Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
7
N:o 127.
Ank. till RAksd. kansli den 8 maj 1908, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Katigt. Maj:ts proposition angående försäljning
af ett till förra militiebostället V2 mantal Torestorp
n:o 1 i Jönköpings län hörande jordområde jämte rätt
till vatten.
(I. A.)
Uti en den 24 april innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 192), hvilken för förberedande behandling öfverlämnats till statsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen medgifva,
dels att ett till förra kaptensbostället V2 mantal Torestorp n:o 1
i Svartorps socken af Jönköpings län hörande, å egendomens strand
vid den s. k. Storån eller Ramsjöån beläget, af förste landtmätaren
Yngve Ostwald år 1907 kartlagdt område om 6 hektar 16,5 ar jämte
kronans rätt till vattnet i nämnda å utefter områdets strand finge från
egendomen i vederbörlig ordning afsldljas och försäljas till Nässjö
municipalsamhälle med tillträdesrätt den 14 mars 1916 eller dessförinnan
å tid, som med vederbörande arrendator af bostället kunde öfverenskommas,
mot en köpeskilling, som skulle bestämmas af tre gode män,
af hvilka hvardera parten skulle välja en samt den tredje skulle utses
af domaren i orten, och under villkor i öfrigt:
att köpeskillingen ej finge bestämmas till lägre belopp än 7,029
kronor 10 öre och skulle å tid, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utsatte, inlevereras till länets ränteri;
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
att kronan förbehölles rätt dels att afverka all å jordområdet nu
växande skog dels oek att såsom ägare till förenämnda egendom erhålla
tillträde till vattnet i blifvande damm och i ån för egendomens kreatur;
att municipalsamhället skulle vara skyldigt att, om så påfordrades,
uppsätta och för framtiden underhålla stängsel i gränsen mellan jordområdet
och kronans mark; samt
att municipalsamhället ensamt vidkändes de med områdets afskiljande
samt med köp och lagfart därå förenade kostnader;
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljning inflöte,
finge, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.
I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande.
»I en till domänstyrelsen den 3 juni 1907 ingifven skrift har Nässjö
municipalsamhälle anfört, bland annat, att municipalsamhället hade för
afsikt att i enlighet med ett af löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren
Carl I. Insulander i februari 1907 upprättadt af ritningar åtföljdt förslag
låta utföra vattenkraftsanläggning vid Ramsjöholm i Svartorps
socken Tveta härad, Jönköpings län, i och för öfverförande från Ramsjöholm
till Nässjö af elektrisk ström för kraft och belysning. För
ändamålet hade samhället hos vederbörande domhafvande anhållit, att
syn måtte utsättas och i öfrigt förfaras i enlighet med föreskrifterna i
nådiga förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund
den 30 december 1880, på det att samhället måtte erhålla tillstånd att
utföra anläggningen i fråga och vidtaga de för densamma erforderliga
åtgärder med anläggning eller förändring af dammar och reglering
af vattenförhållandena i de vattendrag, som af anläggningen komme
att beröras. För att vattenkraften vid anläggningen skulle kunna på
bästa sätt utnyttjas, vore det emellertid erforderligt, att samhället erliölle
rättighet att begagna sig af förra kaptensbostället V* mantal
Torestorp n:o 1 i förenämnda socken tillhörande vatten och vattenrätt
i Storån samt att låta uppdämma vattnet därstädes, så att det komme
att öfversvämma ett å hemmanets strand vid nämnda å beläget, af
förste landtmätaren Yngve Ostvvald år 1907 kartlagdt område, innehållande
en areal af 6 hektar 16,5 ar och till största delen bestående af
betes- och skogsmark. Samhället hade ock, enligt hvad en ansökningen
bilagd handling utvisade, af hemmanets arrendator utverkat
sig medgifvande härtill under hans arrendetid till den 14 mars 1916
mot en årlig ersättning af 36 kronor för hektar räknadt af det öfver
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
9
svämmade området, hvarförutom arrendatorn jämväl förklarat sig icke
hafva något att invända däremot, att municipalsamhället af kronan
med full äganderätt förvärfvade ifrågavarande jordområde jämte hemmanet
tillhörande vatten och vattenrätt i Storån, i hvithet fall arrendatorn
mot rättighet att under sin arrendetid uppbära den stipulerade årliga
ersättningen vore villig afstå från nyttjanderätten till såväl jordområdet
som vattnet och vattenrätten utan nedsättning i arrendet eller
ändring i arrendevillkoren eller något som helst annat vederlag, allt
dock under förutsättning att vederbörande myndigheter på ansökan
af samhället gåfve detsamma tillstånd till anläggningen och till vidtagande
af de ifrågasatta åtgärderna. För att kunna vinna äganderätt
till ifrågavarande område med tillhörande vattenrätt anhölle emellertid
municipalsamhället, att styrelsen efter vederbörlig utredning måtte föreslå
det pris, som samhället därför hade att betala, samt vidtaga de
öfriga på styrelsen ankommande åtgärder, som för försäljningens åvägabringande
erfordrades.
Storån eller Ramsjöån utgör en del af den i förenämnda län framflytande
Huskvarnaån, hvilken så benämnes under dess lopp mellan
sjöarna Ylen och Ramsjön. Vid sitt utlopp ur sjön Ylen bildar ån först
ett mindre fall vid Strömsholm, hvarifrån den rinner med ringa lutningnod
mot den ungefär 1 kilometer från sistnämnda ställe belägna Torestorps
spång, där den börjar falla hastigare ned mot Ramsjöholm. Hela
detta fall äges numera af municipalsamhället med undantag af öfverstå
sträckan på vattendragets vänstra sida, där strand och vatten tillhöra
hemmanet Torestorp. Enligt Insulanders utredning innefattar den rad
af forsar, af hvilka fallet består, en sammanlagd fallhöjd af omkring
26 meter, däraf på hemmanet Torestorps strand skulle komma omkring
5,3 meter.
Beträffande den ifrågasatta försäljningen förordade i afgifvet yttrande
domänintendenten bifall därtill. Jordområdet, som skulle afstås, kunde
egendomen utan större skada undvara och vattenkraften kunde ock försäljas,
synnerligast då kronan ej ägde strandrätt mer än å ena sidan
af ån. Hvad köpevillkoren anginge, borde kronan förbehållas rätt att
afverka all å området i fråga växande skog och att därifrån bortföra
densamma, hvarjämte vederbörando borde tillförbindas att ej afstånga
hemmanets kreatur från vattnet i blifvande damm och i ån. I fråga
om priset, så och då samhället ej bjudit något bestämdt sådant, borde
ansökningen fullständigas härutinnan.
I anledning af domänintendentens berörda yttrande har municipalsamhället
afgifvit påminnelser och därvid, jämte det detsamma förmält
Bih. till Bilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 76 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
sig icke hafva något att erinra mot de föreslagna villkoren, vidare
meddelat, att jordområdet vid af vederbörande häradsrätt den 7 juni
1907 hållen syn af rätten värderats till 2,229 kronor 10 öre, däri inbegripet
värdet af den skada, som genom uppdämningen komme att
tillskyndas kronans mark, och att samhället låtit Insulander verkställa
värdering af vattenkraften, hvilken därvid enligt påminnelseskriften
bilagdt instrument uppskattats till ett värde, högt beräknadt, af 4,800
kronor; och har samhället under åberopande häraf förklarat sig villigt
erlägga den köpeskilling, som af vederbörande myndighet blefve bestämd
efter förut i behörig ordning skedd värdering.
Insulander har vid ifrågavarande värdering utgått därifrån, att
den del af fallet, som läge utanför hemmanet Torestorps strand, under
nuvarande förhållanden kunde lämna en effekt af 50 naturhästkrafter
vid lågvatten och 100 naturhästkrafter vid industriellt medelvatten.
Den nyttiga effekten skulle då uppgå till 37 hästkrafter vid lågvatten
och 75 hästkrafter vid industriellt medelvatten. Genom reglering af
ofvanliggande sjöar kunde visserligen vattenmängden uppdrifvas något
utöfver angifna industriella medelvattenmängd, men utan allt för stora
kostnader torde denna ökning icke kunna drifvas upp till mer än 30
till 60 procent, motsvarande en effekt af högt räknadt 120 hästkrafter.
Efter ett värde af 80 kronor för hästkraft skulle således ifrågavarande
del af fallet vara värd 9,600 kronor; och då kronan för hemmanet
Torestorp endast ägde ena stranden, skulle således värdet af kronans
andel i fallet blifva förenämnda belopp 4,800 kronor.
I utlåtande öfver ifrågavarande värderingar har domänintendenten
anfört, att det af Insulander uppskattade värdet af vattenfallet per hästkraft
syntes alltför lågt med hänsyn till de värden, som numera åsattes
vattenfall i andra trakter inom länet, i afseende hvarå domänintendenten
erinrade därom, att för ett vattenfall i Emån vid förra hofsmedsbostället
V* mantal Bilistorp i Skede socken, hvilket fall beträffande
läge ej vore fördelaktigare än ifrågavarande, värdet per hästkraft uppskattats
till 200 kronor. För öfrigt ansåge domänintendenten det med
fog kunna framhållas, att värdena å användbara vattenfall komme att
höjas, i mån som de alltmer och mer komme att tagas i anspråk för
industriella anläggningar med mera. Hvad det af häradssynerätten
uppskattade värdet af ifrågavarande jordområde med mera vidkomme,
vore det enligt domänintendentens mening nöjaktigt.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har anfört att, då den
egendomen tillhörande vattenkraften vid ifrågavarande ställe icke syntes
vara erforderlig för egendomen eller kunna för statens räkning annor
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
11
städes komma till användning, Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande
icke hade något att erinra mot den ifrågasatta upplåtelsen på af domänintendenten
föreslagna villkor. Lösesumman för vattenkraften syntes
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra bestämmas efter de pris
per hästkraft, staten erhållit eller fått betala vid upplåtelse eller förvärf
af vattenkraft under jämförliga förhållanden, men om hvilka Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande saknade kännedom.
Järnvägsstyrelsen har förklarat sig icke hafva något att erinra
mot ifrågavarande vattenfalls utarrenderande eller försäljning.
Sedan domänstyrelsen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anhållit
om dess yttrande i fråga om storleken och värdet af vattenfallet,
har bemälda ämbetsverk med skrifvelse den 24 nästlidna februari öfverlämnat
en på dess befallning af t. f. chefen i östra väg- och vattenby
ggnadsdistriktet, kaptenen J. Ekelund verkställd utredning jämte afgifvet
yttrande i begäi’da hänseendet, utvisande att vid industriellt
medelvatten tillgänglig vattenkraft i Storån vid Torestorp kunde beräknas
till 100 naturhästkrafter, motsvarande 75 effektiva turbinhästkrafter,
hvilka värderats till högst 125 kronor per hästkraft. Kaptenen
Ekelund har därvid särskild! framhållit, att det vore vanskligt att nu
beräkna så högt kraftbelopp som det, hvarifrån Insulander vid sin uppskattning
utgått, då man icke visste, huru en framtida sjöreglering
kunde utföras eller kunde beräkna kostnaderna därför, samt att det för
den skull syntes honom riktigare att beräkna värdet eften den i vattenfallet
nu tillgängliga kraften med hänsyn till vanligen förekommande
vattenmängd vid industriellt medelvatten.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för sin del ansett erforderligt
att rörande nämnda yttrande endast tillägga att, ehuru ett pris af
200 kronor per nyttig hästkraft i allmänhet icke kunde anses oskäligt
numera, styrelsen, vid det förhållandet att ifrågavarande staten tillhöriga
vattenfallsandel vore för ringa för att med fördel kunna sjanständigt
utbyggas samt i öfrigt vore mindre gynnsamt belägen, dock
funnit sig icke böra afstyrka det af Ekelund föreslagna lägre priset af
125 kronor per hästkraft.
I underdånig skrifvelse den 13 nästlidna mars har domänstyrelsen
underställt detta ärende Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och därvid
meddelat att ifrågavarande kronoegendom på grund af styrelsens kontrakt
den 22 november 1894 och transportresolution den 26 mars 1897
innehafves på arrende af A. F. Rydbeck till den 14 mars 1916 mot en
årlig arrendeafgift af 1,100 kronor.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 127.
För egen del har domänstyrelsen hemställt, att jordområdet i fråga
jämte rätt till vattnet i Storån därinvid måtte från egendomen afskiljas
och försäljas till Nässjö municipalsamhälle.
Ehuru jag är af den åsikt, att staten icke i allmänhet bör afhända
sig sina vattenfall, anser jag uti förevarande ärende sådana förhållanden
vara förebragta, att jag bör förorda bifall till municipalsamhällets framställning.
Å ena sidan är det nämligen icke fråga om att utlämna
ifrågavarande vattenfallsandel åt den enskilda spekulationen och å andra
sidan är den icke af den storlek och belägenhet, att den med fördel
kan utnyttjas af staten. Härtill kommer att det är fråga endast om
en del af ett långsträckt fall, som för sitt fulla utnyttjande krafvel*
sådana förhållanden, att kraftens uttagande kan koncentreras till en
viss punkt, något som ej med fördel kan ske, med mindre samhället
kan vinna dispositionsrätt öfver det hela.
Vidkommande villkoren för upplåtelsen anser jag, att sådana bestämmelser
böra träffas, att köpeskillingen komme att bestämmas af gode
män. Vidare bör förbehåll göras om förenämnda vattenservitut och om
afverkningsrätt till skogen å det jordområde, som skulle ingå i köpet,
äfvensom föreskrift meddelas om skyldighet för municipalsamhället att,
om så påfordras, uppsätta och för framtiden underhålla stängsel i gränsen
mellan jordområdet och kronans mark.»
Utskottet hemställer,
att förevarande proposition må vinna Riksdagens
bifall.
Stockholm den 8 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.