Konstitutionsutskottets Utlåtande J:o 6.
1
N:0 6.
Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1908, kl. 7 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, t anledning af väckt motion
om ändring af 5, G och 15 §§ regeringsformen.
Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 227, hafva herrar Karl Staaff, Ernst Beckman, Th. af Gallerholm,
Johan Ericsson, K. G. Karlsson, Victor Moll, Jakob Pettersson, G.
Jansson, Fridtjuv Berg, Joll. Ström, S. H. Kvarmelius, J. Bromée, Aug.
Henricson, Karl Starbäck, Ad. Wiklund och Jacob T. Larsson hemställt,
att Riksdagen måtte såsom hyllande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 5, G och 15
regeringsformen:
B eg er ing sfot''men.
§ 5-
Statsrådet skall bestå af tio ledamöter, bland Indika-----leda
möter
af statsrådet.
§ 6.
Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nämligen:
ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
eu chef för justitiedepartementet;
en för försvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens rådgifvare
i kommandomål;
eu för civildepartementet;
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. G Haft. (N:o G.)
1
9
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
Motionärernas
motivering.
eu för jordbruksdepartementet;
en för finansdepartementet;
en för ecklesiastikdepartementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan, bestämmes
af Konungen genom en särskild utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva förvaltat
civil beställning.
§ ib:
Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap
af högste befälhafvare öfver krigsmakten till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då han själf förer riksstyrelsen, afgöra i
närvaro af chefen för försvarsdepartementet. Honom åligge, vid ansvar,
att, då dessa mål — — — gorå det afseende, honom godt synes.
Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:
»Under erinran, att frågan om sammanslagning af landtförsvars- och
sjöförsvarsdepartementen flere gånger förut framförts till Riksdagens bepröfvande
och jämväl tillvunnit sig stora sympatier, tillåta vi oss att nu på
nytt väcka detta viktiga spörsmål.
De fördelar, som skulle vinnas genom sammanslagning af de två
försvarsdepartementen under en gemensam chef, äro liera.
Rör det första skulle otvifvelaktigt försvarets enhetlighet väsentligen
stärkas. I stället för att landtförsvaret och sjöförsvaret nu uppfattas såsom
två strängt skilda grenar af försvaret, hvilkas samverkan endast
med svårighet åstadkommes, skulle de då framstå föga annorlunda än
de olika delarna af landtförsvaret eller sjöförsvaret, och samverkan följaktligen
falla af sig själf.
Rör det andra skulle den beklagliga rivalitet mellan vapnen, som
alltför ofta kommer till synes — och som för ingen del synes vara
mindre nu än förr — genom ett sammanförande helt visst väsentligen
försvagas och småningom försvinna.
Rör det tredje skulle i alla afseenden en större planmässighet möjliggöras
och med planmässigheten äfven kunna följa eu större sparsamhet
i utgifterna. ''På den rätta fördelningen emellan försvarets särskilda
grenar af de för ändamålet tillgängliga medel, beror’, säger 1894 års
kommitté, ’i själfva verket försvarskraften i det hela högst väsentligt; och
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
3
med eu mindre stimma, rätt fördelad, torde ofta nog vinnas en ansenligare
ökning i landets samlade försvarskraft än med en större summa,
mera slumpvis fördelad.''
Dessa äro i liufvudsak de störa militäriska och ekonomiska fördelar,
som stå att vinna genom den ifrågasatta förändringen.
Härtill kan läggas den fördel i afseende på regeringens enhetliga
arbete, som skulle ernås genom att i hvarje fall ingen rivalitet mellan
försvarsgrenarna hade plats vid rådsbordet — eu rivalitet, som för visso
mer än en gång stört regeringsarbetets lugna gång och äfventyra! den
för en regering så nödvändiga sammanhållningen.
Invändningarne mot sammanslagningen hafva icke mycken betydelse.
De bestå hufvudsakligen däri, att man ansett, att hvarken en landtmilitär,
eller eu sjömilitär, eller eu civil man skulle mäkta att på ett
lämpligt och riktigt sätt handhafva befattningen såsom försvarsminister. I
det första fallet skulle han gynna landtförsvaret, i det andra sjöförsvaret,
i det sista skulle lian vara oförmögen att sköta, vare sig det ena
eller det andra.
Det är emellertid svårt att förstå, hvarför en gemensam försvarsminister,
som tillhört landtförsvaret, skulle behöfva försumma sjöförsvaret.
Så gärna kunde man påstå, att eu landtförsvarsminister, som tillhört
kavalleriet, måste försumma infanteriet och artilleriet o. s. v. Lika svårt
är det att förstå, hvarför hvarje lekman skulle på förhand dömas oförmögen
att handhafva försvarsväsendet. Under ecklesiastikdepartementet
sortera både kyrka och skola. Likväl visar det sig gå för sig, att skolman
eller universitetslärare sköta de kyrkliga angelägenheterna.
Öfverhufvud torde man icke böra lägga alltför mycken vikt vid
rena fackinsikter, då det gäller att förestå statsdepartement. Erfarenheten
visar i många länder, hurusom både det ena och andra departementet kan
skötas och skötas väl af personer utan speciella fackinsikter. Och detta kan
nog ha sin förklaring. Politiken, som tvingar dem, Indika syssla därmed,
att sätta sig in i allehanda saker, är eu god skola. För öfrigt är det
ofta så, att fackinsikten grundlägger ensidighet, medan eu högste chef
just bör vara så kvalificerad, att han icke förfaller till ensidighet. Yrkesutöfningen
medför också understundom — synnerligast måhända i det
militära yrket med dess starka kåranda — en viss benägenhet att mer
än tillbörligt gifva efter för starka önskningar inom de förra kamraternas
krets. Eu högste chef åter bör stå helt fri från sådant inflytande.
Man har i samband med frågan om sammanslagning af försvars -
4
Konstautionmtskoitets Utlåtande N:o 6.
departementen talat mycket om kommandomålen, k vilkas handläggning
skulle vara ytterst svår för en icke-specialist. Men i det hela gäller här
detsamma, som nyss är sagdt. Specialiseringen inom landförsvaret — och
väl numera äfven inom sjöförsvaret — tiar gått så långt, att för visso
eu specialist på hela landtförsvaret eller hela sjöförsvaret i hvarje fall
icke är lätt att finna. Inom alla departement lär chefen för öfrig! behöfva
underordnades framställningar och upplysningar. Äger lian själf ett
sundt och öfverlägset omdöme, lär han därefter lätteligen finna sig till
rätta.
Det har slutligen sagts, att de stater af större betydenhet, där
särskilt sjöförsvar finnes, i allmänhet hafva särskilda landtförsvars- och
sjöministrar.
Detta ger oss anledning till ett viktigt påpekande. Etter vår uppfattning
är icke något land, hvars armé och flotta kunna erhålla fullkomligt
själfständiga uppgifter, jämförligt med oss. Således kunna vi
icke hämta något föredöme i detta fall från t. ex. Tyskland, Frankrike
eller England, hvilka på grund af sina vidsträckta intressen i andra
världsdelar kunna behöfva sända landttrupper till eu världsdel och flottdivisioner
till eu annan. Vårt försvarsväsende har endast två mål: att
skydda vår neutralitet vid krig mellan främmande makter och att försvara
oss i händelse af direkt angrepp. I båda fallen erfordras både
flottan och armén (helt eller delvis). 1 båda fallen är alltså en samverkan
oundgängligen nödig. Häraf skillnaden.
I stater åter, hvilkas armé och flotta i likhet med hvad lallet är
hos oss näppeligen kunna tänkas operera fullt själfständigt, förekommer
äfven, åtminstone understundom, den gemensamhet vi förorda. Så är
fallet i Österrike-Ungern. Så i Norge, och så äfven — ehuru icke
genom grundlag föreskrifvet — i Danmark.
Tilläggas må för öfrig!, att Frankrike upprepade gånger under tredje
republiken haft civila försvarsministrar. Detsamma har varit .fallet i
England.
Vi hålla alltså före, att ett för alla vapenslag gemensamt försvarsdepartement
kan erhålla en duglig och god skötsel af en officer från
det ena eller andra vapnet eller ock af en civil man — allt under förutsättning,
att chefen äger den allmänna duglighet och det goda omdöme,
som erfordras för den viktiga posten.
Slutligen må anmärkas, att då åtminstone ett nytt departement —
departementet för handel, industri och sjöfart — måste upprättas, det
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
5
är allt skäl att, till förebyggande af att statsråden blifva alltför många
och regeringsarbete! därigenom försvåras, söka åstadkomma någon minskning
på annat håll.»
Sedan genom departementalstyrelsens genomförande år 1840 krigsärendena
fördelats på två statsdepartement, landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen,
med särskilda chefer för hvardera departementet, hvilka
tillika skulle vara Konungens rådgifvare i kommandomål för armén och
flottan, har frågan om dessa båda departements förening till ett gemensamt
departement vid flera tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts och
Riksdagens pröfning i samband med ifrågasatt inrättande af nya statsdepartement.
Tanken på en dylik sammanslagning uttalades första
gången vid 1868 års riksdag, då konstitutionsutskottet uti afgifvet utlåtande
öfver ett af Kungl. Magi framlagdt förslag om inrättande af ett nytt
statsdepartement för näringar och allmänna arbeten, såsom sin mening
framhöll, att sjöförsvaret, som genom den ombildning det under de
senare åren undergått alltmer inskränkts till personal och materiel, borde
kunna förenas med landtförsvaret under en gemensam chef. Under diskussionen
i kamrarna biträddes denna åsikt af ledamöter i båda kamrarna.
Vid 1874 års riksdag framlade konstitutionsutskottet ett formligt
förslag om eu dylik förening af de båda departementen. Med anledning
af väckt motion om inrättande af ett nytt statsdepartement för jordbruk
och kommunikationer tillstyrkte utskottet upprättandet af ett departement
för näringar och allmänna arbeten, men då utskottet ansåg, att eu ökning
af departementens antal icke borde äga rum, föreslog utskottet i sammanhang
härmed eu förening af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
till ett gemensamt krigsdepartement. Tidpunkten härför ansågs af utskottet
vara desto lägligare, som eu omorganisation af försvarsväsendet
efter all sannolikhet då antogs förestå, och det vore af stor nytta, om
därvid landt- och sjöförsvaret kom me att ordnas efter en gemensam plan.
Yid ärendets behandling inom kamrarna afslog Första Kammaren utskottets
hemställan i hvad den afsåg försvarsdepartementens sammanslagning, under
det Andra Kammaren biträdde utskottets förslag härutinnan.
Frågan fick härefter hvila till 1880 års riksdag, då uti eu inom
Andra Kammaren väckt motion om inrättande af ett nytt departement
för jordbruket och öfriga näringar jämväl föreslogs en förening af de
båda försvarsdepartementen. Konstitutionsutskottet, som ansåg, att initiativet
till förändringar uti departementsorganisationen borde utgå från
Utskottets
yttrande.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
(i
Kungi. Maj :t, afstyrkte motionen och denna utskottets hemställan blef
af båda kamrarna bifallen.
Vid 1893 års riksdags återupptogs frågan uti eu inom Andra Kammaren
väckt motion, denna gång i samband med förslag om inrättande
af ett samfärdselsdepartement. Utan att inlåta sig på ett bedömande,
huruvida en sammanslagning af försvarsdepartementen lämpligen borde
ske, ansåg sig konstitutionsutskottet böra såsom sin mening uttala, att
tidpunkten för frågans återupptagande näppeligen kunde anses väl vald.
Utskottet föreställde sig nämligen, att landtförsvarets fullständiga ordnande
i enlighet med den nya här organisationen skulle åtminstone under den
närmast följande tiden taga departementschefens hela arbetskraft i anspråk,
och att å andra sidan, så länge frågan om sjöförsvarets ordnande icke
blifvit nöjaktigt löst, det kunde vara af vikt, att den, som inom statsrådet
skulle vara målsman för sjöförsvarets intressen, tillhörde sjövapnet. Af
dessa skäl fann utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till förslaget.
Denna utskottets hemställan blef af Första Kammaren bifallen, under
det Andra Kammaren antog en vid betänkandet fogad reservation, hvari
yrkades bifall till det väckta förslaget. Genom kamrarnas skiljaktiga
beslut hade således frågan återigen fallit.
Med anledning af förenämnda motion beslöt emellertid Kiksdagen
aflåta eu skrifvelse till Ivungl. Maj:t med begäran om utredning af frågan
om inrättande af ett nytt statsdepartement. Då Kung]. Maj:t ansåg,
att, innan detta ärende slutligen pröfvades, utredning borde företagas,
huruvida landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen kunde och borde
till ett departement förenas och i så fall, under hvilka villkor detta borde
ske, uppdrog Kungl. Maj:t den 9 augusti 1894 åt en kommitté att verkställa
• clenna utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med det betänkande
och de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. Kommittén
afgaf den 17 december 1895 betänkande i ämnet och uttalade sig därvid
för eu förening af de båda försvarsdepartementen under vissa af
kommittén angifna villkor och förutsättningar. Tre af kommitténs sju
ledamöter hyste emellertid en motsatt uppfattning och afstyrkte på anförda
grunder eu dylik sammanslagning. Yid framläggande till 1899
års riksdag af proposition om inrättande af ett nytt statsdepartement,
jordbruksdepartementet, fann Kungl. Maj:t ej heller skäligt föreslå ändring
i den nuvarande anordningen med två försvarsdepartement.
Medan frågan om en förändrad departementsorganisation var föremål
för Kungl. Maj:ts pröfning, framkom vid 1896 års riksdag ånyo
Konstitutionsutskottets inlåtande K;o 6.
7
förslag om de båda försvarsdepartementens sammanslagning till ett departement.
Yrkandet härpå framställdes uti en inom Andra Kammaren
väckt motion i samband med förslag om inrättande af ett departement
för landtbruk, industri och handel. Konstitutionsutskottet, som ansåg
det icke vara lämpligt att från Riksdagens sida något beslut i ämnet
fattades, innan Riksdagens ofvanberörda framställning om inrättande af
ett nytt departement blifvit af Kungl. Maj:t besvarad, afstyrkte motionen,
och utskottets hemställan blef af båda kamrarna bifallen.
Då Kungl. Maj:t vid 1899 års riksdag framlade proposition om
inrättande af ett jordbruksdepartement, återupptogs i samband härmed
det gamla önskningsmålet om försvarsdepartementens sammanslagning
uti en inom Andra Kammaren väckt motion. Till stöd för sitt förslag
åberopade motionären ofvannämnda kommittébetänkande, hvari tillstyrkts
en dylik sammanslagning, och detta ej mindre på grund af nödvändig
enhet vid den högsta ledningen af arméns och flottans rent militära
angelägenheter än äfven med hänsyn till fördelen af en mera systematisk
och enhetlig administration med däraf följande förenklingar och besparingar,
ej minst vid anskaffning af materiel och förråd af hvarjehanda
slag. Konstitutionsutskottet ansåg sig emellertid icke kunna förorda förslaget,
då dess genomförande vore förenadt med åtskilliga olägenheter.
I främsta rummet kunde mot förslaget anmärkas, att förutsättningen för en
sammanslagning af departementen vore, att den beredning och föredragning
af kommandomål, som ålåge vederbörande departementschef, öfverlämnades
åt särskilda föredragande för dylika mål, en för hären och en för flottan.
Eu sådan anordning innebure emellertid eu återgång till förhållandena
före 1.840 års departementalorgauisation, då kommandomålen föredrogos
af två särskilda generaladjutanter för armén och flottan. Erfarenheten
från denna tid hade emellertid visat, att krigsförvaltningens delning i
högsta instans emellan en generaladjutant, hvilken innehade personalbefälet,
och en ledamot af statsrådet, hvilken i öfrigt utöfvado högsta
chefskapet, medförde splittring och förlamade bådas verksamhet.
Kommandomålens öfverflyttning på cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen
hade därför ansetts såsom en bland de viktigaste förbättringar,
som 1840 års omorganisation af statsrådet förde med sig. Oafsedt
dessa förhållanden syntes sammanslagningen af de båda försvarsdepartementen
icke medföra någon verklig fördel. Skulle chefen för det
gemensamma försvarsdepartementet tillhöra exempelvis armén, läge det
nästan i sakens natur, att han ej kunde så tillgodose flottans intressen
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande iKo 6''.
som en detta vapens egen chef, och omvändt, om cliefen för försvarsdepartementet
vore kommen ur flottans leder, skulle utan tvifvel likartade
anmärkningar komma att riktas mot honom från armén. Anmärkningar
af enahanda art kom me antagligen än mindre att fattas, om till
chef för det gemensamma departementet utsåges en civil person. En
annan betänklighet mot sammanslagningen syntes utskottet ligga häruti,
att, då i följd af densamma i regeln endast en bland departementscheferna
komme att blifva militär, detta syntes föranleda, att jämväl ett bland de
konsultativa statsråden borde vara en militär, något som icke kunde
anses tillfredsställande ur synpunkten af de rent administrativa målens
handläggning. Då härtill komme, att inom landtförsvarets område påginge
ett organisationsarbete, som åtminstone under de närmaste åren
icke hunne afslutas, och äfven för sjöförsvaret kunde motses eu kraftigare
utveckling, ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka det väckta
förslaget, utan hemställde om afslag å detsamma. Denna utskottets hemställan
blef ock af båda kamrarna bifallen.
Sista gången frågan om de båda försvarsdepartementens sammanslagning
till ett gemensamt departement förelåg till Riksdagens pröfning
var vid 1905 års riksdag, då yrkande härom framställdes i icke
mindre än fyra särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner.
Konstitutionsutskottet, som upptog frågan till behandling i samband med
föreliggande förslag om inrättande af ett nytt departement för handel,
industri och sjöfart, afstyrkte emellertid samtliga motionerna under
åberopande af hufvudsakligen enahanda skäl som 1899 års konstitutionsutskott.
Yid ärendets behandling inom kamrarna beslöt Första Kammaren
utan votering biträda utskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren
med 129 röster mot 65 biföll en vid utskottets utlåtande fogad
reservation, hvari yrkades eu grundlagsändring i den riktning motionärerna
föreslagit.
Sådan är i sina allmännaste drag gången af den föreliggande frågans
föregående behandling i Riksdagen. Af den lämnade redogörelsen framgår,
att förslaget om en förening af de båda försvarsdepartementen haft
sitt stöd inom Andra Kammaren, som vid icke mindre än tre olika tillfällen
därom fattat beslut. Vidare är att märka, att detta förslag alltid ställts
i samband med förslag om inrättande af nya departement för vissa
andra grenar af förvaltningen. Då behofvet af dylika departements inrättande
varit allmänt erkändt, är det helt naturligt, att man å vissa
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6. 9
MU önskat, att eu sammanslagning af försvarsdepartementen kunde
komma till stånd för att icke antalet ledamöter i statsrådet skulle blifva
allt lör stort. En sådan önskan har varit så mycket mera förklarlig
som man jämväl ansett, att fördelar i andra hänseenden skulle genom
en sådan sammanslagning kunna uppnås. 0
Af hvad ofvan anförts rörande frågans tidigare behandling inom
Riksdagen framhår, att atskilhga anmärkningar af såväl principiell som
praktisk natur gjorts mot den ifrågasatta sammanslagningen. Uti den
nu föreliggande motionen hafva motionärerna upptagit dessa anmärkmngar
tiH bemötande och därvid sökt visa, att dessa icke hafva mycken
betydelse med hänsyn till de stora militäriska och ekonomiska fördelar,
som sta att vinna genom den ifrågasatta förändringen. Enligt
motionärernas mening skulle dessa vara, att försvarets enhetlighet otvifvelaktigt
»kulle väsentligen stärkas, i det samverkan mellan försvarets
bada grenar lättare skulle kunna åstadkommas; att den befintliga rivaliteten
mellan vapnen skulle väsentligen försvagas och småningom försvinna,
samt att i alla afseenden en större planmässighet skulle möili»-goras och med denna äfven kunna följa en större sparsamhet i utgifterna.
Härtill kunde aggas den fördel i afseende på regeringens enhetliga arbete,
som skulle ernås genom att i hvarje fall ingen rivalitet mellan
försvarsgrenarna hade plats vid Ivonungens rådsbord. Slutligen hafva
motionärerna framhållit, att, då åtminstone ett nytt departement måste
upprattas, det vore allt skäl att till förebyggande af att statsråden blefve
aik för manga och regeringsarbete! därigenom försvårades, söka åstadkomma
någon minskning på annat håll.
f 1 11 r-ingå \Gtt bedömaude af huruvida de med en sammanslagning
åt de bada försvarsdepartementen förbundna olägenheter äro af beskaffenhet
att kunna pa ett eller annat sätt undanröjas, eller huruvida de afmotionarerna
framhalta, onekligen mycket beaktansvärda fördelar genom den
1 ragasatta anordningen verkligen stå att vinna, har utskottet på frågans
nuvarande äge icke ansett vara lämpligt, då någon fullständig utredning^
rörande ^ alla pa saken inverkande omständigheter icke blifvit
lorebragt. kragan synes emellertid utskottet vara af den vikt, att den
or göras till föremål för en noggrann och allsidig utredning. Eu
sådan utredning finner utskottet nu så mycket mera påkallad, som man
1 alla händelser, under den närmaste framtiden har att emotse förslag
om en omorganisation af statsdepartementen. Utskottet vill nämligen
erinra, att Riksdagen uti särskilda skrivelser till Kung!. Mai-t anhållit
Bill. till Biksd. Prof luns. 3 Sand. 6 Käft. J
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o H.
dels år 1905 om utarbetande af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement,
omfattande handel, industri och sjöfart, och dels år 1907, att
Kungl. Maj:t vid pröfningen af spörsmålet om inrättande af nyssnämnda
departement äfven ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens
sammanförande under ifrågavarande eller anuat departement, med
angifvande i benämningen å departementet af detta dess verksamhetsområde.
Vidare vill utskottet anmärka, att, därest en regeringsrätt, hvarom
förslag vid innevarande riksdag föreligger, kommer till stånd, den däraf
föranledda minskningen af arbetsbördan för åtskilliga departement otvifvel
aktigt kommer att medföra en omgruppering af ärendena mellan statsdepartementen.
Slutligen torde i detta sammanhang böra omnämnas, att
utskottet uti denna dag afgifvet utlåtande, med anledning af väckt motion
om inrättande af ett statsdepartement för kommunikationer och allmänna
arbeten, hemställt om aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t med
begäran, att Kungl. Maj:t ville vid behandlingen af frågan om omreglering
af statsrådet och inrättande af nya statsdepartement, särskildt
taga i öfvervägande, Indika åtgärder kunna anses lämpliga för tillgodoseendet
af krafvet på en mera enhetlig och sakkunnig behandling af de ärenden,
som angå kommunikationer och allmänna arbeten.
Då utskottet anser, att frågan angående landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens
sammanslagning bör göras till föremål för en fullständig
och allsidig utredning i samband med öfriga, Kungl. Majt:s pröfning
underställda förslag rörande departementens organisation, får utskottet,
utan att i frågans nuvarande skick göra något bestämdt principuttalande,
hemställa,
att Riksdagen må, i anledning af förevarande
motion, i skrifvelse till Kungl. Maj .t anhålla, det Kungl.
Maj:t ville vid behandlingen af frågan om omreglering
af statsrådet och inrättande af nya statsdepartement
jämväl taga i öfvervägande, huruvida de båda försvarsdepartementen
lämpligen kunna och böra sammanslås
till ett departement.
Stockholm den 13 mars 1908.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
11
Reservationer:
af herrar eif Callerholm, Beckman, Ericsson i Yallsta, Staaff, friherre
Bonde, Centerwull och Kvarnzdius, hvilka anfört:
»Ehuru vi på de i motionen anförda, efter vår mening afgörande
skäl ansett önskligast, att Riksdagen omedelbart beslutit antaga det däri
framställda timslag till ändring i §§ 5, 6 och 15 regeringsformen såsom
hvilande till vidare grundlagsenlig behandling, hafva vi likväl i frågans
nuvarande läge funnit oss böra tillstyrka,
att Riksdagen måtte godkänna den af utskottet
gjorda hemställan.»
af herrar Säve, Clason och von Menizer, hvilka anfört:
»Såsom af utskottets betänkande framgår, har föreliggande fråga så
sent som 1894 vant föremål för utredning af en kommitté, hvarvid dock
befanns, att af kommitténs fyra militära ledamöter två afstyrkte hvarje
sammanslagning af försvarsdepartementen och de två, som tillstyrkte den,
voro sinsemellan oense om sättet för dess utförande. Under sådana förhållanden
synes den militära sakkunskapen, för så vidt den vann uttryck
i kommitténs betänkande, icke tala till förmån för eu dylik sammanslagning.
. Kommittémajoritetens förslag, enligt hvilket vid sidan af försvatsministern
skulle ställas tva särskilde föredragande för kommandomål,
hvilka skulle innehafva högsta personalbefälet öfver resp. armén och
flottan och i öfrigt hafva att hvar för sitt vapen representera den militära
fackkunskapen, torde ock i själfva verket snarare innebära försvarsärendenas
splittring på tre försvarsministrar än deras sammanförande på
en. I hvarje fall lärer den enligt ett sådant förslag nödvändiga fördelningen
af dessa ärendens högsta ledning på å den ena sidan ministern,
å den andra sidan de högste militära befälhafvarne öfver armé och flotta
svårligen kunna genomföras utan betydande risker för enhetligheten och
plaumässigheten inom hvardera försvarsgrenens eget område. Huru den
än anoidnas, synes oss dessutom redan tillvaron af en sådan fördelning
lätt ägnad att minska försvarsministerns — och därmed hela regeringens
—— egen auktoritet inom det viktiga militära området, något, som säkerligen
icke vore till landets fromma. Lika litet skulle vi anse det vara
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
till nytta för regeringen eller landet, om genom tillskapandet af den i
utsikt ställde civile försvarsministern den militära sakkunskapen skulle
förlora hvarje målsman bland Konungens ansvarige rådgifvare. Det förefaller
oss alltså, som om just med hänsyn till försvarets enhetlighet och
planmässighet icke blott, såsom motionärerna ansett, fördelar skulle stå
att vinna genom den ifrågasatta sammanslagningen, utan äfven betydande
olägenheter vara att befara.
Hvad åter angår den omtalade rivaliteten mellan armén och flottan,
så torde den hafva helt andra grunder än försvarsärendenas fördelning
på två departement — dess existens är icke okänd i länder med blott
ett försvarsdepartement — och alltså böra med helt andra medel motarbetas.
Äfven med bibehållande af två försvarsdepartement kunna utan
tvifvel många betydande steg i denna riktning tagas.
Då härtill kommer, att förslag om eu förening af försvarsdepartementen
så nyligen som 1896 och 1899 afböjts af Riksdagens båda
kamrar och därtill 1905 af Första Kammaren, samt då äfven, oberoende
af en riksdagsskrivelse, regeringen vid nu förestående arbete rörande
omorganisation af statsdepartementen säkerligen icke lärer försumma att
taga under ompröfning äfven försvarsdepartementens ställning, för så
vidt den anser desamma böra underkastas någon omdaning, hafva vi
ansett, att utskottet saknat tillräcklig anledning att taga något initiativ
i frågan och tillstyrka eu sådan skrifvelse som den föreslagna.»
Det skulle här antecknas, att herrar Behm och Berlin icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.