Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
1
N:o 43.
Ank. till Eiksd. kansli den 13 mars 1908, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning i fråga om det årliga anslag
af 300,000 kronor, som från riksgäldskontor et utgår
till Hans Maj:t Konungen.
(R. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 175, har herr i''7.
W. Thorsson föreslagit, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära
utredning angående de omständigheter, som äro förknippade med tillkomsten
af det årliga anslag af 300,000 kronor, som utgår till Hans
Maj:t Konungen i enlighet med Rikets Ständers underdåniga.skrifvelse
den 2 augusti 1815; samt att Kungl. Magt därefter måtte framlägga
förslag till sådan öfverenskommelse med Hans Maj:t Konungen, att
efter dennas fullgörande ifrågavarande anslag icke vidare måtte från
riksgäldskontoret utgå.
Med afseende å de skäl, som af motionären anförts till stöd för
det väckta förslaget, tillåter sig utskottet att hänvisa till sjkifva motionen.
Angående tillkomsten af det i motionen omförmälda årliga anslaget
till Konungen af 300,000 kronor får utskottet meddela följande.
Den 6 juli 1815 aflat Kungl. Maj:t till statsutskottet en proposition
angående rikets utländska gäld, varande denna proposition af
hufvudsakligen följande innehåll:
Bih. till Eiksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (Näs 43, 44.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
»Det beslut, i följd hvaraf Rikets Ständer vid riksdagen år 1812
förklarade, att två tredjedelar af rikets kapitalgäld i Holland, Drabant
och Genua, sådan den var vid samma riksdags början, med undantag
af 418 stycken af svenska medborgare inlösta obligationer, skulle jämte
dåra beräknade intressen då genast försvinna, var en följd af en rättmätigt
utöfvad vedergällningsrätt, i anseende till det sätt, hvarpå
franska regeringen hade behandlat svenska undersåtars hos franska
kronan ägande fordringar; och då Rikets Ständer i anseende till den
återstående tredjedelen förordnade, att den väl finge tills vidare uti
riksgäldskontorets räkenskaper upptagas, men tillika till Kungl. Maj:t
öfverlämnade att, på sätt Kung!. Maj:t skulle finna det nödigt, antingen
till någon del eller till det hela erkänna berörda tredjedel, eller också
förklara densamma alldeles förfallen och tillintetgjord, gingo Rikets
Ständer tillväga med eu varsamhet, som ställde det af Rikets Ständer i
afseende på utländska gälden fattade beslut i likhet med det, som
franska regeringen i anseende till egna undersåtars fordringar vidtagit.
Men då numera, äfven genom de segrar, till hvilka svenska
vapnen bidragit, en ny sakernas ordning sedan förlidet år inträdt,
finner Kungl. Maj:t den tidpunkt hafva inträffat, då Kungl. Maj:t bör
begagna den honom af Rikets Ständer uppdragna rättighet, och förklara,
att den ifrågavavarande tredjedelen af Sveriges kapitalgäld i Holland,
Drabant och Genua måste åter såsom eu rikets verkliga skuld erkännas,
och att densamma således i anseende till afbetalningar och intressen
bör tilläggas samma rättigheter, som handelshuset Frege & Comp. i
Leipzig för dess redan godkända fordran hittills åtnjutit.
Kungl. Maj:t förbehåller sig att uti en särskild nådig skrifvelse
gifva Rikets Ständer tillkänna, på hvad sätt den börda, dessa kostnader
medföra, skulle kunna lättas.»
Den Kungl. Maj:ts skrifvelse, hvartill i propositionen hänvisas,
afläts likaledes den 6 juli 1815 till statsutskottet och innehåller bland
annat följande:
»Uti den med Hans Stor-Britanniska Maj:t den 3 mars 1813 afslutade
allianstraktat afträddes ön Guadeloupe till Kungl. Maj:t och
dess efterträdare på svenska tronen enligt successionsordningen af den
26 september 1810, emedan Hans Stor-Britanniska Maj:t igenom öfverlämnande
af denna franska koloni såsom varande en ultramarinsk besittning
trodde sig finna ett sätt att visa sin personliga tillgifvenhet
för Kungl. Maj:t och Hans Kungl. Höghet Kronprinsen och att hålla
Statsutskottets ''Utlåtande N:o 43.
3
den sistnämnde, åtminstone till en del, skadeslös för de förluster af
dotationer och annan egendom, som Hans Kungl. Höghet, sedan han
kallades till svenska tronföljden, lidit igenom det politiska system, som
Sverige antog, och den afsägelse, som blef honom ålagd i dess åt Rikets
Ständer afgifna försäkran.
Då sedermera ön Guadeloupe afträddes till Frankrike, skedde sådant
ej med annat villkor, än att engelska ministären försäkrade Hans Maj:t
om ett skadestånd, och det var igenom en den 13 därpåföljande augusti
i London afslutad traktat, som Kungl. Maj:t samtyckte att, såsom motsvarande
ersättning, emottaga 24 millioner francs.
Det är hälften af denna summa, som Kungl. Maj:t och Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen nu erbjuda såsom en gärd åt nationen, öfvertygade,
att Rikets Ständer skola anse den som en igenom närvarande dynasti
nationen beredd och hemfallen fördel.
Som Kungl. Maj:t och Hans Kungl. Höghet Kronprinsen tro, att
hela beloppet af den först ofvannämnda summa skall vara tillräckligt att
inlösa ej mindre svenska skulden i Holland, Drabant och Genua, hvaraf
blott en tredjedel är erkänd, än äfven de till sitt fulla belopp fastställda
skulderna i Hamburg och Leipzig, så hafva de beslutit att därtill använda
nämnda 24 millioner francs, för att sålunda på en gång döda all
Sveriges utrikes gäld. Emot det att Kungl. Maj:t tilländabringar denna
underhandling och till Riksens Ständers riksgäldskontor aflämnar alla
de rikets således inlösta skuldförbindelser, som nu äro i utländsk mans
ägo, äskar Kungl. Maj:t af Rikets Ständer, att, då de därigenom blifva
befriade från all utländsk gäld och vinna en för framtiden ovärderliggaranti
och ökad säkerhet, de skola utaf de till sådana skulders afbördande
bestämda medel anslå en årlig summa af tvåhundrade tusende
riksdaler svenskt bankomynt, svarande emot räntan af ett stående lån
af 12 millioner francs. Denna summa skall tjäna att betäcka Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen för dess lidna förluster, och vid den fördelning,
som däraf kommer att ske, skall Hans Kungl. Höghet äfven
finna utvägar att godtgöra de förluster, som dess gemål Hennes Kungl.
Höghet Kronprinsessan för dess del fått vidkännas. Kungl. Maj:t vill,
att denna sålunda funderade ränta skall anses såsom enskildt tillhörig
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen och dess Arfvingar efter successionsordningen
af den 26 september 1810, att af dem efter behag disponeras.»
I anledning af denna Kungl. Maj:ts framställning afgaf statsutskottet
den 18 juli 1815 betänkande, hvaruti utskottet anförde
följande:
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
»Riksgäldskontorets utländska gäld, som uti räkenskaperna kvarstår,
sedan, enligt Riksens liöglofliga Ständers vid 1812 års urtima
riksdag fattade beslut, alla upplupna intressen å skulderna, såväl i
Hamburg som i Amsterdam, Genua ocli Antwerpen tillika med två
tredjedelar af lånekapitalen på sistnämnda trenne ställen i 1812 års
hufvudbok blifvit afskrida, var den 30 sistlidne juni som följer:
I Amsterdam:
Kapitalgäld Holk Cour. R. 1,386,286: 33. 5 V3 å 44 sk.
per Rdr. Holk Cour.............................. Specie Rdr. 1,270,762:37.4
I Antwerpen:
Kapitalgäld Guld. Er. växelmynt 2,453,000
å 18 sk. per Gulden ............................
I Genua:
D:o d:o Genues. Lires fouri di Banco
3,153,332: 8. 9 å 6 V2 sk. per Lire ...
I Hamburg:
D:o d:o, hvarå någon afskrifning ej skett,
Hamb. banco rdr 650,400 å 47 sk.
919,875:--
427,013: 36. 10
636,850:
I Leipzig:
D:o d:o, hvilket ej undergått afskrifning,
Conv. mynt Rdr...... 1,199,000: —
Därå till den 15 sistlidne
april upplupna intressen,
hvilka skola
likvideras .................. Rdr 153,137: 12
Conv. m. Rdr 1,352,137: 12
å 32 sk. per Rdr C. mynt .......................... ,, „ 901,425: — —
Svensk^ specie Rdr 4,155,926: 26. 2
Dessutom häftar riksgäldskontor på utrikes
orter för följande skulder, hvilka
väl icke bestå uti upptagna lån, men
skola likvideras uti utländskt mynt,
nämligen:
Transport specie Rdr 4,155,926: 2 6.2
Statsutskottets Utlåtande K:o 43.
5
Transport specie Rdr 4,155,926: 2G. 2
l:o) Till handelshuset i Antwerpen J. M.
Smets änka, saldo af courant-räkning
Brab. växelmynt Gulden 93,145: 16. 9
å 18 sk. per Gulden Sp. It. 34,929:3 2. i i
2:o) Till handelshuset i Leipzig
Frege & C:o, likaledes
enligt courant-räkning
Convent. mynt Rdr ......... 54: 3 7. 4 ^ M 34,984: 2 2. 3
Summa skulder på utrikes ort Sp. It. 4,190,911: —. 5
Det är således en summa af 4,155,920 rdr 26 sk. 2 r. svenskt
specie eller silfver, jämte upplöpande intressen å saxiska lånet ifrån den
15 sistlidne april, som Kung!. Maj:ts nådiga proposition har till föremål,
och från hvilket skuldbelopp riket skulle komma att alldeles befrias
emot en årlig utgift af tvåhundradetusende rdr svenskt banko, som,
efter nuvarande kurser på utländska myntet icke ens utgör ränta till
fem för hundrade om året på halfva summan. Vid sådant förhållande
har statsutskottet trott sig äga fullkomligaste anledning tillstyrka Riksens
höglofliga Ständer, att med underdånigste vördnad och erkänsla antaga
Kungl. Maj:ts och Hans Kung!. Höghet Kronprinsens nådiga anbud
samt till Kungl. Maj:t i underdånighet öfverlämna att i nåder låta besörja
likviden af hela ifrågavarande riksgäldskontorets utrikes gäld, och
hvarmed riksgäldskontoret således icke vidare kommer att äga någon
befattning; äfvensom att Riksens höglofliga Ständer, såsom en följd häraf,
låta genom deras riksgäldskontor utfärda en till Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen och dess arfvingar efter successionsordningen af den 26
september 1810 ställd förbindelse att årligen betala tvåhundradetusende
(200,000) rdr i svenska bankosedlar att af dem efter behag disponeras,
och hvilken summa för första året kan lyftas, sedan den första (lista)
nästkommande augusti ingått.»
Detta statsutskottets betänkande godkändes af alla fyra stånden,
och i skrifvelse af den 2 augusti 1815 anmälde Rikets Ständer till
Kungl. Maj:t sitt sålunda fattade beslut. I enlighet härmed utfärdade
fullmäktige i riksgäldskontoret den 9 november samma år en förbindelse
att årligen från och med den 1 augusti 1815 till kronprinsen Karl Johan
och hans arfvingar efter successionsordningen den 26 september 1810
utbetala eu summa af 200,000 riksdaler i svenska bankosedlar.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
I skrifvelse till statsutskottet vid 1817—1818 års riksdag lämnade
Kungl. Maj:t en redogörelse för de åtgärder, som dittills af konungen
vidtagits för likviden af rikets utländska skuld. Af denna skrifvelse
äfvensom af statsutskottets i anledning däraf den 23 juni 1818 afgifna
betänkande inhämtas, att vid denna tid likviden af skidderna i Hamburg
och Genua blifvit fullständigt verkställd och alla de för dessa skulder
utfärdade förbindelser och hypoteksliandlingar återställda till riksgäldskontoret,
att riksgäldskontoret likaledes återfått största delen af partialobligationerna
för skulderna i Antwerpen (de brabantska lånen) och för
skulderna i Amsterdam (de holländska lånen), men att däremot ännu
ej några förbindelser eller hypoteksliandlingar för lånet i Leipzig (det
sachsiska lånet) återlämnats till riksgäldskontoret.
Enligt riksgäldsfullmäktiges protokoll den 13 augusti 1832 var
lånet i Leipzig då fullständigt infriadt och alla därtill hörande partialobligationer,
med undantag af en, som upplysts hafva förkommit genom
olyckshändelse, återställda till riksgäldskontoret.
Vid 1840—1841 års riksdag afläto Rikets Ständer till Kungl. Maj:t
en skrifvelse (n:o 126), hvari omförmäldes, att beträffande de holländska
lånen åtskilliga hufvudförbindelser jämte därtill hörande handlingar
äfvensom 284 st. partialförbindelser å 1,000 gulden holländsk kurant
och hvad angick de brabantska lånen 73 partialobligationer k 1,000
gulden brabantskt växelmynt ännu ej blifvit till riksgäldskontoret återställda.
I denna skrifvelse anhöllo Rikets Ständer hos Kungl. Maj:t, att
alla erforderliga och ändamålsenliga åtgärder blefve vidtagna, på det
att, så snart härvid förekommande omständigheter och förhållanden
möjligen medgåfve, antingen de för forna statslånen i Holland utgifna
hufvudförbindelser jämte därtill hörandchandlingar äfvensom de ditintills
icke återställda partialobligationerna för enahanda lån i Brabant måtte
återbekommas eller åtminstone vederbörliga bevis om dessa hufvud- och
partialförbindelsers fullkomliga dödande erhölles.
Af riksgäldsfullmäktiges protokoll för den 6 juli 1849 inhämtas,
att riksgäldskontoret då fått från Konungen mottaga åtskilliga för de
holländska lånen utfärdade hufvudförbindelser in. £1. handlingar äfvensom
278 st. partialobligationer af samma lån. I anledning häraf anmälde
fullmäktige i skrifvelse till Kungl. Maj:t af nämnda dag att, med undantag
endast af 6 partialobligationer å 1,000 floriner hvardera, alla öfriga
enligt riksgäldskontorets räkenskaper för de i Amsterdam upptagna
svenska statslånen utfärdade autorisationer, garantier samt hufvudförbindelser
och partialobligationer blifvit vederbörligen återställda. I följd
häraf affördes enligt fullmäktiges beslut alla de till nämnda lån hörande
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
7
obligationer, som dittills varit upptagna å en vid riksgäldskontorets
räkenskaper fogad uppgift öfver utelöpande obligationer för rikets forna
utländska skuld.
. Efter det denna afföringsätgärd vidtagits, kvarstodo å nyssnämnda
uppgift endast de i 1840 års riksdagsskrivelse omförmälda 73 partialobligationerna
af de brabantska lånen. Af dessa obligationer har Konungen
år 1859 till riksgäldskontor! återställt två stycken, hvaremot öfriga 71
obligationer å ett nominellt belopp af tillsammans 71,000 gulden brabantskt
växelmynt ännu icke kunnat införskaffas. Det må erinras att, då konungahuset
år 1815 öfvertog likviden af rikets utländska skuld, 7,359 obligationer
af de brabantska lånen voro utelöpande.
Hvad här ofvan blifvit meddeladt synes utskottet till fullo ådagalägga,
att konung Karl XIV Johans arfvingar enligt 1810 års successionsordning
äro lagligen berättigade att uppbära ifrågavarande årliga anslag
af 300,000 kronor; och med afseende härå synes någon ytterligare utredning
i denna fråga, på sätt af motionären föreslagits, icke vara af
behofvet påkallad. Ej heller kan utskottet ansluta sig till det i motionen
uttalade syftet att söka vinna en uppgörelse med Hans Maj:t Konungen
om _ aflösning af detta anslag. I betraktande af de betydande kapitalutgifter,
som en sådan aflösning under alla förhållanden måste kräfva,
synes densamma nämligen icke för staten vara att föredraga framför
den nuvarande ordningen.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att herr Thorssons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 mars 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Herr K. Starbäck har begärt få antecknadt, att lian icke inom
utskottet deltagit i behandlingen af detta ärende.