Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

1

N:o 190.

Ank. till Biksd. Kansli den 29 maj kl. 8 f. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Majds proposition angående afskrifvande
af byggnadskassornas i Uppsala, Skara och
Kalmar stift skulder till riksgäldskontor et m. m.

(R. A.)

I en den 20 sistlidne mars aflåten proposition, n:o 164, har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
dels medgifva, att de skulder, hvari byggnadskassorna i Uppsala,

Skara och Kalmar stift den 1 maj 1909 häftade till riksgäldskontoret,
finge i den mån de icke täcktes af dessa kassors tillgångar, efter det kassornas
öfriga skulder blifvit gul dna, afskrifvas;

dels ock såsom bidrag till gäldande af byggnadskassans i Visby stift
skulder till lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa och
prästerskapets änke- och pupillkassa på extra stat för år 1909 bevilja ett
anslag å 11,680 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet är af följande innehåll:

»Underdel år, räknadt från och med 1 maj till 1 maj, under hvilket ting. afskrifecklesiastik
tjänsteman aflidit, det s. k. tjänståret, åtnjuter stärbhuset in-byglads"askomsten
af tjänsten. Efterlefver änka eller omyndiga och oförsörjda barn,sornas / upplåga,
de, jämlikt prästerskapets privilegier, njuta inkomsten af tjänsten s0aJh’Valmar
under ytterligare ett år, det s. k. nådåret. I det fall att nådårsberättigade stift skulder
arfvingar ej finnas, har sedan gammalt tjänsten ändock efter tjänstårets^^''^”^''
slut stått ledig under ett år, hvilket kallas kadukår och således motsvarar KaduUr.
nådåret, där nådårsberättigade arfvingar finnas. De behållna inkomsterna
under kadukåret, som benämnas kadukårsmedel eller kadukmedel och tillförene
äfven lediga pastoralier, hafva af Kungl. Maj:t eller vederbörande
domkapitel disponerats för olika kyrkans eller skolans ändamål. Sedermera
Bill. till Riksd. Prot. 1.908. 4 Sami. 1 Afd. 122 Raft. (N:o 190.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

har kadukår äfven räknats å prästerlig tjänst, då dess innehafvare genom
erhållet afsked eller genom afsättning afgått från tjänsten.

Uppfostrings- 1 sitt den 6 mars 1817 afgifna betänkande och förslag till löningskommittén.
gta/t vp] rjpets gymnasier och allmänna skolor yttrade den s. k. uppfostringskommittén,
att byggnaden af nödiga gymnast- och skolhus i alla de
städer, som enligt då gällande lagar icke vore skyldiga att själfva bygga
skolhus inom staden, utgjorde ett läroverkens ofta bekymrande kraf. För
åtskilliga af rikets stift hade Kungl. Maj:t emellertid redan låtit i nåder
anslå till detta ändamål ett års inkomst af ecklesiastika sysslor, vid hvilkas
ledigblifvande ingen arfvinge funnits till nådår berättigad; och hemställde
kommittén, att Ivungl. Maj:t täcktes i nåder stadga detsamma för rikets
alla stift. Därigenom och af en årlig byggnads- och besparingsfond, hvartill
400 tunnor spannmål årligen torde behöfvas att emellan stiften, i mån
af behofvet, fördelas, skulle enligt kommitténs åsikt rikets samtliga läroverk
snart blifva med anständiga och tillräckliga lärohus vederbörligen
försedda.

Uti proposition till 1818 års riksmöte anhöll Kungl. Maj:t därefter
om anslående af de medel, som utöfver befintliga tillgångar, hvari då medräknats
berörda inkomst af ecklesiastika sysslor, erfordrades för genomförande
af den utaf förutnämnda kommitté föreslagna nya läroverksorganisationen.

Rikets ständer, som funno det af uppfostringskommittén utarbetade
förslag ledande till det åsyftade målet, anslogo de för en nödvändig löneförbättring
åt lärarna vid undervisningsverken erforderliga statsmedel.

1820 års skot- Uti den af Kungl. Maj:t den 16 december 1820 utfärdade förnyade
ordning. n§,diga skolordning föreskrefs, bland annat, dels att städerna skulle bygga
och underhålla lärohusen, där denna skyldighet enligt gällande författningar
dem ålåge, under det att på andra ställen lärohusens byggnad och
vidmakthållande skulle ombesörjas af stiftens byggnadsfonder under vederbörande
biskops och konsistorii tillsyn, dels ock att hvarje stift skulle
hafva sin särskilda byggnadskassa, hvilken skulle äga följande fonder och
inkomster: a) de härtill ifrån statsverket utgående medel, b) två årliga
kollektör öfver hela stiftet, c) ett års behållen inkomst, sedan aflöning och
utskylder blifvit vederbörligen bestridda, efter den ecklesiastika tjänsteman,
som doge eller afginge utan att efterlämna änka eller omyndiga barn,
byll ka lagligen kunde få nådår, d) frivilliga gåfvor, städernas otvungna
bidrag och alla andra efter olika orter tillfälliga inkomster eller odisponerade
fonder, hvilka eforerna funne lämpligt ditföra.

Liknande bestämmelser återfinnas jämväl i de författningar angående
de allmänna läroverken, hvilka efterträdde 1820 års skolordning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

3

Beträffande byggnadskassorna föreskrifves sålunda i § 135 inom. 1 i
nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878, liksom Stadga.
i 1856 och 1859 års läroverksstadgar, att hvarje stift skall för de allmänna
läroverkens behof äga en »byggnadskassa, hvars inkomster äro a) de från
statsverket därtill utgående medel, b) två årliga kollektör öfver hela stiftet,
c) ett års behållen inkomst, sedan aflöning och utskylder blifvit vederbörligen
bestridda, efter ecklesiastik tjänsteman utom läroverket, hvilken
genom erhållet afsked eller genom afsättning från tjänsten afgått, eller
som aflidit utan att efterlämna änka eller omyndiga barn, hvilka äro till
nådår lagligen berättigade, d) frivilliga gåfvor och bidrag af städerna
eller enskilda samt andra tillfälliga inkomster och odisponerade medel,
som konsistorium kan finna lämpligt att låta till denna kassa ingå».

I nu gällande stadga för rikets allmänna läroverk den 18 februari gällande
1905 föreskrifves i § 213, att »byggnad och underhåll af läroverkshus “stadga!
skola, där sådan skyldighet icke enligt gällande författningar åligger kommun,
ske på bekostnad af läroverkens byggnadsfonder och stiftens byggnadskassor».
Enligt § 219 samma stadga utgör läroverks byggnadsfonds
inkomst af »en terminlig afgift, som med fem kronor erlägges af hvarje
lärjunge, som ej därifrån i föreskrifven ordning befrias.» Bestämmelserna
angående byggnadskassans inkomster återfinnas i § 217 och utgöras enligt
denna paragraf byggnadskassans inkomster af: »a) de från statsverket
därtill utgående medel; b) frivilliga gåfvor och bidrag af städerna eller
enskilda samt andra tillfälliga inkomster och odisponerade medel, som
domkapitlet kan finna lämpligt att låta till denna kassa ingå; samt tills
vidare c) två årliga kollektör öfver hela stiftet och d) ett års behållen inkomst,
sedan aflöning och utskylder blifvit vederbörligen bestridda, efter
ecklesiastik tjänsteman utom läroverket, hvilken genom erhållet afsked eller
genom afsättning från tjänsten afgått, eller som aflidit utan att efterlämna
änka eller omyndiga barn, hvilka äro till nådår lagligen berättigade. Ur
denna kassa äger domkapitlet att, i mån af kassans tillgångar och efter
förhandenvarande omständigheter, lämna bidrag till byggnad och underhåll
af läroverkshus.»

I denna paragraf stadgas sålunda, att de bidrag till kassorna, som
omförmälas under c) och d) endast skola utgå tills vidare. Den ändring,
som bestämmelsen om byggnadskassans inkomster sålunda undergått, har
sin förklaring däri, att redan vid utfärdandet af 1905 års läroverksstadga
fråga uppstått om upphäfvande af bestämmelserna därom, att till byggnadskassan
skulle ingå de under c) och d) angifna medlen.

I skrifvelse den 5 oktober 1898 hade nämligen kyrkomötet anhållit, kyrkomötets
det Ivungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning vidtaga erforderligas loLlter"

1898.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

åtgärder för att snarast möjligt få punkt c) i mom. 1 af § 135 af 1878
års läroverksstadga upphäfd.

I den motion, som föranledde kyrkomötets berörda skrifvelse, anfördes
bland annat: Ifrågavarande bestämmelse hade tillkommit under en
öfvergångsperiod i de allmänna läroverkens utveckling på initiativ af vederbörande
stiftsstyrelser, som för tillfället saknat annan utväg att tillgodose
undervisningsväsendets behof. Att en dylik extraordinär inkomstkälla för
de allmänna läroverkens byggnadskassa anlitades under nämnda utvecklingsstadium,
då läroverken snarare hade karaktären af spridda stiftsinstitutioner
än led i en enda stor statsinstitution, vore lätt förklarligt, särdeles som
läroverken då i vida högre grad än nu betraktades såsom prästbildningsanstalter.
Därtill komme, att de på den tiden mycket klent aflönade
lärarplatserna voro trappsteg för befordran i kyrkans tjänst, och att deras
innehafvare ägde företrädesrätten att räkna dubbla prästerliga tjänstår.
Sistnämnda förhållanden hade emellertid under 1800-talet undergått genomgripande
förändringar. De allmänna läroverkens ställning till statsvei''ket
vore numera sådan, att deras byggnadskassors inkomster icke behöfde
eller borde tagas af prästerskapets löner. Det torde icke kunna anses
billigt, att präster, som befordrats till ordinarie tjänst, genom förutberörda
stadgande nödgades vänta ett år på att tillträda sina löneförmåner,
på det att statsverket och städerna därigenom skulle beredas lindring i
vissa omkostnader för läroverksbyggnadernas uppförande och vidmakthållande.
Äfven i församlingslifvet medförde en dylik anordning högst
afsevärda olägenheter, då prästerliga tjänster måste etter utgången af den
senaste innehafvare^ tjänstår stå lediga och förvaltas af vikarier under
ett helt år utöfver det, för hvilket inkomsten tillfallit prästerskapets änkeoch
pupillkassa.

Kyrkomötet, som hade sig bekant, att åtminstone ett och annat stifts
byggnadskassa häftade för förbindelser, för hvilkas uppfyllande mycket
stora svårigheter skulle möta, såvida byggnadskassan förlorade den af
dessa s. k. kadukår förväntade inkomst, utan att på annan väg åt dem
bereddes någon ersättning härför, beslöt att, under instämmande till fullo
i hvad motionären anfört, göra den framställning, hvarom nyss förmälts.
Domkapitlens I de utlåtanden, som af domkapitlen afgifvits öfver kyrkomötets beu(låtanden.
rQrda framställning, uttala sig samtliga dessa myndigheter för önskvärdheten
af upphäfvandet af läroverksstadgans bestämmelse rörande kadukmedlens
ingående till stiftens byggnadskassor. Dock anses sådant i
de stift, där byggnadskassorna häfta för förbindelser, kunna ske endast
under förutsättning, att dessa förbindelser antingen blefve afskrifna eller
genom bidrag från annat håll infriade. Ett af domkapitlen, det i Linkö -

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

5

ping, som ansluter sig till nyssnämnda åsikt, afstyrker däremot bifall till
kyrkomötets förslag, i hvad det afser att alldeles borttaga kadukåren, och
anser, att de under dem inflytande medlen böra användas endast för rent
kyrkliga ändamål, samt hemställer, att utredning genom Kungl. Maj :ts försorg
måtte verkställas.

I betänkandet angående reglering af prästerskapets aflöning har präst- Pråstiönelöneregleringskommittén
till behandling upptagit frågan om kadukårens ZommmZ.
afskaffande, och har kommittén därvid lämnat en utredning angående
beloppet af de medel, som under åren 1881—1900 influtit till stiftens
byggnadskassor på grund af bestämmelsen i § 135 mom. 1 c) i 1878 års

läroverksstadga. Af denna utredning (intagen å sid. 270 och 271 i betänkandet)
framgår, att under sagda period till byggnadskassorna influtit i

tal följande belopp, nämligen

till byggnadskassan i

Uppsala

stift kronor..........

......................... 140,650

Linköpings

» »

......................... 53,562

Skara

» »

......................... 14,023

Strängnäs

» »

......................... 5,604

Y ästerås

» »

......................... 17,433

Växjö

» »

......................... 6,884

Lunds

» »

......................... 150,536

Göteborgs

» »

.......................... 3,459

Kalmar

» »

.......................... 14,806

Karlstads

» »

.......................... 22,173

Härnösands

» »

.......................... 21,606

Visby

» »

......................... 19,575

eller sammanlagdt 470,317 kronor.

Under uttalande att kommittén icke funne det rättvist och billigt,
att medel, som vore afsedda att bereda prästerskapet inkomst, droges till
alldeles främmande ändamål, och att kommittén instämde i hvad uti förut
omförmälda motion anförts, har kommittén föreslagit, att hvad i § 135
mom. 1 af 1878 års läroverksstadga blifvit stadgadt därom, att stiftets
byggnadskassa ägde under vissa angifna förutsättningar uppbära ett års
behållen inkomst efter ecklesiastik tjänsteman utom allmänt läroverk,
skulle upphöra att gälla.

Redan i skrifvelse den 8 maj 1886 (n:o 52) anhöll Riksdagen, att Kungl. KoiunmedUn.
Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och under hvilka villkor sådana
kollektör skulle kunna upphöra, som då i kyrkorna upptoges till understöd
åt inrättningar, för hvilkas upprätthållande det hufvudsakligen tillkomme
statsverket, landsting eller kommuner att draga försorg. I anledning
af Riksdagens berörda framställning förordnade Kungl. Maj:t den 31

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

Byggnadskassornas

ställning.

december 1887, att medel ej vidare finge genom kollektör i rikets kyrkor
insamlas till förmån för länens lasarett och kurhus samt för sjömanshusen;
och den 10 april 1895 förordnades, att årliga kollektör till vissa
allmänna inrättningar i Stockholm ej vidare finge förekomma.

Sedermera har domkapitlet i Lund i underdånig skrifvelse den 30
december 1902 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att de i läroverksstadgan
påbjudna två årliga kollektör till stiftens byggnadskassor
skulle upphöra att upptagas. Till stöd härför har anförts, att det icke
utan skäl klagades öfver, att det stora antalet kollektör verkade förslappande
på den kyrkliga offervilligheten. An mer syntes detta blifva fallet,
då, såsom i fråga om nämnda kollektör, den allmänna meningen måste
hålla före, att det åsyftade ändamålet borde efter nutida förhållanden på
annat sätt tillgodoses. Något intresse torde de till följd häraf ej ha att
påräkna, hvarför deras indragande ej syntes kunna medföra någon mera
afsevärd förlust, under det att deras bibehållande säkerligen vore ägnadt
att ytterligare försvaga eller fortfarande motverka intresset för kollektör
öfver hufvud. I de underdåniga utlåtanden, som af öfriga domkapitel
afgifvits öfver berörda framställning, uttalas i allmänhet önskvärdheten af
upphäfvande af ifrågavarande bestämmelse, men göras från domkapitlen i
de stift, hvilkas byggnadskassor äro skuldsatta, samma invändning, som i
afseende å kadukmedlen, att bestämmelsen i fråga icke kan upphäfvas, med
mindre kassornas förbindelser infrias eller kassorna af allmänna medel
beredes ersättning för den minskning i inkomster, som skulle tillskyndas
dem genom kollekternas upphörande.

På det att emellertid frågan om upphäfvande af bestämmelsen om
kadukårsmedlens användande för läroverkens behof icke skulle ytterligare
försvåras därigenom, att stiftens byggnadskassor iklädde sig nya förbindelser
för byggnad och underhåll af läroverkshus, äfvensom för att åstadkomma
utredning angående kassornas ställning förordnades genom nådigt
cirkulär till domkapitlen den 13 april 1905:

dels att, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda beslutat, utbetalning
från vederbörande stifts byggnadskassa till byggnad och underhåll af läroverkshus
icke finge utan Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd göras, därest icke
sådant erfordrades för fullgörande af förbindelse, för hvilken kassan
häftade;

dels ock att domkapitlen skulle inkomma med:

1) afskrift af byggnadskassornas räkenskaper för åren 1895—1904;

2) uppgift å kassornas behållningar eller skulder den 1 maj 1905
samt i förra fallet detaljerade uppgifter om, huru behållningarna vore
placerade och i senare fallet afskrift af de förbindelser, för hvilka kas -

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

7

sorna häftade, och de handlingar, hvilka kunde lämna upplysning om förpliktelser,
som kassorna i och för byggnad och underhåll af läroverkshus
eljest åtagit sig; samt

3) uppgift å det medelbelopp, hvartill under åren 1885—1904 kassornas
inkomster på grund af ifrågavarande bestämmelse i läroverksstadgan
uppgått.

För vinnande af ytterligare utredning i ärendet anmodades därefter
samtliga domkapitel att till ecklesiastikdepartementet insända:

l:o) afskrift af stiftets byggnadskassas räkenskaper för åren 1905—1906;

2:o) uppgift å kassans ställning den 1 maj 1907 med detaljerad upplysning,
huru kassans tillgångar vore placerade, samt — i den mån sådant
ej ägt rum på grund af föreskriften i nådiga cirkuläret den 13 april 1905
— afskrifter af de förbindelser, för hvilka kassan häftade, och de handlingar,
hvilka kunde lämna upplysning om de förpliktelser, som kassan
för byggnad eller underhåll af läroverkshus eller för andra ändamål eljest
åtagit sig;

3:o) uppgift å det medelbelopp, hvartill under åren 1887—1906 kassans
inkomster uppgått från hvardera af de inkomstkällor, som under
punkterna a), b), c) och d) af mom. 1 i § 217 af nu gällande läroverksstadga
angåfves; samt

4:o) utlåtande, huruvida och i hvad mån, enligt vederbörande domkapitels
åsikt, kassans medel vore erforderliga för tillgodoseende af andra
ändamål än byggnad och underhåll af läroverkshus, samt, där skuld förefunnes,
denna skulle kunna afskrifvas eller gäldas på annat sätt än genom
de till kassan inflytande inkomster.

Beträffande kassornas ställning den 1 maj 1907 samt medelbeloppet
af de särskilda kassornas inkomster under åren 1887—1906 har jag med
ledning af de sålunda inkomna uppgifterna låtit upprätta följande två
öfversikter.

Uppgift å byggnadskassornas ställning den 1 maj 1907.

Byggnadskassan i

Tillgångar

kr.

Skulder

kr.

Behållning

kr.

Brist

kr.

19,520

46,381

60

26,861

60

45,520

90

45,520

90

14,258

14,258

51

17,029

97

97

Västerås » ....................................

17,009

40

__

_

17,069

40

__

_

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

Byggnadskassan i

Tillgångar

kr.

Skulder

kr.

Behållning

kr.

Brist

kr.

Växjö stift ....................................

40,201

52

—

—

40,201

52

—

—

Lunds » ....................................

61,227

67

240

59

60,987

08

—

—

Göteborgs » ....................................

30,944

73

—

—

30,944

73

—

—

Kalmar » ....................................

72

12

21,412

93

—

—

21,340

81

Karlstads »

14,036

88

13,672

84

864

04

—

—

Härnösands » ....................................

32,476

81

10,000

—

'') 22,476

81

—

—

Luleå » ...................................

232

31

—

—

232

31

—

—

Visby » ...................................

663

79

13,125

69

—

—

12,461

90

*) Till följd af stiftsdelningen skall en del af denna behållning öfverlämnas till Luleå stifts byggnadskassa.

Medelbeloppet af stiftens byggnadskassors inkomster åren

1887—

L906 från de inkomstkällor, som omnämnas i

lärov.-stadgan

§ 217 mom.

1 a)

§ 217 mom.

tfa)

§ 217 mom. 1 c)

§ 217 mom.

ld)

kr.

kr.

kr.

kr.

Uppsala stift .................. .................

—

—

'') 3,186

66

293

51

3,215

61

Linköpings » ....................................

—

—

85

53

122

61

1,766

57

Skara » ....................................

—

—

2) 112

—

135

46

1,365

31

Strängnäs » ....................................

—

—

185

75

92

84

452

51

Västerås » ...................................

—

—

—

—

168

73

424

47

Växjö » ..................................

—

—

—

—

137

41

720

54

Lunds » ....................................

■—

—

---

—

475

68

6,497

75

Göteborgs » ....................................

—

—

3) 559

74

199

04

990

46

Kalmar » ....................................

—

—

—

—

20

61

381

12

Karlstads » ....................................

—

—

3) 178

43

65

33

1,323

92

Härnösands » ...................................

—

—

—

—

261

72

1,331

84

Luleå » ...................................

—

—

—

—

4) 116

15

—

—

Visby » ...................................

—

—

171

82

77

64

514

47

'') Häri är inberäknadt bidrag från Uppsala läroverks byggnadsfond å 2,000 kronor till amortering
af ett lån samt behållna inkomster vid tillfälliga ledigheter vid prästerliga beställningar.

2) Inkomsten utgöres af hyra för till domkapitlet uthyrd lokal i en byggnadskassan tillhörig
fastighet.

3) Beloppen utgöras af räntor å kassornas utlånade tillgångar. Likartade inkomster förefinnas naturligtvis
äfven hos andra kassor, ehuru de ej ansetts vara att hänföra till de här afsedda.

4) Beloppet utgör medeltalet för åren 1905 och 1906.

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

9

Af den första utaf dessa öfversikter framgår, att byggnadskassorna i
Uppsala, Kalmar och Visby stift häfta för skulder öfverstigande kassornas
tillgångar. Ehuru det icke synes af öfversikten, är detta jämväl förhållandet
med byggnadskassan i Skara stift, såsom jag längre fram skall
närmare utreda, öfversikten öfver kassornas inkomster utvisar, att dessa
till sin allra hufvudsakligaste del utgöras af kadukmedel, att kollektinedlen
uppgått till ganska obetydliga belopp, samt att de öfriga inkomsterna, bortsedt
från räntemedlen, äro inga eller mycket ringa.

Såsom jag redan nämnt, är byggnadskassornas ändamål, att därur Departeme«
skola lämnas bidrag till byggnad och underhåll af läroverkshus. Med hän- chefensyn
härtill finner jag det i hög grad otidsenligt och olämpligt, att kollektmedel
fortfarande ingå till dessa kassor; och lika med samtliga domkapitel
anserjag det önskvärdt, att nu gällande bestämmelse härom varder upphäfd.

Ån mera olämpligt synes det mig vara, att i våra dagar s. k. kadukmedel,
d. v. s. inkomster af prästerliga sysslor användas för byggnad och
underhåll af läroverkshus. Detta har på ett öfvertygande sätt framhållits
i den motion, som låg till grund för kyrkomötets af mig omförmälda
skrifvelse i ämnet; och i likhet med kyrkomötet och prästlön eregleringskommittén
instämmer jag till fullo i hvad uti nämnda motion anförts.

Det kan icke gärna finnas mera än en mening därom, att bestämmelsen
ifråga så snart som möjligt bör upphäfvas. Byggande och underhåll af
läroverkshus tillkomma nu i regel vederbörande kommuner. En utredning
beträffande denna kommunernas skyldighet har öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk jämlikt nådig befallning nyligen verkställt. Denna utredning
ger visserligen vid handen, att några städer för närvarande äro
befriade från nämnda skyldighet, men det torde, såsom jag förut i annat
sammanhang för Eders Kungl. Maj:t uttalat, vara lämpligt, att då inrättande
af nya ordinarie lärartjänster vid de i dessa städer befintliga allmänna
läroverk ifrågakommer, såsom villkor härför föreskrifva, att vederbörande
kommun åtager sig berörda skyldighet. Skulle på grund af särskilda
förhållanden sådant icke kunna eller böra ske beträffande någon
eller några städer, torde detta dock icke utgöra tillräckligt skäl att till
bestridande af kostnaden för läroverkshusens byggande och underhåll fortfarande
använda löneinkomster af prästerliga tjänster, utan erforderliga
medel böra på annat sätt anskaffas.

Om således hänsyn till det ändamål, för hvilket byggnadskassorna
inrättats, icke nödvändigt påfordrar bibehållande af nu ifrågavarande bestämmelser
i läroverksstadgan, så möta dock, såsom några domkapitel i de
af dem i ärendet afgifna utlåtanden framhållit, af andra skäl vissa svårig Bih.

till Riksd. Prot. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 122 Käft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

heter att utan vidare upphäfva dessa bestämmelser. Jag har redan omförmält,
att fyra byggnadskassor häfta i skulder, som betydligt öfverstiga befintliga
tillgångar; och å en eller par andra byggnadskassor hvila förpliktelser,
för hvilkas fullgörande byggnadskassorna fortfarande måste halva att påräkna
en viss årlig inkomst. Vid sådant förhållande är det uppenbart,
att man icke kan genom ifrågavarande bestämmelsers upphäfvande beröfva
kassorna deras hufvudsakligaste inkomster, utan att kassorna samtidigt befrias
från dem åliggande förbindelser eller kassorna sättas i stånd att äfven
utan berörda inkomster fullgöra samma förbindelser. Innan jag ingår på
frågan, huru härutinnan lämpligast bör förfaras, anser jag mig böra, med
ledning af den i ärendet förebragta utredning, lämna en närmare redogörelse
för de särskilda byggnadskassornas ställning.

Byggnads- Såsom redan nämnts, häftar byggnadskassan i Uppsala stift i skulder,

som betydligt öfverstiga kassans tillgångar. Dessa skulder hafva åsamkats
kassan genom uppförandet af läroverkshusen i Uppsala och Galle. Beträffande
skulden för uppförande af det förra utvisar handlingarna, att 1865—1866
årens Riksdag, under visst förbehåll, såsom bidrag till uppförande af ny
byggnad för Uppsala högre elementarläroverk beviljade dels ett anslag åt

100.000 riksdaler riksmynt och dels ett lån af 140,000 riksdaler, hvaraf

70.000 riksdaler anvisades för år 1867 och 70,000 riksdaler för år 1868.
Vid utbekommande af dessa belopp aflämnades af domkapitlet å byggnadskassans
vägnar två förbindelser, dagtecknade den ena den 9 januari 1867
och den andra den 15 januari 1868. Uti hvardera af dessa förbindelser förband
domkapitlet sig att, sedan lånesumman, 70,000 riksdaler riksmynt, fått
utan ränta innehafvas under fem års tid, räknadt från densammas utbetalningsdag,
före slutet af hvarje år till riksgäldskontoret eller order
betala 5 procent utaf denna låneandels ursprungliga belopp med 3,500
riksdaler, vid hvilken summas inbetalning beräknades 4 procent årlig
ränta å det oguldna lånekapitalet och det öfver skjutande beloppet komme
att såsom kapitalafbetalning afgå å lånesumman, intill dess denna blifvit
till fullo gulden. Af den årliga räntan och amorteringen, 7,000 kronor,
har alltifrån år 1873 ett belopp af 2,000 kronor årligen utgått från Uppsala
allmänna läroverks byggnadsfond. Den 1 maj 1907 återstod oguldet å
1867 års lån 18,373 kronor 49 öre och å 1868 års lån 20,782 kronor 31
öre, eller sålunda tillhopa å båda lånen 39,155 kronor 80 öre.

Beträffande härefter kassans skuld för läroverkshuset i Gäfie framgår
af handlingarna, att, sedan stadsfullmäktige i Gäfie den 21 juli 1871 för
uppförande af nytt läroverkshus därstädes beviljat ett lån å 50,000 riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

11

daler riksmynt, domkapitlet i Uppsala enligt förbindelse den 3 juli 1872
förpliktat byggnadskassan att ersätta nämnda belopp så till kapital som
ränta, beräknad efter 5 procent, genom en årlig inbetalning till Gäfle
stads kassa af 3,000 riksdaler riksmynt under en tid af 36Y2 år från den
1 juli 1872, på sätt uppgjord amorteringsplan närmare utvisade. A denna
skuld återstod oguldet den 1 maj 1907 5,052 kronor 65 öre, hvadan således
denna skuld kommer att blifva betald till den 1 maj 1909. Utöfver
hvad nu sagts häftade kassan den 1 maj 1907 i skuld med 2,173
kronor 15 öre dels för innestående arfvode för uppehållande af en ledig
komministerstjänst och dels för utgifter utöfver årets inkomster. Kassans
tillgångar utgjordes af utlånt kapital 19,200 kronor och därå upplupna
räntor 320 kronor, eller tillhopa 19,520 kronor. Byggnadskassans brist
utgjorde alltså den 1 maj 1907 26,861 kronor 60 öre. I sammanhang
med öfverlämnande till ecklesiastikdepartementet af den infordrade utredningen
rörande byggnadskassans ställning har domkapitlet hemställt, att
genom nådig proposition till Riksdagen eller på annat sätt, som kunde
stå Kungl. Maj: t till buds, befrielse måtte utverkas för byggnadskassan
från att betala dess ifrågavarande skuld.

Byggnadskassan i Linköpings stift har inga skulder, men, enligt livad
domkapitlet upplyst, skall jämlikt nådigt bref den 9 december 1887 af Linköpings
byggnadskassans medel till nuvarande konsistoriepedellen J. A. Jonsson stifL
under dennes tjänstetid årligen utbetalas ett lönetillskott af 200 kronor,
hvarjämte domkapitlet för underhåll och vård af den till 54,000 kronor
taxerade fastigheten n:is 34 och 35 i S:t Pers kvarter i Linköping, hvilken,
ehuru det ej kan med laga handlingar styrkas, anses vara kassans egendom,
och hvilken inrymmer domkapitlets lokaler, stiftsbiblioteket och, i särskildt
hus, vaktmästarbostad, är uteslutande hänvisadt till byggnadskassan. Dennas
behållning, som den 1 maj 1907 utgjorde 45,520 kronor 90 öre, måste
enligt domkapitlets uppgift till största delen tagas i anspråk för den omfattande
reparation, hvaraf fastighetens hufvudbyggnad för sitt ändamål
och sitt bestånd är i stort behof.

I sitt utlåtande öfver kyrkomötets förut omförmälda skrifvelse har
domkapitlet, såsom redan omnämnts, afstyrkt kyrkomötets framställning,
att de s. k. kadukåren skulle alldeles bortfalla, under uttalande att kadukmedlen
borde användas endast för rent kyrkliga medel, hvilket delvis
kunde anses vara fallet i Linköpings stift, då byggnadskassans fastighet
med dess nuvarande användning kunde sägas i hufvudsak tjäna kyrkliga
syften.

Jag öfvergår härefter till byggnadskassan i Skara stift. Såsom bidrag4o^"“^a''ra
till förändring och tillbyggnad af läroverkshuset för elementarläroverket i stift.

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

Skara beviljade 1865—1866 års Riksdag ett låneunderstöd å 40,000 riksdaler
riksmynt. Lånet, som skulle få innehafvas räntefritt under fem år
och därefter återgäldas medelst en annuitet af 5 procent å ursprungliga
beloppet, af hvilken annuitet 4 procent skulle utgöra ränta och återstoden
kapitala!betalning, utbetalades af riksgäldskontor under åren 1868 och
1869 emot två af domkapitlet den 17 juni 1868 och den 20 januari 1869
utfärdade skuldförbindelser, hvardera å 20,000 riksdaler riksmynt. Detta
lån bokfördes i Skara läroverks byggnadsfonds räkenskaper. Intill år 1889
fullgjorde byggnadsfonden betalningen af stadgade annuiteter, men har
därefter af brist på tillgångar icke kunnat verkställa någon utbetalning
för ändamålet. Af anledning att domkapitlet då hyste den uppfattning,
att stiftets byggnadskassa icke var betalningsskyldig för lånet, skedde icke
heller från byggnadskassan någon utbetalning under åren närmast efter
1888. Emellertid beslöt 1898 års Riksdag att uppdraga åt fullmäktige i
riksgäldskontoret att för domkapitlet framhålla, att stiftets byggnadskassa
vore skyldig att i mån af tillgång till riksgäldskontoret inbetala förfallna
och framdeles förfallande annuiteter å statslånet. Därefter har domkapitlet,
med frångående af sin förra uppfattning angående byggnadskassans.
betalningsskyldighet, ur densamma i mån af tillgång verkställt utbetalningen
för gäldande af förfallna annuiteter å sagda lån. Med anledning
af beslut vid 1898 års Riksdag anmodade sedermera fullmäktige i riksgäldskontoret
domkapitlet att för ändamålet inbetala hvad af byggnadskassans
kapitalbehållning öfverstege 15,000 kronor äfvensom till kassan inflytande
inkomster, i den mån desamma icke vore oundgängligen behöfliga
för bestridande af utgifter, som enligt gällande författningar ålåge kassan.
På grund häraf har domkapitlet, som ansett en kapitalbehållning af 13,000
kronor vara för ändamålet tillräcklig, årligen till riksgäldskontoret ur byggnadskassan
utbetalat öfverskottet öfver 13,000 kronor. På sådant sätt har
ur byggnadskassan under åren 1893—751907 utbetalats sammanlagdt 31,341
kronor 75 öre såsom ränta och afbetalning å ifrågavarande kapitalskuld
till riksgäldskontoret. Skulden, hvilken således rätteligen borde bokföras
äfven såsom en byggnadskassans skuld, utgjorde den 1 maj 1907
24,306 kronor 39 öre. Då byggnadskassans tillgångar vid samma tid
uppgingo till 14,258 kronor 54 öre, hvaraf 13,027 kronor 27 öre voro
utlånta, 283 kronor 85 öre vore räntefordringar och återstoden innestod i
bank eller hos domkapitlet, utgjorde alltså byggnadskassans verkliga brist
vid nämnda tidpunkt 10,047 kronor 85 öre.

Med anledning af nådiga cirkuläret den 13 april 1905 anmodade domkapitlet
delegerade för Skara läroverks byggnadsfond att afgifva yttrande
angående fondens förmåga att bidraga till gäldande af skulden till riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

13

gäldskontoret. Till sval’ härå framhöllo delegerade, att fonden, hvars behållning
den 1 maj 1905 utgjort 13,796 kronor 20 öre, haft och framdeles
måste komma att hafva betydande kostnader för underhållet af läroverkshuset,
som i början af 1870-talet uppförts för ganska lågt pris, hvithet
visat sig hafva haft en mycket menlig inverkan på byggnadens soliditet.
På grund häraf och i betraktande af fonden i öfrigt åliggande utgifter
vore byggnadsfonden ej för närvarande och sannolikt ej heller för
framtiden i stånd att lämna bidrag till gäldande af skulden till riksgäldskontoret,
hvarför delegerade hemställde, att ansökning måtte göras om
skuldens afskrifning.

Domkapitlet har upplyst, att byggnadskassans ordinarie utgifter vore,
förutom afbetalningarna å skulden till riksgäldskontoret, endast de, som
följde af den kassan åliggande skyldigheten att bekosta underhållet af det
s., k. bibliotekshuset med därtill hörande park. I huset, som pa bekostnad
af byggnadskassan uppförts åren 1854—1858, vore inrymda Skara stifts och
allmänna läroverks bibliotek, allmänna läroverkets naturhistoriska museum
samt ett historiskt museum. En källarlägenhet i huset vore uthyrd för
30 kronor. I en till riksgäldskontoret afgifven förklaring hade domkapitlet
uttalat, att en kapitalbehållning af 11,000 kronor vore för byggnadskassan
nödvändig, för att räntan därå jämte kassans öfriga med säkerhet
påräkneliga inkomster skulle förslå till utgifterna för bibliotekshusets
underhåll. Den årliga medelkostnaden för underhållet hade visserligen
icke uppgått till så högt belopp som ifrågavarande ränta, men med hänsyn
till de ökade underhållskostnaderna i framtiden, ansåge domkapitlet fortfarande
icke tillrådligt, att kapitalet nedbragtes under 11,000 kronor.

Domkapitlet har nu uttalat önskvärdheten däraf, att skulden till riksgäldskontoret
afskrifves antingen helt och hållet eller, om detta icke kunde
ske, till så stor del, att möjlighet förefunnes att med byggnadskassans
öfriga inkomster återbetala densamma.

Hvad härefter angår byggnadskassan i Strängnäs, så hade denna den Byggnads.

1 maj 1907 inga skulder och tillgångar till ett belopp af 17,529 kronor Strängnäs
97 öre. Häraf utgjorde 5,016 kronor 17 öre fordran af Strängnäs högre stifu
allmänna läroverks byggnadsfond, uppkommen därigenom att en byggnadsfondens
skuld till stiftets emeritikassa enligt nådigt tillstånd inlösts af
byggnadskassan. Enligt nådigt bref den 5 juli 1907 har sedermera Kungl.

Maj:t medgifvit, att till bestridande af kostnaderna för anordnande af centraluppvärmning
i läroverket finge af byggnadskassans medel användas ett
belopp af 6,000 kronor.

I byggnadskassan i Västerås stift utgjorde behållningen den 1 maj Byggnads1907
17,069 kronor 40 öre, hvaraf 15,000 kronor voro placerade i obliga-stift.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

Byggnadskassan
i
Växjö stift.

Byggnadskassan
i
Lunds stift.

tioner och 1,175 kronor utlånta. Kassan hade inga skulder och häftade
icke för någon annan förbindelse, än att den sedan gammalt betalade brandstodsafgifter
för allmänna läroverkens i Västerås och Falun byggnader,
hvilka afgifter under de senare åren utgått med ett årligt medel belopp af
330 kronor. Domkapitlet har framhållit, att byggnadskassans medel borde
tagas i anspråk för uppförande af en särskild byggnad för stiftsbiblioteket
i Västerås, då den byggnad, hvari detsamma nu vore inrym dt, i sin helhet,
behöfdes för läroverkets behof. I fråga om berörda brandstodsafgifter vill
jag erinra, att enligt § 219 i gällande läroverksstadga byggnadsfonden är
afsedd för, bland annat, bestridande af dylika utgifter för läroverkets
fastigheter.

Växjö stifts byggnadskassa hade den 1 maj 1907 tillgångar till belopp
af 40,201 kronor 52 öre, hvaraf 38,300 kronor utgjorde utlånt kapital.
Kassan häftade icke i några förbindelser. Domkapitlet har emellertid upplyst ,
att Växjö allmänna läroverks byggnadsfond både en skuld till Visingsöfonden,
hvilken skuld den 1 januari 1907 uppgått till 31,296 kronor 45
öre, samt att läroverket, som för amortering och ränta å denna skuld erhållit
bidrag af byggnadskassan, icke heller för framtiden kunde utan
dvlika bidrag bestrida dessa utgifter. Då Visingsöfonden utan afsaknad
syntes kunna afstå från berörda fordran, ansåg domkapitlet, att läroverkets
nämnda skuld borde afskrifvas. Enligt hvad domkapitlet upplyst, har läroverkets
byggnadsfond äfven en skuld å 7,000 kronor till läroverkets biblioteks-
och materiellkassa, men då denna kassas medel vore väl behöfliga
för det med densamma afsedda ändamål, och byggnadsfonden svårligen
kunde utan bidrag af byggnadskassan återbetala denna skuld, har domkapitlet
förklarat, att, om i följd af förändrad lagstiftning byggnadskassans
medel komme att användas för andra ändamål än byggnad och underhåll
af läroverkshus, byggnadsfondens skuld till biblioteks- och materiellkassan
först borde af dessa medel gäldas.

Jämlikt nådigt bref den 31 maj 1907 har sedermera Kungl. Maj:t
medgifvit, att ur byggnadskassan finge till läroverkets byggnadsfond utbetalas
3,000 kronor till understöd åt fonden.

Domkapitlet har vidare upplyst, att af byggnadskassans behållning 1,000
kronor vore att betrakta såsom en donation, af hvilken räntan, jämlikt
nådigt bref den 8 mars 1861 angående försäljning af gamla skolhuset i
Växjö, allt framgent borde utgå såsom hyresersättning åt fem adjunkter
vid Växjö högre allmänna läroverk.

Behållningen i Lunds stifts byggnadskassa utgjorde den 1 maj 1907
60,987 kronor 8 öre, hvaraf 48,273 kronor 14 öre vore instående i banker
och 12,000 kronor utlånta till enskilda personer. Kassan häftar, enligt

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

15

livad domkapitlet upplyst, icke för någon skuld eller andra förbindelser än
dem, som möjligen kunde åligga densamma på grund af i allmänhet därom
gällande bestämmelser.

Byggnadskassan i Kalmar stift hade den 1 maj 1907 tillgångar till
belopp af 72 kronor 12 öre, under det att kassan häftade i skuld med
21,412 kronor 93 öre. Beträffande denna skuld är följande att märka.
Vid 1862—1863 års Riksdag beviljades af Rikets ständer såsom bidrag
till uppförande vid läroverket i Kalmar af en nybyggnad för inrymmande
af gymnastiklokal, bibliotek, kemiskt laboratorium in. in. ett lån å 40,000
kronor. Sedan genom afbetalningar härå lånets belopp nedgått till 22,000
kronor, gjordes af Kungl. Maj:t framställning till 1899 års Riksdag om
lånets konvertering. I öfverensstämmelse med de af Riksdagen stadgade
villkor rörande lånets gäldande har domkapitlet enligt förbindelse den 30
december 1899 utfäst sig att återgälda dessa 22,000 kronor jämte 4
procent årlig ränta därå från nämnda dag, till dess betalning skett, på det
sätt, att från och med år 1900 årligen, intilldess lånet blifvit slutbetaldt,
till riksgäldskontoret eller order å kapitalet erlades 4 72 procent med 990
kronor, hvaraf först skulle godtgöras ränta efter 4 procent å''oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgöra kapitalafbetalning. Skulden till riksgäldskontoret
utgjorde den 1 maj 1907 21,412 kronor 93 öre. Bristen i byggnadskassan
uppgick samma dag till 21,340 kronor 81 öre.

I underdånig ansökning den 30 augusti 1905 har domkapitlet anhållit,
att då nyssberörda skuld icke kunde genom de till kassan inflytande inkomster
eller på annat sätt gäldas, Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderlig
åtgärd för att skulden måtte varda till kapital och ränta afskrifven.

Byggnadskassan i Göteborgs stift hade den 1 maj 1907 en behållning
af 30,944 kronor 73 öre, hvaraf 28,000 kronor voro utlånta och återstoden
insatta i bank. Kassan häftade icke för någon förbindelse.

Vidkommande härefter Karlstads stifts byggnadskassa, så häftar denna
i skuld till riksgäldskontoret. Sedan vid 1865—1866 års Riksdag Rikets
ständer såsom bidrag till uppförande af en nybyggnad för Karlstads
högre elementarläroverk beviljat ett lån af 40,000 riksdaler riksmynt,
utfäste sig domkapitlet i nämnda stift genom förbindelse den 9 november
1868 att, i öfverensstämmelse med de för lånet stadgade betalningsvillkor,
sedan lånet fått utan ränta innehafvas under 5 år, räknadt från
detsainmas utbetalningsdag, före slutet af hvarje år till riksgäldskontoret
eller order betala 5 procent af lånets ursprungliga belopp med 2,000 riksdaler
riksmynt, vid hvilken summas inbetalning skulle beräknas 4 procent
årlig ränta å det oguldna lånekapitalet och det öfverskjutande beloppet

Byggnad.9-hassan i
Kalmar stift.

Byggnadskassan
i
Göteborgs
stift.

Byggnadskassan
i
i Karlstads
stift.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

Byggnadskassan
i
Härnösands
stift.

Byggnadskassan
i
Luleå, stift.
Byggnadskassan
i
Visby stift.

komme att såsom kapitalafbetalning afgå å lånesumman, intill dess denna
blifvit till fullo gulden. Den 1 maj 1907 återstod å ifrågavarande skuld
ett oguldet kapital af 13,610 kronor 83 öre. Tillgångarna i kassan utgjordes
samma dag af, förutom upplupna räntor, 14,536 kronor 88 öre,
hvaraf 14,000 kronor voro innestående i bank. Kassan häftade icke för
annan förbindelse än skulden till riksgäldskontoret.

Byggnadskassans i Härnösands stift tillgångar utgjorde den 1 maj
1907 sammanlagdt 32,476 kronor 81 öre, däraf 22,200 kronor utlånt
kapital och 10,000 kronor fordran hos Östersunds högre allmänna läroverk,
å hvilken fordran ränta icke utgår. Kassan häftade samma dag i skuld
till riksgäldskontoret med 10,000 kronor. Denna skuld utgjorde oguidna
återstoden af ett år 1897 beviljadt räntefritt statslån för uppförande af
Östersunds högre allmänna läroverks byggnad. Skulden amorteras med
500 kronor årligen.

Domkapitlet upplyser, att domkapitlet åtagit sig att till Luleå läroverk
för dess byggnadsbehof lämna ett belopp af 5,000 kronor. Slutligen
erinrar domkapitlet, att byggnadskassan är afsedd att delas mellan det nuvarande
Härnösands stift och Luleå stift. Denna fråga är beroende på
Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Beträffande byggnadskassan i Luleå stift är upplyst, att densamma
den 1 maj 1907 visade en behållning af 232 kronor 31 öre.

Hvad slutligen angår Visby stifts byggnadskassa, så är följande upplyst.
Till kostnader för läroverksbyggnaden i Visby hade år 1860 åtgått jämte
beviljadt statsanslag icke blott byggnadskassans samtliga dåvarande tillgångar
utan icke obetydligt därutöfver. Härför fick stiftets emeritikassa
tjäna som förlagsfond. Byggnadskassan råkade härigenom i skuld till
emeritikassan. Xär Kungl. Maj:t den 6 november 1874 föreskref, att viss
andel af emeritikassans tillgångar skulle öfverlämnas till prästerskapets
änke- och pupillkassa, utfärdade domkapitlet å byggnadskassans vägnar till
direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa en förbindelse å 7,900
kronor jämte ränta. Därefter anbefallde Kungl. Maj:t den 11 oktober
1878 domkapitlet att till direktionen öfver lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa öfverlämna den andel af stiftets emeritikassa, som
icke redan tagits i anspråk för bildande af prästerskapets änke- och pupillkassa.
Emeritikassans återstående tillgångar, uppgående enligt 1877 års
bokslut till 19,182 kronor 37 öre, utgjordes då af fordran hos byggnadskassan.
Genom nådigt bref den 14 februari 1879 medgaf Kungl. Maj:t
på domkapitlets hemställan — enär byggnadskassan då var ur stånd att
gälda omförmälda skuld — domkapitlet rätt att på det sått fullgöra den i
1878 års nådiga bref meddelade föreskrift, att domkapitlet skulle äga att

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

17

å byggnadskassans vägnar till direktionen utfärda skuldebref å omförmälda
andel af emeritikassan med förbindelse att efter hand inbetala föreskrifna
kapital, dock ej med mindre belopp hvarje gång än 1,000 kronor, samt
att å innestående kapitalet gälda 5 procent årlig ränta, till dess full betalning
skedde. I öfverensstämmelse härmed utfärdade domkapitlet skuldförbindelse
den 1 augusti 1879,0hvarå till en början verkställdes kapitalafbetalning
och erlades ränta. År 1887 gjordes af domkapitlet, som befarade,
att byggnadskassan icke kunde utan ökad skuldsättning fullgöra
henne enligt omförmälda skuldförbindelse åliggande räntebetalningar, ansökning
om statsbidrag, hvilken ansökning emellertid ej bifölls. En likartad
ansökning af år 1890 afslogs ock. Sedan direktionen öfver lärarnas
vid elementarläroverken änke- och pupillkassa hos Kungl. Maj:t anhållit
om föreskrift rörande hvad direktionen hade att iakttaga med anledning
däraf, att ränta å emeritikassans fordran ej erlagts för åren 1890—1892,
förordnade Kungl. Maj:t den 7 april 1893 •— då emeritikassan icke ägde
eller kunde komma att erhålla annan tillgång än sin berörda fordran hos
byggnadskassan, och antagligt vore, att sistnämnda kassa först efter en
lång följd af år skulle förmå gälda sin vid samma års ingång genom upplupna
räntor, enligt uppgift från lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa, till 17,340 kronor 69 öre uppgående skuld, men sannolikt
aldrig den summa, som skulle uppkomma, om detta belopp undan för
undan ökades genom oguldna räntor, samt genom nådiga brefvet den 14
februari 1879 icke afsetts att bereda lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa för dess fordringsanspråk mot byggnadskassan annan eller
bättre rätt än emeritikassan skulle haft, därest densamma bibehållits för
sitt ursprungliga ändamål — att ränta å nämnda skuld till lärarnas vid
elementarläroverken änke- och pupillkassa från och med år 1893 tills
vidare icke skulle påföras; och ålade Kungl. Maj:t domkapitlet att med
byggnadskassans tillgångar, i den mån det kunde ske utan åsidosättande af
de läroverkets i V isby oundgängliga behof, som genom samma kassa skulle
tillgodoses, å skulden efter hand göra afbetalning;!r, dock ej med mindre
belopp hvarje gång än 1,000 kronor. Genom nådigt bref den 12 juli
1895 bestämdes, att från och med år 1893 ränta ej heller skulle erläggas
för återstående skuld till prästerskapets änke- och pupillkassa. A sistnämnda
skuld återstå numera 2,285 kronor och å skulden till elementarlärarnas
änke- och pupillkassa 10,840 kronor 69 öre. Af sistnämnda belopp
utgör 2,261 kronor 82 öre kapitaliserad ränta. Byggnadskassans sammanlagda
skuld utgör alltså nu 13,125 kronor 69 öre. Från dragés byggnadskassans
tillgång den 1 maj 1907, 663 kronor 79 öre, uppstår en brist af
12,461 kronor 90 öre.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 122 Haft.

3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

Domkapitlet anser, att byggnadskassans nyssberörda skulder böra gäldas
genom anslag af statsmedel, och åberopar till stöd härför, att byggnadskassan
intill år 1878 fatt, för uppehållande af domkapitlets expedition,
bestrida utgifter, som endast till en ringa del blifvit kassan godtgjorda,
och att först efter sistnämnda år kassan af staten erhållit full ersättning
för dylika utgifter.

Af denna redogörelse för de särskilda byggnadskassornas ställning
framgår sålunda, att byggnadskassorna i Linköping, Strängnäs, Västerås,
Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå antingen äro fria
från förbindelser eller ock äga tillgångar tillräckliga att med dem infria
sina förbindelser eller fullgöra dem påfyllande förpliktelser, men att däremot
byggnadskassorna i Uppsala, Skara, Kalmar och Visby stift häfta i
förbindelser, Indika de icke kunna infria med sina nuvarande kapitaltillgångar
utan påräknande af ifrågavarande inkomster af kollektmedel och
kadukårsmedel eller andra inkomster, motsvarande dessa.

Närmast till hands skulle alltså vara att låta berörda bestämmelse i
läroverksstadgan fortlefva, till dess ifrågavarande fyra kassor hunnit gälda
sina gamla förbindelser. Men följden häraf skulle blifva, att man för lång
tid framåt bibehölle ett stadgande, som på sätt jag förut yttrat bör så
snart som möjligt undanröjas, äfvensom att de byggnadskassor, som hafva
behållningar, fortfarande skulle få åtnjuta dessa inkomster, oaktadt de icke
behöfva dem. Eu annan utväg kunde synas vara att upphäfva ifrågavarande
bestämmelse i läroverksstadgan för de stift, hvilkas byggnadskassor icke
äro i behof af de däraf härflytande inkomsterna, men låta bestämmelsen
fortfarande gälla i de öfriga. Mot en sådan lösning talar emellertid, utom
det i och för sig motbjudande att olika bestämmelser uti ifrågavarande
afseende skola gälla för olika stift, att det icke heller principiellt låter
försvara sig att ett stifts prästerskap skulle ensamt för sig skörda vinst
däraf att tilläfventyrs byggnadsbehofven under senare år därstädes varit
obetydliga eller en och annan betydande kadukårsinkomst influtit, eller
omvändt, att ett stifts prästerskap skulle blifva utan alla förmåner af en
reglering, sådan som den ifrågasatta, därför att byggnadsbehofven inom
detta stift vida öfverstigit byggnadskassans tillgångar och för lång framtid
komme att taga i anspråk blifvande kadukårsinkomster. Äfven har man
ifrågasatt att låta de kassor, som hafva behållningar, tillskjuta hvad som
erfordras för att täcka bristerna hos de öfriga. Men då stiftens byggnadskassor
äro bildade för lämnande af bidrag till byggande och underhåll
af läroverkshus i respektive stift, låter det sig naturligtvis icke gorå att
använda deras nuvarande behållningar till täckande af brister i andra
stifts byggnadskassor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

19

Under sådana omständigheter torde icke återstå annat än att låta
byggnadskassorna i Uppsala, Skara, Kalmar och Vishy stift på ett eller
annat sätt nu befrias från sina förbindelser, hvarefter ett upphäfvande af
ifrågavarande bestämmelse i läroverksstadgan angående anvisande af kollektoch
kadukårsmedel till stiftens byggnadskassor utan vidare kunde på eu
gång för hela riket genomföras.

Af den införskaffade utredningen angående byggnadskassornas ställning
har framgått, att de allmänna läroverkens i Uppsala och Kalmar byggnadsfonder
till byggnadskassorna i Uppsala och Kalmar stift lämnat bidrag
för amortering af dessa kassors lån.

Det bidrag, som i sådant afseende lämnats af Uppsala allmänna läroverks
byggnadsfond, har under eu lång följd af år uppgått till 2,000 kronor,
under det att bidraget från Kalmar läroverks byggnadsfond till byggnadskassan
i Kalmar stift utgått med belopp växlande efter år 1899 mellan
3,200 kronor och 990 kronor. Detta sistnämnda belopp utgör, enligt hvad
förut sagts, den annuitet byggnadskassan har att utgöra å kassans skuld
till riksgäldskontoret, hvadan sålunda redan nu byggnadsfonden faktiskt
ombesörjer förräntandet och amorteringen af denna skuld. Då det af Uppsala
läroverks byggnadsfond till byggnadskassan i Uppsala stift lämnade
bidrag jämväl syntes tillräckligt för förräntande af kassans skuld till riksgäldskontoret,
helst skulden genom anlitande af kassans återstående tillgångar,
sedan kassans andra skulder blifvit guldna, skulle kunna nedbringas
högst afsevärdt, uppstod hos mig fråga, huruvida icke byggnadsfonderna
vid läroverken i Uppsala och Kalmar skulle kunna öfvertaga betalningsansvaret
för byggnadskassornas i Uppsala och Kalmar stift förbindelser
till riksgäldskontoret. För vinnande af utredning härom anmodade jaggenom
särskilda skrivelser öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att
efter vederbörandes hörande afgifva utlåtande, huruvida Uppsala och Kalmar
allmänna läroverks byggnadsfonder, under förutsättning af vederbörande
långifvares samtycke, kunde öfvertaga betalningsansvaret för byggnadskassornas
i Uppsala och Kalmar stift förbindelser till riksgäldskontoret till
den de! respektive byggnadskassor icke skulle efter upphäfvande af bestämmelsen
i läroverksstadgan angående byggnadskassornas inkomst af
kadukår kunna betala lånen. Öfverstyrelsen har i anledning häraf hört
delegerade för förvaltningen af byggnadsfonderna vid ifrågavarande läroverk.
Af dessa hafva delegerade för förvaltningen af byggnadsfonden i
Uppsala anfört följande. Såsom ränta och amortering å de två lån, som
af stiftets byggnadskassa den 18 januari 1867 och den 31 januari 1868
upptagits för Uppsala högre allmänna läroverks byggnad å tillsammans
140,000 kronor, hade af kassan årligen erlagts 7,000 kronor, hvarvid läro -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

verkets byggnadsfond bidragit med ett årligt belopp af 2,000 kronor,
hvilket utgått, såsom af byggnadsfondens räkenskap syntes, alltifrån år
1873. Utbetalandet af detta årliga bidrag hade för läroverkets byggnadsfond
varit mycket betungande och i väsentlig mån bidragit därtill, att
fonden icke kunnat vinna någon förkofran i behållning, enär dess inkomster
åtgått, utom till amorteringen, till underhåll och nödiga reparationer
å läroverksbyggnaderna. Fondens behållning, som vid slutet af år 1872
utgjorde 11,359 kronor 63 öre, hade vid 1906 års slut utgjort 12,687
kronor 10 öre. Därvid vore att märka, att för en åren 1903 och 1904
verkställd större reparation och tillbyggnad af läroverkshuset Uppsala stad
bidragit med 81,000 kronor. Sedan under år 1907 tillbyggnad och reparation
verkställts å gymnastikbyggnaden, hvartill Uppsala stad bidragit
med ett belopp af 12,713 kronor, vore byggnadsfondens ställning den 3
december 1907 — den dag yttrandet afgifvits — följande:

Saldo behållning från 1906 ................................. kronor 12,687: 10

Inkomster Vi—/7> 1907......................... » 18,688: 47

Summa kronor 31,375: 57.

Utgifter ''/i—7i2 1907 ............................................. kronor 28,393: 18

Saldo behållning...................................... »_2,982: 39

Summa kronor 31,375: 57.

Men då af denna behållning flera återstående utgifter skulle bestridas,
bland annat af 2,000 kronor till byggnadsskuldens amortering, komme
byggnadsfonden vid 1907 års slut att äga ingen eller åtminstone ytterst
obetydlig behållning. Det visade sig sålunda vara för läroverkets byggnadsfond
omöjligt att ensam bestrida den utgift af 7,000 kronor, som årligen
skulle utgå för byggnadslånets ränta och amortering. Men delegerade ville
tillika framhålla, att utbetalandet likasom hittills af 2,000 kronor för sagda
ändamål vore för byggnadsfonden ytterst betungande och förenadt med
för läroverket mycket kännbar olägenhet, enär fonden därigenom sattes
ur stånd att bestrida sådana utgifter, som vore för läroverkets utveckling
högeligen behöfliga, hvaribland kunde nämnas anordnande af badrum vid
gymnastiklokalen, reparation af gymnastikhusets tak samt anordnande af
lokal för slöjdundervisning — allt arbeten, som vore ifrågasatta att verkställas
redan under år 1907, men i följd af brist på medel blifvit uppskjutna.
Delegerade ville därför betona önskvärdheten och behofvet däraf,
att läroverkets byggnadsfond blefve, om möjligt, befriad från att vidare
lämna bidrag till byggnadslånets ränta och amortering, på det att därigenom
utsikt kunde finnas till att fonden skulle kunna nödtorftigt fylla

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

21

de närvarande ocli framtida behof, till hvilka den vore afsedd att användas.

Till samma resultat hafva delegerade för förvaltningen af Kalmar
läroverks byggnadsfond kommit, och hafva de uti det af dem afgifna utlåtande
anfört, att enär byggnadskassans i Kalmar stift ifrågavarande skuld
icke kunde gäldas af byggnadskassans egna tillgångar, utan för nämnda
ändamål en summa af 990 kronor årligen af domkapitlet affordrades läroverkets
byggnadsfond, och enär, såsom af läroverkets räkenskaper framginge,
dess byggnadsfonds tillgångar vid 1906 års slut utgjort endast 282
kronor 6 öre och att dess inkomster för 1907 ej varit större än att, sedan
nyssnämnda 990 kronor levererats till domkapitlet, endast en summa af
1,165 kronor 32 öre kunnat afses till byggnadsfonden åliggande utgifter,
hvarigenom endast det allra nödtorftigaste i fråga om reparationer kunnat
åstadkommas samt det på grund däraf blott vore med ytterlig svårighet
byggnadsfonden kunde fullgöra nämnda leverans till stiftets byggnadskassa,
delegerade för sin del ville på det lifligaste tillstyrka, att ifrågavarande
skuld måtte blifva afskrifven.

På grund af hvad delegerade sålunda anfört har öfverstyrelsen för
sin del ansett, att byggnadsfonderna vid läroverken i Uppsala och Kalmar
vore urståndsätta att öfvertaga det ifrågasatta betalningsansvaret.

Af den utredning, som förut lämnats angående byggnadskassan i Skara
stift framgår, att ej heller nämnda kassa kali påräkna bidrag från byggnadsfonden
vid stiftsstadens läroverk för gäldande af kassans skuld till
riksgäldskontoret. Och enahanda är förhållandet med Visby stifts byggnadskassa
beträffande dess skulder till prästerskapets änke- och pupillkassa
samt lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa. Domkapitlet
i Visby har nämligen i förevarande fråga inhämtat yttrande af Visby högre
allmänna läroverks kollegium, som beträffande läroverkets byggnadsfonds
ställning meddelat, att fonden, som icke hade andra inkomster än de för
bestridandet af läroverkets byggnadsbehof alldeles otillräckliga inkomsterna
af terminsafgifter, den 31 december 1905 häftade i skuld med 3,296 kronor
3 öre, samt att från byggnadsfonden icke under långliga tider något bidragkunde
påräknas ens för grundligare reparationer, ännu mindre för ny- eller
ombyggnader.

Då sålunda de förbindelser, i hvilka ifrågavarande fyra byggnadskassor
häfta, icke kunna till den del de icke infrias med kassornas egna tillgångar,
öfvertagas af vederbörande byggnadsfonder, återstår icke någon
annan utväg än att af Riksdagen söka utverka dels medgifvande därtill
att byggnadskassornas i Uppsala, Skara och Kalmar skulder till riksgäldskontoret
få afskrifvas till det belopp de icke kunde gäldas af kassornas

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 1%.

egna tillgångar, efter det kassornas öfriga skulder blifvit guldna, dels ock
ett anslag till gäldande af byggnadskassans i Visby stift skuld till prästerskapets
änke- och pupillkassa och lärarnas vid elementarläroverken änkeoch
pupillkassa. För beviljande af anslaget till Visby stifts byggnadskassa
synes mig jämväl tala den af domkapitlet i Visby framhållna omständighet,
att byggnadskassan sedan årtionden tillbaka anlitats för bestridande af
utgifter för domkapitlets expedition, hvarigenom medförts motsvarande
besparing för statsverket. De bidrag till sagda ändamål, som från kassan
utgått, hafva varit så betydande, att enligt uträkning af kassans redogörare
kassan, om dessa bidrag icke påfordrats, nu skulle varit skuldfri.

Sedan Eders Kung!. Maj:t genom nådig remiss lämnat fullmäktige i
riksgäldskontoret tillfälle att yttra sig i anledning af de utaf domkapitlen
i Uppsala, Skara och Kalmar stift gjorda framställningar om afskrifning af
omförmälda stifts byggnadskassors skulder till riksgäldskontoret, hafva
fullmäktige i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 12 mars 1908 dels
lämnat en redogörelse för ifrågavarande skulders uppkomst och lånevillkoren
m. in., som öfverensstämmer med den jag förut meddelat, dels ock
upplyst beträffande riksgäldskontorets lån till Uppsala stifts byggnadskassa
för uppförande af en ny byggnad för Uppsala högre elementarläroverk,
att detsamma genom regelbunden inbetalning af den stadgade annuiteten
år för år amorterats och att, efter det senast förfallna annuitet
blifvit den o januari 1908 till riksgäldskontoret inbetald, lånets kapitalåterstod
utgjorde 33,717 kronor 68 öre; att rörande riksgäldskontorets lån
till förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i Skara
de föreskrifna annuitetslikviderna endast delvis blifvit fullgjorda och att
till följd häraf riksgäldskontorets förfallna fordran för lånet vid utgången
af år 1907 uppgått till 5,959 kronor 25 öre, hvaraf 5,613 kronor 56 öre
utgjorde förfallet kapital och 345 kronor 69 öre upplupen obetald ränta,
och att lånets hela återstod vid samma tidpunkt utgjorde 24,652 kronor
8 öre; äfvensom att i afseende å riksgäldskontorets lån för uppförande vid
läroverket i Kalmar af en n3^ byggnad för inrymmande af gymnastiklokal,
bibliotek in. in. de för detta lån stadgade inbetalningarna hittills blifvit
behörigen verkställda, i följd hvaraf riksgäldskontorets fordran härå vid
slutet af år 1907 nedgått till 20,986 kronor 43 öre.

Såsom lämplig tidpunkt för genomförande af reformen anser jag böra
bestämmas den 1 maj 1909. Under antagande att Uppsala stifts byggnadskassa
då slutbetalt sin skuld till Galle stad och inbetalt ytterligare
en annuitet å lånen till riksgäldskontoret, skulle denna byggnadskassas
skuld till riksgäldskontoret då kunna, minskad med kassans förefintliga
kapitaltillgång efter det kassans öfriga skulder blifvit guldna, beräknas
uppgå till omkring 10,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

23

Vid samma tid torde Kalmar stifts byggnadskassas skuld till riksgäldskontor,
som den saknar tillgångar att gälda, komma att belöpa sig
till omkring 20,000 kronor.

Enligt hvad fullmäktige i riksgäldskontoret upplysa, utgjorde Skara
stifts byggnadskassas skuld den 31 december 1907 å lånet till riksgäldskontoret
24,652 kronor 8 öre. Kassans tillgångar utgjorde den 1 maj
1907 14,258 kronor 54 öre. Af dessa tillgångar har emellertid domkapitlet
i Skara, såsom jag förut meddelat, ansett ett belopp af 11,000
kronor vara erforderligt för att med räntan därå och öfriga kassans inkomster
kunna bestrida kassan, enligt domkapitlets mening, åliggande utgifter
för biblioteksbusets i Skara underhåll. Hvad angår detta förhållande
vill jag erinra om följande.

Kungl. Maj:t anbefallde den 17 maj 1907 öfverstyrelsen att inkomma
ej mindre med utredning rörande nu i särskilda fall bestående skyldighet
för vederbörande kommuner, där högre allmänna läroverk äro inrättade,
att bygga och underhålla läroverkshusen samt att anskaffa och underhålla
rektorsbostad eller utgifva liyresersättning åt rektor, än äfven med yttrande,
huruvida dylik skyldighet i de fall, där sådan nu ej förefinnes, bör vederbörande
kommun åläggas.

Med anledning häraf har öfverstyrelsen från rektorerna vid de högre
allmänna läroverken infordrat utredning och yttrande i berörda afseende
och den 16 december 1907 i ärendet afgifvit eget underdånigt utlåtande,
därvid fogats de från rektorerna inkomna yttranden.

Beträffande läroverket i Skara har vederbörande rektor i sitt yttrande
i fragan hufvudsakligen anfört. Skara stad hade honom veterligen inga
andra skyldigheter gent emot läroverket sig ålagda, än dem, som angåfves
i § 213 och § 216 mom. 1 af gällande läroverksstadga. Det nuvarande
läroverksliuset, som invigts 1871, hade, oberäknad! 13,000 riksdaler ur
stiftets byggnadskassa till inköp för skolgårdens utvidgning af en närbelägen
tomt samt ett i nåder medgifvet lån å 18,700 riksdaler för anbringande
af värmeapparat, kostat omkring 106,000 kronor, af hvilka från
staten utgingo 55,000 riksdaler, från landstinget 20,000 riksdaler, från
stiftets byggnadskassa 1,000 riksdaler, ur läroverkets byggnadsfond omkring
25,000 och från Skara stad 5,000 riksdaler. Sistnämnda belopp anslogs
enligt stadsfullmäktiges beslut den 13 juli 1871 till det nya läroverkshusets
möblering. ° Vid eventuell nybyggnad däraf kunde inga bidrag påräknas
vare sig från stiftets byggnadskassa eller läroverkets byggnadsfond. Under
sådana förhållanden ansåg rektorn, att byggnadsskyldighet borde åläggas
Skara stad. Ett sådant åläggande vore äfven billigt med hänsyn till de

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

fördelar, ett högre allmänt läroverk tillförde staden, och till de jämförelsevis
ringa uppoffringar, denna hittills beliöft underkasta sig för läroverket.
Underhållet af läroverkshuset hade hittills bekostats af läroverkets byggnadsfond.
Rimligt syntes vara, att staden ålades lämna bidrag till underhåll
i de fall, då större reparationer måste företagas, hvilka byggnadsfonden
ej hade råd ensam bekosta. I stället för rektorsbostad, som staden ej anskaffat,
utginge af staden hyresersättning med 1,000 kronor årligen till rektor.

I sitt förenämnda underdåniga utlåtande har öfverstyrelsen beträffande
vissa allmänna läroverk, bland andra läroverket i Skara, anfört, att det,
enligt hvad vederbörande rektorer upplyst, gällde, att de städer, inom
hvilka dessa läroverk vore belägna, hvarken blifvit ålagda skyldighet att
bygga eller att underhålla läroverkslius, men ej heller blifvit frikallade
från dylik skyldighet.

På grund af livad sålunda blifvit upplyst och då det så kallade
bibliotekshuset i Skara är tillkommet för härvarande allmänna läroverks
behof och jämväl af läroverket disponeras, oafsedd att någon del af biblioteket
är så kalladt stiftsbibliotek, måste, synes mig, Skara stad vara skyldig
eller kunna åläggas att underhålla denna byggnad med det område, som
därtill upplåtits, i den mån läroverkets byggnadsfond det ej förmår. Vid
sådant förhållande torde någon del af stiftets byggnadskassas kapitaltillgångar
icke behöfva afsättas för bestridande af utgifter för berörda underhåll,
utan dessa kapitaltillgångar i sin helhet kunna användas till afbetalning
af kassans förenämnda skuld till riksgäldskontoret. Efter sådan afbetalning
torde berörda skuld den 1 maj 1909 icke uppgå till högre
belopp än omkring 10,000 kronor, hvilket alltså skulle enligt mitt förslag
härvid blifva föremål för afskrifning.

Byggnadskrav i Visby stift ställning har sedan den 1 maj 1907,
då dess brist såsom förut nämnts utgjorde 12,461 kronor 90 öre, så till
vida ändrats, att å dess skuld till elementarlärarnas änke- och pupillkassa
under december 1907 af betalts 1,000 kronor, hvarvid dock byggnadskassans
tillgångar något minskades. Enligt uppgifter från domkapitlet
i Visby samt från prästerskapets änke- och pupillkassa och elementarlärarnas
änke- och pupillkassa uppgingo byggnadskassans skulder den 31
december 1907 till 12,125 kronor 96 öre, häraf till prästerskapets änkeocli
pupillkassa 2,285 kronor 27 öre och till elementarlärarnas änke- och
pupillkassa 9,840 kronor 69 öre. Som byggnadskassans tillgångar samtidigt
uppgingo till allenast 445 kronor 72 öre, utgjorde alltså dess brist
då 11,680 kronor 24 öre. Dessa byggnadskassans skulder, å hvilka visserligen
icke räknas någon ränta, men som kassan saknar medel att nu och

25

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

under lång tid framåt infria, kunna gifvetvis icke afskrifvas, utan erfordras
alltså att hos Riksdagen på extra stat för år 1909 begära anslag å ett
bristen motsvarande, till 11,680 kronor jämnadt belopp för dessa skulders
infriande.

För vinnande af ifrågavarande syfte skulle staten alltså få vidkännas
afskrifning af fordringar å tillhopa omkring 40,000 kronor samt en direkt
utgift å 11,680 kronor.

I sammanhang med frågan om upphäfvande af bestämmelsen om
användande af kadukarets inkomst för läroverkens behof bar unpstått
tanken att, med bibehållande af kadukåret, i stället använda dess behållna
inkomster st som bidrag till aflönande af extra ordinarie prästmän
och därtill jämväl använda nuvarande behållningar i stiftens
byggnad skassor. I sådant syfte bar domkapitlet i Lund "i underdånig
skrifvelse den 10 oktober 1906 framlagt tre alternativa förslag. Öfver
domkapitlets ifrågavarande framställning hafva infordrade underdåniga
utlåtanden afgifvits< af Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
och öfverstathållarämbetet äfvensom af samtliga ecklesiastika konsistorier.
Af dem som sålunda yttrat sig i frågan hafva somliga i likhet med domkapitlet
i Lund vela‘t bibehålla kadukåren samt icke haft något att erinra
mot att medlen användes på något af de sätt, domkapitlet anvisat. Andra
åter hafva motsatt sig kadukarets bibehållande och såsom skäl härför
anfört hufvudsakligen följande. Ett bibehållande af kadukåren och användande
af kadukårsmedlen på något af de sätt domkapitlet i Lund
antydt strede mot stadgandet i nådiga förordningen angående allmänt
ordnande af prästerskapets inkomster den 11 juli 1862, att afgifter, som
af en församling till dess prästerskap utgöras, ej må till aflönande af
annan församlings präst användas. En sådan anordning innebure dessutom
ett brytande mot den i sagda författning jämväl uttalade grundsatsen,
att det extra ordinarie prästerskapet skulle aflönas af det ordinarie,
till hvilken skyldighet hänsyn tagits vid bestämmandet af det ordinarie
prästerskapets aflöning.

Jämväl jag ani^er, att, därest kadukarets inkomster icke längre skola
användas för det ändamål, läroverksstadgan angifver, de, med hänsyn till
förordningen den 11 juli 1862, icke kunna dragas till annat ändamål och
icke heller höra göra det. I stället synes mig, att kadukåret bör helt
och hållet försvinna och tjänsten således i det fall, då kadukår nu räknas,
blifva ledigt att tillträda tidigare, i bästa fall ett år tidigare. Att i sådan
händelse någon olikhet med afseende å tillträdestiden vid prästerliga be Bib.

Ull Eihsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 122 Raft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

ställningar kommer att förefinnas, i det att vid vissa ledigheter nådår
först utgår vid andra icke, saknar all betydelse. »Sådan olikformighet
med afseende å längden af den tid, under hvilken en prästerlig syssla
står ledig och uppehälles med vikarie, förefinnes redan nu och beror dels
på det så kallade tjänstårets växlande längd dels på tillsättningsprocedudurens
utsträckning i följd af besvär m. m. och dels pa prästerskapets
änke- och pupillkassas rätt till ett års behållen inkomst af hvarje prästerlig
beställning. Men hvad som däremot synes mig hafva stor betydelse°är,
att församlingarna genom kadukårets indragning skulle kunna tidigare erhålla
ordinarie innehafvare af sina prästerliga sysslor och det extra ordinarie
prästerskapet, hvars svaga aflöningsvillkor äro behjärtansvärda, därigenom
skulle komma i någon mån tidigare till ordinarie beställning. I särskild
underdånig petition har jämväl en stor del af det extra ordinarie prästerskapet
anhållit, att för vinnande af berörda syfte kadukåret måtte helt
och hållet försvinna. Och i det fall att i följd af besvär eller annan
omständighet prästerlig syssla, vid hvilken eljest kadukår skolat åtnjutas,
icke kommer att tillträdas af ny innehafvare förr än någon tid efter det
att det så kallade tjänståret gått till ända, uppstår ifigen svårighet, enär,
enligt gällande reglemente, den behållna inkomsten af sysslan för denna
tid tillfaller prästerskapets änke- och pupillkassa. *

Hvad åter beträffar de behållningar, som nu finnas i de flesta stifts
byggnad skassor, anser jag, att de icke kunna, utan åsidosättande af läroverkens
rätt, dragas från det ändamål, för hvilket kassorna bildats. De
stiftens byggnadskassor, som hafva behållning, böra således enligt min
mening fortfarande äga bestånd. I den man kassornas tillgångar icke
måste tagas i anspråk för uppfyllande af vissa särskilda förpliktelser såsom
t. ex. hvad Linköpings stifts byggnadskassa beträffar underhåll af stiftsbiblioteket
eller hvad Västerås stifts byggnadskassa’ angår möjligen beredande
af lämplig lokal åt dess värdefulla stiftsbibliotek, böra dessa tillgångar
med medgifvande i hvarje särskild! fall af Kungl. Maj:t fortfarande
som hittills användas såsom bidrag till byggnad och underhåll af läroverkshus
inom respektive stift och därigenom i någon män underlätta
städernas hithörande byggnads- och underhållsskyldighet,»

utskottet* Såsom af statsrådsprotokollet inhämtas, skulle genom Riksdagens bifall

yttrande. ti]1 Maj:ts förevarande framställning undanröjas de hinder, som

Statsutskottest Utlåtande N:o 190.

27

eljest möta mot upphäfvande af bestämmelserna om rätt för stiftens byggnadskassor
att åtnjuta dels två årliga kollekter öfver hela stiftet, dels ock
s. k. kadukmedel, hvilka utgöras af ett års behållen inkomst efter ecklesiastik
tjänsteman, som genom erhållet afsked eller afsättning afgått från
tjänsten eller som aflidit utan att efterlämna enka eller omyndiga barn,
hvilka äro lagligen berättigade till nådår. Att fortfarande upptaga kollekter
för dessa kassor måste; på sätt departementschefen anfört, anses i
hög grad otidsenligt och olämpligt, och likaledes delar utskottet departementschefens
mening, att det s. k. kadukåret bör helt och hållet borttagas
och tjänsten således i det fall, då kadukår nu räknas, tidigare blifva ledig
att tillträdas. Omförmälda medel — kollekter och kadukmedel — utgöra
emellertid byggnadskassornas hufvudsakligaste inkomster, och för vissa af
kassorna skulle det blifva omöjligt att, om dessa inkomster fråntagas dem,
betala sina skulder. I anledning häraf har nu föreslagits dels afskrifning
af vissa skuldbelopp, uppgående sammanlagdt till omkring 40,000 kronor,
för hvilka byggnadskassorna i Uppsala, Skara och Kalmar stift häfta till
riksgäldskontoret, dels ock anvisande af ett anslag å 11,680 kronor till
gäldande af byggnädskassans i Visby stift skulder till två särskilda änkeoch
pupillkassor. För beviljande af sistnämnda anslag talar, såsom departementschefen
framhållit, jämte andra skäl äfven den omständigheten att
Visby stifts byggnadskassa sedan årtionden tillbaka anlitats för bestridande
af utgifter för domkapitlets expedition, hvarigenom motsvarande besparing
medförts för statsverket.

I enlighet med det anförda anser utskottet giltiga skäl föreligga för
bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning. Under förutsättning,
att bestämmelser i vederbörlig ordning meddelas om borttagande af det
s. k. kadukåret samt om upphäfvande af stiftens byggnadskassors rätt att
åtnjuta kollekt- och kadukmedel, får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må

a) medgifva, att de skulder, hvari byggnadskassorna
i Uppsala, Skara och Kalmar stift den 1 maj 1909
häfta till riksgäldskontoret, må, i den mån de icke täckas
af dessa kassors tillgångar, efter det kassornas öfriga
skulder blifvit guldna, afskrifvas; och

b) såsom bidrag till gäldande af byggnadskassans
i Visby stift skulder till lärarnas vid elementarläroverken
änke- och pupillkassa och prästerskapets änke -

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 190.

och pupillkassa på extra stat för år 1909 bevilja ett
anslag a 11,680 kronor. t

Stockholm den 28 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

t

Stockholm, Ivar Hceggströms Boktryckeri A. B., 1903.