Statsutskottets Utlåtande N:o 156.
1
N:o 156.
Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1908, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i fråga om det under riksstatens nionde Imf v ud tit el
uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar.
(I. A.)
I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t
under nionde hufvudtiteln i punkten 16 föreslagit Riksdagen att höja
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar från 70,000 kronor
till 100,000 kronor, eller med 30,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet för
jordbruksärenden den 13 sistlidna januari anfört följande:
»På sätt protokollet öfver jordbruksärenden för den 31 sistlidne
december utvisar, har jag för afsikt att förelägga Eders Kungl. Maj:t
förslag till lag om ändrad lydelse af 35 § i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. De ifrågasatta
ändringarna i nämnda lagrum afse hufvudsakligen att bereda
nämndeman, som biträder vid vägsyn eller efterbesiktning, ersättning
för resekostnaden att utgå enligt gällande resereglemente. Denna ersättning
har föreslagits skola bestridas till hälften ur vederbörande
vägkassa och till andra hälften af statsmedel.
Vid framläggande förstnämnda dag inför Eders Kungl. Maj:t af
berörda lagförslag anförde jag, att jag hade för afsikt att för beredande
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 92 Höft. (N:is 156, 157.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 156.
af medel till gäldande af statens andel uti ifrågavarande resekostnadsersättning
hemställa om erforderlig höjning i nionde hufvudtitelns anslag
till rese-, och traktamentspenningar; och jag anhåller nu att få
vidare yttra mig i denna fråga.
I den underdåniga skrifvelse af den 10 juni 1907, hvari kammarkollegium
och statskontoret afgifvit utlåtande i fråga om godtgörelse
åt nämndemän för biträde vid vägsyner, hafva ämbetsverken anfört, att
ämbetsverken i brist af närmare uppgifter från orterna visserligen icke
vore i tillfälle att framlägga någon tillförlitlig beräkning af ungefärliga
totalbeloppet af nämndemännens resekostnadsersättning vid sådana
syner, men att, med ledning af tillgängliga uppgifter uti förevarande
afseende från två län, af ämbetsverken antagits, att den årliga ersättningen
i medeltal för hela riket skulle betinga omkring 60 öre för
kilometer. Då längden af de allmänna vägarna i riket nppginge till
omkring 58,000 kilometer0, skulle utgiften för hela riket komma att
uppgå till cirka 35,000 kronor årligen. Med hänsyn till den inträdda
ökningen af våglängden och de stora afstånden i de norra länen
torde dock enligt ämbetsverkens åsikt beloppet böra höjas till åtminstone
40,000 kronor, däraf 20,000 kronor skulle komma på statsverkets
del.
I denna ämbetsverkens beräkning har emellertid icke ingått resekostnaden
för nämndemännens biträde vid efterbesiktning, enär enligt
ämbetsverkens uppfattning godtgörelse till nämndeman vid denna i
gällande väglag icke omförmälda förrättning icke borde utgå. Då enligt
det förslag till lag om ändrad lydelse af 35 § i lagen den 23 oktober
1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, jag låtit utarbeta,
jämväl efterbesiktning föreskrifvits skola äga rum och ersättning
äfven för dylik förrättning föreslagits skola utgå till därvid tjänstgörande
nämndemän, synes det af ämbetsverken beräknade beloppet af
statsverkets utgift för ändamålet böra höjas något, jag har tänkt mig
till 30,000 kronor. ''
Nionde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar,
hvarifrån, på sätt jag redan anmärkt, ifrågavarande kostnad torde böra
gäldas och som är förslagsanslag, höjdes år 1906 från 31,639 kronor
med 38,361 kronor till 70,000 kronor. Utgifterna från anslaget hafva
åren 1901—1906 uppgått till följande belopp:
* Uppgiften afser år 1900. År 1906 uppgick sammanlagda längden af de allmänna
vägarne till omkring 59,500 kilometer.
Statsutskottets Utlåtande N:o 156.
3
år 1901 .......................................... kronor 72,639: 5 9
» 1902 .......................................... » 76,498: 5 6
» 1903 ........................................ » 69,750: 83
» 1904 .......................................... » 71,255:61
» 1905 ........................................ » 79,826: 29
» 1906 .......................................... » 72,218:7 8.»
Då detta anslag sålunda under de senare åren mer än fullt tagits
i anspråk för därmed afsedt ändamål och då anledning ej förefunnes
att antaga, att någon minskning i beloppet af de från anslaget nu utgående
utgifterna i framtiden komme att inträda, hemställde departementschefen
om ifrågavarande förslags framställande för Riksdagen.
Enligt hvad utskottet i punkt 17 af utlåtandet n:o 10 angående
regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmält,
skulle utskottet framdeles under Riksdagen afgifva yttrande öfver denna
framställning.
Såsom ai statsrådsprotokollet framgår, är ifrågavarande framställning
föranledd af det af Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagda förslaget
till sådana ändringar i § 35 af lagen den 23 oktober 1891, angående
väghållningsbesvärets utgörande å landet, att nämndeman, som biträder
vid vägsyn eller efterbesiktning, komme att beredas ersättning för resekostnaden.
Kungl. Maj:ts berörda förslag är emellertid af Riksdagen antaget
med den afvikelse, att de formliga efterbesiktningarna icke gjorts
obligatoriska. Vid sådant förhållande torde summan af de ersättningar, som
skola utbetalas till nämndemän för biträde vid vägsyner och efterbesiktningar,
komma att nedgå och följaktligen den af Kungl. Maj:t nu äskade
anslagsförhöjningen kunna i någon mån minskas. Men då ifrågavarande
anslag äfven sedan det för år 1906 höjdes blifvit öfverskridet och med
hänsyn till att anslaget är af förslagsanslags natur, har utskottet icke
ansett sig böra frångå det af Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagna
belopp och hemställer alltså,
att Riksdagen må höja det å nionde hufvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
från 70,000 kronor till 100,000 kronor,
eller med 30,000 kronor.
Stockholm den 15 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Utskottets
yttrande.