Statsutskottets Utlåtande Nät 20.
30
N:o 20.
Ank. till Riksd. kansli den 7 februari 1908 ki. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående upplåtelse
till Jönköpings stad af den till förra landshöfdingbostället
3 mantal Rydhof n:o 1 i Jönköpings lön hörande
vattenrätt i Munksjön.
(I. A.)
I en till Riksdagen allåten, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:o 9) af den 6 december 1907 har
Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att
dels besluta,
att till Jönköpings stad måtte upplåtas hela den till förra landshöfdingbostället
3 mantal Rydhof n:o 1 i Ljungarums socken af Jönköpings
län hörande rätt till vatten i Munksjön att vid blifvande
ägostyckning tilläggas den genom kungl. bref den 6 maj 1898 till
staden redan upplåtna delen af egendomen;
att staden härför skulle till staten erlägga ett lösenbelopp motsvarande
värdet af n/72 af nämnda vattenrätt, hvilket belopps storlek
skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kungl.
förordningen den 17 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof vore föreskrifven;
att ifrågavarande vattenrätt måtte af staden tillträdas så snart löseskillingen
blifvit på förenämnda sätt bestämd; samt
att löseskillingen skulle af staden erläggas vid tillträdet och till
landtränteri et inlevereras;
21
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
dels ock medgifva, att de medel, som på angifvet sätt inflöte, måtte,
på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller
till skogsodling tjänlig mark.
Till ofvanberörda statsrådsprotokoll bar departementschefen i detta
ärende anfört följande: ......
»Genom nådigt bref den 6 maj 1898 har Kungl. Maj:t medgifvit,
att ett å en år 1896 af förste landtmätaren J. A. M. Lindeblad öfver
alla ägorna till förra landshöfdingbostället 3 mantal Rydhof n.o 1 i
Ljungarums socken af Jönköpings län upprättad karta med ägofigurerna
n:ris 75—141 betecknadt område om 49 hektar 96,5 ar finge försäljas
till Jönköpings stad mot köpeskilling, som skulle på stadens bekostnad
bestämmas i den ordning, som i kungl. förordningen den 14 april 1866
vore föreskrifven i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, samt under villkor i öfrig!, bland annat, att området finge af
staden tillträdas den 14 mars 1907 eller dessförinnan, därest öfverenskommelse
därom mellan staden och vederbörande nyttjanderättsinnehafvare
träffades, att köpeskillingen skulle erläggas vid tillträdet och
af staden till landtränteriet i länet inbetalas, samt att området på
stadens bekostnad skulle genom ägostyckning i enlighet med lagen
angående hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni
1896 åsättas andel af egendomen Rydhofs mantal.
Uti eu till Kungl. Maj:t ställd af Kung!. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län öfverlämnad ansökning har nu drätselkammaren
i Jönköping i enlighet med af stadsfullmäktige vid sammanträde
den 3 december 1906 lämnadt uppdrag i underdånighet
anhållit om tillstånd för staden Jönköping att på för staden förmånligaste
villkor förvärfva den andel af kronodomänen Rydhofs vattenrätt
i Munksjön, som icke medföljde stadens köp af ifrågavarande område.
Såsom skäl för denna stadens anhållan bär drätselkammaren
anfört följande:
Efter ägostyckningen och mantalsättningen blefve staden genom
köpeskillingens erläggande ägare till den nya kemmansdelens andel efter
mantal i hemmanet Rydhofs vattenrätt i. bland annat, Munksjön; men
kronan hade uppenbarligen icke genom sagda försäljning af jord afhändt
sig den på dess återstående mantal i Rydhof belöpande andel i
vattenrätten i denna sjö, hvithet icke kunde anses hafva skett blott
därigenom, att kronan afhändt sig all egendomens till Munksjön
gränsande jord.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Af ett ansökningen bifogadt bevis af landtmätare inhämtades, att
1 °A’annämnda till staden upplåtna jordareal inginge, förutom det
egentliga torpet Holmen, den till torpet brukade delen af den s. k.
Kalnamaden, som jämväl angränsade Munksjön, och att den andel i
Rydhofs vattenrätt i Munksjön, som enligt en 1895 och 1896 skedd
uppskattning borde åtfölja sagda jordareal, utgjorde V73 af hela egendomens
vattenrätt i Munksjön.
Under förutsättning att den uppskattning af jordvärdet å Rydhof,
som sålunda redan ägt rum, komme att följas och läggas till grund
vid den ägostyckning, som enligt det sagda skulle äga rum vid utbrytning
af stadens mantal för Holmen med Kalnamaden, blefve staden
genom sagda köp ägare till endast l/„ af Rydhofs vattenrätt i Munksjön,
men kronan skulle fortfarande äga återstående 71/72 däraf.
Enligt drätselkammarens åsikt hade de vederbörande å kronans
och stadens vägnar, som på sin tid behandlade frågan om berörda
inköp af jord, icke spillt en tanke därpå, att icke staden genom köpet
af all Rydhofs jord vid Munksjön skulle blifva ägare till all kronans
vattenrätt i Munksjön. Det kunde till och med alldeles säkert antagas,
att det å ömse sidor ansetts, att Rydhofs hela vattenrätt i Munksjön
skulle medfölja köpet, eftersom kronan utestängt sig från Munksjön
och afstått nämnda jord därintill, just för att staden skulle genom
köpet blifva i tillfälle att framdeles disponera området såsom hamnområde,
därtill vattenrätten med nödvändighet ju borde följa.
Staden hade numera inköpt den hemmanet Strömsberg i nämnda
socken tillhörande vatten- och strandrätt i Munksjön, hvarför staden
efter ordnandet af vattenrättsförhållandena utanför Holmen och Kalnamaden
ägde rättslig befogenhet att, närhelst så kunde anses lämpligt,
utsträcka sitt inre hamnområde rundt hela Munksjön.
Af hvilken betydelse denna fråga vore för staden, insåges väl af
enhvar, liksom att köpet af Holmen hade något värde för staden först
då därmed följde fri dispositionsrätt af vattnet i Munksjön vid Holmens
strand, utan hvilken rättighet jorden, som i och för sig vore till större
delen mycket dålig, icke skulle kunna betalas med det pris. som den
särskilda nämnden åsatt densamma, eller 15,000 kronor.
Vid jämförelse mellan förut angifna arealsiffra och en i laiidtmätarens
berörda bevis angifven uppskattningssiffra för stadens lott.
2,ii hektar, maste man komma till den uppfattning, att nämnden vid
bestämmandet af priset ledts af den åsikt, att staden efter köp af
Holmen skulle äga att fritt disponera vattnet därutanför.
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
23
Med fäst afseende jämväl härå syntes det drätselkammaren, som
om det i själfva verket varit stats- och stadsmyndigheternas mening,
att Rydhofs hela vattenrätt i Munksjön skulle medfölja köpet af Holmen,
fastän sådant icke uttryckligen utsagts.
Den på kronans återstående mantal af Rydhof belöpande andel i
vattenrätten i Munksjön vore och komme att blifva utan betydelse
för kronan.
Fisket i Munksjön vore nämligen alldeles värdelöst, och öfriga
rättigheter i vattnet kunde kronan icke med fördel tillgodogöra sig,
enär tillträde till vattnet från land saknades.
Då kronan således icke hade den ringaste användning för sin
vattenrättsandel i Munksjön, hemställde drätselkammaren, huruvida den
möjligheten vore utesluten, att kronan skulle utan vederlag till staden
öfverlåta samma andel i sammanhang med uppgörelse af nämnda köp.
men att, om detta ej kunde medgifvas, värdet på vattenrätten finge på
stadens bekostnad bestämmas genom uppskattning af särskild nämnd.
Domänintendenten har i axdedning af ifrågavarande framställning
anfört, att, då kronan, efter det Jönköpings stad förvärfvat äganderätt
till det under kronodomänen Rydhof lydande torpet Holmen, icke ägde
strand vid Munksjön, vore dess rätt till vatten i sjön af mindre betydelse,
helst lönande fiske där ej funnes. Däremot måste denna vattenrätt
vara af stor betydelse för staden Jönköping. På grund af dessa förhållanden
och då det äfven kunde vara af allmänt intresse att förbättringar
i Jönköping vidtoges för sjöfarten m. m., syntes goda skäl
föreligga för bifall till ansökningen i hvad den rörde förvärfvet af
vattenrätten.
Då staden emellertid fått förvärfva ifrågavarande område efter
ett åsatt värde af närmast 300 kronor per hektar, hvilket ej kunde
sägas vara högt, äfven om jorden ej skulle vara af så bördig beskaffenhet,
då området angränsade staden, torde den omständigheten, att köpeskillingen
för jorden vore bestämd till 15,000 kronor, ej utgöra stöd
för den uppfattningen, att vid förrättningen för köpeskillingens bestämmande
vederbörandes mening skulle varit, att Rydhofs hela vattenrätt
i Munksjön skulle medfölja köpet och ej heller att kronan nu
utan ersättning borde afstå till staden sin rätt till vatten i denna sjö.
Kronofogden har ansett förvärfvet af berörda vattenrättsandel
vara af stor betydelse för Jönköpings stad, hvarför öfverlåtandet af
sagda andel borde medgifvas, men staden hade icke enligt hans mening
förebragt sådana skäl, att upplåtelsen borde ske utan ersättning.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 20.
Såväl vederbörande arrendator som ock Kungl. Maj:ts befallningshafvande
hafva tillkännagifvit, att uti det rörande egendomens
utarrendering under ett år från den 14 mars 1907 upprättade kontrakt
ifrågavarande vattenrätt i Munksjön undantagits från arrendet, och
ar Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att egendomens vattenrätt
i Munksjön måtte till staden upplåtas mot ersättning, som borde
bestämmas i den ordning, kungl. förordningen den 1.4 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade i
hvilken hemställan domänstyrelsen instämt.
På grund af föreskrift i nådigt bref den 29 januari 1895 balett
område om 45,6 hektar af egendomen afträdts till disposition af
armeförvaltningen för att användas till exercisfält för det i Jönköping
förlagda artilleriregementet. Enligt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
utslag den 16 juni 1896 bär det frånskilda området åsatts % mantal
och egendomens återstående del 2 V4 mantal.
Med bifall till den 22 sistlidne mars till Riksdagen aflåten proposition
bär Riksdagen medgift, att, under förutsättning att staden Jönköping
blefve bestämd såsom förläggningsort för Jönköpings regemente, förra
andshöfdingbostället 2 \4 mantal Rydhof n:o 1 jämte lägenheten
Uppsalahalsen i Jönköpings län, med undantag af torpet Holmen och
vattenrätten i Munksjön, i den mån denna rätt kunde i anledning af
Jönköpings stads förevarande ansökning varda till staden upplåten,
finge den 14 mars 1908 öfverlämnas till landtförsvaret för att begagnas
till öfningsfält in. m. för nämnda regemente och Smålands artilleriregemente.
Enligt hvad jag från vederbörligt håll erfarit har den i förenämnda
nådiga bref af den 6 maj 1898 föreskrifna ägostyckningsförrättning
ännu icke ägt rum eller ens ansökan därom gjorts. Ej
heller är det, bär det meddelats mig, vederbörandes afsikt att påfordra
förrättningen, förrän slutligt beslut meddelats i nu förevarande ärende.
Såsom af den förut lämnade redogörelsen för innehållet af nyssnämnda
nådiga bref framgår, har till staden allenast upplåtits ett visst,
genom angifvande af vissa ägofigurer bestämdt område af egendomens
mark. Det torde alltså kunna yppas olika meningar ifråga om öfverhufvudtaget
staden därigenom förvärfvat någon del af hemmanets vattenrätt.
Emellertid _ torde det nog förhålla sig så, som i den underdåniga
framställningen i förevarande ärende anföres, att man vid förvärfvet
af förenämnda område från stadens sida fäst en viss vikt vid
och äfven utgått ifrån, att med den förvärfvade marken skulle följa
äfven åtminstone någon del af rätten til] Munksjöns vatten, samt att
Statsutskottets Utlåtande N:o 20. 25
vid de underhandlingar, som då fördes mellan kronan och staden, icke
något förekommit, som utvisat, att man från kronans sida utgått från
en annan uppfattning i saken. I hvarje fall torde på de af staden
anförda skäl förhållandena nu höra så ordnas, att till stadens område
kommer att höra hela egendomens vattenrätt i Munksjön.
Hvad därefter angår villkoren, under hvilka ett sådant ordnande
skulle ske, synes det mig, i öfverensstämmelse med hvad de i ärendet
hörda myndigheterna anfört, att staden icke kan undgå att för hvad
den nu skulle förvärfva erlägga lösen. Mera tvifvelaktigt torde till
följd af det förut anförda vara, för huru stor del af egendomens vattenrätt
denna lösen hör heräknas. Emellertid anser jag mig ined hänsyn
till den oklarhet, som väl i hvarje fall får anses råda i fråga om hvad
man år 1898 afsett att upplåta till staden, kunna i förevarande hänseende
såsom en medelväg ansluta mig till den al drätselkammaren
uttalade uppfattningen, att den del af egendomens vattenrätt, staden
nu skulle hehöfva förvärfva, skulle utgöra u/n af egendomens hela vattenrätt.
Själfva upplåtelsen synes mig vid förut upplysta förhållande, att ägostyckning
för afskiljande af den af staden inköpta lotten af hemmanet
ej kommer att äga rum förrän förevarande ärende blifvit slutligen
pröfvadt, böra ske så, att vid nämnda ägostyckning hela den hemmanet
tillhörande vattenrätten kan tilläggas den af staden forvärfvade
lotten.»
Utskottet, som icke halt något att erinra mot omförmälda framställning,
hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 7 februari 1908.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 14 Höft.
4