Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
1
N:o 151.
Ank. till Riksdagens kansli den 15 maj 1908 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning, af Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Örebro stad af tomten n:o 18 vid Olaigatan
i Örebro. (I. A.)
Uti en den 27 mars innevarande år till Riksdagen aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:r 190)
har Kungl. Maj:t, under åberopande af närlagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva,
att den kronan tillhöriga tomten n:o 18 vid Olaigatan i Örebro
jämte därå befintlig byggnad finge till Örebro stad försäljas för ett
pris af tjugutusen kronor med rätt för staden att tillträda tomten å tid,
som Kungl. Maj:t bestämde, dock senast före 1913 års utgång, samt
med villkor, att staden förbunde sig dels att omedelbart efter tillträdet
af tomten låta bortföra därvarande byggnad och planera området dels
ock att för all framtid bibehålla det såsom öppen plats, samt
att köpeskillingen finge tillgodoföras landtförsvarets fond för byggnader
och andra försvarsändamål.
I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Uti. underdånig skrifvelse den 10 februari 1904 hafva stadsfullmäktige
i Örebro genom utsedda ombud, anhållit att mot erläggande af
årliga tomtören få förhyra kronan tillhöriga gården och tomten n:o 18 vid
Olaigatan i Örebro, den s. k. Husarstalltomten, för att utläggas till öppen
plats. Vid den underdåniga skrifvelsen fanns fogad karta öfver tomten
och närmaste trakten däromkring, hvilken karta torde få biläggas statsrådsprotokollet.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 88 Höft. (.N:o 151.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
I nämnda skrifvelse anföres, att Örebro stad, som sedan många år
tillbaka gjort stora uppoffringar för att få de slottsbassängen omgifvande
områdena fria från skymmande och vanprydande byggnader, hade för
att förverkliga detta önskemål för en köpesumma af sammanlagdt öfver
en half miljon kronor inköpt de å kartan med litt. A, B, C och D betecknade
egendomarna, af hvilka de tre sistnämnda redan vore eller inom
kort komme att utläggas till öppna platser och den med litt. A betecknade,
Örebro slottskvarn, kmnme att så förändras, att byggnaden därå
icke skymde utsikten från Örebro slott. Kunde staden äfven komma i
besittning af nu ifrågavarande, kronan tillhöriga tomt, å kartan betecknad
med litt. E, återstode för staden att förvärfva endast det så kallade
arbetshuset med tomt, litt. F, hvilket lätt borde kunna ske genom utbyte
mot annan rymligare tomt inom stadens område. Komme åter Husarstalltomten
att försäljas till enskild person, kunde det möjligen inträffa,
att där uppfördes någon fabriksanläggning, som verkade menligt för
slottets fria läge, och som i händelse af eldsolycka kunde blifva i hög
grad riskabel för slottsbyggnaden.
Det vore för att förekomma en sådan eventualitet och för att på ett
värdigt sätt försköna omgifningarna till slottet, hvilket i sitt nyrestaurerade
skick vore en af landets märkligaste och vackraste byggnader från
medeltiden, som staden framställde sin ifrågavarande anhållan. Vid
bifall därtill ville staden förbinda sig att planera och plantera tomten
samt att underhålla kajerna mot Svartån, på det att Örebro slott från
norra sidan liksom från dess östra och västra sidor måtte komma att
omgifvas af parkanläggningar, hvilka verkade höjande och förskönande
på denna monumentala byggnad och därjämte utgjorde det kraftigaste
skyddsvärn mot eventuell eldfara utifrån.
Ifrågavarande framställning, hvilken tillstyrkts såväl af magistraten
i Örebro som af Eders Kungl. Mapts befallningshafvande i Örebro län,
remitterades för yttrande till arméförvaltningen, som lät genom dåvarande
fortifikationsbefälhafvaren i Fjärde fortifikationsområdet verkställa ytterligare
utredning i ärendet. Fortifikationsbefälhafvaren meddelade, att den till
utarrendering föreslagna tomten n:o 18 vid Olaigatan omfattade en areal
af 2,205,2 kvadratmeter eller 14,295 kappland och vore bevillningstaxerad
till 20,000 kronor. De å tomten uppförda byggnaderna vore brandförsäkrade
för 16,000 kronor. För bedömande af tomtvärdet upplyste
fortifikationsbefälhafvaren, att en angränsande tomt, n:o 2 vid Storgatan,
om allenast 1,848 kvadratmeter förvärfvats af staden för ett belopp af
150,000 kronor eller ungefär 81 kronor per kvadratmeter. Då emellertid
sistnämnda tomt kunde anses värdefullare än Husarstalltomten, och då
Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
3
vid köpet enskildas tomtspekulationer föranledt prisstegring, syntes detta
tomtpris icke kunna läggas till grund för värderingen. Omkring år
1885 hade tomten n:o 2 vid Storgatan salubjudits för 60,000 kronor
eller ungefär 32 kronor per kvadratmeder. Lades till grund för Husarstalltomtens
värdering ett pris af 30 kronor per kvadratmeter, motsvarande
en köpeskilling af omkring 60,000 kronor, syntes något obilligt
anspråk icke hafva blifvit framställdt. Härvid borde emellertid beaktas, att
tomten i stadens band icke komme att lämna någon afkastning, och att
staden måste, enligt hvad vederbörande myndigheter upplyst, för anordnande
af kaj och planering af tomten underkasta sig en utgift af omkring
17.000 kronor. Med hänsyn härtill funne fortifikationsbefälhafvaren en
arrendeafgift af omkring 800 kronor om året skälig.
Arméförvaltningen ansåg sig kunna tillstyrka, att tomten utarrenderades
till staden för en tid af 10 år mot en årlig arrendeafgift af
1.000 kronor, motsvarande 5 procent ränta å taxeringsvärdet.
Beträffande den å tomten varande byggnaden har sekundchefen
för Lifregementets grenadierer meddelat, att enligt i regementets arkiv
befintliga handlingar densamma uppförts år 1777 för att tjäna till kronobränneri.
År 1800 förändrades den till kronomagasin och 1835 till
»kasern och stall», afsedt att begagnas af Lifregementets husarkår. Sedan
år 1904, då Lifregementets husarers skolor flyttats till Sköfde, hade
byggnaden uteslutande användts till stall och uthyrts till enskilda
personer.
I byggnaden funnes plats för 65 hästar. Öfre våningen vore
inredd till ett gafvelrum med utrymme för 6 underofficerare samt ett
större manskapslogement, hvarest kunde inrymmas 81 man eller vid
trängre beläggning 140 man.
Byggnaden, som vore uppförd af sandsten i kalkbruk under brutet
tak, täckt delvis med järnplåt och delvis med tegel, hade icke undergått
någon större reparation sedan år 1891, då taket och ytterväggarna
iståndsatts, och vore nu så bristfällig, att inkvartering af trupp därstädes
endast i nödfall och för någon kortare tid kunde äga rum. Logementet
vore dessutom vintertiden mycket kallt, tämligen mörkt och till följd
af sin ringa höjd och sitt läge ofvanför stallet, hvars tak saknade underpanel,
ohälsosamt. I händelse af eldfara vore det svårt att utrymma,
då endast en smal trappa på husets ena gafvel ledde från detsamma.
Stallet vore, särskildt till följd af golfvets bristfälliga beskaffenhet, oanvändbart
för annat än tillfälligt behof.
Angående byggnaden har arméförvaltningen i sitt utlåtande anfört,
att om tomten komme att till staden utarrenderas, byggnaden borde
försäljas med skyldighet för köparen att bortföra densamma.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
Innan frågan om tomtens utarrendering till Örebro stad pröfvats,
inkom staden till arméförvaltningen med förslag till byte med kronan
mellan Husarstalltomten och ett jordområde om 4,627 kvadratmeter eller
cirka 30 kappland väster om Elftomtagatan mellan Hagagatan och
Strandgatan vid Svartån. Arméförvaltningen, som med skrifvelse den
29 augusti 1906 öfverlämnade detta förslag till Kungl. Maj:t, anförde
därvid, att Husarstalltomten visserligen hade ett fördelaktigare och mera
centralt läge än det område, som skulle erhållas i utbyte, men å andra
sidan vore sistnämnda område beläget betjulligt närmare det nya trängetablissemanget.
Då priset å denna mark kunde anses utgöra 4 å 5
kronor per kvadratmeter, kunde dess värde redan nu uppskattas till omkring
20,000 kronor, hvilket värde sannolikt komme att inom kort ej
obetydligt ökas, då byggnadsverksamheten inom staden droge sig åt
ifrågavarande stadsdel.
Å andra sidan framhöll arméförvaltningen, att det värde, som
Husarstalltomten kunde anses äga till följd af sitt centrala läge, betydligt
minskades, emedan med hänsyn till slottets nära granskap och de
uppoffringar, staden gjort för att få kringliggande områden ordnade
på ett värdigt och tilltalande sätt, tomtens utnyttjande måste vara underkastadt
betydande inskränkningar. Arméförvaltningen förordade alltså
det föreslagna bytesaftalet.
Då emellertid den af staden erbjudna bytestomtens värde för kronan
syntes vara beroende af den användning, kronan däraf kunde hafva,
särskildt med hänsyn till förläggning af något infanteriregemente till
Örebro, anmodades den af Kungl. Maj:t den 28 juli 1906 tillsatta kommissionen
för afgifvande af yttrande och förslag rörande platser för nya
kasernetablissemang inom Fjärde arméfördelningen att afgifva yttrande
öfver aftalet. Kommissionen förklarade sig därvid icke kunna finna, att
tomten vore af någon nytta för kronan med hänsyn till kasernförläggningsfrågorna.
Af Lifregementets grenadjärer, hvars förläggning till
Örebro af nämnden förordades, kunde den icke för något som helst ändamål
användas. Icke heller för något annat statens behof syntes den
erforderlig, då den närbelägna trängkåren redan hade tillräckligt område
till sitt förfogande.
Under sådana förhållanden kunde kommissionen icke tillstyrka det
föreslagna bytet, hvilket kommissionen dessutom ansåge för kronan ofördelaktigt,
då det erbjudna jordområdet representerade ett vida mindre värde
än Husarstalltomten. Då emellertid ej heller denna tomt vore för kronan
behöflig och icke nu lämnade någon nämnvärd inkomst, men Örebro
stad önskade komma i besittning af densamma för att utlägga den till
Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
5
öppen plats, syntes den böra till skäligt pris försäljas. Om tomten finge
bebyggas, kunde den betinga ett ganska högt pris, men då meningen
vore att afrödja den och för all framtid bibehålla den såsom öppen plats,
och dessutom staden finge vidkännas kostnader för kaj anläggning m. m.,
ansåge kommissionen kronan icke billigtvis kunna fordra den summa,
som tomten under andra förutsättningar kunde betinga.
För kronan vore det ej heller utan betydelse, att platsen blefve afröjd
och ordnad, ty därigenom skulle såväl slottet komma att göra sig
bättre gällande åt denna sida, som ock den snedt emot Husarstalltomten
på andra sidan Olaigatan belägna förra kaserntomten (å kartan betecknad
med litt. G), hvilken fortfarande borde förblifva i kronans ägo, erhålla
högre värde. Vid försäljning till staden af Husarstalltomten borde därför,
under villkor att staden planerade och för all framtid bibehölle
tomten som öppen plats, priset kunna sättas jämförelsevis lågt, dock ej
under taxeringsvärdet, 20,000 kronor.
Med anledning häraf återremitterades ärendet till arméförvaltningen,
som inledde underhandlingar med stadsfullmäktige i Örebro om försäljning
till staden af Husarstalltomten.
Uti underdånig skrifvelse den 17 januari 1907 meddelade arméförvaltningen,
att stadsfullmäktige den 7 i samma månad beslutat att, under
förutsättning af Riksdagens godkännande, för 20,000 kronor inköpa
ifrågavarande tomt med därå befintlig byggnad samt därvid förbinda
sig att inom fem år låta bortföra byggnaden och planera platsen samt
att för all framtid bibehålla den såsom öppen plats. Arméförvaltningen
tillstyrkte antagandet af detta erbjudande.
Sedermera hafva stadsfullmäktige den 17 april nästlidet år, med anledning
af uppkommen fråga, huruvida icke husarstallet fortfarande under
någon tid kunde vara erforderligt för inkvartering, förklarat sig vilja,
om proposition angående försäljning af tomten framlades för och bifölles
af då sammanträdande Riksdag, foga det erbjudandet till förut utfästa
köpevillkor, att tillträdet af tomten skulle få bestämmas till den
tidpunkt, som af vederbörande kunde anses lämplig, dock ej senare än
under år 1913, eller ock, därest tillträde omedelbart finge äga rum, att
till och med nämnda år ikläda sig en med den inkvartering, husarstallet
kunde bereda, ekvivalent inkvarteringsskyldighet.
Slutligen har chefen för Generalstaben uti ett den 23 maj 1907 i ärendet
afgifvet underdånigt utlåtande förklarat sig visserligen anse, att intet
behof af ifrågavarande stallbyggnad för närvarande förefunnes för landtförsvaret,
men att å andra sidan den föreslagna köpeskillingen syntes
allt för ringa i förhållande till tomtens läge och storlek. Generalstabs
-
6 Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
chefen ville därför ifrågasätta, huruvida icke med försäljningen tillsvidare
borde anstå.
I annat sammanhang har fråga blifvit väckt, att den å Husarstalltomten
varande byggnaden ännu någon tid skulle användas för landtförsvarets
ändamål. Det har nämligen visat sig, att för Svea trängkår
erfordras ett vagnförrådsskjul och ett sommarstall, hvilka byggnader
icke ingingo i den ursprungliga planen för kårens etablissemang. De
för granskning af förslag till nya byggnader för armén m. m. tillkallade
sakkunniga hafva därför ifrågasatt, att för detta ändamål skulle användas
någon af de framdeles obehöfliga byggnaderna å Sanna hed eller någon
annan närbelägen mötesplats, eller att, därest sådan byggnad icke för
närvarande kunde tagas i anspråk, husarstallet i Örebro eller annan af
Lifregementets husarer förut därstädes disponerad byggnad tillsvidare
skulle därtill användas. Arméförvaltningen har med anledning häraf
låtit verkställa utredning i denna fråga och därefter i underdånig skrifvelse
den 11 innevarande mars meddelat, att en å Sannahed befintlig,
rymlig och i godt stånd varande husartrossbod väl lämpade sig att efter
förflyttning till Örebro användas till förrådsbyggnad för trängfordonen.
Hvad beträffar sommarstallet, hade arméförvaltningen icke ansett sig
kunna föreslå till användande för sådant ändamål någon af byggnaderna
å Sannalied eller annan mötesplats, och hade ej heller funnit husarstallet
därtill lämpligt. Detta vore nämligen beläget på ej mindre än 2 kilometers
afstånd från trängkårens etablissemang samt midt inne i staden,
hvadan med hänsyn till den mititära tjänstgöringen användandet af
byggnaden skulle medföra ganska stora olägenheter. Ett, om ock blott
tillfälligt begagnande af denna byggnad för ifrågavarande ändamål kunde
arméförvaltningen alltså icke förorda. Därtill komme, att kostnaderna
för stallets nödtorftiga iståndsättande beräknades uppgå till omkring
10,000 kronor. Under sådana förhållanden ansåge arméförvaltningen
ändamålsenligast, att ett nytt sommarstall uppfördes vid trängetablissemanget.
Kostnaderna härför beräknades till 14,700 kronor.
Såsom af denna redogörelse för ärendet framgår, är stallbyggnaden
å ifrågavarande tomt numera så gammal och förfallen, att den under
alla händelser icke länge torde kunna bibehållas utan måste borttagas.
Sedan förläggningen af arméns truppförband blifvit definitivt ordnad och
de nya kasernetablissemangen uppförda, torde intet behof förefinnas att
för militära ändamål bibehålla tomten i kronans ägo. Då nu tomtens
afrödjande och upplåtande till öppen plats är af stort intresse såväl för
Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
7
Örebro stad som ock för staten såsom ägare till slottsbyggnaden, synes
det mig vara nr alla synpunkter lämpligast att tomten försäljes till
staden, under villkor likväl att den icke får bebyggas. Visserligen
är den föreslagna köpeskillingen, 20,000 kronor, jämförelsevis låg.
Det torde dock få anses skäligt, att kronan, då tomten för staden kommer
att blifva fullkomligt improduktiv och ytterligare utgifter kräfvas för
planering och kaj anläggningar m. m., genom att åtnöjas med ett billigare
pris för denna tomt bidrager till förverkligandet af det ur allmän
synpunkt eftersträfvansvärda mål, staden velat vinna.
Då det emellertid skulle kunna blifva möjligt att under några år,
intill dess de i Örebro förlagda truppförbanden — Lifregementets grenadjärer
och Svea trängkår — erhålla fullständiga byggnader, stallbyggnaden
blefve behöflig för något tillfälligt, militärt ändamål, synes det mig icke
vara välbetänkt att genast afstå fastigheten till staden, med mindre
staden åtager sig att intill den tidpunkt eller år 1913, då staden förklarat
sig senast vilja tillträda tomten, ombesörja det inkvarteringsbehof,
för hvars tillgodseende byggnaden kunde behöfva bibehållas.
Vid bifall till försäljningen torde köpeskillingen böra tillgodoföras
landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.»
Af den utaf departementschefen i detta ärende lämnade utredning
framgår, att, medan de i Örebro förlagda truppförbanden ännu under
några år komma att sakna fullständiga byggnader, den å ifrågavarande,
till försäljning föreslagna tomt uppförda byggnad kan blifva behöflig
för något tillfälligt, militärt ändamål. Med hänsyn härtill och då de
skäl, som för den ifrågasatta försäljningen åberopats, icke kräfva, att
densamma redan nu kommer till stånd, anser utskottet, att för närvarande
tillräcklig anledning saknas att tillstyrka försäljningen, vid hvilken i allt
fall högre pris än det af Kungl. Maj:t föreslagna synes kunna skäligen
betingas.
Utskottet hemställer alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 maj 1908.
Utskottets
yttrande.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 151.
Resen vatio n
af herrar grefve Å. F. C:son Wachtmeister, friherre J. T. Gripenstedt,
grefve C. V. Taube, friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis,
E. Hammarlund och J. T. Larsson, hvilka yrkat, att utskottet måtte
hemställa,
att ifrågavarande motion måtte på det sätt bifallas
att Riksdagen medgifver,
att ''den kronan tillhöriga tomten n:o 18 vid
Olaigatan i Örebro jämte därå befintlig byggnad må
till Örebro stad försäljas för ett pris af tjugutusen
kronor med rätt för staden att tillträda tomten å tid,
som Kungl. Maj:t bestämmer, dock senast före 1913
års utgång, samt med villkor, att staden förbinder sig
dels att omedelbart efter tillträdet af tomten låta bortföra
därvarande byggnad och planera området, dels
ock att för all framtid bibehålla det såsom öppen plats
och under förbehåll att staden åtager sig att intill
den tidpunkt eller år 1913, då staden förklarat sig
senast vilja tillträda tomten, ombesörja det inkvarteringsbehof,
för hvars tillgodoseende byggnaden kan
behöfva bibehållas, samt
att köpeskillingen finge tillgodoföras landtförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Stoclsholm, K. L. Backmans Boktr., 1908.