Statsutskottets Utlåtande N:o 51.
1
N:o 51.
Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1908, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från
kronoeqendomar samt en i ämnet väckt motion.
(I. A.)
I eu till Riksdagen den 31 januari 1908 afbiten proposition (n:o 30)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att för tiden intill utgången af år 1912
dels medgifva,
att, då för allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende enligt gällande
författning enskild man, menighet eller inrättning kunde förpliktas afstå
eller upplåta jord eller lägenhet, erfordrades, att staten tillhörig mark
afstodes eller upplätes, Kungl. Maj:t måtte äga, utan Riksdagens hörande
i hvarje särskild t, fall, förordna om markens afstående eller upplåtande;
dels ock förklara:
l:o) att för mark, som sålunda afstodes eller upplätes,_ lösen eller
ersättning skulle med nedan angifna undantag utgå och till beloppet
bestämmas efter ty i kungl. förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore föreskrifvet;
2;o) att i fråga om mark, som vore afsedd att användas till framdragande
af elektrisk ledning, utom hvad i nyssnämnda förordning
stadgades, jämväl föreskrifterna i lagen den 27 juni 1902, innefattande
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 32 Häft. (N:o 51.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 51.
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skulle lända till efterrättelse
;
3:o) att, där Kung! Maj:t meddelat kommun, enskild person eller
bolag tillstånd att inom riket anlägga järnväg, Kungl. Maj:t ock måtte,
där så pröfvades lämpligt och utan afseende därå, om för järnvägens
anläggning statsbidrag åtnjötes eller icke, ej mindre medgifva, att jord,
som stode under kronans omedelbara disposition, upplätes utan någon
ersättning, att jord från de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång
upplåtna kronoallmänningar upplätes utan annan godtgörelse än ersättning
till vederbörande innehafvare för intrång i nyttjanderätten, och att jord
från de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,
Indika icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, upplätes utan annan
ersättning än för minskning i arrendator^ brukningsområde under den
återstående arrendetiden samt för skada och intrång, än äfven tillåta
vederbörande att kostnadsfritt för anläggningen begagna sådana å kronans
ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara
disponibla;
4:o) att jämväl i öfrigt, då fråga allenast vore om upplåtelse af mark
till begagnande för ändamål, som förut nämnts, utan att marken afstodes,
det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att, där omständigheterna därtill
föranledde, medgifva undantag från den under l:o) angifna regel; samt
* 5:o) att hvad sålunda stadgats icke skulle hafva afseende å de i
8 och 12 §§ af lagen den 31 augusti 1907 om stadsplan och tomtindelning
berörda fall.
Efter gemensam beredning med cheferna för landtförsvars-, civiloch
ecklesiastikdepartementen har chefen för jordbruksdepartementet i
detta ärende till förberörda statsrådsprotokoll anfört följande.
»Enligt nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof samt vissa andra författningar
äger Eders Kungl. Maj:t i de fall, som i respektive författningar
angifvas, beträffande enskild man, menighet eller inrättning tillhörig jord
eller lägenhet förordna, att för det i hvarje fall ifrågavarande ändamålet
mark skall antingen mot lösen helt och hållet afstås eller mot ersättning''
upplåtas till begagnande.
Berörda författningar, med undantag af lagen den 31 augusti 1907
om stadsplan och tomtindelning, nämna däremot icke något om, huru i
dylika fall skall förfaras i fråga om staten tillhörig mark.
Emellertid har det för vissa särskilda fall funnits nödigt, att
Riksdagen medgifvit Kungl. Maj:t en allmännare befogenhet att för
Statsutskottets Utlåtande N:o 51. 3
ändamål af ifrågavarande art upplåta mark från kronan tillhöriga
fastigheter.
Sålunda har hvarje lagtima Riksdag alltsedan år 1872 medgxfvit,
att Kungl. Maj:t ägde, där så pröfvades lämpligt, berättiga kommuner,
enskilda personer eller bolag, hvilka intill början af nästföljande lagtima
riksdag kunde undfå Kungl. Maj:ts tillstånd att inom riket anlägga
järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål undfinge statsbidrag eller icke,
dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,
kronan tillhöriga jord sålunda: att jord, som stode under kronans
omedelbara disposition, upplätes utan någon ersättning; att jord från
de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar
upplätes utan annan godtgörelse än ersättning till vederbörande
innehafvare för intrång i nyttjanderätt en; att jord från de
genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka
icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna
eller Vadstena krigsmanshusfond, upplätes utan annan ersättning än för
minskning i arrendatorns brukningsområde under den återstående arrendetiden
äfvensom för skada och intrång; samt att för jord, som vore till
boställe eller åt enskild person, menighet eller inrättning med åborätt
eller annorledes än hvad ofvan sagts upplåten, ersättning skulle lämnas
såväl för själfva marken som för skada och intrång; och skulle ersättningen
i ofvannämnda fall bestämmas i den ordning, förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april
1866 stadgade;
dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans
ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara
disponibla.
Vidare har alltsedan år 1903 hvarje års lagtima Riksdag för
tiden till den 15 maj nästföljande år medgifvit, att där Kungl. Maj:t
pröfvade nödigt att, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft
eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan
industriell anläggning, som tunnes vara af större betydelse för det allmänna,
kronan'' tillhörig jord eller lägenhet användes till framdragande
af elektrisk ledning, Kungl. Maj:t ägde förordna, att hvad för ändamålet
erfordrades skulle upplåtas emot ersättning, som skulle bestämmas
i enlighet med hvad som stadgades i nådiga förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
samt lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar, och på de villkor i öfrigt, som af Kung]. Maj:t
fastställdes.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 51.
I andra än i det föregående nämnda fall får däremot kronojord icke
annorledes än i allmänhet är medgifvet föryttras, utan att Riksdagen
därtill för hvarje fall gifvit sitt samtycke.
Detta har till följd, att i regel Riksdagens medgifvande måste för
hvarje särskildt fall inhämtas, då fråga är om afstående af staten
tillhörig mark för allmänt ändamål.
Syftet med dylika upplåtelser är vanligen anskaffande af mark
för vissa kommunala eller kyrkliga ändamål, såsom till tomter för skolhus,
sjukhus o. d., för begrafningplatser eller kyrkogårdar, skolhusplaner
o. s. v., för framdragande af vattenledningar m. m. Vidare
erfordras stundom kronomark för kanalanläggningar och dylika allmänna
företag. Ändamålet är således af beskaffenhet, att upplåtelse af marken
svårligen kan förvägras. I regel äro ock de erforderliga jordområdena
jämförelsevis små. Riksdagen har ej heller under eu följd af år afslagit
någon af Kung]. Maj:t gjord framställning om dylik markupplåtelse,
och detta ehuru under tioårsperioden 1898—1907 inemot ett
hundratal sådana framställningar förelagts Riksdagen.
Då Eders Kungl. Maj:t äger pröfva, att enskilde tillhörig jord skall
mot ersättning afstås för dylika allmännyttiga ändamål, synes med
ännu större skäl en sådan befogenhet böra tillkomma Eders Kungl.
Maj:t, då det gäller kronans jord.
Vid förarbetena till och antagandet af såväl nådiga förordningen
den 14 april 1866 som den närmast därförut gällande nådiga förordningen
den 20 november 1845 om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof var endast fråga om att meddela bestämmelser för de
fall, då enskild äganderätt borde vika för allmänna ändamål. Att
Kungl. Maj:t skulle erhålla ett generellt bemyndigande att inom vissa
gränser föryttra kronojord, torde måhända då för tiden hafva ansetts
strida mot grunderna för § 77 regeringsformen. Har Riksdagen en
gång intagit en dylik ståndpunkt, har Riksdagen emellertid numera
frångått densamma, då Riksdagen vid flerfaldiga tillfällen ansett sig
oförhindrad att, låt vara i vissa fall med större eller mindre begränsning
till tiden, åt Kungl. Maj:t inrymma betydligt mera vidtgående rätt
att afhända kronan fast egendom än den hvarom nu är fråga.
Gifvetvis innebär den nuvarande ordningen i förevarande hänseende
åtskilliga olägenheter genom det dröjsmål med ifrågavarande ärendens
afgörande, som därigenom vållas och som mången gång för dem det
gäller kan vara ganska menligt och besvärligt.
Riksdagen är för öfrigt numera så öfverhopad af stora och viktiga
frågor, att hvarje tillökning i dess arbete, som ej är oundgängligen
nödig, synes böra undvikas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 51. 5
Jag anser mig således böra inför Eders Kungl. Maj:t förorda en
framställning till Riksdagen om vidsträcktare befogenhet för Eders
Kungl. Magt uti ifrågavarande hänseende. I fråga om själfva affattningen
af det förslag jag sålunda ämnar framlägga har jag ansett densamma
böra så nära som möjligt ansluta sig till den i förenämnda författningar
använda formulering och hvad som i öfrigt för närvarande
tillämpas.
Någon fara för, att genom ett medgifvande i sådan riktning
statens intressen skulle komma att på något sätt äfventyras, föreligger
uppenbarligen icke; och detta så mycket mindre som äfven enligt det
förslag, jag nu ämnar för Eders Kungl. Maj:t framlägga, något afhändande
åf statsegendom utan lösen icke skulle få förekomma i större
utsträckning än hittills.
En begränsning till viss tid af giltigheten af det medgifvande
från Riksdagens sida, som jag ifrågasatt, torde böra göras. Riksdagens
medgifvande synes mig sålunda lämpligen kunna begäras för
perioder om fem kalenderår i sänder, och således första gången för
tiden intill utgången af år 1912.
Nyttjanderättshafvares rätt kommer uppenbarligen icke att omedelbart
omfattas af de upplåtelser, om livilka nu är fråga, utan måste,
därest uppgörelse med dylik sakägare icke i godo kan träffas eller
han på grund af bestämmelse i arrendekontrakt kan förpliktas afstå
marken, expropriationsförfarande mot honom inledas, något som också
bör kunna ske jämlikt grunderna för förenämnda förordning den 14
april 1866.
Hvad jag nu ämnar föreslå är icke afsedt att föranleda rubbning
i den af 1907 års Riksdag antagna lagen om stadsplan och tomtindelning,
något som emellertid till undvikande af missförstånd torde
böra tydligt uttalas.»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft eu
af herr E. A. Lindblad inom Andra Kammaren väckt, till utskottet
remitterad motion, n:o 233, hvari hemställts, att till de af Kungl. Maj:t
i förevarande proposition föreslagna bestämmelser måtte läggas ett mom.
af följande lydelse:
»Där området, som skall lösas, är obebyggdt och understiger 5
hektar, må Kungl. Maj:t kunna föreskrifva, att värderingen i stället för
medels expropriation skall göras af personer utsedda i enlighet med
lagen om skiljemän den 28 oktober 1887, hvarvid den sökande äger
att utse en värderingsman, Konungens befallningshafvande en annan
och domänintendenten i länet, eller den, som innehar motsvarande
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 51.
uppdrag, skall vara den tredje, hvarefter värderingssumman underställes
Kungl. Majrts godkännande.»
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Mot Kungl. Maj:ts förslag, att staten tillhörig mark må i de af
Kungl. Maj:t uppgifna fall, utan Riksdagens hörande i hvarje särskildt
fall, afstås eller upplåtas, har utskottet icke haft något att erinra; men
Riksdagens medgifvande härtill synes utskottet, i öfverensstämmelse med
hvad Riksdagen förut i liknande fall beslutat, icke böra utsträckas att
gälla längre tid än omkring ett år och nu lämpligen höra bestämmas
till den 15 maj 1909.
Hvad herr Lindblads ifrågavarande motion beträffar, har utskottet
funnit goda skäl tala för motionärens förslag om att, vid fråga om
afstående eller upplåtelse af områden af ringa storlek och värde, lösen
eller ersättning därför må bestämmas i en ordning, som medför mindre
besvär och omkostnader än tillsättandet af en expropriationsnämnd, och
att denna värdering må öfverlämnas åt tre gode män, utsedda i enlighet
med lagen om skiljemän den 28 oktober 1887. Likaledes finner utskottet
lämpligt att, på sätt motionären föreslagit, af de tre gode männen
sökanden och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, lavar för sig,
utse en. Motionärens förslag att den tredje gode mannen skulle under
alla förhållanden utgöras af domänintendenten i länet kan utskottet
däremot icke biträda, då antagas måste, att denne redan å tjänstens
vägnar har anledning taga befattning med sådana afsöndringar som de
ifrågavarande; och då det ej torde vara erforderligt, att den tredje gode
mannen är en statens tjänsteman men väl kan väljas af eu sådan, föreställer
sig utskottet, att denne gode man lämpligen bör utses af domaren
i orten. Att, såsom motionärens förslag innebär, den af gode männen
bestämda värderingssumman skulle underställas Kungl. Maj:ts godkännande,
anser utskottet med hänsyn till summans ringhet icke vara
nödvändigt.
Med de sålunda angifna ändringar anser utskottet sig böra förorda
Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och får alltså hemställa,
att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition och herr Lindblads omförmälda
motion, må för tiden intill den 15 maj 1909
dels medgifva, att, då för allmänt ändamål, för
hvars tillgodoseende enligt gällande författning enskild
Statsutskottets Utlåtande N:a 51.
7
man, menighet eller inrättning kan förpliktas afstå
eller upplåta jord eller lägenhet, erfordras, att staten
tillhörig mark afstås eller upplåtes, Kungl. Maj:t må
äga, utan Riksdagens hörande i hvarje särskilt fall,
förordna om markens afstående eller upplåtande; samt
dels och förordna:
JL:o) att för mark, som sålunda afstås eller upplåtes,
lösen eller ersättning skall med nedan angifna
undantag utgå efter ty i kungl. förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är föreskrifvet och till beloppet bestämmas,
då jordområde, som skall lösas, är obebyggdt
och understiger fem hektar, samt Kungl. Maj:t finner
skäligt sådant medgifva, af tre gode män, af hvilka
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och sökanden,
hvar för sig, utse eu och domaren i orten den tredje,
samt i annat fall af sådan nämnd, som omförmäles i
förenämnda kung], förordning;
2:o) att i fråga om mark, som är afsedd att
användas för framdragande af elektrisk ledning, utom
hvad i nyssnämnda förordning stadgas, jämväl föreskrifterna
i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar, skola lända
till efterrättelse;
3:o) att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild
person eller bolag''tillstånd att inom riket anlägga
järnväg, Kungl. Maj:t ock må, där så pröfvas
lämpligt och utan afseende därå om för järnvägens
anläggning statsbidrag åtnjutes eller icke, ej mindre
medgifva, att jord, som står under kronans omedelbara
disposition, upplåtes utan någon ersättning, att jord
från de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång
upplåtna kronoallmänningar upplåtes utan annan godtgörelse
än ersättning till vederbörande innehafvare
för intrång i nyttjanderätten, och att jord från de
genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,
hvilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena
krigsmanshusfond, upplåtes utan annan ersättning än
Statsutskottets Utlåtande N:o 51.
för minskning i arrendatorns brukningsområde under
den återstående arrendetiden äfvensom för skada och
intrång, än äfven tillåta vederbörande att kostnadsfritt
för anläggningen begagna sådana å kronans ägor
belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som
kunna vara disponibla;
4:o) att jämväl i öfrigt, då fråga allenast är om
upplåtelse af mark till begagnande för ändamål, som
förut nämnts, utan att marken afstås, det må ankomma
på Kungl. Maj:t att, där omständigheterna därtill föranleda,
medgifva undantag från den under l:o) angifna
regel; samt
5:o) att hvad sålunda stadgats icke har afseende
å de i 8 och 12 §§ af lagen den 31 augusti 1907
om stadsplan och tomtindelning berörda fall.
Stockholm den 27 mars 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.