Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 23.

3

X:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 19 maj 1908, kl. 7 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående ändring af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, n:o 257, har herr Aug. Henricson hemställt, att Riksdagen
behagade i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring
af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, att nämnda lagrum icke må utgöra
hinder för att ålägga bankinspektionen att till fullmäktige i riksbanken
utlämna till inspektionen inkomna meddelanden jämväl i hvad
de röra enskildas förhållande till bank.

Till stöd för detta sitt förslag har motionären anfört följandet

»På grund af dess ställning såsom centralbank och ensam sedelutgifvande
bank inom landet tillkommer det riksbanken att hafva ledningen
af landets penningväsen samt att tillhandahålla de för rörelsen
erforderliga omsättningsmedlen. I det stora hela öfverföras dessa till
allmänheten af de privata bankerna, hvilka genom ^diskontering af
varuväxlar och andra krediter från riksbanken erhålla försträckningar
för att därefter kunna tillgodose den allmänna rörelsens kraf.

För att riksbanken skall kunna fylla denna sin så betydelsefulla
uppgift erfordras helt naturligt vid riksbankens ledning i hvarje fall
och särskildt under sådana tider af ekonomisk osäkerhet och oro, som

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

nu en tid varit rådande, en synnerligt stor omtanke och urskillning vid
bestämmandet af gränserna för nämnda kreditgifvande, så att å ena
sidan den lojala affärsrörelsen tillräckligt understödes och å andra sidan
bankens egen säkerhet ej äfventyras. Därför är det helt naturligt, att
riksbankens styrelse måste eftersträfva att vinna en, såvidt möjligt,
tillförlitlig kännedom om de privata penningeanstalterna, både beträffande
deras ekonomiska ställning och angående sättet för deras allmänna
skötsel.

I det förra afseendet kunna upplysningar erhållas dels genom direkt
från vederbörande bank infordrade uppgifter, dels ock genom de rapporter,
som enligt lag skola ingifvas till bankinspektionen och som skola genom
dess försorg offentliggöras. Men äfven om dessa rapporter icke gifva
någon anledning till anmärkning beträffande en banks ställning, utesluter
detta ingalunda möjligheten, att bankens skötsel och ledning varit och är
sådan, att dess till synes tillfredsställande ställning till följd af mindre
goda affärsförbindelser helt oförmodadt kan förändras och följas af fullständigt
fallissement med däraf uppkommande oberäknelig skada för det
allmänna. För närvarande torde det icke vara möjligt för riksbankens
styrelse att med säkerhet i tillräcktligt god tid erhålla kännedom om dylika
missförhållanden. Då nu erfarenheten från den närmaste tiden gifvit
vid handen, att fara i sådant afseende förelegat, synes mig Riksdagen nu
böra vara särskildt uppfordrad att söka för framtiden afhjälpa den brist,
som härutinnan onekligen förefinnes, genom att bereda riksbankens styrelse
medel att något närmare än hittills kunnat ske, få kännedom om de
privata bankernas skötsel. Sättet härför bär jag trott kunna sökas genom
någon samverkan mellan nämnda styrelse och bankinspektionen, som bar
öfverinseendet öfver de privata bankerna i landet.

På grund af gällande föreskrifter torde bankinspektionen icke äga
rätt att vare sig till riksbanken utlämna de meddelanden angående bankerna,
som inspektionen genom inkomna rapporter eller verkställda undersökningar
kunnat erhålla, eller att därom lämna någon närmare redogörelse.
Det är dock uppenbart, att det för det allmänna skulle vara till stort
gagn, om riksbankens styrelse kunde beredas tillfälle att i vissa fall erhålla
kännedom om dylika till bankinspektionen gjorda meddelanden.
Riksbanken skulle nämligen på grund häraf i tid kunna vidtaga sådana
åtgärder, som kunde anses erforderliga för att skydda både riksbankens
och en stor allmänhets intressen samt eventuellt härigenonom påverka
vederbörande enskilda banks ledning att öfvergifva en farlig bankpolitik.
Den nu föreslagna vägen synes mig dock skola beträdas med viss var -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

5

samhet, så att de enskilda bankernas berättigade intressen ej trädas för nära
därigenom att, utan att bebofvet däraf är påtagligt, riksbankens styrelse
lämnas kännedom om sådana intima affärsförhållanden med afseende å
hvilka föreskrifven sekretess både på grund af lagbestämmelse och enligt
sakens natur bör hållas okränkt.

Det åligger bankinspektionen att med noggrann uppmärksamhet
följa alla dessa förhållanden och däröfver hålla tillsyn. Finner inspektionen
vid utöfvande af denna tillsyn, att enligt dess uppfattning en
oklok bankpolitik på något håll drifves, kan väl bankinspektionen härutinnan
till vederbörande afgifva föreställningar och påpekanden; men
ända till dess olyckan redan har inträffat, beror det på dem själfva att
följa de meddelade anvisningarna eller att fortgå på den inslagna vägen.
Vid sådant förhållande, då bankinspektionen finner enskild bank ledas
efter osunda eller alltför riskabla principer eller dess skötsel eljest hotar
att medföra skada för den allmänna ekonomiska ställningen, anser jag,
att bankinspektionen bör tillerkännas rätt och sålunda äfven åläggas
skyldighet att till fullmäktige i riksbanken meddela underrättelse.

Då emellertid tryckfrihetsförordningens § 2 mom. 4 innehåller
förbud för bankinspektionen att utlämna till inspektionen inkomna meddelanden
i hvad de röra enskildas förhållande till bank, torde föreskrifter
för bankinspektionen i nu angifna syfte icke kunna utfärdas,
innan erforderlig ändring vunnits i nämnda del af tryckfrihetsförordningen.
Först sedan sådan ändring skett, torde tiden vara inne att
tillse, huru instruktionen för bankinspektionen i förevarande hänseende
bör rätt afvägas och formuleras.»

På grund af hvad motionären ofvan anfört och till följd af från
sakkunniga håll inhämtade upplysningar, har utskottet kommit till den
uppfattningen, att det ur flera synpunkter skulle vara önskvärd!, att
ett samarbete i den riktning motionären angifvit måtte komma till stånd
mellan riksbankens styrelse och bankinspektionen. I hvilken utsträckning
och under hvilka former en dylik samverkan bör äga rum,
hvarom erforderliga bestämmelser torde komma att inflyta i den för
bankinspektionen gällande instruktion, därom har konstitutionsutskottet
icke att uttala sig, då denna fråga icke faller under utskottets bedömande.
Då emellertid utskottet är med motionären ense därutinnan,
att det i tryckfrihetsförordningens § 2 mom. 4 stadgade förbud för
bankinspektionen att utlämna till densamma inkomna meddelanden i
hvad de röra enskildes förhållanden till bank måste anses lägga hinder

TJUkottets

yttrande.

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

i vägen för att i instruktionen för bankinspektionen införa bestämmelser,
som efter i ämnet verkställd utredning kunna finnas erforderliga, har
utskottet ansett, att förenämnda stadgande i tryckfrihetsförordningen
bör undergå en modifikation därhän, att detsamma icke må utgöra hinder
för åstadkommandet af nödig samverkan mellan riksbanken och bankinspektionen.

Då ett bifall till motionärens förslag om en skrifvelse i ämnet till
Kungl. Maj:t skulle kunna medföra ett onödigt dröjsmål med denna
frågas lösning, har utskottet ansett sig böra redan nu framlägga förslag
om erforderlig ändring i tryckfrihetsförordningen.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i anledning af herr Henricsons
förevarande motion, antaga såsom tadlande till vidare
grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad
lydelse af § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen:

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 3. § 3.

4:o

Att de från bankinspektionen
till bank aflåtna ämbetsbref
och de handlingar,
hvarå desamma grundas,
äfvensom svarsskrifvelser
å sådana ämbetsbref icke
må, i hvad de röra enskildes
förhållande till bank,
utlämnas, förrän femton
år från brefvets eller handlingens
datum förflutit.
Den häremot bryter, så
ock den, som i tryck offentliggör
dylik handling, hvil -

Att de från bankinspektionen
till bank aflåtna ämbetsbref
och de handlingar,
hvarå desamma grundas,
äfvensom svarsskrifvelser
å sådana ämbetsbref icke
må, i hvad de röra enskildes
förhållanden till bank,
utlämnas, förrän femton
år från brefvets eller handlingens
datum förflutit -Rock
att meddelanden från bankinspektionen
till fullmäktige i
Sveriges Riksbank må utan

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

7

ken obehörigen utlämnats,
böte femtio riksdaler.

hinder häraf äga rum i enlighet
med de föreskrifter,
Konungen kan finna skäligt
utfärda. Den häremot bister,
så ock den, som i tryck
offentliggör dylik handling,
hvilken obehörigen utlämnats,
böte femtio riksdaler.

Stockholm den 19 maj 1908.

På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.

Reservationer:
af herr Östberg, som anfört

_ Det är utan tvifvel önskvärdt, att samverkan äger rum mellan
bankinspektionen och fullmäktige i riksbanken, men för detta syfte är
det icke nödvändigt, att meddelanden lämnas från bankinspektionen
rörande enskilde personers förhållande till de enskilda bankerna. Vidtagande
af åtgärder, hvarigenom de enskilde bankernas verksamhet
ställdes under uppsikt och kontroll af riksbanken, skulle antagligen leda
därtill, att riksbanken komme att söka vinna en makt öfver de enskilda
bankerna, som skulle verka i hög grad nedtryckande på deras ställning.
Ett sådant förhållande, som samtidigt skulle göra fullmäktige i riksbanken
ansvariga för finansledningen i mycket högre grad än hittills
och jämväl på områden, där man bör räkna på enskild omtanke och
enskildt ansvar, skulle enligt min uppfattning ingalunda lända till gagn
för affärslifvet och .ej heller för riksbanken själf. Jag har därför yrkat
afslag å såväl motionen som utskottets förslag.

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

af herrar Fahlbeck, friherre Bonde och von Geijer, som anfört:

Då utredning fullständigt saknas såväl huruvida nu gällande bestämmelser
i tryckfrihetsförordningen verkligen utgöra hinder för erforderligt
samarbete mellan bankinspektionen och Sveriges Riksbank,
som ock i hvad mån de föreslagna bestämmelserna kunna komma att i
öfrigt inverka på utförandet af det betydelsefulla uppdrag, som blifvit
bankinspektionen anförtrott, hafva vi ej funnit ådagalagdt, att utskottets
förevarande förslag är af beskaffenhet att kunna betraktas såsom nödigt
eller nyttigt och därför ej för närvarande ansett oss kunna biträda detsamma
utan yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att herr A. Henricsons förevarande motion ej måtte
föranleda någon Riksdagens åtgärd.

af herrar Blomberg och Berger.

Stockholm, K. B. Boströms Boktr., 1908.