Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

1

N:o 134.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning aj Kungl. Majds proposition angående
aflöning sförhöjning till riksför säkring sanstaltens tjänstemän
och betjänte. (R. A).

I en till Riksdagen den 20 sistlidne mars aflåten proposition (n:o
100) har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen
medgifva,

dels att utöfver det belopp, som vid anvisande af anslag från arbetarförsäkringsfondens
intressemedel till upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet beräknats till aflöningar, finge för år 1908 af
samma medel användas ett belopp af 2,100 kronor för beredande af
ålder stillägg till vissa tjänstemän samt en vaktmästare vid anstalten;

dels ock att från och med år 1909 det belopp å förslagsvis 74,200
kronor, som anvisats af omförmälda intressemedel att årligen användas
till bestridande af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens tjänstemän
och betjänte samt expenser vid densamma, finge ökas till förslagsvis
87,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 8 oktober 1907 med förslag till stat
för riksförsäkringsanstalten för år 1908 har anstalten hemställt om
ålder stillägg från och med år 1908 åt vissa befattningshafvare vid
anstalten.

Därjämte har riksförsäkringsanstalten i särskild skrifvelse af samma
dag gjort framställning om viss förhöjning af de till anstaltens tjänstemän
och betjänte för närvarande utgående aflöningar.

Till en början ber jag få i korthet redogöra för riksförsäkringsanstaltens
nuvarande organisation.

Bih. till Riksd. Prof.. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 79 Haft. (N:is 134 o. 135). 1

Biksförsäkringsanstaltens
organisation.

2

Statsutskottets Utlåtande N;o 134.

Kommitterades
år 1901
afgifna förslag
till aflöningsför
måner.

Departementschefens
hemställan
den 4
januari 1902.

Anstalten ntgöres af eu öfverdirektör och chef samt såsom ledamöter
två byrådirektörer och en sekreterare och ombudsman.

Byrådirektörerna äro chefer för hvar sin byrå, nämligen den ena
för den försäkringstekniska och statistiska byrån samt den andra för
skaderegleringsbyrån.

Hos riksförsäkringsanstalten finnas därjämte anställda eu öfverläkare,
tre notarier, en å hvardera af anstaltens två byråer och en såsom
biträde åt sekreteraren och ombudsmannen, samt en registrator.
Slutligen äro hos anstalten anställda två vaktmästare, af hvilka en
tjänstgör såsom förste vaktmästare.

Enligt instruktionen må ämbetsverket i mån af behof anställa
amanuenser och andra extra biträden samt extra vaktbetjänte; och finnas
för närvarande anställda två amanuenser och sju kvinnliga biträden.

Denna organisation af riksförsäkringsanstalten är i hufvudsak grundad
på ett af tillkallade sakkunniga den 8 januari 1901 i frågan afgifvet
betänkande.

Beträffande aflöningsförmånerna hade dessa kommitterade ansett,
att för anstaltens chef lägre aflöning än 10,000 kronor icke borde
ifrågasättas. I fråga om aflöningen åt de båda afdelningscheferna och
sekreteraren påpekade kommitterade, att de göromål, som skulle komma
att åligga dessa tjänstemän, utan tvifvel framdeles komme att antaga
sådant omfång, att deras befattningar blefve fullt jämförliga med byråchefsbefattningar
inom andra statens ämbetsverk af liknande omfattning,
men kommitterade ansågo emellertid, att aflöningen i början af anstaltens
verksamhet kunde sättas lägre än för vanliga byråchefer, nämligen
till 3,000 kronors lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar
jämte två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10 års
tjänst. Aflöningen skulle således tillsvidare blifva densamma som för
tjänstemän af andra graden inom statens centrala ämbetsverk.

För notarierna och registratorn föreslogo kommitterade aflöningsförmåner
motsvarande de för tjänstemän af forsta graden gällande eller
1,800 kronor i lön, 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar samt två
ålderstillägg hvartdera å 500 kronor.

Såsom arfvode till öfverläkaren föreslogs ett belopp af 3,000 kronor.
Slutligen föreslogo kommitterade såsom aflöning till förste vaktmästaren
1,200 kronor och till vaktmästaren 800 kronor.

Då chefen för civildepartementet den 4 januari 1902 inför Kungl.
Maj:t anmälde frågan om inrättande af en riksförsäkringsanstalt, biträdde
han kommitterades förslag i fråga om årsafiöningen till anstaltens
chef. Däremot ansåg departementschefen, att de tre afdelnings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

3

cheferna borde redan från första början likställas med byråchefer i
statens centrala ämbetsverk och således erhålla 4,400 kronors lön och
2,000 kronor i tjänstgöringspenningar jämte det vanliga ålderstillägget
af 600 kronor. I öfrigt anslöt sig departementschefen till kommitterades
förslag, dock efter jämkning af de för vaktmästarna ifrågasatta
aflöningsförmåner till motsvarighet mot förhållandena vid andra centrala
ämbetsverk.

I enlighet med hemställan af departementschefen, som i motsats
mot kommitterade ansåg, att aflöningarna åt tjänstemännen borde uppföras
på ordinarie stat, föreslog Kungl. Maj:t därefter genom
proposition den 4 januari 1902, n:r 15, Riksdagen att, med godkännande
af ett af departementschefen enligt förenämnda grunder uppgjordt
förslag till aflöningsstat för en riks försäkringsanstalt att gälla
från och med år 1903 samt af de villkor, departementschefen föreslagit
för löneförmånernas åtnjutande, medgifva, att från och med år 1903
till bestridande af aflöningarna till anstaltens tjänstemän och betjänte
finge årligen af arbetarförsäkringsfondens intressemedel användas ett
belopp af 46,100 kronor.

Statsutskottet, till hvars behandling propositionen hänvisats, ansåg,
att ordinarie stat för riksförsäkringsanstalten icke borde redan från
början fastställas, men att till bestridande af utgifterna för dess förvaltning
erforderliga medel borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.
Emellertid ansåg utskottet vissa uttalanden påkallas beträffande ordnandet
af denna förvaltning. Utskottet fann sålunda den för chefen
föreslagna aflöningen vara för högt tilltagen och lämpligen kunna sättas
till 8,000 kronor. Aflöningarna för de två afdelningscheferna och
sekreteraren borde också, enligt utskottets mening, kunna tillsvidare
begränsas till de af kommitterade i sådant afseende förordade beloppen,
hvilka, såsom ofvan nämnts, motsvarade löneförmånerna för andra gradens
tjänstemän hos statens centrala ämbetsverk. Då enligt utskottets
förslag samtliga tjänstemän skulle anställas på extra stat, ansåg
utskottet det icke vara anledning att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit,
vid beviljande af medel särskilja aflöningarna från öfriga med ifrågavarande
förvaltning förenade kostnader, utan förordade, att gemensamt
anslag för ändamålet anvisades.

I enlighet med statsutskottets hemställan beslöt också Riksdagen,
på sätt i skrifvelse den 13 maj 1902 anmälts, medgifva, att från och
med år 1903 finge till bestridande af aflöningar till riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän och betjänte samt expenser vid densamma årligen

Riksdagens
beslut 1902.

4

Statsutskottets Utlåtande JS:o 134.

Nu gällande
aflöningsstat.

användas förslagsvis 58,000 kronor, dock under villkor att anstaltens
chef aflönades med högst 8,000 kronor, samt att aflöningama till en
hvar af anstaltens två afdelningschefer och dess sekreterare icke utginge
med högre belopp, än som motsvarade aflöning för tjänstemän
af andra graden vid statens centrala ämbetsverk. Beloppet skulle utgå
af arbetarförsäkringsfondens intressemedel.

Enligt skrifvelse den. 19 maj 1904 har Riksdagen sedermera, på
framställning af Kungl. Maj:t, höjt beloppet, som må för ofvanberörda
ändamål användas, till 74,200 kronor, men denna ökning har afsetts
allenast till bestridande af ökade kostnader för expenser i anledning af
anstaltens verksamhet.

Allt sedan år 1903 har Kungl. Maj:t för hvarje år fastställt stat
för riksförsäkringsanstalten i öfverensstämmelse med de uttalanden, som
legat till grund för Riksdagens beslut i ämnet.

Senast har detta skett genom nådiga brefvet den 31 december
1907, enligt hvilket aflöningsstaten för innevarande år är bestämd på
följande sätt:

Stat:

Öfverdirektören....................................................................... kronor 8,000: —

däraf 5,500 kronor skola anses motsvara lön och

2.500 kronor tjänstgöringspenningar.

1 byrådirektör.......................................................................... » 4,500: —

1 » ......................................................................... » 4,500: —

och skola för hvardera byrådirektören 3,000 kronor
anses motsvara lön samt 1,500 kronor tjänstgöringspenningar.

1 sekreterare och ombudsman............................................ » 4,500: —

däraf 3,000 kronor skola anses motsvara lön samt

1.500 kronor tjänstgöringspenningar.

1 tjänsteman af första graden............................................ » 3,000: —

3 tjänstemän » » » » 9,000: —

och skola för hvar och en tjänsteman af första
graden 1,800 kronor anses motsvara lön samt
1,200 kronor tjänstgöringspenningar.

Transport kronor 33,500: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 134. 5

Transport kronor 33,500: —

1 öfverläkare, arfvode ......................................................... » 3,000: —

1 vaktmästare...................................................... » 1,100: —

däraf 800 kronor skola anses motsvara lön och
300 kronor tjänstgöringspenningar.

1 vaktmästare......................................................................... » 800: —

däraf 500 kronor skola anses motsvara lön och
300 kronor tjänstgöringspenningar.

Summa kronor 38,400: —

I afseende å åtnjutandet af ofvan angifna aflöningar har Kungl. Maj:t
stadgat:

att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort
— däri inbegripen den tid, han är af tjänsteresa upptagen — eller åtnjutit
semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas
att under ledighet, utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så
mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

samt att vid sjukdomsfall eller när det erfordras i följd af tjänsteresa
eller för beredande af semester tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket,
densamma emot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest af däremot svarande belopp
i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre
månader under året.

På sätt förut nämnts, hade riksförsäkringsanstalten i sin underdåniga
skrifvelse med förslag till stat för år 1908 hemställt, att däri
måtte uppföras ålderstillägg åt vissa befattningshafvare, hvilka alltsedan
den 1 januari 1903 innehaft befattning inom anstalten — en fråga
rörande hvilken Eders Kungl. Maj:t vid fastställande af staten för år
1908 förklarade sig vilja framdeles besluta.

Enligt de för statens ämbetsverk i allmänhet gällande bestämmelser
i afseende å ålderstilläggs utgående skulle, enligt hvad riksförsäkringsanstalten
meddelar, sekreteraren och ombudsmannen, registratorn,

Riksförsakringsanstaltens
hemställan
ang.
ålderstillägg.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

Hiksförsäkringsanstaltens

framställning
om höjda
aflöningsförmåner.

en notarie samt ene vaktmästaren vara berättigade att från och med den
1 januari 1908 komma i åtnjutande af ålderstillägg.

En af byrådirektörerna, I. E. O. Tengstrand, hvilken den 10 juli
1902 förordnats att från och med den 1 september 1902 vara byrådirektör
i riksförsäkringsanstalten och fortfarande innehar detta förordnande,
har åtnjutit tjänstledighet under så lång tid, att han icke utan
vidare skulle vara berättigad till ålderstillägg, därest de bestämmelser
rörande sådant tillägg, som gällde för de centrala ämbetsverken, då
riksförsäkringsanstaltens anslagsbehof år 1902 af Riksdagen pröfvades,
skola tillämpas.

Emellertid har Tengstrand uti eu till Eders Kungl. Maj:t ställd
skrift i underdånighet anhållit att vid ålderstilläggets beräknande få tillgodoräkna
sig den tid, han under tjänstledighet från riksförsäkringsanstalten
utfört annat offentligt uppdrag. Tengstrand har därvid meddelat,
att han, oberäknad! den tid han åtnjutit semester samt den tid
han varit förordnad såsom adjungerad ledamot i järnvägsstyrelsen, varit
tjänstledig från byrådirektörsbefattningen sammanlagdt 1 år 5 månader 21
dagar, men att han af denna tid tjänstgjort såsom sekreterare i två af
Kungl, Maj:t tillsatta kommittéer, bangårdskommittén och statsjärnvägarnas
organisationskommitté, under sammanlagdt 1 år 2 månader 11
dagar samt biträdt inom civildepartementet 1 månad 6 dagar.

Riksförsäkringsanstalten har för sin del tillstyrkt bifall till Tengstrands
ansökning.

Riksförsäkringsanstalten har vidare, såsom jag förut omnämnt, i
särskild skrifvelse gjort framställning om allmän förhöjning af de till
anstaltens tjänstemän och betjänte utgående aflöningar.

Riksförsäkringsanstalten erinrar till en början, att i anledning af särskilda
nådiga propositioner 1907 års Riksdag med hänsyn särskildt till den
högst betydande stegring i prisen å lifvets förnödenheter, som ägt rum
sedan senast verkställda löneregleringar för de centrala ämbetsverken,
fastställt väsentligen förhöjda aflöningsstater för några af dessa ämbetsverk,
bland andra statskontoret, hvars lönestat syntes vara afsedd att
utgöra en normalstat för statens centrala ämbetsverk.

Då riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och betjänte med afseende
å aflöningsförmåner hittills varit likställda med personalen vid de centrala
ämbetsverken, anser riksförsäkringsanstalten — som funnit sig icke böra för
närvarande föreslå ändring i de grunder, efter hvilka aflöningarna till
de särskilda befattningshafvarna i riksförsäkringsanstalten utgå — vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att riksförsäkrings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

i

anstalten jämväl kommer i åtnjutande af en förhöjning i aflöningsförmåner,
motsvarande hvad Riksdagen beviljat för statskontoret, detta så
mycket mera som aflöningarna vid riksförsäkringsanstalten äro uppförda
å extra stat och anstaltens tjänstemän alltså icke komma i åtnjutande
af den tryggade ställning, som tillkommer innehafvare af ordinarie
befattning i statens tjänst.

Härvid har riksförsäkringsanstalten erinrat därom, att enligt den
för statskontoret fastställda nya aflöningsstaten begynnelseaflöningen
utgör för första gradens tjänstemän 4,000 kronor, hvaraf 2,200 kronor
skola anses såsom lön, 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar och
300 kronor som s. k. ortstillägg, samt för andra gradens tjänstemän
— med Indika byrådirektörerna och sekreteraren lios riksförsäkringsanstalten
enligt för närvarande gällande bestämmelser äro likställda i
afseende å aflöningsförmåner — 5,800 kronor, däraf 3,600 kronor
skola anses såsom lön, 1,800 kronor som tjänstgöringspenningar och
400 kronor som ortstillägg, hvartill komma för första gradens tjänstemän
tre ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter respektive 5, 10
och 15 års tjänstgöring, samt för andra gradens tjänstemän två dylika
ålderstillägg efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring, samt att vaktbetjäningen
åtnjuter, förste vaktmästaren en aflöning af 1,500 kronor,
däraf 900 kronor utgör lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar och 150
kronor ortstillägg, samt vaktmästare en aflöning af 1,200 kronor, däraf
700 kronor utgör lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor
ortstillägg, hvartill för sistnämnda klass af vaktbetjäning kommer ett
ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring.

Under erinran att å statskontorets lönestat icke finnes upptagen
någon befattning med lönegrad motsvarande öfverdirektörens och chefens
förklarar riksförsäkringsanstalten sig vidare anse det riktiga vara
att förhöja öfverdirektörens aflöning i samma proportion som ökningen af
generaldirektörens vid statskontoret, eller med ungefär 22 procent,
hvarigenom öfverdirektörens aflöning skulle uppgå till omkring 9,760
kronor. Detta belopp har emellertid anstalten funnit lämpligen böra
afrundas till 10,000 kronor.

Någon ökning i öfverläkarens arfvode anser riksförsäkringsanstalten
för närvarande ej vara af behofvet påkallad.

Med afseende å tillämpningen för riksförsäkringsanstalten af statskontorets
lönestat framhåller riksförsäkringsanstalten, att den i nämnda
lönestat upptagna aflöningstiteln »ortstillägg» icke synes behöfva i riksförsäkringsanstaltens
stat särskiljas från lönen. Ortstillägget har nämligen,
erinrar anstalten, för de centrala ämbetsverken, hvilkas personal
regelmässigt är bosatt i Stockholm, betydelse endast med afseende å

Statsutskottets Utlåtande N-.o 134.

pensionsbeloppens storlek, under det att detsamma i alla öfriga hänseenden
är likställdt med lönen och afsedt att utgå i enahanda ordning
som denna.

Med tillämpning af nu angifna grunder och hvad riksförsäkringsanstalten,
såsom förut nämnts, föreslagit i fråga om ålderstillägg, skulle
riksförsäkringsanstaltens aflöningsstat för år 1909 erhålla följande utseende:

Öfverdirektören.......................................................................

däraf 7,000 kronor skola anses motsvara lön och
3,000 kronor tjänstgöringspenningar;

1 byrådirektör.........................................................................

däraf 4,000 kronor skola anses motsvara lön,
1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 500
kronor ålderstillägg;

1 byrådirektör...............................,..........................................

däraf 4,000 kronor skola anses motsvara lön och
1,800 kronor tjänstgöringspenningar;

1 sekreterare och ombudsman.............................................

däraf 4,000 kronor skola anses motsvara lön,
1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 500
kronor ålderstillägg;

1 tjänsteman af första graden.............................................

1 tjänsteman » » » ............................................

och skola för hvardera af sistnämnda båda tjänstemän
2,500 kronor anses motsvara lön, 1,500
kronor tjänstgöringspenningar och 500 kronor
ålderstillägg.

1 tjänsteman af första graden ..........................................

1 tjänsteman » » » .........................................

och skola för hvar och en af dessa båda tjänstemän
2,500 kronor anses motsvara lön och 1,500
kronor tjänstgöringspenningar;

1 öfverläkare, arfvode...........................................................

1 vaktmästare..........................................................................

däraf 1,050 kronor skola anses motsvara lön och
450 kronor tjänstgöringspenningar;

1 vaktmästare.........................................................................

däraf 850 kronor skola anses motsvara lön, 350
kronor tjänstgöringspenningar och 100 kronor
ålderstillägg.

kronor 10,000: —

)) 6,300: —

» 5,800: —

» 6,300: —

» 4,500: —

» 4,500: —

» 4,000: —

» 4,000: —

» 3,000: —

» 1,500: —

» 1,300: —

Summa kronor 51,200:

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

9

Denna summa öfverstiger med ett belopp af 12,800 kronor det till
aflöningar för närvarande utgående beloppet af 38,400 kronor.

Riksförsäkringsanstalten erinrar, att Riksdagen såsom förutsättning
för tillämpning af den nya lönestaten för statskontoret föreskrifvit, att
samtliga ordinarie tjänstemän och. betjänte skola förpliktas att, i den
mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter
pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar
hvarje söckendag, och förklarar sig icke hafva något att invända emot
införande af en dylik bestämmelse äfven för riksförsäkringsanstaltens del.

Under förutsättning att Riksdagen på nådig framställning beviljar
ökadt anslag till aflöningar för riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och
betjänte, skulle i allt fall den nya aflöningsstaten icke kunna börja att
tillämpas förrän den 1 januari 1909. Det synes emellertid, anmärker
riksförsäkringsanstalten, skäligt, att anstaltens personal redan med 1908
års ingång kommer i åtnjutande af de förhöjda aflöningsbeloppen.
Detta skulle enligt anstaltens åsikt lämpligen, i öfverensstämmelse med
hvad som under år 1907 ägt rum vid statens järnvägar, kunna ske
därigenom, att riksförsäkringsanstaltens personal under år 1908 tilldelades
ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden mellan de
aflöningsförmåner, som enligt gällande bestämmelser tillkomma vederbörande
befattningshafvare, samt den aflöning, som han skulle hafva
åtnjutit, därest den nya aflöningsstaten varit gällande vid 1908 års
början.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt har riksförsäkringsanstalten
i underdånighet hemställt, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen medgifva,

att för ökning af aflöningarna åt riksförsäkringsanstaltens tjänstemän
och betjänte, i enlighet med det af riksförsäkringsanstalten ofvan
afgifna förslag till aflöningsstat, må från och med år 1909 det belopp
å förslagsvis 74,200 kronor, som för närvarande får användas till bestridande
af aflöningar åt anstaltens tjänstemän och betjänte samt expenser
vid densamma, ökas till förslagsvis 87,000 kronor;

att under år 1908 ett belopp af högst 12,800 kronor må utgå till
beredande åt riksförsäkringsanstaltens personal af ett personligt lönetillägg,
motsvarande skillnaden mellan de aflöningsförmåner, som enligt
gällande bestämmelser tillkomma personalen, och den aflöning, som
skulle hafva tillkommit densamma, därest den nya staten varit gällande
vid 1908 års ingång; samt

att de belopp, som sålunda användas, må anvisas att utgå ur arbetarförsäkringsfondens
intressemedel.

Bih. till Rikscl. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 79 Höft.

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

Statskontorets

utlåtande.

På grund af nådig remiss bär statskontoret den 9 december 1907
afgifvit utlåtande i ärendet.

Hvad beträffar frågan huruvida ålderstillägg bör beredas befattningshafvare
vid riksförsäkringsanstalten, har statskontoret ansett goda
skäl föreligga för anstaltens därutinnan gjorda förslag. Med afseende
särskild! å Tengstrand erinrar statskontoret, att 1907 års Riksdag vid
fastställande af nya lönestater för vissa centrala ämbetsverk att tillämpas
från ingången af år 1908 medgifvit, att äfven den tid, hvarunder
tjänsteman åtnjutit ledighet för fullgörande af offentligt uppdrag, finge
honom tillgodoräknas vid fråga om tillträde af stadgad förhöjning af
lönen efter viss tids tjänstgöring. Och då Tengstrand med tillämpning
af detta medgifvande skulle räkna fullt tillräcklig tjänstetid för att
komma i åtnjutande af ålderstillägg, har det synts statskontoret som
om giltiga skäl skulle föreligga att söka utverka sådan aflöningsförböjning
till belopp af 500 kronor med ingången af år 1908 jämväl åt
Tengstrand.

Hvad därefter beträffar riksförsäkringsanstaltens framställning om
ökadt anslag till anstalten från och med år 1909 för beredande af
förhöjda aflöningar till befattningshafvarna vid anstalten i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de lönebelopp, som fastställts i den nya lönestaten
för statskontoret, erinrar statskontoret till en början därom, att
såväl beträffande statskontoret som öfriga centrala ämbetsverk, för hvilka
nya lönestater godkänts af 1907 års Riksdag, löneregleringen föregåtts
af utredning genom särskilda kommitterade rörande behofvet af vederbörande
verks omorganisation, möjligheten af indragning af någon
tjänst m. m., samt att beträffande de centrala ämbetsverk, hvilkas stater
ännu icke reglerats, sådan utredning antingen redan blifvit verkställd
eller är afsedd att äga rum, innan lönereglering genomföres.
På grund häraf skulle det, säger statskontoret, möjligen kunna ifrågasättas,
huruvida icke en dylik utredning borde äga rum jämväl rörande
riksförsäkringsanstalten, innan frågan om reglering af aflöningarna för
anstaltens personal företages till afgörande. Statskontoret påpekar, att
riksförsäkringsanstalten emellertid i detta afseende intager en alldeles
särskild ställning, i det att anstaltens organisation dels pröfvats så nyligen
som vid 1902 års Riksdag dels ock fastställts endast tillsvidare
genom anstaltens uppförande å extra stat. Vid sådant förhållande och
då härutinnan någon ändring icke nu åsyftas, lärer, förmenar statskontoret,
en reglering af aflöningsförhållandena vid anstalten kunna genomföras
utan att medföra något som helst hinder eller olägenhet för en
eventuell omorganisation af anstalten.

Statsutskottets Utlåtande JS:o 134.

11

Statskontoret erinrar, att då riksförsäkringsanstalten genom 1902
års Riksdags beslut upprättades, personalens aflöningar afpassades efter
då gällande stater för de centrala ämbetsverken. När nu för dessa
verk fastställas nya stater med väsentligen förböjda lönebelopp, såsom
skett i den vid 1907 års Riksdag godkända och af Kungl. Maj:t den
18 oktober 1907 fastställda staten för statskontoret, har det synts
statskontoret icke annat än billigt, att jämväl riksförsäkringsanstaltens
personal kommer i åtnjutande af motsvarande aflöningsförbättring. Mot
hvad riksförsäkringsanstalten i fråga om aflöningsbeloppen föreslagit
har emellertid statskontoret ansett sig böra göra den erinran att, då
enligt lagen angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension den
11 oktober 1907, som trädt i kraft med 1908 års ingång, pensionsafgift
måste erläggas af dem, som komma att åtnjuta lön å statskontorets
nya stat, under det att däremot för befattningshafvare vid anstalten,
såsom icke å ordinarie stat uppförda, sådan skyldighet icke förefinnes,
bifall till riksförsäkringsanstaltens framställning i oförändradt
skick kulle leda till att anstaltens befattningshafvare i själfva verket
komme i åtnjutande af högre aflöning än motsvarande tjänstemän i
statskontoret, hvaraf också skulle följa att vid eventuell öfverflyttning
af anstalten på ordinarie stat, dess befattningshafvare skulle komma
att lida minskning i innehafvande aflöningsförmåner. För undvikande
af detta enligt statskontorets mening mindre lämpliga förhållande har
det synts statskontoret, som om ett pensionsafgiften motsvarande belopp,
afrundadt — där sådant för vinnande af en jämn summa erfordras
— till närmast högre femtio- eller hundratal och, hvad vaktmästarna
beträffar, till 30 kronor för förste vaktmästaren och 25 kronor
för andre vaktmästaren, bör från de föreslagna nya aflöningsbeloppen
af dragas; och borde af draget ske å den del af aflöningen, som anses
motsvara lön.

Beträffande de föreslagna aflöningsbeloppen i öfrigt har statskontoret
icke annat att erinra, än att statskontoret funnit skäl icke vara
anfördt för höjning af aflöningen till anstaltens chef i högre proportion
än som tillämpats vid höjning af lönen till generaldirektören i
statskontoret.

Statskontoret har därför föreslagit följande aflöningsstat för anstalten
att tillämpas från och med år 1909.

12

Statsutskottets Utlåtande N-.o 134.

Hvaraf anses motsvara

Aflöning

Tjänstgö

.

Lön

ringspen

ningar

Öfverdirektören........................................................

9,400

6,400

3,000

1 byrådirektör............................................................

5,600

—

3,800

—

1,800

—

1 byrådirektör............................................................

5,600

—

3,800

—

1.800

—

1 sekreterare och ombudsman..............................:.........

5,600

—

3,800

—

1,800

—

1 tjänsteman af första graden.......................................

3,900

—

2,400

—

1,500

—

3 tjänstemän » » » .....................................

11,700

—

7,200

—

4,500

—

1 öfverläkare, arfvode.........................................

3,000

—

—

—

—

—

1 förste vaktmästare.................................................

1,470

—

1,020

—

450

—

1 andre vaktmästare ............................................

1,175

—

825

—

350

—

Härtill skulle komma ålderstillägg till dem, som funnes därtill berättigade.

Vid genomförande af sådan reglering af aflöningarna för anstaltens
personal bar statskontoret ansett det böra meddelas föreskrift om viss
minimiarbetstid å tjänsterummet i likhet med hvad som ägt rum vid
fastställande af ny stat för statskontoret; och har statskontoret därjämte
ifrågasatt, huruvida icke de villkor och bestämmelser, som meddelats
för åtnjutande af de i dess stat upptagna löneförmåner, borde med de
jämkningar, som kunde föranledas däraf att riksförsäkringsanstalten
icke är å ordinarie stat uppförd, komma till tillämpning jämväl för åtnjutande
af de nya aflöningarna för anstaltens personal. Särskild! beträffande
förening af tjänster och mottagande af uppdrag utom tjänsten
anser statskontoret böra meddelas enahanda stadgande, som i sådant
afseende finnes i den nya staten för statskontoret infördt.

Vid bifall till statskontorets förslag till stat för anstalten samt för
beredande af tillgång till de ifrågasatta ålderstilläggen erfordras en
förhöjning med tillhopa 11,145 kronor eller i rundt tal 11,200 kronor
af anslaget till bestridande af aflöningar samt expenser vid anstalten.

Hvad slutligen angår riksförsäkringsanstaltens framställning om
utverkande af särskildt anslag till beredande af personligt lönetillägg
för år 1908 åt anstaltens personal, har statskontoret ansett det böra
tagas i öfvervägande, huruvida icke nämnda personal, som åtnjutit dyrtidstiilägg
enligt därför gifna bestämmelser, bör komma i åtnjutande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

13

det extra lönetillägg för år 1908, som kan varda beviljadt tjänstepersonalen
i de centrala ämbetsverk, livilkas stater ännu icke hunnit omregleras.

Hvad till eu början angår riksförsäkringsanstaltens hemställan om
ålderstillägg åt vissa befattningshafvare, synes skäligt och torde väl
jämväl vid reglerandet af aflöningsförmånerna vid anstalten varit förutsatt,
att de af anstaltens befattningshafvare, hvilka enligt i allmänhet
gällande bestämmelser uppfyllt villkoren för ålderstilläggs åtnjutande,
erhålla sådant tillägg till samma belopp, som i staterna för de centrala
ämbetsverken finnas för motsvarande befattningar å ordinarie stat upptagna.
Hvad särskildt beträffar byrådirektören Tengstrand anser jag
på de af statskontoret anförda skäl, att jämväl åt honom bör utverkas
ålderstillägg från ingången af år 1908.

Hvad vidare angår frågan om lönereglering för riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän, har statskontoret ansett det möjligen kunna ifrågasättas,
huruvida icke en sådan reglering borde föregås af eu utredning
rörande behofvet af verkets omorganisation och möjligheten af
indragning af någon tjänst m. in. Härvid ber jag till en början få
erinra, att, såsom statskontoret ock påpekat, organisationen fastställts
så sent som 1902 efter eu af särskilda kommitterade verkställd grundlig
utredning, och att anstalten icke är uppförd på ordinarie stat. Emellertid
har jag för att kunna närmare bedöma särskildt frågan om möjligheten
af indragning af någon tjänst infordrat upplysningar angående
ökningen i anstaltens arbetsbörda sedan dess tillkomst.

Såsom nämndt är anstalten fördelad på två byråer, försäkringstekniska
och statistiska byrån samt skaderegleringsbyrån, hvardera med
sin byrådirektör såsom chef, hvarjämte äfven sekreteraren och ombudsmannen
ingår såsom ledamot i anstalten.

Till försäkringstékniska byrån höra: ärenden angående afslutande af
försäkring, ärenden rörande insamlande och bearbetande af det statistiska
material och utförande af de beräkningar, som äro erforderliga
för försäkringsafgifters bestämmande, beräkning af anstaltens fonder
samt öfriga ärenden, som påkalla utredning i försäkringstekniskt och
statistiskt afseende äfvensom utlåtande enligt 15 § af lagen den 5 juli
1901 så vidt angår fråga om arbetets beskaffenhet.

Å denna byrå hafva under åren 1903—1907 handlagts följande
antal ärenden:

Departements chefens yttrande.

14

Statsutskottets Utlåtande N:0 134.

A r.

Antal för-

säkrings-

ansökningar.

Antal förny-elser af för-säkring.

Antal regle-ringar af för-säkring.

Antal inköp
af lifräntor.

1903 ....................

1,554

41

176

83

1904.....................

983

1,119

1,301

259

1905.....................

1,604

1,270

1,546

288

1906.....................

1,812

1,713

2,265

269

1907.....................

1,874

2,306

2,757

335

Härtill komma ärenden rörande uppgifter till försäkringssökande
om premien för försäkring i anstalten m. m.

Till skaderegleringsbyrån höra: ärenden föranledda af olycksfall, som
drabbat i anstalten försäkrad arbetare, eller af lifräntor, som inköpts i
anstalten, äfvensom ärenden rörande utlåtande, enligt 15 § af lagen den
5 juli 1901, så vidt angår fråga om beräkning af invaliditetsgrad.

Antalet å denna byrå handlagda ärenden under motsvarande tidsperiod
framgår af följande sammanställning:

År.

1903.

1904.

1905.

1906.

1907.

Anmälda olycksfall ..........................

135

293

1,292

2,256

3,475

Utlåtanden om invaliditetsgrad...........

23

123

333

329

363

Summa

158

416

1,625

2,585

3,838

Sammanlagda antalet lifräntetagare vid slutet af hvart och ett af
åren 1903 —1907 bar utgjort:

1903. 1904. 1905. 1908. 1907.

177 564 1,018 1,473 2,074

Hvarje anmälan om olycksfall har i regel medfört, utom erforderlig
skriftväxling, minst ett beslut, ofta, såsom då olycksfallet föranledt
invaliditet, flera beslut. Samma förhållande gäller om utlåtanden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

15

Till lifräntetagare utanordnas hvarje kvartal ersättningsbeloppen.

Till sekreteraren och ombudsmannens handläggning höra: frågor om
anstaltens organisation, ordningsföreskrifter för dess tjänstemän och
betjänte samt instruktioner för de af ämbetsverket anställda ortsombud;
frågor om tillsättande och entledigande af anstaltens tjänstemän och
betjänte samt rörande tjänstledighet och förordnande om uppehållande
af befattning under ledighet; frågor om tillsättande och entledigande af
ortsombud, om tillsyn öfver desamma samt om villkor, på hvilka ombuden
antagas, frågor om anstaltens förvaltningskostnader, frågor om
fastställande af allmänna villkor för erhållande af försäkring i anstalten,
frågor om anordning enligt 21 § af lagen den 5 juli 1901 samt i
öfrigt ärenden, som icke enligt hvad instruktionen angifver tillhöra
annan byrå, Utredningar i anledning af Kung! Maj:ts remisser m. m.
tillhöra ock i allmänhet sekreteraren, så vidt utredningen icke afser
allenast försäkringsteknisk fråga. Sekreteraren har vidare att företräda
anstalten inför domstol eller annan myndighet och i allmänhet att
ombesörja anstaltens rättsangelägenheter.

Af sekreteraren och ombudsmannen har under åren 1903—1907
föredragits följande antal ärenden:

1803. 1904. 1905. 1806. 1907.

807 652 623 591 677

Till ledning för bedömande af sekreterarens arbete såsom handhafvare
af riksförsäkringsanstaltens ekonomi tjänar ock antalet verifikationer
till räkenskaper, något som framgår af följande tablå.

1803. 1904. 1805.'' 1806. 1807.

900 1,083 1,643 1,777 2,227

Såsom framgår af denna utredning, har omfattningen af riksförsäkringsanstaltens
verksamhet ökats i den grad, att det icke lärer äfven
med utsträckt arbetstid å tjänsterummet kunna ifrågasättas att indraga
någon nu befiiitlig befattning. Snarare synes mig utredningen peka
därhän, att tidpunkten snart är inne, då ledamöterna i anstalten böra,
såsom af kommitterade ifrågasatts och af vederbörande departementschef
redan år 1902 föreslagits, erhålla ställning motsvarande de vanliga
byråchefsbefattningarna inom andra centrala ämbetsverk. Då riksförsäkringsanstalten
emellertid icke nu väckt fråga härom, anser jag mig
icke hafva tillräcklig anledning att i sådant hänseende framlägga
förslag.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

På sätt riksförsäkringsanstalten och. statskontoret framhållit, lärer,
under förutsättning att någon omorganisation af anstalten icke anses
böra äga rum, vara billigt att dess personal nu kommer i åtnjutande
af sådan aflöningsförbättring, som tilldelats motsvarande befattningshafvare
vid statskontoret. I sitt utlåtande har emellertid statskontoret
uttalat såsom sin åsikt, att de föreslagna aflöningsbeloppen borde jämkas
med hänsyn därtill att riksförsäkringsanstaltens personal icke såsom
statskontorets vore förpliktad att erlägga pensionsafgift enligt lagen
angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension. Denna uppfattning
kan jag icke dela. Mot skyldigheten att erlägga pensionsafgift svarar
nämligen rättigheten att vid uppnådd pensionsålder af staten erhålla
pension, en rättighet som icke tillkommer riksförsäkringsanstaltens
personal. Att därför vid bestämmande af lönebeloppet göra afdrag för
pensionsafgiften synes icke hafva berättigande under annan förutsättning
än att staten skulle redan nu garantera tjänstemännen vid riksförsäkringsanstalten
pension svarande mot den, hvartill statskontorets
tjänstemän äga rätt — något som emellertid icke lärer ifrågakomma.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att en af riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän såsom kvarstående å ordinarie stat i annat verk
har skyldighet att erlägga pensionsafgifter.

Hvad angår aflöningen till riksförsäkringsanstaltens chef ansluter
jag mig jämväl härutinnan till hvad anstalten föreslagit, eller 10,000
kronor om året, detta särskildt med hänsyn därtill att icke ens detta
belopp torde uppgå till hvad för en chefsbefattning i ett större enskildt
företag af motsvarande beskaffenhet i allmänhet kan påräknas. För
öfrigt tillåter jag mig erinra, att årsaflöningen till chefen för försäkringsinspektionen,
med hvilkens befattning den nu ifrågavarande torde
vara närmast jämförlig, i enlighet med det för 1903 års Riksdag framlagda
förslaget bestämts till 10,000 kronor.

De föreslagna aflöningsbeloppen torde lämpligen till vinnande af
önskvärd likformighet böra fördelas i lön, tjänstgöringspenningar och
ortstillägg.

Därest hvad jag sålunda föreslagit skulle vinna Eders Kungl. Maj:ts
och Riksdagens godkännande, skulle kräfvas en anslagsförhöjning af
12,800 kronor.

Vid bifall härtill lärer Eders Kungl. Magt ej underlåta att i sammanhang
med fastställande af ny stat för riksförsäkrings anstalten meddela
i tillämpliga delar motsvarande föreskrifter beträffande minimiarbetstid
å tjänsterummet samt villkor och bestämmelser för åtnjutande af löneförmånerna,
som stadgats för statskontorets personal.

Statsutskottets Utlåtande N:o 13å.

17

Sålunda torde böra stadgas:

att med befattning, hvarom nu är fråga, icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdragsåsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller
annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår
chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare af annan
befattning, riksförsäkringsanstalten uppå därom gjord framställning och
efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort — däri inbegripen den tid han
är af tjänsteresa upptagen — eller åtnjutit semester, men för den tid,
han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som erhållit
förordnande att uppehålla befattningen;

att tjänsteman eller betjänt, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledighet utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket af
lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för tid, hvarunder
han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af riksförsäkringsanstalten
pröfvas böra användas till befattningens uppehålllande,
skall under tiden innehållas, såvida ej riksförsäkringsanstalten
finner skäligt låta honom uppbära något häraf;

att vid sjukdomsfall, eller när det erfordras till följd af tjänsteresa
eller för beredande af semester, tjänsteman af lägre grad skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i riksförsäkringsanstalten,
densamma bestrida, där fråga är om förordnande för öfverdirektören,
mot den ersättning, Kungl. Maj:t bestämmer, men eljest mot
Bill. till Biksd. Prof. 1908. i Sand. 1 A fel, 79 Höft. 8

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

Utskottets
yttrande.

åtnjutande, om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, af
de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar och, om förordnandet
föranledes af tjänsteresa eller semester, af mot nämnda tjänstgöringspenningar
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett och samma kalenderår; att

tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, öfverdirektören, byrådirektörerna
samt sekreteraren och ombudsmannen enhvar under en och
en half månad samt tjänstemännen af första lönegraden enhvar under
en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid af året, som af öfverdirektören bestämmes,
begagna sig af semester; samt

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till månadens
slut.

Därest tjänsteman eller vaktmästare vid riksförsäkringsanstalten
hädanefter skulle med tillämpning af de för motsvarande befattningar
i statskontoret nu gällande grunder finnas berättigad till ålderstillägg,
torde sådant kunna tillerkännas honom utan att Riksdagens bifall härtill
för hvarje särskild! fall inhämtas.

Den af riksförsäkringsanstalten gjorda hemställan om utverkande
af särskildt anslag, på det att anstaltens personal måtte beredas enahanda
aflöningsförmåner för år 1908, som föreslagits för följande år, har jag
icke ansett mig kunna biträda. De tjänstemän och betjänte, som eljest
kunna finnas därtill berättigade, torde emellertid för år 1908 komma i åtnjutande
af den löneförbättring, som kan komma att beslutas i anledning
af Eders Kungl. Maj:ts hos Riksdagen gjorda framställning om
extra lönetillägg för samma år till vissa tjänstemän och betjänte.»

Då Riksdagen år 1902 fattade beslut om riksförsäkringsanstaltens
inrättande, fann Riksdagen icke skäl att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
fastställa ordinarie stat för anstalten, utan ställde endast till Kungl.
Maj:ts förfogande medel till bestridande af aflöningar till anstaltens
tjänstemän äfvensom till expenser vid densamma. Härvid gjorde Riksdagen
emellertid vissa uttalanden angående anstaltens organisation och
om de särskilda aflöningarna samt bestämde i enlighet härmed beloppet
af det för ändamålet afsedda anslaget. I följd häraf blefvo de särskilda
befattningshafvarne vid riksförsäkringsanstalten i allmänhet tillerkända

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

19

aflöningar till samma belopp som de enligt då gällande bestämmelser
utgående begynnelseaflöningarna för motsvarande tjänster vid statens
centrala ämbetsverk. Då vid de löneregleringar, som för åtskilliga af dessa
verk blifvit vid nästlidet och detta års riksdag genomförda, väsentligt
förböjda aflöningar blifvit bestämda och då öfriga centrala ämbetsverk
torde komma att efter band undergå löneregleringar i samma riktning,
synes det vara billigt, att jämväl befattningshafvare vid riksförsäkringsanstalten
komma i åtnjutande af motsvarande förbättring i sina aflöningar.

De medel, som af Kungl. Maj:t nu äskats för berörda ändamål,
synas utskottet dock vara något större än som af omständigheterna påkallas.
Såsom af statskontoret påpekats, skulle nämligen, vid det förhållande
att pensionsafgift måste erläggas af dem, som uppbära lön å
statskontorets nya stat, under det att för befattningshafvare vid riksförsäkrinsanstalten,
såsom icke uppförda å ordinarie stat, sådan skyldighet
icke förefinnes, sistnämnda befattningshafvare vid bifall till Kungl. Maj ds
förslag i själfva verket komma i åtnjutande af högre aflöning än motsvarande
tjänstemän i statskontoret. I följd häraf skulle vid eventuell
förflyttning af anstalten på ordinarie stat dess befattningshafvare komma
att lida minskning i innehafvande aflöningsförmåner. För undvikande
af detta mindre lämpliga förhållande har det synts statskontoret, som
om ett pensionsafgiften motsvarande belopp med lämplig afrundning
borde afdragas från de ifrågasatta förhöjda aflöningsbeloppen, och borde
afdraget ske å den del af aflöningen, som ansåges motsvara lön. De
erinringar, statskontoret sålunda framställt, synas utskottet vara väl
grundade, och biträder utskottet därför statskontorets förslag i denna del.
Hvad angår chefens aflöning anser utskottet att, då Riksdagen innevarande
år i två fall för öfverdirektör bestämt en aflöning af 10,000 kronor,
detta belopp jämväl bör läggas till grund vid bestämmande af aflöningen
till riksförsäkringsanstaltens. chef och att i följd häraf dennes aflöning
bör utgå med nämnda belopp, minskadt med 400 kronor motsvarande i
afrundadt tal pensionsafgiften, eller sålunda med 9,600 kronor.

För beredande åt befattningshafvare vid riksförsäkringsanstalten af
de förhöjningar i aflöningarna, som utskottet ofvan förordat, erfordras
ett belopp af 9,245 kronor, under det att Kungl. Maj:t för detta ändamål
begärt 10,700 kronor. I likhet med departementschefen anser utskottet
lämpligt, att de förhöjda aflöningarna, såsom i de nya lönestaterna
skett, fördelas i egentlig lön och ortstillägg samt tjänstgöringspenningar,
och bör vid denna uppdelning det pensionsafgiften motsvarande afdraget
utgå från den egentliga lönen.

För beredande af ålderstillägg åt fyra tjänstemän och en vaktmästare
vid anstalten har Kungl. Maj:t begärt anvisande från och med innevarande
år af 2,100 kronor, och har utskottet icke något att häremot

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 134.

erinra. I sammanhang härmed har utskottet emellertid gent emot den
mening, som i detta hänsende uttalats af departementschefen, velat framhålla,
att äfven framdeles, då fråga uppstår om tillerkännande af ålderstillägg
åt någon befattningshafvare vid anstalten, Riksdagens bifall härtill
bör inhämtas, så mycket mer som förhöjning af anslaget därigenom
påkallas.

Den förhöjning i förslagsanslaget till aflöningar och expenser vid
riksförsäkringsanstalten, som föranledes af de aflöningsförbättringar utskottet
här ofvan tillstyrkt, utgör för innevarande år 2,100 kronor, att användas
till ålderstillägg, och för följande år dels nyssnämnda till ålderstillägg
afsedda belopp 2,100 kronor, dels ock för förhöjning af aflöningarna
i allmänhet 9,245 kronor eller tillsammans 11,345 kronor, hvilket
belopp lämpligen torde afj ämnas till 11,400 kronor. Nämnda förslagsanslag,
som nu är bestämdt till 74,200 kronor, skulle sålunda från och
med år 1909 höjas till 85,600 kronor.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande framställlning, att Riksdagen medgifver,

a) att utöfver det belopp, som vid anvisande af
anslag från arbetarförsäkrings?ondens intressemedel till
upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens verksamhet
beräknats till aflöningar, må för år 1908 af samma
medel användas ett belopp af 2,100 kronor för beredande
af ålderstillägg till vissa tjänstemän samt en
vaktmästare vid anstalten; och

b) att från och med år 1909 det belopp å förslagsvis
74,200 kronor, som anvisats af omförmälda intressemedel
att årligen användas till bestridande af aflöningar
till riksförsäkringsanstaltens tjänstemän och betjänte
samt expenser vid densamma, må ökas till förslagsvis
85,600 kronor.

Stockholm den 8 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Reservation

af herrar H. E. Törnebladh och D. Persson, hvilka ansett att utskottet
bort tillstyrka bifall till Kungl. Majrts förslag.