Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

7

N:o 58.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1908, kl. 2 e. m.

Memorial angående utsträckning af preskriptionstiden för obligationer
af de svenska statslånen.

(R. A.)

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i en till statsutskottet den
5 innevarande mars aflåten skrifvelse anfört följande:

»Preskriptionstiden för obligationerna af de nu utelöpande svenska
statslånen har dels genom aftal med vederbörande lånekontrahenter,
dels ock, hvad beträffar 1887 års lån, genom beslut af fullmäktige i
riksgäldskontoret, bestämts på följande sätt:

för

1880

års

lån

till .........................

....................... 15

år,

»

1886

»

»

» .........................

....................... 15

»

»

1887

»

»

» .........................

....................... 10

»

»

1888

»

»

» .........................

....................... 15

»

»

1890

>

»

» .........................

....................... 15

»

»

1894

»

» .........................

....................... 15

»

»

1899

»

»

» .......................

...... 15

»

>

1900

»

»

» ........................

....................... 10

»

»

1904

»

»

» .........................

....................... 10

»

1906

»

»

» .........................

....................... 10

»

»

1907

»

»

» .........................

....................... 10

»

allt räknadt från den dag, då obligation till följd af utlottning eller
uppsägning förfallit till betalning. För förfallna kuponger af ofvan

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

omförmälda statslån är preskriptionstiden densamma som för obligationerna.

Hvad angår preskriptionen af kapitalfordringar på staten i främmande
europeiska länder, är förhållandet väsentligen olika mot i Sverige.
Åtskilliga bland Europas stater hafva alls icke påbjudit någon viss tid,
inom hvilken dylika fordringar skola utkräfvas, och af de öfriga torde
flertalet hafva infört en betydligt längre preskriptionstid än den för
svenska statsobligationer gällande. I afseende härå vilja fullmäktige
erinra om att den vanliga franska 3 % räntan ej kan preskriberas,
samt att Ryssland, Preussen och Bayern, hvilka länder, såsom kändt
är, hafva störa obligationsbelopp utelöpande, för sina obligationer
stadgat en preskriptionstid af 30 år, äfvensom att i flera stater, bland
dem Danmark, Norge, Finland och Ungern, en tid af 20 år är bestämd
för preskriptions inträdande. För förfallna räntekuponger till statsobligationer
är däremot preskriptionstiden i regel betydligt kortare än
i Sverige. Densamma utgör nämligen inom Europa med några undantag
lägst 4 och högst 6 år.

I en till riksgäldskontoret ankommen skrifvelse har la Chambre
syndicale des agents de changé i Paris — hvilken institution det tillkommer
att medverka vid införandet af värdepapper på börsen i Paris
— under framhållande af den olikhet som råder i afseende å preskriptionstiden
för de särskilda svenska statslånen, vidare anfört, att preskriptionstiden
för till betalning förfallna obligationer vore i Frankrike
i allmänhet bestämd till 30 år, samt att den alltför korta preskriptionstiden
för de svenska statsobligationerna kunde medföra betydande
olägenheter för franska innehafvare af dylika värdepapper; och hemställde
la Chambre syndicale i anledning häraf, att hvad anginge de
svenska statsobligationer, som vore införda å börsen i Paris, preskriptionstiden
måtte utsträckas till en tidrymd af 30 år.

Den af la Chambre syndicale sålunda gjorda framställningen finna
fullmäktige vara synnerligen beaktansvärd, särskildt med hänsyn till
den betydelse, den franska penningemarknaden hittills haft för riksgäldskontorets
upplåning. Af ofvan uppräknade svenska statslån hafva
de tre sistnämnda — 1904, 1906 och 1907 års — till allra största
delen af deras belopp placerats i Frankrike, och äfven obligationerna
till åtskilliga af de tidigare lånen, såsom 1880, 1894 och 1899 års,
torde för närvarande befinna sig hufvudsakligen på franska händer.

Såsom ofvan är nämndt, har i flera af Europas länder för preskription
af statsobligationer föreskrifvits en betydligt längre tid än

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

hvad fallet är med de af svenska staten utgifna obligationerna, och
anse sig fullmäktige äfven af denna anledning böra förorda en utsträckning
af preskriptionstiden för sist berörda obligationer.

Hvad beträffar den indirekta förlust, riksgäldskontoret kan komma
att lida genom preskriptionstidens förlängning, torde densamma i förhållande
till omfattningen af riksgäldskontor rörelse blifva ytterst
obetydlig. Af de nu utelöpande statslånen äro endast fyra, nämligen
1880, 1886, 1890 och 1899 års, underkastade årlig amortering,, hvilken
för de två förra lånen verkställes genom utlottning och för de båda
senare alternativt genom utlottning eller annullering af uppköpta obligationer.
Af de obligationer, som för verkställande af amortering å dessa
fyra lån blifvit utlottade från och med år 1882, har hittills, enligt
hvad riksgäldskontorets afräkningsböcker utvisa, ej någon enda blifvit
preskriberad. Ej heller lärer det för framtiden vara att förvänta, att
något större antal obligationer skulle på grund af preskription förlora
sin betalningsrätt. Den inom riksgäldskontoret vunna erfarenheten
gifver nämligen vid handen, att nära nog alla utlottade obligationer
redan tre å fyra år efter förfallodagen presenteras till inlösen. Så t. ex.
har af 1880 års lån under perioden 1882*—1905 utlottats obligationer
till ett sammanlagdt belopp af något öfver 31 miljoner kronor, och
af dessa återstå för närvarande oinlösta endast 11 stycken å ett nominellt
belopp af tillsammans 300 £ st. eller i svenskt mynt 5,445
kronor. — Under sådana förhållanden kan det uppenbarligen icke äga
någon nämnvärd betydelse, om preskriptionstiden utgör 10, 15 eller
30 år.

Fullmäktige, som på grund af ofvan anförda skäl ansluta sig till
det af la Chambre syndicale väckta förslaget — hvilket endast afser
obligationerna men däremot ej räntekupongerna till de af riksgäldskontoret
upptagna statslånen — anse emellertid att, för vinnande af
likformighet, den ifrågasatta förlängningen af preskriptionstiden bör
omfatta ej endast de lån, som äro noterade på börsen i Paris, utan
äfven de öfriga nu utelöpande svenska statslånen; och få fullmäktige
alltså hemställa, att statsutskottet ville föreslå Riksdagen medgifva,
att preskriptionstiden för obligationerna af de nu utelöpande svenska
statslånen bestämmes till 30 år räknadt från obligationernas förfallodag.
»

Under åberopande af hvad fullmäktige till stöd för den gjorda
framställningen anfört, får utskottet hemställa,

Bih. till Bihsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 34 Häft.

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

att Riksdagen må medgifva, att preskriptionstiden
för obligationerna af de nu utelöpande svenska
statslånen bestämmes till trettio år, räknadt från
obligationens förfallodag.

Stockholm den 27 mars 1908.

På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.