Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Eiksd. kansli den 31 mars 1908, kl. 3 e. m.
Första Kammarens tillfälliga utskotts n:o 1 utlåtande n:o 8,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utsträckt fridlysning af hare, tjäder och
orre.
Herr J. A. Jonsson i Hökhult har i en inom Andra Kammaren väckt Månenen.
motion, n:o 142, föreslagit, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att jaktstadgan blefve i det afseendet ändrad, att tiden för
fridlysning af hare, tjäder och orre utsträckes till den 15 september».
Motionären har till stöd för sin hemställan anfört följande:
»Jaktens egentliga betydelse är väl den förströelse och det nöje, den
bereder jägaren, samt det värde, den lämnar honom och landet i dess helhet.
För att stammen af villebrådet ej skall komma att förminskas och
jakten skall blifva så gifvande som möjligt, bör den omsorgsfullt vårdas.
Genom gjorda iakttagelser har jag kommit till insikt om att ändring
i jaktstadgan behöfver vidtagas, dels för att skydda stammen af en del
villebråd och dels för att bättre kunna tillvarataga och draga verklig
nytta af det skjutna.
Hare, tjäder och orre böra vara förbjudna från och med den 15
februari till och med den 15 september.
Den 15 augusti, då fridlysningstiden af ofvannämnda villebråd
utgår, äro en del ungar ännu så små och outvecklade, att det är skada
att skjuta dem. De hafva då öfverlefvat de värsta farorna, som många
fallit offer för, och behöfva ännu få tid att växa. Denna tid äro de
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 10. Käft. (N:o 11.)
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
äfven lätt åtkomliga för jägaren oeh hans hundar. Hvad tjäder och
orre beträffar, vårdas ännu ungarna af sina mödrar i de flesta fall.
Genom att efterhärma ungarnas läte, då de blifvit skilda från modern,
på det sättet lockar jägaren till sig både hönor och ungar, som då bli
ett lätt jaktbyte.
Det ligger något hos hörian-modern nedlagdt, som säger henne, att
hon måste vårda och draga försorg om sina ungar, och vid den tid, då
fridlysningstiden går till ända, äro en del ungar ännu så små, att instinkten
hindrar modern att öfvergifva dem.
Det är från djurskyddssynpunkt oriktigt att tillåta jakten å dessa
djur så tidigt som den 15 augusti; hönorna skjutas nämligen därigenom
i stor mängd bort från sina ungar, och detta den tid, då en del ungar
äro så små, att de med svårighet kunna reda sig själfva.
Man har fridlyst tjäder- och orrhönor under hela året utom under
tiden 16 augusti—14 oktober för att därigenom bevara stammen af
dessa fåglar, men de flesta hönor, som skjutas, skjutas nog den första
månaden de äro lofliga, på grund af att de äro så lätt åtkomliga.
Åf det, som skjutes under augusti och första delen af september
månad, går mycket på grund af den milda temperaturens inverkan förloradt,
i all synnerhet som största delen sändes till städerna i och för
försäljning. Första tiden jakten är tillåten får jägaren mycket litet
hetaldt för det skjutna villebrådet, emedan uppköparna frukta för att
detsamma skall skadas. Köpmännen klaga öfver att, fastän de med
omsorg vinnlägga sig om att förvara det skjutna, åtskilligt däraf dock
tager skada, innan det kommer fram till bestämmelseorten. Uppköpare
af det vilda påstå, att de göra förluster på denna handel på hösten,
just på grund af svårigheten att förvara det skjutna villebrådet.
Det är en förlust för jägaren och för landet, att jakten å dessa
villebråd är tillåten så tidigt.»
Andre, Kärn- Öfver motionen har Andra Kammarens femte tillfälliga utskott afgif
™ko{/7y/tvit
följande yttrande:
Jämlikt Kung!. Maj:ts nådiga bref af den 12 mars 1890 skall kungl.
domänstyrelsen hvarje år i april månad låta i svensk författningssamling
införa en sammanfattad redogörelse för gällande bestämmelser rörande
fridlysning af vildt.
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
3
I öfverensstämmelse härmed har kungl. domänstyrelsen senast den
20 april 1907 kungjort, att, med undantag- för sådan jakt inom hägnad
jaktpark eller djurgård, som enligt jaktstadgan är ägare af sådan medgifven,
följande fridlysningstider äro gällande för hare, tjäder och orre:
inom Norrbottens och Västerbottens län från och med den 16 mars
till och med den 20 augusti, och i öfriga delar af riket från och med
den 15 februari till och med den 15 augusti; dock att jakt efter tjäderliönor
och orrhönor utom i Kopparbergs och de norrländska länen är förbjuden
från och med den 1 januari till och med den 15 augusti samt
från och med den 15 oktober till och med den 31 december, hvarjämte
på Gottland jakt efter tjäder är förbjuden tills vidare intill år 1910
samt jakt efter tysk hare under åren 1907—1909.
Den för inhemsk hare gällande fridlysningen äger tillämpning jämväl
för tysk hare, där ej för viss del af landet annorlunda är stadgadt.
I dessa bestämmelser yrkar motionären den ändring, att fridlysningstiden
öfverallt utsträckes till den 15 september, och detta yrkande
grundas, såsom af motiveringen framgår, dels på farhåga för att stammen
af i fråga varande villebrådsarter med tillämpande af nuvarande bestämmelser
skulle minskas, dels på djurskyddssynpunkter af mera allmän art
och dels slutligen på en klagan öfver att köttet af det tidigast skjutna
villebrådet ofta till följd af rådande värme förstöres och ej kommer till
full användning. Motionären tyckes dock mest hafva tänkt på fågeljakten
och hufvudsakligast med afseende på den framlagt sitt förslag.
Utskottet måste naturligtvis instämma med motionären däruti, att
stammen af dessa villebrådsarter behörigen bör skyddas samt äfven däruti,
att det från djurskyddssynpunkt är oriktigt att tillåta jakt å moderdjur,
medan ungarne äro så små, att de ej kunna reda sig själfva. Huruvida
för uppnående af dessa mål är behöflig! att utsträcka fridlysningstiden
så långt, som motionären tänkt sig, därom torde något uttalande icke
lämpligen kunna göras, förrän sakkunnig utredning förebragts angående
de särskilda förhållanden, hvilka naturligen noga måste beaktas, då bestämmelser
af ifrågavarande art utfärdas.
Hvad skogsfågel beträffar, ''torde ungarne endast under särskild! ogynnsamma
år ej vara utvuxna den 15 augusti. Visserligen påträffas hvarje år
en eller annan kull med små ungar vid sagda tid, men detta är undan
-
4 Första Kammarens Tillf ätliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
tag och beror på omläggning, sedan hönans första äggkull blifvit förstörd.
Skytte för lock går endast för sig, så länge ungarne ej kunna
sköta sig själfva, och i regel torde detta vara förhållandet högst några få
dagar efter nuvarande jakttids inträde. Största delen af den för lock skjutna
fågel, som först salubjudes, torde hafva skjutits före jakttidens början. Men
äfven om så ej skulle vara förhållandet, torde man åtminstone kunna påstå,
att det oftast är tjufskyttar eller sådana, som marodera på andras
marker, som använda lockskytte och som därför äro angelägna att vara
de första på platsen. En framflyttning af tiden för jaktens början
med endast några få dagar, kanske till den 20 augusti såsom i. Norr- och
Västerbottens län, torde måhända vara tillräcklig för att nästan omöjliggöra
skytte för lock. Blefve fridlysningstiden utsträckt ända till
den 15 september, skulle jakten för stående fågelhund i det närmaste
omöjliggöras, emedan fågeln i regel ej trycker för hunden efter denna
tid, och då jakten för skällande hund äfven går dåligt sent på hösten,
komme en sådan åtgärd att medföra, att fågeltillgången alltför litet tillgodogjordes.
Motionären har ej anfört några skäl för att fågelstammens
vidmakthållande skulle kräfva så energiska skyddsåtgärder. Utskottet har
ej heller kunnat finna, att sådana skäl föreligga, och vill dessutom framhålla,
att intresset för jaktvården troligen till följd af en sådan inskränkning
i jakttiden skulle slappas hos den stora mängd jägare, som nu lägga
sig vinning därom.
Med afseende på den af motionären påpekade omständigheten, att
köttet af de i augusti- skjutna djuren ej skulle komma till full användning,
vill utskottet framhålla, att kött af skogsfågel kan hålla sig friskt
länge äfven vid ifrågavarande tid af året, om det behandlas rätt, samt att
det ju alltid står innehafvare af jakträtt fritt att vänta några dagar med
sin jakt, tills han finner tiden fullt lämplig. Det torde emellertid ej
kunna förnekas, att möjligheten att under de första dagarna af jakttiden
få skjuta för lock kan medföra, att personer, som ej hafva vidare intresse
för jaktvård, under dessa dagar nedskjuta så mycket fågel, att den kanske
ej kommer till användning och att detta är eu omständighet, som
äfven talar för någon framflyttning af tiden. Utskottet anser emellertid,
att hänsyn till möjligheten att förvara köttet ej får tillmätas så stor betydelse,
att den skulle kunna vara fullgiltig! skäl för lridlysningstidens
utsträckande en hel månad, på samma gång utskottet naturligen ej vill
förneka, att framskjutning af jakten mot hösten medför fördelar.
Hvad sedan haren beträffar, kan en utsträckt fridlysning för den
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Wto 1) Utlåtande N:o 11.
5
visserligen också vara önskvärd, enär den sist satta ungkullen under
augusti månad ännu ej är utvuxen och honorna därför vid denna tid äro
lätta att skjuta. Så lång utsträckning af tiden, som motionären tänkt
sig, torde dock ej vara nödvändig. Måhända skulle det vara till fyllest
att utsträcka fridlysningstiden till den 1 september. För att kontroll öfver
föreskrifternas efterlefnad ej skall försvåras torde man emellertid böra
hålla på att fridlysningstiden är lika för hare och skogsfågel. Till denna
senare räknas i nuvarande bestämmelser äfven järpe och ripa, hvilka motionären
ej omnämnt, men å hvilka afseende naturligen måste fästas vid
bestämmande af fridlysningstiden.
Af hvad sålunda anförts torde framgå, att utskottet håller före, att
en framflyttning med några dagar af tiden för jakt af hare, tjäder och
orre ur flere synpunkter skulle, vara nyttig, men att utskottet ej kan
anse den af motionären föreslagna utsträckningen af fridlysningstiden
för ifrågavarande villebrådsarter ända till den 15 september vara nödvändig
eller önskvärd.
Utskottet vill därför med anledning af herr J. A. Jonssons i Hökhult
förevarande motion hemställa,
att Andra Kammaren för sin del behagade besluta,
det Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller,
det Kungl. Maj:t täcktes tillse, att jaktstadgan
blefve i det afseendet ändrad, att fridlysningstiden
för hare, tjäder och orre må utsträckas till dag, som
efter sakkunniges utredning kan anses lämplig,* dock
ej längre än till den 1 september.
Andra Kammaren har enligt inkommet protokollsutdrag godkänt detta
betänkande med den ändring, att orden »att jaktstadgan blefve i det hänseendet
ändrad» utginge, och har Första Kammaren till sitt första tillfälliga
utskott öfverlämnat detta ärende.
Första Kammarens utskott delar Andra Kammarens utskotts uppfattning
däruti, att mycket afseende icke torde böra fästas vid hvad motionären
såsom skäl för sin framställning anfört angående svårigheten att
från förskämning bevara köttet af den myckenhet vildt, som på grund
af en tidigare börjad jakt anses på en gång tillföras vildthandeln.
Däremot anser utskottet, äfven i likhet med Andra Kammarens ut -
Andra Kammarens
beslut
och Forsta
Kammarens
remiss.
Fo?''sta Kammarens
utskotts
yttrande.
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 11.
skott, att af de skäl till utsträckning af fridlysningstiden, som motionären
anfört, faran för ifrågavarande villebrådsstammars minskning äfvensom
den grymhet, som ligger däri att döda moderdjur, medan ungarna ännu
äro för små att kunna reda sig på egen hand, äro vägande skäl för åtgärder
i motionens syfte.
Särskilt vill utskottet framhålla önskvärdheten af utsträckning af
fridlysningstiden för hare, då utskottet har sig bekant, att under nu
tillåten tid det mycket ofta inträffar att drägliga harhonor fällas. Också
jagar redan nu ingen verklig jägare hare före den 1 september.
Hvad åter tjäder och orre beträffar torde endast i undantagsfall
ungarna den 15 augusti icke vara tillräckligt utvuxna för att kunna reda
sig på egen hand, men torde möjligen i vissa delar af vårt land några
dagars utsträckning af fridlysningstiden, äfven hvad dessa fåglar beträffar,
kunna vara gagnelig.
Andra Kammarens utskott har i sin motivering framhållit, att järpe
och ripa såsom i nuvarande bestämmelser räknade till skogsfåglar böra
vid en eventuell utsträckning af fridlysningstiden för tjäder och orre
komma i åtnjutande af samma fridlysningstid.
Hvad hjäipen angår, har utskottet intet däremot att erinra.
Däremot anser utskottet, att med afseende på ripan ingen förändring
i fridlysningstiden bör ega ram. Detta på grund af särskilda omständigheter.
Utskottet har sig nämligen bekant, att ripj akten utöfvad af
sportjägare skulle komma att lida ett allvarsamt afbräck, därest fridlysningstiden
för denna fågelart förlängdes, då väderleken mot de sista dagarne
af augusti alltför ofta visat sig ogynnsam och försvårat eller- omöjliggjort
jakt för hund. Ku medför otvifvelaktigt jakten å ripa, bedrifven
såsom sport, alldeles oafsedt nöjet för jägaren, mycket stora fördelar
för de orter, där denna jakt utöfvas, dels genom de höga jaktarrenden,
som utbetalas, dels genom de inkomster, som på mångahanda sätt beredas
ortens innebyggare genom den stora mängden sportjägares vistelse
under några veckor i den fattiga bygden.
Omöjliggöres sportjakten å ripor, går orten miste om alla dessa fördelar,
och den i Norrland energiska bedrifna, ytterligt osympatiska jakten
med snara blefve i det närmaste allena härskande.
Då sportjakten i regeln bedrifves af för stammens vidmakthållande
intresserade jägare, torde ur jaktvårdssynpunkt densamma böra kraftigt
stödjas gentemot snarjakten, som dödar utan urskilning.
Utskottet har sig visserligen bekant, att Jämtlands landsting sistlidne
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 11.
7
höst hos Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning om bland annat
utsträckning af fridlysningstiden för ripa till den 1 september. Men
utskottet har sig äfven bekant, att K. svenska jägarförbundet på det
kraftigaste pi’otesterat mot en sådan utsträckning, äfvensom att domänstyrelsen
i afgifvet utlåtande afstyrkt Jämtlands landstings framställning.
I öfrigt är utskottet med afseende på ifrågavarande motion af ungefärligen
samma åsikt som Andra Kammarens utskott.
Utskottet anser alltså, att eu utsträckning af fridlysningstiden för
hare är mycket önskvärd, samt att en några dagars utsträckning af fridlysningstiden
för tjäder och orre i vissa delar af vårt land möjligen torde
kunna vara gagnelig.
En så kraftig skyddsåtgärd, som den af motionären föreslagna, skulle
på ett sätt nog verka fördelaktigt för stammarnes bestånd och förkofran.
Men å andra sidan kan man med skäl befara, att, om en allt för
stor inskränkning göres i den för sport]ägarne lämpliga jakttiden, intresset
för jakt och jaktvård skulle komma att slappas.
På grund af vårt lands stora utsträckning i norr och söder äro förhållandena
i dess olika delar så olikartade, att samma bestämmelser med
afseende på fridlysningstid icke kunna vara lämpliga för hvarje särskild
del af vårt land, utan torde jaktvården äfven i detta hänseende otvifvelaktigt
bäst blifva tillgodosedd genom att K. Maj:t efter utredning af
sakkunnige härutinnan vidtager de åtgärder, hvartill denna utredning kan
föranleda,
På grund af det anförda hemställer därför utskottet,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 31 mars 1908.
På utskottets vägnar:
AXEL WACHTMEISTER.
Herr v. Möller anmälde sin reservation mot hvad utskottet i motiveringen
yttrat angående ripj akten.