Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
1
N:o 169.
Ank. till Eiksd. kansli den 21 maj 1908 kl. 3,3 0 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
■ förvärfvande för Kungl. May.ts och kronans räkning af
vissa vattenfall i Göta älf m. m. (R. A.)
I en den 9 nästlidne april till Riksdagen aflåten proposition, n:o
169, liar Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att
dels godkänna och antaga tre särskilda, vid statsrådsprotokollet fogade
köpeaftal, undertecknade ett af Vargöns aktiebolag den 8 januari, ett
af Inlands pappfabriksaktiebolag den 24 februari och ett af Lilla Edets
pappersbruksaktiebolag den 29 februari 1908, angående försäljning till
Kungl. Maj:t och kronan af viss nämnda bolag tillhörig egendom, jämte
de statsrådsprotokollet jämväl bilagda tillägg till de af Inlands pappfabriksaktiebolag
och Lilla Edets pappersbruksaktiebolag undertecknade
köpeaftalen;
dels medgifva, att Kungl. Maj:t ägde i aftalen vidtaga de formella
ändringar, som kunde finnas påkallade;
dels bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisition, i mån af behof
tillhandahålla Kungl. Maj: t de medel, som erfordrades för fullgörande
af likviderna enligt omförmälda köpeaftal;
dels ock medgifva, att den egendom, som genom antagande af
ifrågavarande aftal skulle af Kungl. Maj:t och kronan förvärfvas,
ställdes under förvaltning af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk.
De i propositionen omförmälda köpeaftalen med tillägg äro af följande
lydelse:
Bih. till Ritcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Höft. (N:o 169.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Aftal
angående
inköp från
Yargöns
Aktiebolag.
Köpeaftal.
§ 1.
Vargöns aktiebolag, bär nedan benämndt bolaget, upplåter och försäljer
härigenom till Kungl. Maj:t och kronan:
a) En från frälsehemmanet Önan eller önafors, om ett hälft mantal
i Vassända-Naglums socken, afsöndrad, utmed Göta älf belägen
lägenhet om fem (5) hektar, femtiosju (57) ar och tjugu (20) kvadratmeter,
såsom lägenheten finnes upptagen å en af förste landtmätaren A. F.
Hjort år 1895 upprättad »Karta öfver det strandområde, som Vargöns
aktiebolag köpt af Önafors egendom» jämte den till ett hälft mantal
Önafors hörande andel i vattenfallet vid Nyebro och den därvid belägna
så kallade Nyebro kvarn samt hela den ett hälft mantal Önafors tillhöriga
vattenrätten i Göta älf utanför den försålda lägenheten.
"b) Den del af det Vänersborgs stad förut tillhöriga ett åttondedels
(Vs) mantal af Hufvudnäsön, som upptagits till en areal af tjugunio (29)
hektar, sextiotvå och tre tiondedels (62,3) ar, hvilken areal jämte den
till sagda hemman hörande vattenrätt, men med undantag dels af det
till Uddevalla—Vänersborg—Ilerrljunga järnvägsaktiebolag upplåtna
område, som å eu af landtmätaren Fr. Hultén år 1888 upprättad karta
finnes upptaget under n:o 130, och dels af den till hemmanet Hufvudnäsön
hörande utmark, disponenten G. W. Roman genom köpebref den
13 juli 1897 köpt af Vänersborgs stad, men genom transport den 23
september 1897 öfverlåtit på bolaget.
c) Den från säteriet Rånnum ett mantal afsöndrade lägenheten kallad
Rånnum n:o 2 Vargönan eller den till säteriet hörande del af vattenfallet
i Göta älf mellan Rånnumlandet och Hufvudnäsön med därintill
belägen mark äfvensom utmål för anläggning af kanal till vattnets
ledande från berörda vattenfall till det längre ned i älfven belägna
hemmanet Vargön i enlighet med köpekontrakt den 31 mars 1872 och
köpebref den 25 februari 1874 af Carl Ericsson till Vargöns fabriksbolag
samt köpebref den 26 april 1874 från John Ericsson, Verner
Ericsson och Carl Ericsson till Vargöns aktiebolag.
d) Såsom afsöndring från Vs mantal kronoskatte Vargöna de å
bilagda, af kommissionslandtmätaren, grefve C. G. Taube år 1907 upp
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
3
rättade karta, med röd färg utmärkta områden, utgörande enligt af
bemälde Taube den 17 september 1907 utfärdadt arealbevis en (1) hektar,
nittionio (99) ar och tjugu (20) kv.-meter, jämte all den till nämnda
hemman hörande rätt till grund, öar, vatten, vattenfall och fiske i Göta
älf, med undantag af grunden och rätten till vatten utanför området
mellan n:o I och n:o II å nämnda karta.
e) Den från ett mantal säteri Rånnum afsöndrade lägenheten Rånnum
eller Nyebro kvarn samt lägenheten Laxfisket n:o 1 vid Rånnum
i Västra Tunhems socken.
f) En från säteriet Rånnum afsöndra^ lägenhet, innehållande enligt
ett åt bemälde Taube år 1908 utfärdadt arealbevis fyrtio fyra (44) ar,
sjuttio (70) kvadratmeter.
g) En från hemmanet ett fjärdedels mantal Rödjan afsöndrad lägenhet,
innehållande enligt ett af bemälde Taube år 1908 utfärdadt arealbevis
fyratiotvå (42) ar, sjuttio (70) kvadratmeter.
I köpet inbegripas jämväl alla grund, jämte alla öar, vattenfall,
vatten och fiske i Göta älf och dess förgreningar invid och emellan de
försålda fastigheterna.
Alla de försålda landområdena äro å ofvannämnda karta, hvilken
försetts med påskrift af bolaget att den åberopas i detta aftal, till sina
gränser utmärkta.
§ 2.
I köpet inbegripas alla nu befintliga dammar och andra anläggningar
för vattenkraftens uttagande samt bolaget tillhöriga broar vid
Nybron likasom ock svängbron öfver älfven mellan sliperiet och fasta
landet, äfvensom alla å de försålda fastigheterna nu varande, bolaget
tillhöriga fabrikshus och öfriga hus, med undantag endast af de hus,
som helt eller delvis ligga å de försålda strandremsorna af den å ofvan
nämnda karta med bokstafven A. betecknade ö, hvilken med undantag
af berörda å nämnda karta utmärkta strandremsor icke ingår i köpet.
I köpet inbegripas icke de i de försålda husen befintliga turbiner,
maskiner och anordningar för bedrifvande af bolagets industriella verksamhet,
äfven om desamma lagligen skulle vara att hänföra till fast
egendom, ej heller de i eller emellan husen befintliga ledningar och
andra anordningar, som äro afsedda för bolagets nämnda verksamhet,
men åligger det bolaget att inom tre månader efter det hus, som inbegripes
i köpet, i enlighet med hvad nedan stadgas, skall afträdas,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
verkställa borttagandet af dessa turbiner, maskiner och anordningar på
sådant sätt, att linsen därigenom icke onödigtvis skadas.
Skulle borttagandet icke hafva skett inom ofvan nämnda tid, tillfaller
allt, hvad som då icke borttagits, utan ersättning, med äganderätt
kronan.
§ 3.
I köpet inbegripes jämväl alla de rättigheter till uppdämning, anläggningar
och åtgärder i och för vattenkrafts uttagande, förfogande
öfver annan tillhörig mark sajmt alla andra dylika rättigheter, som tillkomma
bolaget, häri sålunda inbegripet jämväl den rätt till uppdämning
och anläggningar för vattenkraftsuttagning, som kan tillkomma
bolaget genom laga kraftvunnen dom i det nu vid Kung!. Maj:ts och
rikets Göta hofrätt anhängiga målet angående tillstånd för bolaget till
utförande af sådana anläggningar.
Alla kostnader i och för nämnda mål betalas af bolaget.
§ 4.
Tillträdet sker den 1 juli 1908.
Den försålda egendomen med undantag af lägenheterna f och g
öfverlämnas fri från all inteckning för gäld äfvensom från andra inteckningar
än den, som meddelats den 27 oktober 1884 § 7 i lägenheten
Rånnum eller Nye bro kvarn till säkerhet i fråga om byggnad och
underhåll af viss del af Nyebro.
Lägenheterna f och g öfverlämnas fria från all inteckning för gäld.
§ 5-
Bolaget förbinder sig att, till dess den försålda egendomen till
kronan afträdes, väl vårda densamma och underhålla den i fullgodt
skick.
§ 6.
Köpeskillingen utgör tre millioner nittiotusen (3,090,000) kronor
och betalas å tillträdesdagen mot det att bolaget då till kronan öfverlämnar
behörigt bevis, att all den försålda egendomen icke är med inteckning
besvärad på annat sätt än ofvan nämnts, kvitteradt köpebref,
nödiga åtkomsthandlingar, äfvensom öfriga i bolagets besittning befintliga
handlingar och kartor rörande det försålda.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
5
§ i
Alla
å de försålda fastigheterna nu befintliga dammar och andra
anläggningar för vattenkraftens uttagande uthyras härigenom af kronan
till bolaget för utnyttjande af den vattenkraft, som genom desamma
kan tillgodogöras, från och med tillträdesdagen intill den dag, då den
leverans af elektrisk energi, hvarom i § 8 här nedan omförmäles, tager
sin början, mot en årlig hyra af sextiotusen (60,000) kronor, hvilken
hyresafgift för tiden från den 1 juli 1908 till den 1 januari 1909 med
trettiotusen (30,000) kronor afdrages å köpeskillingen, men därefter af
bolaget erlägges med hälften i förskott den 1 januari och den 1 juli
hvarje år.
Kronan fritages från all underhållsskyldighet af hvad sålunda uthyrts
till bolaget. Till säkerhet för denna nyttjanderätt får inteckning icke
beviljas.
§ 8.
Det åligger kronan att till bolaget å en viss af bolaget anvisad
punkt å bolagets behållna del af Vs mantal Vargön eller å den bolaget
tillhöriga, från säteriet Rånnum afsöndrade, lägenheten Hugolund leverera,
samt bolaget att där af kronan emottaga, elektrisk energi om
högst tretusen (3,000) elektriska hästkrafter under fyrtio (40) år, räknadt
från den dag, då elektrisk energi kan levereras från kronans nu
under anläggning varande kraftstation vid Trollhättan samt för leveransen
erforderliga ledningar från Trollhättan till nämnda punkt hunnit
utföras.
Ofvan nämnda energileverans skall taga sin början senast den 1
maj 1910, så framt icke force majeure, såsom strejk, lockout, krig,
uppror, eldsvåda, olyckshändelse, naturföreteelse eller annan händelse,
till hvilken kronan icke varit vållande och hvars förhindrande icke
stått i dess makt, lägger hinder för nämnda kraftstations eller ledningars
fullbordande, i hvilket fall leveransens början framskjutes så lång
tid, som hinder af sådan orsak förorsakats.
Såsom betalning för nämnda rätt till elektrisk energi och de öfriga
förmåner, som genom detta aftal tillförsäkras bolaget, skall bolaget, i
enlighet med hvad nedan stadgas, erlägga ett belopp af fyra millioner
tvåhundratusen (4,200,000) kronor, hvilket belopp skall i sin helhet
under alla förhållanden till kronan af bolaget erläggas, sålunda äfven
6
StatsutsJcottets Utlåtande N:o 169.
om bolaget icke uttager tretusen hästkrafter och oafsedt huruvida
desamma i så fall af kronan helt eller delvis upplåtas till annan.
Af nämnda summa skall bolaget den dag energileveransen tager
sin början till kronan betala femtiotvåtusen femhundra (52,500) kronor,
och därefter å motsvarande månadsdag hvar sjätte månad likaledes femtiotvåtusen
femhundra (52,500) kronor, intill dess sålunda hela beloppet
4,200,000 kronor sex månader före utgången af ofvan nämnda fyrtio år
blifvit till fullo betadlt. Därest betalning icke skulle i rätt tid erläggas,
äger kronan afbryta leveransen intill dess likvid skett, och är, därest
till betalning förfallet belopp icke betalas inom 30 dagar efter förfallodag,
om kronan så påfordrar, hela oguldna återstoden af nämnda belopp
4,200,000 kronor utan afseende å ofvan stadgade betalningstider, genast
till betalning förfallet.
Energien skall levereras i form af trefas växelström med tiotusen
(10,000) volts spänning och tjugufem (25) perioder.
Förbrukningen uppmätes med en kilowattimmemätare med subtraktionsinrättning,
så beskaffad, att, så snart det öfverenskomna kraftbeloppet,
3,000 elektriska hästkrafter, öfverskrides, alla utöfver 3,000
hästkrafter förbrukade kilowattimmar särskildt registreras. För sålunda
öfverskjutande kilowattimmar är bolaget skyldigt erlägga den afgift,
som kronan bestämmer.
Uppsättes sådan mätare inom bolagets område, äger ombud för
kronan att när som helst hafva tillträde till densamma.
Bolaget förbinder sig att icke uttaga ström med större fasförskjutning
än som motsvarar en resulterande effektfaktor af coef = 0,8 samt
att belasta de tre faserna så lika, att strömstyrkan i den mest belastade
fasen icke med mer än 5 % öfverskjuter strömstyrkan i den minst belastade
fasen.
Bryter bolaget häremot, är kronan berättigad afbryta leveransen,
intill dess rättelse skett.
Kronan förbinder sig hålla strömmens periodtal och spänning i
möjligaste mån konstanta.
Kronan är berättigad att för verkställande af reparationer, undersökningar,
ändringar eller utvidgningar af sina ledningar, maskiner,
apparater och dylikt tillfälligtvis afbryta energileveransen, om förhållandena
oundgängligen så kräfva, men är kronan skyldig att om möjligt
förlägga sådana afbrott till sön- och helgdagar mellan kl. 9 f. m. och
2 e. m. och skall kronan, om afbrott kan förutses, i god tid underrätta
bolaget om detsamma.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
7
Skulle kronan till följd af force majeure, såsom krig, strejk, lockout,
uppror, eldsvåda, olyckshändelse, vattenbrist, iskrafning eller andra
naturföreteelser, eller till följd af andra händelser, till hvilka kronan
icke varit vållande och hvilkas förhindrande icke stått i dess makt,
blifva urståndsatt att tillhandahålla bolaget den elektriska energien,
upphör kronans åtagande för den tid afbrottet varar, men åligger det
kronan att, så vidt i dess makt står, med alla till buds stående medel
söka, så fort sig göra låter, vid äfventyr af skadeståndsskyldighet,
undanrödja sådant hinder för leveransens fullgörande.
För afbrott i energileveransen af anledning, som ofvan nämnts
och som varat mer än en hel timme, äger bolaget, med undantag för
afbrott sön- och helgdagar mellan kl. 9 fm. och 2 em., åtnjuta en godtgörelse
af fyrtiotvå hundradedels (0,42) öre för hvarje elektrisk hästkrafttimme,
som genom afbrottet undanhållits bolaget.
Kronan är berättigad att fullgöra nu bestämda leveransskyldighet
jämväl från annan kraftstation, än den vid Trollhättan.
Till säkerhet för den bolaget härigenom tillkommande rätt till
leverans af elektrisk energi får inteckning icke beviljas.
§ »•
Det elektriska energibelopp, som enligt § 8 här ofvan skall till
bolaget levereras, liksom ock den vattenkraft, som bolaget enligt § 7
här ofvan förhyrt, får icke af bolaget tillgodogöras annat än för bolagets
eget behof på sådant sätt, att energi icke kommer till användning på
längre afstånd från förut berörda, å ofvan nämnda karta med bokstafven
A betecknade ö, än högst 5 kilometer.
Bryter bolaget häremot, äger kronan afbryta leveransen, intill dess
rättelse skett.
§ io.
Så länge i enlighet med bestämmelserna i §§ 7 och 8 här ofvan
bolaget förhyrt vattenkraft, eller leverans af elektrisk energi till bolaget
äger rum, är bolaget berättigadt att, utan annan ersättning än den, som
inbegripes i det i § 8 omförmälda belopp, använda förutnämnda hängbro
mellan sliperiet och fasta landet samt alla de hus, som till kronan af
bolaget härigenom försålts, äfvensom alla de af bolaget härigenom till
kronan försålda landområdena, med skyldighet dock för bolaget att ett
år efter därom af kronan till bolaget afsänd uppsägning, till kronan af
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
allt livad ofvan nämnts, afträda hvad som enligt kronans bedömande
för något dess ändamål erfordras.
Inteckning till säkerhet härför får icke beviljas.
Vid tillträdet skall å de försålda linsen samt å hängbron öfver
älfven mellan sliperiet och fasta landet förrättas syn af tre synemän,
utsedda i enlighet med bestämmelserna i lagen om skiljemän den 28
oktober 1887.
Det åligger bolaget att underhålla och vid afträde lämna hus och
hängbro i sådant skick, som de vid tillträdet befunnos.
Vid afträde af hus eller hängbro skall afträdessyn hållas af tre
synemän, utsedda på sätt ofvan stadgas, och åligger det bolaget att,
därest det, som skall afträdas, då icke befinnes i samma skick som vid
tillträdet, till kronan genast utbetala det belopp, som enligt syneinstrument
erfordras för att försätta det afträdda i sådant skick.
§ 11-
Bolaget är skyldigt att inom ett år från den 1 juli 1908 på sin
bekostnad vidtaga de förändringar beträffande vattenverken vid Nybron,
som äro nödvändiga för åstadkommande af den uppdämning, som afses
i Flundre, Väne och Bjärke häradsrätts i särskild dombok den 6 juni
1900 n:o 1 antecknade utslag.
Kronan äger genom styrelsen för kung]. Trollhätte kanal- och
vattenverk utöfva kontroll, att detta arbete utföres på ett lämpligt och
tillfredsställande sätt.
§ 12-
Ombud för kronan äger när som helst tillträde till här ofvan omförmälda
dammar, anläggningar och hus.
§ 13.
Inträffar å de försålda husen skada genom brand eller explosion
före tillträdesdagen, skall köpeskillingen, så framt bolaget ej före tillträdesdagen
återställt det skadade eller förstörda, minskas med värdet
af det skadade eller förstörda, hvilket värde i brist af åsämjande
skall bestämmas af tre skiljemän jämlikt lagen om skiljemän den 28
oktober 1887.
Det åligger bolaget att från och med den 1 juli 1908 till afträdesdagen
på sin bekostnad, för kronans räkning till deras fulla värde hålla
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
9
mot brandskada och explosion brandförsäkrade alla hus och den bro,
hvartill bolaget enligt § 10 här ofvan erhållit nyttjanderätt.
Kronan, till hvilken brandförsäkringshandlingarna skola öfverlämnas,
äger, när anledning därtill förekommer, meddela föreskrift såväl om det
belopp, hvarför försäkring bör tagas, som om den anstalt, där försäkringen
må äga rum.
Inträffar brandskada, skall kronan uppbära brandskadeersättningen,
men har icke någon skyldighet att återställa det förstörda eller skadade.
§ 14-
Bolaget är icke berättigadt att utan kronans skriftliga medgifvande
å den försålda egendomen uppföra nya hus eller därå verkställa byggnader
och anläggningar.
Ågorna skola väl vårdas och häfdas. Skog och växande träd skola
sorgfälligt fredas och vårdas och får intet däraf afverkas.
§ 15-
Kronan, såsom ägare af de försålda fastigheterna, medgifver bolaget,
såsom ägare af återstående delen af Vs mantal kronoskatte Vargöna,
för all framtid utan ersättning att hafva de hus, som stå uppförda
delvis å det försålda strandområdet å den på ofvan nämnda karta med
bokstafven A betecknade ö, till dessa delar där kvarstående, att begagna
detta strandområde liksom ock det öster därom belägna strandområdet
från n:o III till n:o IV å ofvan berörda karta till landnings- och upplagsplats,
för kommunikation och alla andra behof, som erfordras för
bedrifvande af industriell verksamhet, att öfver strömfåran mellan sistberörda
strandområde och nyssnämnda ö bibehålla nu befintliga broar,
hvilka icke ingå i köpet, och öfver samma strömfåra anlägga nya sådana,
på sätt, som af kronan godkännes, samt att ur älfven nedanför Nybrofallen
taga det vatten, som erfordras för industriellt bruk, dock icke
för kraftuttagning, under villkor dock, att denna rätt till vattenuppfordring
icke får på något sätt lägga hinder i vägen för kronans anläggningar
i och för vattenkraftens tillgodogörande eller för andra
ändamål eller föranleda till nagra som helst kostnader för kronan, om
till följd af sådana anläggningar anstalterna för vattenuppfordringen
behöfva ändras eller densamma därigenom försvåras.
Till säkerhet för de bolaget härigenom upplatna rättigheter får
inteckning icke beviljas.
Bik. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Häft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
§ 16.
Oafsedt att bolaget icke till kronan försålt strandområdet mellan
n:o I och n:o II å den å ofvan berörda karta med bokstafven A betecknade
ö, är kronan likväl berättigad att verkställa sådana anläggningar,
som förorsaka uppdämning å nyssnämnda strandområde, mot ersättningför
styrkt skada å byggnader och anläggningar därå, och må till säkerhet
härför utan bolagets vidare hörande beviljas servitutsinteckning i
den af bolaget icke försålda andelen af Vs mantal Vargöna till förmån
för kronan såsom ägare af de utaf bolaget härigenom inköpta fastigheterna
och öfriga kronan tillhöriga invid Göta älf belägna fastigheter.
§ 17.
Alla skatter och utskylder för det försålda skola af bolaget betalas
för tiden intill den 1 januari 1909, äfven om de äro till betalning förfallna
först därefter, samt likaledes efter nämnda dag, så länge bolaget
är i åtnjutande af den i 7 och 10 §§ här ofvan omförmälda nyttjanderätt
eller den i § 8 omförmälda rätt till leverans af elektrisk energi,
med undantag endast af sådan skatt eller utskyld, som för tiden efter
den 1 januari 1909 till äfventyrs. kan åligga kronan såsom ägare af
det försålda.
Alla kostnader i och för lagfart och fastställande af afsöndring
skola af kronan betalas.
§ 13-
Den bolaget enligt §§ 7 och 10 tillkommande nyttjanderätt, liksom
den rätt till leverans af elektrisk energi, som enligt § 8 här ofvan
tillkommer bolaget, äfvensom öfriga rättigheter, som enligt aftalet tillkomma
bolaget, får icke af bolaget utan kronans skriftliga medgifvande
helt eller delvis på annan öfverlåtas.
§ 19-
Bolaget berättigas att efter utgången af de 40 år, under hvilka
kronan enligt § 8 här ofvan skall leverera elektrisk energi till bolaget,
af. kronan erhålla elektrisk energi om 3,000 elektriska hästkrafter till
pris samt på tid och villkor i öfrigt, som kronan då äger bestämma,
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
11
dock ej oförmånligare än hvad som för andra större förbrukare af liknande
art då i allmänhet gäller.
§ 20.
De å de försålda fastigheterna nu befintliga husen, som ägas af
murare Herman Gustafsson samt Carl Boström, Aug. Larsson och Johannes
Lönner, få afgiftsfritt kvarstå intill dess kronan bestämmer att
de skola borttagas, i hvilket fall de utan kostnad för kronan genast
skola bortflyttas.
§ 21.
Kronan förbinder sig att, i enlighet med hvad som stadgats i mom.
5 af det köpeaftal den 31 oktober 1907, hvarigenom bolaget af godsägaren
M. B. Meijer inköpt de i § 1 under litt. f och g omförmälda
lägenheterna, låta ägaren af säteriet Rånnum få fritt använda desamma
för bete eller åkerbruk, så länge kronan eller dess rättsinnehafvare icke
förfogar öfver strandremsan i och för anläggning af vattenverk eller
andra ändamål.
§ 22.
Till säkerhet för riktiga fullgörandet af den betalningsskyldighet
och de öfriga förpliktelser, som enligt detta aftal åligga bolaget, är
bolaget skyldigt att, innan köpeskillingen erlägges, till kronan aflämna
af bolaget till innehafvaren utfärdade, tre månader efter uppsägning
till betalning förfallna skuldebref å tillhopa en million (1,000,000) kronor,
löpande med sex procents årlig ränta tills betalning sker och försedda
med bevis, att till säkerhet för desamma beviljats inteckning i
den af bolaget härigenom icke försålda andelen af Vs mantal Vargöna
samt lägenheten Hugolund, afsöndrad från säteriet Rånnum med förmånsrätt
framför alla andra inteckningar än dem, som beviljats den
13 juni 1870, § 98, till säkerhet för beståndet af aftal angående en ringklocka
af mahn och den 12 juni 1884, § 36, till säkerhet för rätt till
anläggning af järnväg.
Skulle bolaget icke senast 30 dagar efter förfallodag erlägga den
i § 7 här ofvan omförmälda hyran eller de i § 8 omförmälda afbetalningarna,
äro de i ofvan nämnda pantsatta skuldebref förskrifna belopp
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
med ränta, utan afseende å den i skuldebrefven bestämda uppsägningstid,
genast till betalning förfallna.
Förestående försäljning och aftal upphör att vara för Vargöns
aktiebolag bindande, därest detsamma icke af kronan antages före den
1 juli 1908.
Stockholm den 8 januari 1908.
För VARGÖNS AKTIEBOLAG.
Dess styrelse.
Carl Kling spor. Gnst. Grevilli. William Olson.
Carl Stenholm. V. Bergman.
Bevittnas:
Ernst Hagelin. Erland Lagerlöf.
Köpeaftal.
§ 1.
Aftal Inlands pappfabriksaktiebolag, här nedan benämndt bolaget, upp
inki^
frflii ^ter och försäljer härigenom till Kungl. Maj:t och kronan:
”inlands11 A. Såsom afsöndring från ett och ett åttondedels (lVs) mantal
fabriks Berg Östra n:o 1 skatte det å bilagda karta — som är försedd med
aktiebolag, följande rubrik: »Karta öfver afsöndringar från Ström n:o 1, 2 mtl.,
Ström Södra n:o 2, 1 mtl., Berg Östra n:o 1, 1 Vs mtl., Ryk öfra
n:o 1, 1 mtl., Ryk Nedra n:o 2, 1 mtl., Ryk Norra n:oi 3, 1 mtl.,
Ström Öfra Vestergården n:o 3, 1 mtl., och Ström Öfra Östergården
n:o 4, 1 mtl., i Hjertums socken i Inlands Torpe härad och Bohus län
upprättad år 1907 af C. G. Taube, vice kommissionslandtmätare, samt
använd vid afsöndringarnas närmare bestämmande år 1908 af Axel
Reinh. Kruuse, kommissionslandtmätare» — med Litt. A betecknade
område, utgörande enligt ett af bemälde Kruuse den 14 februari 1908
utfärdadt arealbevis en och sextionio etthundradels (1,69) hektar;
B. såsom afsöndring från Ryk Norra n:o 3 ett (1) mantal in
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
13
sockne frälse det å ofvannämnda karta med Litt. B betecknade område,
utgörande enligt berörda arealbevis en och tjugunio etthundradels (1,29)
hektar;
C. såsom afsöndring från hemmanens Ström n:o 1 två (2) mantal
frälse säteri och Ström Södra n:o 2, ett (1) mantal frälse säteri
gemensamma ägor det å ofvan nämnda karta med Litt. C betecknade
område, utgörande enligt berörda arealbevis elfva och trettiotvå etthundradels
(11,32) hektar;
D. såsom afsöndring från hemmanens Ström Öfra Vestergården
n:o 3 ett (1) mantal insockne frälse och Ström öfra Östergården n:o
4, ett (1) mantal insockne frälse gemensamma ägor det å ofvan nämnda
karta med Litt. D betecknade område, utgörande enligt berörda arealbevis
fem och nitton etthundradels (5,19) hektar;
E. såsom afsöndring från Ryk Öfra n:o 1 ett (1) mantal skatte det
å ofvan nämnda karta med Litt. E betecknade område, utgörande enligt
berörda arealbevis åttiotre etthundradels (0,83) hektar; samt
F. såsom afsöndring från Ryk Nedra n:o 2 ett (1) mantal skatte
det å ofvan nämnda karta med Litt. F betecknade område, utgörande
enligt berörda arealbevis sextusenåttahundraåttio tiotusendels (0,6880)
hektar, allt i Hjertums socken.
Det försålda utgör hela det, vare sig å fasta landet eller å den
därifrån genom Trollhätte kanal afskiljda ö, belägna område, som ligger
öster om den å ofvan nämnda karta med röd färg utmärkta och med
n:ris I—IX betecknade gränslinje, med undantag af den med ljusröd
färg å kartan betecknade andelen däraf, som genom köp från Nya
Trollhätte kanalbolag redan tillhör kronan, som sålunda efter detta
köp är ägare af hela det emellan berörda gränslinje och Göta älf belägna
området.
I köpet inbegripas all grund, öar, vattenfall, vatten och fiske utanför
och å hela sistnämnda område.
Ofvan berörda karta är af bolaget försedd med påskrift, att den
åberopas i detta köpeaftal.
1 köpet inbegripas jämväl alla å det försålda området eller invid
detsamma nu befintliga dammar, turbiner och andra anläggningar,
fabrikshus och öfriga bolaget tillhöriga hus och byggnader jämte de å
bilagda förteckning upptagna maskiner, ledningar och andra anordningar,
äfven om de lagligen icke skulle vara att hänföra till fast
egendom.
Berörda förteckning skall förses med påskrift af säljaren, att den
åberopas i detta aftal.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Det anmärkes, att de hus, som icke tillhöra bolaget och sålunda
ej ingå i köpet, å ofvan berörda karta betecknats med n:ris 1, 2, 3,
4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13 och 14 samt att det å nämnda karta med
n:o 10 betecknade huset, som endast delvis ligger å det försålda området,
icke heller ingår i köpet, men att bolaget är skyldigt att på sin
bekostnad bortflytta sistnämnda bus ett år efter därom från kronans
sida skedd uppsägning.
§ 2.
Tillträdet sker den 1 augusti 1908.
Den försålda egendomen öfverlämnas fri från alla inteckningar.
§ 3.
Det åligger bolaget att väl vårda och underhålla den försålda egendomen,
intill dess densamma till kronan afträdes.
§ 4.
Köpeskillingen utgör två millioner femhundrafemtiotusen (2,550,000)
kronor och betalas å tillträdesdagen, mot det att bolaget då till kronan
öfverlämnar behörigt bevis, utvisande att den försålda egendomen icke
är besvärad med någon inteckning, kvitteradt köpebref och nödiga åtkomsthandlingar.
§ 5.
Allt, hvad som genom detta köpeaftal till kronan försålts, arrenderar
bolaget härigenom af kronan under tio år, räknade från den 1 augusti
1908, mot ett årligt arrende af nittiofemtusen (95,000) kronor, hvilket
arrende skall af bolaget betalas den 31 december 1908 med 39,583
kronor 33 öre för tiden från den 1 augusti 1908 intill den 1 januari
1909 samt därefter balfårsvis den 30 juni och den 31 december hvarje
år med 47,500 kronor, med undantag hvad angår den 30 juni 1918,
då äfven arrendet för juli månad 1918 erlägges med 7,916 kronor
67 öre.
Kronan fritages från all underhållsskyldighet af hvad bolaget sålunda
arrenderat.
Det åligger bolaget att underhålla de å ofvan nämnda karta med
n:ris 15 till och med 35 betecknade bus, så att de vid afträdet befinnas
i fullt brukbart stånd.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
15
Allt det öfriga, som bolaget arrenderat, skall af bolaget underhålla8
samt, i den mån det förslites, iståndsättas, så att vid afträdet allt
finnes i behåll och då är i brukbart stånd, dock med undantag af turbiner
och jeteer, ifraga om livilka någon sådan skyldighet icke ålijjgrer
bolaget. öö
Skulle emellertid a dammbyggnad genom flod, isgång’ eller annan
händelse, hvartill bolaget icke är vallande, inträffa sådan större skada,
att dammbyggnadens iståndsättande i brukbart skick skulle med hänsyn
till de häraf föranledda kostnaderna och den tid, som i arrendet
återstår, icke vara för bolaget ekonomiskt lönande, skall, om bolaget
sa pafordi ar, arrendeaftalet anses upphöra att gälla dagen efter det
sådan skada inträffade.
Tvist om huruvida inträffad skada är af beskaffenhet att föranleda
sådan påföljd liksom ock angående huruvida vid afträdet ofvanberörda
med n:ris 15 till och med 35 betecknade hus befinnas i fullt brukbart
stånd och allt det öfriga, som skall af bolaget underhållas och iståndsättas
pa sätt ofvan nämnts, befinnes i brukbart stånd, får icke dragas
under domstols pröfning, utan skall afgöras af tre skiljemän i enlighet
med lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.
Oafsedd här ofvan aftalade arrendetid är emellertid bolaget skyldigt
att till kronan ett år efter det skriftlig uppsägning härom bevisligen
afsändts till bolaget — hvilken uppsägning dock beträffande dammarna
och anläggningarna för vattenkraftens tillgodogörande, den mellan
Irollhätte kanal och äliven helägna ön jämte därå befintliga hus med
maskiner m. m., det mellan linjerna VI, VP och VIII, Vill1 å ofvan
nämnda karta .belägna området samt de med n:ris 21 till och med 25
samt. med n:ris 36 till och med 44 å ofvan nämnda karta betecknade
hus icke får ske före den 1 augusti 1912 — af det arrenderade afträda,
. hvad som af kronan påfordras, mot rättighet att åtnjuta minskning
i arrendet till belopp, som i brist af åsämjande skall bestämmas
af tre skiljemän, i enlighet med lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.
Uppsägning af hvad kronan sålunda icke äger uppsäga före den 1
augusti 1912, skall dock på en gång af kronan verkställas, till följd
hvaraf bolaget icke är skyldigt att delvis afträda något däraf.
Härigenom aftalade arrende får icke af bolaget utan kronans skriftliga
medgifvande helt eller delvis på annan öfverlåtas.
Ombud för kronan skall när som helst äga tillträde till allt, hvad
som af bolaget arrenderas.
Bolaget är icke berättigadt att utan kronans skriftliga medgifvande
å hvad som arrenderas _ uppföra nya hus eller byggnader eller därå
verkställa andra anläggningar.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Till säkerhet för det i denna § omförmälda arrende får inteckning
icke beviljas.
§ 6.
Det åligger bolaget att från dagen efter den, då Kungl. proposition
angående antagande af detta aftal för kronans räkning till Riksdagen
aflåtes, och så länge det i § 5 här ofvan aftalade arrende varar, på sm
bekostnad i brandförsäkringsanstalt, som af kronan godkännes, hålla för
kronans räkning försäkradt mot brandskada och explosion allt, hvad
som af bolaget försålts, för ett värde af sammanlagdt en million tvåhundrasextiotusen
(1,260,000) kronor, hvaraf en million tvåhundratusen
(1,200,000) kronor skall utgöra värdet å de på den genom Trollhätte
kanal från fasta landet afskilda ön befintliga byggnader och anläggningar
jämte maskiner m. m.
Försäkringsliand lingar na skola till kronan öfverlämnas, och åligger
det bolaget att senast åtta dagar före försäkringspremies förfallodag
till kronan öfverlämna bevis, att densamma blifvit behörigen eilagd.
Inträffar vare sig före eller efter tillträdesdagen skada å de på
ofvan nämnda ö varande byggnader, anläggningar jämte maskiner m. m.,
som sammanlagdt icke uppgår till 25 % af hela försäkringsvärdet,
1 200,000 kronor, åligger det bolaget, för hvilket ofvanberörda arrendeaftal
i så fall fortfarande är gällande, att mot åtnjutande af ersättningsbeloppet
ofördröjligen återställa det skadade eller förstörda, så framt
ej kronan frikallar bolaget från denna skyldighet, i hvilket fall kronan
skall äga behålla försäkringsbeloppet och berörda arrendeaftal, om skadan
inträffar före tillträdesdagen, icke. skall vara för bolaget bindande
samt, därest skadan inträffar efter tillträdesdagen, skall anses hafva
upphört att gälla dagen efter skadans inträffande.
Inträffar, vare sig före eller efter tillträdesdagen, skada å de pa
ofvannämnda ö varande byggnader och anläggningar jämte maskiner
m. m., som sammanlagdt uppgår till 25 % eller däröfver af hela försäkringsvärdet
1,200,000 kronor, är bolaget icke skyldigt att återställa
det skadade eller förstörda, och skall ersättningsbeloppet behållas af
kronan, hvarjämte berörda arrendeaftal, om skadan inträffar före tillträdesdagen,
icke skall vara för bolaget bindande samt, därest skadan
inträffar efter tillträdesdagen, skall anses hafva upphört att gälla dagen
efter skadans inträffande.
Förstöres eller skadas något af de å ofvan nämnda karta med
n:ris 15 till och med 35 betecknade hus, vare sig före eller efter tillträdesdagen,
är oberoende däraf berörda arrendeaftal för bolaget gäl
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
17
lande, men skall, därest kronan icke påfordrar att bolaget skall mot
åtnjutande af ersättningsbeloppet återställa det skadade eller förstörda,
dep årliga arrendesumman minskas med ett belopp, som motsvarar 10 %
af försäkringsvärdet å hvarje särskildt förstördt eller skadadt hus,
Påfordrar kronan icke återställandet af förstördt eller skadadt hus,
tillfaller ersättningsbeloppet kronan.
§ 7-
Så länge det i § 5 härofvan träffade arrendeaftalet är gällande,
fortfara äfven det den 4 oktober 1855 mellan Nya Trollhätte kanalbolag
och dåvarande ägaren af Ströms säteri samt det den 20 november
1896 och den 5 januari 1897 emellan Nya Trollhätte kanalbolag och
bolaget träffade aftal att gälla, med undantag dock däraf, att kronan
efter tillträdesdagen icke vidare är skyldig att erlägga de i mom. 2
och 3 i förstnämnda aftal omförmälda afgälder.
Skulle emellertid bolaget i enlighet med hvad i § 5 härofvan bestämts
före arrendetidens utgång afträda något af hvad som arrenderats,
är bolaget jämväl skyldigt att underkasta sig det upphäfvande
eller den förändring af de bolaget genom nämnda två aftal tillförsäkrade
förmåner, som af kronan påfordras, mot det att kronan, därest
icke motsvarande förmån kan på annat sätt beredas, ersätter all styrkt
skada, som tillskyndas bolaget genom ett upphäfvande eller en förändring
af nämnda förmåner.
Sedan det i § 5 härofvan träffade arrendeaftalet i sin helhet upphört
att gälla, upphöra jämväl ofvan nämnda två aftal till alla delar
att vara gällande, men tillförsäkras bolaget och blifvande ägare af de
i § 1 här ofvan omförmälda stamfastigheterna, äfven om desamma
styckas, afgiftsfritt rätt, dels att å sträckan mellan bokstäfverna c och
d å ofvan nämnda karta på sin bekostnad anlägga samt använda lossnings-
och lastningskaj jämte en väg till denna öfver kronans mark
ofvanför nämnda sträcka, dels att å sträckan mellan bokstäfverna e och f
å nämnda karta lossa och lasta fartyg, utmed densamma framdraga
fartyg samt öfver densamma erhålla fri passage till älfven jämväl för
framforslandet af fartyg, som nybyggas eller repareras vid varf, beläget
uppströms från den med bokstafven e å kartan utmärkta punkt,
samt dels att å sträckorna c—d och e—f taga vatten från älfven jämväl
för industriella ändamål, dock icke för kraftuttagning, samt att för
sådana ändamål å nämnda sträckor under marken framdraga ledningar
från och till älfven.
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Häft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Med afseende å dessa sålunda upplåtna förmåner skall gälla:
a) Kronan är, oafsedt hvad beträffande berörda förmåner här ofvan
bestämts, berättigad att, på sätt kronan äger bestämma, förändra strandlinjerna
såväl å sträckan c till d som å sträckan e till f, men är kronan
skyldig att på sin bekostnad vidtaga de förändringar, som häraf kunna
föranledas beträffande såväl kaj å sträckan c till d och väg ofvanför
densamma som de ledningar, som kunna komma att utföras.
b) Vid anläggning af kaj å sträckan c till d skall noga tillses, att
kajen icke kommer att inkräkta på vattenområdet för den nuvarande
kanalen eller den blifvande kanal- eller trafikled, som därinvid kan
komma att framgå, och skall kajen i enlighet med de föreskrifter, som
af kronan lämnas, uppföras, så att icke genom ras eller annorledes
fara kan uppstå för kanal- eller trafikleden eller för trafiken å densamma.
c) Kronan äger ej blott att under byggnadsarbetet låta öfvervaka
detsamma, utan ock, efter det arbetet anmälts färdigt, låta besiktiga
detsamma, åliggande det bolaget och blifvande ägare af stamfastigheterna
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som af kronan
meddelas beträffande såväl arbetets betryggande utförande som ock den
tid, under hvilken det får verkställas. Ofvanberörda väg till kajen
skall förläggas å plats som af kronan bestämmes, och anläggas i enlighet
med dess föreskrifter.
d) Bolaget och blifvande ägare af stamfastigheterna skola ansvara
för all den skada, som genom olyckshändelse eller annorledes kan till
följd af anläggning af kaj eller ledningar uppkomma för kanal- eller
trafikleden eller för trafiken å densamma, åliggande det bolaget och
blifvande ägare af stamfastigheterna att så skyndsamt ske kan af hjälpa
sådan skada å anläggningarna, som kan antagas medföra fara eller
hinder.
e) Dragvägstrafik får af bolaget eller blifvande ägare af stamfastigheterna
icke hindras eller störas genom upplag eller på annat sätt.
f) Bolaget och blifvande ägare af stam fastigheterna äro skyldige
att i allo ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som af kronan meddelas,
ej mindre beträffande lastning, lossning, passage och framdragande
af fartyg å sträckan e—f, än äfven angående vattenhämtning och
framdragande af ledningar samt sättet och tiden för utförandet af desamma.
Agaren af de under § 1 C här ofvan omförmälda säterierna Ström
n:o 1 och Ström Södra n:o 2 tillförsäkras därjämte för all framtid fri
stussning å den del af Trollhätte kanal, som är belägen nedom Åker
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
19
ström, för sådana skogs- och landtbruksprodukter från nämnda säterier
och öfriga bolaget nu enligt lagfartsbevis den 2 oktober 1894, § 2,
tillhöriga fastigheter i Hjertums och Vesterlanda socknar jämte sådana
för bedrifvande af landtbruk och skogsskötsel därå erforderliga varor,
som lastas eller lossas å kaj på sträckan c—d å ofvan nämnda karta,
hvilken rätt emellertid upphör för en hvar af nämnda fastigheter eller
del däraf, så snart den äges af annan än ägare af säterierna Ström.
Inteckning till säkerhet för de härigenom upplåtna förmånerna får
icke beviljas.
§ 3.
Bolaget såsom ägare af här ofvan i § 1 omförmälda stamfastiglieter
förbinder sig att, utan afseende å beskaffenheten af den egendom,
hvarå skada därigenom kan uppkomma, tåla den uppdämning i Göta
älf, som kronan för hvad ändamål det vara må där kan komma att
verkställa, mot ersättning för den därigenom vållade skadan.
Skulle skada till följd af uppdämningen uppkomma genom minskning
af fallhöjden i den s. k. Ströms bäck, skall denna ersättning i
brist af åsämjande bestämmas af tre skiljemän i enlighet med lagen om
skiljemän den 28 oktober 1887. Ersättning för annan skada skall bestämmas
af domstol.
Till säkerhet härför må utan bolagets vidare hörande beviljas servitutsinteckning
i förut omförmälda, bolaget tillhöriga stamfastigheter,
till förmån för kronan såsom ägare af det utaf bolaget härigenom försålda
området och öfriga kronan tillhöriga invid Göta älf belägna
fastigheter.
§ 9.
Alla skatter och utskylder för det försålda skola af bolaget betalas
för tiden intill den 1 januari 1909, äfven om de äro till betalning förfallna
först därefter, samt likaledes efter nämnda dag, så länge det i
§ 5 här ofvan omförmälda arrendeaftal är till någon del gällande, med
undantag endast af sådan skatt och utskyld, som för tiden efter den
1 januari 1909 tilläfventyrs kan åligga kronan såsom ägare af det
försålda.
Alla kostnader i och för lagfart och fastställande af afsöndring
skola af kronan betalas.
§ io.
De å det försålda området befintliga, bolaget icke tillhöriga husen,
som å ofvan nämnda karta betecknats med n:ris 1 till och med 9 samt
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
med n:ris 11 till och med 14 och hvilkas ägare endast på grund af
muntligt aftal, utan någon viss bestämd upplåtelsetid, innehafva den
mark, hvarå husen äro uppförda, få tillsvidare afgiftsfritt kvarstå, men
åligger det bolaget ombesörja, att husen utan kostnad för kronan äro bortflyttade
inom ett år efter därom af kronan till bolaget aflåten uppsägning.
Emellertid förbinder sig kronan att i den mån kronan på grund
af föreliggande omständigheter så finner billigt, om ägare af dylikt hus,
när uppsägning hvarom ofvan nämnts skett så påfordrar, antingen inlösa
nämnda hus till de värden, som enligt kronans bestämmande då
kunna finnas skäliga, eller ock bekosta deras bortflyttning till annan
plats med belopp, som af kronan bestämmes.
§ lh
Till säkerhet för riktiga fullgörandet af den betalningsskyldighet
och de öfriga förpliktelser, som enligt detta aftal åligga bolaget, är
bolaget skyldigt att, innan köpeskillingen erlägges, aflämna till kronan
i samtliga här ofvan under § 1 omförmälda stamfastigheter jämte alla
de öfriga fastigheter, hvarå bolaget den 2 oktober 1894 § 2 erhållit
lagfart, nu intecknade skuldebref å tillhopa tvåhundratusen (200,000)
kronor med ränta, gällande med förmånsrätt näst efter i nämnda fastigheter
beviljade inteckningar till säkerhet för tvåhundratiotusen (210,000)
kronor med ränta.
Skulle bolaget icke senast trettio dagar efter förfallodag erlägga
förfallet arrende, äro de i ofvan nämnda pantsatta skuldebref förskrifna
belopp med ränta, utan afseende å den i skuldebrefven bestämda uppsägningstid,
genast till betalning förfallna.
Förestående försäljning och aftal upphör att vara för Inlands
pappfabriksaktiebolag bindande, därest detsamma icke af kronan antages
före den 1 juni 1908.
Ström den 24 februari 1908.
För INLANDS PAPPFABRIKSAKTIEBOLAG:
Dess styrelse:
G. T. Lindstedt.
P. Axel Hellström. Eskil Larsson.
Brukspatron G. T. Lindstedts, Disponent P. Axel Hellströms och
Brukspatron Eskil Larssons egenhändiga underskrifter bevittna:
H. E. Wallmän. Hakon Reicli.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
21
Såsom ett förtydligande af det utaf Inlands pappfabriksaktiebolag
den 24 februari 1908 undertecknade köpeaftalet till Kungl. Maj:t och
kronan angående en afsöndring från 1 Vs mantal Berg Östra n:r 1 m. m.
förklarar aktiebolaget härigenom, att ehuru i § 7 af nämnda köpeaftal
bestämts, att ett den 4 oktober 1855 mellan Nya Trollhätte kanalbolag
och dåvarande ägaren af Ströms säteri träffadt aftal, i hvars § 7 stadgats,
att »vattenområdet i älfven från sträckdammen vid sågen till Lusthusholmen
efter bolagets gräns enligt karta» därefter som dittills skulle
tillhöra Ströms ägor, skall med visst undantag fortfara att gälla, så
länge det i § 5 i ofvanberörda den 24 februari 1908 af aktiebolaget
undertecknade köpeaftal träffade arrendeaftalet är gällande, aktiebolaget
likväl utan afseende härå till kronan, såsom inbegripet i hvad som
genom sistnämnda köpeaftal och för däri bestämda köpeskilling försålts,
med äganderätt öfverlåter jämväl ofvanberörda vattenområde att af
kronan såsom ägare jämte allt öfrigt, som försålts, tillträdas den 1 augusti
1908.
Enär aktiebolaget jämlikt 5 § i det den 24 februari 1908 af aktiebolaget
undertecknade köpeaftalet af kronan arrenderar allt hvad som
därigenom till kronan försålts, ingår sålunda jämväl berörda vattenområde,
hvarå _ utfyllningar skett, i det som .aktiebolaget af kronan
arrenderar i enlighet med de bestämmelser, som köpeaftalet angående
nämnda arrende innehåller.
Göteborg den 24 mars 1908.
För INLÅNDS PAPPFABRIKSAKTIEBOLAG.
G. T. Lindstedt. P. Axel Hellström. Eskil Larsson.
Bruksägaren G. T. Lindstedts och disponenten P. Axel Hellströms
egenhändiga underskrifter bevittna:
S. Tod. E. Ter ser us.
Bruksägaren Eskils Larssons egenhändiga underskrift bevittna:
Oskar Brobeck. Joll. Aug. Ostwald.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Aftal
angående
inköp från
Lilla Edets
pappersbruksaktiebölag''.
K ö p e a f t a 1.
§ 1.
Lilla Edets pappersbruksaktiebolag, bär nedan benämdt bolaget,
upplåter och försäljer härigenom till Kungl. Maj:t och kronan:
A) Lilla Edet n:o 1, ett laxfiske och åtta sågkvarnar eller sågverken
n:ris 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8, Lilla Edet n:o 2, ett laxfiske
eller sågverken n:ris 11 och 12, samt Lilla Edet n:o 3, en sågkvarn
eller sågverken mris 9 och 10, hvarå lagfart för bolaget beviljats den
11 februari 1907, § 44.
B) Såsom afsöndring från tre sextondedels mantal kronoskatte
Fuxerna Ivar- eller Mårten Toresgården n:o 2 ett invid Göta älf beläget
område, innehållande enligt ett af vice kommissionslandtmätaren
grefve C. G. Taube den 21 februari 1908 utfärdadt arealbevis trettiosex
(36) ar, fyrtio (40) kvadratmeter, varande lagfart för bolaget beviljad
å berörda hemmansdel jämte ytterligare ett sextondedels mantal i
samma hemman den 11 februari 1907, § 44.
C) En lägenhet om fyra och sju tiondedels (4,7) ar, afsöndrad
från ett fjärdedels mantal kronoskatte Fuxerna Torstens eller Storegården
n:o 3, å hvilken lägenhet lagfart för bolaget beviljats den 8
april 1907, under § 175.
D) En lägenhet om sexhundrasextionio och en fjärdedels (669 1 h)
kvadratalnar, afsöndrad från Fuxerna Torstens eller Storegården n:o 3,
å hvilken lägenhet för bolaget sökt lagfart den 8 april 1907, § 173,
förklarats hvilande.
E) En lägenhet om en (1) kvadratref, fjorton (14) kvadratstänger
och trettio (30) kvadratfot, afsöndrad från ett hälft mantal kronoskatte
Fuxerna Torstens eller Storegården n:o 3, å hvilken lägenhet lagfart
för bolaget beviljats den 8 april 1907, § 174.
F) Den s. k. Blidbergska tomten vid Lilla Edet, afsöndrad från
frälsehemmanet Fuxerna Frälsegården n:o 9, ett mantal, å hvilken
tomt för bolaget sökt lagfart förklarats hvilande den 9 april 1907,
§ 197.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
23
G) Lägenheten, hus och tomt n:o 1, afsöndrad från ett mantal
frälse Fuxerna Frälsegården n:o 9, å hvilken lägenhet för bolaget sökt
lagfart förklarats hvilande den 4 juni 1907, § 311.
H) De så kallade Keillerska tomterna, afsöndrade från sju åttondedels
mantal frälse Fuxerna Frälsegården n:o 9, å hvilka tomter för
bolaget sökt lagfart förklarats hvilande den 4 juni 1907, under §
320 Va.
I) Såsom afsöndring från lägenheten Christiansfeldt, afsöndrad från
ett mantal kronoskatte Fuxerna Lars Svensgården n:o 8 och ett mantal
frälse Fuxerna Frälsegården n:o 9, ett område innehållande enligt ett
af bemälde Taube den 21 februari 1908 utfärdadt arealbevis sju (7) ar,
sjuttiofem och sju tiondedels (75,7) kvadratmeter, varande lagfart å
lägenheten Christiansfeldt för bolaget beviljad den 8 april 1907,
§ 162.
K) En lägenhet om tre och fyra tiondedels (3,4) ar, afsöndrad
från ett hälft mantal kronoskatte Fuxerna Stommen n:o 10, å hvilken
lägenhet lagfart för bolaget beviljats den 8 april 1907, § 172.
L) Såsom afsöndring från lägenheten Fuxerna Kullås n:o 13,
Robertshill, afsöndrad från tre åttondedels mantal Kullås och ett hälft
mantal Fuxerna Bengt Ivarsgården n:o 1, ett område innehållande enligt
ett af bemälde Taube den 21 februari 1908 utfärdadt arealbevis
tolf (12) ar, tio (10) kvadratmeter, varande lagfart å berörda lägenhet
för bolaget beviljad den 11 februari 1907, § 44.
M) Såsom en afsöndring från en tomtplats, afsöndrad från ett
mantal Fuxerna Frälsegården n:o 9, ett område, innehållande enligt ett
af bemälde Taube den 21 februari 1908 utfärdadt arealbevis sex (6) ar,
sjuttiofem (75) kvadratmeter, varande lagfart å nämnda tomtplats för
bolaget beviljad den 8 april 1907, § 164.
N) Den vid en den 20 november 1799 påbörjad fördelning af
tomterna till Lilla Edet, hvaröfver då upprättad karta blifvit den 27
maj 1803 fastställd, med Litt. Q betecknade »Spånkajen till Brukets
spånafföringsplats», hvilket område, såsom tillhörande de under Litt. A.
härofvan upptagna sågverken, inbegripes i den lagfart, som för bolaget
å sågverken beviljats den 11 februari 1907, § 44.
O) Lägenheten »Litt. E. c 4 b. Diana n:o 5 en tomt» om fjorton
(14) ar, fjorton (14) kvadratmeter, afsöndrad från ett fjärdedels mantal
kronoskatte Högstorp n:o 5, å hvilken lägenhet lagfart för bolaget beviljats
den 8 april 1907, § 163.
P) Den på ett fjärdedels mantal kronoskatte Fuxerna Lars Svensgården
n:o 8 belöpande andelen i en till detta hemman hörande tomt,
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
hvilken tomt i sin helhet enligt ett af bemälde Taube den 21 februari
1908 utfärdadt arealbevis innehåller tre (3) ar, tio (10) kvadratmeter,
varande lagfart å nämnda hemmansdel för bolaget beviljad den 8 april
1907, § 160.
I köpet inbegripes all till de försålda fastigheterna hörande grund,
öar, vattenfall, vatten och fiske i Göta älf.
De försålda landområdena jämte i älfven utbyggda dammar och
andra anläggningar äro upptagna och till sina gränser utmärkta å bilagda
af nämnde Taube år 1908 upprättade karta, å hvilken en hvar
af fastigheterna betecknats med den bokstaf, hvarunder den här ofvan
upptagits.
Nämnda karta har försetts med påskrift af bolaget, att den åberopas
i detta köpeaftal.
Det anmärkes emellertid, att i köpet icke ingå de områden, som
inom rågångarna upptagits å »Karta öfver rågångarna omkring Kungl.
Maj:t och kronan samt Nya Trollhätte Kanalbolags aktieägares område
vid Lilla Edets sluss ock kanal uti Flundre härad, Fuxerna socken
upprättad år 1876 af I. E. Gyllenspetz, Förste landtmästare», hvilken
karta är försedd med bevis af den 22 november 1877, att den i enlighet
därmed verkställda rågångsutstakningen vunnit laga kraft. Däremot
ingå i köpet alla å dessa områden, som redan tillhöra kronan,
befintliga hus och byggnader.
De under D., F., G. och H. härofvan upptagna fastigheterna säljas
med rätt, bolaget till desamma äger.
1 köpet inbegripas jämväl alla å de försålda fastigheterna nu befintliga
och i älfven utbyggda dammar och öfriga anläggningar för
vattenkraftens tillgodogörande, jämte alla installerade turbiner, äfvensom
alla å fastigheterna nu befintliga fabrikshus jämte alla öfriga bolaget
tillhöriga, å de försålda fastigheterna belägna hus och byggnader, men
icke i eller utom fabrikshusen eller öfriga hus och byggnader befintliga
maskiner, apparater och andra anordningar för industriell drift,
äfven om desamma lagligen skulle vara att hänföra till fast egendom.
Det anmärkes, att de hus å de försålda fastigheterna, hvilka icke
tillhöra bolaget och sålunda ej ingå i köpet, endast utgöra det hus,
som äges af Johan Peter Svensson och är beläget å den under B.
härofvan upptagna fastigheten samt det hus, som äges af Elias Halvorsens
stärbhus och ligger å den under O. härofvan upptagna fastigheten
och de hus, hvilka, såvidt kunnat utrönas, tillhör Johan Peter Petersson
och enkan Emma Eriksson och helt eller delvis äro belägna å den
under N. härofvan upptagna fastigheten, samt att ägarne af dessa hus
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
25
innehafva de platser, hvarå de uppförts, endast på grund af muntlig
tillåtelse af bolaget, utan någon bestämd upplåtelsetid.
§ 2.
Tillträdet sker den 10 juni 1908, sedan den afbetalning å köpeskillingen,
som nämnda dag skall erläggas, blifvit i enlighet med hvad
i § 5 här nedan bestämmes, betald.
_ Het åligger bolaget att väl vårda och underhålla den försålda
fastigheten, intill dess densamma till kronan afträdes.
§ 3-
De under A. härofvan upptagna fastigheterna öfverlämnas fria från
alla inteckningar.
Den under B. upptagna fastigheten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än de två, som upptagits under mom. 1 och 3 i ett öfver
det 3/le mantal Mårten Torsgården n:o 2, hvarifrån ifrågavarande område
skall afsöndras, den 20 januari 1908 utfärdadt gravationsbevis.
Den under C. upptagna fastigheten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än den, som beviljats den 15 december 1873 och förnyats
den 27 september 1881, § 14, uti samtliga hemman i Fuxerna by med
flere hemman till säkerhet för 49 års arrende af mark utmed Göta älf,
i afhandling den 21 juli 1873 upplåten till ägaren af sågverken n:ris
4 och 5 vid Lilla Edet.
Den under D. upptagna lägenheten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än dem, som enligt ett den 20 januari 1908 öfver lägenheten
utfärdadt gravationsbevis besvära lägenhetens stamhemman eller
del af detsamma.
Den under E. upptagna lägenheten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än dem, som upptagits i ett den 20 januari 1908 öfver
lägenheten utfärdadt gravationsbevis.
Den under F. upptagna tomten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än dem, som enligt ett den 20 januari 1908 öfver tomten
utfärdadt gravationsbevis besvära stamhemmanet eller delar af detsamma.
Den under G. upptagna lägenheten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än dem, som enligt ett den 20 januari 1908 öfver lägenheten
utfärdadt gravationsbevis besvära stamhemmanet eller delar af
detsamma.
Bill. till RiJcsd. Prot. 190S. 4 Sami. 1 Afd. 101 Hiift.
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
De under H. härofvan upptagna tomterna öfverlämnas fria från
alla andra inteckningar än dem, som enligt ett den 20 januari 1908
öfver tomterna utfärdadt gravationsbevis besvära stamhemmanet eller
delar af detsamma.
Den under I. upptagna fastigheten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än de två, som beviljats den 11 februari 1857 uti Va
mantal Fuxerna Frälsegården och förnyats den 28 september 1887,
§§ 24 och 25, en hvar för besittning af en tomtplats.
De under K., L. och M. upptagna fastigheterna öfverlämnas fria från
inteckningar.
Den under N. upptagna fastigheten öfverlämnas, såsom tillhörande
de under A. upptagna sågverken, fri från alla inteckningar, men anmärkes,
att enligt handlingarna till den under Litt. N. i § 1 omförmälda
tomtfördelningen en däri närmare bestämd försågningsskyldighet
åligger ägarne till sågverken, hvilken skyldighet på grund af köpet
öfvertages af kronan från den dag det i § här nedan omförmälda
arrende upphör.
Den under O. upptagna lägenheten öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än den förut omförmälda, som beviljats den 14 december
1873 och förnyats den 27 september 1881, § 14, i samtliga hemmanen
i Fuxerna by med flera hemman.
Den under P. upptagna tomtdelen öfverlämnas fri från alla andra
inteckningar än de två, som upptagits i ett den 20 januari 1908 öfver
det 1U mantal Fuxerna Lars Svensgården, till hvilket nämnda tomtandel
hörer, utfärdadt gravationsbevis.
§ 4.
Köpeskillingen utgör fem millioner (5,000,000) kronor och betalas,
efter afdrag på sätt i § 5 här nedan stadgas af däri omförmälda arrendebelopp,
å tillträdesdagen med 2,038,372 kronor 20 öre och den 10 juni
1909 med 1,412,311 kronor 39 öre, så framt bolaget å tillträdesdagen
till kronan öfver lämnar dels behöriga bevis, att de försålda fastigheterna
icke äro besvärade med inteckning på annat sätt än i § 3 här ofvan
nämnts, dels köpebref, försedt med kvitto å verkställd afbetalning å
köpeskillingen, dels för bolaget utfärdade lagfartsbevis å de af de försålda
fastigheterna eller stamfastigheterna, hvarå lagfart, enligt hvad i
§ 1 omförmäles, för bolaget beviljats, dels handlingar, som utvisa, att
å de öfriga af de försålda fastigheterna för bolaget sökt lagfart för
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
27
klarats hvilande samt dels öfriga i bolagets besittning varande handlingar
och kartor rörande de försålda fastigheterna.
§ 5.
De försålda fastigheterna med tillhörande vattenrätt jämte alla
därå nu befintliga och i älfven utbyggda dammar samt’ öfriga anläggningar
för vattenkraftens tillgodogörande och alla nu installerade turbiner,
äfvensom alla å fastigheterna nu befintliga fabrikshus jämte alla
öfriga i köpet inbegripna hus och byggnader arrenderar bolaget härigenom
af kronan på tio (10) år, räknade från den 10 juni 1908, mot
ett arrende för första året af 114,000 kronor samt för hvart och ett
af de återstående nio åren af 190,000 kronor, hvilket arrende skall af
bolaget betalas i förskott, med rätt dock för bolaget att tillgodonjuta
fyra (4) procents årlig ränta på ränta å de arrendebelopp, som sålunda
i förskott betalas.
De sammanlagda arrendebelopp, som bolaget sålunda är skyldigt
gälda, skola afdragas vid likviden af köpeskillingen på så sätt, att å
den andel af köpeskillingen, tre millioner (3,000,000) kronor, som skall
betalas den 10 juni 1908, skola afdragas 961,627 kronor 80 öre, och
å den andel af köpeskillingen två millioner (2,000,000) kronor, som
skola betalas den 10 juni 1909, skola afdragas 587,688 kronor 61 öre.
Kronan fritages från all underhållsskyldighet af hvad bolaget sålunda
arrenderat, men åligger det bolaget att underhålla, hvad som
arrenderats, så att det vid afträdet befinnes i fullt brukbart skick, dock
med undantag hvad angår fabrikshusen, hvilka endast till ytterväggar,
yttertak, fönster och dörrar skola afträdas i fullt brukbart skick, men
i öfrigt i sådant skick, att de vid afträdet äro för bolaget brukbara.
Tvist om huruvida hvad som arrenderats vid afträdet befinnes i
sådant skick, som ofvan nämnts, får icke dragas under domstols pröfning,
utan skall afgöras af tre skiljemän i enlighet med lagen om
skiljemän den 28 oktober 1887.
Oafsedt här ofvan aftalade arrendetid är emellertid bolaget skyldigt
att, om kronan så påfordrar, ett och ett hälft år efter det skriftlig
uppsägning härom bevisligen tillställts bolaget, hvilken uppsägning
dock icke får ske tidigare än den 10 december 1911, till kronan afträda
allt hvad som arrenderats.
Begagnar sig kronan af denna sin uppsägningsrätt, är kronan skyldig
att till bolaget af den i förskott uppburna arrendesumman vid
arrendets upphörande återbära så mycket, som enligt ofvan angifna
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
beräkningsgrunder belöper sig på den återstående arrendetiden. Sålunda
skall återbäras, om arrendet upphör
den |
10 juni |
1913 .................. |
.................... 879,680 |
kronor 09 |
öre |
» |
10 juni |
1914 .................. |
................... 717,267 |
» 30 |
» |
» |
10 juni |
1915 ................... |
.................... 548,357 |
» 99 |
» |
)) |
10 juni |
1916 ................... |
.................... 372,692 |
» 31 |
» |
» |
10 juni |
1917 ................. |
.................... 190,000 |
» 00 |
» |
Härigenom aftalade arrende får icke af bolaget, utan kronans
skriftliga medgifvande, helt eller delvis öfver!åtas på annan, dock är
bolaget därigenom icke förhindradt att till sina tjänstemän eller arbetare
uthyra till kronan härigenom försålda boningshus.
Ombud för kronan skall när som helst äga tillträde till allt hvad
som af bolaget arrenderas.
Bolaget äger att, i den mån det önskar, på sin bekostnad fullborda
de nu under uppförande varande fabrikshusen, men tillfalla desamma
vid afträdet utan särskild ersättning kronan i det skick, de då
befinnes.
Efter skriftligt meddelande därom till kronan är bolaget jämväl
berättigadt att under arrendetiden å de försålda fastigheterna uppföra
nya hus och byggnader samt, i hvad på kronan såsom ägare af fastigheterna
ankommer, jämväl verkställa anläggningar i älfven.
Vid afträdet tillfaller allt, hvad sålunda uppförts eller anlagts,
utan ersättning kronan i det skick, det då befinnes.
Likaledes är bolaget oförhindradt att i fabrikshusen insätta maskiner
och apparater, som erfordras för bolagets industiella verksamhet.
Det åligger bolaget att inom tre månader efter arrendets upphörande
borttaga de i fabrikshusen eller annorstädes å de försålda
fastigheterna befintliga maskiner, apparater med mera, på sådant sätt,
att husen därigenom icke onödigtvis skadas.
Någon skyldighet att borttaga de försålda turbinerna åligger icke
bolaget.
Skulle för borttagande af maskiner, apparater med mera vägg
eller annan byggnadsdel behöfva helt eller delvis rifvas, åligger det
bolaget att, om kronan så påfordrar, snarast möjligt återställa det
nedrifna.
Skulle strejk, lockout eller annan force majeure lägga hinder i
vägen för borttagandet inom ofvan angifna tid, förlänges tiden för
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
29
borttagandet med så lång tid, som hinder därför af sådan anledningförorsakats.
Skulle borttagandet icke hafva skett inom tid, som ofvan bestämts,
tillfaller hvad som då icke borttagits utan ersättning med ägandex-ätt
kronan.
Till säkerhet för härigenom aftalade arrende får inteckning icke
beviljas.
§ 6.
Inträffar å det försålda före tillträdesdagen skada genom brand,
explosion eller annan orsak, åligger det bolaget att snarast möjligt
återställa det skadade eller förstörda i förut befintligt skick.
Det åligger bolaget att från och med tillträdesdagen och så länge
det i § 5 omförmälda arrende varar, på sin bekostnad i brandförsäkringsanstalter,
som af kronan godkännas, hålla för kronans räkning
försäkradt mot brandskada och explosion af ånga alla af bolaget arrenderade
hus och byggnader, med undantag af de under jord eller vatten
befintliga grunderna, till belopp, som i brist af åsämjande skall bestämmas
af tre skiljemän eller enligt lagen om skiljemän den 28
oktober 1887.
Försäkringshandlingarna skola till kronan öfverlämnas, och åligger
det bolaget att senast åtta dagar före försäkringspremies förfallodag
till kronan öfverlämna bevis, att densamma blifvit behörigen erlagd.
Bolaget är skyldigt att så fort som möjligt återställa det skadade
eller förstörda mot åtnjutande af ersättningsbeloppet, hvilket bolaget
äger uppbära i den mån detsamma för återställandet är för bolaget
erforderligt.
§ 7.
Alla skatter och utskylder för det försålda skola af bolaget betalas
för tiden intill den 1 januari 1909, äfven om de äro till betalning förfallna
först därefter, samt likaledes efter nämnda dag, så länge det i
§ 5 härofvan omförmälda arrendeaftal är gällande, med undantag endast
af sådan skatt eller utskyld, som för tiden efter den 1 januari 1909
kan åligga kronan såsom ägare af det försålda.
Alla kostnader i och för lagfart skola af kronan betalas.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
§ 3.
Det den 22 oktober 1894 upprättade kontrakt, hvarigenom direktionen
för Nya Trollhätte kanalbolag till ingenjören C. Emil Hseger
eller hans rättsinnehafvare på arrende upplåtit kanalen och slussen
med mera vid Lilla Edet, eller de områden, som angifvas å den i §
1 härofvan omförmälda, af J. E. Gyllenspetz år 1876 upprättade karta,
hvilket arrende af bolaget nu innehafves, upphör att gälla den dag,
då det i § 5 härofvan omförmälda arrendeaftal upphör att vara gällande.
Enär de i dessa arrenderade områden befintliga husen och byggnaderna,
enligt hvad ofvan bestämts, ingå i köpet, befrias bolaget från den i
arrendekontraktet bestämda skyldighet att vid arrendetidens slut bortföra
desamma.
Bolaget öfverlåter utan ersättning å kronan från och med den dag,
det i § 5 härofvan aftalade arrende upphör att gälla, dels all den rätt,
som tillkommer bolaget på grund af ett den 19 mars 1897 mellan C.
Emil Hseger och J. F. Boden upprättadt kontrakt angående arrende
af tomten Litt. C. n:o 4 å Vä mantal Fuxerna Bengt Ivarsgården, hvilket
arrende af bolaget nu innehafves, samt dels all den rätt, som tillkommer
bolaget på grund af ett den 21 juli 1873 mellan jordägare i
Fuxerna by med flere och ägaren af sågverken n:ris 4 och 5 vid Lilla
Edet A. M. Kock eller hans rättsinnehafvare upprättadt arrendekontrakt
angående mark utmed Göta älf, till säkerhet hvarför inteckning beviljats
den 15 december 1873, § 18, och förnyats den 27 september
1881, § 14, och ett likaledes den 21 juli 1873 mellan J. F. Bodén
och Arthur M. Kock upprättadt arrendekontrakt angående rätt till landfäste
och landtramp invid Göta älf, till säkerhet hvarför inteckning
beviljats den 15 december 1873, § 19, och förnyats den 6 oktober
1883, § 13, livilka rättigheter af bolaget nu innehafvas.
Det åligger sålunda kronan att från den dag, det i § 5 härofvan
omförmälda arrendet upphör, öfvertaga nämnda tre kontrakt och fullgöra
de skyldigheter, som enligt kontrakten åligga arrendatorn.
Förestående försäljning och aftal upphör att vara för bolaget bindande,
därest detsamma icke af kronan antages före den 1 juni 1908.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
31
Detta aftal är af oss undertecknadt i två exemplar, hvilka för
ett gälla.
Stockholm den 29 februari 1908.
LILLA EDETS PAPPERSBRUKSAKTIEBOLAG.
C. Emil Hoeger.
Bevittnas:
Arthur M. Kock.
G. Andersson.
Såsom tillägg till det af Lilla Edets pappersbruks aktiebolag den
29 februari 1908 undertecknade köpeaftal, hvarigenom aktiebolaget till
kronan försålt Lilla Edet n:ris 1, 2 och 3 m. m., och under förutsättning
att detta aftal af kronan antages före den 1 juni 1908, förklarar
bolaget härmed, att bolaget, såsom ägare af: tre sextondels mantal och
ett sextondels mantal kronoskatte Fuxerna Ivars —- eller Mårten Toresgården
n:o 2, ett fjärdedels mantal kronoskatte Fuxerna Lars Svensgården
n:o 8, ett fjärdedels mantal Fuxerna Nedergården n:o 7, tre
sextondels mantal Kullås n:o 4 samt ett fjärdedels mantal Fuxerna Bengt
Ivarsgården n:o 1, allt i Fuxerna socken, medgifver kronan rätt att i
allt, hvad nämnda hemmansdelar vidkommer, för all framtid utan ersättning
för därigenom vållad skada å jord,''fiske eller annat, verkställa
uppdämning af Göta älf till en höjd motsvarande sju och femtiondedels
(7,5) meter öfver hafvets medelvattenyta, enligt generalstabens
nuvarande bestämning. Till säkerhet härför må utan bolagets hörande
servitutsinteckning beviljas i ofvannämnda hemmansdelar till förmån för
genom berörda köpeaftal till kronan försålda fastigheter och öfriga
kronan tillhöriga invid Göta älf belägna fastigheter.
Lilla Edet den 7 april 1908.
LILLA EDETS PAPPERSBRUKSAKTIEBOLAG.
C. Emil Hceger.
Bevittnas:
G. H. Gustafson.
Carl Magnusson.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Inköp från
Yargöns
aktiebolag''
och Inlands
pappfabriksaktiebolag.
Det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet är af följande
innehåll:
»Uti särskilda underdåniga skrifvelser, den ena af den 8 januari och
den andra af den 29 februari 1908, har styrelsen för Trollhätte kanaloch
vattenverk framlagt förslag om inköp för Kungl. Maj:ts och kronans
räkning af de Vargöns aktiebolag, Inlands pappfabriksaktiebolag
och Lilla Edets pappersbruksaktiebolag tillhöriga vattenfall i Göta älf
jämte annan nämnda bolag tillhörande egendom.
I skrifvelsen den 8 januari 1908 har styrelsen anfört följande.
»Göta älf bildar omedelbart intill Vänern några smärre strömfall
utmed landerierna Fredrikslund och Källshagen på västra stranden och
V8 mantal Sjöboda på den östra. Samtliga dessa fastigheter äro år
1907 inköpta för Kungl. Maj:ts och kronans räkning, hvadan älfvens
vattenkraft på motsvarande sträcka disponeras af staten. Fallhöjden
är vid medelvatten vid västra stranden 0,40 m., vid Sjöbodasidan 0,60
m. Vid lågvatten är hela fallhöjden omkring 1,1 m., vid högvatten omkring
0,4 m. Nedanför dessa fäll vidtaga de af Vargöns aktiebolag
innehafda fallen med en sammanlagd höjd af 4,22 m. vid lågvatten.
Aktiebolaget har emellertid hittills icke tillgodogjort mer än en del af
den tillgängliga vattenkraften (omkring 3,000 hkr.), men har begärt
vederbörligt tillstånd att öka kraftuttagningen och har redan erhållit
tillstånd att delvis öfverbygga kungsådran. Frågan om ökad kraftuttagning
är beroende på Göta hofrätts pröfning. En mindre sidogren
af älfven, förande omkring 4 m3 vatten, leder vattnet från hufvudfåran
nedanför Källshagsfallet till en vid Önafors anlagd kvarn, som åter utsläpper
vattnet i älfven nedanför Vargöns aktiebolags fall. Nedanför
Vargöfallen vidtager relativt lugnvatten fram till Trollhättan, hvars
hela vattenkraft disponeras af kronan, och där fallhöjden utgör sammanlagdt
32,6 m. vid lågvatten.
2,5 km. nedanför Trollhättan finnes ett mindre, cirka 1 m. högt
fall vid Åkerström. Här är kronan ägare till västra stranden och besitter
på den östra Stubbereds kvarn. Kvarntomten sträcker sig visserligen
icke utefter fallets hela längd, men enligt det köpekontrakt, hvarigenom
nya Trollhätte kanalbolag år 1854 förvärfvade kvarnen, ingick
i köpet vattnet från en vid tomtens södra gräns utfallande bäck ända
upp till hemmanet Slätthults gräns. Då Slätthult numera är i statens
ägo och fallhöjden nedanför den nyssnämnda bäcken är så godt som
ingen, är kronan herre öfver hela vattenkraften äfven på denna punkt.
Från Åkerström flyter älfven lugnt till Lilla Edet, där den bildar
sitt sista fall om 3,4 till 3,6 m:s höjd. Tillfälliga ändringar af hafvets
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
33
vattenstånd kunna dock icke obetydligt förändra fallhöjden. Vattenkraften
är här tillgodogjord på östra stranden af Lilla Édets pappersbruks
aktiebolag eller de s. k. Haegerska verken med omkring 5,900
hkr. installerade och på den västra af Inlands pappfabriksaktiebolag,
hvilket har insatt turbiner för omkring 1,750 hkr. Kungsådran är
ännu ej öfverbyggd. Emellan Lilla Edet och hafvet finnes intet vidare
samladt fall.
Vid Trollhättan framrinner enligt styrelsens beräkningar vid lågvatten
en vattenmängd åt 320 m3 i sekunden, som emellertid icke i
sin helhet kan användas för kraftuttagning. Såsom styrelsen i sin
underdåniga skrifvelse den 26 mars 1906 närmare utvecklat, böra c:a
70 m3 undantagas för slussningsbehof, för fisket, för vattenfallen m. m.,
och den kraftstation, för hvilken styrelsen i underdånig skrifvelse den
20 december 1906 framlagt förslag, är därför afsedd att fullt utbyggd
tillgodogöra 250 sek. m3, motsvarande 80,000 turbinhästkrafter eller
76,000 elektriska hästkrafter. Af de underhandlingar rörande leverans
af elektrisk energi, hvilka hittills ägt rum, har styrelsen fått den uppfattningen,
att kraftstationen vid Trollhättan inom en icke aflägsen
framtid behöfver fullt utbyggas för 250 sek. m3 och har med anledning
häraf den 17 oktober 1907 gjort underdånig framställning om anvisande
af härför behöfliga medel att disponeras, därest afsättningen så
påfordrar.))
Jag tillåter mig här erinra, att Riksdagen redan bifallit en af
Eders Kuugl Maj:t i sådant hänseende gjord hemställan.
Styrelsen fortsätter i sin skrifvelse.
»Men härvid bör man enligt styrelsens mening icke låta sig nöja.
Det bör i stället från början tillses, att en ytterligare utveckling af
kraftuttagningen såväl vid Trollhättan som för öfrigt vid Göta älf kan
i framtiden åvägabringas, och att kronan får i sin hand hvad som för
ändamålet kräfves. I annat fall kan den åsyftade utvecklingen i hög
grad försvåras och kostnaden för ett rationellt ordnande af älfvens
vattenhushållning blifva synnerligen betungande.
Ser man då först och främst till, huru kraftuttagningen vid Trollhättan,
d. v. s. den där för sådant ändamål tillgängliga vattenmängden
skall kunna ökas, riktas tanken själffallet på Vänerns reglering.
Denna fråga har för icke länge sedan varit föremål för ingående
imdersökning, i det aflidne öfverstelöjtnanten P. Laurell på grund af
Kungl. Maj:ts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnade uppdrag
år 1902 aflämnat ett förslag härtill. Laurell angaf älfvens lågvatten
Bih.
till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
mängd till 340 sek. m30) — således 20 m3 högre än Trollhättestyrelsen
—■ och ansåg, att aftappningen från Vänern kunde tillsvidare ordnas
så, att minst 435 sek. m3 ständigt erhölles äfven under de vattenfattigaste
år. Med afdrag af 50 m3 för kanaltrafikens behof m. m. blefve
då 385 m3 städse tillgängliga för kraftuttagning. Sedan denna vattenmängd
blifvit fullständigt tillgodogjord, kunde regleringsschemat ändras
så, att under vattenrikare år aftappades upp till 550 m3 och under
vattenfattigare ned till 350 m3, motsvarande resp. 500 och 300 m3 för
kraftuttagningen. Då man emellertid icke torde kunna vinna afnämare,
som afstå från kraft under vattenfattiga år, lär enligt styrelsens mening
en reglering sådan som den sist antydda icke kunna praktiskt genomföras,
därest icke reserv af ångkraft eller annan kraftkälla anordnas.
Detta blefve åter med hänsyn till de för en dylik skillnad i vattenmängd
erforderliga betydande kraftbeloppen föga ekonomiskt, om man
icke tilläfventyrs kunde åstadkomma kombination med annat eller andra
vattenfall, där motsvarande öfverskott på kraft stode till buds under
Göta älfs vattenfattiga år.
Laurell var äfven medveten härom och påpekade därför möjligheten
att variera aftappningen från Vänern under dygnets olika delar, så att
om dagen, då kraftbehofvet för industrien är större, mera vatten aftappades
än om natten, då kraftbehofvet för samma ändamål är mindre.
Genom en sådan natt- och (lagreglering eller reglering af älfvens vattenmängd
under dygnets olika delar skulle enligt Laurell, i stället för
385 m3 dygnet om, kunna tillgodogöras 535 m3 under dagen och 235
m3 under natten samt i stället för 500 m3 dygnet rundt respektive 700
och 300 m3.
Det torde emellertid vara tvifvelaktigt, huruvida en så kraftig
vattenmängdsreglering kan vara genomförbar. Ty dels blir skillnaden
i kraftbehof under dagen och natten för ett verk som det vid Trollhättan,
hvars afsättning till stor del torde gå till större industrier, arbetande
dygnet rundt, måhända icke så stor som Laurell förutsatt, dels
lär det icke vara möjligt att på tillräckligt kort tid så betydligt ändra
afrinningen i älfven, dels skulle till sist en dylik kraftig reglering för
kanal trafiken medföra afsevärda olägenheter till följd af de jämförelsevis
hastiga och betydliga växlingarna i vattnets hastighet.
Liknande åsikter, som dem styrelsen nu uttalat, hafva äfven framställts,
dels i professor J. G. Richerts till Kungl. Maj:t den 30 december
1902 ingifna utredning rörande Trollhättans vattenkraft, dels i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga utlåtande den 20 december
*) Laurell har därvid bl. a. stöd! sig pä mätningar, utförda dels af öfverste Ericson, dels af professor
C. J. Magnell.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
35
1904 öfver professor Richerts utredning. Professor Richert angifver i
sin utredning såsom enligt lians uppfattning fördelaktigare, om aftappningen
från Vänern kunde hållas mera konstant, än Laurell föreslagit,
och anser, med hänsyn till den betydliga vattenkraft, som står industrien
till buds i landets öfriga vattenfall, och till Trollhättans betydelse
som turistort, det vara tillräckligt, att för kraft- och trafikbeliof
afse en vattenmängd af 400 sek. m3. Den förstnämnda synpunkten
synes emellertid Trollhättestyrelsen icke böra utesluta en varierande
aftappning, om en sådan öfver hufvud taget utan olägenhet kan åstadkommas.
Efter afdrag af 50 m8 för trafikkanalernas behof skulle således
enligt Richert återstå 350 sek. m3 för kraftuttagning, eller samma
vattenmängd, som styrelsen i sitt underdåniga förslag till kraftstation
den 20 december 1906 angifvit som den där bekvämligen kunde uttagas
efter en reglering af Vänern; således utan tillhjälp af en natt- och
dagreglering af älfvens afrinning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande
öfver nyss nämnda förslag till kraftstation enligt det statsrådsprotokoll,
som finnes vidlagdt Kungl. Maj:ts proposition n:r 136 till 1907 års
Riksdag, framhållit, att enligt Laurells utredningar ur Vänern kunnat
fås en aftappning af 550 sek. m3 vatten under 86,8 % af hela tidsperioden
1819—1899, om sjön reglerats i enlighet med Laurells program,
och att man sålunda under samma del af denna tidsperiod kunnat påräkna
en jämn vattenmängd för kraftändamål af minst 450 sek. m3,
om man beräknade 50 m3 för slussning, 11 m3 för de redan befintliga
små kraftstationerna och 39 m3 för fallens bibehållande m. m. Under
den svåraste och långvarigaste torkperioden (1854—60) hade man endast
kunnat få en jämnt fördelad vattenmängd af 335 m3 för kraftändamål
d. v. s. 85 m3 mer än före regleringen. Men man kunde dock
genom pröfning af olika regleringsprogram öfvertyga sig om, att man
i allmänhet kunde konstant tappa 600 m3, under enstaka vattenfattiga
år 500—550 m3 och, när vattenfattiga år inträffade i omedelbar följd,
såsom under åren 1854—60, 460 m3. ''Ehuru det icke torde vara att
tänka pa — fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — ''att normalt
använda olika tappning om dagen och natten för att, såsom Laurell
föreslagit, öka upp dagdriftsbeloppet öfver det annars normala, så
vore det likvisst uppenbart, att man kunde och borde under perioder
af långvarig torka nedsätta tappningen under natten, eller afpassad del
af natten — — — — för att därigenom under dagen kunna såvidt
möjligt bibehålla den för full dagdrift behöfliga normaltappningen af
cirka 500 m3 vatten i sekunden för kraftändamål. Likaledes kunde
man vid dylika kritiska perioder uppoffra mindre vatten för natursce
-
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
neriets bibehållande — — — —. Vidare hade man icke heller att
under 4 å 5 månader under vintern, när vattentillgången gemenligen
vore som knappast, använda de för slussningen beräknade 50 m3 vatten
i sekunden, efter som seglationen då ej påginge.’
Man måste emellertid ställa sig tveksam, huruvida det låter sig
göra att äfven under de värsta torkperioderna räkna med sammanlagdt
500 m3 vatten för kraftändamål, därest icke reserv af en eller annan
art anordnas. Med större tillskott från den för slussningsändamål reserverade
vattenmängden får man knappast räkna. Seglationen är för
närvarande afbruten endast under 3 Va—4 månader vintertid och vid
farledens utveckling kommer den sannolikt att pågå under ännu större
del af året. Därtill kommer, att lågvattensstånden visst icke alltid inträffa
under vintern.
Däremot är Trollhättestyrelsen fullt ense med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
därom, att en måttlig dag- och nattreglering bör
genomföras för höjande af kraftuttagningens effekt. Detta bör ske,
så snart vattenmängden, jämnt fördelad under dygnet, underskrider den
mängd, som man vet sig under alla förhållanden kunna med en dylik
reglering under dagen åstadkomma, och för hvilken kraftverken komma
att i framtiden planeras. En sådan utväg att öka kraftuttagningen
framställer sig till och med såsom den närmaste, emedan den praktiskt
taget icke öfvar någon inverkan på Vänerns vattenstånd, och emedan
en verklig reglering af Vänern är ett företag, som bland annat till
följd af den invecklade rättsliga proceduren skulle kräfva betydligt
längre tid för sitt genomförande.
Huru stor ökning i den för afsättning tillgängliga vattenkraften,
som lämpligen kan åstadkommas medelst en dag- och nattreglering, är
svårt att endast med teoretiska beräkningar afgöra. Vid bedömandet
af denna fråga spela många faktorer in, såsom energiförbrukningens
faktiska fördelning mellan dygnets olika delar, minsta tiden för åstadkommmande
af vattenmängdsvariationerna, deras inverkan på strömhastigheten
i älfven och därmed på sjöfarten, den skada, som uppstår
å stränderna genom den för vattenmagasinering i älfvens olika delar
erforderliga uppdämningen, möjligheten att i större eller mindre mån
behärska ofvan och nedanför liggande vattenverk m. m. Ett absolut
säkert svar på frågan lär man icke kunna erhålla utan praktiska regleringsförsök
i älfven. Styrelsen har emellertid låtit verkställa en utredning,
grundad på sådana antaganden, att resultatet bör anses ligga på
den säkra sidan af saken. Man har därvid utgått från det antagandet,
att med hänsyn till de iakttagna svåraste torkperioder en konstant vattenafrinning
från Vänern af endast 420 sek. m3 kan erhållas, sedan sjön
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
37
reglerats, det vill saga, att eu ökning med 100 m3 skulle vinnas utöfver
den lågvattenmängd, som styrelsen i sin underdåniga skrifvelse
den 26 mars 1906 framhållit som den riktigaste. Detta motsvarar en
för kraftändamål tillgänglig vattenmängd vid Trollhättan af 250+ 100 =
= 350 sek., m3. Genom natt- och dagreglering skulle aftappningen
under 14 timmar kunna ökas till 510 m3, medan under natten, 10 timmar,
aftappades endast 290 sek. m3, hvadan under dagen för kraftändamål
blefve vid Trollhättan tillgängliga 442 m3 och under natten
221 m3 eller hälften af dagvattenmängden. För stussning och för vattenfallen
m. m. äro härvid fråndragna 68 å 69 m3 i ungefärlig öfverensstämmelse
med hvad styrelsen i nyssnämnda underdåniga skrifvelse förut
beräknat. Genom att ytterligare vid kritiska tillfällen spara in på vattnet
i fallen kan man i rundt tal räkna med 450 m3 dagvattenmängd.
En dylik natt- och dagreglering synes vara möjlig att genomföra och
skulle öka Trollhätteverkens krafttillgång med i rundt tal 32,500 turbinhästkrafter
eller 30,900 elektriska hästkrafter utöfver den krafttillökning
en reglering af Vänern kan lämna. Antages en nettovinst af
20 kronor per hästkraft, representerar den förstnämnda krafttillökningen
ett kapital efter 4 % räntefot af rundt 15 V2 million kronor och med en
nettovinst af 15 kronor per elektrisk hästkraft ett kapital af 11,4 millioner
kronor.
I allt fall synes, såvidt den förberedande undersökningen gifvit vid
handen, de naturliga betingelserna icke uppställa hinder mot en dylik
natt- och dagreglering.
Ser man nu till, i hvad mån en natt- och dagreglering skulle öka
den före Vänerns reglering disponibla krafttillgången vid Trollhättan,
så kan denna uppskattas till rundt 23,000 turbinhästkrafter, motsvarande
22,000 elektriska hästkrafter och ett ökadt kapitalvärde af 11,
resp. 83/''<i millioner kronor, beräknadt efter ofvan angifna normer.
Utan fortsatta undersökningar och praktiska regleringsprof kunna,
såsom förut betonats, dessa uppgifter icke anses vara fastslagna, men
af det anförda torde nogsamt framgå, att staten, om den får frihet att
sköta regleringen af älfvens aftunning på det för Trollhätteverken lämpligaste
sättet, därigenom kan vinna högst betydande fördelar.
För styrelsen har nu framställt sig spörsmålet: Hvilka åtgärder
höra ofördröjligen vidtagas för att underlätta en reglering af älfvens
vattenmängd med eller utan en fullständig reglering af Vänerns vattenstånd?
Vid öfvervägande häraf framställer sig genast det sakförhållandet,
att en reglering af vattenmängden vid Trollhättan, hvilken reglering
själffallet är hufvudändamålet, nödvändigtvis inverkar på vattenuttagningen
vid de ofvanför och nedanför anlagda, i enskild ägo va
-
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
rande vattenverken. Alldeles särskildt är detta förhållandet med Vargöverken,
belägna som de äro tätt intill Vänern och behärskande älfvens
båda stränder. Vid Vargön drilVas för närvarande sliperi och pappersbruk,
som äro i gång dygnet rundt. Samma industri bedrifves vid de
båda verken vid Lilla Edet, äfven där dygnet rundt. Häraf följer, att
ifrågavarande verk icke hafva intresse af en variation af älfvens afrinning,
utan tvärtom säkerligen komma att motsätta sig en reglering
i sådant syfte. Enligt nu gällande lag kunna de icke tvingas gå in
på en dylik reglering. Blir lagen ändrad på det sätt, som den nu arbetande
vattenrättskommittén lärer hafva för afsikt att föreslå, nämligen
så, att ett större intresse kan tvinga ett mindre till genomförande
af en viss reglering;, måste det senares målsmän i alla händelser hafva
rätt till ersättning, en ersättning, som i förevarande fall säkerligen
skulle blifva högst betydande.
För genomförandet af en ändamålsenlig reglering af Vänerns vattenstånd
måste vidare en öfverenskommelse träffas med Vargöns ägare,
enär bland annat regleringsdammen skulle byggas på Vargöbolagets
område och en ny afloppskanal dragas genom den bolaget tillhöriga
Hufvudnäsön. Visserligen visar Laurell i sitt meromnämnda förslag,
att Vargön endast har fördel af en reglering af Vänerns vattenstånd,
men han angifver äfven, att en natt- och dagreglering kan skadligt inverka
på åtminstone en del af Vargöns vattenverk. Han föreslår till
sist en uppgörelse sådan ’att Vargön utan ersättning för eller delaktighet
i kostnaden för regleringsarbetet, hvilket utföres af staten, genom
att leda vatten direkt ur Vänern till sina vattenverk’ — således erhållande
rätt att tillgodogöra jämväl fallhöjden vid Källshagen och Sjöboda
— ’får tillgodogöra sig hela vattenkraften vid sitt fall, under det
att staten får utöfva bestämmanderätt och kontroll såväl öfver den
vattenmängd, som skall aftappas, som rörande det sätt, på hvilket tappningen
skulle fördelas mellan dag och natt’. Det framgår häraf, att
afsevärda svårigheter säkerligen skulle uppstå, innan man komme till
enighet om regleringens genomförande, och att kronan sannolikt skulle
få köpa rättigheten att reglera ganska dyrt. Bäst vore utan tvifvel,
om Vargöfallen komme i statens hand, ty då vore alla svårigheter i
afseende på dylik uppgörelse undanröjda och kronan kunde på bästa
sätt ej endast utföra de för regleringen nödvändiga arbetena och, oafsedt
Vargöns speciella intressen, ordna aftappningen, utan äfven på ett
rationellt sätt för sina ändamål utnyttja hela fallhöjden mellan Vänern
och lugnvattnet nedanför Vargön. Kronan skulle på sådant sätt tillgodogöra
jämväl sina ägande fall vid Källshagen och Sjöboda, som
redan nu vid lågvattenstånd representera sammanlagdt omkring 3,000
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
39
turbinhästkrafter, men ensamt för sig knappast kunna med fördel utbyggas.
_ Häremot skulle kunna invändas, att en blifvande ändrad lagstiftning
troligen kommer att föreskrifva, att samtliga de intressen, som hafva
fördel af en reglering, skola i mån af hvars och ens fördel bidraga till
kostnaden för regleringsarbetet och att Vargöverken sålunda kunde
tvingas betala en del af kostnaderna för Vänerns reglering. Men i betraktande
af att Vargö fallen endast representera en bråkdel af Trollhättefallens
vattenkraft blefve ett dylikt bidrag absolut taget ganska ringa,
och möjligheten att variera aftappningen vunnes likväl icke. Bättre är
då för kronan att själf öfvertaga Vargöfallen och betala Vargöns del
af regleringslcostnaderna och därigenom fullt ut för sina syften utnyttja
de genom regleringen vunna fördelarna. Det må i detta sammanhang
påpekas, att den Onafors tillkommande vattenrätten ej behöfver röna
någon inverkan af en reglering af Vänerns vattenstånd. Dess fallhöjd
och vattenmängd kunna oförminskade bibehållas. Måhända kan fallhöjden
röna minskning genom den dämning af älfven mellan Vargön
och Trollhättan, som lärer blifva erforderlig, om dag- och nattregleringen
påkallar magasinering af vatten på denna del af älfven, eller om sjöfartsintresset
så kräfver, men kompensation härför kan utan olägenhet
gifvas pa annat sätt. önafors vattenkraft är för öfrigt jämförelsevis af
så ringa storlek, att den ej spelar någon roll vid bedömande af de
stora frågor, som här föreligga.
De synpunkter, som här ofvan framhållits i afseende på Vargöfallen,
gåfvo styrelsen anledning att, då dåvarande innehafvare af aktiemajoriteten
i Vargöns aktiebolag i början af år 1907 hembjödo bolagets
vattenfall till inköp, med dem träda i underhandling härom.
Dessa underhandlingar voro nära slutförda, då aktiemajoriteten
helt oförväntadt öfvergick i nya händer. Det nya bolagets styrelse
inkom emellertid äfvenledes med försäljningsanbud, hvilka efter någon
tids väntan upptogos till behandling. Efter långvariga öfverläggningar
och underhandlingar enades man till sist om det aftal, som härmed
framlägges för Eders Kungl. Maj:ts pröfning, och som styrelsen för sin
del anser fördelaktigt samt afsevärdt förmånligare för staten än det,
hvarom med den förra aktiemajoriteten underhandlades.
_ Köpeskillingen utgör 3,090,000 kronor att å tillträdesdagen den
1 juli 1908 gäldas. Bolaget öfverlåter på kronan, fritt från penninginteckningar,
dels all sin vattenrätt i Göta älf, dels vissa i kontraktet
närmare angifna landområden med därå befintliga, bolaget tillhöriga
byggnader och anläggningar. Dessa landområden omfatta bland annat
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
hela Hufvudnäsön och alla stränderna på båda sidor om bolagets vattenfall
samt fullt tillräcklig mark i närheten af Nyebro för anläggning af
det eller de vattenverk, som kronan kan komma att utföra i ändmål att
utnyttja vattenkraften. För att gifva kronan fullt fria händer att bygga
vattenverk vare sig på västra eller östra stranden eller på båda ingår
nödig mark på båda älfstränderna i köpet. Genom förvärfvandet af
Hufvudnäsön och den midt emot densamma liggande älfstranden kommer
den mark i kronans ägo, som erfordras för anläggning af regleringsdamrn
enligt Laurells förslag. Bolaget behåller däremot den ö, å hvilken
hufvuddelen af dess fabriker är belägen, men de strandremsor af
denna ö, hvilka gränsa intill fallen, blifva kronans egendom, ehuruväl
de få af bolaget begagnas. Likaledes behåller bolaget ett öster om
nyssnämnda ö beläget område med undantag för stranden, beträffande
hvilken liknande uppgörelse, som nyss är sagdt, är träffad. Turbiner,
maskiner och i de försålda byggnaderna befintliga anordningar för bedrifvande
af bolagets industriella verk ingå ej i köpet. Ej heller de i
eller emellan husen befintliga ledningar och andra anordningar, som äro
afsedda för nyssnämnda verksamhet.
Kronan förbinder sig att å viss punkt å bolagets behållna område
leverera elektrisk energi om högst 3,000 elektriska hästkrafter i form
af 3-fasig växelström med 10,000 volts spänning och 25 perioder. Leveranstiden
är 40 år från den dag, då elektrisk energi kan levereras från
kronans nu under anläggning varande kraftstation vid Trollhättan samt
för leveransen erforderliga ledningar hunnit utföras, dock senast från
och med den 1 maj 1910. Vanliga bestämmelser om force majeure och
dylikt äro intagna i aftalet. Bolaget erlägger i betalning för den elektriska
energien ett sammanlagdt belopp af 4,2 millioner kronor och
aflämnar till säkerhet härför och för de öfriga förpliktelser, bolaget
genom aftalet ikläder sig, intecknade skuldebref å tillhopa 1 million
kronor i bolagets behållna fastigheter vid Vargön. Ofvannämnda belopp,
4,2 millioner kronor, är beräknadt efter en årlig afgift af 35
kr. per elektrisk hästkraft. Efter de 40 årens förlopp har bolaget visserligen
enligt § 19 förbehållit sig rätt att fortfarande erhålla elektrisk
energi om 3,000 hästkrafter, men kronan har full frihet att bestämma
pris, tid och villkor, dock ej oförmånligare än hvad som för andra
större förbrukare af liknande art då i allmänhet gäller.
Alla å de försålda fastigheterna nu befintliga dammar och andra
anläggningar för vattenkraftens uttagande uthyras till bolaget för utnyttjande
af den vattenkraft, som genom desamma kan tillgodogöras
från och med tillträdesdagen intill den dag, då ofvannämnda leverans
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
41
af elektrisk energi tager sin början, mot en årlig byra af 60,000 kronor,
med skyldighet för bolaget att underhålla det uthyrda.
Bolaget äger, så länge vattenkraften eller elektrisk energi förhyres,
utan särskild ersättning använda de försålda husen och landområdena,
jämte den mellan älfstränderna befintliga hängbro, med skyldighet för
bolaget att underhålla hus och bro och att när som helst utan godtgörelse
ett år efter uppsägning afträda, hvad kronan önskar återtaga.
Bolaget är jämväl skyldigt för kronans räkning försäkra husen och bron
mot brand och explosion, utan åliggande för kronan, som vid inträffad
skada uppbär ersättningen, att återställa det skadade.
Aftalet är underskrifvet af bolagets styrelse, som erhållit bemyndigande
att försälja bolagets egendom, och är för bolaget bindande, så
vidt det af kronan antages före den 1 juni 1908.
Till bedömande af huruvida det sålunda upprättade aftalet är för
kronan förmånligt må följande framhållas.
De Vargöns aktiebolag tillhörande vattenfallen hafva en sammanlagd
fallhöjd af 4,22 m. vid lågvatten och 5,12 m. vid medelvatten. Antagas
0,32 m. bortgå i förluster vid uttagningen, återstå resp. 3,9 m.
och 4,8 m. Den nu framrinnande vattenmängden är lägst 320 sek. m3
och vid medelvatten 570 sek. m3, kungsådran naturligtvis inbegripen.
Efter afdrag af 20 m* för stussning och fiske återstå för kraftuttagning
lägst 300 m3 och vid medelvatten 550 m3. Den för närvarande tillgängliga
vattenkraften kan således uppskattas till c:a 12,500 turbinhästkrafter
vid lågvatten och 28,000 turbinhästkrafter vid medelvatten.
Då af köpeskillingen åtminstone 190,000 kronor kunna anses motsvara
värdet af landområdena och byggnaderna, skulle betalningen för
vattenkraften blifva 2,900,000 kronor och priset per turbinhästkraft
blifva högst 232 kronor, då den vid lågvatten tillgängliga vattenkraften
lägges till grund för beräkningen, och 104 kronor, om förhållandena
vid medelvatten äro bestämmande. För ett så välbeläget fall är äfven
det förstnämnda priset i och för sig icke afskräckande. I detta afseende
må påminnas därom, att kronan vid Trollhättan taxerat turbinhästkraftens
värde till 9,50 kronor per år, då det var fråga om utarrendering
till ingenjör Stridsberg, och att 4 % på 232 kronor utgör 9,28 kronor.
Men affären får icke bedömas såsom ett rent vattenfallsköp, utan
fastmer med hänsyn till de betydliga fördelar, som densamma i andra
afseenden medför för kronan.
Främst må då påminnas om, att den underlättar genomförandet af
en natt- och dagreglering af älfvens vattenmängd, en reglering, som,
enligt hvad i det föregående visats, endast för Trollhätteverkens vidBili.
till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afä. 101 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
kommande kan anses medföra en kapitalvinst för kronan af icke mindre
än 11,4—15,5 millioner kronor. Men en sådan reglering- ökar jämväl
den disponibla vattenkraften vid Vargön. Antagas endast 510 m3 kanna
vinnas under dagen och afdrager man i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och Richert 50 m3 för en större kanalled m. m.,
återstå 460 m3 för kraftuttagning, motsvarande c:a 21,200 turbinhästkrafter,
eller 8,700 hästkrafter mer än nu. Priset för hvarje turbinhästkraft
blir under dessa förhållanden 137 kronor. Kronan skördar
på sådant sätt själf vinsten af sina eventuella regleringsf öretag.
Dessutom är att beakta, att kronan genast erhåller en årlig arrendeinkomst
af 60,000 kronor, utgörande nära 2 % på det utlagda kapitalet.
Sedan leveransen af den elektriska energien börjat, uppstår jämväl
härigenom en afsevärd inkomst för kronan. Så länge motsvarande
energimängd finnes ledig vid Trollhätteverken, blir kronans kostnad
för leveransen endast den, som betingas af öfverföringen, och denna
kan beräknas till högst 12,000 kronor. Återstoden af det årliga arrendebeloppet,
105,000 kronor, eller 93,000 kronor, motsvarar omkring 3% å
hela köpeskillingen. I den mån Trollhätteverkens maskiner blifva
strängare anlitade, måste själfkostnaden påläggas, men då denna vid
en belastning, af exempelvis 38,000 elektriska hästkrafter uppgår till
30 kronor och vid full utbyggnad (76,000 elektriska hästkrafter) till
endast 17,30 kronor per elektrisk hästkraft, och öfverföringsförlusten
beräknas till 8 är det uppenbart, att leveransen medför en inkomst,
som visserligen till dels måste godtskrifvas Trollhätteverken, men till
dels kan betraktas uppkommen genom förvärfvandet af Vargöfallen.
Förutom ofvan påvisade fördelar af ifrågavarande förvärf må äfven
framhållas följande.
Kronan har fria händer att, när den så finner lämpligt, påbörja arbetena
för Vänerns reglering utan hinder af besvärliga uppgörelser i sådant
syfte med Vargöbolaget och utan att till detsamma behöfva betala
ersättningar, för hvilka något reellt vederlag icke erliålles.
Kronan kan på rationellaste sätt tillgodogöra sina ägande fall vid
Källshagen och Sjöboda tillsammans med Vargöfallen. Denna omständighet
inverkar naturligtvis i afsevärd grad sänkande på kostnaden för
utbyggd hästkraft.
På detta sätt erliålles den bästa lösningen på kraftuttagningen äfven
i så måtto, att den synnerligen besvärliga iskrafningen i de grunda
forsarna förhindras. Detta är af största vikt äfven för Trollhätteverken,
som för närvarande hafva betydande olägenhet af den i fallen intill
Vänern bildade grundisen. I detta sammanhang må påpekas, att enligt
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
43
verkställd öfverslagsberäkning bebyggandet af Vargöfallen tillsammans
med Källshagen och Sjöbodafallen medför en kostnad af omkring 250
kronor per turbinhästkraft, motsvarande efter en beräkning af 10 %
för räntor, amortering, drift och underhåll en årskostnad per turbinhästkraft
af 25 kronor. Härtill skall läggas ränta å fallens inköpskostnad,
som utgör 2,900,000 för Vargöfallen och 80,000 kronor för de
öfre fallen (jordvärdet härvid frånräknadt), eller sammanlagdt 2,980,000
kronor. 4 % ränta härå är 119,200 kronor, hvilka skola fördelas på
15,500 hästkrafter; således 7,70 kronor per turbinhästkraft. Hela kostnaden
per turbinhästkraft blir sålunda 32,70 kronor per år, om ingen
hänsyn tages till den ökning i kraft, som vinnes genom regleringen.
Tages denna med i beräkningen, minskas gifvetvis nyssnämnda siffra.
Det framgår häraf, att den med Vargöbolaget kontraherade elektriska
energien kan levereras utan förlust direkt från blifvande kraftverk vid
Vargön.
Kronan har efter förvärfvandet af Vargöfallen fria händer att verkställa
dämning af älfven mellan Vargön och Trollhättan, hvilken dämning
erfordras dels för bildande af det magasin, som kräfves af nattoch
dagreglering af älfvens vattenmängd, dels af farledens utveckling.
Onafors jämförelsevis obetydliga intressen lämnas därvid ur räkningen.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag af 1902 till Trollhätte
kanals ombyggnad förutsättes en höjning af lågvattenytan i motsvarande
del af ältven med 0,41 meter. Denna minskning försämrar
naturligtvis Vargöns nuvarande vattenverk, hvilkas disponibla fallhöjd
är minst vid lågvatten, och skulle betinga en afsevärd ersättning åt
bolaget.
Till sist må icke glömmas, att Vargöfallen, såsom liggande tätt
intill den stora behållaren Vänern, böra lämpa sig till aptering för
järnvägsdrift, enär effekten lätt kan rättas efter den variabla förbrukningen,
och att genom fallens inköp en konkurrent beträffande energileverans
i trakten alltid aflägsnas.
Såsom sammanfattning af hvad sålunda anförts kan sägas, att
kronan genom antagande af det föreliggande aftalet bereder sig så
betydande fördelar, att det måste betecknas såsom synnerligen förmånligt
för kronan.
Såsom förut framhållits, kan en natt- och dagreglering af älfvens
vattenmängd vid Trollhättan och Vargön icke genomföras, utan att dess
verkningar sträcka sig jämväl till öfriga vattenverk i älfven. Då nu
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Åkerströmsfallet är i kronans hand, återstår att träffa någon uppgörelse
med vattenverken vid Lilla Edet. Här föreligga liknande svårigheter
för uppgörelse som vid Vargön, i det den tillgodogjorda vattenkraften
uttages jämnt dygnet rundt och en ojämn aftappning sålunda
är stridande mot verksägarnas intressen. Äfven liär gäller hvad beträffande
Vargön anförts," att vattenverken få en betydande fördel af
en Vänerns reglering, men att det bidrag till kostnaden för en sådan,
som de eventuellt efter genomförande af en ny lag skulle komma, att
vidkännas, i betraktande af den låga fallhöjden, skulle blifva jämförelsevis
ringa.
Men kronan har äfven ett annat viktigt intresse beträffande ifrågavarande
verk. En ombyggnad af farleden kan snart icke längre uppskjutas,
om man icke vill hindra den lifliga trafikens naturliga utveckling.
Enligt det underdåniga förslag, som på grund af Laurells utredningar
år 1902 framlades af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle
en dammanläggning med sluss komma till utförande vid Röda Berget,
4,7 km. nedanför Lilla Edet, och älfvens vattenyta afsevärdt höjas
emellan Röda Berget och Trollhättan, hvarigenom fallet och slussen
vid Åkerström komme att försvinna.
För genomförande af denna plan, hvarigenom kronan skulle erhålla
en betydande vattenkraft vid Röda berget, kräfves emellertid, att
de nuvarande på ömse sidor om älfven belägna vattenverken och fabrikerna
m. m. vid Lilla Edet inlöstes och slopades, hvilket enligt
Laurell lättast skulle ske sålunda, att fabrikerna mot ersättning flyttades
till Röda Berget och där erhölle samma vattenkraft som den, öfver
hvilken de kunna anses förfoga vid Lilla Edet. Detta förslag har
tekniskt sedt otvifvelaktigt mycket för sig, men kostnaderna för verkens
flyttning skulle nog blifva långt större än Laurell beräknat.
Sannolikt skulle någon uppgörelse om flyttning öfver hufvud taget icke
kunna genomdrifvas, utan kronan blifva nödsakad inlösa vattenkraft,
vattenverk och fabriker genom godvillig öfverenskommelse eller expropriation.
Trollliättestyrelsen, hvilken på grund af Kungl. Maj :ts nådiga
remiss den 26 januari 1906 är sysselsatt med utarbetande af nytt förslag
till farledsfrågans lösande, hvilket förslag snart kan väntas blifva
färdigt, har därvid funnit, att under vissa förutsättningar farleden skulle
kunna framdragas förbi Lilla Edet på annat sätt än ofvan autydts.
Det är nämligen möjligt att förlägga en ny slussled på västra älfstranden,
väster om den nuvarande, i hvilket fall den endast skulle
beröra de därstädes belägna, Inlands pappfabrik saktiebolag tillhöriga
anläggningar och områden, men lämna den Iiaegerska anläggningen orörd.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
45
Huruvida den ena eller andra lösningen skall förordas, beror på flera
faktorer, bland annat valet af farledsdjup, kostnaderna för utförandet
och för fabrikernas inlösen eller flyttning- samt vinsten af vunnen vattenkraft.
Dessa frågor äro ännu ej fullt utredda. Men hvilken af de
båda lösningarna än må väljas, bör det alltid vara af stor vikt för
kronan att blifva ägare till Inlandsbolagets vattenkraft och anläggningar,
liksom till ett tillräckligt område på västra stranden för att
möjliggöra farledens framdragande därstädes. Utom att dessa fastigheter
i allt fall måste helt eller delvis tagas i anspråk, får kronan
genom deras förvärfvande en betydligt säkrare ställning, om och när
det kommer till uppgörelse med ägarna till andra strandens större och
dyrbarare fabriksanläggningar, ty kronan har i sådant fall åtminstone
möjlighet att komma fram utan de senares inlösen.
Härtill kommer ännu en ytterst betydelsefull omständighet.
För genomförande af en natt- och dagreglering är det nog att
förvärfva Inlands vattenkraft och verk. Med dem i sin hand kan kronan
fortfarande lämna de Haegerska verken en jämn vattenmängd
dygnet rundt, hvadan från den sidan något motstånd icke torde kunna
uppställas mot en dylik reglering.
Men det finnes ytterligare skäl för ett förvärf af Inland sverken.
Såsom ofvan påpekats har Laurell förutsatt en dämning af älfven, så
att fallet och slussen vid Åkerström försvinna, och denna plan måste
obetingadt gillas. Genom en sådan dämning af större eller mindre mått
ökas emellertid fallhöjden för verken vid Lilla Edet, om nämligen fallet
bibehålies därstädes och ej flyttas till Röda Berget. Detta medför
för ägarna en afsevärd vinst, som borde af dem ersättas, men svårigheterna
för en för kronan tillfredsställande uppgörelse härvidlag äro
själffallet ganska stora. Det vore ju under sådana förhållanden bäst
för kronan, om den själf kunde skörda hela vinsten af en dylik ökning
i vattenkraften, och ur den synpunkten är ett förvärfvande af
västra strandens vattenrätt en god början, i synnerhet som de redan
nu aktuella regleringsfrågorna beträffande ältvens vattenstånd därigenom
lättare lösas.
Styrelsen vill emellertid icke underlåta att framhålla, att enligt
dess mening en inlösen af jämväl östra strandens vattenrätt och anläggningar
vore önskvärd, på det att kronan måtte fullständigt behärska
vattendraget. Då dessa likväl för närvarande värdesättas väl högt,
och då kronan för framdragande af farleden kan göra bruk af sin
expropriationsrätt, har styrelsen icke ansett sig böra i detta sammanhang
göra framställning om en sådan inlösen.
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Däremot är styrelsen af den bestämda mening, att en inlösen af
Inlandsbolagets vattenkraft m. m. icke bör uppskjutas, i synnerhet som
just under nuvarande dyra penningtider, då en kontant köpeskilling
för säljare är mera begärlig, kronan kan ernå ett lägre pris än eljes.
Styrelsen har i betraktande af de fördelar, som en snar uppgörelse
med Inlandsbolaget skulle bereda kronan, underhandlat med bolaget
och får såsom resultat häraf framlägga vidlagda aftal, b vilket
af bolagets styrelse underskrifvits och är för bolaget bindande, därest
detsamma antages före den 1 juni 1908.
Enligt detta aftal förvärfvar kronan dels hela den bolaget tillhöriga
del af den ö, som är belägen mellan nuvarande slussled och älfven,
å hvilken ö bolagets vattenverk och fabriker äro anlagda, dels
så stort område af bolagets mark å västra stranden, som är behöfligt
för framdragande af en ny dubbel slussled, dels all bolagets rätt till
vatten och fiske utanför och å de sålunda försålda områdena. I köpet
inbegripas jämväl alla å de försålda områdena eller invid dessa nu befintliga
dammar, turbiner och andra anläggningar, alla å områdena liggande
bolaget tillhöriga hus (med endast ett obetydligt undantag) samt
de i fabriken varande maskiner, ledningar och andra anordningar, äfven
om de lagligen icke äro hänförliga till fast egendom. Inventarier
ingå däremot icke i köpet. Köpeskillingen är 2,550,000 kronor att
erläggas på tillträdesdagen, ''den 1 augusti 1908. Det försålda skall
öfverlämnas fritt från alla inteckningar. För att icke hindra bolaget
att från sina behållna områden å fastlandet, hvilka samtliga af det försålda
området skiljas från älfven, få nödig förbindelse med denna senare,
har i aftalet tillerkänts bolaget vissa rättigheter till anläggning
af lastbrygga, fri passage m. m., hvilka icke i stort sedt kunna anses
minska kronans frihet att exploatera områdena för sina ändamål. Åt
ägaren af säteriet Ström tillförsäkras dessutom rätt att hädanefter, i
likhet med hvad förut varit gällande, utan erläggande af kanalafgift
föra skogs- och landtbruksprodukter o. dyl. genom viss del af farleden.
Däremot förfalla de afgälder, hvilka kronan hittills varit skyldig erlägga
till Ströms ägare för afsöndrad mark och för upphördt fiske
och hvilka uppgått till ett sammanlagdt belopp af omkring 700 kronor
årligen. Bolaget förbinder sig dessutom att icke lägga hinder i vägen
för älfvens uppdämning,''äfven om den menligt inverkar på fallhöjden
i Ströms bäck, där en bolaget tillhörig mindre kvarn är anlagd, men är
berättigad till skadestånd härför. Kronan äger rätt att inteckna sina
rättigheter, bolaget däremot ej. Beträffande några mindre, arbetare
tillhöriga boningshus, hvilka ligga på det försålda området, förbinder
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
47
sig kronan att, i den mån hon så finner billigt, inlösa dem till skäligt
värde eller betala deras flyttning, om och när kronan efter ett års uppsägning
önskar taga motsvarande mark i anspråk.
Den aftalade köpeskillingen kan ju vid första påseende förefalla
hög. Men det bör härvidlag beaktas, att man köper en i drift varande
fabrik med tillhörande maskiner jämte all den vattenrätt, som kan tillkomma
säljaren. Det må ock framhållas, att fabriksrörelsen i fråga
enligt böckerna visat en afsevärd årlig nettovinst. Men hvarför inlösa
ifrågavarande fastigheter redan nu, då flera år ännu torde förflyta,
innan de för kronans ändamål behöfva tagas i anspråk? Svaret
på denna fråga har redan delvis lämnats här ofvan. Det kan tilläggas,
att bolaget haft för afsikt att utvidga sina anläggningar och låtit
uppgöra förslag till uttagande af ytterligare vattenkraft. Komme dessa
bolagets planer till utförande, blefve en inlösen sedermera långt kostbarare
för kronan än nu.
Styrelsen har ock lyckats åstadkomma ett arrendeaftal med bolaget,
hvarigenom den nyssnämnda anmärkningen förlorar sin betydelse.
Bolaget förbinder sig nämligen att under 10 år från afträdesdagen
arrendera det försålda mot ett årligt arrende af 95,000 kronor, hvarigenom
kronan genast får en afkastning af 3,73 % å köpeskillingen.
Det kan nämligen antagas, att kronan dessförinnan icke behöfver taga
fastigheterna i anspråk. Skulle behof däraf tidigare yppa sig, hårkronan
rätt att efter ett års uppsägning återtaga större eller mindre
del af det arrenderade, dock beträffande det för fabriksdriften erforderliga
icke förr än efter 5 år, hvarjämte detta senare af naturliga skäl
måste på en gång uppsägas. Kronan har sålunda frihet att fullständigt
genomföra sina planer redan efter 5 år och att äfven dessförinnan
påbörja arbeten på vissa delar af de arrenderade områdena. Förr lär
behof däraf icke yppa sig. Denna för kronan förmånliga arrendeuppgörelse
torde i sin mån kraftigt tala för aftalets godkännande. Beträffande
arrendeaftalets detaljer må nämnas, att bolaget har i aftalet
närmare angifven underhållsskyldighet, samt att detsamma skall i kronans
namn, men på sin bekostnad, försäkra det försålda till ett belopp
af 1,200,000 kronor för de å ön belägna byggnader, anläggningar och
maskiner m. m. och till ett belopp af 60,000 kronor för de å stranden
liggande byggnaderna. Huru vid en eventuell brandskada skulle förfaras,
har varit föremål för långvariga öfverläggningar. Till sist har
man beträffande den förra försäkringsgruppen enats om den principen,
att bolaget mot åtnjutande af försäkringsersättningen skall, om kronan
så påfordrar, vara skyldigt återställa det skadade och fortfarande betala
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
hela arrendesumman, därest skadan icke uppgår till sammanlagdt 25 %
af hela försäkringsvärdet. Uppgår däremot skadan till 25 % eller mer,
förfaller arrendeaftalet, men kronan äger behålla skadeersättningen.
Denna öfverenskommelse synes från kronans sida fullt antaglig. Det
måste nämligen vara i kronans intresse att erhålla kontanta penningar,
så snart skadan uppgår till större belopp, och att slippa lägga ned
dem i anläggningar, som i allt fall senast om 10 år antagligen skola
slopas, särskildt om skadan inträffar under slutet af arrendeperioden.
Inträffar den i början, kan det blifva oförmånligare, men den risken
måste kronan stå, då bolaget å andra sidan ikläder sig risk åt andra
hållet. För öfrigt lärer erfarenheten, att eldfarliga anläggningar, sådana
som pappersbruk, vid eldsolycka skadas endera helt obetydligt
eller ock nära nog fullständigt, beroende på den näring elden fått, innan
den upptäckes. Med hänsyn härtill är kronans utsikt till förlust
genom arrendets upphörande jämförelsevis ringa. I fråga om brandförsäkringen
af byggnaderna på fastlandet bestämmes, att skada å dem
icke rubbar arrendeaftalet i annan mån, än att bolaget, om kronan icke
påfordrar skadad byggnads återställande och i anledning däraf behåller
försäkringsbeloppet, skall åtnjuta viss mot detsamma svarande nedsättning
i arrendet.
Antager man värdet af byggnader och maskiner vara lika med
brandförsäkringsvärdet, 1,200,000 kronor, hvilket är lågt räknadt, då
vattenbyggnader, dammar och dylikt icke medräknats, och värderas
det förvärfvade området, som har ett ytinnehåll af 210,080 nr, efter c:a
50 öre per nr till rundt 100,000 kronor, så blir köpeskillingen för bolagets
vattenkraft 1,190,000 kronor. Nu äro tillgodogjorda endast c:a.
l, 750 turbinhästkrafter, men då fallet vid lågvatten har en höjd af 3,4
m. och under det ogynnsamma antagandet, att lågvattenmängden ej
är större än vid Trollhättan eller 320 m3, hvaraf, sedan 20 m3 aldragits
för farled och fiske, återstå 300, så beräknas vattenkraften till
0,8 x 300 2 x 3,4 _ runcp 5 400 turbinhästkrafter. Priset skulle sålunda
75
vara 220 kronor per turbinhästkraft, hvilket i betraktande af fallets
läge icke torde få anses öfverdrifvet. Härvid är hälften af kungsådrans
vattenmängd medräknad, och detta är enligt styrelsens mening fullt
riktigt, ty någon annan än strandägaren har icke rätt och kan icke
tillgodogöra sig densamma, och därför bör den inräknas vid värdesättningen,
oberoende af huruvida formellt tillstånd till kungsådrans öfverbyggande
erhållits ''eller icke.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
49
Emellertid ställer sig å-priset per hästkraft väsentligt gynnsammare,
om man tager hänsyn till den ökning af vattenkraften, som uppkommer
genom den för farledens behof erforderliga uppdämningen i älfven, och
till den ökning i vattenmängd, som erhålles dels genom Vänerns reglering,
dels genom en eventuell dag- och nattreglering. Fallhöjden
ökas nämligen därigenom till 4,8 m., oberäknadt hvad som kan befinnas
lämpligt att nedflytta från ofvanliggande fall, och vattenmängden till
510 nr''. Afdragas 50 m3 för ny farled och för fiskeändamål, återstå
460, hvaraf hälften under alla förhållanden kommer på vattenkraften i
fråga. Den blir då rundt 11,700 turbinhästkrafter och motsvarande
pris per hästkraft endast 102 kronor. Ersättning åt strandägare för
den nödiga uppdämningen är härvid ej medtagen, utan har förutsatts
drabba kanalföretaget.
Det föreliggande aftalet måste med hänsyn till hvad sålunda anförts
enligt styrelsens mening anses för kronan förmånligt.
Det sammanlagda belopp, som kronan vid antagande af de föreliggande
aftalen med Vargöns aktiebolag och Inlands pappfabriksaktiebolag
skulle utbetala, kan visserligen, särdeles under nuvarande
tryckta penningtider, förefalla betydligt. Men styrelsen vill ännu
eu gång framhäfva, att fördelarna af motsvarande köp för kronan äro
af en alldeles ofantlig vikt, i det därigenom beredes tillfälle för kronan
att i möjligaste mån ostördt reglera Göta älfs afrinningsförhållanden.
Ensamt den kapitalvinst, som skulle tillfalla kronan genom natt- och
dagreglering vid Trollhättan, är i det föregående under olika förutsättningar
uppskattad till 11,4—15,5 millioner kronor. Det må tilläggas,
att kronan genom dessa köp kan blifva i tillfälle att i Göta älf
efter nödiga regleringar uttaga sammanlagdt mer än 180,000 turbinhästkrafter;
ett i sanning storartadt kraftbelopp, hvars fulla disposition
genom de ifrågasatta utgifterna sannerligen icke kan anses vara
för dyrt förvärfvad.
Till sist må erinras därom, att de föreslagna arrendeaftalen tillföra
kronan afsevärda inkomster under den närmaste framtiden, och att intäkterna
af kraftafsättningen sedermera säkerligen komma att lämna
betydande behållningar.
Styrelsen får därför på det lifligaste tillstyrka de föreliggande aftalens
godkännande.»
På grund af nådiga remisser har väg- och vatten byggnadsstyrelsen Väg- och vatden
29 februari 1908 afgifvit utlåtande beträffande de sålunda före- te“tyyrffsneands8''
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Haft. 7 utlåtande.
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
slagna inköpen från Vargöns aktiebolag och Inlands pappfabriksaktie
bolag.
_ ;
Styrelsen har därvid, under framhållande af den nationalekonomiska
betydelsen däraf, att Kungl. Maj:t och kronan får i sin hand hvad som
i hufvudsak erfordras för ett rationellt ordnande af vattentillgången i
landets mäktigaste vattendrag och för en ändamålsenlig utveckling af
vår viktigaste af naturen danade vattenkommunikationsled, förordat nådigt
bifall till den gjorda framställningen.
De fördelar, som enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förmenande
kronan skulle vinna genom de nu ifrågasatta inköpen, anser styrelsen
efter en utförlig motivering kunna i korthet sammanfattas sålunda:
Kronan
får fria händer att i Gröta älf mellan Trollhättan och
Vargön verkställa sådan dämning, som kan komma att betingas af ordnandet
af en förbättrad farled Vänern—Kattegat, samt beredes möjlighet
att vid Lilla Edet framdraga denna farled utan vidare uppgörelser
med därvarande vattenverk.
Farledens framtida ordnande och utveckling kan sålunda ske på
ändamålsenligaste sätt, utan inverkan af andra intressen än farledens
egna.
Kronan kan tillgodogöra sig sina vattenfall vid Vänerns utlopp och
vid Åkerström nedanför Trollhättan, livilka vattenfall redan under nuvarande
förhållanden vid lågvattenstånd representera sammanlagdt omkring
6,000 effektiva turbinhästkrafter, men som ensamma för sig näppeligen
kunna med ekonomisk fördel tillgodogöras. De förra skulle
tillgodogöras i samband med ett rationellt utnyttjande af hela den mellan
Vänern och lugnvattenytan nedanför Vargön befintliga fallhöjden,
det senare i samband med en utvidgad vattenkraftanläggning vid Lilla
Edet, eller eventuellt en ny vid Röda berget.
Kronan förvärfvar ytterligare vattenkraft i Göta älf till ett belopp
af för närvarande omkring 17,760 effektiva turbinhästkrafter vid lågvattenstånd
och till ett värde, som i närvarande stund, efter en beräkning
af 200 kronor per hästkraft, icke bör sättas lägre än 3,500,000
kronor.
Kronan får frihet att sköta älfvens vattenhushållning på det för
vattenverken fördelaktigaste sättet.
Sålunda kan genom tillgripande af en af väg- och vattenby ggnadsstyrelsen,
som räknat med något mera gynnsamma siffror än Trollhättestyrelsen,
föreslagen dygnsreglering Trollhättefallens effekt för kraftändamål
när som helst ökas med 28,000 effektiva turbinhästkrafter,
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
51
motsvarande ett kapitalvärde af minst 5,600,000 kronor, och för hela
älfven räknadt utnyttjas ytterligare 36,000 effektiva turbinhästkrafter,
med ett värde af minst 7,200,000 kronor.
Kronan får fria händer att, när den för lämpligt finner, påbörja de
för en reglering af sjön Vänern erforderliga arbetena.
Kronan får slutligen själf skörda ‘den framtida vinsten af de ifrågasatta
regleringsföretagen, hvilken, räknadt för älfven i dess helhet,
skulle komma att slutligen utgöra icke mindre än omkring 100,000
effektiva turbinhästkrafter med ett kapitalvärde af minst 20 millioner
kronor.
I förhållande till dessa för våra förhållanden storartade utvecklingsmöjligheter
har det därför synts styrelsen som om de nu ifrågasatta
utgifterna icke skulle vara på något sätt afskräckande, huru kännbara
de, särskildt under innevarande penningknappa tider, än må förefalla.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län har i afgifvet
utlåtande uttalat såsom sin uppfattning, att inköpet från Vargöns aktiebolag
är både af praktiska skäl högeligen påkalladt och från ekonomisk
synpunkt för statsverket fördelaktigt, hvarjämte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län gjort liknande uttalande beträffande
det föreslagna inköpet från Inlands pappfabriksaktiebolag.
Redan innan Trollhättestyrelsens nu ifrågavarande skrifvelse inkommit,
hade jag satts i tillfälle att taga del af förslagskontrakt, som
med vederbörande bolagsstyrelser upprättats, och hade jag därefter anmodat
landtmäteristyrelsen att ur skiftessynpunkt afgifva yttrande beträffande
desamma.
Efter en sjnunerligen ingående utredning har landtmäteristyrelsen
i särskilda skrivelser afgifvit det sålunda begärda yttrandet och därvid
framställt vissa erinringar mot förslagskontrakten. Hvad landtmäteristyrelsen
anmärkt har blifvit iakttaget i de af Trollhättestyrelsen slutligen
öfverlämnade förslagen till aftal, hvarjämte en af landtmäteristyrelsen
förordad landtmäteriförrättning verkställts beträffande en af
Vargöns aktiebolag försåld lägenhet.
Slutligen har justitiekanslersämbetet afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i anledning af de upprättade förslagskontrakten med Vargöns
aktiebolag och Inlands pappfabriksaktiebolag.
I anledning af en erinran i nämnda utlåtande beträffande en punkt
Utlåtanden af
Kungl. Majits
befallningshafvande.
Utlåtande af
landtmäteristyrelsen.
Utlåtande af
justitiekanslersämbetet.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Inköp från
Lilla Edets
pappersbruks
aktiebolag.
i köpeaftalet med Inlands pappfabriksaktiebolag har bolaget öfverlämnat
ett förtydligande tillägg till kontraktet, hvilket tillägg torde få såsom
bilaga fogas vid detta protokoll.
Rörande öfriga af justitiekanslersämbetet gjorda erinringar blir jag
i tillfälle att längre fram yttra mig.
Såsom nämndt har Trollhättestyrelsen i särskild skrifvelse den 29
februari 1908 framlagt förslag om inköp jämväl af de på östra sidan af
Göta älf vid Lilla Edet belägna, Lilla Edets pappersbruksaktiebolag tillhöriga
verken med vattenrätt.
Styrelsen erinrar till en början, hurusom styrelsen i sin förut af
mig återgifna skri fvelse af den 8 januari 1908 framhållit önskvärdheten
af att dessa verk jämte tillhörande vattenrätt förvärfvades för Kungl. Majt:s
och kronans räkning, ehuru väl styrelsen, som då icke kommit till någon
antaglig uppgörelse med ägarna, för tillfället icke ansåg sig böra göra
någon framställning i sådant syfte.
Styrelsen anför vidare i förevarande skrifvelse.
»Emellertid kan man icke bortse från betydelsen af att kronan på
en gång blir herre öfver hela vattenkraften i Göta älf och samtidigt
beredes oinskränkt möjlighet att lösa frågan om kanalens ombyggnad
på fördelaktigaste vis. Då dessutom ett nytt uppslag framkommit i afseende
på villkoren för ifrågavarande egendoms förvärfvande, har styrelsen
funnit sig föranlåten att återupptaga de sedan länge pågående,
men på senare tid afbrutna underhandlingarna med bolaget. Dessa
underhandlingar hafva nu fört till det resultat, som innehålles i vidfogade
köpeaftal, hvilket är för säljaren bindande till den 1 juni 1908.
Enligt detsamma försäljer bolaget till kronan all sin vattenrätt i
Göta älf vid Lilla Edet, samtliga af bolaget gjorda anläggningar för
vattenkraftens uttagande, innefattande installerade turbiner för sammanlagd!
omkring 5,900 turbinhästkrafter, alla sina ägande områden väster
om den kronan tillhöriga och af bolaget arrenderade gamla slussen vid
Lilla Edet med å dessa områden uppförda eller under uppförande
varande byggnader samt vissa bolaget tillhöriga tomter och områden å
östra stranden, livilka helt eller delvis komma att öfversvämmas, därest
det s. k. Laurcllska kanalförslaget kommer till utförande, jämte bolagets
å dessa tomter och områden belägna byggnader. I köpet ingår jämväl
bolagets andel i en tomt. Däremot ingå utom turbinerna inga apparater
och maskiner, ledningar och dylikt, äfven om de lagligen äro till fast
egendom hänförliga. De i § 1 A) omnämnda sågverken, hvarmed vattenrätten
är förbunden, lämnas inteckningsfria. Däremot besväras de flesta
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
53
tomterna på stranden af ny ttj anderätts-, servituts- och penninginteckningar,
hufvudsakligen till följd af inteckningar, som beviljats i de stamhemman,
hvarifrån tomterna afsöndrats. De inteckningar af dylik art,
som i aftalet närmare angifvits, kunna icke af bolaget dödas, men torde
icke vara af någon afsevärd olägenhet för kronan. Som tomterna behöfva
tagas i anspråk vid en uppdämning af älfven och för öfrigt äfven
utan en sådan uppdämning kunna få ett afsevärdt värde för kronan,
bör det i alla händelser vara till fördel för kronan att låta dem ingå i
köpet, i synnerhet som köpeskillingen icke härigenom lär afsevärdt
influeras.
Köpeskillingen är 5 millioner kronor, men betalas så, att 3 millioner
erläggas den 10 juni 1908, då ägarna för att kunna aflämna fabriksfastigheterna
gravationsfria måste inlösa ett större, däri intecknadt obligationslån,
och återstoden 2 millioner den 10 juni 1909. Härigenom
vinner kronan fördelen af att icke just under nuvarande exceptionellt
ogynnsamma ränteförhållanden behöfva erlägga mer än 3/& af köpeskillingen.
De kontanta belopp, som skola erläggas, minskas ytterligare
genom följande aftalsbestämmelse.
Bolaget förbinder sig arrendera det försålda under 10 år mot ett
årligt arrende af för första året 114,000 och för de följande 9 åren
190,000 kronor, motsvarande 3,8 °/o ränta å motsvarande delar af köpeskillingen.
För att befrias från ställande af borgen eller annan säkerhet
för arrendet betalar bolaget samtliga arrendebelopp i förskott, dock med
afdrag för 4 °/o ränta på ränta å de sålunda för tidigt erlagda arrendeafgifterna.
På grund häraf minskas likviden den 10 juni 1908 med
kronor 961,627: 80 och likviden den 10 juni 1909 med kronor 587,688: 61
enligt ett af t. f. byrådirektören i riksförsäkringsanstalten Karl Dickman
utfärdadt intyg. Kronans kontanta utlägg blifva sålunda på den förra
dagen kronor 2,038,372: 20 och på den senare kronor 1,412,311: 39.
Att afdraget beräknas efter 4 %, ehuru kronan möjligen kan bereda sig
något lägre räntefot, torde icke kunna betraktas såsom oegentligt, då
inbetalningen af 10 års arrende i förskott befriar kronan från den risk,
som annars kan vara förenad med dylik utarrendering, i händelse arrendatorn
råkar i betalningssvårigheter eller dylikt.
Kronan är emellertid å sin sida icke bunden vid de 10 åren. Skulle
egendomen för genomförande af kronans planer behöfvas dessförinnan,
är arrendatorn skyldig afträda arrendet 1 Vs år efter uppsägning, dock
tidigast den 10 juni 1913. Gifvetvis är kronan pliktig att vid dylikt
återtagande af egendomen till arrendatorn återbetala hvad han för mycket
erlagt i arrende, beräknadt enligt samma grunder som ofvan angifvits.
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Bolaget underhåller under arrendetiden det arrenderade på sätt i aftalet
angifves samt försäkrar byggnaderna på sin bekostnad för kronans räkning
mot brand och explosion af ånga i af kronan godkänd försäkringsanstalt
till belopp, som bestämmes genom värdering. Inträffar skada, är
bolaget skyldigt att mot åtnjutande af försäkringsersättningen återställa
det skadade.
Enligt kontrakt den 22 oktober 1894 mellan ingenjören C. E. Haeger
och hans rättsinnehafvare (numera Lilla Edets pappersbruksaktiebolag) å
ena sidan samt Nya Trollhätte kanalbolag (numera Kungl. Maj:t och
kronan) å den andra äro den gamla kanalen och slussen vid Lilla Edet
jämte den s. k. tullhustomten och visst ägoområde utarrenderade till
bolaget intill den 1 juli 1943 mot ett årligt arrende af 1,500 kronor.
I nu föreliggande aftal stadgas härom, att detta arrende fortfar, så länge
det i aftalet öfverenskomna arrendet af verken m. m. gäller, men att det
upphör samtidigt med detta senare. Härigenom kan kronan utan särskild
ersättning efter den 10 juni 1913 återbekomma ifrågavarande
dispositionsrätt, när så tilläfventyrs behöfves. Vidare bestämmes, att
kronan efter arrendets upphörande öfvertager dels ett med J. F. Boden
för tiden 1 januari 1897 till 1 januari 1946 afslutadt arrendekontrakt
rörande en tomt, hvilken är belägen nära intill älfstranden och till hvilken
nyttj anderätten måste anses vara väl värd det aftalade arrendebeloppet
eller 50 kronor årligen, dels två den 21 juli 1873 upprättade
arrendekontrakt för 49 år angående områden vid Göta älf m. m., ett
med jordägarna i Fuxerna by m. fl. och ett med J. F. Bodén. Ofvertagandet
af dessa kontrakt, enligt hvilka sammanlagda årliga arrendet
utgör 310 kronor, medför för kronan bland annat fördelen att områdenas
vidare bebyggande kan förhindras, hvarigenom köpesumman för
desamma vid en eventuell uppdämning gifvetvis bör blifva lägre än om
de vid inlösningstillfället vore i vidare mån än nu bebyggda.
Aftalets bestämmelser äro för öfrigt i hufvudsak likartade med de
i aftalen med Vargöns aktiebolag och Inlands pappfabriksaktiebolag inrymda
och torde icke kräfva någon närmare redogörelse.
Den köpeskilling, som bolaget begär, är otvifvelaktigt från kronans
sida sedt, ganska hög, ty det är endast vattenkraften och jordområdena,
hvilka kronan behöfver eller kan utnyttja, då däremot kronan på den
del af köpeskillingen, som motsvarar byggnader, turbiner m. m., efter
arrendetidens slut icke lär kunna skaffa sig direkt afkastning, motsvarande
räntan. Men det må å andra sidan betonas, att man här liksom
vid inköp af Inlandsbolagets anläggningar köper en i gång varande
lifskraftig affär, och att Lilla Edets pappersbruksaktiebolags affär är
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
55
betydligt mera omfattande och. inkomstbringande än Inlandsbolagets,
liksom ock det förra bolagets fabriker och öfriga anläggningar äro flera
gånger större än det senares. Det torde ej heller vara att förvänta, att
ett lägre pris i framtiden kan ernås, ty utvidgningar och tillbyggnader
af verken pågå ständigt och vattenkraftens värde på detta välbelägna
ställe lär ej falla inom öfverskådlig framtid. Det må dessutom ej förbises,
att man bland annat här köper en färdigmonterad turbinanläggning
för c:a 5,900 hästkrafter (afsedd för tillgodogörande af jämväl den
vid högre vattenstånd än lågvatten framrinnande vattenmängden).
Vattenkraften på östra sidan om älfven kan i stort sedt antagas
vara lika med den på västra sidan eller för närvarande inclusive halfva
kungsådran vid lägsta vattenstånd minst 5,400 turbinhästkrafter. Efter
den för farledens ombyggnad erforderliga eller ändamålsenliga dämningen
af älfven ofvanför Lilla Edet samt en reglering af Vänern och en
dag- och nattreglering af älfvens afrinning erhållas, såsom i styrelsens
underdåniga skrifvelse den 8 januari angifvits, 11,700 turbinhästkrafter.
Således en ökning af sammanlagdt 6,300 turbinhästkrafter, motsvarande
6,000 elektriska hästkrafter. Denna ökning, som efter en nettoförtjänst
per elektrisk hästkraft af 20 resp. 15 kronor kan motsvara ett kapitalvärde
af 3 resp. 2 1U millioner kronor, kommer kronan icke helt till
godo utan en inlösen. Om äfven verkens ägare kunna genom ändrad
lagstiftning tvingas deltaga i kostnaden för eventuell reglering af Vänern,
blir en sådan andel dock med hänsyn till fallens vid Lilla Edet
ringa höjd i förhållande till älfvens hela fall jämförelsevis obetydlig.
Natt- och dagregleringen kan, såsom i styrelsens underdåniga skrifvelse
den 8 januari antydts, genomföras trots motstånd från ägaren af östra
strandens vattenkraft, om kronan blir herre öfver västra ’Inlands’-sidan,
på så sätt, att verken där hållas i gång hufvudsakligen under dagen,
men till de östra verken lämnas jämn vattenmängd dygnet rundt. Men
naturligtvis innebär detta alltid en komplikation och kan vara till men
för kronan; till exempel om kraften från västra sidan annars till afsevärd
del kunde uthyras åt elektro-kemiska eller andra fabriker, som behöfva
jämn kraft dygnet rundt. Den ökning i östra strandens vattenkraft,
som uppkommer enbart genom den i sammanhang med farledens
omdaning tilltänkta höjningen af lågvattenytan ofvanför Lilla Edet och
som beräknas till 3,400 turbinhästkrafter efter regleringen, har kronan
svårt att utnyttja för sig, utan uttages bäst tillsammans med den öfriga
delen af fallet. Förblifver östra sidans vattenkraft i enskild hand, måste
sålunda, såsom ock i meromnämnda underdåniga skrifvelse framhållits,
endera denna tillökning i vattenkraften ligga obegagnad och densamma
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
genom särskild dammbyggnad undanhållas det nedanför liggande verket
— livilket gifvetvis är nationalekonomiskt oriktigt — eller ock måste en
frivillig öfverenskommelse träffas med verkens ägare om ersättning från
deras sida för begagnande af den ökade fallhöjden. En sådan öfverenskommelse
torde dock säkerligen blifva svår att åstadkomma på för kronan
förmånliga villkor. Det framgår häraf, att kronan skördar en afsevärd
vinst af att själf tillgodogöra sig den ökning i vattenkraft, som genom
dämning och regleringar vinnes vid Lilla Eclets östra sida.
En inlösen af Lilla Edets pappersbruksaktiebolags vattenkraft och
verk måste emellertid, såsom förut framhållits, ses ej blott ur vattenkraftssynpunkt,
utan äfven i belysning af olika möjligheter för farledens
ombyggnad. Styrelsen har i sin underdåniga skrifvelse den 8 januari
omnämnt, att den genom sina undersökningar funnit, att en slussled
under vissa förutsättningar kan med bibehållande af fallen vid Lilla Edet
framdragas på västra sidan af älfven och i så fall endast beröra Inlandsbolagets
fabriker och anläggningar, hvarför ock motsvarande inköp lifligt
förordats. Men samtidigt har styrelsen framhållit, att ännu ej kan
afgöras, om denna utväg är den i alla afseenden lämpligaste, eller om
man slutligen bör återkomma till den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
underdåniga förslag af år 1902 förordade s. k. Laurellska lösningen
af frågan. Enligt denna lösning skulle en ny damm anläggas vid Röda
berget 4,7 km. nedanför Lilla Edet och älfvens öfre vattenyta framdragas
till denna damm, hvarigenom verk och fabriker vid Lilla Edet på ömse
sidor om älfven blefve öfversvämmade och måste slopas. Denna lösningliar,
som styrelsen förut betonat, tekniskt taget åtskilliga fördelar, och
det bör därför ligga i kronans intresse att bibehålla möjligheterna att
välja densamma.
Det bör då utrönas, med hvilket belopp denna möjlighet enligt föreliggande
aftal skulle betalas. Vattenkraften kommer efter dämning och
reglering att uppgå till 11,700 turbinhästkrafter och torde med hänsyn
till den förmånliga belägenheten vid järnväg och farled samt nära Göteborg
i kronans hand kunna åsättas ett värde af rundt 3 millioner kronor,
motsvarande omkring 250 kronor per hästkraft. Jordområdena,
som äro belägna i industrisamhället Lilla Edet, hafva gifvetvis ett visst
värde, men detta värde försvinner i hufvudsak, om de enligt Laurells
plan skola till största delen öfversvämmas. Återstå sålunda 2 millioner
kronor för byggnader och anläggningar, hvilka efter arrendetidens utgång
för kronan äro utan nämnvärdt värde, om kanalen skall framdragas
enligt Laurellska förslaget, det vill säga för möjligheten att
realisera detta förslag. Detta belopp synes styrelsen icke afskräckande,
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
57
i synnerhet då man betänker, att kronan i allt fall kan få nöjaktig
afkastning på köpeskillingen under 10 år, eller till dess de utarrenderade
anläggningarna tidigare behöfva tagas i bruk för kronans räkning, och
att dessa, om Laurellska planen icke följes, väl torde kunna äfven efter
de 10 årens förlopp mot en om ock måhända mindre ersättning uthyras.
Till slut må påpekas, att, om man lägger tillsammans samtliga köpeskillingar
i aftalen med Vargöns aktiebolag, Inlands pappfabriksaktiebolag
och det nu föreliggande, erbålles ett sammanlagdt belopp af
10,640,000 kronor. Genom samma inköp skulle den af kronan efter
regleringen disponerade vattenkraften i älfven under dagen uppgå till
sammanlagdt mer än 190,000 turbinhästkrafter vid lägsta vattenstånd
eller 110,000 turbinhästkrafter mer än nu äro för kronan tillgängliga
vid Trollhättan. Denna ökning motsvarar 105,000 elektriska hästkrafter,
hvilka efter resp. 20 och 15 kronors nettovinst per hästkraft representerar
ett kapital efter 4 % af 52,5 och 39,5 millioner kronor. Jämförelsen
mellan de båda slutsummorna visar, att kronan utan risk kan
inlåta sig äfven på den nu föreliggande affären.
Med stöd af det anförda får styrelsen i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen godkänna bifogade af Lilla
Edets pappersbruksaktiebolag undertecknade aftal om försäljning af dess
vattenrätt i Göta älf och vissa af dess fastigheter.
Vid aftalets godkännande från Eders Kungl. Maj:ts och kronans
sida torde det förvärfvade ställas under förvaltning af undertecknade
styrelse.»
Jämväl öfver Trollhättestyrelsens framställning om inköp af de Lilla
Edets pappersbruksaktiebolag tillhöriga verken med vattenrätt har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
Styrelsen yttrar däri, att förvärfvandet af denna återstående del af
fallet vid Lilla Edet synes vara endast ett konsekvent fullföljande af det
framkomna förslaget att göra kronan till ensam herre öfver hela vattenkraften
i Göta älf, och framhåller därför önskvärdheten af att staten
får i sin hand äfven nu ifrågavarande del af vattenkraften vid Lilla
Edet, därest sådant kan ske på rimliga villkor.
Rörande de af Trollhättestyrelsen angifna fördelarna för kronan af
det nu ifrågasatta inköpet säger sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke hafva något att erinra, men anmärker, att dessa fördelar, i hvad
de afse ökning i den vid Lilla Edet tillgängliga vattenkraften, vinnas
först genom af kronan själf i en framtid företagna regleringsåtgärder
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 8
Utlåtande af
väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
samt genom borttagande af det kronan redan tillhöriga mindre vattenfallet
vid Åkerström förmedelst högre dämning vid Lilla Edet.
Ser man därför i första hand till hvad säljaren verkligen skulle i
närvarande stund afhända sig, finner man, säger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att försäljningen omfattar först och främst en färdigmonterad
vattenkraftsanläggning för omkring 5,900 hästkrafter, afsedd sålunda
för tillgodogörande af större vattenmängd än som under nuvavande
förhållanden tillkommer säljaren vid lågvattenstånd i älfven. Inberäknadt
kungsådrans halfva vattenmängd skulle nämligen den vattenkraft,
som tillhör nu ifrågavarande östra stranden, endast utgöra omkring
5,400 effektiva turbinhästkrafter.
Värdesättes sistnämnda, redan under nuvarande förhållanden alltid
tillgängliga kraftbelopp efter samma grunder, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
användt i sitt underdåniga utlåtande angående öfriga
nu föreslagna inköp, eller efter ett pris af 200 kronor per hästkraft,
erhålles ett värde för enbart själfva vattenkraften af 1,080,000 kronor. Värderas
vidare vattenbyggnader och turbiner i säljarens hand till ett, fölen
så stor anläggning som den förevarande, så rundligt pris som 300
kronor per hästkraft, eller för 5,900 hästkrafter 1,770,000 kronor, erhålles
sålunda för vattenkraft och vattenbyggnader med turbiner ett
sammanlagdt värde af 2,850,000 kronor, eller i rundt tal 3 millioner
kronor. Härmed är dock, fortsätter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
ingalunda sagdt, att ifrågavarande vattenkraftsanläggning kan anses
hafva detta värde i kronans hand, alldenstund ett framtida fullt rationellt
tillvaratagande af älfvens vattenkraft för statens ändamål sannolikt
fordrar en helt och hållet ny anläggning.
Skillnaden mellan det begärda försäljningspriset, 5,000,000, och det
ofvan erhållna värdet, 3,000,000 kronor, bör sålunda, enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förmenande, — om öfverbetalning ej skall ske
— närmelsevis motsvaras af värdet å med köpet följande tomter och
fastigheter. Härutinnan lämna emellertid, påpekar styrelsen, handlingarna
ej tillräckliga uppgifter, hvarför styrelsen icke är i stånd att bedöma,
huruvida den nu begärda köpeskillingen kan anses vara skälig eller icke.
Enär det emellertid, enligt hvad ofvan blifvit anfördt, är af stor vikt
för staten att, oberoende af andra, kunna på ett fullt rationellt sätt utnyttja
vattenkraften i Göta älf, och detta näppeligen kan ske utan förvärfvande
al nu ifrågavarande vattenfall och områden, anser väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ej allt för mycken vikt böra läggas därpå, att
köpesumman noga motsvarar anläggningarnas värde, och då ett mera
fördelaktigt aftal ej synes kunna nu bringas till stånd eller i framtiden
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
59
förväntas, tillstyrker väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen för sin del det
ifrågasatta köpet.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs län anför i afgifvet
utlåtande, att den af Lilla Edets pappersbrnksaktiebolag begärda köpeskillingen
sedt från kronans sida måste anses ganska hög, men säger
sig å andra sidan icke kunna finna annat, än att de skäl för det ifrågasatta
aftalet, Trollhättestyrelsen framhållit, äro af den betydelse, att inköpet
synes vara en välbetänkt åtgärd, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande
därför förordar.
Slutligen har landtmäteristyrelsen, på nådig befallning, den 4 april
1908 afgifvit utlåtande jämväl beträffande frågan om inköp från Lilla
Edets pappersbrnksaktiebolag. På grund af en utaf landtmäteristyrelsen
gjord erinran har från säljaren införskaffats ett förtydligande tillägg
till kontraktet. Beträffande en annan af landtmäteristyrelsen berörd fråga
skall jag i det följande yttra mig.
De från Trollhättestyrelsen utgående förslag, jag härmed tillåter
mig underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning, äro af synnerligen vidtgående
omfattning och kräfva betydliga utgifter från statens sida. Men
de värden, hvarom här är fråga, äro också af den storlek, att de synas
mig till fullo motsvara de uppoffringar, som af staten skulle fordras.
Hvad frågan här gäller, är icke mindre än att staten skulle, praktiskt
taget, blifva herre öfver all vattenkraft i Göta älf från Vänerns
utlopp till hafvet.
Staten är redan ägare till hela vattenkraften i Trollhätte strömmar
och dessutom till strömfallen vid Fredrikslund och Källshagen samt
Åkerström. Genom att nu förvärfva den återstående vattenkraften i
älfven skulle staten icke allenast genom att utnyttja denna kraft för
industriella ändamål skapa sig nya inkomstkällor utan äfven sättas i
tillfälle att på ett väsentligen förmånligare sätt tillgodogöra den kraft,
hvartill staten redan är ägare.
I sistnämnda afseende är framför allt af betydelse den kraft, som
Trollhättefallen representera. Där beräknas nu af Trollhättestyrelsen
vid lågvatten framrinna en vattenmängd af 320 m3 i sekunden, hvaraf
250 sm3 anses kunna tagas i anspråk för industriella ändamål. Den
stora kraftstationen vid Trollhättan är också afsedd att utbyggas för
sådan vattenmängd, hvilken omsatt i elektrisk energi beräknas gifva
76,000 elektriska hästkrafter.
Utlåtande af
Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.
Utlåtande af
landtmäteristyrelsen.
Departements
chefens
yttrande.
GO
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Genom en rationellt ordnad vattenhushållning skulle emellertid, såsom
af Trollhättestyrelsen framhållits, kunna uttagas ett väsentligt större
kraftbelopp. De medel, som härvid stå till buds, äro dels reglering af
vattenståndet i Vänern dels ock natt- och dagreglering af älfvens
vattenmängd.
En vattenbehållare sådan som Vänern har en oerhörd förmåga att
under tider med mycken nederbörd insamla vatten och sålunda minska
afloppsmängden samt att därefter under vattenfattiga perioder afbörda
det insamlade förrådet och därigenom vidmakthålla afloppsmängden.
Men det är att märka, att den betydliga nytta, Vänerns stora bassängkan
göra såsom regulator, blir i väsentlig mån reducerad, så länge afloppet
såsom för närvarande är fullkomligt oregleradt. En reglering af
Vänern skulle, enligt af Trollhättestyrelsen gjorda beräkningar, i och
för sig öka den för kraftuttagning tillgängliga vattenmängden vid Trollhättan
med 100 sm3, motsvarande med hänsyn till fallhöjden icke mindre
än 30,900 elektriska hästkrafter. Den närmast intaget belägna delen
af tilloppskanalen till kraftstationen är också ordnad för att framleda
350 m3 vatten, och möjlighet finnes att, därest ännu större vattenmängd
kan göras disponibel för kraftuttagning, tillgodogöra jämväl denna. För
staten måste det följaktligen vara af synnerligt intresse, att denna regleringsfråga
varder så snart ske kan ordnad.
För genomförandet af en ändamålsenlig reglering af Vänern är
emellertid, såsom närmare framgår af Trollhättestyrelsens utredning, en
öfverenskommelse medVargöns ägare af nöden, hvadan det därför redan
ur denna synpunkt synes vara angeläget att förvärfva \ argöverken, om
sådant kan ske på antagliga villkor.
Såsom ofvan framhållits, kan emellertid möjligheten till ökad kraftuttagning
vid Trollhättan åvägabringas äfven på annat sätt, nämligen
genom en lämpligt afpassad natt- och dagreglering, d. v. s. genom att
variera aftappningen från Vänern under dygnets olika delar så att om
dagen, då kraftförbrukningen är större, mera vatten aftappas än om
natten, då kraftbehofvet är mindre.
Trollhättestyrelsen anser, att man genom en sådan natt- och dagreglering
skulle redan före Vänerns reglering kunna öka krafttillgången
vid Trollhättan med i rundt tal 22,000 elektriska hästkrafter, och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har i detta afseende kommit till än gynnsammare
resultat. Efter reglering af vattenståndet i Vänern, då den
för kraftändamål tillgängliga, ständigt framrinnande vattenmängden i
Trollhättefallen skulle uppgå till 350 sm3, beräknar Trollhättestyrelsen
att genom natt- och dagreglering kunna än ytterligare öka krafttill
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Cl
gången. Sålunda skulle aftappningen under dagen, 14 timmar, ökas
till 510 sm3, medan under natten, 10 timmar, aftappades endast 290 sm3.
Om för stussning och för vattenfallen m. m. fråndragas 68 å 69 sm3,
skulle man följaktligen kunna för kraftuttagning förfoga öfver 442 sm3
under dagen och 221 sm3 under natten. Genom att ytterligare i kritiska
fall spara in på vattnet i fallen, skulle man kunna räkna med en
dagvattenmängd af 450 sm3. Härigenom skulle Trollhätteverken tillföras
en kraftökning representerande omkring 30,900 elektriska hästkrafter
utöfver det krafttillskott Vänerns reglering kan lämna. Från Trollhättan
skulle sålunda slutligen kunna levereras 76,000 + 30,900 -f 30,900 =
137,800 elektriska hästkrafter.
En dag- och nattreglering sådan som den här ifrågasatta —- hvars
genomförbarhet naturligtvis måste medelst praktiska försök konstateras
— skulle emellertid icke förekomma annat än under torkperioder,
då den ständiga afrinningen från Vänern är mindre än 510 sm3. Af
de utredningar, som af öfverstelöjtnanten Laurell verkställts i sammanhang
med förslag till reglering af Vänern, finner man, att enligt
hans regleringsprogram nämnda vattenmängd kunnat erhållas under
91,3 % af hela tidsperioden 1819—1899, medan under återstående delen
af nämnda tidrymd endast mindre aftappning måst ske. Under den ovanliga
torkperioden, 1854—60, skulle dock endast 435 sm3 varit tillgängliga.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen håller emellertid före, att man efter
ett annat regleringsprogram äfven under enstaka vattenfattiga år kan erhålla
500—550 m3 och att till och med under sådana svåra torkperioder
som 1854-—60 460 sm3 skulle vara tillgängliga. Den ifrågasatta natt- och
dagregleringen kommer sålunda att ytterst sällan behöfva tillgripas,
men har sin stora betydelse däruti, att man kan utan ångreserv eller
dylikt basera kraftafsättningen från Trollhättan på en vattenmängd af 450
sm3 under dagen, då förbrukningen gifvetvis är större än under natten.
Jag ber tillika få erinra, att dag- och nattreglering ifrågasatts af såväl Laurell
som Richert, samt att den förre tänkt sig kraftstationer vid Trollhättan
anlagda för tillgodogörande af 700 m3 och den senare för 500 m3.
Huru mycket större afsättningen under dagen kan blifva än under
natten, är ju omöjligt att förutsäga. Styrelsen har antagit, att under
14 dagtimmar skulle förbrukas omkring dubbelt så mycket som under
10 natt-timmar, och däri synes icke ligga något orimligt. Visserligen
torde betydande energimängder komma att afsättas till elektro-kemiska
och dylika industrier, hvilka i allmänhet kräfva jämn krafttillgång dygnet
rundt, men å andra sidan lär tendensen att minska arbetstidens längd
och höja krafven på extra betalning för nattarbete verka i andra riktningen.
För så stora afnämare, som järnvägarna antagligen blifva, är
dagförbrukningen alltid betydligt större än nattförbrukningen.
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Man skulle kunna vara tveksam om den två gånger i dygnet skeende
förändring af vattenhastigheten i älfven, som blir en följd af dagoch
nattreglering, icke komme att verka menligt för sjöfarten, ilen
härvidlag bör först och främst framhållas, att förändringen ej sker plötsligt,
utan att den utsträckes öfver flera timmar, samt att variationerna
i aftappning och tillrinning måste utjämnas genom bildande af magasin
i de älfdelar, som ligga emellan vattenverken. Dessutom kommer ej i
fråga att ändra vattenhastigheterna, då dessa ändock äro stora, ty vid
normal och större afrinning behöfver, såsom nämnts, ingen dag- och
nattreglering förekomma. Det gäller sålunda endast att åstadkomma
hastighetsvariationer inom lågt liggande gränser, då de icke torde kunna
menligt inverka på älftrafiken.
Ytterligare ett medel att öka krafttillgången vid Trollhättan kan
tänkas däri, att man under sön- och helgdagar, då förbrukningen af
elektrisk energi säkerligen alltid blir jämförelsevis ringa, i Vänern håller
inne en betydande vattenmängd, som åter kan användas under söckendagarna.
En vattenuttagning, så varierande som den af Trollhättestyrelsen
ifrågasatta, inverkar gifvetvis i väsentlig mån på de ofvanför och nedanför
belägna vattenverken. Såväl vid Vargön som vid de båda vid Lilla
Edet belägna, Inlands pappfabriksaktiebolag och Lilla Edets pappersbruksaktiebolag
tillhöriga verken bedrifvas för närvarande sådana industrier,
som äro i gång dygnet rundt. De hafva följaktligen intresse af
en i möjligaste mån konstant vattenmängd. Med nu gällande lagstiftning
kunna de icke heller förpliktas att tåla en dylik varierande aftappning;
och, äfven om en förändrad lagstiftning skulle gå i den riktning,
att en sådan aftappning skulle kunna tillåtas äfven mot öfriga rättsägares
bestridande, torde man, såsom Trollhättestyrelsen påpekat, kunna
taga för gifvet, att i sådant fall ersättning måste utbetalas till vederbörande.
Den ersättning, hvarom i nu föreliggande fall skulle blifva
fråga, skulle säkerligen komma att röra sig om betydande belopp.
Ur nu nämnda synpunkt är det således af synnerlig vikt för staten
att blifva ägare till den vattenkraft i älfven, hvaröfver staten ej redan
förfogar. Beträffande de s. k. Htegerska verken framträder denna synpunkt
ej så skarpt, då, enligt hvad Trollhättestyrelsen uppgifver, kronan
med Inlandsverken i sin hand skulle i fråga om vattenuttagningen
kunna ordna så, att Haegerska verken finge jämn vattenmängd dygnet
rundt. Men klart är, att kronan genom att förfoga öfver båda strändernas
vattenkraft finge än friare händer för ett rationellt ordnande af
vattenhushållningen i älfven.
63
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Äu tillkommer ytterligare en anledning, som kraftigt talar för statstorvart
af ifrågavarande anläggningar. Särskildt gäller detta verken vid
Lilla Ldet. Såsom bekant har frågan rörande ombyggnad af Trollhätte
kanal redan sedan länge stått på dagordningen. I det af vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen på grundval af öfverstelöjtnanten Lamells
utiedmngai åi 1902 framlagda förslag till kanalens ombyggnad förutsattes
en höjning af lågvattenytan i älfven mellan Vargön och Trollhättan
med 0,41 meter. En sådan höjning skulle gifvetvis, såsom Trollhättestyrelsen
påpekar, medföra minskning i Vargöfallens fallhöjd och följaktligen
betinga afsevärd ersättning åt fallens ägare. I berörda plan
mg år vidare beträffande sträckan nedanför Trollhättan mellan Åkersvass
och Röda berget, dels att å hela denna del af farleden uppdämma vattenytan
till 1 meters höjd öfver nuvarande högvattenytan ofvanför Åkerström
dels att förlägga och samla hela fallet å denna sträcka vid Röda berget
Härigenom skulle de nu befintliga fallen vid Lilla Edet försvinna. Förlusten
af de öfverdämda vattenfallen skulle dock i värde rikligen ersättas
af den vattenkraft, som erhålles samlad vid Röda berget. En sådan
plans genomförande skulle gifvetvis medföra nödvändighet att inlösa de
båda vid Lilla Edet belägna verken med tillhörande vattenrätt eller i
hvarje fall att bekosta förflyttning af desamma.
Trollhättestyrelsen meddelar visserligen, att i det förslag till fariedsfrågans
lösning, som styrelsen har under utarbetande, förutsattes
möjligheten att framdraga farleden förbi Lilla Edet på annat sätt än
ofvan antydts, hvarigenom allenast de Inlands pappfabriksaktiebolag tillhöriga
anläggningarna skulle beröras, medan de Ilaegerska verken lämnades
orörda. Att afgifva något omdöme hvilkendera lösningen kan
vara att förorda, är ju gifvetvis ej möjligt i frågans nuvarande läge.
Men uppenbarligen är det synnerligen önskvärdt, att, då afgörandet en
gång skall träffas, staten är såvidt möjligt obunden af enskilda intressen.
Förutom de af mig nu i korthet angifna synpunkter, som tala för
de _ ifrågasätta statsinköpen, har Trollhättestyrelsen framhållit en del
andra fördelar, som dessa inköp skulle medföra; och tillåter jag mig
härutinnan hänvisa till hvad Trollhättestyrelsen anfört,
Det gäller sålunda att tillse, huruvida de preliminära köpeaftalen äro
sådana, att de kunna anses för staten antagliga.
De områden på marken, som enligt de särskilda aftalen försäljas,
framgå närmare af kartor, hvilka torde få såsom bilagor fogas vid
protokollet. En öfversiktskarta öfver Göta älf torde jämväl få biläggas
protokollet,
g4 Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Enligt det af Vargöns aktiebolag imderskrifna köpeaftalet försäljer
bolao-et till kronan all sin vattenrätt i Göta älf jämte alla dammar ock
andra anläggningar för vattenkraftens uttagande äfvensom kela Hufvndnäsön,
alla stränder pa båda sidor om bolagets vattenfall samt tillräcklig
mark för anläggning al vattenverk i ock för kraftens utnyttjande.
Köpeskillingen, som skall erläggas på tillträdesdagen den 1 juli
1908 utgör 3,090,000 kronor, kvaraf 190,000 kronor anses motsvara landområden
ock byggnader. Priset för vattenkraften skulle alltså belöpa sig
till 2,900,000 kronor. Den för närvarande tillgängliga vattenkraften
uppskattas till omkring 12,500 turbinhästkrafter vid lågvatten ock
28 000 turbinkästkrafter vid medelvatten. Priset per turbmkästkrait
skulle följaktligen blifva 232 kronor, om förhållandena vid lågvatten, ock
104 kronor, om förhållandena vid medelvatten läggas till grund för beräkningen.
Efter Vänerns reglering och med genomförande af natt- och
dag-reglering skulle vid lågvatten kunna vinnas ytterligare 8,700 kastkrafter
eller sålunda sammanlagdt 21,200 turbinkästkrafter, då priset skulle
blifva 137 kronor per hästkraft, ett pris, som icke kan anses oskäligt.
Enligt aftalet förhyr bolaget mot en årlig hyra af 60,000 kronor,
motsvarande omkring 2 % å köpeskillingen, alla de försålda fastigheterna,
nu befintliga dammar ock andra anläggningar för vatten kr altens
uttagande, intill dess den leverans af elektrisk energi, som kronan atao-it
sig, tager sin början. Leveransen, som enligt § 8 i köpeaftalet
omfattar 3,000 elektriska hästkrafter under en tid af 40 år, är afsedd att
börja senast den 1 maj 1910. Såsom betalning härför erlägger bolaget
105 000 kronor om året, motsvarande 35 kronor per hästkraft.
’ Enligt samma § 8 har bolaget förbundit sig att icke uttaga ström
med fasförskjutning öfver en viss gräns och att belasta de tre faserna
på visst sätt. Bryter bolaget häremot, är kronan berättigad afbryta
leveransen intill dess rättelse skett.
I sitt underdåniga utlåtande har justitiekansler!! erinrat, att kontrahenternas
mening antagligen är, att vid afbrott i leveransen af nu nämn
anledning bolaget ändock skall vara skyldigt betala den för leveransen
betingade ersättningen. Emellertid, säger justitiekanslern, stadgas längre
fram i samma §, att vid force majeure kronans skyldighet, att leverera
elektrisk energi upphör, samt tillägges, att för afbrott i energileveransen
»af anledning, som ofvan nämnts», bolaget skall åtnjuta god gorelse
efter vissa grunder. Dessa ord »af anledning, som ofvan nämnts»,
skulle, menar justitiekanslern, kunna gifva stöd för den tolkning, att
bolaget vore berättigadt till godtgörelse äfven i det ofvan i samma §
omförmälda fall att afbrottet i leveransen föranledts af bolagets förvax
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169
65
lande, hvadan justitiekansler!! anser försiktigast att i § 8 göra ett förtydligande
tillägg. Justitiekanslern ifrågasätter tillika, huruvida icke
äfven i § 9, där det talas om att kronan i visst fall äger afbryta energileveransen,
skulle tarfvas ett tillägg därom, att bolaget icke af sådan
anledning är berättigadt till godtgörelse eller afdrag å den utfästa betalningen
för den elektriska energien.
En tolkning, sådan som den af justitiekanslern såsom möjlig förutsatta,
synes mig dock icke gärna kunna ifrågakomma, helst i betraktande
af den i köpeaftalet förekommande bestämmelsen, att det af bolaget
utfästa beloppet skall »under alla förhållanden till kronan af bolaget
erläggas, sålunda äfven om bolaget jcke uttager tretusen hästkrafter
och oafsedt huruvida desamma i så fall af kronan helt eller delvis upplåtas
till annan».
Enligt § 15 i köpeaftalet medgifver kronan bolaget rätt att för all
framtid utan ersättning ur älfven nedanför Nybrofallen taga det vatten,
som erfordras för industriellt bruk, dock icke för kraftuttagning samt
under villkor att denna rätt till vattenuppfordring icke får på något
sätt lägga hinder i vägen för kronans anläggningar i och för vattenkraftens
tillgodogörande eller för andra ändamål eller föranleda till
några som helst kostnader för kronan, om till följd af sådana anläggningar
anstalterna för vattenuppfordringen behöfva ändras eller desamma
därigenom försvåras.
I sitt utlåtande har justitiekanslern ifrågasatt, huruvida icke det
vatten, bolaget sålunda berättigats taga ur älfven, bör begränsas till viss
rymd per sekund.
Emellertid får vattnet icke begagnas för kraftuttagning, och kan så
ej heller ske, emedan det skall tagas nedanför hufvudfallen. Då det således
icke kan blifva fråga om någon afsevärd myckenhet samt i betraktande
af de villkor, som äro fastade vid det gjorda medgifvandet, synes mig en
dylik begränsning knappast vara erforderlig. Emellertid torde åt Eders
Kungl. Maj:t böra utverkas bemyndigande att vidtaga formella ändringar i
köpeaftalet, och lärer säkerligen icke möta hinder från säljarens sida att
göra de af justitiekanslern ifrågasatta tilläggen.
Enligt det af Inlands pappfabriksaktiebolag undertecknade aftalet
försäljer bolaget dels hela den bolaget tillhöriga del af den ö, hvarå
bolagets vattenverk och fabriker äro belägna, dels så stort område af
bolagets mark å västra stranden, som anses behöfligt för framdragande
af en ny dubbel slussled, dels all bolagets rätt till vatten och fiske
utanför och å de sålunda försålda områdena. Med köpet följa anläggBih.
till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
ningar och verk å områdena ifråga jämte alla i fabriken varande maskiner,
ledningar och andra anordningar. Köpeskillingen, som skall erläggas å
tillträdesdagen den 1 augusti 1908, utgör 2,550,000 kronor. Byggnader
och maskiner samt marken anses, lågt räknadt, vara värda 1,360,000
kronor. Priset för vattenkraften skulle sålunda belöpa sig till 1,190,000
kronor. Den bolaget tillkommande, för kraftuttagniug tillgängliga vattenkraften
uppskattas för närvarande vid lågvatten till 5,400 turbinhästkrafter.
Priset skulle sålunda utgöra 220 kronor per hästkraft. Tager
man hänsyn till den ökning i vattenmängd, som en reglering af Vänern
samt en eventuell dag- och nattreglering skulle medföra, beräknas
emellertid 11,700 turbinhästkrafter kunna uttagas, och priset blir då
allenast omkring 102 kronor per hästkraft.
Bolaget skall enligt aftalet under 10 år från tillträdesdagen arrendera
det försålda mot ett årligt arrende af 95,000 kronor, motsvarande 3.73 %
å köpeskillingen. Kronan är dock fri att redan tidigare komma i besittning:
af hvad kronan skulle förvärfva.
Lilla Edets p a. pp er sbruk s aktieboi a g försäljer enligt det af bolaget
undertecknade köpeaftalet all sin vattenrätt i Göta älf, samtliga af bolaget
gjorda anläggningar för vattenkraftens uttagande, alla sina områden
väster om den kronan tillhöriga och af bolaget arrenderade gamla slussen
vid Lilla Edet samt vissa bolaget tillhöriga tomter och områden, som skulle
komma att öfversvämmas, därest det Laurellska kanalförslaget komme till
utförande. Alla bolaget tillhöriga byggnader å de försålda områdena ingå
i köpet, däremot inga maskinella anordningar med undantag af turbiner.
Landtmäteristyrelsen har i sitt utlåtande, bland annat, anfört, att
det möjligen, enär staten vore ägare af såväl gamla slussen vid Lilla
Edet som viss mark å ömse sidor därom, kunde ifrågasättas, om icke
afslutandet af det föreslagna köpet borde föregås af en närmare utredning,
huruvida icke staten på grund af nyssnämnda förhållande kunde
anses vara ägare af viss del uti det vattenfall, som försäljningen ifråga
hufvudsakligen gäller. Landtmäteristyrelsen anmärker emellertid, att uti
en af Kungl. Maj:t genom dom den 15 maj 1903 afgjord tvist Lilla Edets
pappersbruksaktiebolag såsom ägare åt ifrågavarande vattenverk förklarats
äga tillgodogöra sig en tredjedel af den i älfven framrinnande vattenmängden,
och att i denna tvist, som uppstått af den anledning, som omförmäles
i 10 § af nådiga förordningen om jordägares rätt öfver vattnet
å hans grund, å kronans vägnar ej gjorts anspråk på annan del af älfven
än kungsådran, som också uttryckligen undantagits från verksägarens
förfogande. På grund häraf anser sig landtmäteristyrelsen sakna skäl
tillstyrka en sådan föregående utredning, hvilken, äfven om resultatet
Statsutskottets Utlåtande N:o 169. 67
däraf ej gåfve anledning till nedbringande af den föreslagna köpeskillingens
belopp, i hvarje fall kunde föranleda en vidlyftig rättegång, däri kronans
talan antagligen ej utan fog komrne att mötas med invändning om
res judicata.
Till hvad landtmäteristyrelsen sålunda anfört ber jag få tillägga,
att vattenrätten väl torde få anses bunden vid de i punkt A. i § 1 af
köpeaftalet omförmälda sågverken, och att, enligt hvad inhämtas af för
mig tillgängliga handlingar, häfd åkommit fången till dessa sågverk på
grund af förordningen om tjuguårig häfd den 22 april 1881. Vidare
tillåter jag mig nämna, att i en genom Kungl. Maj:ts dom den 30
december 1875 afgjord tvist mellan Nya Trollhätte kanalbolag och Kungl.
Maj:t och kronan, å ena, samt ägarna af de vid Lilla Edet belägna sågverk,
å andra sidan, angående rätt till den i Göta älf utskjutande udde,
hvarå Lilla Edets sluss är uppförd, förklarats, att af omtvistade holmen
eller den emellan slusskanalen och älfven befintliga strandremsa allenast
så stor del tillhörde kronan, som för slussens och kanalens begagnande
till segelled samt byggnadens vidmakthållande erfordrades, och hvilken
del utmärkts å en i saken företedd karta. Kronans äganderätt förklarades
sålunda icke sträcka sig ut till älfstranden, hvadan ej heller
någon vattenrätt torde kunna anses tillkomma kronan. På regalrätt till
vattnet i denna del af Göta älf har kronan icke heller, mig veterligen,
gjort anspråk. Jag är därför ense med landtmäteristyrelsen, att någon
ytterligare utredning rörande äganderättsförhållandena till Lilla Edets fall
icke synes erforderlig.
I sitt uti ärendet afgifna utlåtande har justitiekanslern erinrat, att
de under § 1 B—I samt O och P upptagna lägenheter icke skola af
säljaren lämnas gravationsfria, och att dessa lägenheter besväras, förutom
af nyttjanderättsinteckningar, äfven af penninginteckningar till
afsevärda belopp. Justitiekanslern har därför ifrågasatt, huruvida icke
säljaren borde tillförbindas att, därest på grund af nämnda inteckningar
något af det försålda skulle frångå kronan eller kronan eljest lida intrång
i sin ägande- eller nyttjanderätt till det försålda, härför hålla kronan
skadeslös.
Med anledning häraf ber jag till eu början få nämna, att, enligt
hvad meddelats mig, icke någon af de tomter, till säkerhet för hvilkas
besittning meddelade inteckningar besvära de försålda fastigheterna, är
belägen å sistnämnda fastigheter. Förutom ett par numera betydelselösa
inteckningar samt inteckningar, som kunna anses ytterligare trygga
kronan i dess rätt, besväras ifrågavarande fastigheter jämväl af inteckningar
för gäld till betydande belopp. Emellertid hafva i ärendet förda
underhandlingar numera ledt därhän, att intet hinder torde förefinnas
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
mot att samtliga penninginteckningar före tillträdesdagen dödas jämväl
i de fastigheter, som enligt köpeaftalet icke skola lämnas gravationsfria.
Köpeskillingen till Lilla Edets pappersbruksaktiebolag utgör 5,000,000
kronor, hvaraf 3,000,000 kronor skola erläggas å tillträdesdagen den
10 juni 1908 och 2,000,000 kronor den 10 juni 1909. Emellertid bar
tillika träffats aftal, att bolaget skall arrendera det försålda under 10
år mot ett årligt arrende af 114,000 kronor för första året och 190,000
kronor för de återstående nio åren, motsvarande 3,8 % ränta å köpeskillingen.
Arrendet skall betalas i förskott med afdrag af 4 % ränta
på ränta å de för tidigt erlagda arrendeafgifterna. Härigenom minskas
likviden den 10 juni 1908 till 2,038,372 kronor 20 öre och den 10 juni
1909 till 1,412,311 kronor 39 öre. Kronan bar i sin hand att äfven
före de 10 årens utgång komma i besittning af det köpta.
Den ifrågavarande verk tillkommande vattenkraften torde kunna
beräknas vara lika stor som den, hvilken antagits medfölja de på västra
sidan af älfven belägna Inlandsverken eller sålunda efter nuvarande
förhållanden vid lågvattenmängd 5,400 turbinhästkrafter samt efter dämning
och reglering 11,700 turbinhästkrafter. Hur man än räknar, blir
köpeskillingen, såsom också Trollhättestyrelsen framhållit, högst betydande
i förhållande till det värde, som det försålda i och för sig kan anses
representera. Billigare pris synes emellertid icke hafva varit möjligt
att uppnå.
När det gäller bedöma de nu ifrågasatta inköpen -— genom livilka
hvarje enskild säljare nog uppenbarligen gör en god affär — synes
man emellertid från statens sida böra, då nu billigare villkor icke lära
kunna ernås, anlägga en större synvinkel på frågan och se något längre
fram i tiden, huru saken då kan komma att ur affärssynpunkt gestalta
sig för staten.
Sammanlagda köpeskillingen för hvad kronan, enligt hvad nu ifrågaställts,
skulle förvärfva från Vargöns aktiebolag, Inlands pappfabriksaktiebolag
och Lilla Edets papperbruksaktiebolag uppgår till 10,640,000
kronor.
Därest de nu föreslagna köpen skulle vinna godkännande, komme
staten efter slutligen genomförd vattenhushållningsplan att under dagen
vid lägsta vattenstånd, utöfver den kraft, hvartill staten redan är ägare,
förfoga öfver ytterligare följande antal elektriska hästkrafter: vid Trollhättan
omkring 61,800, vid Vargön omkring 20,200 samt vid de båda
verken vid Lilla Edet omkring 22,300, sålunda sammanlagdt omkring
105,000 elektriska hästkrafter. Under antagande af en nettovinst af 20
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
69
kronor per hästkraft skulle med beräkning af 4 % ränta detta krafttillskott
motsvara ett kapital af omkring 52,500,000 kronor. Med antagande
af en nettovinst af 15 kronor per hästkraft, det lägsta belopp,
hvarmed Trollhättestyrelsen ansett sig kunna räkna, kommer man till
ett kapitalvärde af 39,500,000 kronor. Om man emellertid i betraktande
däraf att krafttillskottet icke ännu på någon tid torde kunna tillgodogöras
och med hänsyn till svårigheterna att nu beräkna kostnaderna för
kraftens uttagande utgår från en så låg nettovinst som 10 kronor i
medeltal per hästkraft, stiger kapitalvärdet i allt fall till 26,250,000
kronor. Sedt ur denna, tämligen påtagliga synpunkt lära de ifrågasatta
förvärfven äfven från statens sida kunna betraktas såsom en god affär.
Dessutom har ju staten till följd af aftalade arrenden redan under de
närmaste åren att påräkna en någorlunda skälig afkastning å de belopp,
staten får utgifva.
Jag anser mig därför böra förorda desamma till antagande.
Jag tillåter mig i detta sammanhang påpeka, att, äfven om staten
antager aftalen, de vid ifrågavarande verk nu befintliga industrier fortfarande
torde komma att äga bestånd. Sålunda lära de vid Vargön
arbetande industrierna komma att fortfara under åtminstone 40 år eller
den tid, hvarunder den till visst pris aftalade energileveransen skall pågå.
Inlandsverken och Ehegerska verken komma med all sannolikhet att
drifvas på sina nuvarande platser de tio år arrendena vara, och under
tiden torde vederbörande hinna planera andra anläggningar i närheten,
baserade på energileverans från statens kraftstationer.
Såsom jag förut omnämnt, skulle staten genom antagande af ifrågavarande
köpeanbud blifva herre öfver, praktiskt taget, hela vattenkraften
i Göta älf. Emellertid skulle ett mindre vattenfall, tillhörigt Vs mantal
frälse Onafors, fortfarande komma att befinna sig i enskild ägo.
YTattenkraften förefinnes i en mindre afgrening af Göta älf, den
så kallade Lillån, som utlöper från älfven nedanför det kronan tillhöriga
Källshagsfallet emellan västra stranden och Hufvudnäsön samt åter utfaller
i älfven nedanför Vargöfallen. Vattenmängden uppmättes, enligt
hvad meddelats mig, den 6 juni 1907, då vattenståndet var något under
medelvatten, till 4 sekm3. Fallhöjden var samtidigt omkring 5 m.,
hvadan den tillgängliga vattenkraften vid mätningstillfället utgjorde
omkring 200 turbinhästkrafter. Fallet tillgodogöres genom en ganska
modern kvarnanläggning och ett sågverk. I den förra äro enligt uppgift
monterade turbiner för sammanlagdt 250 hästkrafter och i det
senare för 100 hästkrafter. Så stor vattenkraft finnes emellertid icke
alltid tillgänglig.
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Utskottets
yttrande.
Underhandlingar hafva också förts om inköp af jämväl detta lilla
fall för statens räkning, men det pris, som begärts, har icke ansetts
antagligt. Sannolikt torde väl så småningom fallets ägare dock finnas
villig att hembjuda egendomen till staten på afsevärdt billigare villkor.
Slutligen anhåller jag få anmäla, att ordföranden i Fuxerna sockens
kommunalstämma och ordföranden i socknens kommunalnämnd uti en
till Kungl. Maj:t ingifven skrift anhållit, att, därest det ifrågasatta köpeaftalet
med Lilla Edets pappersbruksaktiebolag kommer till stånd, staten
måtte betala årlig kommunalskatt motsvarande den annars gifna förlusten
för kommunen eller ock därför lämna skäligt vederlag. Denna
fråga torde emellertid icke i detta sammanhang böra göras till föremål
för pröfning.))
På sätt i statsrådsprotokollet framhålles, äro de fastigheter med
tillhörande vattenrätt i Göta älf, som genom afslutande af de nu föreslagna
köpen skulle förvärfvas åt staten, af värde för densamma icke
allenast eller i främsta rummet genom den inkomst, nämnda egendom
direkt kan lämna, utan de ifrågasatta köpen hafva sin största betydelse
däruti, att genom desamma staten dels blifver i tillfälle att medelst reglering
af afrinningen i Göta älf bereda sig väsentligen ökadt utbyte af
den vattenkraft, staten redan nu äger i älfven, dels ock får frihet att
på lämpligt sätt ordna en förbättrad farled från Vänern till Kattegatt.
I statsrådsprotokollet har utförligt redogjorts för de stora fördelar, som
skulle vinnas genom en rationellt ordnad vattenhushållning i Göta älf,
och vill utskottet i detta hänseende här endast erinra, hurusom enligt
gjorda beräkningar krafttillgången i Trollhättefallen, hvilken under närvarande
förhållanden uppskattas till 76,000 elektriska hästkrafter, skulle
kunna genom anordnande af en varierande aftappning under olika delar
af dygnet (dag- och nattreglering) ökas med 22,000 hästkrafter redan
innan vattenståndet i Vänern reglerats. Efter genomförande af Vänerns
reglering, hvilken beräknas i och för sig medföra en krafttillökning i
nämnda vattenfall af 30,900 hästkrafter, skulle dag- och nattregleringen
blifva ännu effektivare och komma att med likaledes 30,900 hästkrafter
öka krafttillgången vid Trollhättan, så att den komme att uppgå till
137,800 elektriska hästkrafter. Med hänsyn till de högst betydande
värden, som berörda ökning i krafttillgången representerar, måste det
anses vara af största vikt, att staten får frihet att vidtaga åtgärder för
en ändamålsenlig reglering af afrinningen i älfven. Den förebragta
Statsutsliottets Utlåtande 2V:o 169.
71
utredningen gifver emellertid vid handen, att sådana åtgärder icke kunna
verkställas utan efter uppgörelse med ägaren till Vargöverken och,
hvad angår dag- och nattreglering, jämväl med Inlands pappfabriksaktiebolag.
Äfven beträffande de s. k. Hasgerska verken, tillhöriga
Lilla Edets papper sbruksaktiebolag, kom me svårigheter att möta mot
inrättande af en varierande aftappning i älfven; dock finnes, enligt hvad
Trollhättestyrelsen upplyst, möjlighet för staten, om den har Inlandsverken
i sin hand, att lämna de Hasgerska verken en jämn vattenmängd
dygnet rundt, ehuru aftappningen i älfven eljest varierar.
De omständigheter, som ofvan framhållits, innefatta mycket vägande
skäl för att staten förvärfvar såväl Vargöns som Inlands vattenverk.
Härtill kommer ytterligare det skälet, att staten genom inköp af dessa
verk kommer i tillfälle att tillgodogöra sig sina redan förut förvärfvade
vattenfall vid Vänerns utlopp (Källshagen och Sjöboda) samt vid Åkerström
nedanför Trollhättan, hvilka fall knappast kunna ensamma för sig
med ekonomisk fördel utbyggas, men däremot lämpligen kunna tillgodogöras
i sammanhang med nyssnämnda till inköp föreslagna vattenfall.
Slutligen är det, på sätt Trollhättestyrelsen närmare utvecklat, i
och för ordnandet af en förbättrad farled af stor vikt för staten att
blifva ägare till Inlandsbolagets vattenkraft och ett tillräckligt område
på västra stranden för att möjliggöra farledens framdragande därstädes.
Af ofvan angifna skäl och med hänsyn jämväl till åtskilliga andra
i statsrådsprotokollet framhållna omständigheter måste det anses vara
för staten i hög grad önskvärd!, att komma i besittning af vattenfallen
jämte angränsande markområden vid Vargön och Inland. De pris, till
hvilka staten enligt de nu framlagda köpeaftalen kan förväfva nämnda
egendomar, äro visserligen så i ena som i andra fallet ganska höga
och öfverstiga helt visst ej obetydligt det värde, egendomarna hafva
för de nuvarande ägarne. Men genom den i statsrådsprotokollet lämnade
utredningen har utskottet funnit sig öfvertygadt om att de fördelar,
staten genom afslutande af dessa köp vinner, äro så stora, att de väl
motsvara statens uppoffringar. I följd häraf anser sig utskottet ock
böra tillstyrka antagandet af de med Vargöns aktiebolag och Inlands
pappfabriksaktiebolag preliminärt upprättade köpeaftalen.
Hvad angår de s. k. Hasgerska verken vid Lilla Edet, visar utredningen,
att det är synnerligen önskvärd! för staten att få i sin hand
äfven dessa verk med tillhörande vattenrätt i älfven. Härigenom skulle
staten, praktiskt taget, blifva herre öfver all kraft i Göta älf och sålunda
kunna skörda hela vinsten af den ökning i krafttillgången, som åstadkommes
genom de planlagda regleringsföretagen. Och härjämte skulle
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
staten få fullt fria händer att på det sätt, som kan fisa sig lämpligast,
lösa frågan om en förbättrad farled. Hvad beträffar sistnämnda fråga
föreligger som bekant ett af öfverstelöjtnant Laurell uppgjort förslag,
enligt hvilket en damm skulle anläggas vid Röda berget 4,7 km. nedanför
Lilla Edet för vattenytans höjande ungefär en meter öfver Åkerströms
sluss, hvarvid det där befintliga låga fallet skulle försvinna och vattenytan
vid Lilla Edet höjas med nära 2 meter. Då emellertid denna plan förutsätter
öfversvämning af ganska betydande strandområden och industriella
anläggningar, har Trollhättestyrelsen under utarbetande ett nytt förslag,
enligt hvilket sluss och damm förläggas vid Lilla Edet. Huruvida
detta synnerligen tilltalande alternativ skulle medföra ekonomiska fördelar,
kan naturligtvis ännu icke med bestämdhet förutsägas, men gifvet
är, att en sådan lösning är betydligt svårare att genomföra, om staten
icke är i besittning af de Iisegerska verken. Det skulle vara synnerligen
olämpligt, om hela variationen mellan dag- och nattförbrukningmåste
åstadkommas på västra älfstranden i stället för att jämnt fördelas
på hela vattentillgången; och gifvetvis skulle det vara förenadt med
stora kostnader och svårigheter att under hela dygnet, oafsedt den
med vattenvariationen snabbt följande höjningen och sänkningen af
älfvens vattenstånd, kunna bereda ägaren af de Hmgerska verken den
konstanta vattentillgång, som han enligt lag har rättighet att fordra.
Alldeles uppenbart är, att såväl denna komplicerade vattenhushållning
som dammens anläggning på ett staten icke tillhörigt strandområde inbjuda
till juridiska tvistiglieter, hvilkas räckvidd ej kan öfverskådas. Det
kan för öfrigt med till visshet gränsande sannolikhet antagas, att de
Hmgerska verken ej kunna ombyggas för den genom vattenytans höjande
möjliga tillökningen i fallhöjd, utan den nuvarande öfre vattenytan
måste säkerligen bibehållas vid sin naturliga nivå, alltså omkring 2
meter lägre än den nya dammen. Detta förutsätter emellertid, att
vattnet från den nya dammen genom luckor nedsläppes till en lägre
nivå, hvarvid några tusen hästkrafter utan ändamål bortkastas — en
misshushållning, som från nationalekonomisk synpunkt måste anses högst
motbjudande.
Genom att komma i besittning af bägge stränderna och hela vattenfallet
vid Lilla Edet skulle staten däremot kunna på ett fullt rationellt
sätt och med största ekonomiska fördel ordna kraftuttagningen. Den
till de Hsegerska verken hörande vattenkraften utgör, om däri inberäknas
kungsådrans halfva vattenmängd, 5,400 turbinhästkrafter, men efter
dämning och reglering skulle staten här kunna tillgodogöra sig 11,700
turbinhästkrafter. Värdet af detta kraftbelopp kan enligt Trollhätte
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
73
styrelsens beräkning uppskattas till 3 miljoner kronor. Genom antagande
af det med Lilla Edets pappersbruksaktiebolag uppgjorda köpeaftalet
skulle staten förutom vattenrätten förvärfva bolagets anläggningar
för vattenkraftens uttagande samt åtskilliga jordområden med därå
uppförda byggnader. I fråga om de i köpeaftalet omhandlade jordområdena
äfvensom vattenrätten i älfven bär landtmäteristyrelsen i sitt
till Kungl. Maj:t afgifna utlåtande i ärendet gjort vissa erinringar, och
1 anledning däraf kafva Trollhättestyrelsens verkställande direktör samt
dess juridiska ombud på begäran af utskottet afgifvit yttranden till närmare
upplysning och utredning af ifrågavarande förhållanden. Då landtmäteristyrelsens
utlåtande endast delvis blifvit relateradt i statsrådsprotokollet,
vill utskottet såsom bilagor till detta sitt utlåtande meddela
såväl nämnda styrelses utlåtande i dess helhet som ock ofvan omförmälda,
i anledning af detsamma afgifna yttranden.
Enligt köpeaftalet utgör köpeskillingen för de Hsegerska verken 5
miljoner kronor. Såsom ofvan nämnts, kan den vattenkraft, staten
genom köpet förvärfvar, anses vara värd 3 miljoner kronor. Återstående
2 miljoner kronor skulle då motsvara värdet af den öfriga egendom,
staten genom köpet förvärfvar. Det låter icke förneka sig, att denna
köpeskilling är hög i förhållande till det värde, till hvilket det försålda
i och för sig kan uppskattas. Men de fördelar, staten indirekt kan
bereda sig genom besittningen af dessa verk och den frihet, staten
därigenom äger att, oberoende af andra, på lämpligaste sätt sköta
vattenhushållningen i Göta älf, äro helt visst så stora, att de väl motsvara
den uppoffring, som ifrågavarande köp kan anses innebära. Då
det ej heller synes vara möjligt att uppnå ett billigare pris, utan det
tvärtom torde vara anledning befara, att i en framtid till följd af de
utvidgningar och tillbyggnader af verken, som, enligt hvad Trollhättestyrelsen
upplyst, ständigt pågå, priset kan blifva högre än nu, anser
sig utskottet hafva skäl tillstyrka antagandet af äfven nu ifrågavarande
köpeaftal.
För ett rätt bedömande af hvad frågan här gäller bör man, såsom
i statsrådsprotokollet ock framhållits, se alla de tre föreslagna köpen i
ett sammanhang. Man finner därvid, att köpeskillingarnas sammanlagda
belopp utgör 10,640,000 kronor. Genom dessa köp skulle den af staten
efter slutligen genomförd vattenkushållningsplan i Göta älf disponerade
vattenkraften i älfven komma att under dagen vid lägsta vattenstånd
uppgå till sammanlagdt omkring 180,000 elektriska hästkrafter, hvilket
innebär en ökning med 105,000 elektriska hästkrafter i det kraftbelopp,
staten för närvarande kan tillgodogöra sig. Denna krafttillökning motBili.
till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 101 Höft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
svarar efter den lägsta beräkningsgrund, som rimligen kan komma
i fråga, ett kapitalvärde af 26,250,000 kronor, men efter all sannolikhet
bör värdet sättas betydligt högre. Detta visar tydligt, att de nu föreslagna
inköpen äro för staten i ekonomiskt hänseende synnerligen förmånliga.
Härtill kommer, att staten genom köpen får i sin hand hvad
som i hufvudsak erfordras för ett ändamålsenligt ordnande af den viktigaste
inre farleden i vårt land, en fråga, som inom den närmaste
framtiden måste lösas.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, må
a) godkänna och antaga tre särskilda, vid statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 9 april 1908
fogade köpeaftal, undertecknade ett af Vargöns aktiebolag
den 8 januari, ett af Inlands pappfabriksaktiebolag
den 24 februari och ett af Lilla Edets pappersbruksaktiebolag
den 29 februari 1908, angående försäljning
till Kungl. Maj:t och kronan af viss nämnda
bolag tillhörig egendom, jämte de statsrådsprotokollet
jämväl bilagda tillägg till de af Inlands pappfabriksaktiebolag
och Lilla Edets pappersbruksaktiebolag undertecknade
köpeaftalen;
b) medgifva, att Kungl. Maj:t må i aftalen vidtaga
de formella ändringar, som kunna finnas påkallade;
c) bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisition,
i mån af behof tillhandahålla Kungl. Maj:t de medel,
som erfordras för fullgörande af likviderna enligt omförmälda
köpeaftal; och
d) medgifva, att den egendom, som genom antagande
af ifrågavarande aftal skulle af Kungl. Maj:t
och kronan förvärfvas, må ställas under förvaltning af
styrelsen för Trollkätte kanal- och vattenverk.
Stockholm den 21 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
75
Reservation
af herrar P. Pehrson, C. Persson, J. A. Sjö, II. Andersson och A. WiJclund,
hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande
lydelse:
»På sätt i stadsrådsprotokollet — — — — — — — — (lika med
utskottets yttrande här ofvan) — — —• — — preliminärt upprättade
köpeaftalen.
Hvad angår förslaget om inköp af de s. k. Hmgerska verken vid
Lilla Edet kan det icke förnekas, att staten skulle hafva fördel af att
komma i besittning af äfven dessa verk med tillhörande vattenrätt i
älfven. Genom detta köp i förening med de öfriga nu föreslagna
skulle nämligen staten, praktiskt taget, blifva herre öfver all vattenkraft
i Göta älf och sålunda kunna skörda hela vinsten af den ökning i
vattenkraft, som åstadkommes genom de planlagda regleringsföretagen.
Härjämte har framhållits, hurusom staten genom ifrågavarande köp
skulle få fria händer beträffande farledens ordnande. Såsom ofvan påpekats,
har det emellertid blifvit utredt, att farleden med slussar kan
framdragas på västra stranden å den mark, som nu tillhör Inlandsverken,
och denna omständighet har särskildt anförts till stöd för inköpet
af dessa verk. Med denna anordning af farleden komme fallen att
bibehållas vid Lilla Edet, hvaremot enligt det andra föreliggande förslaget
till farledsfrågans lösning en ny damm skulle anläggas vid Röda
berget 4,7 km. nedanför Lilla Edet och älfvens öfre vattenyta framdragas
till denna damm, hvarigenom såväl Lilla Edets och Inlands fabriker
som ock flera andra värdefulla industriella anläggningar äfvensom
vidsträckta jordområden på ömse sidor om älfven skulle blifva
öfversvämmade. De ersättningar, som staten i följd häraf skulle få vidkännas,
komme med all säkerhet att uppgå till mycket betydande belopp
och i betraktande häraf synes det vara tvifvelaktigt, att denna
plan är att föredraga framför utvägen att med bibehållande af fallen
vid Lilla Edet framdraga farleden öfver Inlandsverkens mark.
I fråga om den vattenkraft, hvaraf staten skulle komma i besittning
genom inköp af de Hsegerska verken, inhämtas af statsrådsprotokollet,
att den nämnda verk tillhörande vattenkraften med tillägg af
halfva kungsådran kan beräknas till 5,400 turbinhästkrafter. Genom
uppdämning af älfven ofvanför Lilla Edet -— hvilken uppdämning är
önskvärd såväl för farledens förbättring som för utnyttjande af fallet
vid Åkerström — samt genom reglering af Vänern och anordnande af
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
en varierande aftappning i älfven skulle nämnda krafttillgång kunna ökas
med 6,300 turbinhästkrafter. Äfven om man medräknar sistnämnda kraftbelopp
och sålunda utgår ifrån att staten genom köpet af de Hasgerska
verken skulle förvärfva 11,700 turbinhästkrafter, uppgår värdet af ifrågavarande
krafttillgång, efter det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen satta
priset af 200 kronor per hästkraft, icke till mer än 2,340,000 kronor
eller, enligt Trollhättestyrelsens värdesättning efter 250 kronor per
hästkraft, till omkring 3,000,000 kronor. Den i det föreslagna köpet
ingående vattenkraftanläggningen kan icke för staten anses hafva något
egentligt värde, enär helt och hållet nya anläggningar torde erfordras
för ett rationellt tillvaratagande af älfvens vattenkraft. De försålda
byggnaderna och jordområdena kunna ej heller åsättas stort värde i
statens hand, helst marken enligt ofvan omförmälda plan skulle till
största delen sättas under vatten. Af det anförda framgår, att den i
det framlagda köpeaftalet till 5 miljoner kronor satta köpeskillingen
måste anses med ett belopp af 2 å 3 miljoner kronor öfverstiga värdet
af den försålda egendomen. Ett för staten så ofördelaktigt och betungande
aftal anser sig utskottet icke böra tillstyrka. Inköpet af de
Hmgerska verken är ej heller för staten på långt när så önskvärdt
eller behöfligt som förvärfvandet af Vargöns och Inlands vattenverk.
Genom köpen af sistnämnda två verk vinner staten, förutom viktiga
fördelar med afseende å ordnandet af farleden, en högst betydlig tillökning
i den för staten nu disponibla vattenkraften i Göta älf. Såsom
ofvan nämnts, kan staten nu vid Trollhättan tillgodogöra sig omkring
76.000 elektriska hästkrafter. Härutöfver skulle staten i följd af nämnda
köp komma att efter fullt genomförd vattenhushållningsplan under
dagen vid lägsta vattenstånd förfoga öfver följande antal elektriska
hästkrafter: vid Trollhättan omkring 61,800, vid Yargön omkring 20,200
och vid Inland omkring 11,100 eller sålunda sammanlagdt omkring
93.000 elektriska hästkrafter, ett kraftbelopp, i jämförelse hvarmed det,
som kan utvinnas genom inköp af de Htegerska verken, nämligen
11,100 elektriska hästkrafter, måste anses vara mindre betydande.
I sammanhang härmed har utskottet velat meddela, att enligt
verkställd öfverslagsberäkning Sverige i sina vattenfall har en naturkraft
af omkring tio miljoner turbinhästkrafter, hvaraf emellertid endast
ett belopp af omkring 3,7 miljoner kan inom öfverskådlig framtid
blifva med ekonomisk fördel utnyttjad. Af sistnämnda kraftbelopp
komme staten, i händelse de nu ifrågasatta köpen beslutas, att — frånsedt
den tillökning i kraft, som kan vinnas genom dag- och nattreglering
— förfoga öfver ungefärligen en sjättedel eller omkring 600,000
turbinhästkrafter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
77
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Riksdagen må
a) med afslag å Kungl. Maj:ts förevarande framställning
i hvad den afser godkännande af framlagdt
köpeaftal med Lilla Edets pappersbruksaktiebolag,
godkänna och antaga två särskilda vid statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 9 april 1908 fogade
köpeaftal, undertecknade det ena af Yargöns aktiebolag
den 8 januari och det andra af Inlands pappfabriksaktiebolag
den 24 februari 1908, angående försäljning
till Kungl. Maj:t och kronan af viss nämnda
bolag tillhörig egendom, jämte det statsrådsprotokollet
jämväl bilagda tillägget till det af Inlands pappfabriksaktiebolag
undertecknade köpeaftalet;
b) medgifva, att Kungl. Maj:t må i sistnämnda
två aftal vidtaga de formella ändringar, som kunna
finnas påkallade;
c) bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisition,
i mån af behof tillhandahålla Kungl. Maj:t de medel,
som erfordras för fullgörande af likviderna enligt omförmälda
köpeaftal med Yargöns aktiebolag och med
Inlands pappfabriksaktiebolag; och
d) medgifva, att den egendom, som genom antagande
af sistnämnda två aftal skulle af Kungl. Maj:t
och kronan förvärfvas, må ställas under förvaltning
af styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk.»
Herrar H. B. Törnebladh och E. Hammarlund hafva begärt få antecknadt,
att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen af detta ärende.
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Bil A.
Landtmäteristyrelsens utlåtande.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 2 mars 1908 har Eders Kungl. Maj:t
anbefallt landtmäteristyrelsen att afgifva underdånigt utlåtande öfver
styrelsens för Trollhätte kanal- och vattenverk förslag om inköp för
Eders Kungl. Maj:ts och kronans räkning af vissa vattenverk och jordområden
med vattenrätt m. m. vid Lilla Edet i Göta älf; och får i
anledning däraf landtmäteristyrelsen i underdånighet anföra följande:
De jordområden, som genom ifrågavarande köpeaftal föreslås att
af statsverket förvärfvas, utgöra delar af de så kallade »Lilla Edets
tomter», belägna inom Fuxerna by å Göta älfs östra strand och innefattande
äfven en därinvid liggande holme i älfven. Lilla Edets tomter
hafva af ålder tydt till Fuxerna bys skifteslag i socknen af samma
namn. Detta skifteslag har bestått af följande hemman, till nummer
och namn angifna enligt 1825 års jordebok:
Fuxerna n:o 1, Bengt Ivarsgården,
»
»
»
»
»
Kullås
Högstorp n:o 5, ..
Öfverbol n:o 6, ..
Stommen n:o 10, ..
n:o 2, Ivar eller Mårten Toresgården,
n:o 3, Torstens- eller Storegården, ......
n:o 1, Nedergården, ....................................
n:o 8, Lars Svensgården, ........................
n:o 9, Frälsegården,....................................
n:o 4,
om 1 mantal,
»1 » ,
»1 » ,
»1 » ,
»1 » ,
»1 » ,
» Vs » ,
» Vs » ,
» Va » , och
» Va »
Hemmanen Fuxerna Frälsegård och Öfverbol äro af krono-, de
öfriga af skattenatur. Uti gällande jordebok af år 1877 hafva hemmanen
samma mantal som enligt 1825 års jordebok, men följande nummer
och namn:
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
79
Bengt Ivarsgården n:o 1, Mårten Torsgården n:o 2, Storgården
n:o 3, Nedergården n:o 4, Lars Svensgården n:o 5, Frälsegården n:o 6,
Högstorp n:o 1, Kullås n:o 1, Stommen n:o 1 och Öfverbohl n:o 1.
I medlet af 1700-talet bestod den del af skifteslagets nuvarande
inägoområde vid Göta älf, som var belägen söder om Lilla Edet och
som utgjorde ungefär två tredjedelar af skifteslagets längs älfven belägna
område, hufvudsakligen af egentlig inägojord eller åker- och
ängsgärden, under det att den norr därom belägna tredjedelen af skifteslagets
område vid älfven bestod af så kallad »hed- och fäladsmark»,
eller då ännu ouppodlad men odlingsbar jord med mellanliggande bergåsar
och dylikt. Denna fäladsmark hade visserligen då för tiden utmarksnatur,
men skifteslagets egentliga ut- och skogsmark sträckte sig
österut från nyssnämnda område vid älfven.
Skifteslagets hed- eller fäladsmark har år 1753 undergått storskifte,
som fastställts år 1755. Därvid erhöllo alla ofvannämnda hemman del
efter oförmedladt mantal utom Ofverbol, som i handlingarna icke ens
nämnes. Vissa områden lämnades samfällda, såsom bergåsar, gatubackar
m. m. samt betecknades å kartan och i beskrifningen med k. Bland
dylika områden märkes »Elfvedalarne mellan Lilla Edet och Hålan»,
som afsattes till »Byemännens gemensamma nyttjande, och bekvämlighet
vid Fiskande». Inom den då delade marken låg invid älfven ett område,
som hvarken ingick i skiftet eller uttryckligen undantogs såsom
samfälldt. Detta område var å kartan betecknadt med särskild gul
färg och påskriften »Lilla Edets tomter». I protokoll och beskrifning
omförmäles det icke. En mindre del af detta område, ungefär 30 meter
långt och 5 meter bredt, var skildt från fasta landet genom en kanal,
i beskrifningen betecknad såsom »slusserne» och tydligen utgörande en
del af gamla Trollhätte kanal. Utanför Lilla Edets område låg i själfva
älfven ett område, å kartan utmärkt med q, omgifvet af dammar och
åtta sågbyggnader, samt i beskrifningen sålunda angifvet: »Sågbruket
på Hålänska sättet inrättat». Ej heller detta sågbruksområde ingick i
skiftet eller undantogs samfälldt. Enligt 1753 års karta och beskrifning
funnos å Lilla Edets område förutom slusskrifvarhus och tullhus
invid kanalen, tings- och gästgifvargård, häradsarrest m. m.
År 1754 hafva Fuxerna skifteslags inägor och möjligen äfven dess
skogsmark undergått storskifte, hvaröfver dock hvarken karta eller beskrifning
upprättats. Redan år 1760 verkställdes därför nytt storskifte
å skifteslagets egentliga ofvan omförmälda inägoområde vid älfven
söder om Lilla Edet. Detta skifte fastställdes år 1761. Alla ofvannämnda
hemman, äfven Ufverbol, tilldelades därvid ägolott efter räntan,
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
som med visst undantag utgjorde delningsgrund för åker och äng, samt
efter mantalet, som utgjorde delningsgrund för viss i detta skifte ingående
utmark. Vid detta skifte synas ej hafva gjorts några samfällda
undantag, men delägarna träffade bland andra följande öfverenskommelse:
»Elfrättigheten vidkommande så nyttjas den så hädanefter som
hittills, af Hemmanen i Öfre och nedre Byn alldeles efter förra vanligheten
till alla sina förmåner, dock att ingen främmande eller oberättigad,
må af någon Delägare tillåtas gagna sig häraf, hvarken med slåttars
anläggande, fiskande eller annat nyttjande af hvad namn det vara må,
utom tillstånd af alla de, som häruti laga del äga. Men ej må någons
land brukas, gräset nedtrampas, eller fisket förhindras utom Jordägarens
lof och föregången öfverenskommelse med honom därom». Denna
öfverenskommelse torde få anses innebära, att fisket och vattnet i ån
voro samfällda.
Åren 1799 och 1800 verkställdes storskifte af dels Lilla Edets
tomter, dels de ägor, som under litt. k lämnats odelade vid ofvannämnda
1753 års storskifte. Sedan år 1802 vissa ändringar verkställts i storskiftet
å Lilla Edets tomter, fastställdes skiftet år 1803, särskild karta
och beskrifning upprättades öfver de vid 1753 års skifte med litt. k
betecknade ägor; men ofvannämnda »elfvedalar» eller stranden emellan
Lilla Edet och »Hålaiden» gingo i storskifte med Lilla Edets tomter.
Vid sistnämnda skifte erhöllo alla ofvan uppräknade hemman i skifteslaget
utom öfverbol ägolott uti två eller flera skiften efter innehaf,
jämlikt en redan år 1748 upprättad delningslängd. Hemmanet Öfverbol
omtalas ej ens i handlingarna. Landtmäteristyrelsen bifogar i underdånighet
utdrag af kartan öfver detta storskifte, bilaga A, samt af
beskrifningen, bilaga B.
Af skifteshandlingarna framgår, att i skiftet ingingo — utom de
egentliga tomterna vid Lilla Edet, som tilldelades ofvannämnda hemman
— dels »slussverket», som ägdes af Eders Kungl. Maj:t och kronan
och Göteborgs stad samt bestod af kanalen eller slussen jämte de
å kartan med litt. N, O och P utmärkta områdena, af hvilka det med
litt. N betecknade utgjorde »slussgången», det med O betecknade slussskrifvarehusets
tomt och det med P betecknade faktorsbyggnadstomt,
äfven benämnd tullhustomten, dels »sågbruket», som då ägdes af två
personer eller firmor, hvilka samfälldt begagnade till sågbruket hörande
platserna L och M å »holmen» samt »spånkajen», litt. Q, som genom
köpeafhandling år 1757 upplåtits till sågbrukets ägare af »större delen
af Fuxerna Byelags Intressenter» hvilken upplåtelse nu vid storskiftet
förnyades genom förening, dels ock ett skattelagdt laxfiske i älfven vid
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
81
sågarne å det med litt. R utmärkta området, hvilket fiske ägdes af
inspektören Lars Wallgren, som ägde äfven hälften af hemmanet Kullås.
I protokollet uppgafs bland annat, att såväl slussverket som sågbruket
varit Kungl. Maj:ts och kronans »uråldriga ägendom», att Göteborgs
stad enligt nådigt bref den 24 mars 1651 erhållit rättighet att emot
det arrende, som inspektören Hans Sinder förut betalt, »få begagna
Lilla Edets slussar, sågverk och Holmen» och att enligt en företedd
gammal jordebok slussverket med åtta stycken sågar år 1720 till skatte
försålts för 1,200 daler silfvermynt till Hans von Gärdes och rådmansänkan
i Göteborg Catharina Beckman. Vid 1800 års storskifte uppgafs
Göteborgs stad vara ägare till 2 3 och Kungl. Maj:t och kronan
till Vs af slussverket, hvilket dock ungefär vid denna tid med tillhörande
jord torde hafva öfvergått i kanalbolagets och statens ägo.
Åren 1837 och 1838 verkställdes laga skifte å inägorna till Fuxerna
by, hvilket fastställdes år 1843. Alla ofvan nämnda hemman, äfven
Ofverbohl, tillädes därvid ägolott efter innehaf. Jämlikt 11 och 17 §§
af skiftesprotokollet bestämdes, att såväl skifteslagets skogsmark som
tomterna på Lilla Edet, som förut blifvit lagligen skiftade,'' skulle från
laga skiftet uteslutas.
För samfälldt behof undantogs bland annat dels sågspånsplatsen
vid älfven, dels en lastageplats vid ofvannämnda »Hålan» eller »Hålaidan»,
belägen vid sydligaste ändan af de år 1800 storskiftade Lilla
Edets tomter. Enligt 15 § af skiftesprotokollet yrkade trenne delägare,
att fa för framtiden bibehållas vid sina i älfven ägande »Blockbommar»
med landfästen, hvilket yrkande bestreds af samtliga öfriga närvarande
delägare under påstående »att såväl alla i Elfven vid Fuxerna bys ägor
varande Blockbommar som Fisket bör förblifva till samfälldt begagnande
efter hemmantalet». Denna fråga afgjordes genom utlåtande af
förrättningsmännen, som yttrade bland annat: »Denna stridighet är en
rättsfråga, som ej tillhör landtmätaren och Godemän att afgöra, hälst
denna förrättning ej sträcker sig längre än till Inägorna, och altså
Delning af wattnet uteslutit, i grund hwaraf denna stridighet efter behörig
Instämning får göras anhängig wid wederbörlig Domstol, om någon
af Byamännen därtill finner sig befogad».
Bland de i ägobeskrifningen och häfdeförteckningen upptagna »Gemensamma
ägor till Hela Byalaget» märkes »Halfwa Götha Elf» om en
areal af 40 tunnland 3 kappland.
Af det anförda torde framgå, att vattnet och fisket i Göta älf vid
laga skiftet ansetts vara samfällda.
Såsom framgår af § 49 af skiftesprotokollet hade vid år 1819 för
Bih.
till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 101 Höft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
rättad storskiftesdelning å Frälsegården skett rubbning af 1800 års
storskifte å Lilla Edets tomter, så att sagda hemmans andel uti nyssnämnda
tomter nu tillhöra endast 7 s mantal af hemmanet.
År 1876 verkställdes utstakning af »rågångarna omkring Trollhätte
nya kanalbolags område på båda sidor om gamla slussarne vid Lilla
Edet». Eders Kungl. Maj:ts och kronans samt kanalbolagets område
öster om kanalen bestämdes i enlighet med 1800 års storskifteskartas
gränser för de å den då upprättade kartan med litt. N, O och P betecknade
områdena. Jämlikt Kungl. Maj:ts dom den 30 december 1875
uti redan år 1843 uppkommen tvist emellan kanalbolaget, uti hvars
talan kronan sedermera instämt, samt sågverkens ägare, rörande kanalbolagets
och kronans rätt till mark å västra sidan om kanalen, blef
vid förrättningen å västra sidan utstakad en omkring 4 meter bred
ägoremsa, som enligt nämnda dom och en däri åberopad karta förklarats
såsom för slussens och kanalens begagnande och vidmakthållande
oundgängligen erforderlig. Enligt å kartan af vederbörande häradsrätt
år 1877 tecknadt bevis förklarades den i enlighet med kartan verkställda
rågångsförrättning hafva vunnit laga kraft.
Huruvida hemmanet Öfverbol erhållit skogsmark i samband med
Haneströms skogsmark eller mahända ej tilldelats annan utmark än den,
som hemmanet enligt hvad ofvan nämnts erhållit genom laga skifte å
inrösningsjorden till Fuxerna skifteslag, har af härstädes tillgängliga
handlingar ej kunnat utrönas.
Ehuru det kan anses tveksamt, huruvida det öfverensstämde med
skiftesstadgans föreskrifter, att, såsom skedde vid laga skiftet af inägorna
till Fuxerna skifteslag, storskiftet å Lilla Edets tomter lämnades orubbadt,
då dessa tomter vid tiden för storskiftet ej rätteligen kunde, såsom redan
då tätt bebyggda, betraktas såsom skogsmark, som uti punkt 3:o af
78 § skiftesstadgan afses, har emellertid med stöd af gällande rättsuppfattning
nyssnämnda storskifte ansetts såsom orubbligt skifte, i det
att åtskilliga af de vid storskiftet uppkomna ägolotter eller tomter tid
efter annan varit föremål för landtmäteriförrättningar af olika slag,
såsom delningar, ägoutbyten och rågångsförrättningar, hvilka i allmänhet
vunnit fastställelse. I öfverensstämmelse härmed synes äfven lagfart
i allmänhet hafva meddelats å köp och försäljningar af tomter inom
Lilla Edet. Lilla Edets pappersbruksaktiebolag har ock erhållit lagfart
ej allenast å sågverks- och fiskelägenheterna Lilla Edet n:is 1, 2 och 3
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
83
utan äfven å flertalet af de tomter, kvilka nu enligt ifrågavarande köpekontrakt
försäljas till Eders Kungl. Maj:t oclr kronan. Landtmäteristyrelsen
har ansett sig sakna anledning att ingå i vidare granskning,
huruvida vid upplåtelsen af dessa redan lagfarna lägenheter föreskrifterna
i vederbörande afsöndringsförfattning blifvit behörigen iakttagna.
Enligt hvad till landtmäteristyrelsen öfverlämnade handlingar utvisa,
har lagfart, som sökts å de uti köpeaftalets § 1 under punkterna
D.), F.), G.) och FL) omförmälda lägenheter förklarats- hvilande, enär
säljarnes åtkomst ej kunnat visas eller åtkomsthandlingarna eljest ej
varit lagligen beskaffade. Möjligen blifver det ej lätt att undanrödja
de hinder, som hittills mött för lagfarts beviljande å dessa lägenheter.
Uti köpeaftalets § 1 punkt N.) uppgifves, att det till spånkaj
nyttjade område såsom tillhörande sågverken »inbegripes i den lagfart,
som för bolaget å sågverken beviljats den 11 februari 1907, § 44».
Enär den upplåtelse till sågverksägarne af berörda område, hvilken ägt
rum genom särskild, af närvarande skiftesdelägare undertecknad handling,
intagen i protokollet för den 1 augusti 1800 vid storskiftet å Lilla Edets
tomter, enligt landtmäteristyrelsens åsikt ej tydligen afser äganderätt,
kan styrelsen ej vitsorda sagda uppgift i köpeafhandlingen, därest riktigheten
däraf ej framgår af ordalydelsen uti lagfartsbeviset, hvilket landtmäteristyrelsen
emellertid ej haft tillfälle att granska. I hvarje fall håller
styrelsen före, att sågverksägarna genom berörda handling åtminstone
tillerkänts ständig servitutsrätt till området.
Landtmäteristyrelsen tillåter sig i underdånighet erinra att, därest
staten skall kunna erhålla lagfart å det i köpeaftalets § 1 punkt P) afsedda
tomtområde, måste stamhemmanets ägolott å Lilla Edet enligt
1800 års storskifte först undergå delning.
Enligt § 1 af det till ärendet hörande köpeaftal inbegripes i köpet
»all till de försålda fastigheterna hörande grund, öar, vattenfall, vatten
och fiske i Göta älf». Af hvad ofvan anförts torde framgå, att något
egentligt vattenfall ej tillhör andra än de under punkt A.) § 1 omförmälda
fastigheterna Lilla Edet n:is 1, 2 och 3, i det att det hufvudsakliga
vattenfallet vid Fuxerna bys nära 5 km. långa strand är beläget
vid sistnämnda fastigheter.
Till öfriga i köpeaftalet upptagna lägenheter, vare sig deras ägor
sträcka sig ned till älfven eller icke, lärer icke höra någon vatten- och
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
fiskerätt i älfven, än mindre något vattenfall, då dylika rättigheter, så
vidt de förefinnas, måste anses höra till hemmanen. Dock torde möjligen
viss vattenrätt få anses tillhöra »Spånkajen, därest området i afseende
å äganderätten utgör en samfällighet för hela skifteslaget)).
Genom nu föreslagna köp har äganderätt till hemmanens i Fuxerna
skifteslag vatten- och fiskerätt m. m. icke öfverlåtits på Eders Kungl.
Maj:t och kronan. Men om köpet kommer till stånd, så att vattenfallet
skall af staten utnyttjas, vare sig enligt Laurellska förslaget eller annorledes,
lärer det uppenbarligen blifva nödvändigt, för undvikande af stora
årliga ersättningsbelopp, att Eders Kungl. Maj:t och kronan förvärfvar
uppdämningsrätt å samt vatten- och fiskerätt till åtskilliga eller kanske
samtliga hemman i nyssnämnda skifteslag. Det synes under sådana
omständigheter anmärkningsvärd!, att dylika rättigheter vid nu föreliggande
köp icke förbehållits staten från bolagets inom samma skifteslag
ägande hemman. Åtminstone synes sådant förbehåll hafva bort
göras vidkommande de bolagets hemman, hvarifrån afsöndring till staten
enligt köpeaftalet skall äga rum, och detta så mycket mer, som de nu
till staten försålda tomterna utan vattenrätt ej kunna anses äga högre
värde än annan dylik mark inom Lilla Edet eller Fuxerna skifteslag.
Af Eders Kungl. Maj:ts i Holms juridiska arkiv refererade dom
den 15 maj 1903 rörande kongsådra m. m. uti ifrågavarande del af
Göta älf framgår, att Lilla Edets pappersbruksaktiebolag, såsom ägare
af ifrågavarande vattenverk, äger tillgodogöra sig 1U af den i älfven
vid Lilla Edet framrinnande vattenmassa. Möjligen skulle, vid det förhållande,
att staten emellertid är ägare af såväl gamla slussen vid Lilla
Edet som viss mark å ömse sidor därom, hvarå en del af bolagets byggnader
torde vara uppförda, kunna ifrågasättas, om icke afslutandet af
det föreslagna köpet borde föregås af en närmare utredning, huruvida
icke staten på grund af nyssnämnda förhållande kunde anses vara ägare
af viss del uti det vattenfall, som försäljningen i fråga hufvudsakligen
gäller. Men då i den tvist, som afgjordes genom Eders Kungl. Maj:ts
berörda dom och hvilken tvist uppstått af den anledning, som omförmäles
i 10 § af Eders Kungl. Maj:ts nådiga förordning om jordägares
rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december 1880, å kronans vägnar
ej gjorts anspråk å annan del af älfven än kungsådran, som genom
domen också uttryckligen undantagits från sågverksägarens förfogande,
anser sig landtmäteristyrelsen sakna skäl att tillstyrka en sådan föregående
utredning, hvilken, äfven om resultatet däraf ej gåfve anledning
till nedbringande af den föreslagna köpeskillingens belopp, i hvarje fall
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
85
kunde föranleda en vidlyftig rättegång, däri kronans talan antagligen
ej utan fog komme att mötas med invändning om res judicata.
Gränserna för de försålda lägenheterna, sådana de blifvit utmärkta
å den i köpeaftalet åberopade och detsamma bilagda kartan, öfverensstämma
ej väl med 1800 års fastställda storskifteskarta öfver Lilla Edets
tomter, men denna omständighet torde i och för sig ej anses utgöra
hinder för köpets afslutande, då sagda gränser framdeles kunna bestämmas
genom i laga ordning utförda rågångsförrättningar.
Remissakten med därtill hörande kartor och handlingar varda härvid
återställda.
Stockholm den 4 april 1908.
Underdånigst
H. RHODIN.
Alfred Eriksson.
■86
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Bil. B.
P. M.
Det egentliga fallet vid Lilla Edet är på älfvens östra sida koncentreradt
vid de i köpeaftalets § 1 A — omnämnda sågverken ock
kvarnarna. Ofvanför går älfvens relativa lugnvatten ända fram till
vattenverkens intag. Nedanför A är äfvenledes relativt lugnvatten, men
till följd af några i- älfven liggande klipphällar är här ett strömdrag,
hvars sammanlagda fallhöjd på sträckan från A till den å 1843 års
skifteskarta med 608 betecknade udden dock utgör endast cirka 0,15
meter vid medelvatten. Som bevis på detta strömdrags natur må anföras,
att fartygen gå direkt upp till och angöra pappersbrukets bryggor
vid A. Något vattenfall kan man sålunda ej tala om på sträckan
A—608. Än mindre kan man det beträffande den söder om 608 belägna
delen af älfven, vid hvilken Fuxerna by har sin strand. Älfvens
lutning mellan n:r 608 och Röda berget — sålunda på ett afstånd af
cirka 4 kilometer — är endast omkring 0,15 meter, hvadan om denna
lutning jämnt fördelas på motsvarande sträcka, höjdskillnaden på den
af Fuxerna by innehafda sträcka, eller 2,7 kilometer ej skulle utgöra
mer än c:a 0,10 meter. Det må dock framhållas, att vid stark västlig
vind och högt vattenstånd i Kattegatt all höjdskillnad försvinner och
ett relativt lugnvatten då härskar hela vägen från Röda berget upp
till vattenverken vid A.
Den lutning på vattendraget nedanför A fram till Röda berget,
som sålunda, enligt ofvanstående, i vanligt fall förefinnes, ger anledning
till en för älftrafiken oläglig ström på vissa punkter. Till farledens
förbättring bör densamma i alla händelser bortskaffas, och detta
måste, därest icke uppdämning, såsom Laurell föreslagit, sker, åstadkommas
medels upprensning i botten. Hvilken plan som än följes för
farledens förbättring, måste sålunda fallet på ifrågavarande älfsträcka
bortskaffas. Denna fråga torde på grund häraf icke böra influera vid
bedömandet af det nu föreliggande ärendet om inköp af vattenverken
vid Lilla Edet.
Beträffande det värde, som ifrågavarande »fall» kan anses hafva och
den lösesumma som staten skulle kunna blifva pliktig för dem utgifva,
så vill jag först och främst påpeka, att motsvarande vattenkraft till
följd af den på lång sträcka fördelade ringa fallhöjden icke kan på
ekonomiskt sätt för sig utnyttjas. Lägges härtill, att strandägarne
vinna en afsevärd värdeökning å sin mark genom strömmens bortskaf
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
87
fande och farledens förbättring, borde rättvisligen ingen lösen alls utgifvas.
Den högsta ersättning, som kan ifrågakomma vore enligt min
mening den, som motsvarade den teoretiskt uträknade vattenkraften
på sträckan A—608, ty å den nedanför liggande sträckan kan det
aldrig bli tal om vattenfall. Efter en medelvattenmängd af 500 sekm3,
hvaraf hälften skulle tillkomma Fuxerna by som strandägare, och en
fallhöjd af 0,15 meter, blefve vattenkraften 375 turbinhästkrafter. I
betraktande af svårigheten att tillgodogöra den obetydliga nivåskillnaden
bör ett pris af 100 kronor per hästkraft snarare vara för högt än
för lågt. Ersättningen skulle enligt dessa grunder blifva högst 37,500
kronor.
Stockholm den 8 maj 1908.
F. Villi. Hansen.
Bil. C.
P. M.
Å den år 1803 den 27 maj fastsällda kartan till det åren 1799
och 1800 verkställda storskiftet å Lilla Edets tomter har enligt delningsbeskrifningen
till samma skifte utmärkts med Litt. L »sågbruket
med sina fördämningar», med Litt. M »Holmen hvarom tvistats, men
nu sågbruket tillhörigt» samt med Litt. R »ett kronoskatte laxfiske».
Till vidare upplysning angående dessa med Litt. L, M och R betecknade
områden åberopas bilagda utdrag af handlingarna till ofvan
berörda åren 1799 och 1800 förrättade storskifte (Bil. n:r 1).
Såsom af nämnda karta kan inhämtas, funnos vid tiden för densammas
upprättande å det med Litt L utmärkta området med N:ris
1—10 betecknade särskilda verk.
Det vid Lilla Edet varande egentliga vattenfallet befinnes, såsom
framgår af en af herr majoren F. V. Hansen i dag ingifven P. M.
utanför detta med Litt. L, M och R betecknade området, hvilket motsvarar
det område, som betecknats med Litt. A å den karta, som åberopas
i det af Lilla Edets pappersbruks aktiebolag den 29 februari
1908 undertecknade köpeaftalet.
Vid det åren 1837 och 1838 verkställda laga skiftet å inägorna till
Fuxerna by, hvilket fastställdes 1843, har enligt hvad upplyses i kungl.
landtmäteristyrelsens i ärendet afgifna underdåniga utlåtande bestämts,
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
att tomterna på Lilla Edet, som förut blifvit lagligen skiftade, skulle
från laga skiftet uteslutas.
Den till nämnda laga skifte hörande kartan upptager ej heller
ofvanberörda med Litt. L, M och R betecknade område.
.För säljaren har beviljats lagfart å Edet Lilla N:o 1, ett laxfiske
och åtta sågkvarnar eller N:ris 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8, Edet Lilla
N:o 2 ett laxfiske eller sågverken N:ris 11 och 12 samt Edet Lilla N:o
3 en sågkvarn eller sågverken N:ris 9 och 10.
För driften af dessa vid Lilla Edet sedan äldre tider befintliga
sågar och sågkvarnar har användts det vid Lilla Edet befintliga vattenfallet.
Genom Kungl. Maj:ts den 15 maj 1903 gifna dom i mål angående
uppförande af dammbyggnader vid Lilla Edet har ingenjör C. Emil
Hseger såsom ägare af verken vid Lilla Edet förklarats berättigad att
tillgodogöra sig Vs af den i älfven vid Lilla Edet framrinnande vattenmassan
(se Holms Nytt Juridiskt Arkiv årgång 1903 sid. 286 n:o 109).
Berörda dom, som äfven fastslog läget af kungsådran i ifrågavarande
del af Göta älf, bestämde sålunda den rätt till den framrinnande
vattenmängden, som tillkommer ägare af Lilla Edets verk gentemot
ägaren af den motliggande stranden.
Såsom framgår af den Kungl. propositionen har kronan veterligen
icke framställt några anspråk på grund af regalrätt till vattnet i denna
del af Göta älf.
Enligt åberopade utdrag af handlingarna till 1799—1800 års storskifte
hafva ock vid Lilla Edet befintliga sågverk af kronan skattesålts
redan år 1720.
Att märka är äfven, att lagfart beviljats å sågverken n:ris 2, 3,
7, 8, 9, 10, 11 och 12 den 1 oktober 1878 för Robert Dickson, den
16 januari 1903 för C. Emil Hseger och den 11 februari 1907 för
Lilla Edets pappersbruks aktiebolag samt å sågarna 1, 4, 5 och 6 den
28 januari 1887 för C. Emil Hseger och den 11 februari 1907 för
nämnda aktiebolag, till följd hvaraf häfd jämlikt kungl. förordningen
den 22 april 1881 om tjuguårig häfd har åkommit fången till dessa verk.
Af hvad sålunda förekommit framgår enligt min uppfattning att
äganderätten till det vattenfall, som befinnes utanför det med bokstafven
A i köpeaftalet betecknade området, måste vara förenad med
äganderätten till berörda område, hvarå de gamla verken funnits.
Kungl. landtmäteristyrelsen har ock i sitt i ärendet afgifna utlåtande
uttalat den uppfattningen, att det egentliga vattenfallet vid Lilla Edet
tillhör ofvanberörda sågverk, då i detsamma yttrats: »Af hvad ofvan
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
89
anförts torde framgå, att något egentligt vattenfall ej tillhör andra än
under punkt A. § 1 omförmälda fastigheterna Lilla Edet n:ris 1, 2
och 3, i det att det hufvudsakliga vattenfallet vid Fuxerna bys nära 5
km. långa strand är beläget vid sistnämnda fastighet».
Af herr majoren Hansens i dag afgifna P. M. framgår ock, att det
strömdrag, som vid den Fuxerna skifteslag tillhörande stranden utmed
Göta älf faller utanför berörda med Litt A. betecknade område, är af
mycket obetydlig beskaffenhet.
Enligt landtmäteristyrelsens utlåtande ha vattnet och fisket i
Göta älf, utom hvad angår det med sågverken förenade vattenfallet, vid
1837 och 1838 års laga skifte å inägorna till Fuxerna by ansetts vara
samfällda för skifteslaget.
Den rätt, som på grund häraf tillkommer skifteslaget, kan enligt
min uppfattning icke innebära annat, än att delägarne i skifteslaget
skulle vara berättigade att tillgodogöra sig den fallhöjd, som finnes
utmed skifteslagets strand samt att bedrifva fiske i älfven utmed densamma.
Enligt herr majoren Hansens berörda P. M. är emellertid denna
fallhöjd så obetydlig, att den icke torde själfständigt på ekonomiskt
sätt kunna tillgodogöras och mer än tvifvelaktigt torde det därför vara,
huruvida delägarne i skifteslaget, om en uppdämning af älfven ifrågakomme,
enligt nu gällande lagstiftning ens skulle vara berättigade till
någon ersättning för mistning af berörda strömdrag.
Hvad fisket angår bör märkas, att de gamla vid Lilla Edet förut
befintliga verken i sig innefattade två laxfisken, till hvilka rätten sålunda
genom köpet skulle förvärfvas.
Vid uppförande af en dammbyggnad torde för öfrigt i hvarje fall
det hinder, som därigenom tilläfventyrs skulle vållas på fiskens fria
gång, kunna undanrödjas genom inrättandet af laxtrappor och dylika
anordningar.
Någon mera afsevärd skada å fisket torde därför icke kunna uppkomma
till följd af en dammbyggnad.
Skada å jord och byggnader, som tillfogas delägare i skifteslaget,
måste gifvetvis under alla förhållanden ersättas, oafsedt huruvida vattnet
invid stranden är samfäldt eller ej.
I detta sammanhang bör erinras, att Lilla Edets pappersbruks aktiebolag,
genom ett den 7 april 1908 dagtecknadt tillägg till köpeaftalet
medgifvit kronan rätt att afgiftsfritt verkställa uppdämning å de bolaget
tillhöriga hemmansdelarna i skifteslaget, hvilka icke ingå i köpet.
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 101 Höft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
Till upplysning angående den s. k. spånkajen åberopas bilagda
utdrag af handlingarna till 1799—1800 års storskifte (Bil. n:o 2).
Däraf torde bestyrkas att ägaren af sågverken, såsom landtmäteristyrelsen
ock i sitt utlåtande framhållit, måste anses under alla förhållanden
hafva tillerkänts åtminstone ständig servitutsrätt till berörda
område.
För kronan torde det emellertid vara likgiltigt om området besittes
under äganderätt eller med ständig besittningsrätt.
Stockholm den 8 maj 1908.
Ernst Hagelin.
Utdrag af handlingarna rörande det åren 1799 och 1800 förrättade
storskiftet å Lilla Edets tomter.
(Bil. 1.)
Så snart upptecknandet var verkstäldt, förekom första frågan om
Slussverket och Holmen hvarpå Sågbruket har sitt upplag; då Herrar
fullmäktigarne förete, först en gammal Jordebok som upptager Slussverket
och 8:ta stycken sågar som krono, med anmärkning theruti, att det
tillhopa blifvit år 1720 till skatte försåldt; hvilket skattebref i bevittnad
afskrift äfven framlämnades, och innehöllt tillika ett Laxfiske, som ett
Herr Hans von Gärdes och Rådmansänkan i Götheborg Madam Chatarina
Beckman sig af Kongl. Maj:t och Kronan för Ett tusende två Hundrade
dahler Silfver mynt tillhandlat; för det andra förelägges ett Kongl.
Secretes Bref under den 24 Martii 1651 som gifver Götheborgs Stad
rättighet att mot det arrende som Inspectoren Hans Sincklär förut betalt
till Kongl. Maj:t och Kronan få begagna Lilla Edets slussar, Sågverk
och Holmen; hvilka documenter de förmodade vara tillräcklige i beviset,
att så slussarne som Sågverket, med Holmen är Kongl. Maj:ts och Kronans
uråldriga ägendom och icke Fuxerna Byelags och har det sedermera
kommit uti skatteköp och gått flere händer emellan Lagkn från
första Köpet 1720, med hvilken lika rätt Kongl. Maj:t och Kronan
ännu har Slussverket till Vsidel och Götheborgs de 2:ne delarne; Sågvärken
Herrar Hal et Compagnie och Krigs Rådet Maul, samt Laxfisket
Statsutskottets Utlåtande N;o 169.
91
Herr Lars Wallgren: Herrar Jord och delägare som förut okunnige om
allt detta, hade nu alls icke vidare åtal på Holmen som Herrar Sågbruksägarne
med rätta tillkommer, utan har 1753 års Charta gifvit anledning
till theras påstående, såsom den theruti med samma färg finnes
upptagen som theras öfriga odelta mark.
(Bil. 2.)
Thernäst och sist förekom Spånkaijen som Herrar Sågbruksägare
låtit efter undersökning och träffat Kjöp med större delen af Fuxerna
Byelags intressenter, på Sötångshåla och wattnet Idan, som den thervid
gående grund upprätta år 1757 och ehuru köpeafhandling, med undersökningen
under den 7 December samma år förelädes och upplästes, till
alla sina villkor å ömse sidor så för köpare som säljare; Så yttrade
Herrar delägare af Fuxerna att de sielfve funno sig i behof af marken;
och som icke med det förevista köpebrefvet varet lagligen förfaret, ej
heller ägarne till Stommen eller Frälsegården therunder tecknade, så påstås
detta Köp olagligt och att återgå, då likväl de som sålt böra återbära
de 50 Rdr som emottagna blifvit, hvartill kommer att det som
skattejords förminskning bör anses. Efter någon bemedling blef omsider
hela köpet ånyo belefvat till evärdelig säkerhet på sätt och förbindelse
som Köpehandlingen innehåller jemte tillägg af en årlig skatt genom
sågningsrättighet hvilket allt serskillt i Protocollet infördes och
skriftligen för fattade föreningen med allas underskrifter befästes och
här ord från ord följer:
Sedan tillförordnade Landtmätaren Lidström, rörande Slussverks
och Sågverks inrättningen vid Lilla Edet infört här förut i protokollet
dess uråldriga rättigheter med vårt frivilliga beslut till framtida säkerhet
och stadfästelse; förekom enskildt Sågbruket rörande den såkallade SpånKaijen,
hvilken af en del Jordägare uti Fuxerna By och företrädare
blifvit genom Köp År 1757 försåldt till Sågbrukets särskilda behof af
Spåns utföring, med villkor och förbindelser som nämnda Köpebref under
den 7 December samma år innefattar; Och som detta Kjöp till ingen
del blifvit Lagl. Dom fäst, så har vi till förnyande theraf under denna
förening och i allmän sammanvaro öfverlagt och beslutat, att ingen ändring
nu eller framdeles deruti göra, mer än, att Herrar Sågbruks ägare
skjärer för hvart hemman 2: ne tolfter blackar årligen till 6 å 7 alnars
och proportionaliter på de mindre hemman utan betalning, och skulle
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 169.
denna längd öfverskridas får proportionen tagas derefter; Äfvenledes
tillkommer hemmansägarne att innan April månads sint hafva virket på
sågarne upplagdt, om de för det året vill begagna denna sin rättighet.
Sålunda oss emellan beslutat bestyrkes med våre egenhändiga
underskrifter af Lilla Edet den 1 Augusti 1800.
Å Herrar Sågbruksägares vägnar
Joll. Boustedt. And. Wilh. Gyzander.
Såsom Jordägare underskrifva:
Christer Zelow. Sven Möller. Jonas Boustedt.
''för Fuxerna frälsegården. för Stommen.
För Mårten Torsg. & Bengt Ivarsg.
Joh. Boustedt. And. Olofsson. And. Nilsson.
För Lars Svensg. And. Bogren. Bengt Håkansson. Sven Nilsson.
För Storeg. And:s Boustedt.
Kulås Lars WJiem Wallgren.
För Storeg. And. Bogren.
Skattegården. Lars Ivarsson, Lars Bryngelsson.
Högstorp, Lars Olofsson.
Till vittne:
Olof Svensson, Petter Persson, Nämnden), i Flundre H.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.