utredning kunna definitivt angifvas.
Utskottet anser emellertid — särskildt med tanke på underlättandet
af återinvandringen från Norra Amerika — att i ett stort antal fall
åsyftadt resultat skulle ernås, därest föreskrifter kunde meddelas,
att betyg, utfärdadt af vederbörande pastor, tillhörande kyrkosamfund,
som efter pröfning befunnits äga i detta afseende betryggande,
ordnade kyrkliga förhållanden, affattadt enligt fastställdt formulär och
försedt med vederbörande församlings sigill, tillerkännes full giltighet
i Sverige utan vidare attestering; och borde ett sådant betyg, enligt
utskottets mening, äga fullt vitsord ej blott i fråga om ingånget äktenskap
eller hinderslöshet till äktenskap utan äfven beträffande öfriga
förhållanden, hvilka äro af beskaffenhet att böra i kyrkobok antecknas,
såsom uppgifter om barns ålder, dop etc.;
att, där hinderslöshet till äktenskap skall styrkas genom »vissa och
trovärdiga» mäns vittnesmål, detta under erforderliga garantier (intyg af
konsul angående vittnenas trovärdighet e. d.) må kunna ske äfven genom
personer, boende å den ort i utlandet, där den återinvandrade vistats;
samt att, där för styrkande af hinderslösheten tillkännagifvande i
allmänna tidningarna äger rum — med upphäfvande af bestämmelsen
om sex månaders anmälningstid i fråga om dem, som vistats utom
Sverige, Norge, Danmark eller Finland — tiden för alla fall bestämmes
till tre månader.
På grund af hvad utskottet här ofvan anfört, får utskottet hemställa,
att Första Kammaren för sin del i anledning
af förevarande motion ville besluta, att Riksdagen i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det täcktes Kungl.
Maj:t snarast möjligt vidtaga åtgärder för införande
af förenklade bestämmelser i fråga om anteckning i
kyrkobok rörande från utlandet återinflyttade svenskar,
särskildt med afseende på deras äktenskapsförhållanden.
Stockholm den 14 februari 1908.
GUSTAF BERG.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 1 Haft.
2