Statsutskottets Utlåtande N:o 161.

1

N:o 101.

Ank. till Riksd. kansli den 19 maj 1908 kl. 12 midd.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:t$ proposition angående
gäldandet af tillfälliga kostnader för underlättandet af
manskap sr ekry teringen vid armén. (l:a IT. A.)

Uti en till Riksdagen den 20 nästlidne mars aflåten proposition (n:o
178) har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt
urdrag af statsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva, att, därest för underlättande af manskapsrekryteringen
särskildt rekryteringsbidrag skulle behöfva anvisas jämväl
under innevarande år, därför erforderligt belopp finge utbetalas från
fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Rörande detta ämne har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Uti den till 1901 års Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof för år 1902 beräknades under anslaget
till aflöning och rekrytering m. m. kostnaderna för manskapsrekryteringen
vid armén till 50 kronor för hvarje antagen volontär
med en anställningstid af tre år. Enahanda beräkningsgrund har därefter
städse iakttagits vid efterföljande statsregleringar.

De för ifrågavarande ändamål anvisade medel hafva jämlikt stadgande
i nådiga reglementet för arméns aflöning under fred den 31 oktober
1902 användts till bestridande af de med manskapsrekryteringen
förenade kostnader, enligt vederbörande regementsförvaltnings bestämmande,
hvarvid dock skolat tillses, att så stor del däraf som möjligt
kommit de antagna till godo. Regementsförvaltningarna hafva alltså
haft jämförelsevis stor frihet i användningen af dessa medel och därför

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 95 Haft. (Näs 161—163.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 161.

kunnat lämpa sina åtgärder för rekryteringen efter förhållandena i de
olika orterna. Häraf har ock blifvit en följd, att i de orter, där omkostnaderna
för anskaffningen varit större, de anställda volontärerna själfva
fått uppbära mindre belopp af rekryteringsanslaget, än där omkostnaderna
varit lägre. Det i aflöningsanslaget beräknade rekryteringsbidraget
eller 50 kronor för hvart tredje i staterna uppfördt nummer,
med andra ord bi,/s för hvarje sådant nummer, har icke utgått till truppförvaltningarna
för flera nummer, än som verkligen blifvit besatta. För
de vakanta numren har bidraget besparats och ingått till hufvudtitelns
allmänna besparingar.

Emellertid har det visat sig allt svårare att på ett tillfredsställande
sätt kunna rekrytera manskapet vid arméns regementen och kårer. Dels
har det erforderliga antalet ej kunnat erhållas, dels hafva för tjänsten
fullt lämpliga ynglingar fördenskull icke kunnat utväljas.

I anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t jämlikt nådigt bref den
15 februari 1907 och nådig generalorder samma dag åt fyra personer,
den s. k. volontärkommissionen, att verkställa utredning rörande frågor
angående volontärs- och underbefälsrekryteringen m. m. I sitt den 31
därpå följande maj afgifna betänkande har kommissionen bland andra
åtgärder till volontärrekryteringens underlättande föreslagit höjning af
rekryteringsanslaget. För att emellertid snarast möjligt kunna åstadkomma
en förbättring af rekryteringsförhållandena vid armén, hvilket
för bibringande af nöjaktig utbildning åt de värnpliktige vore af största
vikt, ansåg kommissionen det nödvändigt, att höjdt anslag för rekryteringen
komme att utgå redan under år 1907 för alla volontärer, som
anställdes från och med den 1 november samma år, d. v. s. den dag, då
enligt gällande bestämmelser volontärernas tjänstgöring i regel skall börja.

I anledning af detta uttalande infordrades yttranden däröfver från
arméfördelningscheferna, militärbefälhafvaren på Gottland, t. f. kommendanten
i Boden, cheferna för Generalstaben och fortifikationen samt
arméförvaltningen å civila departementet, med anmodan åt dem att tilllika
afgifva förslag till de bestämmelser, som, vid bifall till hvad kommissionen
sålunda ifrågasatt, ansåges böra meddelas i fråga om användningen
af det förhöjda rekryteringsbeloppet.

Chefen för Första arméfördelningen anförde, att bifall till volontärkommissionens
ifrågavarande förslag syntes honom vara i hög grad af
hehofvet påkalladt. Den underbefälsbrist, som redan på ett betänkligt sätt
gjort sig gällande särskildt vid Första arméfördelningens infanteriregementen,
syntes vara stadd i tilltagande. Då icke någon beväringsrekrytskola
komme att sammandragas under år 1908, kunde icke heller någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 161.

3

volontärrekrytering ur de inkallade värnpliktiges led ske under sistnämnda
år, hvilken omständighet sannolikt komme att ytterligare verka
till minskning af volontäraspiranternas antal. Om nämnda regementen
vid början af 1909 års beväringsrekrytskola skulle kunna förfoga öfver
åtminstone någorlunda fulltaligt underbefäl, måste oförtöfvadt kraftiga
åtgärder vidtagas för ökandet af tilloppet till det fast anställda manskapets
utbildningsskolor. Åtminstone i någon mån borde den föreslagna
förhöjningen af anslaget till rekryteringskostnaderna verka i
önskad riktning.

Öfriga i ärendet hörda militära myndigheter med undantag af chefen
för Generalstaben, hvilken förklarade sig hysa tvifvel rörande lämpligheten
af att för volontäranskaffningens underlättande höja rekryteringsbeloppet,
tillstyrkte äfven förslaget, Arméförvaltningen å civila departementet
yttrade sig hufvudsakligen angående sättet för kostnadernas
bestridande och de bestämmelser, enligt hvilka det förhöjda rekryteringsbidraget
borde utgå.

Jämlikt de till landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition inkomna
halfårsbeskeden uppgick antalet vakanser i truppförbandens manskapsnumerär
den 1 juli 1907 till ej mindre än 3,845 eller till mer
än en fjärdedel af sammanlagda manskapsstyrkan vid armén enligt 1908
års stater.

Dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet yttrade till statsrådsprotokollet
den 6 september 1907, då detta ärende föredrogs
inför Kungl. Maj:t, att han i betraktande af det stora antalet vakanser
vid armén, och hvad samtliga de i ämnet hörda cheferna för arméns
högre truppförband anfört, _icke kunde finna det tillrådligt att, såsom
chefen för Generalstaben syntes hafva afsett, undanskjuta denna synnerligen
viktiga angelägenhet, utan syntes det honom vara oundgängligen
nödvändigt, att åtgärder till rekryteringens underlättande ofördröjligen
vidtoges. Omsorgen om och ansvaret för arméns tjänstbarhet,
underbefälets rekrytering och de värnpliktiges ändamålsenliga utbildningsyntes
göra sådana åtgärders vidtagande till ett oafvisligt kraf.

Kungl. Maj:t medgaf enligt nådigt bref sistnämnda dag, att för
underlättande af då pågående manskap srekrytering vid armén finge för
hvarje truppförband utgå ett tillfälligt extra rekryteringsbidrag, beräknadt
efter 10 kronor för hvarje nummer, som till fyllande af manskapsnumrären
— distinktionskorprals-, korprals- och vice korpralsnummer
däri inräknade — enligt 1908 års stater skulle besättas med nyanskaffad
volontär eller rekapitulant, samt därutöfver dels 20 kronor för hvarje
rekryt, med hvilken redan träffats eller komme att träffas tjänsteaftal,

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 161.

att gälla från och med den 1 november 1907 eller från senare tidpunkt
i sådana fall, som omförmäldes i punkterna 3 och 8 a) i nådiga brefvet
den 27 oktober 1905, angående bestämmelser i fråga om volontärs antagande
och afskedande, dels ock likaledes 20 kronor för hvarje då
anställd volontär, med hvilken under samma år utgående tjänsteaftal
förlängdes med minst två år, samt 10 kronor för dylik volontär, som
ingått aftal om allenast ett års förlängd tjänstetid.

Därjämte föreskref Knngl. Maj:t, att ifrågavarande medel skulle
af arméförvaltningen förskottsvis, mot redovisningsskyldighet, till vederbörande
regements- och kårchefer utbetalas, samt att vederbörande regements-
och kårchefer skulle äga att förfoga öfver medlen för därmed
afsedt ändamål, med iakttagande likväl att så stor del som möjligt
däraf måtte tillkomma det anställda manskapet, samt att, sedan erforderliga
omkostnader blifvit bestridda, återstoden af det extra rekryteringsbidraget
skulle, i den mån det lämpligen kunde ske, så fördelas, att vid
samma truppförband rekryter och rekapitulanter, som anställts för lika
lång tid, af de för rekryteringen anvisade ordinarie anslagsmedel och
af det extra rekryteringsbidraget sammanlagdt erhölle sins emellan lika
belopp, hvars storlek skulle bestämmas i förhållande till anställningstidens
längd och i intet fall finge öfverstiga 90 kronor.

Jämväl förut har Knngl. Maj:t för enahanda ändamål anvisat medel.
Sålunda medgaf Kungl. Maj:t den 21 juni 1901, sedan chefen för Fjärde
arméfördelningen anmält, att svårigheter vore för handen att fylla
vakanser vid gardesregementena m. fl. truppförband, att för underlättande
af rekryteringen därstädes finge användas högst 50 kronor för hvarje
vakant nummer, samt ''anvisade för ändamålet 46,950 kronor, som skulle
af armé förvaltningen förskjutas. Beloppet har sedermera blifvit ersatt
af hufvudtitelns allmänna besparingar. Liknande anvisningar hafva
till växlande belopp och för olika truppförband lämnats genom nådiga
bref den 22 december 1898, den 8 december 1899, den 19 januari, den
27 april, den 24 augusti och den 26 oktober 1900, den 26 juli och den
9 augusti 1901 m. fl.

Under innevarande år har Eders Kungl. Maj:t på därom framställdt
förslag medgifvit förlängning i den eljes bestämda tiden för rekryteringen,
på det att vakansernas antal må kunna nedbringas.

Volontärkommissionen föreslog äfven åtskilliga andra åtgärder för
rekryteringens förbättrande än höjandet af rekryteringsanslaget, och
gilvetvis torde bättre resultat i afseende på rekryteringen icke lämpligen
böra sökas enbart på denna väg. Frågan är emellertid för närvarande
ganska svår att tillförlitligt bedöma. Från och med innevarande år har

Statsutskottets Utlåtande N:o 161.

o

det fast anställda manskapet, underbefäl däri inbegripet, fått tillträda
de förbättrade aflöningsförmåner, som af nästlidet års Riksdag beviljades.
I hvad mån rekryteringen däraf kan röna inflytande låter sig ännu icke
afgöras. Nästa år börjar den längre tjänstgöringen för de värnpliktige
enligt värnpliktslagen § 27, ett förhållande som äfven torde medföra
någon lättnad beträffande rekryteringen. En jämnkning i bestämmelserna
om den tids fast anställning, som medför befrielse från tjänstgöring
såsom värnpliktig, är äfven ifrågasatt, för att ynglingar, som
närma sig eller uppnått värnpliktsåldern, skola finna det fördelaktigt
att taga fast anställning.

Storleken af det belopp, arméförvaltningen kan komma att förskjuta
på grund af förenämnda nådiga beslut angående särskildt bidrag till
rekryteringskostnadernas bestridande för fjdlandet af vakanserna enligt
1908 års stater, kan icke nu bestämmas. Då enligt nämnda beslut,
utöfver ordinarie rekryteringsanslaget, få såsom extra rekryteringsbidrag
användas dels 10 kronor för hvarje vakant nummer dels 20 kronor för
hvarje anskaffad rekryt eller rekapitulant, skulle, om hela antalet den
1 juli 1907 befintliga vakanser eller 3,845 kunde fyllas, den extra kostnaden
för fyllandet af dessa vakanser uppgå till (3,845 x 30 =) 115,350
kronor.

Såsom jag redan nämnt, ingår den del af anslaget till rekryteringen,
som motsvarar vakansernas antal, och som således icke för sitt ändamål
tages i anspråk, till allmänna besparingarna. Det synes mig därför
ligga nära till hands, att de extra rekryteringskostnader, som på grund
af förenämnda nådiga beslut uppkomma, utgå af de besparade rekryteringsmedlen
d. v. s. från hufvudtitelns allmärfna besparingar, hvari
nämnda medel ingått.

Enligt inhämtade uppgifter utgjorde antalet vakanser i manskapsklassen
vid armén den 15 innevarande månad 3,246. Jag har i anledning
däraf infordrat yttranden från arméfördelningscheferna, militärbefälhafvaren
på Gottland och kommendanten i Boden, huruvida äfven för innevarande
år extra rekryteringsanslag anses erforderligt. Samtliga framhålla kraftigt
behofvet däraf.

Ett särskildt skäl för antagandet att rekryteringen innevarande år
icke varder tillfredsställande, torde, på sätt chefen för Första arméfördelningen
anmält, förefinnas i den omständigheten, att några beväringsrekrytskolor
icke komma att hållas i år, i följd hvaraf rekryteringen
bland de värnpliktige försvåras.

Det torde därför blifva nödigt att anvisa extra medel för rekryteringen
äfven i år; och anser jag fördenskull, att framställning till

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 161.

Utskottets

yttrande.

Riksdagen bör göras i fråga om kostnadernas bestridande, för den
händelse så skulle blifva fallet. Därest denna framställning vinner
bifall, lärer det extra rekryteringsanslaget böra utgå efter samma grunder,
som blifvit bestämda genom nådiga brefvet den 6 september 1907.»

Under uttalande, att enligt utskottets förmenande åtgärder af helt
annan art än den här föreslagna äro af nöden för vinnande af en tillfredsställande
rekrytering af manskapet vid armén, därvid särskildt frågan
om beredande åt uttjänta militärer af civilanställning torde vara att
beakta, har utskottet emellertid, med hänsyn till hvad departementschefen
i ämnet anfört, icke ansett sig kunna under nuvarande förhållanden vägra
sitt förord åt Kungl. Maj:ts förevarande framställning; och får utskottet
alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att, därest för underlättande
af manskapsrekryteringen särskildt rekryteringsbidrag
skulle behöfva anvisas under innevarande
år, därför erforderligt belopp må utbetalas från fjärde
hufvudtitens allmänna besparingar.

Stockholm den 19 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. B IRRING.