Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
1
N:o 188.
Ank, till Biksd. kansli den 25 maj 1908, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
användande af viss del af den så kallade Djurgårdsf ''onden
för utförande af byggnads- och reparationsarbeten
vid Haga och Ulriksdals slott.
(l:a U. A.)
Uti en till Riksdagen den 8 innevarande maj aflåten proposition
(n:o 219) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att för utförande
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af öfverintendentsämbetet
tillstyrkt förslag af byggnads- och reparationsarbeten vid Haga och
Ulriksdals slott med därtill hörande byggnader finge af den så kallade
Djurgårdsfonden användas ett belopp af 254,000 kronor.
Rörande Kungl. Maj:ts förevarande framställning har departementschefen
till statsrådsprotokollet öfver finansärenden för ofvannämnda
dag anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 21 nästlidne april bär riksmarskalksämbetet
gjort framställning angående utförande af åtskilliga delvis
ganska omfattande reparationsarbeten å Haga och Ulriksdals lustslott
med därtill hörande byggnader. Af handlingarna i ärendet inhämtas
följande.
Sedan ståthållarämbetet å nämnda slott hos riksmarskalksämbetet
anhållit, att genom riksmarskalksämbetets föranstaltande besiktning
Bill. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. Ilo Höft. (N:o 183.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:0 183.
måtte verkställas å slotten samt å de till slotten hörande hus och
byggnader för att utröna, i hvad skick de nu befunne sig, samt huruvida,
förutom årligen återkommande mindre reparationer och underhåll,
några större och mera genomgående reparationer vore behöfliga
för deras framtida bestånd, uppdrog riksmarskalksämbetet åt arkitekten
i öfverintendentsämbetet, hofintendenten G. A. H. Lindgren, att jämte
af honom tillkallad sakkunnig person verkställa ifrågavarande besiktning.
I skrifvelse den 17 juli 1907 anmälde Lindgren, att han jämte
byggmästaren Alfred Johansson verkställt en förberedande besiktning
å slottsbyggnaderna, samt att därvid vissa i skrifvelsen uppräknade
brister, däribland särskildt framhållits åtskilliga om rubbningar i byggnadernas
grundvalar vittnande sprickor och sättningar i byggnaderna
blifvit iakttagna. För utrönande af orsakerna till och botemedlen mot
dessa sättningar ansåg hofintendenten Lindgren nödvändigt att vidtaga
vissa i skrifvelsen närmare angifna grundundersökningar vid slotten
äfvensom uppmätningar af slottsbyggnaderna vid Haga för upprättande
af erforderliga ritningar och anhöll han på grund häraf om bemyndigande
att gå i författning om utförande af de sålunda föreslagna åtgärderna.
Efter det sådant bemyndigande blifvit Lindgren lämnadt,
samt nämnda undersökningsarbeten verkställts, öfverlämnade ståthållarämbetet
med särskilda till riksmarskalksämbetet ställda skrifvelse!’
af den 24 och clen 30 mars innevarande år af Lindgren afgifna
berättelser öfver resultatet af de anställda besiktningarna och däraf
föranledda förslag till reparations- och ombyggnadsarbeten vid slotten
jämte ritningar och kostnadsförslag.
I den beträffande Haga slott och därtill hörande byggnader afgifna
berättelsen erinrar Lindgren till en början, hurusom ifrågavarande anläggning
består af tre delar, nämligen det egentliga slottskomplexet, sammansatt
af Hennes Maj:t Drottningens paviljong eller det s. k. palais’et
med tillhörande ekonomibyggnad (köks- och betjäntflygeln) samt konung
Gustaf Hirs paviljong, vidare det s. k. Gamla Haga, bestående af
konung Gustaf III:s kiosk och två mindre byggnader af trä, samt slutligen
det s. k. Öfre Haga, bestående af boställen för kamrerare och
trädgårdsdirektör, orangeribyggnad, ett flertal växthus och de s.. k.
koppartälten, inrymmande stall, vagnbodar samt bostäder för betjäning
och trädgårdsfolk, hvarjämte till Öfre Haga äfven kunde räknas de s. k.
Finnstugorna, af hvilka sistnämnda af trä uppförda byggnader den
ena, den s. k. lilla Finnstugan, inrymde en del rum för betjäningen och
den andra för närvarande vore uthyrd.
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
3
Beträffande de å slottskomplexet jämte öfriga omförmälda byggnader
nödiga reparationer anför Lindgren hufvudsakligen följande.
Det s. k. palais’et, hvilken byggnad konung Gustaf IV Adolf låtit
uppföra, hade till följd af omständigheter, som vid dess uppförande icke
kunnat förutses, blifvit så skadadt, att detsamma tarfvade omedelbara och
genomgripande åtgärder för att fortfarande kunna bevaras och användas.
Byggnaden vore nämligen förlagd på ett ofvan lösa lerlager befintligt
lager af sand och grus, under hvilket den fasta bottnen stupade
ned från 3 meters djup under nuvarande nästan plana markyta
i nordöstra hörnet till 8,4 meters djup i nordvästra hörnet. Verkställda
profgräfningar och jordborrningar hade visat, att grunderna
bestode af tämligen vårdslöst lagda stenblock på en utlottning af nedkastad
sten, hvilande på grus- och lerlagren. Denna grundläggning hade
möjligen varit tillräcklig, så länge det underliggande lerlagret varit genomclränkt
af grundvatten från Brunnsviken, men då Brunnsviken under 1860-talet sänkts, och till följd däraf det dittills vattenförande lerlagret höjts
ofvan Brunnsvikens vattenyta, hade så småningom lerlagret torrlagts
dels genom utpressning af grundvattnet och dels genom storkning
under torra somrar, hvarjämte lerlagret krympt tillsammans, så att
grunderna börjat sätta sig. Vid dessa sättningar hade olägenheten af
bottnens starka fall visat sig, i det sättningen blifvit vida större mot
norr och väster, där djupet till fast botten vore större än på södra
och östra sidan, och byggnaden formligen sönderbrutits. De flera
gånger reparerade skadorna hade efter hand åter visat sig i ännu mera
förvärradt skick och nya sprickor hade framträdt till och med under
den nyss tilländagångna vintern, Indika antydde en fortgående brytning
i murarna af så allvarsam art, att den tid ej kunde anses aflägsen,
då palais’et blefve obeboeligt, därest orsaken till sättningarna ej
blefve afhjälpta. I sådant syfte har liofintendenten Lindgren föreslagit,
att under den hufvudsakliga delen af byggnaden skulle läggas nya
grunder af beton medelst till fast eller genom pålning bildad botten
nedförda betonpelare, förenade genom betonhvalf med ingjutna järnbalkar.
I det skick, byggnaden nu befunne sig, kunde en dylik grundförbättring
jämte erforderliga förstärkningar under hjärtmurarna och
tvärmurarna inuti byggnaden ej verkställas utan att bjälklag och golf
delvis måste upptagas eller utan betydliga skador å putsen på fasader,
innermurar och tak. Samtliga golf, hvaraf största delen vore starkt
slitna, samt väggar och tak måste därför undergå reparation samtidigt
med grundförstärkningen. Jämväl yttertaket hade blifvit af ålder så
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
anfrätt, att plåtbetäckningen samt clelar af panelen måste omläggas,
Itvarjände vissa åtgärder borde vidtagas till säkerhet mot eldfara, såsom
anordnande af brandbotten samt insättande af järndörrar m. m. Af
bekvämlighets- och eldsäkerhetshänsyn borde dessutom införas vattenledning
med pumpverk från slottskällan och cistern på vinden samt
brandpostledningar och afloppsledning. Jämväl syntes önskvärdt, att i
byggnaden med dess ekonomiafdelningar infördes värmeledning jämte
vattenklosettsystem.
Den till slottskomplexet hörande ekonomibyggnaden (köks- och
betjäntflygeln), hvilken uppförts under konung Oscar I:s regering, hvilade
med sin västra sida på berg föga under jordytan samt med den östra
sidan på grus och lera med starkt fallande, fast botten. Vid Brunnsvikens
sänkning hade denna byggnad blifvit i så hög grad skadad, att
densamma trots för tjugu år sedan anbragta gr öfva förankringar icke
längre kunde vidmakthållas. I följd af lerlagrets krympning under östra
fasaden hade byggnaden nämligen så att säga kantrat mot öster och
kunde icke ånyo uppskrufvas eller återställas i brukbart skick utan
kostnader, som syntes komma att öfverstiga kostnaderna för fullständig
nybyggnad utan att lämna ens tillfredsställande resultat. Då härtill
komme, att byggnadens läge vore för moderna kraf ytterst olämpligt,
i det serveringen från köket till matsalen måste ske genom en lång
af trä utförd gång, som vintertiden vore ytterst kall och dessutom
fordrade ett dyrbart underhåll, syntes ombyggnad ej böra ske på
samma plats och efter samma metod som den vid ekonomibyggnadens
uppförande tillämpade. I stället borde ny ekonomibyggnad uppföras
i form af två mindre, närmare palais’et förlagda och med detsamma
direkt förenade flyglar, den ena innehållande kökets och den kvinnliga
tjänstepersonalens lokaler samt den andra innehållande vaktmästarbostad,
rum för manlig personal och magasin.
Konung Gustaf III:s paviljong, hvilken byggnad delvis uppförts
redan på 1600-talet men sedermera tillökats under senare delen af
1700-talet och ägde en inredning afl högt konstnärligt värde, vore i
det hela i godt stånd och väl underhållen; dock syntes norra och
västra gaflarna hafva lidit något af sättningar i grunderna, som på
dessa ställen behöfde förstärkas, hvarjämte några inre underhållsarbeten
vore af nöden.
Gamla Hagas förnämsta byggnad, Konung Gustaf III:s kiosk — eu
i slutet af 1700-talet uppförd byggnad af stort historiskt intresse —
vore hårdt angripen af fukt och röta, samt i följd däraf i behof af
reparation. De till Gamla Haga hörande mindre byggnaderna af trä
erfordrade endast några obetydliga reparationer.
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
5
Öfre Hagas tre hufvudbyggnader — kamrerarbostället, trädgårdsdirektörens
boställe ocli orangeribyggnaden —- befunne sig i stort sedt i
godt skick med undantag af de båda boställenas yttertak, hvilka bestode
af tegel på underlag af spån. Dessa tak hade redan vid byggnadernas
uppförande lagts med så låga fall, att de icke kunnat vidmakthållas.
Då spåntäckningen af ålder vore förstörd och ej kunde repareras utan
att ytterteglet aftoges, syntes det vara lämpligast att omlägga taken
med svartplåt för underlättande af framtida underhåll. Därjämte tarfvade
orangeribyggnaden yttre reparation, i sammanhang hvarmed byggnadens
användbarhet borde ökas genom upptagande af nya fönster å byggnadens
norra sida.
De till öfre Haga hörande s. k. koppartälten vore visserligen underhållna
så väl, som disponibla tillgångar medgifvit, men lede äfven de
af följderna utaf en olämplig takkonstruktion, i ty att yttertaken vore
utförda af tegel på underlag af spån med så låga fall, att vattnet vid
snösmältning runne genom tak och taklister samt förstörde paneler,
taklister och puts såväl som golf och bjälklag i byggnaderna. Yttertaken
å östra och västra tälten borde därför omläggas med svartplåt
eller falstaktegel på brädpanel, livarjämte erfordrades en yttre reparation
å östra tältet, hvars stallokaler borde förses med golf af nubbsten
och cement i stället för nuvarande trägolf, som ej kunde hållas i brukbart
skick utan ständiga reparationer. Mellersta tältets vagnbodar
borde af samma skäl förses med cementgolf, livarjämte västra tältet
tarfvade en grundlig inre reparation.
Den stora Finnstugan vore en i det hela rätt väl bibehållen och
underhållen träbyggnad, som för närvarande vore uthyrd till privatpersoner,
men lätt kunde apteras till bostäder för skogvaktare, nattvakt
och andra underhafvande, hvilka måste bo vid slottet. Den lilla
Finnstugan däremot vore en f. d. uthuslänga af timmer under tegeltak,
hvilken genom eu rad af provisoriska åtgärder, såsom inläggning af
golf och tak, insättning af kakelugnar och spislar, tillbyggnad af förstugukvistar
o. s. v. förvandlats till bostäder af mycket primitiv art.
Enär golfven hvilade på jorden utan någon lossning och samtliga
inredningsåtgärder måste anses ytterst otillfredsställande ur såväl
hygienisk som eldsäkerhetssynpunkt samt byggnaden i det hela vore
ytterst bofällig, syntes densamma böra slopas såsom boställsbyggnad
och däri inlogerade betjänte öfverflyttas till störa Finnstugan, så mycket
mera som underhållet af lilla Finnstugan äfven i dess nuvarande bofälliga
skick kostade betydligt mera, än stora Finnstugan inbringade
i hyror.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
Slutligen syntes växthusen böra försättas i ett mera tidsenligt
skick och förses med tidsenlig och mindre bränsleödande uppvärmning
än den nuvarande.
Samtliga de sålunda vid Haga ifrågasatta reparations- och ombyggnadsarbetena
skulle enligt af hofintendenten Lindgren uppgjorda
beräkningar draga följande kostnader, nämligen i fråga om:
Palaiset ..............................-.................................................kronor 190,000: —
Vatten- och afloppsledningar för samma byggnad... » 12,000: —
De i stället för den nuvarande till palais’et hörande
ekonomibyggnaden till uppförande föreslagna
köks- och betjäntflyglarna................................. » 90,000: —
Konung Gustaf III:s paviljong och kiosk .................. » 18,000: —
De vid Öfre Haga belägna ekonomi- och bostadsbyggnaderna
jämte orangeriet ......................... » 34,000: —
Växthus ............................................................... » ________ 37,000: —
Summa kronor 381,000:—,
Därest värmeledning och vattenklosettsystem skulle införas i
palais’et — hvilka arbeten icke ingå i nyssnämnda med afseende å samma
byggnad föreslagna arbeten —■ skulle enligt hofintendenten Lindgrens
beräkning härför kräfvas en ytterligare kostnad af 34,000 kronor.
Beträffande därefter Ulriksdals slott med därtill hörande byggnader
— orangeribyggnaden, ståthållarbostället Beylon, slottskapellet
samt ekonomi-, stall- och boställsbyggnaderna — anföres i det af Lindgren
afgifna besiktningsinstrumentet följande.
Ulriksdals slott, som uppförts i midten af 1600-talet för riksfältherren
grefve Jacob De la Gardies räkning och sedermera inköpts
af drottning Hedvig Eleonora, hade på hennes föranstaltande äfvensom
senare under drottning Ulrika Eleonoras tid i vissa delar tillbyggts.
De vid slottet förut befintliga terasserna åt landsidan hade
vid slottets iordningställande åt Konung Karl XV borttagits, i sammanhang
hvarmed marken afschaktats för åstadkommande af lämpliga
dosseringar för regnvattnets aflopp och möjligen äfven för erhållande af
en sundare bottenvåning, hvars bjälklag, enligt hvad socklarna utvisade,
dessförinnan legat föga öfver markens nivå.
Genom de sålunda vidtagna förändringarna hade slottets socklar
kommit att på långa sträckor ligga ofvan marken. I följd af terassernas
borttagande och grundmurarnas från början för andra förhållanden
beräknade beskaffenhet hade under påverkan af källossningen, för
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
7
hvilken grunderna efter vidtagande af nämnda förändringar blifvit i hög
grad utsatta, i fönsterbröstningarna i södra och norra flyglarna samt
tvärs igenom murarna i nordöstra och sydöstra flyglarna uppstått
sättningssprickor, hvilket fört med sig, att de så godt som hvarje år
gjorda försöken att reparera skadorna å slottets murar, puts och gemak
varit alldeles fruktlösa. Åtgärder måste därför vidtagas för grundmurarnas
förstärkande och skyddande. Vidare ansåges yttertaken
tarfva en grundlig reparation, som syntes enklast och bäst kunna ske
genom att, med bibehållande af det nuvarande plåttaket, därå anbringa
en ytterligare takbetäckning af glaseradt falstaktegel, hvarjämte åtskilliga
åtgärder borde vidtagas för slottets och därstädes förvarade
dyrbara samlingars skyddande mot eldfara genom inläggande af brandbotten
i den till bostäder åt betjäning använda vindsvåningen, uppsättande
af järndörrar mot vindarna, anbringande af åskledare m. m.,
äfvensom slottets fasader repareras.
Orangeribyggnaden, hvilken uppförts af drottning Hedvig Eleonora
efter ritningar af Nicodemus Tessin d. ä. och utgjorde ett af vårt lands
märkligare byggnadsminnen inom vår storhetstids trädgårdsarkitektur,
hade i följd af byggnadens användning, därvid stark fukt omväxlat
med värme, lidit betydliga skador, hvartill dålig grundläggning och
ålderdomlig konstruktion starkt medverkat. Till byggnadens iståndsättande,
däri inbegripet införande af en modernare värmeledning,
ansåges eu genomgripande reparation nödvändig.
Ståthållarbostället Beylon vore i hufvudsak väl bibehållet. Dock
vore detsamma i behof af dels eu del invändiga reparationer och dels
af en ny veranda å södra sidan i stället för den nuvarande af allt för
klent och numera af röta angripet virke uppförda. För att undgå
framtida underhålls- och ombyggnadskostnader syntes det lämpligaste
vara att bygga den nya verandan och yttertrappan af sten.
För slottskapellets samt ekonomi-, stall- och boställsbyggnadernas
iståndsättande tarfvades endast jämförelsevis mindre omfattande reparationer.
Inom sistnämnda grupp af byggnader, — till hvilken höra, utom
andra, trädgårdsdirektörens bostad, kamrerarbostad, den s. k. confidencen
m. fl. — förekomma äfven ett par mindre byggnader, det
s. k. gula huset, boställshuset vid slottet, inrymmande bostäder åt
trädgårdsarbetare in. fl., samt den s. k. fasanbyggnaden, innehållande
tvättstuga jämte bostäder för betjäning in. in.
Då gula linset i följd af ålder befunne sig i ett så bristfälligt
skick, att allt underhåll däraf måste anses bortkastadt, har hofintendenten
Lindgren ansett detsamma böra efter afsilande af slottets
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
reparation, hvarunder byggnaden lämpligen knnde användas till bostad
för arbetarna, nedrifvas och materialet användas till uppförande af
ett tvätthus, som nu saknades vid kungsgården. I stället kunde
det nyss omförmälda boningshuset vid stallet flyttas till trädgårdsområdet
för att tjäna till bostad åt trädgårdsarbetarna och den nuvarande
tvättstugan i stället förändras till bostadsrum.
Kostnaden för utförande af omförmälda vid Ulriksdals slott med
tillhörande byggnader behöfliga arbeten skulle enligt af hofintendenten
Lindgren uppgjord kostnadsberäkning uppgå till följande belopp, nämligen
å slottsbyggnaden............................................... kronor 212,000:
,, orangeribyggnaden............................................... „ 100,000: —
„ ståthållarb ostället Beylon................................... ,, 12,600: —
„ slottskapell, ekonomi-, stall- och boställsbygg
nader.
............................................................... » 35,400: —
Summa kronor 360,000: —.
I kostnaderna för arbeten å själfva slottsbyggnaden hafva icke
inräknats kostnaden för införande af värmeledning, elektrisk belysning
och vattenklosettsystem, åtgärder, hvilka af hofintendenten Lindgren
ansetts önskvärda för slottets modernisering till bostad åt Hennes Maj:t
änkedrottningen. För dessa arbeten skulle enligt hofintendenten Lindgrens
beräkning kräfvas eu ytterligare utgift af 58,000 kronor. -
Med särskilda skrifvelser den 27 och den 31 sistlidne mars öfverlämnade
riksmarskalksämbetet förenämnda besiktningsinstrument jämte
öfriga till ärendet hörande handlingar till öfverintendentsämbetet med
anhållan, att ämbetet ville genomgå och pröfva de uppgjorda beräkningarna
och kostnadsförslagen samt till riksmarskalksämbetet
afgifva yttrande däröfver äfvensom rörande lämpligheten och behofvet
af de föreslagna reparationsarbetena. Då emellertid en sådan granskning
syntes erfordra någon längre tid, men det vore särdeles önskvärd!,
att riksmarskalksämbetet snarast möjligt erhölle öfverintendentsämbetets
yttrande beträffande sådana i förslagen förekommande mindre reparationsarbeten,
som syntes öfverintendentsämbetet böra utföras redan under
den närmaste tiden, äfvensom rörande den föreslagna reparationen af
Hennes Maj:t drottningens paviljong å Haga eller det så kallade palais’et,
hvilket enligt Lindgrens berättelse syntes mest vara i behof af snara
åtgärder för dess iståndsättande, anhöll riksmarskalksämbetet, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 183. 9
öfverintendentsämbetet ville i sådant afseende inkomma med särskilda
yttranden.
I två till riksmarskalksämbetet ställda skrifvelser af den 14 nästlidne
april har öfverintendentsämbetet afgifvit de sålunda begärda
yttrandena.
Ämbetet framhåller därvid, hurusom den korta tid, som varit
ämbetet tillmätt att ägna åt handläggningen af detta ärende, för ämbetet
omöjliggjort att låta samtliga hithörande förslag blifva föremål för
allsidigt bepröfvande, samt att ämbetet därför nödgats att för närvarande
inskränka sig till att lämna en redogörelse för hvilka åtgärder,
ämbetet ansåge böra för ifrågavarande byggnaders bestånd omedelbart
komma till utförande, samt för de omkostnader, dessa arbeten kunde
antagas komma att förorsaka.
Beträffande de å Haga slott med tillhörande byggnader föreslagna
arbeten har öfverintendentsämbetet anfört följande.
Hvad anginge »palais’et», vore önskvärdheten af dess reparation
uppenbar, och, om ämbetet än icke funne ett kortare uppskof vara
förenadt med någon egentlig fara, ansåge ämbetet det dock vara det
mest förtänksamma att icke längre uppskjuta frågan härom, då hufvud-
byggnaden därigenom faktiskt skulle blifva i ännu högre grad än som
skett sönderbruten och skorstensstockarna behöfva nogsammare tillses,
hvartill komme, att köks- och betjäntflygeln befunne sig i ett så högst
bristfälligt skick, att någon reparation af densamma näppeligen kunde
ifrågakomma.
Vid granskning af kostnadsförslaget till reparation af själfva
slottsbyggnaden folie emellertid genast i ögonen den högst betydliga
summa, som härför beräknats, eller 190,000 kronor — eller, om värmeledning
och vattenklosetter skulle anordnas, 224,000 kronor — ett
belopp, för hvilket eu ny byggnad af ungefär samma storlek och utstyrsel
i det närmaste skulle kunna uppföras.
Då i detta kostnadsförslag upptagits en post af icke mindre än
90,000 kronor för grundförstärkning, hade ämbetet i främsta rummet
sökt verkställa, i den mån sådant kunnat ske, undersökning, huruvida
den angifna grundförstärkningen — hvilken dessutom synts ämbetet ytterst
svår att utföra — vore nödvändig, eller om sådan förstärkning kunde
på annat, fullt betryggande, men billigare sätt åstadkommas. Med
anledning däraf hade på ämbetets föranstaltande upprättats ett vid
ämbetets yttrande fogadt förslag, enligt hvilket grundförstärkningen skulle
utföras medelst utbottningar af beton med inlagda räler i alla hörnpunkter
och korsningspunkter af murar samt grundmurarnas uppBih.
till BUcsd. Prof. 1908■ 4 Samt. 1 Afd. 115 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 183. .
hjälpande i öfrigt medelst kringgjutning af beton, ett arbete, hvithet beräknats
kräfva en kostnad, ej öfverstigande 25,000 kronor, eller, med
tillägg för sockeljustering, högst 30,000 kronor, i hvithet fall å den
beräknade kostnaden för grundens iståndsättande skulle besparas 60,000
kronor. Det syntes ämbetet, som om en dylik förenklad grundförstärkning
kunde anses tillfredsställande. Dock förbeliölle sig ämbetet, att.
innan arbetet i fråga bringades till verkställighet, ämbetet blefve satt
i tillfälle att ingå i närmare pröfning angående det definitiva sättet
för dess utförande. En sådan förenkling förde därjämte med sig ytterligare
betydande besparingar genom att arbetssättet icke behöfde föranleda
den risk för sprickning och sättning i slottets murar, som det
föreslagna, mera omfattande tillvägagåendet vid behandling af grunden.
Det vore gifvetvis ytterst svårt att, innan grundförstärkningen ägt rum,
bedöma vidden af den erforderliga reparationen, men ämbetet hölle
dock före att, vid följandet af det förenklade förslaget, å de för ut- och
invändig nyputsning, nya bjälklag och målning m. m. å ifrågavarande
byggnad beräknade kostnaderna circa 12,000 kronor kunde inbesparas.
Dessutom syntes besparingar lämpligen kunna ske dels genom
omläggning af parkettgolf och golf i stället för inläggande af nya, samt
genom mindre vidlyftig bjälklagsförstärkning och uteslutande af nya
trappsteg af marmor och kalksten med tillhopa 7,000 kronor, dels
ock genom bibehållande och reparation af nuvarande fönsterbågar
och uteslutande af spegelglas med 8,000 kronor. Totalminskningen
genom nu nämnda förenklade åtgärder skulle förty, för så vidt sig nu
läte bestämma, uppgå till 87,000 kronor, då, under sagda förutsättning,
den för »Palais’ets» reparation erforderliga summa — däri ej
inberäknad kostnaden för utförande af värmeledning och vattenklo settsystem,
om hvilka arbetens utförande öfverintendentsämbetet i förevarande
sammanhang ej yttrat sig — skulle kunna inskränkas till
103,000 kronor.
De föreslagna nya köks- och betjäntflyglarna ansåge ämbetet böra
omedelbart komma till stånd, och mot det härför beräknade kostnadsbeloppet
af 90,000 kronor hade ämbetet icke funnit skäl till anmärkning.
Före arbetets igångsättande syntes det emellertid lämpligt, att ämbetet
finge yttra sig beträffande flyglarnas slutliga läge m. m.
Af öfriga vid Haga i de olika föreliggande förslagen upptagna
arbeten syntes allenast de, som ifrågasatts rörande ekonomi- och boställsbyggnaderna,
böra utföras så snart möjligt vore, dock med undantag
för de vid orangeriet föreslagna åtgärderna, hvilka ämbetet icke medhunnit
att granska. Därest detta ämbetets förslag godkändes, skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
11
för närvarande, då kostnaden för orangeriets reparation beräknats till
6,432 kronor, endast ett belopp af 28,000 kronor vara behöfligt för
iståndsättande af ifrågavarande lins.
Till den för vatten- och afloppsledningars anordnande vid Haga
slott angifna kostnadsuppgiften, 12,000 kronor, funnes ej beskrifning
eller detaljeradt förslag, hvadan ämbetet ansåge denna post böra närmare
granskas i samband med framdeles skeende ompröfning af öfriga resterande
reparationsarbeten. I och för'' införande af erforderliga inre ledningar
syntes dock ett belopp af 5,000 kronor böra vara tillgängligt.
På grund af hvad öfverintendentsämbetet sålunda anfört och föreslagit
funne ämbetet sig böra för sin del tillstyrka, att, i afbidan på
erforderlig utredning i öfriga hänseenden, medel måtte beredas för
utförande af nedan omförmälda åtgärder i enlighet med hvad ämbetet
härutinnan hemställt, för följande belopp, nämligen
reparation af »palais’et».................................................. kronor 103,000: —
nybyggnad af köks- och ekonomiflyglar..................... „ 90,000: —
reparation af åtskilliga ekonomibyggnader............... ., 28,000: —
anordnande af inre vatten- och afloppsledningar ... ,,_5,000: —
utgörande det för närvarande erforderliga anslags
beloppet
således......................................................... kronor 226,000: —.
Vidkommande de ifrågasatta arbetena å Ulriksdals slott har öfverintendentsämbetet
anfört följande.
Det syntes ämbetet vara alldeles gifvet, att ett uppskof med
reparationen af själfva Ulriksdals slottsbyggnad ännu några år kunde
utan olägenhet äga rum, helst om vissa af ämbetet förordade åtgärder
vidtoges till skyddande af socklarna å de delar af slottet, som vore
mest känsliga för kälens inverkan, då härigenom vidare söndersprickning
kunde under uppskofstiden motarbetas. Likaså ansåge ämbetet, att med
orangeribyggnadens reparation — om än i vissa delar snarligen af nöden
— borde, särskildt med hänsyn till den beräknade stora kostnaden, tillsvidare
få anstå i och för närmare utredning. Vidare ville det förefalla
ämbetet, att det ifrågaställda iordningställandet af teatersalongen i den
s. k. »confidencen» —• som i och för sig vore ur kulturhistorisk synpunkt
högeligen behjärtansvärd och hvarför antagits åtgå ett belopp
af 2,820 kronor — borde uppskjutas till ett följande år likaledes för
mera ingående utredning. Till sist hölle ämbetet före, att flyttning af
»boningshuset vid stallet» nu icke borde komma till utförande, då
ståthållarämbetet meddelat, att nämnda hus vore behöfligt för slottets
personal. För uppförande af en ny byggnad till ersättande af det
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
/■gula huset», som vore i. dåligt skick och olämpligt beläget intill
slottet, borde till ett kommande år plan uppgöras och sagda hus förty
icke nu rifvas; likaledes borde plan uppgöras till ett nytt tvätthus,
hvarför den föreslagna förändringen af den nuvarande tvättstugan i den
s. k. »fasanbyggnaden» icke för närvarande borde ifrågakomma.
Däremot funne öfverintendentsämbetet sig böra tillstyrka, att
ståthållarbostället, villa »Beylon», — särdeles i betraktande däraf, att
ny boställshafvare skulle dit inflytta — blefve redan innevarande år
iståndsatt och att också i år föreslagna reparationer in. in. å slottskapellet
samt ekonomi-, stall- och bostadsbyggnader bringades till verkställighet
med undantag för de angifna arbetena för teatersalongens
restaurering, flyttning af »boningshuset vid stallet», rifning in. in. af
»gula huset» och förändrande af tvättstugan i »Fasanbyggnaden».
Vidkommande iståndsättningsarbetena å ståthållarbostaden ville
öfverintendentsämbetet förorda, att den nuvarande södra verandan bibehölles.
Det vore visserligen obestridligt, att den ifrågaställda nya
verandan af sten tarfvade mindre reparation än träverandan, men, då
denna senare, särskildt sedan den helt nyligen försetts med fönster,
erbjöde större trefnad, syntes den ej böra aflägsnas, helst kostnaden
för dess reparation och målning icke kunde, om den utfördes fullt
rationellt, betraktas såsom mera bortkastad än fallet vore vid hvarje
annan byggnad af trä. Genom uteslutande af nu nämnda ombyggnad
och därigenom förminskade omkostnader för tillsyn in. in. kunde inbesparas
.................................................................................. kronor 4,600: —•
Genom en del af öfverintendentsämbetet angifna
smärre förenklingar i öfrigt kunde därjämte in
besparas
en summa af............................................................ » 200: —
eller tillhopa .......................................................................... kronor 4,800: —
då omkostnadsbeloppet för arbetena å ståthållarbostaden, beräknadt till
12,600 kronor, skulle kunna nedbringas till 7,800 kronor.
Genom att, på sätt förut omförmälts, af de arbeten, som funnes
upptagna i förslaget till reparation af slottskapellet samt ekonomi-,
stall- och boställsbyggnader, hvithet förslag slutade å en summa af
35,400 kronor, uppskjuta förut omförmälda åtgärder för rifningen af
det s. k. gula huset, förflyttningen af boningshuset vid stallet, den
s. k. fasanbyggnadens förut omförmälda förändrade inredning äfvensom
restaurerandet af teatersalongen i den s. k. confidencen kunde nu inbesparas
— inberäknad eu för sådant fall till 1,780 kronor antagen
minskning i posten för oförutsedda händelser — ett belopp af 15,200
Statsutskottets Utlåtande N:& 183.
13
kronor, då kostnaden för kär ifrågavarande arbeten skulle komma att
belöpa sig till sammanlagdt 20.200 kronor.
Öfverintendentsämbetet funne sig alltså böra för sin del tillstyrka,
att, i afbidan på erforderlig utredning i öfriga hänseenden, medel
måtte anvisas för iståndsättande, i enlighet med hvad ämbetet därutinnan
förordat, af
dels ståthållarbostaden för ............................................... kronor 7,800: —
dels ock slottskapellet och åtskilliga ekonomibyggnader
för ...................................................................... .. 20,200: —
då för året skulle tarfvas ett anslagsbelopp af......... kronor 28,000: —
För egen del har riksmarskalksämbetet i sin förenämnda underdåniga
skrifvelse anfört, att ämbetet, i likhet med ståthållarämbetet
å Ulriksdals och Haga slott, funne sig böra instämma i de af öfverintendentsämbetet
gjorda uttalanden och i de förslag till reparationsarbeten,
som öfverintendentsämbetet tillstyrkt till omedelbart utförande.
Riksmarskalksämbetet hemställer därför, att för utförande af de utaf
öfverintendentsämbetet föreslagna reparationsarbeten å de ifrågavarande
lustslotten med därtill hörande byggnader medel måtte anvisas till
sammanlagdt belopp af 254,000 kronor, däraf dock af de för arbetena
å Haga slott beräknade 226,000 kronor endast 100,000 kronor behöfde
under innevarande år disponeras; och har riksmarskalksämbetet tillika
föreslagit, att berörda belopp, 254,000 kronor, måtte få utgå från den
s. k. Djurgårdsfonden.
X fråga om denna fonds tillkomst och nuvarande ställning erinrar
riksmarskalksämbetet till en början, att fonden, som förvaltas af statskontoret,
men hvaraf årliga räntan utbetalas till Djurgårdskassan, uppkommit
därigenom, att Djurgården tillhörig mark vid olika tillfällen
inköpts dels af Stockholms stad och dels af vissa allmänna institutioner.
Detta hade första gången skett på grund af nådiga brefvet den 10 juli
1884, hvarigenom Kungl. Maj:t i öfverensstämmelse med Riksdagens efter
nådig proposition i ämnet fattade beslut medgaf, att äganderätten till
viss under Djurgården lydande mark, som erfordrades till en ifrågasatt
ny gränsgata (Valk all avägen), äfvensom vissa söder därom belägna
områden, finge öfverlåtas till Stockholms stad mot lösen i enlighet
med stadgandena i nådiga förordningen den 14 april 1866 angående
jords och lägenhets afstående för allmänt behof, hvilken lösen skulle
ingå till statskontoret för att därstädes förvaltas såsom särskild fond,
däraf årliga räntan skulle öfverlämnas till Djurgårdskassan, att för
kassans ändamål användas. Lösenbeloppet hade sedermera i föreskrifven
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
ordning bestämts till 350,000 kronor, som inlevererats till statskontoret
Genom nådigt bref den 18 oktober 1889, både äfvenledes på grund
af en till Riksdagen aflåten och af Riksdagen bifallen proposition, i
sammanhang med utbyte af mark mellan kronan och Stockholms stad
(i anledning af hofstallets förflyttning) bestämts, bland annat, att kronan
skulle till staden afstå äganderätten till visst område å Djurgården,
mot det att staden vid tillträdet af nämnda område till kronan erlade
skillnaden mellan det för området beräknade värde, 556,882 kronor
25 öre, och värdet å den mark vid Artilleriplanen, kronan skulle
erhålla mera än staden, 327,240 kronor, eller 229,642 kronor 25 öre,
samt att af sistnämnda summa ett belopp af 29,642 kronor 25 öre
finge disponeras för bestridande af kostnaden för utvidgning af nuvarande
hjortparken vid Gripsholm samt återstoden, 200,000 kronor,
inlevereras till statskontoret, hvarifrån räntan skulle utbetalas till
Djurgårdskassan, att användas till Djurgårdens förbättring och försköning.
Genom nådigt bref den 10 juni 1904 hade vidare, jämväl
efter Riksdagens samtycke, förordnats, bland annat, att till område för
naturhistoriska riksmuseet skulle under äganderätt upplåtas ett till
lägenheten Djurgårds-Frescati hörande område mot ersättning till den
under statskontorets förvaltning stående Djurgårdsfonden af 52,525
kronor, hvaraf årliga räntan skulle öfverlämnas till Djurgårdskassan.
Slutligen har genom nådigt bref den 27 april 1906, likaledes efter
Riksdagens samtycke, förordnats, att till Nobelstiftelsen skulle för
vetenskapsakademiens Nobelinstituts räkning under äganderätt upplåtas
ett till lägenheten Djurgårds-Frescati hörande område mot ersättningtill
Djurgårdsfonden af 200,000 kronor, där af årliga räntan skulle öfverlämnas
till Djurgårdskassan. Djurgårdsfonden uppginge sålunda för
närvarande till ett belopp af 802,525 kronor.
Vidare erinrar riksmarskalksämbetet, hurusom Riksdagen i skrifvelse
den 17 sistlidne mars angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel förutsatt, att den af Riksdagen begärda utredningen
angående möjligheten för Djurgårdskassan att bidraga till
de kungl. lustslottens underhåll skulle öfverlämnas till den af Hans
Maj:t Konungen tillsatta kommittén för behandling af vissa med Djurgårdens
förvaltning sammanhängande frågor. Riksmarskalksämbetet
hade också för afsikt — anför ämbetet vidare — att, när kommitténs
arbeten under loppet af detta år fortskridit så långt, att kommittén
vore i stånd att med stöd af pågående undersökningar och därpå
grundade förslag upptaga frågan i sin helhet till mera ingående behandling,
öfverlämna sagda fråga till kommitténs utredning och yttrande.
Statsutskottets Utlåtande 2sf:o 183.
15
Riksmarskalksämbetet ansåge sig dock redan nu kunna uttala, att de
belopp, som öfverintendentsämbetet i sina förenämnda yttranden funnit
beliöfliga för utförande af de utaf ämbetet för närvarande förordade
reparationsarbetena vid Ulriksdals och Haga slott utan olägenhet kunde
tagas af Djurgårdsfonden, och att den minskning i ränteinkomst, som
därigenom skulle drabba Djurgårdskassan, ej vore större, än att kassan
med hänsyn till den förväntade höjningen i kassans inkomster kunde
bära densamma.
På grund af nådig remiss har statskontoret afgifvit underdånigt
utlåtande i ärendet; och har statskontoret däri meddelat, att den redogörelse,
som, på sätt förut nämnts, af riksmarskalksämbetet lämnats
angående Djurgårdsfondens nuvarande ställning och de om fondens
användning hittills gifna bestämmelser, icke gifvit anledning till erinran
eller tillägg från statskontorets sida.
Den i ärendet förebragta utredning torde till fullo ådagalägga,
att omfattande arbeten äro i hög grad af behofvet påkallade för iståndsättande
af Haga och Ulriksdals lustslott med därtill hörande byggnader.
I afvaktan på närmare utredning rörande vissa af de ifrågasatta
arbetena torde emellertid dessa för närvarande icke böra komma till
utförande i större omfattning än öfverintendentsämbetet förordat.
De af detta ämbetsverk till omedelbart utförande föreslagna arbeten
synas mig alla vara af beskaffenhet att snarast möjligt böra komma
till stånd. Särskildt gäller detta om de föreslagna arbetena för iståndsättande
af hufvudbyggnaden vid Haga — det s. k. palais’et —■ jämte
uppförandet af nya ekonomibyggnader invid detta. Icke heller de af
öfverintendentsämbetet nu förordade arbeten i öfrigt, hvilka hufvudsakligen
afse iståndsättande af ekonomi- och boställsbj^ggnaderna vid
Plåga samt reparation af ståtliållarbostället jämte en del ekonomibyggnader
vid Ulriksdal, synas böra uppskjutas utan så snart ske kan
bringas till utförande.
Hvad angår sättet för utförande af grundförstärkningen å palais’et
vid Haga, lärer, efter den utredning öfverintendentsämbetet förebragt,
detta arbete böra utföras i öfverensstämmelse med ämbetsverkets förslag,
hvarigenom, som nämndt, en högst betydlig besparing kan göras i den
för ändamålet först beräknade kostnaden.
Ehuru vatten- och afloppsledningar till och från nyssnämnda
byggnad icke för närvarande skulle komma till utförande, torde dock
dylika ledningar böra redan nu, i samband med öfriga reparationsarbeten
inom byggnaden, böra i densamma anbringas.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 183.
Utskottets
yttrande.
De för nu ifrågavarande byggnads- och reparationsarbeten upprättade
kostnadsförslag, sådana desamma efter inom öfverintendentsämbetet
undergången granskning af samma ämbetsverk godkänts,
hafva icke gifvit anledning till erinran från min sida.
Att de jämförelsevis obetydliga anslag, som finnas å riksstatens
första hufvudtitel anvisade för underhåll af Ulriksdals slott samt Haga
lustslott och park, icke kunna förslå till annat än de jämförelsevis
mindre underhålls- och reparationsarbeten, som vid anläggningar af
den omfattning, hvarom här är fråga, årligen återkomma, är gifvet.
Tydligt är därför, att för arbeten af nu ifrågavarande art särskilda
medel måste beredas.
Riksmarskalksämbetet har i sådant afseende föreslagit, att den
s. k. Djurgårdsfonden skulle för ändamålet anlitas. På sätt ämbetet
erinrar, har Djurgårdsfonden bildats af medel, som influtit vid afyttrande
af mark, hörande till den till Konungens disposition upplåtna Djurgården.
Då nu riksmarskalksämbetet vitsordat, att den minskning
i ränteinkomst, som skulle drabba Djurgårdskassan, ifall det för ifrågavarande
arbeten erforderliga beloppet anvisas att utgå af Djurgårdsfonden,
ej är större, än att kassan med hänsyn till andra för densamma
påräkneliga inkomster ändock blir i stånd att fullgöra de kassan
påhvilande utgifter, finner jag det ur alla synpunkter synnerligen
lämpligt, att de för lustslottens iståndsättande erforderliga medel varda,
utan riksstatens betungande, anvisade att bestridas af nämnda fond.
Utskottet finner visserligen den i ärendet förebragta utredningen
till fullo ådagalägga, att omfattande arbeten äro i hög grad af beliofvet
påkallade för iståndsättande af Haga och Ulriksdals slott med
därtill hörande byggnader. Då emellertid dessa arbeten till stor del
icke torde kunna hänföras till vanliga underhållsarbeten, synes, förr
än medel till desamma anvisas, böra afvaktas den utredning i hithörande
frågor, hvarom Riksdagen i skrifvelse den 17 mars innevarande
år angående regleringen af utgifterna under riksstatens första hufvudtitel
hos Kungl. Maj:t gjort framställning.
På det att slottsbyggnaderna emellertid icke måtte taga ytterligare
skada, finner utskottet erforderligt, att medel ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande för utförande af de nödvändigaste reparationsarbetena;
och har utskottet därför ansett Riksdagen böra medgifva, att af den
ränta, som från Djurgårdsfonden ingår till Djurgårdskassan, måtte få
användas ett belopp, motsvarande räntan å 254,000 kronor, eller den
Statsutskottets Utlåtande N:o 1S3.
17
summa, som Riksmarskalksämbetet förklarat, att Djurgårdskassan med
hänsyn till andra för densamma påräkneliga inkomster kan afvara.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under uttalande
af den mening, att Djurgårdsfondens kapital, som är bildadt af försäljningsmedel
för statsegendom, icke bör användas till bestridande af
tillfälliga utgifter, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kung],
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen för
sin del medgifver, att tillsvidare och intilldess annorlunda
varder bestämdt, för bestridande af de nödvändigaste
underhållsarbetena å ifrågavarande slottsbyggnader
vid Haga och Ulriksdal må af de räntemedel,
som tillföras Djurgårdskassan från Djurgårdsfonden,
årligen användas ett belopp, motsvarande
räntan å 254,000 kronor.
Stockholm den 25 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 115 Haft.
3