Statsutskottets Utlåtande N:o 193.
1
N:o 193.
Auk. till Kiksd. kansli den 28 maj 1908, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
May.t med begäran om utredning angående upprättande
af en hypoteksbank för rikets städer och med dem jämförliga
samhällen.
(R. A.)
I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet för förberedande
behandling remmitterad motion n:o 30 har herr E. Hägglund hemställt,
att Riksdagen måtte besluta till Kungl. Maj:t ingå med underdånig skrifvelse
med begäran om utredning angående upprättandet för rikets städer
och med dem jämförliga samhällen af en hypoteksbank, ordnad efter enahanda
grunder som Sveriges allmänna hypoteksbank, samt i och för denna
utrednings verkställande bevilja ett anslag af fem tusen kronor.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»Under de senaste åren har från olika håll allt kraftigare framhållits
nödvändigheten af åtgärders vidtagande för att på ett mera ändamålsenligt
sätt ordna fastighetskrediten för rikets städer och med dem jämförliga
samhällen och synes mig denna fråga alldeles obestridligen hafva
en särdeles vidtgående allmängiltig innebörd.
Lika säkert som det är, att god tillgång på hyreslediga lägenheter
är en nödvändig förutsättning för billiga eller skäliga hyresersättningar,
lika visst är det, att en väl ordnad fastighetskredit verksamt befrämjar
och understödjer den byggnadsverksamhet, som har till uppgift att tillgodose
behofvet af nya lägenheter. Då sålunda ökad byggnadsverksamhet
är en nödvändig förutsättning för en ökad tillgång på bostäder och
Bih. till Eiksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 124 Håft. (N:o 1,93.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 193.
då tillgång och efterfrågan äro de båda h u fv u d f akt o rer, som bestämma
hyresbeloppens storlek, inses lätt, huru nära det naturliga sträfvandet att
anskaffa billiga bostäder sammanhänger med frågan om fastighetskreditens
ordnande.
Upprepade gånger har under de senaste tio åren sistnämnda fråga
afhandlats såväl offentligt som enskild! Alla allvarliga bemödanden till
trots har emellertid allt hitintills något praktiskt resultat ej kunnat ernås,
och städernas fastighetsägare befinna sig allt fortfarande i den situationen,
att de å sina bästa inteckningar i de mest centralt belägna fastigheter
nödgas betala vida högre ränta än den, mot hvilken inteckningär i jordbruksfastigheter
kunna belånas. Utsträcker man undersökningen till en
jämförelse med förhållandena på hithörande område beträffande städer i
utlandet, blir det ännu mera påtagligt, att vi härutinnan hafva det särdeles
illa beställdt.
Det inom landet hvad städerna angår inrättade centrala penninginstitut
eller Allmänna hypotekskassan för rikets städer, som bildades
i midten af förra århundradet, är numera, i anseende till senare tiders
utveckling, ej i stånd att tillgodose städernas lånebehof. Detta visar sig
bäst däraf, att kassans hela utlåningssumma endast uppgår till omkring
30,000,000 kronor, hvilken summa är en ren obetydlighet, om man tager
hänsyn till att endast i Stockholm de s. k. kassalånen mot inteckningar i
fastigheter beräknas uppgå till omkring 700,000,000 kronor.
Inom Stockholm tinnes visserligen en stadens hypotekskassa, men
dennas verksamhet har numera alldeles upphört.
För Stockholms stads vidkommande har på sin tid bildats Stockholms
Intecknings-garantiaktiebolag, hvars uppgift ursprungligen var att
på ett för fastighetsägarne gagnande sätt tillgodose deras lånebehof. Detta
penninginstituts verksamhet har emellertid numera gått i alldeles motsatt
riktning.
Redan tidigt hafva statsmyndigheterna haft sin uppmärksamhet
riktad på fastighetskreditens upphjälpande, och af svenska Riksdagens
handlingar kan man inhämta, att man redan för ett hundratal år sedan
försökte sig på anordningar för upphjälpande af jordbrukskrediten. Sveriges
allmänna hypoteksbank erhöll sin nuvarande fasta organisation genom
Kung! Maj:ts nådiga förordning af den 16 maj 1890, hvars § 1 angifver,
att banken har till ändamål att ombesörja all den upplåning, som erfordras
för att åt de inom riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästade
hypoteksföreningarna, bereda all den för deras låneverksamhet nödiga
penningtillgång. Den sålunda bildade kreditinrättningen har genom styrelsens
sammansättning en egendomlig halfofficiell karaktär. Statens garanti
Statsutskottets Utlåtande N:o 193.
3
för dess förbindelser markeras och begränsas därigenom, att såsom grundfond
åt hypoteksbankci! af staten öfverlämnats SO millioner kronor i dess
egna obligationer, löpande med 3 V2 procents årlig ränta.
Man har ej försport, att svenska staten haft någon som helst
olägenhet af den lämnade garantien. A andra sidan torde det icke råda
mer än en mening därom, att vår hypoteksbank och de under densamma
sorterande hypoteksföreningarna på ett mycket verksamt sätt
gagnat det ändamål, som man velat tillgodose genom deras bildande.
Hypoteksbankens verksamhet har såsom bekant nått en betydande omfattning,
hvithet på sitt sätt ådagalägger, att den haft en stor uppgift
att fylla. Det återstår endast att beklaga, att den inom vår Riksdag i
samband med hypoteksbankens ombildning till dess nuvarande form rådande
opinionen icke sträckte sig längre än till omtanke om jordbruksfastigheter
och till ordnande af krediten för dem.
Frågan om ordnandet af fastighetskrediten har, såsom här ofvan
framhållits, en nära beröring med den i våra dager alltmera aktuella
bostadsfrågan. Det torde sålunda vara otvifvelaktigt, att fastighetskreditens
ordnande för städerna allt mer och mer börjar blifva en angelägenhet
af allmänt intresse, Beträffande frågans stora ekonomiska innebörd
torde det vara nog att erinra därom, att eu sänkning af räntefoten
med allenast en half procent endast för Stockholm med dess till omkring
700 millioner uppgående inteckningslån skulle medföra en årlig besparing
af tre och en half millioner kronor. Redan vunnen erfarenhet i vårt land
genom Allmänna hypoteksbankens verksamhet torde obestridligt bestyrka
riktigheten af den uppfattningen, att statsmyndigheterna utan risk kunna
verksamt bidraga till fastighetskreditens ordnande.
Att ordnandet af fastighetskrediten jämväl beträffande städerna bör
vara en statens angelägenhet, ådagalägges äfven af vunnen erfarenhet från
våra grannländer Danmark och Norge. I det förra har nämligen för
detta ändamål bildats Kongeriket Danmarks Hypotekbank och i det senare
Kongeriket Norges Hypotekbank. Båda dessa institutioner bevilja lån mot
säkerhet af inteckning i stadsfastighet med det resultat, att inteckningsräntan
i båda förenämnda länder är betydligt lägre än hos oss.»
Motionärens förslag synes beaktansvärdt, i hvad det rör önskvärdheten
af en utredning ifråga om möjligheten och rätta sättet att för fastigheterna
i rikets städer kunna anordna en anstalt, som på möjligast billiga
villkor må tillhandahålla lån mot säkerhet af inteckningar i stadsfastig
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 193.
heter. I det afseendet men icke i vidare mån anser sig utskottet kunna
tillstyrka motionärens förslag.
I anledning häraf får utskottet hemställa,
att Riksdagen må dels i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
en utredning, huruvida och under hvilka förutsättningar
en hypoteksbank, ägnad att på ett effektivt och billigt
sätt ordna fastighetskrediten i städerna, skulle kunna
upprättas, dels ock för denna utrednings verkställande
på extra stat under sjunde hufvudtiteln anvisa ett anslag
af 5,000 kronor.
Stockholm den 28 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
1886/og_ Stockholm 1908. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.