Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
1
N:o 42.
Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1908, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående anstånd
för Vadstena och S:t Pers församlingar med återbetalning
af ett räntefritt lån från riksgäldskontor för
restaurering af Vadstena klosterkyrka.
(R. A.)
I en till Riksdagen den 31 nästlidne januari aflåten proposition, n:o
26, har Kungl. Maj:t — under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag — föreslagit
Riksdagen medgifva, att återbetalningen af det till restaurering af
Vadstena klosterkyrka af 1898 års Riksdag beviljade räntefria lån från
riksgäldskontoret å 16,000 kronor finge af Vadstena och S:t Pers församlingar
verkställas med minst en tiondel af lånebeloppet årligen senast från
och med år 1918.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
»1 anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1898 års
Riksdag gjorda framställning medgaf Riksdagen, att Vadstena och S:t
Pers församlingar finge, till fullbordan af Vadstena klosterkyrkas restaurering,
såsom räntefritt lån, att af riksgäldskontoret utbetalas, bekomma
ett belopp af 16,000 kronor med skyldighet för församlingarna att senast
Bih. till Riksd. Prof. 1.908. 4 Sami. 1 Afd. 21 Raft. (N:o 42.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
från och med det elfte året efter lånets utbetalande årligen återgälda minst
en tiondel af lånebeloppet.
Uti underdånig ansökning hafva nu församlingarna, med förmälan att
amorteringen af ifrågavarande lån skulle börja år 1908, anhållit om aflåtande
af proposition till Riksdagen därom, att, i händelse lånet icke
kunde få helt och hållet afskrifvas, amorteringen måtte få uppskjutas ytterligare
tio år. Till stöd för denna anhållan har anförts följande.
Vadstena klosterkyrka, hvilken sedan reformationen vore svenska
statens egendom, hade genom kontrakt år 1825 af Kungl. Maj:t och
kronan öfverlåtits å Vadstena och S:t Pers församlingar att af dem såsom
gudstjänstlokal användas med skyldighet att iståndsätta och framgent underhålla
kyrkan. Denna, som under en längre tid stått öde, hade sålunda
åter tagits i bruk och sedermera användts för församlingarnas offentliga
gudstjänster. Emellertid hade det efter åtskilliga årtionden visat sig, att
kyrkan för sitt fortfarande bestånd vore i behof af en genomgående restaurering,
och då församlingarna icke ansett sig kunna bestrida de för detta
ändamål mycket betydliga kostnaderna, hade församlingarna i underdånighet
anhållit om bidrag därtill af statsmedel eller, om sådant bidrag icke kunde
beviljas, om befrielse från den dem åliggande skyldigheten att underhålla
kyrkan, hvarefter de ville låta uppföra ny kyrka, som med hänsyn till
både storlek och inredning vore mera lämplig såsom lokal för deras gudstjänster.
I anledning af denna ansökning hade proposition aflåtits till 1891 års
Riksdag om anslag af statsmedel med 100,000 kronor till kyrkans iståndsättande,
hvilket anslag af Riksdagen beviljats med villkor, att församlingarna
tillsköte det belopp, som utöfver detta anslag för ändamålet
erfordrades.
Därefter hade kyrkorestaureringen under år 1892 tagit sin början och
fortgått, tills kyrkan efter det vidlyftiga arbetets slutförande, hvilket
dragit en kostnad af 189,000 kronor, år 1898 åter öppnats för offentlig
gudstjänst. Dessförinnan hade det dock visat sig, att de för ändamålet
tillgängliga medlen icke varit tillräckliga, och hade på grund häraf församlingarna
i underdånighet anhållit om ytterligare statsbidrag för restaureringsarbetet
med 16,000 kronor. Härom hade äfven nådig framställning
gjorts hos 1898 års Riksdag.
Efter omnämnande af Riksdagens beslut i ämnet, för hvilket jag förut
redogjort, anföres vidare i den underdåniga ansökningen följande.
Kyrkan vore fortfarande svenska statens egendom och vore att betrakta
såsom ett af vårt folks dyrbaraste fornminnen, hvadan det icke torde
synas obilligt, att staten lämnade ett väsentligt bidrag till byggnadens
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
3
underhållande. De två församlingarna, som begagnade henne såsom sin
gudstjänstlokal, hade redan underkastat sig och finge fortfarande vidkännas
ganska betydande kostnader för kyrkan, hvilken till följd af sin
ansenliga storlek vore för dessa jämförelsevis små församlingar ganska
olämplig såsom gudstjänstlokal. Detta framginge bland annat däraf, att
kyrkan icke kunde uppvärmas utan en kostnad, som öfverstege församlingarnas
förmåga, hvadan under den kallare årstiden andra lokaler måst
användas för gudstjänsterna. Församlingarna vore tryckta af ganska dryga
kommunala utskylder och hade att bära en icke ringa skuldbörda. Under
år 1907 utgjordes dessa utskylder i Vadstena stad med 6 kronor 96 öre
per bevillningskrona och i S:t Pers församling med 68 öre per fyrk,
staden hade att årligen amortera och förränta en skuldsumma af 434,000
kronor och församlingarna en återstående skuldsumma'' af 71,600 kronor,
bevillningssumman i staden hade år 1906 uppgått till 6,942 kronor och
antalet fyrk i S:t Pers församling till 5,303.
Vid ansökningen hafva fogats vederbörliga intyg rörande församlingarnas
ekonomi, hvilka intyg bestyrka de i förevarande hänseende i
ansökningen lämnade uppgifter.
Uti infordrade underdåniga utlåtanden, dagtecknade respektive den 7
och den 23 november 1907, hafva domkapitlet i Linköping och Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län tillstyrkt nådigt
bifall till församlingarnas ansökning.
Vidare hafva fullmäktige i riksgäldskontoret, efter anmodan, till
ecklesiastikdepartementet inkommit med yttrande af deri 12 december 1907,
däri fullmäktige meddelat, att ansökningen om befrielse under ytterligare
tio år från skyldigheten att verkställa afbetalning å ifrågavarande lån icke
gåfve anledning till erinran från riksgäldskontorets sida.
Den i ärendet förebragta utredning synes mig icke föranleda därtill,
att statens ifrågavarande fordran bör afskrifvas, men väl ådagalägga, att
församlingarna icke kunna utan stor svårighet fullgöra den dem åliggande
skyldigheten att nu börja återbetalningen af ifrågavarande lån, och att
ansökningen om anstånd med lånets amortering är välgrundad.»
• Utskottet, som mot denna Kungl. Maj:ts framställning icke haft något
att erinra, hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
må medgifva, att återbetalningen af det till restaurering
af Vadstena klosterkyrka af 1898 års Riksdag beviljade
räntefria lån från riksgäldskontoret å 16,000 kronor må
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 42.
af Vadstena och S:t Pers församlingar verkställas med
minst en tiondel af lånebeloppet årligen senast från och
med år 1918.
Stockholm den 28 februari 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILL1NG.
Herrar P. Paulson, S. O. Nyländer, G. Odqvist och A. Wiklund hafva
begärt få antecknadt, att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen
af detta ärende.
(Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 19C8.