Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
1
W:o 2.
Ank. till Kiksd. kansli den 19 febr. 1908, kl. 2 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o i,
i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om ändring af 3 § i kungl. förordningen
mot lotterier rn. m. den 6 augusti 1881.
Kungl. förordningen angående förbud mot lotterier m. m. den 6
augusti 1881 innehåller bland annat följande:
»1 §. Lotteri om penningar eller penningars värde må ej för allmänheten
inrättas eller öppnas; och vare ej heller någon tillåtet att för egen
eller annans räkning utbjuda eller afyttra lott eller annat bevis om rätt
till delaktighet i dylikt inom eller utom riket anordnadt företag eller att
kungöra försäljning af sådant bevis. — 2 §. Hvad i 1 § i afseende å lotteri är
stadgadt gälle ock om annat företag, hvarigenom åt en eller flera af de
däruti deltagande erbjudes i penningar eller penningars värde utfäst och
efter lottning eller därmed jämförlig anordning utgående vinst till högre
belopp än det, som erbjudes åt enhvar af deltagarne. — 3 §. Stadgandena
i 1 och 2 §§ må icke utgöra hinder för bortlottning af lösören för välgörande
ändamål eller af konstsaker till svenska konstidkares understöd och
uppmuntran.»
I en inom Första Kammaren väckt motion om ändring i nämnda förordning,
n:o 10, har grefve Axel Wachtmeister anfört, att så som 3 §
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. (N:o 2.)
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
Utskottets
rande.
vore affattad den icke gåfve Konungens befallningshafvande rättighet att
bifalla numera mycket ofta förekommande ansökningar om tillstånd till
bortlottning af lösören till allmännyttiga ändamål, t. ex. nykterhetsrörelsen,
skytterörelsen m. fl. Hos Konungens befallningshafvande i skilda län hade
dock vid förordningens tillämpning olika uppfattningar om gränsen mellan
begreppen välgörande och allmännyttig gjort sig gällande, hvilket väckt
berättigadt missnöje i den ort, där en strängare tolkning följts.
Motionären fruktade, att genom nuvarande bestämmelser, enligt hvilka,
utom i särskildt angifna fall, enda utvägen till erhållande af tillstånd till
äfven den allra minsta bortlottning vore att gå till Kungl. Maj:t, skulle
frammanas en synnerligen dålig efterlefnad af 2 § i lotteriförordningen.
Då den kungl. förordningen dels tolkades olika på skilda orter, dels
rätt allmänt kringginges, och det icke syntes vara till någon som helst
skada, utan endast till nytta, att mindre stränga bestämmelser meddelades
i afseende å smärre lotterier, som i form af s. k. tombola eller på annat
sätt ginge ut på att realisera till allmännyttiga ändamål skänkta arbeten,
så ansåge motionären, att en bättre ordning skulle vinnas och ett allmänt
önskemål blifva tillmötesgånget, om 3 § i lotteriförordningen erhölle följande
förändrade lydelse:
»Stadgandena i 1 och 2 §§ må icke utgöra hinder för bortlottning af
konstsaker till svenska konstidkares understöd och uppmuntran eller af
lösören till välgörande ändamål eller ock för allmännyttiga ändamål, när i
lotteriet summan af lotternas försäljningspris icke öfverstiger 1,000 kronor
och vinsternas sammanlagda värde ungefärligen motsvarar minst halfva summan
af lotternas försäljningspris; dock bör för en sådan lottning anmälan
förut ske hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som äger att efter pröfning
af omständigheterna till bortlottningen meddela tillstånd.»
Motionären har därför föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl
Maj:t ville hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t låta* föranstalta om ändring
af 3 § kungl. förordningen mot lotterier m. m. i ungefärlig öfverensstämmelse
med ofvanstående förslag.
Motionen har af Första Kammaren hänvisats till förberedande behandling
af kammarens första tillfälliga utskott.
ytt- Enligt hvad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t i december sistlidet
år bemyndigat statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet att tillkalla
sakkunnige med uppdrag att så allsidigt som möjligt utreda frågan,
huruvida för reglerandet af lotterier den nu gällande lagstiftningen borde
3
tFörsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
underkastas revision, samt om ytterligare åtgärder borde vidtagas till förhindrande
af utländska lottsedlars spridande i riket.
Då således nu förestår en allsidig utredning af frågan, huruvida gällande
bestämmelser för lotterier böra underkastas revision, och det lärer
kunna förväntas, att vid denna utredning äfven de synpunkter, motionären
framhållit, varda beaktade, finner utskottet det icke vara behöfligt, att Riksdagen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t gör uttalanden vare sig om önskvärdheten
af en utsträckning af den Konungens befallningshafvande tillagda
rätt att i vissa fall medgifva lotterier, eller, derest en sådan utsträckning
anses böra ske, om formen eller gränserna därför.
På grund häraf hemställer utskottet,
att grefve Axel Wachtmeisters ifrågavarande motion
icke måtte föranleda till någon vidare åtgärd af
kammaren.
Stockholm den 19 februari 1908.
På utskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
Reservation
af grefve Axel Wachtmeister: Då jag anser det af utskottet anförda
skälet till afslag snarare vara ett ytterligare skäl till att Riksdagen aflåter
en skrifvelse till Kungl. Maj:t i det af mig i motionen föreslagna syftet,
har jag icke kunnat biträda utskottets beslut.
Det synes mig icke kunna vara annat än lämpligt, att, därest Kungl.
Maj:t har för afsikt att verkställa en omarbetning af den ifrågavarande
kungl. förordningen, Kungl. Maj:t får någon ledning af Riksdagens åsikt
i frågan, äfven om det Riksdagens uttalande, som här kan komma i fråga,
endast kan beröra en ringa del af den kungl. förordningen.
Dock synes det mig möjligt, att det i motiveringen af min motion
framkastade förslaget till ändrad lydelse af 3 § uppdragit väl bestämda
gränser för den befogenhet, som föreslås skola lämnas Kungl. Maj:ts be
-
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.
fallningshafvande, och torde det kanske vara lämpligare, att Riksdagen icke
uttalar sig med afseende på denna begränsning.
Då jag alltså icke kan gilla utskottes motivering och anser att i den
allmänna ordningens intresse kräfves en snar ändring af den kungl. förordningen
i det af mig föreslagna syftet, får jag hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t vill
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt låta
föranstalta om ändrade bestämmelser i 3 § kungl. förordningen
mot lotterier m. m. i syfte att åt Konungens
befallningshafvande lämnas rätt att enligt de närmare
föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna skäligt lämna, meddela
tillstånd till bortlottning af lösören äfven för vissa
allmännyttiga ändamål.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1908,