Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
1
å
N:o 25.
Ank. till Riksd. kansli den 22 maj 1908, kl. 7 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 37, 53,
69, 87 och 114 regeringsformen, §§ 37, 38, 39, 41 till
och med 45 och 55 riksdagsordningen samt 2 § 4:o
tryckfrihetsförordningen jämte två inom Riksdagen i ämnet
väckta motioner.
Till konstitutionsutskottets handläggning- hafva båda kamrarna hänvisat
Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 21, däruti Kungl.
Maj:t till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 37, 53, 69, 87 och 114 regeringsformen, §§ 37,
38, 39, 41 till och med 45 och 55 riksdagsordningen samt 2 § 4:o
tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen.
§ 37.
Konungen äger att — — — — närmast berättigad är.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa
utskott: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 24 Höft. (N:o 25.) 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
ett banko- och riksgäldsutskott, ett lagutskott samt ett jordbruksoch
domänutskott med den sammansättning och de uppgifter, som i
riksdagsordningen bestämmas.
Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.
§ 69.
Då vederbörande utskotts förslag rörande----gälle hvad
angående behandlingen af utskottens afgifna förslag uti riksdagsordningens
stadgas. Fatta kamrarna----såsom Riksdagens beslut.
§ 87.
l:o. Riksdagen äger -----eller gammal afskaffa. Frågor
härom må i Riksdagens kamrar kunna väckas och skola, sedan vederbörande
utskott däröfver blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Beslutar
Riksdagen — — — — såsom i riksdagsordningen sägs.
2:o. Riksdagen äge ock----hindrat förslagets antagande.
§ 114.
De forna riksståndens privilegier — — — — af allmänt kyrkomöte.
Riddarhusordningen, som bestämmer huru ridderskapet och adeln
må sammanträda för att om sina gemensamma angelägenheter besluta,
fastställes af Konungen samt ridderskapet och adeln gemensamt. Om
allmänt kyrkomöte lagstadgas af Konung och Riksdag samfälldt med
samtycke jämväl af allmänt kyrkomöte.
Riksdagsordningen.
§ 37.
1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
3
bevillningsutskott, ett banko- och riksgäldsutskott, ett lagutskott samt
ett jordbruks- och domänutskott. Dessa Riksdagens ständiga utskott
skola bestå: konstitutionsutskottet af tjugu, statsutskottet af tjugufyra,
bevillningsutskottet af tjugu, banko- och riksgäldsutskottet af sexton,
lagutskottet af sexton samt jordbruks- och domänutskottet af sexton
ledamöter, hvilka hvardera kammaren till halfva antalet inom sig väljer
antingen omedelbart eller, om kammaren.så beslutar, genom elektorer;
ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att, när sådant
finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande af
frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling, så ock att, därest
utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal, sådant
bevilja.
2. Hvardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter, att,
vid inträffadt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande däröfver erfordras, skall för afgifvande af utlåtande och förslag
i frågan ett tillfälligt utskott, bestående af så många ledamöter,
som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som
erfordras för beredning af de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer---— till utskottet
hänvisade grundlagsfrågor.
2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och afgifva förslag
i anledning af dit remitterade frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets
ansvarighet, om förvärfvande och förlust af medborgarrätt, om rikets
vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte så ock af kommunallagarna.
3. Utskottet åligger ock —--(lika med nuvarande mom. 2)
— — — i regeringsformen stadgadt.
4. Utskottet tillkommer jämväl — — — (lika med nuvarande
mom. 3) — — — vägrar proposition.
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och
äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger
att, i den mån det icke gäller jordbruksärenden eller pensions- och
indragningsstaterna, granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd
och förvaltning samt föreslå hvad till fyllandet af dess behof erfordras,
hvarvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas, så ock
att föreslå beloppet af de summor, hvilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser afsättas, och att uppgifva, huru mycket
bör genom bevillningar utgöras, äfvensom att uppgöra förslag till
riksstat.
2. Utskottet tillkommer ock--— — ansvar yrka.
§ 41.
1. Banko- och riksgäldsutskottet tillhör att undersöka och utreda
riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och tillstånd samt att
föreslå och i mål, för hvilka utskottet fått sig sådan makt af Riksdagen
uppdragen, gifva föreskrifter om bankens och riksgäldskontorets
förvaltning äfvensom att föreslå hvad till fyllandet af riksgäldsverkets
behof erfordras.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och afgifva
förslag i anledning af de från kamrarna hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande
såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt om rikets mynt.
3. Utskottet skall jämväl undfå del af Konungens angående
statsvei’kets tillstånd och behof aflåtna proposition hvad angår pensionsoch
indragningsstaterna och med anledning däraf liksom ock med
afseende å de från kamrarne dit remitterade frågor rörande pensionsväsendet
afgifva utlåtanden ocji förslag.
§ 42.
1. Lagutskottet skall meddela utlåtanden och afgifva förslag i
anledning af de, såsom icke tillhörande annat utskotts behandling, från
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
5
kamrarna dit hänvisade frågor om stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af civil-, kriminal- och kyrkolag, likasom och af andra
lagar och författningar, som stiftas af Konung och Riksdag samfälldt.
2. Utskottet skall ock granska justitieombudsmannens afgifna
redogörelse, äfvensom hans ämbetsdiarier och registratur, samt med
utlåtande däröfver till Riksdagen inkomma.
§ 43.
1. Jordbruks- och domänutskottet, som skall erhålla del af
Konungens angående statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen
afgifna proposition i hvad den angår de under jordbruksdepartementet
lydande ärenden, åligger att granska, utreda och uppgifva statsverkets
behof med hänsyn till denna styrelsens gren samt att för öfrigt afgifva
betänkanden och förslag i anledning af de från kamrarna till utskottet
hänvisade jordbruksärenden.
2. Utskottet åligger jämväl att meddela utlåtanden och afgifva
förslag i anledning af alla från kamrarna dit hänvisade frågor, som
angå stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och
författningar rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar,
om jakt och fiske, om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, afvittringar,
skiften och jordstyckningar samt därmed sammanhängande
ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.
§ 44.
Ej må statsrådsledamot — — — (lika med nuvarande § 43)
— — — kan förekomma.
§ 45.
1. Alla utskott skola inom två dagar från den, då de blifvit
utsedda, sammanträda.
2. Utskotten välja — — — (lika med nuvarande § 44) — —
— yttrande i ämnet.
3. Har ledamot af utskott tre gånger å rad, utan laga förfall,
från utskottets sammanträden sig afhållit, bör ordföranden hos vederbörande
kammare sådant anmäla, på det annan ledamot i utskottet
må, i föreskrifven ordning, inväljas.
4. Utskotten böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden,
som på dem ankomma.
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling, må af
riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från
riksdags öppnande eller, om motionen föranledes af kungl. proposition,
som efter öppnandet till Riksdagen aflåtits, inom tio dagar från propositionens
aflämnande i kammare. Motion i ämne, som tillhör tillfälligt
utskotts behandling, må väckas inom trettio dagar efter riksdags
öppnande.
I grundlagsfrågor samt i frågor, som röra någondera kammaren
enskilda så ock i frågor, som af redan inom någondera kammaren
fattadt beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen
föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen är
samlad.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet aflämnas. Ej må i
en skrift flera mål af olika beskaffenhet sammanföras.
Tryckfrihetsföro r <1 n i n g e n.
§ 2.
4:o. I grund af — — — — -— — — — — ■— — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:
Att protokoll, hållna — —--eller banko- och riksgälds
verkens,
eller banko-, stats- samt banko- och riksgäldsutskottens, eller
revisorers öfver banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks
hemliga ärenden, icke kunna — — — — icke uppenbara.
Att ej några — — — — —--—--femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — —-------konfiskeras.
Att, i hvad — — — — — — — — — — femtio riksdaler.
Det skall — — — —--— — — — — sexton skillingar.
Att protokoll — —— — — — — — — — sexton skillingar.
Att ingen — — — — — — — — — — — sexton skillingar.
Att utdrag — — — — —--— —--femtio riksdaler.
Att uppgifter — —------— •— femtio riksdaler.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
7
Att de från— — — — — — — — — — — femtio riksdaler.
Att ansökning----------femtio riksdaler.
Att sådant — — — — — — — — — — — — hufvudsaken.
I öfrigt — — — — — — — — — — — — stadgadt är.
_ Vid propositionen finnes fogadt utdrag af det i statsrådet den
24 januari 1908 förda protokoll öfver justitiedepartementsärenden,
utvisande att föredragande departementschefen vid anmälan af det af
utsedda kommitterade afgifna underdåniga betänkande rörande vidtagande
af de åtgärder, som kunde finnas nödiga och nyttiga för beredande
af önskvärd lättnad i Riksdagens arbete, anfört följande:
»Såsom kommitterade framhållit, hafva gällande bestämmelser
om riksdagsarbetet visat sig otillfredsställande särskildt i två afseenden,
nämligen dels därutinnan, att önskvärd möjlighet saknas att redan
under den första tiden efter en riksdags början bedöma omfattningen
åt det arbete, som kommer att blifva riksdagen förelagdt, och dels så
till vida, att vissa af Riksdagens utskott blifva öfver höfvan betungade,
medan däremot andra väl kunna tåla någon ökning i sitt arbete.
De af kommitterade föreslagna åtgärder torde utan tvifvel vara
väl ägnade att minska nämnda olägenheter. Särskildt synes bildandet
af ett nytt utskott, som får öfvertaga en afsevärd del af de mest betungade
utskottens, stats- och lagutskottens, arbetsbörda, böra kraftigt
bidraga till en jämnare fördelning af riksdagsärendena mellan utskotten
och därmed till en snabbare beredning af ärendena. Det kan emellertid,
såsom äfven af reservanterna inom kommitterade framhållits, ifrågasättas,
huruvida det må vara fullt lyckligt att från statsutskottets behandling
afskilja — utom pensionsärendena under tionde hufvudtiteln, emot
hvilkas öfverflyttning till banko- och riksgäldsutskottet någon betänklighet
knappast lärer yppas — jämväl en del af statsregleringen i
öfrigt. Nekas kan ej, att med den föreslagna arbetsfördelningen, enheten
och likformigheten i statsregleringens uppgörande icke kan
blifva så tillgodosedd, som nu är fallet, då samtliga hithörande frågor
komma under ett och samma utskotts behandling, liksom det äfven
ur annan synpunkt kan väcka betänkligheter att beträffande andra
ärenden än pensionsärendena göra afsteg från den hittills uppehållna
principen om enhetlig utskottsbehandling af budgeten. Då emellertid
den nödiga minskningen i statsutskottets arbetsbörda säkerligen icke
kan vinnas med mindre ytterligare någon del af statsregleringen frångår
detta utskott, samt de statsregleringsärenden, hvilkas öfverflyttning
till det nya utskottet kommitterade föreslagit, onekligen m3rcket nära
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
sammanhänga med det arbete, som i öfrigt skulle anvisas utskottet,
och samma ärendens omsorgsfulla och sakkunniga beredning sålunda
synes vara tryggad, har jag ansett öfvervägande skäl tala för att biträda
kommitterades förslag jämväl i nu ifrågavarande del.
Då den af kommitterade föreslagna ändring i 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen
skulle medföra, att de protokoll, som under de senaste
femtio åren förts hos banko- och statsutskotten rörande banko- och
riksgäldsverkens hemliga ärenden, blefve omedelbart tillgängliga för
allmänheten, torde annan ändring i nämnda moment ej böra vidtagas
än att under ifrågavarande stadgande inbegripas äfven banko- och
riksgäldsutskottets protokoll i ärenden af berörda art.
I kommitterades förslag till beredande af lättnad i Riksdagens
arbete ingår, att frågor rörande allmänt kyrkomöte skola behandlas
af konstitutionsutskottet. Med föranledande häraf hafva kommitterade
hemställt, att i § 114 regeringsformen måtte uttryckligen angifvas, att
om allmänt kyrkomöte lagstadgas af Konung och Riksdag samfälldt
med samtycke jämväl af allmänt kyrkomöte. Då detta instämmer
med hvad hittills varit vedertaget, synes mig intet vara att erinra
däremot, att kommitterades därutinnan framställda förslag, liksom äfven
det därmed sammanhängande att till ifrågavarande § öfverflytta den
nu i § 37 regeringsformen intagna bestämmelsen om riddarhusordningen,
varder för Riksdagen framlagdt.
I fråga om de ändringar i vissa lagar och författningar af konstitutionell
natur, hvilka, såsom kommitterade erinrat, blifva erforderliga
i händelse grundlagsförslaget antages, äro dessa ändringar af sådan
art, att förslag därom ej torde behöfva nu framläggas».
Motioner. I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet till
behandling förehaft tvenne i anledning af densamma inom Andra Kammaren
väckta motioner, nämligen n:o 232 af herr A. J. Christiernson
och n:o 247 af herr Emil Hammarlund.
Herr
Christiernsons
motion.
Uti dessa motioner hemställes:
af herr Christiernson:
att Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 21
ville besluta:
att regeringsformen § 38 mom. 2 bibehålies i sin hittills gällande
lydelse;
att regeringsformen § 114 likaledes bibehålies i sin hittills gällande
lydelse;
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25. 9
att det föreslagna nya utskottet må benämnas jordbruksutskottet
och att bankoutskottet bibehålies vid sitt gamla namn; samt
att den till tio dagar föreslagna motionstiden för motion, som
föranledes af kungl. proposition, som efter öppnandet till Riksdagen
aflåtits, i stället bestämmes till tjugo dagar.
Motionären har därjämte anhållit, att konstitutionsutskottet måtte
vidtaga de med anledning af ofvanstående yrkanden erforderliga omformuleringarna.
af herr Hammarlund:
dels att Kungl. Maj:ts i propositionen n:r 21 framställda förslag
om inryckande i § 114 regeringsformen af bestämmelser rörande
kyrkomötet icke måtte af Riksdagen antagas;
dels att Riksdagen måtte besluta, att i Kungl. Majts proposition
n:r 21 nedannämnda ändringar och tillägg skola göras i fråga om
bestämmelserna angående Riksdagens utskott, deras verksamhet m. m.,
nämligen:
1) att alla bestämmelser i grundlagarna om tillfälliga utskott
bortfalla;
2) att vid hvarje lagtima riksdag skola tillsättas åtta ständiga
utskott, nämligen: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett lagutskott, ett kommunalutskott, ett
domänutskott och ett allmänt utskott;
3) att antalet ledamöter i dessa utskott skall utgöra: i konstitutionsutskottet
20, i statsutskottet 30, i bevillningsutskottet 20 samt i hvart
och ett af de öfriga utskotten 16 ledamöter, hvilka hvardera kammaren
till halfva antalet inom sig väljer, hvarjemte hvardera kammaren utser
det antal suppleanter kammaren bestämmer;
4) att riksdagsärendena skola fördelas mellan de åtta utskotten
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med här ofvan angifna grunder och
sålunda beträffande ärendenas fördelning följande ändringar vidtagas i
Kungl. Maj:ts föreliggande proposition, nämligen:
a) att till konstitutionsutskottet icke öfverflyttas vare sig kyrkomötesförordningen
eller kommunallagarna;
b) att från statsutskottet icke utbrytas nionde och tionde hufvudtitlarna, ej heller
frågor rörande pensionsväsendet i allmänhet, utan att utskottet fortfarande får till uppgift
att handlägga samtliga statsregleringsärenden;
c) att till bevillningsutskottet öfverflyttas lagstiftningen rörande försäljningen
af vin, Öl och svagdricka;
Bill. till Biksd. Prot. 1908. 3 Sami. 24 Käft. 2
Herr
Hammarlunds
motion.
10
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
Herr Christiiernsons
niotio
vering.
d) att till bankoutskottet icke öfverflyttas tionde hufvudtiteln, ej heller frågor
rörande pensionsväsendet i allmänhet;
e) att från lagutskottet afsöndras så många ärenden, att utskottets verksamhet
väsentligen blir begränsad till lagstiftningen rörande civil-, kriminal- och krigslagar i
allmänhet äfvensom granskningen af justitieombudsmannens redogörelse;
f) att till kommunalutskottet öfverlämnas dels frågor om lagstiftningen rörande
kommunallagar, kyrkolag, kyrkomöte, prästtillsättning, skol- och uppfostringsväsendet samt
fattigvården och hälsovården, dels öfriga ärenden angående nämnda angelägenheter, hvilka
ej beröra statsregleringen;
g) att till domänutskottet icke öfverflyttas statsregleringsärendena under nionde
hufvudtiteln, men att utskottet, utöfver hvad Ivungl. Maj:t i öfrigt föreslagit skola öfverlämnas
till detsamma, äfven får att handlägga alla andra ärenden, som ligga inom dess
verksamhetsområde och som ej beröra statsregleringen;
h) att allmänna utskottet erhåller till uppgift att utreda alla sådana inom riksdagen
väckta frågor, som icke tillhöra här ofvan nämnda utskotts behandling eller röra
någondera kammaren enskildt men dock äro af natur att böra hänskjutas till utskotts
förberedande handläggning;
5) att motionstiden begränsas på så sätt, att — förutom livad
gäller grundlagsfrågor samt ärenden, som tillhöra allmänna utskottets
behandling, äfvensom frågor, som omedelbarligen föranledas af under
riksdagen inträffad händelse — motion skall vara väckt inom tio dagar
från riksdags öppnande eller, om motionen föranledes af kungl. proposition,
som efter öppnandet till riksdagen aflåtits, inom femton dagar
från propositionens aflämnande i kammare.
Motionären har därjämte anhållit, att utskottet måtte föreslå den
formulering af de särskilda paragraferna, som kunde finnas lämplig för
att Riksdagen måtte kunna antaga ofvan nämnda förslag att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling.
Till stöd för sitt uti motionen n:o 232 framlagda förslag har herr
Christiernson anfört följande:
»I proposition n:o 21 till innevarande års Riksdag har Kung!. Maj:t,
i anslutning till af därför tillsatta kommitterade utarbetadt förslag,
föreslagit Riksdagen att som hvilande antaga vissa ändringar i grundlagarna,
hvarigenom afses att bringa önskad lättnad i Riksdagens
arbete.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25. 11
Säkerligen kade det för riksdagsarbetets underlättande och tidsenliga
ordnande varit lämpligt, om kommitterade sökt redan nu slå in
på den väg, som erfarenheten visat vara den enda möjliga, nämligen
en utsträckning af riksdagstiden. Numera tillhör det som bekant regeln,
att Riksdagen afslutar sitt arbete först långt efter den tid, som vid
gällande riksdagsordnings antagande ansågs vara lämplig afslutningstid.
En utsträckning af riksdagstiden, antingen genom vårsessionens förlängande
eller införande af en kortare höstsession, är redan nu så påträngande,
att det förefaller synnerligen egendomligt, att kommitterade
icke upptagit den frågan till allvarlig ompröfning. Detta hade varit
så mycket mera behöfligt, som ärenden af denna natur fordra en jämförelsevis
lång tid, innan de kunna bli fastställda som grundlag. När
nii regeringen, genom att upptaga kommitterades förslag, nära nog
tvingar Riksdagen att inskränka sig till frågan om lappning på det
nuvarande arbetssättet, återstår hufvudsakligast att se till, att icke en
försämring i stället för en förbättring inträder för ledamöterna af Riksdagen
i deras gamla rättigheter.
Den ur denna synpunkt betydelsefullaste förändringen är den i
riksdagsordningen § 55 föreslagna inskränkningen i motionstiden; och
den. till sina verkningar farligaste ändringen är den, som stadgar, att
motion, föranledd af kungl. proposition, aflämnad efter riksdagens
öppnande, skall .göras inom tio dagar efter propositionens aflämnande
i. kamrarna. Motiveringen till denna ingripande ändring i motionsrätten
finner man. på sidorna 48 och 49 i kommitterades betänkande. Enligt
denna motivering skulle den nuvarande obegränsade motionstiden dels
hindra Riksdagen att redan i början af sin samvaro öfverblicka sitt
arbetsmaterial, dels inverka synnerligen hindrande på riksdagsarbetets
planmässiga bedrifvande. Detta resonemang är dock alldeles oriktigt, ty
svårigheten att öfverblicka arbetsmaterialet är nära nog uteslutande
förorsakad af det stora antal kungl. propositioner, som i regel aflämnas
under riksdagens senare del. Att åstadkomma en ändring häri kan
säkerligen icke ske och skulle under alla förhållanden icke lända till
någon fördel, då tiden för de flesta kungl. propositionernas aflämnande
bestämmes af omständigheter, öfver livilka ingå grundlagsstadganden
kunna råda. Kommitterade ha därför en felaktig utgångspunkt, då de
skjuta skulden för påpekade missförhållanden i Riksdagens arbetssätt på
den obegränsade motionstiden.
Någon större planmässighet i riksdagsarbetet står väl heller icke
att vinna genom en inskränkning i motionstiden, särskildt som kom
-
12
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
mitterade icke framlagt några bevis för att hittills möjligen bristande
planmässighet skulle förorsakats af den nuvarande obegränsade motionstiden.
Med hänsyn till god ordning torde det emellertid icke finnas skäl
att motsätta sig en viss begränsning af motionstiden i de fall, där den
för närvarande är obegränsad. Att sätta tiden till tio dagar, som nu
är föreslaget, synes dock vara att gå för långt och kommer att i viss
mån strypa den ledamot af Riksdagen tillkommande rätt att på grund
af kungl. proposition väcka motion. Man kan säkerligen icke, såsom
kommitterade hafva gjort, anse att den tid, som är stadgad för motions
afgifvande i ärende, som tillhör ständigt utskott, skall vara tillräcklig
för motion, föranledd på grund af senare aflämnad kungl. proposition.
Dels kunna Riksdagens ledamöter under de första tio dagarna ägna
nära nog hela sin tid åt affattandet af motioner, dels torde i viktiga
frågor, som kräfva särskild utredning, det mesta af arbetet vara undangjordt
före Riksdagens sammanträde. Däremot kunna Riksdagens ledamöter
icke i regel vara på samma sätt rustade att omedelbart efter en
kungl. propositions aflämnande afgifva behöflig motion i ämnet. Endast
i undantagsfall torde man kunna säga, att, om tio motionsdagar äro
tillräckliga vid riksdagens början, äfven tio dagar förslå för sedermera
uppkomna anledningar. Dessutom kan en kungl. proposition visserligen
vara aflämnad till Riksdagen, men därför icke samtidigt i tryck utdelad
till dess ledamöter. Så t. ex. aflämnades Kungl. Maj:ts proposition
n:o 2 redan den 21 järn, men först den 4 febr. förelåg propositionen i
tryck i Andra Kammaren. Enbart genom dylika händelser skola Riksdagens
ledamöter, med tio dagars motionsrätt, riskera att gå sin motionsrätt
förlustig, ty förr än ett förut obekant ärende föreligger i tryck
kan man icke gärna ha satt sig in i detsamma.
När det slutligen talas om att utskottsarbetet skulle på något
sätt fördröjas i afvaktan på väntade motioner, så torde detta påstående,
i hvad afseende det gäller försenande af Riksdagens arbete, få hänvisas
till de sällsynta undantagens område och sålunda heller icke räknas
med då det gäller att af hjälpa regelbundna obehag.
Förslaget om att ge vissa utskott dubbelnamn får väl anses obehöfligt,
då något slags förväxling icke gärna kan förekomma och utskottens
namn icke gärna kunna ange alla olika ärenden, som inom
desamma skola behandlas. Det torde därför vara riktigast, att bankutskottet
bibehålies vid sitt gamla namn och att det nya utskottet benämnes
enbart jordbruksutskottet.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
13
I samband med frågan om förenkling af riksdagsarbetet har såväl
kommitterade som Kungl. Maj:t funnit för godt att draga in spörsmålet
om — kyrkomötets ställning, genom att till § 114 regeringsformen
foga ett stadgande af följande lydelse: ''Om allmänt kyrkomöte
lagstadgas af Konung och Riksdag samfäldt med samtycke jämväl af
allmänt kyrkomöte.’
Redan då det vid riksens ständers möte 1857—58 förelåg förslag
om inrättande af allmänt kyrkomöte, betonades, att kyrkomötet skulle
vara en under Konung och Riksdag lydande rådgifvande församling.
Lagutskottet föreslog också, i enlighet med denna uppfattning, beträffande
kyrkomötes befogenhet följande: ''Allmänt kyrkomöte till
kommer
endast upptaga sådana mål, som Konungen till detsamma
öfverlämnar. Ej äge dock mötet i dessa mål någon beslutanderätt;
utan hafve det allena att utlåtande däri till Konungen afgifva.’
Utvecklingen på detta område, målmedvetet ledd af högvördiga
prästerskapets maktbegär, har emellertid gått i en helt annan och mot
vår statsförfattnings anda stridande riktning. Numera står kyrkomötet
med vetorätt mot Konung och Riksdag. Men ännu har dock kyrkomöte
saknat grundlagsenlig rätt att mot Konung och Riksdag säga nej
i fråga om ändring eller upphäfvande af kyrkomötesförordningen. Äfven
denna rätt vill man nu tillerkänna kyrkomötet och därmed skulle denna
specialrepresentation ha vunnit äfven full formell likställighet med de
båda statsmakter, Konung och Riksdag, som annars räknas som ensambestämmande
i Svea rike.
Det torde vara ytterst svårt för att ej säga omöjligt att uppleta
sambandet mellan frågan om riksdagsarbetets underlättande och kyrkomötets
vetorätt. Kommitterade ha heller icke ens sökt göra troligt, att
någon dylik samhörighet skulle existera, lika litet som man i det uppdrag
kommittén erhöll af Kungl. Maj:t, ''för att öfverlägga om de åtgärder,
som kunna finnas nödiga och nyttiga för beredande af önskvärd
lättnad i Riksdagens arbete, samt härutinnan afgifva de förslag,
hvartill de kunna finna anledning föreligga och som kunde vara af beskaffenhet
att innefatta ändring i grundlag’, kan finna något som rör
kyrkomötet och dess statsrättsliga ställning. Att det har ’synts kommitterade
lämpligt’ är den enda motivering som står att finna, ett motiv
som säkerligen icke kan inrymmas under riksdagsordningens stadgande
om ''högst nödiga eller nyttiga’ ändringar.
Eu närmare granskning af ordalydelsen i nuvarande § 114 regeringsformen
ger icke det ringaste stöd åt den uppfattning, som legat
till grund för kommitterades tolkning af paragrafen i fråga. Där talas
14
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
Herr
Hammarlunds
motivering.
om att ändring eller upphäfvande af prästerskapets privilegier ej må ske
utan med bifall af allmänt kyrkomöte, men att inrangera kyrkomötet
bland prästerliga ''privilegier, förmåner, rättigheter och friheter’ torde
icke gå för sig, äfven om kyrkomötet bereder prästerskapet förmåner
på samhällets bekostnad. I förordningen angående allmänt kyrkomöte
§ 1 stadgas nämligen, att till allmänt kyrkomöte sammanträda svenska
kyrkans ombud, och i § 2 bestämmes hvilka skola vara »svenska kyrkans
ombud», men förvisso är det icke prästerskapet. Visserligen utgöra
prästerna — beklagligt nog — hälften af antalet ledamöter i kyrkomötet,
men de deltaga som ombud för svenska kyrkan och icke i egenskap
af ombud för svenska statskyrkans prästerskap. Då § 114 hittills
innehållit stadgande endast om, huru i fråga om ändring rörande prästerskapets
förmåner skall förfaras, skulle enligt kommitterades och regeringens
förslag till formulering paragrafen komma att, förutom hvad
som rör adeln, innehålla tvenne stadganden, en om prästerliga privilegier
och en om kyrkomöte. Uppenbarligen alltså det sista en ny bestämmelse,
alldeles utanför ramen af § 114 regeringsformen.
Justitieministern åberopar som skäl för inryckande i § 114, hur
om kyrkomöte lagstiftas, att det hittills varit vedertaget, att Konung
och Riksdag med samtycke jämväl af kyrkomöte därom stadgat. Men
detta är dock blott en tolkning af Kungl. Maj:t och om kyrkomötesförordringen
anses vara af kyrkolags natur, stadgas tillräckligt tydligt
om förändring af dylik lag i § 87 mom. 2 regeringsformen. Annat
blir förhållandet, om i grundlagen uttryckligen föreskrifves angående
allmänt kyrkomöte, som blifvit gjordt i den kungl. propositionen. Därmed
tilldelas allmänt kyrkomöte eu betydligt fastare ställning, och förordningen
angående allmänt kyrkomöte erhåller en helt annan karaktär,
som nog icke kan anses vara i öfverensstämmelse hvarken med lagstiftarnas
mening och heller icke med grundlagens bud.
Då öfverflyttandet af mom. 2 § 37 regeringsformen till § 114
endast synes tjäna till s}7fte att rättfärdiga insmugglingen af kyrkomötesförordningen
i sistnämnda paragraf, kan det vara nog, om man
påpekar, att stadgandet om riddarhusordningen ovillkorligen hör hemma
under § 37, där det också stått sedan mer än fyrtio år eller tills det
nu gällde att åt kyrkomötet söka bereda en ännu starkare och maktfullkomligare
ställning.»
Herr Hammarlund har på följande sätt motiverat sitt uti motionen
n:o 247 framställda förslag:
»Den många gånger inom Riksdagen behandlade frågan om en
förändring af Riksdagens utskott i afsikt att söka bereda lättnad i riksdagsarbetet
har genom Kungl. Maj:ts proposition n:o 21 ånyo bragts
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
15
på dagordningen. Det är en särdeles svårlöst fråga, som därmed förts
fram på Riksdagens bord, men tillika en grannlaga fråga, detta senare
därför, att det är af synnerlig vikt, att, då rubbningar i de hittillsvarande
förhållandena äga rum, ej sådana förändringar vidtagas, som kunna
hafva till följd ett försvagande af Riksdagens ställning gent emot regeringsmakten.
Den föreliggande propositionen är tillkommen med anledning af
betänkande, afgifvet af de af Kungl. Maj:t den 20 september 1907 för
ändamålet utsedda kommitterade. Det skall genast erkännas, att förslaget
har åtskilliga mycket beaktansvärda uppslag till en reform på
det ifrågavarande området. Bland sådana må nämnas, att de ständiga
utskottens antal ökats; att vid ärendenas fördelning mellan utskotten
man icke såsom förut ensidigt hållit sig till den formella synpunkten,
samt att motionstiden väsentligt begränsats. Det är emellertid att
beklaga, att de kommitterade, som förberedt ärendet, icke dristat utdraga
konsekvenserna af sina egna uppslag utan stannat vid några halfmesyrer
i stället för att söka lösa frågan i hela sin omfattning. Deras förslag''
är därför i flera afseenden otillfredsställande. Måhända kan detsamma
afhjälpa de värsta svårigheterna för tillfället, men det gifver ej en
rationell lösning för framtiden, och det är därjämte att befara, att
Riksdagens två viktigaste utskott, konstitutionsutskottet och statsutskottet,
: skulle genom den nya anordningen få sin ställning försvagad.
Förslaget är, i korthet sagdt, af den beskaffenhet, att efter några åren
ny reform ganska säkert skall befinnas nödvändig.
Då en ändring i det nuvarande utskottsväsendet skall vidtagas,
bör man enligt min mening gå så långt, att utsikt finnes, att de svåraste
olägenheterna varda afhjälpta ett stycke framåt i tiden. Om man
ser efter huru riksdagsarbetet utvecklats under de två senaste årtiondena,
måste man emellertid komma till den uppfattning, att nämnda mål ej
vinnes genom antagande af Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag.
Kommitterade medgifva, att ''deri förnämsta orsaken till att Riksdagens
arbetsbörda under de senare åren kommit att kännas särskildt
tryckande, torde vara att söka uti de olägenheter, som äro förbundna
med sättet för frågornas beredning, olägenheter, livilka måste blifva
allt mer och mer kännbara i samma mån som riksdagsärendena ökas
i antal och omfattning’ (sid. 26 i kommittébetänkandet). Under början
af Riksdagen är arbetet hufvudsakligen förlagdt till utskotten och endast
till ringa del till kamrarna. Genom lämpliga anordningars vidtagande
skulle — mena kommitterade — tiden vid riksdagens början ''kunna utnyttjas
på ett för riksdagsarbetet i dess helhet mera fruktbringande sätt’.
Detta är ock min öfvertygelse. Det mest fruktbringande sätt,
hvarpå tiden under Riksdagens första skede kunde användas, vore väl
16
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
det, att Riksdagens samtliga — eller åtminstone så godt som samtliga
— ledamöter fördelade sig i ett flertal jämnställda utskott, inom Indika
riksdagsärendenas vederbörliga utredning med all kraft och fart bedrefves.
’Den starka utveckling, som efter den nya riksdagsordningens
genomförande ägt rum på vissa områden för statens verksamhet, i förening
med en under årens lopp utbildad praxis, enligt hvilken allt flera
ärenden förts till ständiga utskott i stället för att öfverlämnas till tillfälliga
utskotts behandling, har gjort, att olikheten i de ständiga utskottens
arbetsbörda kommit att framträda i högre grad än hvad som
ursprungligen varit förutsedt’, yttra kommitterade (sid. 28).
Men då utvecklingen oförtydbart gått i denna riktning, hvarför
då, när en förändring i alla fall måste göras, söka streta emot och för
någon tid hindra den anordning, mot hvilken utvecklingen tydligt pekar?
Hvarför icke med tagen hänsyn till den vunna erfarenheten fördela
ärendena mellan ett flertal ständiga utskott, samtidigt med att de tillfälliga
utskotten slopades? Förr eller senare måste man i alla händelser
tillgripa denna utväg, därest Riksdagen skall kunna bibehålla sitt inflytande
på statsärendena. Klart är nämligen, att med den nuvarande
utvecklingen på statslifvets skilda områden — märk t. ex. en höjning
af budgeten under de senaste tio åren från 120 till 202 millioner kronor,
d. v. s. med nära 70 procent, samt en ökning i antalet Kungl. propositioner
under samma tid från 68 till 199, d. v. s. med nära 200 procent
— en utveckling äfven af Riksdagens utskottsväsende blir en nödvändighet,
om man ej skall riskera en maktförskjutning i förhållandet mellan
regering och Riksdag till den senares nackdel.
För närvarande är det så, att vissa riksdagsledamöter äro öfver
höfvan betungade med utskottsarbete, under det andra hafva helt obetydligt
sådant, ja, åtskilliga icke ens äro i tillfälle att närvara och åhöra
förhandlingarna i något enda utskott. I stället borde riksdagsarbetet
vara så ordnadt, att det förberedande arbetet blefve något så när jämnt
fördeladt mellan Riksdagens ledamöter och enhvar bereddes tillfälle att
åtminstone i egenskap af suppleant närvara vid de utredande förhandlingar,
som förekomma i ett ständigt utskott. Men för vinnande af
detta mål äro två reformer nödiga, nämligen: 1) upphäfvande af de
tillfälliga utskotten samt inrättande af nya ständiga utskott; 2) ärendenas
fördelning mellan utskotten icke såsom nu efter rent formella
grunder utan med tagen hänsyn till ärendenas sakliga innebörd.
En verklig reform på det föreliggande området måste således i
första rummet gå ut på att samtliga riksdagsärendena erhålla
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
17
en likformig utskottsbehandling,
hvadan sålunda reformen äfven bör omfatta de s. k.
Tillfälliga utskotten.
Kommitterade medgifva på tal om de tillfälliga utskotten, att det
icke kan bestridas, ’att dessa utskott icke kommit att utveckla sig i
den riktning man ursprungligen tänkt sig och att deras verksamhetsområde
blifvit mindre än afsetts’ (sid. 59). Likaså medgifva kommitterade,
''att den tillfälliga utskottsinstitutionen, sådan den för närvarande
gestaltat sig, är i vissa afseenden behäftad med olägenheter, som icke
vidlåda de ständiga utskotten’. Särskilt framhålla kommitterade, att
med det successiva behandlingssättet kan följa ’ett upprepadt kastande
af frågan från den ena kammaren till den andra’, i följd hvaraf motioner,
som gå till tillfälligt utskott, ''kräfva för sitt afgörande betydligt
längre tid än motioner i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling’
(sid. 50). Icke förty hafva kommitterade ''funnit det vara med klok
förtänksamhet mest öfverensstämmande att icke föreslå någon förändring
med afseende å de tillfälliga utskotten’. Kommitterade mena, att
systemet med tillfälliga utskott är särskildt lämpligt med hänsyn till
Andra Kammaren med dess större ledamotsantal. ’Då nämligen uti
denna kammare väckes ett betydligt större antal motioner i ämnen,
som tillhöra tillfälligt utskott, än i Första Kammaren, kunna de ledamöter,
som icke erhållit plats i de ständiga utskotten, tagas i anspråk
för ifrågavarande motioners utredning’ (sid. 60). Men i hvilken vidsträcktare
grad skulle icke dessa ledamöter komma in i riksdagsärendena,
ifall de i stället för att utreda 7 å 8 enskilda motioner voro i
tillfälle att närvara vid förhandlingarna i ett ständigt utskott, som har
att behandla en hel mängd kungl. propositioner och därjämte ett långt
större antal motion er än hvad ett tillfälligt utskott har på sin lott! År
det icke ett rent slöseri med arbetskrafter att, såsom fallet är i Andra
Kammaren, sätta 70 personer att under en tid af bortåt fyra månader
utreda ett 30-tal motioner? Till jämförelse kan nämnas, att en afdelning
af statsutskottet (6 ledamöter och 6 suppleanter) samtidigt har
att behandla tre hufvudtitlar i statsverkspropositionen, omfattande sammanlagdt
277 särskilda punkter, samt därjämte 36 motioner förutom de
propositioner och motioner, som inkomma efter den ordinarie motionstidens
utgång.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 24 Höft.
3
18
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
I eu vid 1900 års riksdag väckt motion. (n:o 160 i Andra Kammaren)
tillät jag mig kritisera det nuvarande systemet med tillfälliga
utskott. Jag yttrade bland annat följande:
''Det har om de tillfälliga utskotten blifvit sagd!, att de i allmänhet lämnat en
god utredning af ärendena. Men det torde ej kunna nekas, att resultatet i allmänhet
blifvit skäligen magert. Personligt samarbete mellan ledamöter från de båda kamrarna
kan i fråga om dessa ärendens beredning ej aunat än undantagsvis — och då under så
att säga själftagna former — komma till stånd, hvadan ock sammanjämkning af skilda
meningar här är svårare än i fråga om de ärenden, som gå till ständigt utskott. Under
det att motionerna kastas från den ena kammaren till den andra, från det ena tillfälliga
utskottet till det andra, händer ej sällan, att det hela slites sönder. Detta förhandlingssätt
genom tryckta utskottsbetänkanden synes ej lämpa sig för våra förhållanden, därest
man vill uppnå ett positivt resultat.
Härtill kommer, att detta arbetssätt medför ökade tryckningskostnader utan något
egentligt gagn. Hvarje motion, hvarje utskottsbetänkande tryckes om vid samma riksdag
flera gånger.
Med kännedom om svårigheten att komma till ett positivt resultat, då en fråga
hänskjutes till tillfälligt utskott, söka ock motionärer ej sällan undvika att få sina förslag
hänvisade till sådant utskott. Detta kan ske på flera sätt; det mest vanliga är
som bekant att hänga vid det egentliga förslaget en begäran om ett litet anslag för utredning
eller dylikt. Därigenom måste motionen remitteras till statsutskottet.
Under senare tiden har ock en viss tendens gjort sig gällande i syfte att särskild!
till stats- och lagutskotten öfverflytta en del motioner om skrifvelseförslag, hvilka förut
plägat handläggas af tillfälligt utskott.’
I motionen lämnades en tabell öfver antalet betänkande^ som
under åren 1890—1899 afgifvits af de tillfälliga utskotten. Densamma
fullständigas bär med uppgifter äfven för åren 1900—1907 och får då
följande utseende: |
|||
År: |
I Första |
I Andra |
Summa |
1890 ............ |
16 |
41 |
57 |
1891 ............ |
19 |
22 |
41 |
1892 ............ |
16 |
24 |
40 |
1893 ............ |
16 |
26 |
42 |
1894 ............ |
16 |
27 |
43 |
1895 ............ |
19 |
30 |
49 |
1896 ............ |
14 |
25 |
39 |
1897 ............ |
14 |
22 |
36 |
1898 ........... |
13 |
26 |
39 |
1899 ............ |
13 |
21 |
44 |
1900 ............ |
13 |
20 |
33 |
1901............ |
12 |
32 |
44 |
1902 ........... |
23 |
41 |
64 |
1903 ........... |
28 |
46 |
74 |
1904 ........... |
26 |
48 |
74 |
1905 ........... |
14 |
34 |
48 |
1906 ........... |
12 |
18 |
SO |
1907 ............ |
2<> |
36 |
58 |
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
19
Under de senaste 18 åren har alltså antalet betänkande!!, afgifna
af de tillfälliga utskotten, varit i Första Kammaren vissa år nere vid
en så låg siffra som 12 och stigit till högst 28. 1 Andra Kammaren
har antalet växlat från lägst 18 till högst 48. Maximum nåddes åren
1903 och 1904, d. v. s. de två sista åren, då motioner rörande försäljningen
af vin och maltdrycker remitterades till tillfälligt utskott. Då utgjorde
hela antalet af sammanlagdt sju tillfälliga utskotts afgifna betänkanden
74, men då man tager i betraktande, att beträffande ett stort antal
ärenden minst två stundom tre betänkanden afgifvits om samma sak, innan
ärendet med det nuvarande omständliga arbetssättet kunnat slutföras,
blir antalet behandlade frågor högst väsentligt mindre än antalet betänkanden.
Från 1905, då lagstiftningen rörande försäljning af vin, Öl
och svagdricka kom under lagutskottet, har som synes antalet afgifna
betänkanden gått ned till samma antal som på 1890-talet,, ja, året 1906
t. o. in. varit lägre än någonsin förut.
Kommitterade hafva i sitt betänkande meddelat tabeller rörande
antalet utskottsbetänkande^ som under olika tidsskeden afgifvits af
riksdagens utskott, men därvid egendomligt nog ej medtagit de tillfälliga
utskotten. Af förestående tabell, jämförd med tabellen å sid. 29
i kommittébetänkandet, framgår, att medan de flesta ständiga utskott
få allt större arbetsbörda sig förelagd, är i stort sedt motsatsen fallet
beträffande de tillfälliga utskotten.
Ser man på det positiva resultatet af de tillfälliga utskottens arbeten,
så är detta ännu magrare. De frågor, som vid 1907 års riksdag
voro i tillfälliga utskott föremål för utredning af 10 ledamöter
med 4 suppleanter från Första Kammaren och 45 ledamöter med 25
suppleanter från Andra Kammaren, summa 84 ledamöter, resulterade i
10 skrifvelse!'' till Kung!. Maj:t. Närmast föregående år var residtatet
af allt detta arbete blott 7 skrifvelse!- och år 1905 t. o. m. endast —
6 skrifvelse!''.
Då det egentliga riksdagsarbetet är förlagdt till de ständiga utskotten,
synes det vara af stor betydelse, att riksdagens ledamöter så
tidigt som möjligt blifva i tillfälle att vinna kännedom om det arbete,
som här förekommer, och det arbetssätt, som här tillämpas. Detta
kunde ernås genom att såsom regel införa likformig behandling af alla
ärendena. Men härför kräfves en
20
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
ny fördelningsgrund för riksdagsärendena,
så att icke såsom nu är fallet den rent formella synpunkten blir den
afgörande. Härom yttrade jag i min motion n:o 160 vid 1900 års
riksdag bland annat följande:
''För genomförande af en dylik reform kräfves, att man öfvergifver den nuvarande
formella indelningen, då det gäller att bestämma till livilket utskott ett ärende skall
hänvisas, och i stället tillgriper en mera reell indelning. För närvarande är främsta synpunkten
den: hör ärendet under Konungens administrativa lagstiftning eller ej? I förstnämnda
fall går det till tillfälligt utskott, eljest till ständigt utskott.
Denna formella indelning leder till högst besynnerliga konsekvenser. Så skola
t. ex. frågor angående skolrådets sammansättning behandlas af lagutskottet, under det
frågor rörande skolrådets åligganden hänvisas till tillfälligt utskott. Ärenden angående
döfstum- eller blindundervisningen höra under lagutskottets handläggning, medan det tillkommer
tillfälligt utskott att yttra sig i frågor, som angå folkskoleundervisningen.
Sträfvandena gå ju — och detta med rätta — ut därpå, att allt flera ärenden,
som hittills ansetts höra under Konungens administrativa lagstiftning, dragas under
Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning. Detta har till följd, att ärendena
så småningom öfverflyttas från tillfälliga till ständiga utskott; en fråga, som ett år hört
under tillfälligt utskotts behandling, blir kanske ett följande år föremål för lagutskottets
pröfning —- men aldrig inträffar motsatsen.
Genom en indelning af ärendena med hänsyn till deras natur skulle helt visst
större följdriktighet i Riksdagens lagstiftningsarbete uppnås.’
I någon mån hafva kommitterade brutit mot det nuvarande
systemet att låta den formella synpunkten vara den bestämmande, då
det gäller att afgöra, till hvilket utskott ett ärende skall hänskjuta^,
men någon enhetlig plan har därvidlag ej tillämpats. Sålunda har
föreslagits sammanförande till ett utskott åt alla frågor rörande jordbruk
och domäner, vare sig frågorna afse statsutgifter eller lagstiftning.
Men hvarför icke på samma sätt sammanföra alla ärenden rörande
skolväsendet? Eller frågor angående handel, sjöfart och näringar? Eller
äi’enden rörande försvarsväsendet o. s. v.?
Då fråga är om ny fördelning af ärendena, måste man upptaga
till särskild pröfning det spörsmålet, huruvida
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
21
statsregel eringsär ende na
skola som hittills behandlas af ett och samma utskott eller fördelas på
flera utskott. Detta är ett ganska kinkigt spörsmål, ty så som statsregleringsärendenas
antal ökas, är fara värdi, att ett utskott icke skall
i längden kunna medhinna allt. Att minska arbetsbördan för
Statsutskottet
har ock varit ett af de mål, mot Indika kommitterade sträfvat.
I detta syfte hafva kommitterade föreslagit, att från statsutskottet
skulle afskiljas sådana ärenden, som icke på det närmaste sammanhänga
med statsregleringen. Sålunda skulle de rena riksgäldsärendena,
cl. v. s. sådana ärenden, som i egentlig mening röra granskningen, utredningen
och uppgifvandet af riksgäld skontorets tillstånd och förvaltning,
öfverflyttas till bankoutskottet, och ett nytt ständigt utskott,
kalladt jordbruks- och domänutskottet, skulle bland annat få till uppgift
att handlägga frågor angående dispositionen och förvaltningen af
kronans domäner och skogar samt likartade af statsutskottet hittills
behandlade ärenden. Då en dylik utbrytning från statsutskottet kau
ske, utan att enheten i statsregleringen behöfver rubbas, och då genom
en sådan öfverflyttning statsutskottets arbetsbörda skulle i icke ringa
mån minskas, böra dessa båda förslag af Riksdagen godkännas.
Men kommitterade hafva funnit, att dessa öfverflyttningar icke
äro tillräckliga för att statsutskottet skall på ett effektivt sätt få sin arbetsbörda
lättad. Därför föreslås, att två lmfvudtitlar utbrytas ur statsutskottet
och öfverflyttas, den nionde till det nya jordbruks- och domänutskottet
samt den tionde till bankoutskottet. Principiellt äro kommitterade
alldeles bestämdt emot en dylik utbrytning. ’Det måste — säga
kommitterade (sid. Öl) — ligga vikt uppå att alla frågor, som röra statsregleringen
eller därmed stå i ett oskiljaktigt sammanhang, erhålla eu
så långt möjligt är enhetlig behandling.’ Kommitterade hafva tagit i
öfvervägande, huruvida icke statsutskottet borde delas i två själfstäncliga
utskott, och kommitterade förklara sig icke vilja bestrida, ’att en
sådan anordning skulle innebära det mest effektiva sättet för att lätta
arbetsbördan för ifrågavarande utskott’ (sid. 69). Kommitterade ställa
sig emellertid bestämdt afvisande mot eu dylik delning och anföra som
skäl för denna sin mening följande (sid. 70): ''Statsutskottets hufvud
-
22
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
uppgift är att uppgöra statsregieringen och handlägga i samband därmed
stående frågor, och utskottet representerar enheten i budgetbehandlingen.
Dess delning i två sjelfständigt utskott, hvilka hade att handlägga
hvar sin del af budgeten, skulle innebära ett upphäfvande af
denna enhet. För åstadkommande af eu i alla delar jämn och väl afväg^
statsreglering synes det därför kommitterade nödvändigt, att uppgörandet
af densamma anförtros åt ett och samma utskott.’
Men oaktadt kommitterade så starkt hålla på enheten i budgetbehandlingen
och bestämdt motsätta sig statsutskottets uppdelning i två
skilda utskott, tveka de icke att fördela statsregleringsärendena på tre
olika utskott, nämligen statsutskottet, bankoutskottet samt jordbruks- och
domänutskottet.
Det vill förefalla mig, som om kommitterade hade alldeles rätt i
sin uppfattning angående vikten och betydelsen af enhet i budgetbehandlingen.
Men just därför håller jag före, att det icke är tillrådligt
att från statsutskottet afskilja två hufvudtitlar och kasta dessa åt skilda
håll, hvarigenom mindre enhet skulle vinnas än om statsutskottet uppdelades
i två skilda utskott, mellan hvilka, där så behöfdes, samarbete
kunde äga rum. Det ligger något hälft i kommitterades förslag: enheten
i statsregieringen har blifvit bruten, utan att därigenom någon
större lättnad i statsutskottets arbetsbörda åstadkommits.
Beträffande förslaget att från statsutskottet utbryta nionde hufvudtiteln
delar jag fullständigt de betänkligheter hr Id. R. Törnebladh
uttalat i sin reservation till kommitterades utlåtande (sid. 90) och hänvisar
härtill. De jordbruksärenden, som tillhöra statsregieringen å
nionde hufvudtiteln, äro — betonar reservanten — ’så pass likartade
med budgetfrågorna i öfrigt, att deras förläggande till annat utskott
dels afgjordt redan i och för sig bryter enheten vid statens uppgörande,
dels kan innebära ett steg på en sluttande bana’.
Men icke heller tionde hufvudtiteln torde under nuvarande förhållanden
utan väsentliga olägenheter kunna afskiljas från statsutskottet.
Så länge statsutskottet har att handlägga löneregleringsfrågorna, så
länge synas ock pensionsfrågorna böra vara där. Förhållandet är nämligen,
att en lönereglering ofta är förbunden med vissa ändringar rörande
pensionsvillkoren. Jag hänvisar i detta afseende exempelvis till
Kungl. Maj:ts proposition n:o 39 vid 1907 års riksdag samt propositionen
n:o 25 vid årets riksdag. I dylikt fall blefve det val statsutskottet, som
finge behandla äfven pensionsfrågan, men då blir ju nödigt, att utskottet
sätter sig in i det arbete, som ett annat utskott handlagt, ty de
principer, det egentliga pensionsutskottet tillämpat rörande pensioner
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
23
kunna gifvetvis ej därvid af statsutskottet åsidosättas. Likaså måste
statsutskottet, då det skall reglera förhållandet mellan lön, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg, tänka på den inverkan detta har på pensionen.
I åtskilliga utgiftsstater, som handläggas af statsutskottet, såsom t. ex.
telegraf-, tull- och poststaterna, förekomma rätt ofta pensionsfrågor.
Se t. ex. årets statsverksproposition, sjätte lmfvudtiteln, sid. 35 och
följande! Då sålunda statsutskottet ändock måste syssla med pensionsfrågor,
torde af praktiska skäl äfven tionde hufvudtiteln fortfarande
böra vara kvar hos statsutskottet.
Kommitterade anföra, att de å tionde hufvudtiteln utgående anslag
icke äro af den betydelse, att de nämnvärdt inverka på statsregleringen.
Det är dock att märka, att tionde hufvudtitelns slutsumma vid 1907
års riksdag fastställdes till 7,070,400 kronor och att ökningen från
föregående år utgjorde icke mindre än 185,300 kronor. Om dylika
belopp kunna anses icke ''nämnvärdt’ inverka på statsregleringen, kan
med samma skäl ett stort antal andra statsregleringsfrågor öfverflyttas
från statsutskottet till annat utskott.
Därest man icke vill tillgripa den radikala åtgärden att uppdela
statsutskottet i flera särskilda budgetutskott, mellan hvilka ett visst
samarbete ägde rum, så torde det nog vara riktigast, att samtliga hufvudtitlar
stanna kvar hos statsutskottet. I stället kunde en annan åtgärd
vidtagas i syfte att fördela arbetsbördan, nämligen att förstärka
statsutskottet med ytterligare tre ledamöter från hvardera kammaren.
Därigenom skulle inom utskottet en särskild lönereglerings- och pensionsafdelning
kunna bildas. Detta vore en åtgärd i praktisk riktning.
För vinnande af likformighet i löne- och pensionsfrågornas behandlingär
af vikt, att dessa frågor ej delas på många olika håll. Vid 1907
års riksdag, då statsutskottet hade till handläggning flera nya lönestater,
insåg utskottet ock betydelsen af en dylik enhetlig behandling och
tillsatte inom sig en särskild beredning för vissa mera omfattande dylika
frågor. Ledamöterna i denna beredning voro emellertid tillika ledamöter
af någon af statsutskottets ordinarie afdelningar, hvarigenom
arbetet blef för dem i alldeles särskild grad betungande. Detta kunde
förebyggas, om statsutskottet finge ytterligare sex ledamöter. Därigenom
skulle arbetet inom statsutskottet kunna fördelas på fem särskilda
afdelningar i stället för som hittills på fyra. I väsentlig anslutning
— utom i hvad angår den nya afdelningen — till den mening,
som uttalats i hr Törnebladhs reservation (sid. 91), skulle göromålen på
statsutskottets afdelningar kunna fördelas förslagsvis sålunda:
24
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
1) första, andra, tredje och nionde hufvudtitlarna;
2) fjärde och femte hufvudtitlarna;
3) sjätte hufvudtiteln, revisionsberättelsen angående statsverket, inkomstberäkningen,
riksstaten;
4) sjunde och åttonde hufvudtitlarna;
5) lönereglerings- och pensionsärenden.
Med en dylik uppdelning af ärendena vill det förefalla, som om
statsutskottet skulle kunna gå i land med att fortfarande handhafva
hela statsregleringen. Skulle under något år lönereglerings- och pensionsärendena
vara få till antalet, kan ju med lätthet till den femte
afdelningen öfverflyttas andra statsregleringsfrågor, hvilka för den riksdagen
kräfva särskild utredning. Statsutskottets uppdelning i afdelningar
är icke fastslagen i grundlagen eller ens i Riksdagens arbetsordning
utan är för hvarje år beroende af statsutskottets särskilda beslut, hvadan
uppdelningen kan ske med hänsyn till för året förefintliga förhållanden.
Vid alla de tillfällen, då denna fråga förut varit före i Riksdagen,
har man varit tämligen ense därom, att samtliga statsregleringsärendena
borde fortfarande stanna kvar hos statsutskottet. Fullgiltiga skäl att
nu, på sätt Kungl. Maj:t föreslår, göra en utbrytning af två hufvudtitlar,
medan åter de öfriga åtta skulle stanna kvar, synas mig ej föreligga,
och jag håller före, att klok förtänksamhet bjuder att ej i detta
stycke godkänna den Kungl. propositionen.
Om alltså beträffande statsregleringsärendena enheten sjmes böra
bibehållas och sålunda här den formella synpunkten fortfarande vara
den bestämmande vid frågornas fördelning mellan utskotten, ställer sig
saken annorlunda, då det gäller
öfriga riksdagsår ond eu.
I fråga om dessa torde utan ringaste olägenhet i stället för den
hittills fastslagna formella uppdelningen en mera saklig sådan kunna
tillämpas och alltså ärenden, som äro af närbesläktadt innehåll, sammanföras
till samma utskott, oafsedt om frågan gäller grundlag, allmän
lag eller Kungl. Majrts administrativa lagstiftning. Då jag i det följande
yttrar mig om fördelningen af de riksdagsärenden, som ej röra
25
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
statsregleringen, går jag beträffande de hittillsvarande utskott, som i
det föregående ej blifvit omnämnda, i den ordning utskotten angifvas
i grundlagarna.
Konstitutionsutskottet
skulle enligt kommitterades förslag få sitt arbetsprogram utvidgadt,
i det tre grupper af lagar skulle till detsamma öfverflyttas från lagutskottet,
nämligen: 1) lagar och författningar af konstitutionell innebörd;
2) förordningen om allmänt kyrkomöte; 3) kommunallagarna.
Beträffande först förslaget om att till konstitutionsutskottet öfverflytta
lagar och författningar af konstitutionell innebörd (om statsrådets
ansvarighet, om medborgarrätt samt om rikets vapen och flagga), så
har ju en dylik öfverflyttning ej någon väsentlig betydelse för beredande
af lättnad i lagutskottets arbetsbörda. Men då man framdeles
ej skulle strängt hålla på den formella uppdelningen utan välja en
mera _ reell sådan, synas dessa ärenden lämpligen kunna läggas under
konstitutionsutskottet, ''till hvilket de på grund af sin natur mera
höra än till lagutskottet’.
Något skäl att till denna grupp hänvisa förordningen om allmänt
kyrkomöte och i följd däraf lägga denna förordning under konstitutionsutskottet
har jag däremot ej kunnat finna. Det synes mig uppenbart,
att vid en saklig uppdelning af riksdagsärendena förordningen angående
kyrkomöte i stället bör föras till det utskott, som har öfriga kyrkliga
ärenden, särskild! frågor rörande kyrkolagen.
1 sammanhang med förslaget att till konstitutionsutskottet öfverflytta
förordningen om kyrkomöte har det synts kommitterade lämpligt
att föreslå en ändring af § 114 i regeringsformen, åsyftande att tillförsäkra
kyrkomötesförordningen samma rättsliga ställning som förordningen
om prästerskapets privilegier. Då jag icke är med om kyrkomötesförordningens
läggande under konstitutionsutskottet, och då jag
icke. heller kan finna något skäl för att nu gifva kyrkomötesförordningen
en starkare rättslig ställning än den, som i sammanhang
med det nya representationskickets genomförande fastslogs, kommer
jag att yrka afslag äfven å Kungl. Maj:ts proposition om ändring af §
114 regeringsformen, helst denna ändring icke har något som helst
samband med den föreliggande frågan, som är att söka bereda lättnad
i Riksdagens arbete.
Icke heller kan jag finna, att förslaget om kommunallagarnas
öfverflyttande till konstitutionsutskottet bör af Riksdagen godkännas.
Bill. till Riksd. Prof. 1908- 3 Smil 24 Höft. 4
26
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
Som skäl för ett dylikt öfverflyttande hänvisa kommitterade väsentligen
till det samband, som förefinnes mellan grundlagens bestämmelser och
den kommunala lagstiftningen. Med lika stort skäl kunde då ifrågasättas,
att t. ex. bevillningsförordningen eller mantalsskrifningsförordningen
öfverflyttades till konstitutionsutskottet, ty äfven mellan dessa och grundlagens
bestämmelser om huru kamrarna bildas finnes ett visst samband.
I stället för att öfverföra kommunallagarna till konstitutionsutskottet
synas dessa lagar böra bilda grundstommen för ett nytt ständigt
utskott, till hvilket borde öfverlämnas alla lagar och förordningar, som
gälla det kommunala, sålunda ej blott de egentliga kommunallagarna
utan sådana därmed i allra närmaste samband stående förordningar som
om fattigvård, hälsovård, skolväsende m. in. Till denna fråga återkommer
jag längre fram, då jag går att yttra mig om en uppdelning
af lagutskottets ärenden.
Ett annat viktigt skäl för att icke till konstitutionsutskottet öfverflytta
kommunallagstiftningen är det, att konstitutionsutskottet därigenom
skulle få ett alltför stort tillägg i sitt arbete, så att det kunde befaras,
att utskottet ej skulle i rätt tid hinna med samtliga till detsamma öfverlämnade
ärenden. Redan nu har det visat sig, att konstitutionsutskottet
har full sysselsättning. Det viktigaste ärende, som åligger detsamma,
är granskningen af statsrådsprotokollen. På senare tiden har utskottet
först mot slutet af riksdagarna hunnit slutföra detta maktpåliggande
ärende och till kamrarna öfverlämna slutresultatet. Under 1870- och
1880-talen inträffade icke en enda gång, att dechargebetänkandet behöfde
behandlas i kamrarna så sent som i maj månad, utan kunde
denna angelägenhet undanstökas redan i mars eller åtminstone i april
månad. Numera händer aldrig, att dechargefrågan kan förekomma i
mars, och i regeln blir ärendet så sent slutbehandladt i utskottet, att
det måste af kamrarna företagas till afgörande under riksdagens sista
veckor, ja, stundom under den allra sista. Under de senaste åtta åren
hafva dechargebetänkandena varit undertecknade och därpå i kamrarna
behandlats nedan angifna dagar:
Utlåtandets Behandladt
År: datum: i kamrarna:
1900 ................ 27 april 2 maj
1901 ................ 29 april 4 maj
1902 ................ 18 april 26 april
1903 ................ 4 maj 9 maj
1904 ................ 10 maj 14 maj
1905 ................ 11 maj 17 maj
1906 ................ 2 april 6 april
1907 ................ 22 april 27 april
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
27
Sålunda har under de senaste åtta åren dechargebetänkandet blott
tre gånger kunnat behandlas i april men fem gånger måst uppskjutas
till maj, ja, en gång måst företagas t. o. m. två dagar efter den i
grundlagen förutsatta normala tiden för riksdagens afsilning.
Att under sådana förhållanden öfverflytta till konstitutionsutskottet
en större grupp af nya ärenden borde ej gärna komma i fråga, för så
vidt man ej vill riskera, att utskottet skall nödgas åsidosätta sin hittillsvarande
främsta uppgift, den att ägna statsrådsprotokollen en omsorgsfull
granskning. I den mån regeringsärendena växa i antal, ökas
äfven det material, som är föremål för konstitutionsutskottets granskning.
En ledamot af konstitutionsutskottet talar ju ock i en inom
Andra Kammaren vid årets riksdag väckt motion (n:o 223) om ’den
alltmera tidsödande granskningen af statsrådsprotokollen’. Om man
håller därpå, att denna granskning skall vara verkligt ingående och ej
blott en proforma-sak, går det sannerligen icke an, att konstitutionsutskottet
erhåller något egentligt tillägg till sitt förutvarande arbetsprogram.
Bevillning sutskottet
skulle enligt kommitterades af Kungl. Maj:t för Riksdagen framlagda
förslag handlägga samma ärenden som hittills och icke få några nya
uppgifter. Då kommitterade i andra fall varit med om att sammanföra
ärenden, som äro af närbesläktad natur, så torde detta äfven böra tilllämpas
på bevillningsutskottet. Detsamma har att handlägga frågor
rörande brännvinslagstiftningen, och därmed står i allra närmaste samband
lagstiftningen rörande handel med såväl Öl och vin som ock med
svagdricka och tillagade alkoholfria drycker, hvilken lagstiftning från
och med 1905 lagts under lagutskottet (dylika ärenden hörde som
bekant förut under Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning, och frågor
härom behandlades i regeln af Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o
2). För en enhetlig lagstiftning på detta område synes det vara af
vikt, att samma utskott har samtliga dessa ärenden. Därigenom vinnes
ock ej ringa lättnad för lagutskottet, utan att bevillningsutskottet får
något väsentligt tillskott, då bestämmelserna i den ena förordningen
stå i ett visst samband med motsvarande bestämmelser i den andra.
Bankoutskottet
har af kommitterade fått sig tilldeladt åtskilliga nya uppgifter. En bland
dessa är att handlägga frågor angående regleringen af utgifterna under
28
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
riksstatens tionde liufvndtitel äfvensom frågor rörande pensionsväsendet
i allmänhet. Såsom jag förut tillåtit mig framhålla, sammanhänga dessa
ärenden så nära med frågor angående löneregleringar, att de enligt min
mening böra höra under samma utskott, d. v. s. statsutskottet, hvadan
jag anser nämnda förslag ej böra af Riksdagen godkännas.
I öfrigt skulle enligt kommitterades förslag till bankoutskottet
öfverflyttas dels från statsutskottet frågor rörande riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning samt därmed sammanhängande ärenden, dels
från lagutskottet banklagstiftningen samt frågor om rikets mynt. Mot
dessa båda förslag synes intet vara att invända.
Kommitterade föreslå, att efter riksgäldsärendenas öfverflyttning
till bankoutskottet detta benämnes banko- och riksgäldsutskottet. Denna
ändring finner jag ej blott onödig utan rent af olämplig. Utskotten
böra hafva korta namn. Benämningen skall vara sådan, att utskotten
med lätthet kunna skiljas från hvarandra, men i namnet behöfver icke
inrymmas allt hvad ett utskott skall hafva sig ålagdt. Så har icke
heller hittills varit förhållandet.
Lagutskottet
är näst statsutskottet det af Riksdagens utskott, som bäst är i behof af
eu lättnad i sin arbetsbörda.
På sätt framgår af det föregående, finner jag kommitterades förslag
att från lagutskottet till konstitutionsutskottet öfverflytta vissa
lagar af konstitutionell innebörd kunna godkännas, och förslaget att
låta bankoutskottet utreda frågor om banklagstiftningen synes i allo välgrundad!.
Därjämte torde, såsom jag framhållit på tal om bevillningsutskottet,
till sistnämnda utskott lämpligen kunna öfverflyttas lagstiftningen
angående handel med Öl och vin samt svagdricka m. m.
Hvilka ärenden som i öfrigt skola öfverflyttas från lagutskottet är en
mera svårlöst fråga och sammanhänger på det närmaste med frågan
om eu lämplig fördelning af de ärenden, som hittills plägat hänskjutas
till de tillfälliga utskotten. Gifvetvis bör man utgå därifrån, att lagutskottet
har kvar den egentliga lagstiftningen rörande civil-, kriminaloch
krigslagar. Justitieombudsmannens berättelse bör naturligtvis ock
fortfarande höra under lagutskottet.
Genom att sammanföra åtskilliga andra af de frågor, som nu höra
under lagutskottet, med likartade ärenden, som pläga handläggas al
tillfälliga utskott, och för dessa frågors utredning upprätta
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:ö 25.
29
tre nya ständiga utskott
skulle lagutskottet få eu verkligt effektiv lindring i sin arbetsbörda, på
samma gång frågan om de tillfälliga utskotten blefve på ett ändamålsenligt
sätt löst.
I första rummet borde då till ett utskott sammanföras alla ärenden
rörande såväl den kyrkliga som den borgerliga, såväl den större som den
mindre kommunen. Detta utskott kunde lämpligen benämnas
Kommunalutskottet.
Såsom jag förut anmärkt, synes det mig ej vara en lycklig
anordning att öfverflytta kommunallagarna till konstitutionsutskottet,
utan torde desamma i stället böra sammanföras med åtskilliga ärenden,
som stå i mycket nära, ja, i vissa fall oskiljaktigt sammanhang med den
kommunala lagstiftningen.
Till kommunallagarna hör bland annat kyrkostämmoförordningen,
i hvilken finnas åtskilliga bestämmelser om folkskoleundervisningen och
dithörande anstalter, om kyrkoråd och skolråd, om afgifter till kyrka
och skola samt för uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn o. s. v. Hvad är då naturligare än att låta samma
utskott, som har kommunallagarna, äfven få behandla de lagar och författningar,
som kyrkoråd och skolråd skola efterlefva? Och härmed
borde följa ofri ga kyrkliga lagar och författningar äfvensom alla frågor
rörande kommunal- och skolväsendet, hvilka ej äro af natur att böra af
statsutskottet behandlas. Till kommunallagarna höra vidare förordningarna
angående kommunalstyrelse på landet och i stad. Då under
kommunalstyrelsen falla fattigvårds- och hälsovårdsärenden, synes det
ändamålsenligt att till samma utskott äfven hänskjuta^ alla sådana fattigvårds-
och hälsovårdsfrågor, som nu behandlas af lagutskottet eller
tillfälliga utskott.
Från lagutskottet skulle sålunda till detta utskott öfverflyttas
kyrkolagen och förordningen om allmänt kyrkomöte, prästvalsförordningen,
landstingsförordningen, kyrkostämmoförordningen, kommunalstämmoförordningen,
döfstumundervisningslagen, blindundervisningslagen,
lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn, fattigvårdsförordningen och hälsovårdsstadgan jämte dithörande
lagar och författningar. Och från de tillfälliga utskotten skulle
till samma utskott öfverflyttas ärenden rörande folkskolestadgan, läro
-
BO
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
verksstadgan och seminariestadgan samt öfriga undervisnings- och uppfostringsärenden
äfvensom fattigvårds- och hälsovårdsspörsmål, som
plägat remitteras till tillfälligt utskott, Af i fjor till tillfälligt utskott
hänvisade motioner skulle med den föreslagna anordningen åtminstone
följande fem hafva gått till kommunalutskottet, nämligen:
1) ordningsstadga för rikets landsbygdskommuner; 2) inrättande af en allmän lånekassa
för rikets kommuner; 3) tillsättning af vissa lediga prästtjänster; 4) jämnare fördelning
al kommunernas skattebördor; 5) undervisning i skogsvård vid rikets folkskolor.
Det är, som man finner, ett stort antal samhörande ärenden, som
på detta sätt skulle föras från lagutskottet och de tillfälliga utskotten
till det ifrågasatta nya kommunalutskottet och därigenom få en enhetlig
handläggning till fromma för själfva saken och till lättnad för riksdagsarbetet.
Helt visst skulle då — för att taga ett nära liggande
exempel — en så invecklad procedur som den, hvilken vid fjorårets
riksdag blef beskärd eu af nyssnämnda frågor, nämligen den om jämnare
fördelning af kommunernas skattebördor, kunna undvikas. Jagerinrar
därom, att frågan var väckt på tal i tre särskilda motioner,
hvilka trots det inre sambandet dem emellan af formella skäl remitterades
till tre olika utskott med den påföljd, att frågan trasades sönder, så att,
oaktadt starka sympatier tycktes finnas för att något måtte göras, intet
annat positivt resultat kunde vid den riksdagen uppnås än en på grund
af motionernas och utskottsutlåtandenas upprepade omtryckning ej
oväsentlig tillökning i riksdagstrycket.
Då år 1900 frågan om ett större antal ständiga utskott senast var
före, föreslog konstitutionsutskottet en delning af lagutskottet men ansåg,
att af formella skäl kyrkolagsärendena borde höra till det lagutskott, som
hade civil- och kriminallagarna, och icke till det lagutskott, under hvilket
kommunallagarna skulle höra. Om man vill bryta mot den formella indelningen
och bestämma sig för en mera saklig — och detta blir förr
eller senare nödvändigt—, så synas samtliga lagstiftningsärenden rörande
det kyrkliga bäst sammanhöra med ärenden angående kommunallagstiftningen.
_ Som grundstomme för det andra af de tre nya ständiga utskott,
jag ifrågasätter, har jag tagit det af kommitterade föreslagna nya utskottet,
af dem benämndt jordbruks- och domänutskott men af mig för
korthetens skull kalladt
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
31
Domänutskottet.
I enlighet med hvad herr Törnebladh utvecklat i sill reservation
(sid. 90) bör detta utskott ej få till sig luinvisadt nionde liufvudtiteln,
och då det ej skall hafva att behandla utgifterna under jordbruksdepartementet,
torde det i enlighet med herr Törnebladhs förslag och
till undvikande af förväxling lämpligen böra helt enkelt kallas domänutskottet.
Detta utskott skulle få till sig öfverflyttadt från stats- och
lagutskotten de ärenden, som finnas angifna i herr Törnebladhs reservation
(sid. 93). Men dessutom borde till samma utskott hänskjutas alla
sådana ärenden, hvilka ligga inom ramen för utskottets verksamhetsområde
och som hittills öfverlämnats till tillfälliga utskott.
Det är en stor grupp af de frågor, som nu höra under tillfälliga
utskott, hvilka på detta sätt skulle blifva på lämpligt sätt öfverlämnade
till utskottsutredning. Af vid 1907 års riksdag inom tillfälliga utskott
behandlade ärenden skulle genom en dylik anordning åtminstone följande
sju hafva behandlats af domänutskottet, nämligen:
1) angående styckning och försäljning af kronojord till egnahemstomter; 2) upplåtelse
af Hvitfeldtska stipendieinrättningens skärgårdslägenheter; 3) ändring i jaktstadgan;
4) lokala representationer för jordbruket; 5) åtgärder för återställande af kalmark i
växtligt skick; 6) ändrade föreskrifter angående saltsjöfisket; 7) utredning angående
vattenfall.
Att dessa och liknande ärenden sammanhöra med dem, som i öfrigt
skulle af domänutskottet behandlas, och sålunda lämpligen kunde af
detsamma öfvertagas, ligger i öppen dag. Måhända är det ock kommitterades
mening, att dessa hittills af tillfälligt utskott behandlade
frågor skulle öfverflyttas till domänutskottet, ehuru detta ej framgår
med full tydlighet. Den föreslagna nya formuleringen af § 43 riksdagsordningen
synes emellertid ej lägga absolut hinder i vägen för ett
dylikt öfverflyttande.
Det tredje nya utskott, som af mig ifrågasättes, tillåter jag
mig kalla
Allmänna utskottet,
enär detsamma skulle hafva att behandla alla återstående ärenden, som
ej kunna hänföras till någon särskild utskottsgrupp.
Genom att dels till kommunalutskottet och dels till domänutskottet
öfverlämna sådana frågor, som hittills gått till tillfälligt utskott men
32
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
som äro af natur att ligga inom de nämnda två utskottens verksamhetsområden,
skulle visserligen ett stort antal af de ärenden, som förut
handlagts af tillfälliga utskott, få en lämplig utskottsbehandling. Men
naturligtvis återstå dock alltid åtskilliga frågor, som icke kunna inordnas
under något af de sju utskott, Indika hafva hvar för sig visst begränsadt
område. Dessa ärenden äro dock icke flera än att de med största
lätthet kunna behandlas af ett ständigt utskott med samma ledamotsantal
som lagutskottet.
Detta allmänna utskott skulle hafva att handlägga alla sådana inom
riksdagen väckta frågor, som icke tillhöra öfriga utskotts behandling
eller röra någondera kammaren enskild!, men dock äro af natur att
böra hänskjutas till utskotts förberedande handläggning.
De ärenden, som hittills remitterats till tillfälliga utskott, skulle
alltså enligt föreliggande förslag tillsamman med åtskilliga andra frågor
fördelas på tre ständiga utskott. Ifall denna anordning varit gällande
vid innevarande års riksdag, skulle de 31 motioner, som i Andra Kammaren
voro väckta vid den ordinarie motionstidens utgång och som af
kammaren remitterades till fem tillfälliga utskott, i stället hafva fördelats
sålunda:
till kommunalutskottet: motionerna n:r 1, 76, 100 och 102 (skot- och kyrkliga
frågor) ;
till domänutskottet: n;r 18, 46, 78, 95, 142, 163, 202, 207, 211 och 212 (alla
till fjärde tillfälliga utskottet remitterade motioner samt dessutom frågor om jakt m. m.)
till allmänna utskottet: n:r 4, 5, 6, 25, 32, 37, 41, 42, 57, 91, 92, 96, 97;
124, 147, 159 och 180 (frågor i skilda ämnen).
Och motsvarande 3 motioner i Första Kammaren skulle hafva
blifvit på följande sätt remitterade:
Ull kommunalutskottet: motionerna n:r 11 och 25;
till allmänna utskottet: n:r 10.
Allmänna utskottet skulle alltså vid Riksdagens början fått 17
motioner från Andra och 1 motion från Första Kammaren. Om i betraktande
tages, att under Riksdagens lopp ytterligare åtskilliga frågor
tillkomma, kan antagas, att på utskottets lott skulle komma att utreda
högst ett 30-tal motioner. Dessa gälla visserligen i år så skilda ämnen
som om bärande af uniform, arbetslösheten, moderskapsförsäkring,
vaccinationstvånget, förste provinsialläkarebefattningarnas indragande,
järnvägstaxor, ersättning åt ledamöter af inskrifningsnämnd, dito åt
skadade värnpliktige, förordningen om expeditionslösen, lotterier o. s. v.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
33
Men då i utskottet naturligtvis komme att som ledamöter och suppleanter
insättas personer med erfarenhet från samhällslifvets olika områden,
och då detta utskott skulle på samma sätt som de öfriga äga
anställa nödigt kansli, lärer det icke kunna ifrågasättas, att detsamma ej
med lätthet skulle hinna med en dylik utredning, helst mycken tid
skulle inbesparas genom att korrespondensen mellan de båda kamrarna
komme att föras muntligt i stället för som nu genom tryckta utskottsutlåtanden.
Äfven efter det de ständiga utskottens antal ökats till åtta, skulle
naturligtvis de nuvarande bestämmelserna om särskildt utskott kvarstå,
enär äfven efter den nya ordningen behof af dylikt utskott kunde
komma att förelinnas på samma sätt som hittills.
Och då alla föreskrifter om tillfälliga utskott bortgå, torde måhända
vara lämpligt att såsom en ersättning intoges i kamrarnas arbetsordningar
några ord om enskildt utskott, som skulle kunna tillsättas för
handläggning af fråga, som rör kammaren enskildt, t. ex. om ändring
af arbetsordningen.
Enligt föreliggande förslag skulle det sålunda blifva åtta ständiga
utskott, motsvarande de nuvarande fem ständiga samt två tillfälliga i
Första och fem tillfälliga utskott i Andra Kammaren. Mellan dessa
åtta utskott skulle
ärendena fördelas
på ungefär följande sätt:
Konstitutionsutskottet skulle handlägga: 1) samtliga för närvarande
dithörande ärenden; 2) frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande statsrådets ansvarighet,
om förvärfvande och förlust af medborgarrätt samt om rikets
vapen och flagga.
Statsutskottet skulle behandla de ärenden, som för närvarande
tillhöra detsamma, dock med följande undantag: 1) frågor rörande riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning samt därmed sammanhängande
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 3 Samt. 24 Höft. 5
34
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
ärenden; 2) frågor angående dispositionen och förvaltningen af kronans
domäner och skogar, försäljning och annan upplåtelse af kronans fasta
egendom, skatteköp, kronans jordägareandel i gruffyndigheter, nybyggen,
renbetesrätt och andra dylika ärenden.
Bevillningsutskottet skulle handlägga: 1) samtliga för närvarande
dithörande ärenden; 2) frågor angående stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar rörande försäljning af vin
och Öl samt af tillagade alkoholfria drycker och svagdricka.
Bankoutskottet skulle behandla: 1) samtliga ärenden, som för närvarande
tillkomma detsamma; 2) frågor rörande riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning samt därmed sammanhängande ärenden; 3) frågor
om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar
rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt
om rikets mynt.
Lagutskottet skulle meddela utlåtande öfver förslag till stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af sådana lagar eller laga stadgar,
som utgöra föremål för Konungens och Riksdagens gemensamma lagstiftning
och icke tillhöra annat utskotts handläggning, hvarjämte utskottet
skulle granska justitieombudsmannens redogörelse.
Kommunalutskottet skulle handlägga: 1) frågor rörande stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af kommunallagar, kyrkolag,
kyrkomötesför ord ningen, prästvalslagen, lagar och författningar rörande
undervisnings- och uppfostringsväsendet samt angående fattigvården
och hälsovården; 2) öfriga kyrkliga och kommunala angelägenheter
äfvensom ärenden angående skol- och uppfostringsväsendet samt fattigvården
och hälsovården, Indika ej beröra statsregleringen.
Domänutskottet skulle behandla: 1) frågor angående dispositionen
och förvaltningen af kronans domäner och skogar, upplåtelse af kronans
lästa egendom, kronans jordägareandel i gruffyndigheter, nybyggen,
renbetesrätt och andra dylika ärenden; 2) frågor, som angå stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande
hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske,
om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, om afvittringar, skiften och
jordstyckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så ock angående
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
35
vägar och skjutsväsende; 3) öfriga ärenden rörande jordbruks- och
domänväsendot, hvilka ej beröra statsregleringen.
Allmänna utskottet slutligen skulle utreda alla sådana inom Riksdagen
väckta frågor, som icke tillhöra här ofvan nämnda utskotts behandling
eller röra någondera kammaren enskildt men dock äro af
natur att böra hänskjutas till utskotts förberedande handläggning.
För att tydliggöra skillnaden mellan de olika förslagen meddelas
här en jämförande framställning af ärendenas fördelning mellan utskotten
enligt nuvarande ordning, enligt kommitterades genom Kung).
Maj:ts proposition framburna förslag samt enligt det här motionsvis
framlagda förslaget. Riksdagsärendena hafva uppdelats i 24 särskilda
grupper, och ter sig sammanställningen sålunda:
36
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
Enligt nu gällande
bestämmelser:
Konstitutionsutskottet.
1) Grundlagsfrågor.
2) Granskning af statsråds
protokollen.
Statsutskottet.
3) l:a—8:e hufvudtitlarna
samt revisionsberättelsen
angående statsverket.
4) 9:e hufvudtiteln.
5) 10:e hufvudtiteln samt
frågor rörande pensionsväsendet
i allmänhet.
6) Riksgäldsärenden.
7) Dispositionen och förvalt
ningen
af kronans domäner
och skogar, upplåtelse
af kronans fasta
egendom m. m.
Bevillningsutskottet.
8) Bevillningsärenden.
Bankoutskottet.
9) Riksbanksärenden.
Enligt Kungi. Maj:ts
proposition:
Konstitutionsutskottet.
1) Grundlagsfrågor.
2) Granskning af statsråds
protokollen.
12) Lagar af konstitutionell
innebörd.
17) Kyrkomötesförordningen.
15) Kommunallagar.
Statsutskottet.
3) l:a—S:e hufvudtitlarna
samt revisionsberättelsen
angående statsverket.
Bevillningsutskottet.
8) Bevillningsärenden.
Banko- och riksgäldsutskottet.
9) Riksbanksärenden.
6) Riksgäldsärenden.
14) Banklagstiftningen och
om rikets mynt.
5) 10:e hufvudtiteln samt
frågor rörande pensionsväsendet
i allmänhet.
Enligt föreliggande
motion:
Konstitutionsutskottet.
1) Grundlagsfrågor.
2) Granskning af statsråds
protokollen.
12) Lagar af konstitutionell
innebörd.
Statsutskottet.
3) l:a—8:e hufvudtitlarna
samt revisionsberättelsen
angående statsverket.
4) 9:e hufvudtiteln.
5) 10:e hufvudtiteln samt
frågor rörande pensionsväsendet
i allmänhet.
Bevillningsutskottet.
8) Bevillningsärenden.
13) Lagstiftningen om för
säljning
af vin, Öl och
. svagdricka.
Bankoutskottet.
9) Riksbanksärenden.
6) Riksgäldsärenden.
14) Banklagstiftningen och
om rikets mynt.
Enligt nu gällande
bestämmelser:
Lagutskottet.
10) Civil-, kriminal-och krigs
lagar
i allmänhet.
11) Justitieombudsmannens
redogörelse.
12) Lagar af konstitutionell
innebörd.
13) Lagstiftningen om för
säljning
af vin, Öl och
svagdricka.
14) Banklagstiftningen och
om rikets mynt.
15) Kommunallagar.
16) Kyrkolag.
17) Kyrkomötesförordningen.
18) Prästvalslagen.
19) Lagstiftningen rörande
undervisnings-och uppfostringsväsendet.
20) Lagstiftningen rörande
fattigvården och hälsovården.
21) Lagstiftningen rörande
skogar, jakt och fiske,
vattenrättsförhållanden,
skatteköp, afvittringar,
skiften, vägar
och skjutsväsende med
mera dylikt.
37
Enligt föreliggande
motion:
Lagutskottet.
10) Civ il-, kriminal- och krigs
lagar
i allmänhet.
11) Justitieombudsmannens
redogörelse.
Kommunalutskottet.
15) Kommunallagar.
16) Kyrkolag.
17) Kyrkomötesförordningen.
18) Prästvalslagen.
19) Lagstiftningen rörande
• undervisnings-och uppfostringsväsendet.
20) Lagstiftningen rörande
fattigvården och hälsovården.
22) Öfriga kyrkliga och kommunala
ärenden samt
frågor angående undervisnings-
och uppfostringsväsendet,
fattigvården
och hälsovården,
hvilka ej beröra
statsregleringen.
Domänutskottet.
7) Dispositionen och förvaltningen
af kronans domäner
och skogar, upplåtelse
af kronans fasta
egendom m. m.
Jordbruks- och domänutskottet.
4) 9:de hufvudtiteln.
7) Dispositionen och förvaltningen
af kronans
domäner och skogar,
upplåtelse af kronans
fasta egendom m. m.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
Enligt Kungl. Maj:ts
proposition:
Lagutskottet.
10) Civil-,kriminal-och krigslagar
i allmänhet.
11) Justitieombudsmannens
redogörelse.
13) Lagstiftningen om förförsäljning
af vin-, öloch
svagdricka.
16) Kyrkolag.
18) Prästvalslagen.
19) Lagstiftningen rörande
undervisnings- och uppfostringsväsendet.
20) Lagstiftningen rörande
fattigvården och hälsovården.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
38
Enligt nu gällande j
bestämmelser:
Tillfälliga utskotten.
Till ständigt utskott icke
hörande ärenden angående:
22) Kyrkliga och kommunala
angelägenheter, undervisnings-
och uppfostringsväsendet,
fattigvården
och hälsovården.
23) Jordbruks- och domän
väsendet,
jakt, fiske,
m. m. •
24) Öfriga frågor.
Enligt Kungi. Maj:ts
proposition:
21) Lagstiftningen rörande
skogar, jakt och fiske,
vattenrättsförhållanden,
skatteköp, afvittringar,
skiften, vägar
och skjutsväsende med
mera dylikt.
Tillfälliga utskotten.
Till ständigt utskott icke
hörande ärenden angående:
22) Kyrkliga och kommunala
angelägenheter, undervisnings-
och uppfostringsväsendet,
fattigvården
och hälsovården.
23) Jordbruks- och domän
väsendet,
jakt, fiske
m. m.
24) Öfriga frågor.
Enligt föreliggande
motion:
21) Lagstiftningen rörande
skogar, jakt och fiske,
vattenrättsförh ållanden,
skatteköp, afvittringar,
skiften, vägar
och skjutsväsende med
mera dylikt.
23) Öfriga frågor angående
jordbruks- och domänväsendet,
jakt, fiske
in. m., hvilkaej beröra
statsregleringen.
Allmänna utskottet.
24) Öfriga frågor.
I den motion, som jag i detta ämne väckte vid 1900 års Riksdag,
både jag föreslagit, att samtliga riksdagsärendena skulle fördelas på
tio ständiga utskott. Häremot anmärktes hufvudsakligen, att antalet
ledamöter i Första Kammaren svårligen räcker till för så många utskott,
då man tager hänsyn därtill, att det linnes kammarledamöter, som på
grund af ålder och ett mångårigt och förtjänstfullt arbete i Riksdagen
synas berättigade att icke betungas med alltför strängt utskottsarbete.
Af denna anledning har jag nu inskränkt mig till att yrka tre nya
utskott i stället för fem. Förslaget om ett särskildt riksgäldsutskott
har jag sålunda låtit falla och i likhet med kommitterade lagt riksgäldsärendena
till bankoutskottet. Och den af mig år 1900 ifrågasatta delningen
af bevillningsutskottet i ett tull- och ett bevillningsutskott anser
jag ej heller nu böra påyrkas, då det kunnat försäkras, att ''bevillningsutskottets
arbetsbörda torde i vanliga fall icke vara sådan, att den påkallar
en dylik delning’.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
39
För att öfvertaga åtskilliga af de ärenden, som höra till lagutskottet
och tillfälliga utskott, hade jag i min förra motion föreslagit
ett socialpolitiskt utskott med uppgift att meddela utlåtande i alla frågor,
som angå de kroppsarbetande klassernas sociala ställning, förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare, försäkringsväsendet, bolags- och
föreningsväsendet, yrkes- och skyddslagstiftningen, äfvensom öfriga
socialpolitiska ärenden, som icke på grund af sin natur höra under
statsutskottets handläggning. Då kommitterade i stället sammanfört
en annan grupp af lagutskottsärenden till ett nytt utskott, domänutskottet,
och då därigenom ej blott lagutskottet utan äfven statsutskottet
skulle få lindring i sin arbetsbörda, har jag funnit mig ej böra vidhålla
förslaget om ett socialpolitiskt utskott. De ärenden, som skulle
öfverflyttas till detsamma, få i stället stanna kvar i lagutskottet eller
ock handläggas af allmänna utskottet.
De anmärkningar, som år 1900 framställdes mot mitt då väckta
förslag om tio ständiga utskott, hafva föranledt mig att nu söka sammanföra
riksdagsärendena hos åtta dylika utskott. Men detta är ock det
antal, under hvilket man ej gärna kan gå, därest en verklig reform i
fråga om Riksdagens utskott skall vidtagas.
Mot ärendenas fördelning mellan ett större antal ständiga utskott
än nu, hvarvid den rent formella fördelningsgrunden skulle öfvergifvas,
har anmärkts, att svårigheter kunna uppstå att bestämma, till hvilket
utskott ett ärende skall remitteras. Svårigheterna blifva nog ej stora,
åtminstone efter ett par års förlopp, då en viss praxis utbildat sig.
Men då det onekligen är af vikt, att ärendenas remitterande sker efter
särskild granskning och utredning, kan det sättas i fråga, huruvida det
icke vore lämpligt, att hvardera kammaren vid Riksdagens början tillsatte
vissa kommitterade att tillsamman med talmannen och sekreteraren
genomgå motionerna och uppgöra förslag rörande ärendenas remitterande,
innan kammaren härom fattade beslut. En föreskrift härom skulle kunna
intagas i hvardera kammarens arbetsordning eller, om kommittén skulle
vara gemensam för båda kamrarna, i Riksdagens arbetsordning.
40
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
Hvad därefter angår frågan om
antalet ledamöter i utskotten,
så har jag redan framhållit, att statsutskottet borde förstärkas med tre
medlemmar från hvardera kammaren, hvarigenom ytterligare en afdelning
kunde bildas. Antalet ledamöter i de öfriga ständiga utskotten
torde däremot ej behöfva undergå ändring, och i de tre nya utskotten
kunde antalet lämpligen bestämmas till detsamma som i lagutskottet
eller 16. De åtta utskotten skulle alltså hafva följande antal ledamöter:
konstitutionsutskottet 20, statsutskottet 30, bevillningsutskottet 20, bankoutskottet
16, lagutskottet 16, kommunalutskottet 16, domänutskottet 16
och allmänna utskottet 16. Detta gör inalles jämnt 150 ledamöter eller
75 från hvardera kammaren.
Liksom hittills borde hvardera kammaren äga utse det antal suppleanter
kammaren bestämmer. Något skäl mot att välja flera suppleanter
än ordinarie ledamöter torde ej kunna angifvas utom det, att med så
många suppleanter skulle de nederst på listan varande säkerligen aldrig
få tjänstgöra. Detta har dock mindre betydelse. Viktigare är, att Andra
Kammarens ledamöter i lika stor proportion som Första Kammarens
beredas tillfälle att i utskotten sätta sig in i de särskilda frågorna,
Detta kan vinnas, om t. ex. Andra Kammaren väljer 18 suppleanter
i statsutskottet samt 12 i hvart och ett af de öfriga utskotten, medan
Första Kammaren nöjer sig med att välja t. ex. 10 suppleanter i statsutskottet
och i de öfriga utskotten suppleanter till halfva antalet mot
de ordinarie ledamöterna.
Följande antal ledamöter i de olika kamrarna skulle under denna
förutsättning blifva upptagna af utskottsarbete:
Första Andra
Kammaren. Kammaren. Summa.
Ordinarie ledamöter i de åtta utskotten 75 75 150
Suppleanter i d:o 40 102 142
Summa 115 177 292
Härmed må jämföras förhållandena vid sistlidet års Riksdag, då
följande antal ledamöter voro upptagna af arbete i de ständiga och tillfälliga
utskotten (alltså de utskott, som motsvara de af mig ifrågasatta
åtta ständiga utskotten):
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
41
Ordinarie ledamöter |
i de ständiga utskotten |
Första Kammaren. 48 |
Andra Kammaren. Summa. 48 96 |
|
Suppleanter i |
d:o |
43 |
48 |
91 |
Ordinarie ledamöter |
i de tillfälliga utskotten |
10 |
45 |
55 |
Suppleanter i |
d:o |
4 |
25 |
29 |
Summa |
105 |
160 |
271 |
Som här framgår, skulle enligt den af mig ifrågasatta anordningen
ytterligare 10 ledamöter från Första Kammaren blifva upptagna
af regelbundet utskottsarbete. Detta är ungefär samma antal som kommitterade
ifrågasatt. Och äfven om särskildt utskott komme att utses,
och man därjämte tager hänsyn till att åtskilliga af kammarens medlemmar
icke äro valbara till utskottsledamöter, skulle omkring 25 kunna
blifva alldeles fria från utskottsarbete, och fler platser behöfva väl icke
reserveras för den grupp, som enligt kommitterades motivering är att
hänföra till medlemmar, som ''städse komma att hafva laga förfall’ eller
som ''på grund af ett mångårigt och förtjänstfullt arbete i Riksdagen
kunna äga befogade anspråk på att, åtminstone i vanliga fall, icke
betungas med alltför strängt arbete’ (sid. 70). Skulle den ifrågasatta
ökningen anses för stor i fråga om Första Kammaren, kan ju eu
minskning af antalet suppleanter därifrån äga rum i vissa utskott eller
ock samma medlem väljas till ledamot i ett utskott och till suppleant
i ett annat.
Hvad Andra Kammaren angår skulle enligt förestående förslag
ytterligare 11 ledamöter indragas i utskottsarbetet, men det är att
märka, att af kammarens 230 ledamöter icke mindre än 177 skulle
blifva i tillfälle att genom närvaro i utskott i verklig mening sätta sig
in i ett betydande antal riksdagsärenden — icke såsom nu är fallet
med ett 70-tal ledamöter blott några få enskilda motioner. Vill man
bereda ännu fler ledamöter tillfälle att deltaga i utskottsarbete, skulle
man kunna införa en bestämmelse i den riktningen, att hvardera kam,
maren skulle vara skyldig att tillsätta så många suppleanter i utskotten,
att samtliga ledamöter blefve upptagna, med undantag af dem, som
icke äro valbara till utskott, och dem, som på grund af annat Riksdagens
fortvarande uppdrag anhölle om befrielse från utskottsuppdrag.
Skäl finnas onekligen för en sådan anordning, hvarigenom samtliga
riksdagsledamöter sattes i tillfälle att bättre än hittills komma in i
ärendena.
Ett annat sätt att lösa frågan om beredande af tillfälle för Andra
Kammarens ledamöter att i lika hög grad som Första Kammarens ledaBih.
till Rik sd. Prof. 1908. 3 Sami. 24 Höft. 6
42
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
möter få tillfälle deltaga i utskottsarbete finnes angifvet i lierr 0. Lindhagens
motion n:o 237 i Andra Kammaren, i hvilken, motion med anledning
af Kungl. Maj:ts proposition n:o 14 om proportionella val till
Riksdagens utskott föreslås, att utskottsplatserna fördelas mellan kamrarna
i förhållande till antalet ledamöter. Då frågan om tillämpning
af proportionalitetsprincipen vid utskottsval ligger utanför det nu afhandlade
ärendet om lättnad i riksdagsarbetet, torde emellertid angifna
sätt att lösa frågan icke böra förbindas med nu föreliggande förslag.
I likhet med kommitterade anser jag en ändring af § 55 i riksdagsordningen
nödvändig i syfte att vinna en väl behöflig
begränsning- af motionstiden.
Det kan emellertid ifrågasättas, om icke den af kommitterade
föreslagna bestämmelsen, att motion, som föranledes af under Riksdagens
lopp aflåten kungl. proposition, skall vara väckt inom tio dagar från
propositionens aflämnande i kammare, är väl sträng. På tionde dagen
efter riksdags öppnande plägar alltid hållas plenisammanträde för motioners
afgifvande. Men då plenum icke alltid hålles tionde dagen
efter aflämnandet af eu kungl. proposition, skulle motionstiden i många
fall förkortas med ett par dagar och därigenom blifva alltför begränsad.
Om motionstiden i stället sattes till 15 dagar, skulle man så godt som
alltid kunna påräkna att hafva två veckor på sig för motionens affattande,
och detta torde vara tillräckligt, helst då hänsyn tages till
den vidgade befogenhet, som enligt Kung!. Maj:ts proposition utskotten
skulle få att göra vissa jämkningar.
Beträffande grundlagsfrågor samt frågor, som föranledas af ''under
Riksdagen inträffad händelse’, bör liksom hittills motionstiden vara
obegränsad. Detsamma torde lämpligen äfven kunna bestämmas rörande
motioner i ämne, som tillhör allmänna utskottets behandling. I öfrigt
bör gälla, att motion skall vara väckt inom tio dagar från Riksdags
öppnande.
I frågor, som hittills gått till tillfälligt utskott men som enligt
föreliggande motion skulle remitteras till kommunalutskottet eller till
domänutskottet, blefve sålunda motionstiden väsentligt begränsad mot
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
43
nu, men detta torde ej medföra några egentliga olägenheter, under
det å andra sidan genom en sådan anordning riksdagsarbetet kunde
bedrifvas med större fart. Redan vid Riksdagens början skulle sålunda
sex af utskotten kunna helt ordna sina arbeten, allt dock liksom nu
med undantag för kung!, propositioner och däraf föranledda motioner.
Genom en reform i den här angifna riktningen skulle vinnas
bland annat följande
fördelar.
1. Den nuvarande dualismen med afseende på utskotten skulle
upphöra och alla ärenden undergå likartad utskottsberedning, hvarigenom
såväl tid och arbete som äfven tryckningskostnader kunde inbesparas,
på samma gång den förmån skulle uppstå, att Riksdagens
ledamöter redan från början kunde sättas i tillfälle att blifva förtrogna
med formerna och arbetssättet i Riksdagens ständiga utskott.
2. Frågorna skulle jämnare fördelas mellan utskotten än hvad
som nu är fallet och i följd däraf utskotten tidigare hinna afsluta sina
arbeten.
3. En naturligare fördelning af ärendena skulle äga rum än den
nuvarande och frågor af likartad karaktär i större grad än nu sammanföras,
hvarigenom lättnad i arbetet skulle uppstå.
4. Enheten i statsregleringen skulle bibehållas och sålunda frågor
om statsregleringen ej fördelas på tre olika utskott, såsom föreslås i
Kungl. Maj:ts proposition.
5. Fler riksdagsledamöter än nu skulle beredas tillfälle att genom
närvaro i ständigt utskott komma in i ett större antal riksdagsärenden.
6. Riksdagsarbetet skulle komma att mera jämnt fördelas mellan
Riksdagens ledamöter än hvad nu är fallet och därigenom betydande
lättnad i arbetet vinnas.
7. Genom att Riksdagens utskott erhölle en mera enhetlig och
på samma gång starkare organisation än hittills blefve utskotten arbets
-
44
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
Utskottets
yttrande.
kraftigare, och därigenom skulle det blifva möjligt för Riksdagen att,
trots den starka tillväxten i arbetsmaterialet, kunna behålla sitt inflytande
på statsärendenas utredning och handläggning.
Till sist må anmärkas, att hvad jag här tillåtit mig framställa
endast må betraktas som ett utkast och icke som ett fullständigt genomfördt
grundlagsförslag. Villigt medgifves, att eu eller annan detalj i
ett så vidtomfattande förslag som detta kan tåla en jämkning. Under
sådana omständigheter har jag icke formulerat de olika paragraferna i
regeringsformen och riksdagsordningen, utan öfverlämnar åt konstitutionsutskottet
att göra detta och därvid vidtaga de jämkningar i mitt
förslag, hvilka må anses nödiga för vinnande af det mål, som med denna
motion åsyftas: en verklig lättnad i Riksdagens arbete, på samma gång
Riksdagens utskott erhålla en starkare och mera enhetlig organisation,
som gör dem bättre rustade för det viktiga utredningsarbete, hvilket är
dem pålagdt.
Vid en granskning af kommitterades af Kungl. Maj:t framlagda
förslag har jag kommit till det resultat, att det icke skulle vara lyckligt,
om det oförändradt antoges. Under sådana förhållanden har jag känt
det som en plikt att delgifva konstitutionsutskottet mina betänkligheter
och — med stöd af de erfarenheter, jag på skilda håll samlat under
en 21-årig riksdagsmannaverksamhet, däraf 3 år såsom ledamot al
ledighetskommittén’ samt 18 år såsom ledamot dels i tillfälligt utskott,
dels i två olika ständiga utskott — söka framlägga andra sätt till den
viktiga frågans lösning.»
I den Kungl. propositionen likasom i kommitterades betänkande
har framhållits, att det är särskildt tvenne omständigheter, som fördröja
och betunga Riksdagens arbete, nämligen dels svårigheten
för Riksdagen att redan i början af sin samvaro kunna i önskvärd
mån öfverblicka sitt arbetsmaterial och dels den ojämna fördelningen
af ärendena mellan de ständiga utskotten. För undanröjande af dessa
olägenheter har nu Kungl. Maj:t föreslagit införande af bestämda
motionstider i vissa fall, där sådana för närvarande icke äro stadgade,
äfvensom inrättande af ett nytt ständigt utskott och i samband därmed
en ändrad fördelning af ärendena mellan de ständiga utskotten.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
45
Hvad först angår frågan om införande af bestämda motionstider,
bär Kungl. Maj:t i detta hänseende föreslagit, dels att motion, som
föranledes af kungl. proposition, som aflåtes till Riksdagen efter dess
öppnande, skall väckas inom tio dagar efter det propositionen blifvit
till vederbörande kammare aflämnad, och dels att motion i ämne, som
tillhör tillfälligt utskotts behandling, skall väckas inom trettio dagar
efter Riksdagens öppnande. I förevarande hänseende hafva ändringsförslag
framställts af såväl herr Christiernson som herr Hammarlund.
Båda motionärerna anse nämligen, att tiden för afgifvande af motion i
anledning af kungl. proposition bör bestämmas längre än Kungl. Maj:t
ifrågaställt, och föreslås i detta afseende af herr Christiernson tjugu
dagar och af herr Hammarlund femton dagar.
Att införandet af bestämda tider för motioners afgifvande i nyssnämnda
fall är af behofvet påkallad, torde icke med fog kunna bestridas.
He olägenheter, som äro förbundna med den nuvarande anordningen och
för Indika kommitterade i sitt underdåniga betänkande närmare redogjort,
•äro otvifvelaktigt af den natur, att den af Kungl. Maj:t föreslagna åtgärden
måste anses både nödig och nyttig. Om än utskottet således icke har
något att principiellt invända mot Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande
afseende har utskottet dock icke ansett sig kunna förorda, att motionstiderna
bestämmas på sätt Kungl. Maj:t föreslagit.
För afgifvande af motioner, som föranledas af kungl. propositioner,
torde eu motionstid af tio dagar i åtskilliga fall blifva för kort. Då en förlängning
af den utaf Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagna motionstid
torde kunna vidtagas utan några större olägenheter för riksdagsarbetet
i dess helhet, har utskottet, i anslutning till hvad herr Hammarlund
ifrågasatt, funnit sig böra föreslå, att motion, som föranledes af kung],
proposition, skall väckas inom femton dagar efter propositionens aflämnande
i kammare.
Beträffande motioner i ämne, som tillhör tillfälligt utskotts behandling,
anser utskottet visserligen, att en begränsning af tiden för dylika
motioners afgifvande är både välbetänkt och af behofvet påkallad. Men
å andra sidan måste det dock medgifvas, att sådana särskilda förhållanden
kunna tänkas inträda, att det kan anses både önskvärdt och
behöfligt att äfven efter motionstidens utgång väcka motioner af ifrågavarande
art. Det synes därför utskottet lämpligt att möjlighet beredes
för kamrarnas ledamöter att väcka sådana motioner. För att emellertid
bestämmelsen om en ordinarie motionstid i förevarande fall må
blifva fullt effektiv, bör för afgifvande af motion efter motionstidens
46
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
utgång uppställas det villkor, att vederbörande kammare därtill skall i
hvarje särskild! fall gifva sitt tillstånd. Men om man tillstädj er en
sådan möjlighet till utsträckning af tiden för särskilda motioners afgifvande,
torde man å andra sidan kunna bestämma den allmänna
motionstiden i förevarande afseende något kortare än Kungl. Maj:t
föreslagit, och har utskottet ansett en tid af tjugu dagar efter Riksdagens
öppnande vara tillräcklig.
Hvad härefter angår frågan om utskottens omorganisation, går
såsom ofvan nämnts, Kungl. Maj:ts förslag i första rummet ut på inrättandet
af ett nytt ständigt utskott, jordbruks- och domänutskottet, i syfte
att bereda stats- och lagutskotten nödig lindring i deras arbetsbörda. I
förevarande hänseende har herr Hammarlund framställt det ändringsförslag,
att de tillfälliga utskotten skulle helt och hållet afskaffa^ samt
tre nya ständiga utskott inrättas, nämligen ett kommunalutskott, ett
domänutskott och ett allmänt utskott. I motsats till hvad Kungl. Maj:t
föreslagit, anser herr Hammarlund att alla rena statsregleringsfrågor
böra bibehållas hos statsutskottet, hvars ledamotsantal skulle ökas från
tjugufyra till trettio.
Vid den granskning utskottet underkastat denna del af ämnet, har
utskottet funnit sig böra tillerkänna Kungl. Maj ds förslag ett bestämdt
företräde framför herr Hammarlunds. Utskottet anser nämligen hvarken
tillrådligt eller välbetänkt att afskaffa de tillfälliga utskotten. De skäl,
som af kommitterade anförts för dessa utskotts bibehållande och till
livilka utskottet tillåter sig hänvisa, har utskottet funnit i allo välgrundade
och öfvertygande. Hvad särskild! beträffar herr Hammarlunds
förslag att åt ett tillökadt statsutskott bibehålla hela statsregleringen,
vill utskottet häremot erinra, att följden af ett så talrikt utskott, som
förslaget åsyftar, skulle blifva antingen att den hufvudsakliga pröfningen
af ärendena skulle öfvergå på utskottets särskilda afdelningar, hvarigenom
den af motionären åsyftade enhetligheten i budgetbehandlingen
går förlorad, eller ock att plenibehandlingen kommer att blifva allt för
omständlig och tidsödande.
Kungl. Maj:ts förslag att inrätta ett nytt ständigt utskott för öfvertagande
af en del af statsutskottets och lagutskottets göromål synes
däremot vara en välbetänkt åtgärd och ägnad att undanröja de olägenheter,
som för närvarande äro förbundna med dessa utskotts arbete.
Erfarenheten har tydligen gifvit vid handen, att statsutskottet icke
är i stånd att inom rimlig tid medhinna behandlingen af alla de
ärenden, som för närvarande falla på dess lott, utan att en utbrytning
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
47
af vissa grupper af ärenden är oundgängligen af behofvet påkallad.
Men skall lättnaden för utskottet blifva effektiv, kan man icke stanna
vid att endast afskilja sådana ärenden, som ej hafva något dftekt samband
med statsrcgleringen. Vissa delar af budgeten måste jämväl undantagas.
Vid sådant, förhållande kan det icke vara annat än välbetänkt, att
såsom Kungl. Maj:t föreslagit, utbryta alla ärenden, som lyda under
jordbruksdepartementet, vare sig de äro att hänföra till statsregleringen
eller icke, för att tillsammans med lagstiftningsfrågor af enahanda eller
därmed besläktad innebörd öfverlämnas till ett nytt ständigt utskott.
Härigenom vinnes, icke blott att stats- och lagutskotten båda erhålla
nödig. lättnad i sitt arbete, utan jämväl att det nya utskottet får ett
enhetligt och begränsadt verksamhetsområde, hvilket uppenbarligen
måste anses innebära en högst afsevärd fördel.
För det nya utskottet har Kungl. Maj:t föreslagit namnet jordbruks-
och domänutskottet. Då emellertid ett dylikt dubbelnamn synes
mindre lämpligt, har utskottet, i anslutning till hvad herr Christiernson
föreslagit, ansett, att nyssnämnda benämning bör utbytas mot namnet
jordbruksutskottet. I öfverensstämmelse härmed har utskottet jämväl
funnit sig böra föreslå, att bankoutskottet bibehålies vid sin nuvarande
benämning.
Mot den af Kungl. Maj:t föreslagna ändrade fördelning af ärendena
mellan de ständiga utskotten, hvarigenom riksgälds- och pensionsärenden
samt lagstiftningen angående bankväsendet öfverflyttas
till bankoutskottet samt kommunallagstiftningen till konstitutionsutskottet,
har utskottet icke något att erinra.
Beträffande de smärre redaktionsförändringar utskottet vidtagit i
den kungl. propositionen torde ingen annan tarfva något vidare omnämnande
än det i § 43 riksdagsordningen införda tillägg, hvilket
after att uttryckligen betona, att vid utredandet och uppgifvandet af
nionde hufvudtitelns behof nödiga indragningar och besparingar böra
vidtagas på sätt är föreskrifvet för statsutskottet med afseende å de
liufvudtitlar, som af detta utskott skola behandlas.
I anslutning till hvad kommitterade föreslagit har uti den kungl.
propositionen jämväl upptagits en af redaktionella skäl föranledd ändring
*.§§ 37 och 114 regeringsformen. Då emellertid olika meningar gjort
sig gällande angående innebörden af detta ändringsförslag, och då det
i hvarje fall icke utgör någon nödvändig förutsättning för förslaget i
öfrigt, har utskottet ansett, att dessa båda paragrafer lämpligen böra
ur förslaget utgå.
48
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
På grund af livad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition icke kan oförändrad
bifallas, ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling följande:
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
49
Förslag
till
ändrad lydelse af §§ 53, 69 och 87 regeringsformen samt §§ 37, 38, 39,
41 till och med 45 och 55 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
(Nuvarande lydelse:)
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett Konstitutionsutskott, att väcka
och upptaga frågor rörande förändringar
i grundlagarne och yttranden
däröfver till Riksdagen afgifva, samt
att granska de i Statsrådet förda protokoll;
ett Statsutskott, att utreda och
för Riksdagen uppgifva statsverkets
och riksgäldsverlcets tillstånd, förvaltning
och behof; ett Bevillningsutskott,
att behandla bevillningsfnågor; ett
Bankoutskott. att öfverse Bankens styrelse
och tillstånd samt föreskrifter
om bankoförvaltningen gifva; samt ett
Lagutskott, att utarbeta de från KamBih.
titt Riksd. hrot. 1908. 3 Sami.
(Föreslagen lydelse:)
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett statsutskott,
ett bevillningsutskott, ett bankoutskott,
ett lagutskott samt ett jordbruksutskott
med den sammansättning och
de uppgifter, som i riksdagsordningen
bestämmas.
24 Käft.
7
so
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
(Nuvarande lydelse:)
rama remitterade förslag till civil-,
kriminal-, kommunal- och kyrkolag arnes
förbättring.
Å urtima riksdag skola ej flera
utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande
ärenden.
§ 69.
I)å Statsutskottets förslag rörande
antingen statens reglerande eller
bevillningens därefter lämpade hela
belopp, eller hvad till Riksgäl dskontorets
utgifter och inkomster hörer,
eller grunderna för Riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning, till
pröfning hos Riksdagen förehafves,
gälle hvad angående behandlingen
af utskottets afgifna förslag uti riksdagsordningen
stadgas. Fatta Kamrarna
stridiga beslut, som ej varda
sammanjämkade, skola Kamrarne
hvar för sig rösta om de olika beslut,
hvari hvardera förut stannat;
kommande den mening, som därvid
erhåller de fleste ledamöters
af båda Kamrarne sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens
beslut.
§ 87.
l:o. Riksdagen äger gemensamt
med Konungen makt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom
kriminallag för krigsmakten
och att sådan förut stiftad lag förändra
och upphäfva. Ej må Konun
-
{Iöreslagen lydelse:)
Å urtima riksdag skola ej flere
utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af därvid förekommande
ärenden.
§ 69.
Då vederbörande utskotts förslag
rörande antingen statens reglerande
eller bevillningens därefter lämpade
hela bolopp, eller hvad till riksgäldskontorets
utgifter och inkomster
hörer, eller grunderna för riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning,
till pröfning hos Riksdagen
förehafves, gälle hvad angående
behandlingen af utskottens afgifna
förslag uti riksdagsordningen stadgas.
Fatta kamrarna stridiga beslut,
som ej varda sammanjämkade,
skola kamrarne hvar för sig rösta
om de olika beslut, hvari hvardera
förut stannat; kommande den mening,
som därvid erhåller de fleste
ledamöters af båda kamrarne sammanräknade
röster, att gälla såsom
Riksdagens beslut.
§ 87.
l:o. Riksdagen äger gemensamt
med Konungen makt att stifta
allmän civil- och kriminallag äfvensom
kriminallag för krigsmakten
och att sådan förut stiftad lag förändra
och upphäfva. Ej må Konun
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
51
(Nuvarande lydelse:)
gen utan Riksdagens samtycke, och
icke Riksdagen utan Konungens,
någon ny lag göra eller gammal
afskaffa. Frågor härom mai Riksdagens
Kamrar kunna väckas och
skola, sedan Lagutskottet däröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras.
Beslutar Riksdagen för sin del någon
ny lag eller gammal lags upphäfvande
eller förändring, aflämnas
förslag därom till Konungen,
som inhämte Statsrådets och Högsta
domstolens tankar däröfver, och,
sedan Han Sitt beslut fattat, meddele
Riksdagen antingen Sitt samtycke
till dess åstundan eller Sina
skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksdagen åtskiljes,
fatta och meddela Sitt beslut, vare
Han oförhindrad att före nästföljande
riksdags öppnande förslaget
ordagrannt bifalla och allmän kungörelse
därom utfärda. Sker det
ej, anses ftffslaget hafva förfallit,
och Konungen underrätte då Riksdagen
vid dess nästa sammankomst
om de skäl, som hindrat förslagets
antagande. Finner Konungen godt
någon lagfråga för Riksdagen framställa,
äske Han Statsrådets och
Högsta domstolens yttrande däröfver,
samt meddele Sin proposition
tillika med berörda yttranden åt
Riksdagen, som med frågan vidare
förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs.
2: o. Riksdagen äge ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att
(Föreslagen lydelse:)
gen utan Riksdagens samtycke, och
icke Riksdagen utan Konungens,
någon ny lag göra eller gammal
afskaffa. Frågor härom må i Riksdagens
kamrar kunna väckas och
skola, sedan vederbörande utskott däröfver
blifvit hördt, af Riksdagen
afgöras. Beslutar Riksdagen för sin
del någon ny lag eller gammal lags
upphäfvande eller förändring, aflämnas
förslag därom till Konungen,
som inhämte statsrådets och högsta
domstolens tankar däröfver, och,
sedan han sitt beslut fattat, meddele
Riksdagen antingen sitt samtycke
till dess åstundan eller sina
skäl att det vägra. Kan Konungen
icke förr, än Riksdagen åtskiljes,
fatta och meddela sitt beslut, vare
han oförhindrad att före nästföljande
riksdags öppnande förslaget
ordagrant bifalla och allmän kungörelse
därom utfärda. Sker det
ej, anses förslaget hafva förfallit,
och Konungen underrätte då Riksdagen
vid dess nästa sammankomst
om de skäl. som hindrat förslagets
antagande. Finner Konungen godt
någon lagfråga för Riksdagen framställa,
äske han statsrådets och
högsta domstolens yttrande däröfver,
samt meddele sin proposition
tillika med berörda yttranden åt
Riksdagen, som med frågan vidare
förfar, såsom i riksdagsordningen
sägs.
2:o. Riksdagen äge ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra
eller upphäfva kyrkolag; dock att
52
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
(Nuvarande lydelse:)
därvid erfordras samtycke jämväl
af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag’
angående dylik lag skola, på
sätt i mom. 1 sägs, Statsrådets och
Högsta domstolens tankar inhämtas
och jämte Konungens proposition,
då sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu
fråga är, före början af riksdagen
näst efter den, som framställt eller
antagit förslaget, blifvit såsom lag
genom allmän kungörelse utfärdadt,
vare det förfallet, och Konungen
underrätte då Riksdagen om de
skäl, som hindrat förslagets antagande.
(Iöreslagen lydelse:)
därvid erfordras samtycke jämväl
af allmänt kyrkomöte. Öfver förslag
angående dylik lag skola, på
sätt i mom. 1 sägs, statsrådets och
högsta domstolens tankar inhämtas
och jämte Konungens proposition,
då sådan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu
fråga är, före början af riksdagen
näst efter den, som framställt eller
antagit förslaget, blifvit såsom lag
genom allmän kungörelse utfärdadt,
vare det förfallet, och Konungen
underrätte då Riksdagen om de
skäl, som hindrat förslagets antagande.
Riksdagsordning eu.
§ 37.
1. A hvarje lagtima riksdag
skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett Konstitutionsutskott,
ett Statsutskott, ett
Bevillningsutskott, ett Bankoutskott
samt ett Lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå:
Konstitutionsutskottet af tjugo,
Statsutskottet af tjugofyra, Bevillningsutskottet
af tjugo, Bankoutskottet
af sexton och Lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera
Kammaren till halfva antalet
inom sig väljer antingen omedelbart
eller, om Kammaren så beslutar,
genom elektorer; ankommande på
Kamrarnas sammanstämmande be
-
§ 37.
1. Å hvarje lagtima riksdagskola,
inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott,
ett statsutskott, ett
bevillningsutskott, ett bankoutskott,
ett lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa Riksdagens ständiga
utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
af tjugu, statsutskottet af
tjugufyra, bevillningsutskottet af
tjugu, bankoutskottet af sexton, lagutskottet
af sexton samt jordbruksutskottet
af sexton ledamöter, hvilka
hvardera kammaren till halfva antalet
inom sig väljer antingen
omedelbart eller, om kammaren så
beslutar, genom elektorer; ankom
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
53
(Nuvarande lydelse:)
slut att, när sådant finnes vara af
nöden, tillsätta särskildt utskott för
upptagande af fråga, som tillhör
ständigt utskotts behandling, så ock
att, därest utskott anmäler behof
af förstärkning i ledamöternas antal,
sådant bevilja.
2. Hvardera Kammaren äger ock
inom sig utse suppleanter, att, vid
inträffadt förfall för utskottsledamöter,
i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera Kammaren
fråga väckes, som icke tillhör förenämnda
utskotts behandling, men
är af beskaffenhet att utskotts yttrande
däröfver erfordras, skall för
frågans beredande ett tillfälligt utskott,
bestående af så många ledamöter,
som Kammaren nödigt aktar,
inom Kammaren tillsättas.
4. A urtima riksdag skola ej
flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de därvid,
enligt 2 §, förekommande ärenden.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar
samt att hos Riksdagen föreslå
de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa,
så ock att meddela utlåtande öfver
de från Kamrarna till utskottet
hänvisade grundlagsfrågor.
(Föreslagen lydelse:)
mande på kamrarnas sammanstämmande
beslut att, när sådant finnes
vara af nöden, tillsätta särskildt
utskott för upptagande af frågor,
som tillhöra ständigt utskotts behandling,
så ock att, därest utskott
anmäler behof af förstärkning i
ledamöternas antal, sådant bevilja.
2. Hvardera kammaren äger ock
inom sig utse suppleanter, att, vid
inträffadt förfall för utskottsledamöter,
i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren
fråga väckes, som icke tillhör förenämnda
utskotts behandling, men
är af beskaffenhet att utskotts yttrande
däröfver erfordras, skall för
afgifvande af utlåtande och förslag i
frågan ett tillfälligt utskott, bestående
af så många ledamöter, som
kammaren nödigt aktar, inom kammaren
tillsättas.
4. Å urtima riksdag skola ej
flera utskott tillsättas, än som erfordras
för beredning af de därvid,
enligt 2 §, förekommande ärenden.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
att granska rikets grundlagar
samt att hos Riksdagen föreslå
de ändringar däruti, dem utskottet
anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa,
så ock att meddela utlåtande öfver
de från kamrarna till utskottet
hänvisade grundlagsfrågor.
54
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
(Nuvarande lydelse:)
2. Utskottet åligger ock att
äska de i Statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå
ministeriella ärenden cell kommandomål,
Indika endast i livad som
rörer kända och af utskottet uppgiga
händelser kunna fordras. Om
utskottets rätt och plikt att, efter
granskning af dessa protokoll, hos
Riksdagen anmäla de anmärkningar,
hvartill denna granskning funnits
föranleda eller eljest vidtaga den
med anledning af gjord anmärkning
erforderliga åtgärd, så ock att,
när af riksdagsman eller af annat
utskott än Konstitutionsutskottet
fråga blifvit väckt, att Statsrådet
eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt ämbete på obehörigt
sätt utöfvat, däröfver, före frågans
afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.
3. Utskottet tillkommer jämväl
att, då olika meningar mellan Kamrarna
uppstå, till kvilket utskott
uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, därom besluta, så ock att
skilja mellan Kammare och dess
(Föreslagen lydelse:)
2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och afgifva förslag i anledning
af dit hänvisade frågor angående
stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af lagar och författningar
rörande statsrådets ansvarighet,
om förvärfvande och förlust
af medborgarrätt, om rikets vapen
och flagga och om allmänt kyrkomöte
så ock af kommunallagarna.
3. Utskottet åligger ock att
äska de i statsrådet förda protokoll,
med undantag af dem, som angå
ministeriella ärenden och kommandomål,
hvilka endast i hvad som
rörer kända och af utskottet uppgifna
händelser kunna fordras. Om
utskottets rätt och plikt att, efter
granskning af dessa protokoll, hos
Riksdagen anmäla de anmärkningar,
hvartill denna granskning funnits
föranleda, eller eljest vidtaga den
med anledning af gjord anmärkning
erforderliga åtgärd, så ock att,
när af riksdagsman eller af annat
utskott än konstitutionsutskottet
fråga blifvit väckt, att statsrådet
eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt ämbete på obehörigt
sätt utöfvat, däröfver, före frågans
afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, därom är i regeringsformen
stadgadt.
4. Utskottet tillkommer jämväl
att, då olika meningar mellan kamrarna
uppstå, till hvithet utskott
uppkomna frågor och ämnen böra
hänvisas, därom besluta, så ock att
skilja mellan kammare och dess
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
55
(Nuvarande lydelse:)
talman, då den senare vägrar proposition.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå
del af Konungens angående statsverkets
tillstånd och behof till Riksdagen
aflåtna proposition och äga
tillgång till alla statsverkets räkenskaper
och handlingar, åligger att
granska, utreda och uppgifva statsoch
riksgäldsverkens tillstånd och förvaltning
samt föreslå ej mindre hvad
till fyllandet af deras behof erfordras,
sedan nödiga indragningar och besparingar
blifvit iakttagna, än äfven
beloppet af de summor, livilka,
jämlikt 63 § regeringsformen, skola
för särskilda händelser afsättas, så
ock att uppgifva, huru mycket bör
genom bevillningar utgöras.
2. Utskottet tillkommer ock
att efterse och granska, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar
af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, Indika
af Riksdag uti uppgjord statsreglering
blifvit fastställda, och huruvida
utbetalningarna äro grundade
på behörigen upprättade stater,
eller Konungens med vederbörlig
kontrasignation utfärdade anordningar,
samt styrkta med behöriga
kvittenser af dem, som medlen emot
-
(Föreslagen lydelse)
talman, då den senare vägrar proposition.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå
del af Konungens angående statsverkets
tillstånd och behof till Riksdagen
aflåtna proposition och äga
tillgång till alla statsverkets räkenskaper
och handlingar, åligger att,
i den mån det icke gäller jordbruksärenden
eller pensions- och indragning
sstaterna, granska, utreda och
uppgifva statsverkets tillstånd och
förvaltning samt föreslå hvad till
fyllandet af dess behof erfordras,
hvarvid nödiga indragningar och
besparingar böra iakttagas, så ock
att föreslå beloppet af de summor,
livilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser
afsättas, och att uppgifva, huru
mycket bör genom bevillningar utgöras,
äfvensom att uppgöra förslag
till riksstat.
2. Utskottet tillkommer ock
att efterse och granska, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar
af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, hvilka
af Riksdag uti uppgjord statsreglering
blifvit fastställda, och huruvida
utbetalningarna äro grundade
på behörigen upprättade stater,
eller Konungens med vederbörlig
kontrasignation utfärdade anordningar,
samt styrkta med behöriga
kvittenser af dem, som medlen emot
-
56
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
(Nuvarande lydelse:)
tagit. Skulle, mot Riksdagens beslut,
de till någon liufvudtitel anslagna
summor befinnas dragna till
andra ändamål än dem, som under
samma liufvudtitel böra, eller något
af Riksdagen fastställdt anslag befinnas
öfverskridet, skall utskottet
bos kamrarna göra anmälan emot
den ämbetsman, som en sådan anordning
kontrasignera^ hvarefter
förfares enligt 106 och 107 §§ i
regeringsformen. Ej må dock, emot
föreskriften i 90 § regeringsformen,
utskottet i något klander af Konungens
gjorda anordningar ingå; ej
heller de för statsutgifterna redovisande
tjänstemän personligen för
utskottet eller Riksdagen till ansvar
ställas, utan må, där så nödigt
finnes, bos Konungen af Riksdagen
anmälas de anledningar, som förekommit
att emot någon sådan
tjänsteman i laglig ordning ansvar
yrka.
§ 41.
Bankoutskottet tillhör er att undersöka
Riksbankens styrelse och tillstånd
samt att hos Kamrarna föreslå
och i mål, för hvilka utskottet fått
sig sådan makt af Riksdagen uppdragen,
gifva föreskrifter om Bankens
förvaltning.
(Föreslagen lydelse:)
tagit. Skulle mot Riksdagens beslut,
de till någon hufvu dtitel anslagna
summor befinnas dragna till
andra ändamål än dem, som under
samma hufvudtitel höra, eller något
af Riksdagen fastställdt anslag befinnas
öfverskridet, skall utskottet
hos kamrarna göra anmälan emot
den ämbetsman, som en sådan anordning
kontrasignerat, hvarefter
förfares enligt 106 och 107 §§i
regeringsformen. Ej må dock, emot
föreskriften i 90 § regeringsformen,
utskottet i något klander af Konungens
gjorda anordningar ingå; ej
heller de för statsutgifterna redovisande
tjänstemän personligen för
utskottet eller Riksdagen till ansvar
ställas, utan må, där så nödigt
finnes, hos Konungen af Riksdagen
anmälas de anledningar, som förekommit
att emot någon sådan
tjänsteman i laglig ordning ansvar
yrka.
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att
undersöka och utreda riksbankens
och riksgäldskontorets styrelse och
tillstånd samt att föreslå och i
mål, för hvilka utskottet fått sig
sådan makt af Riksdagen uppdragen,
gifva föreskrifter om bankens
och riksgäldskontor ets förvaltning
äfvensom att föreslå hvad till
fyllandet af riksgäldsverkets behof
erfordras.
57
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
(Kuvarande lydelse:)
§ 42.
1. Lagutskottet skall meddela
utlåtande öfver de från Kamrarna
dit hänvisade förslag till stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande
af civil-, kriminal-, kommunaloch
kyrkolag; börande under civil -och kriminallag äfven förstås de delar
af krigslagar och författningar rörande
krigsväsendet, som äga tillämpning
till medborgare utom krigsstaten.
2. Utskottet skall ock granska
Justitieombudsmannens afgifna redogörelse,
äfvensom hans ämbetsdiarier
och registratur, samt med
utlåtande däröfver till Riksdagen
inkomma.
Bill. till Rik sd. Prof. 1908. 3 Sand.
(Föreslagen lydelse:)
2. Utskottet tillkommer och att
meddela utlåtanden och afgifva förslag
i anledning af de frun kamrarna
hänvisade frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphäfvande af
lagar och författningar rörande såväl
riksbanken som andra bankinrättningar
samt om rikets mynt.
3. Utskottet skall jämväl undfå
del af Konungens omgående statsverkets
tillstånd och behof afl åtra proposition
hvad a,nyår pensions- och indragningsstaterna
och med. anledning däraf liksom
ock med afseende å de från
kamrarne dit hänvisade frågor rörande
pensionsväsendet afgifva utlåtanden
och förslag.
§ 42.
1. Lagutskottet skall meddela
utlåtanden och afgifva förslag i anledning
af de, såsom icke tillhörande
annat utskotts behandling, från kamrarna
dit hänvisade frågor om stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande
af civil-, kriminal- och
kyrkolag, likasom ock af andra lagar
och författningar, som stiftas af
Konung och. Riksdag samfälldt.
2. Utskottet skall ock granska
justitieombudsmannens afgifna redogörelse,
äfvensom hans ämbetsdiarier
och registratur, samt med
utlåtande däröfver till Riksdagen
inkomma.
24 Höft.
8
58
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
§ 43.
Ej må Statsrådsledamot eller
Justitieråd i utskott eller val till
utskott deltaga; ej heller någon,
af hvilken Riksdagen kan fordra
redo och ansvar, inväljas i utskott,
där redovisning för hans egna
ämbetsåtgärder kan förekomma.
§ 43.
./. Jordbruksutskottet, som skall
erhålla del af Konungens angående
statsverkets tillstånd, och behof till
Riksdagen afgifva proposition i hvad
den angår de under jordbruksdepartementet
lydande ärenden, åligger att
(franska samt, med iakttagande af
nödiga indragningar och besparingar,
utreda och uppgifva statsverkets behof
nied hänsyn till denna styrelsens gren
äfvensom att för öfrigi afgifva betänkanden
och förslag i anledning af
de från kamrarna till utskottet hänvisade
jordbruksärenden.
2. Utskottet åligger jämväl att
meddela utlåtanden och afgifva förslag
i anledning af alla från kamrarna
dit hänvisade frågor, som angå
stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af lagar och författningar
rörands hushållningen med
allmänna och enskilda skogar, om
jakt och fiske, om vattenrättsförhålllanden,
om skatteköp, afvittringar,
skiften och jordstyckningar samt därmed
sammanhängande ämnen, så och
angående vägar och skjutsväsende.
§ 44.
Ej må statsrådsledamot eller
justitieråd i utskott eller val till
utskott deltaga; ej heller någon,
af hvilken Riksdagen kan fordra
redo och ansvar, inväljas i utskott,
där redovisning för hans egna.
ämbetsåtgärder kan förekomma.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
59
(Nuvarande lydelse:)
(Föreslagen lydelse:)
§ 44.
Utskotten välja, hvart inom sig.
ordförande och vice ordförande.
Intill dess sådant val försiggått,
föres ordet af den ledamot, som
de flesta riksdagar bevistat, och,
där två eller flere i lika, många
riksdagar deltagit, den af dem som
är till lefnadsåren äldst. De ständiga
utskotten utse, hvart för sig,
sekreterare och, efter samråd med
honom, den öfriga betjäning, som
nödig finnes. I tillfälligt utskott
välja ledamöter^, inom sig, för
hvarje särskild! mål eu föredragande,
hvilken det därjämte åligger
att uppsätta utskottets yttrande i
ämnet.
$ 45.
1. Alla utskott skola inom två
dagar från den, då de blifvit utsedda,
sammanträda. De böra, så
fort sig tjura låter, afgifva de yttranden.
, som på dem ankomma.
2. Har ledamot af utskott tre
gånger å rad, utan laga förfall,
från utskottets sammanträden sig
afhällit, bör ordföranden hos vederbörande
Kammare sådant anmäla,
på det annan ledamot i utskottet
må, i föreskrifven ordning, inväljas.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt
utskotts behandling, må af
§ 45.
1. Alla utskott skola inom tvä
dagar från den, då de blifvit utsedda,
sammanträda.
2. Utskotten välja hvart inom
sig, ordförande och vice ordförande.
Intill dess sådant val försiggått,
föres ordet af den ledamot, som
de flesta riksdagar bevistat, och,
där två eller flere i lika många
riksdagar deltagit, den af dem som
är till lefnadsåren äldst. De ständiga
utskotten utse, hvart för sig,
sekreterare och, efter samråd med
honom, den öfriga betjäning, som
nödig finnes. I tillfälligt utskott
välja ledainöterne, inom sig, för
hvarje särskildt mål eu föredragande,
hvilken det därjämte åligger
att uppsätta utskottets yttrande
i ämnet.
3. Har ledamot af utskott tre
gånger å rad, utan laga förfall,
från utskottets sammanträden sig
afhållit, bör ordföranden hos vederbörande
kammare sådant anmäla,
på det annan ledamot i utskottet
må, i föreskrifven ordning, inväljas.
4. Utskotten höra, så fort sig
gorå låter, afgifva de yttranden, som
på dem ankomma.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt
utskotts behandling, må af
60
Konstitutionsutskottets
(Nuvarande lydelse:)
riksdagsman i den Kammare, lian
tillhör, göras inom tio dagar från
riksdags öppnande. Sedermera må
■sådan fråga, med undantag af grundlagsförslag,
icke kunna af riksdagsman
väckas, utan så vida den uf
redan inom någondera Kammaren
fattadt beslut eller upptaget ärende
eller annan under riksdagen inträffad
händelse omedelbarligen föranledes.
I ämne, som icke tillhör ständigt
utskotts behandling, kan motion, så
länge Riksdagen är samlad, framställas.
Motion bör alltid skriftligen
till protokollet afiämnas. Ej må
i eu skrift flera mål af olika beskaffenhet
sammanföras.
Utlåtande N:o 25.
(Föreslagen lydelse:)
riksdagsman i den kammare, han
tillhör, göras inom tio dagar från
riksdags öppnande eller, .om motionen
föranledes af kungl. proposition,
som efter öppnandet till Riksdagen
aflåtits, inom femton dagar från
propositionens aflemnande i kammare.
Motion i ämne, som tillhör tillfälligt
utskotts behandling, må väckas inom
tjugu dagar efter riksdags öppnande,
kammare obetaget att för särskild
joll medgifva, att sådan motion äfven
senare må väckas.
I grundlagsfrågor samt i frågor,
som röra någondera kammaren etisk
tidt, så ock i frågor, som af redan
inom någondera kammaren fattadt
beslut eller annan under riksdagen
inträff ad händelse omedelbarligen föranledas,
må motion framställas, så
länge Riksdagen är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till
protokollet aflämnas. Ej må i eu
skrift flera mål af olika beskaffenhet
sammanföras.
2:o) att a) herr Christiernsons motion n:o 232 och
b) herr Hammarlunds motion n:o 247
må, i de delar, i livilka de ej genom utskottets ofvan
under punkten l:o) gjorda hemställan kunna anses
besvarade, icke föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 maj 1908.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N.v 25.
61
Reservationer:
vid punkten l:o) af utskottets hemställan :
af herrar Östberg, Fatbeck, friherre Bonde, von Geijer och von
Schéele, som anfört:
Då det enligt vår mening är synnerligen angeläget, att budgetfrågorna
vinna en enhetlig behandling och att därföre statsregleringsärendenas
förberedande handläggning så långt som möjligt fortfarande
verkställes inom statsutskottet, måste förslaget om samtliga de till
statsregleringen hörande jordbruksärendenas öfverflyttande till annat
utskott väcka betänkligheter. Vi anse dessutom, att den lättnad i statsr
utskottets arbete, som vinnes genom att till bankoutskottet öfverflytta
riksgäldsärenden och pensionsfrågor och till ett nytt utskott frågor om
dispositionen och förvaltningen af statens domäner med därtill hörande
inrättningar, är sa betydande, att därutöfver gående åtgärder till lättnad
af statsutskottets arbetsbörda åtminstone för närvarande icke äro nödvändiga.
På grund häraf hafva vi icke kunnat i nu berörda hänseende
biträda utskottets förslag, utan hemställa,
att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition icke kan oförändrad bifallas,
ville antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling
följande förslag till ändrad lydelse af §§ 53,
69 och 87 regeringsformen samt §§ 37, 38, 39, 41
till och med 45 och 55 riksdagsordningen:
Regeringsformen.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott.
ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett lagutskott samt ett domänutskott med den sammansättning
och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.
62
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25,
Å urtima riksdag skola ej flere utskott tillsättas, äu som erfordras
för beredning af därvid förekommande ärenden.
§ 69.
Lika med utskottets förslag.
§ »7.
Lika med utskottets förslag.
Riksdagsordningen.
§ 37.
1. A hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess
öppnande, tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, ett lagutskott samt ett domänutskott.
Dessa Riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
af tjugu, statsutskottet af tjugufyra, bevillningsutskottet af tjugu, bankoutskottet
af sexton, lagutskottet af sexton samt domänsutskottet af
sexton ledamöter, Indika hvardera kammaren till halfva antalet inom
sig väljer antingen omedelbart eller, om kammaren så beslutar, genom
elektorer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att,
när sådant Annes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande
af frågor, som tillhöra ständigt utskotts behandling, så ock
att därest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal,
sådant bevilja.
2. Hvardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter, att,
vid inträflädt förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet att utskotts
yttrande däröfver erfordras, skall för afgifvande af utlåtande och förslag
i frågan ett tillfälligt utskott, bestående af så många ledamöter, som
kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som
erfordras för beredning af de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
68
§ 38.
Lika med utskottets förslag.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå del af Konungens angående
statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna proposition och
äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger
att, i den mån det icke gäller pensions- och indragningsstaterna,
granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och förvaltning samt
föreslå hvad till fyllandet af dess behof erfordras, hvarvid nödiga indragningar
och besparingar böra iakttagas, så ock att föreslå beloppet
af do summor, Indika, jämlikt 63 § regeringsformen, skola för särskilda
händelser afsättas, och att uppgifva, huru mycket bör genom bevillningar
utgöras, äfvensom att uppgöra förslag till riksstat.
2. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida
gjorda eller förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, Indika af Riksdag uti uppgjord statsreglering
blifvit fastställda, och huruvida utbetalningarna äro grundade på
behörigen upprättade stater eller Konungens med vederbörlig kontrasignation
utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga kvittenser
af dem, som medlen emottagit. Skulle mot Riksdagens beslut, de till
någon hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål
än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen
fastställd t anslag befinnas öfverskridet, skall utskottet hos kamrarna
gorå anmälan emot den ämbetsman, som en sådan anordning kontrasignera!,
, hvarefter förfaren enligt 10G och 107 §§ i regeringsformen.
Ej må dock, emot föreskriften i 90 § regeringsformen, utskottet i något
klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller de för statsutgifterna
redovisande tjänsteman personligen för utskottet eller Riksdagen
till ansvar ställas, utan må, där så nödigt finnes, hos Konungen
åt Riksdagen anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon
sådan tjänsteman i laglig ordning ansvar yrka.
§ 41.
Lika med utskottets förslag.
64
Konstitutionsvtskottets Utlåtande N:o 25.
§ 4*2.
Lika med utskottets försko''.
o
§ 43.
Domänutskottet åligger att afgifva utlåtanden och förslag i anledning
af till detsamma hänvisade frågor, som angå dels dispositionen
och förvaltningen åt statens domäner, jämväl jordägarandel i gruffyndigheter,
samt vattenfall och därmed förbundna inrättningar äfvensom
byggnader, som ej äro för särskildt ändamål upplåtna, dels ock stiftande,
ändring, förklaring eller upphäfvande af lagar och författningar rörande
hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske,
om vattenrättsförhållanden, om skatteköp, om afvittringar, skiften och
jordstyckningar samt därmed sammanhängande ämnen, så ock angående
vägar och skjutsväsende.
§ 44.
Lika med utskottets försko*.
O
§ 45.
Lika. med utskottets förslag.
§ 55.
Lika med utskottets förslag.
af herrar Cl a son, ron Monitör, Beckman och Jansson, h vilka anfört:
Då kung! propositioner aflämnas före påskferiernas inträdande,
kunna närmare fjorton dagar förflyta innan riksdagsarbetet åter effektivt
tager sin början. En motionstid af femton dagar är under sådana förhållanden
för kort, därest motioner behöfva innehålla utförligare utredning
af de grunder, på Indika förändringar i kung], propositioner
synas önskvärda. Då därtill kommer, att understundom kungl. propositioner
aflämnas, Indika först efter flere dagar blifva i tryck utdelade,
synes oss tiden för afgifvande af motion i anledning af kungh propo
-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 25.
65
sition böra sättas till tjugu dagar efter det att propositionen blifvit
aflämnad. Vi anse alltså att första stycket af § 55 bort erhålla följande
lydelse:
Motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling, må af
riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från
riksdags öppnande eller, om motionen föranledes af kungl. proposition,
som efter öppnandet till Riksdagen aflåtits, inom tjugu dagar från
propositionens aflämnande i kammare. Motion i ämne, som tillhör
tillfälligt utskotts behandling, må väckas inom tjugu dagar efter riksdags
öppnande, kammare obetaget att för särskildt fall medgifva, att
sådan motion äfven senare må väckas.
af herr Staaff, med hvilken herr Kvarnzelius förenat sig, som anfört:
Efter min mening komma de i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna
och af utskottet tillstyrkta förändringarne i utskottsordningen
väl att i afsevärd mån lätta och jämna Andra Kammarens — ty det
är om den det här hufvudsakligen är fråga — arbete. Men jag hyser
starka tvifvel på att olägenheterna därigenom skulle kunna blifva fullständigt
afhjälpta. För att uppnå detta mål hade det efter min åsikt
framför allt varit nödvändigt att klyfva statsutskottet i två själfständiga
utskott. Häremot har invändts, att enhetligheten i behandlingen af
statsregleringen på det sättet skulle upphöra. Men då statsutskottet
ingalunda för närvarande ägnar statsregleringen någon enhetlig behandling,
kan denna invändning icke förtjäna något som helst afseende.
Emellertid har jag icke sett någon möjlighet att i sakens nuvarande
läge vinna erforderligt gehör för det af mig angifna önskemål, hvadan
jag funnit mig böra biträda hvad utskottet föreslagit.
af herr Kvarnzelius, som ansett, att § 55 riksdagsordningen bort
bibehållas vid sin nuvarande lydelse;
af herr von Schéele, som ansett, att en afsevärd tidsvinst kunde
göras genom förkortning af ledigheten vid påsk från utskottsarbete
och utskottsplena.
Det skulle här antecknas, att herr Nyström icke deltagit i den
slutliga behandlingen af denna fråga.
Bill. till Biksd. Prof. 1908. 3 Sami. 24 Höft.
9