Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

7

N:o 23.

Ank. till Kiksd. kansli den 7 februari 1908, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till landtförsvaret af indragna hospitalsliemmanen
Rönninge n:is 1 och 2 i hängbro socken och
Örebro län. (I. A.)

1 en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
remitterad proposition (n:o 23) af den 6 december 1907 har
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att medgifva,

att indragna hospitalshemmanen Rönninge n:is 1 och 2 i Längbro
socken och Örebro län måtte den 14 mars 1909 till landtförsvaret öfverlämnas
för att användas till plats för kasernetablissemang och öfningsfält
för Lifregementets grenadjärer.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har t. f. departementschefen,
efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, i
detta ärende anfört följande:

»Enligt Kungl. Majits nådiga beslut den 19 oktober 1906 skola
Lifregementets grenadjärer förläggas till Örebro, så snart kasernetablissemang
för regementet blifvit där uppfördt. För bestämmandet af
förläggningsort hade utredning om lämpligaste platsen blifvit verkställd
af såväl vederbörande myndigheter som den genom nådiga brefvet den
20 juli 1906 tillsatta kasernbyggnadskommissionen inom fjärde arméfördelningen,
hvilka samtliga föreslagit, att nämnda regemente skulle förläggas
till Örebro. Till kaserntomt, öfningsfält och plats för skjutbana
skulle användas dels två områden, som af staden Örebro, enligt beslut af

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

stadsfullmäktige därstädes, för ändamålet upplätes, det ena med äganderätt
och det andra med nyttjanderätt, dels enskild tillhörig mark, för
hvars förvärfvande staden Örebro skulle ersätta kostnaden intill visst
belopp, dels ock de kronan tillhöriga indragna hospitalshemmanen Rönninge
n:is 1 och 2 i Längbro socken.

I sin framställning om regementets förläggande till Örebro har ock
arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet hemställt, att dessa hemman,
hvilka brukas tillsammans, skola snarast möjligt öfverföras till
landtförsvaret.

Denna kronoegendom innefattar en areal af 71 hektar 45 ar 90
kv.-meter, hvartill kommer andel i landvinning på grund af Hjälmarens
sänkning, hvilken andel beräknas utgöra omkring 19 hektar, hvadan
fastighetens hela ägoområde torde utgöra något öfver 90 hektar. Egendomen
är utarrenderad till den 14 mars 1921 mot en årlig arrendesumma
af 1,765 kronor samt mot en till 170 kronor om året uppskattad ny byggnadsskyldighet,
hvilken är fullgjord för hela arrendeperioden.

öfver den af arméförvaltningen gjorda framställningen hafva kronofogden
i Öster-Närkes fögderi^ samt t. f. domänintendenten och Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Örebro län afgifvit yttranden och därvid
tillstyrkt egendomens öfverlämnande till landtförsvaret för att användas
för omförmälda ändamål.

Arrendatorn af egendomen har äfven blifvit hörd och förklarat sig
villig att den 14 mars 1908 frånträda arrendet mot en ersättning af
3,000 kronor för hvart och ett af de återstående arrendeåren, hvilken
fordran han emellertid sedermera nedsatt till 30,000 kronor i ett för
allt. Till stöd för denna begäran har arrendatorn anfört, att han, som
alltsedan år 1885 innehaft egendomen på arrende, dels genom omfattande
nyodlingar och dels genom täckdikning och god skötsel af den äldre åkerjorden
försatt egendomen i bästa skick under förhoppning att under
återstående delen af arrendeperioden erhålla ersättning för sitt arbete
och sina kostnader. Domänintendenten vitsordar, att arrendatorn odlat
omkring 28 hektar åker, med omsorg utfört nybyggnad af loge samt
ladugård och svinhus äfvensom i öfrig! genom god skötsel i flere afseenden
förbättrat egendomen. Hushållningen därå vore numera hufvudsakligen
ordnad för mjölkförsäljning i Örebro, och arrendatorn hade
därför anskaffat god kreatursbesättning. Domänintendenten, som ansåge
den af arrendatorn ursprungligen begärda godtgörelsen af 3,000 kronor
för hvarje återstående arrendeår för hög, har beräknat det belopp, hvarmed
godtgörelsen borde utgå, till 27,800 kronor för hela återstående
tiden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

9

Därjämte har lian ifrågasatt, att till en början endast kaserntomten
skulle afskiljas från egendomen för kasernetablissemangets uppförande,
och att arrendatorn skulle kvarsitta å egendomen i öfrigt under byggnadstiden.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Örebro län, som i sitt
den 15 sistlidne april afgifna utlåtande förordat sistnämnda förslag, bar
därjämte förklarat sig anse den af arrendatorn fordrade ersättningen
för arrendets afträdande icke vara alltför obillig.

Domänstvrelsen, som den 18 april innevarande år äfven yttrat sig
i ärendet, har icke något att erinra mot egendomens öfverlämnande till
landtförsvaret under villkor, att arrendatorn beredes den ersättning, ban
begärt. Domänstyrelsen framhåller, att arrendatorn enligt kontraktet är
skyldig att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar
fordras, afstå egendomen tillhörande mark äfvensom inkomstgifvande
lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, — med tillämpning
af hvilken föreskrift ban kunde åläggas att frånträda den till plats
för kasernbyggnaderna erforderliga marken — men att han icke kan
tvingas att afträda egendomen i dess helhet före arrendetidens utgång.

Då ifrågavarande egendom är behöflig för att tillsammans med
annan mark användas till kaserntomt och öfningsfält för Lifregementets
grenadjärer, torde framställning bos Riksdagen böra göras om dess öfverlämnande
till landtförsvaret. Tiden för egendomens öfverlämnande synes
mig böra bestämmas till den 14 mars 1909. Om för kasernbyggnadsarbetenas
påbörjande nödigt område skulle dessförinnan behöfva tillträdas,
torde öfverenskotnmelse därom kunna träffas med arrendatorn. Frågan
om uppgörelsen med denne torde framdeles, sedan Riksdagen fattat beslut
beträffande öfverlåtelsen af egendomen till landtförsvaret, få åter
upptagas och underställas Kungl. Maj:ts slutliga bedömande. Såsom
jag anfört, föreligga härom två förslag, det ena, att arrendatorn skulle
mot en godtgörelse af 30,000 kronor på en gång frånträda hela egendomen
och det andra, att till en början endast den för kasernbyggnadernas
uppförande erforderliga marken skulle af honom afstås och
återstoden längre fram, då den blefve för regementet behöflig. För eu
definitiv, ömsesidigt tillfredsställande uppgörelse erfordras förnyad underhandling
härom med arrendatorn, äfven af det skäl, att hans nuvarande
anspråk äro framställda under den förutsättning, att egendomen skulle
frånträdas redan den 14 mars 1908. Den kontanta godtgörelse, som
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sand. 1 Afd. 15 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N\o 23.

kommer att tillerkännas arrendator^ torde kunna bestridas af fjärde
bufvudtitelns allmänna besparingar.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot omförmälda framställning,
hemställer,

att Knngl. Maj:ts förevarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 7 februari 1908.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.